Vem visar politiskt mod i Jerusalem?

Donald Trump är nu ute på sin första utlandsresa och landar i dag i Israel. Resan blir en efterlängtad paus från det Washington som den senaste veckan kokat över av skandaler och kaos. Risken finns dock att besöket i Israel kommer resultera i än värre stormar än de därhemma.

Alla amerikanska presidenter går in i sitt ämbete med en förhoppning om att förhandla fram fred i Mellanöstern. Alla har i varierande grad misslyckats. Nästan alla har också i valrörelsen lovat att flytta USA:s ambassad från Tel Aviv till Jerusalem. Alla har svikit det löftet. Världen i dag berättade förra veckan om hur det mesta talar för att Trump kommer att bli näste man i raden. Väl invald på sin post inser nämligen varje president att den här frågan är långt mer komplicerad än ett enkelt adressbyte.

När Trump nu ska möta Israels och palestiniernas ledare sätter han sig vid ett spelbord med mycket höga insatser. Så här 50 år efter sexdagarskriget vill Israel få en större internationell acceptans för sin kontroll över Jerusalem. Den palestinska sidan kommer i sin tur att ta alla möjligheter att hävda att judarna inte har någon rätt till staden. En israelvänlig amerikansk president har här chansen att ta tydlig ställning genom att uppfylla sitt löfte att flytta USA:s ambassad till Jerusalem.

Orsaken till Trumps och hans föregångares ovillighet är den jättevåg av protester och våld som palestinierna har föreskickat att ett sådant drag skulle utlösa. Men är det verkligen ett moraliskt relevant skäl att avstå? En politiker försöker alltid räkna in förväntade reaktioner innan man fattar sina beslut. Det är i grunden ett sunt sätt att bevara kontakten med väljarna. Men att basera sina beslut enbart på befarade reaktioner är knappast ansvarstagande, utan snarare ryggradslöst.

Frågan om USA:s ambassad är egentligen inte särskilt komplicerad. Jerusalem är huvudstad i Israel, regionens enda demokrati, och det finns stor internationell enighet om att västra delen av staden är och ska förbli israelisk. En ambassadflytt dit framstår därför som både moraliskt och politiskt rimlig. Men hoten om våldsamma kravaller har varje gång förmått USA:s president att backa från sina vallöften.

I frågor som rör statusen för Tempelberget eller hela Jerusalem baseras politiken i dag på vem som skriker högst. Det är en helt orimlig inställning. De som är föräldrar och skolpersonal vet att man bör göra allt för att undvika situationer där den gynnas som protesterar vildast. Men i Jerusalem är saken som synes en annan. Mogna politiker är de som orkar ta riktiga men svåra beslut, även om hårda protester kan förväntas från vissa grupper.

USA är förstås inte det enda exemplet på undfallenhet mot palestinska intressen. Det svenska generalkonsulatet i Jerusalem gjorde nyligen ett vägval som har orsakat stor debatt på sociala medier. För det första är det noterbart att Sverige gärna tar ställning med en diplomatisk närvaro i östra Jerusalem, där konsulatets hemsida tydligt visar på ett stöd till den palestinska sidan. Detta har fått en del praktiska konsekvenser, som exempelvis då konsulatet härom veckan firade Sveriges nationaldag. Fel datum, noterar kanske den beläste. Som förklaring angav konsultatet att man i år valde att flytta på högtidligheterna på grund av att ”firandet sammanföll med ramadan”.

Att visa ödmjukhet inför andra kulturer än den egna är något gott. Men när ödmjukheten går bara i en riktning, och utfallet blir att man nära nog utplånar sig själv i syfte att blidka den andre, då har man gått över anständighetens gräns. Både USA och Sverige borde våga visa avsevärt större civilkurage i relation till Jerusalem.

Per Ewert
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Artikeln har tidigare publicerats i Världen Idag

Fler artiklar