I tisdags kom nyheten om att Israel och Libanon hade nått en överenskommelse om ett havsområde som kan, eller inte kan, innehålla gasfynd.

I Israel välkomnades överenskommelsen av somliga medan andra var kritiska.
Israels tillförordnade premiärminister Yair Lapid förklarade att utkastet till överenskommelse mötte Israels behov i avseende vad gäller säkerhets-, ekonomiska- och legala krav.
Libanons president Aoun uttalade sig liknande med konstaterandet att ”Libanon är nöjda med det sista utkastet av överenskommelsen och att deras krav hade blivit uppfyllda.”

Avtalet i sin helhet:
Många i Israels säkerhetsetablissemang har lyft fram att den viktigaste delen i innehållet var de fem första kilometerna närmast till kustlinjen, som benämns som ”line of buoys” (sjömärkeslinje). Detta område märktes ut unilateralt av Israel efter landets tillbakadragande från säkerhetszonen år 2000. Avtalet ska försäkra att ingen del av Israels kustlinje kan attackeras från Libanon.

Sjömärkeslinjen kommer nu att betraktas utifrån status quo. Det kommer inte tillkomma ytterligare krav på att justera detta område under förutsättning att inte ett annat avtal nås i framtiden mellan bägge parter.   

I och med att sjömärkeslinjen förhandlades klart innebär det att hela det omtvistade gasfältet Kana kommer att vara exklusiv libanesisk, ekonomisk zon.

Det talas om att Israel kommer att kompenseras för intäkter som går förlorade från reservoaren Kana.
Israel kommer att ges ett brev om garantier från den amerikanske presidenten att USA åtar sig att skydda Israels säkerhets- och ekonomiska rättigheter i händelse av att den libanesiska, terroriststämplade, gruppen Hezbollah bestämmer sig för att utmana avtalet i framtiden.

De som är för avtalet åberopar:
Det är ett historiskt avtal. För första gången ser vi en formell överenskommelse mellan Israel och Libanon.

Förhoppningen är att avtalet ska bringa regional stabilitet. Libanon får bygga sin egen gasplattform. Med detta ser många det från Israels sida att Libanon kommer göras mindre beroende av Iran i frågan om deras energibehov.

Överenskommelsen sammanfaller med att man nu genomför tester vid gasfältet Karish, som snart blir operationell. Karish anses vara under israelisk suveränitet. Hezbollah hade tidigare hotat med att attackera Israel om Israel började att pumpa gas före ett avtal hade slutits.

De som är emot avtalet åberopar:

Att Israel har gett efter på grund av hot från Hezbollah.
Att man var överdrivet generösa med att ge upp konkurrerande anspråk när det kommer till gasfältet Kana, att det överlappar det omtvistade området och bitvis sträcker sig in på Israels exklusiva ekonomiska zon.  

Det lyfts också fram kritik mot att avtalet nås av en interimregering mindre än tre veckor före ett val.

Riksåklagaren, och tillika statens försvarare i ärenden som kommer till högsta domstolen, rekommenderade att avtalet ratificerades genom röstning i det israeliska parlamentet. 

Den israeliska regeringen, som saknar majoritet i det israeliska parlamentet, valde att godkänna avtalet i kabinetten istället.
I Libanon löper presidentens mandatperiod ut vid slutet av månaden. Således var bägge parter angelägna om att nå en överenskommelse snarast.

Överenskommelsen kan komma att prövas i israeliska domstolar där riksåklagaren och statens försvarare kommer att stödja regeringen. 
 

Fler artiklar