2022 går mot sitt slut. Mycket har hänt som påverkar Israel men också de svensk-israeliska relationerna. De veckor som är kvar av året kommer jag blicka tillbaka.

När vi summerar 2022 är det oundvikligt att inte börja med kriget i Ukraina. Frågan dyker upp då och då över hur Israel positionerat sig mellan Ryssland och Ukraina och varför. 

Israel har intagit ett medvetet och balanserat förhållningssätt till kriget i Ukraina. Innan ni ondgör er över min formulering så låt mig redogöra för hur jag tänker. 

Israel har officiellt fördömt den ryska invasionen och varit del av resolutioner som censurerat Ryssland. Man har bidragit med ansenlig mängd av humanitär assistans till Ukraina, inkluderat ett fullt fältsjukhus men inte militär hjälp. 
Israel har också tjänstgjort som oväntad medlare när få andra kanaler fanns tillgängliga. Den religiöst observerande premiärministern Naftali Bennett och Ukrainafödde Zeev Elkin reste till och med på den judiska shabbaten för att träffa Vladimir Putin då de ansåg det vara en fråga om liv och död.

Detta till trots har kritiken mot Israel till stor del utgått från att landet inte varit tillräckligt stödjande gentemot Ukraina. Det är i mitt tycke lite märkligt. 
När kriget först bröt ut förkunnade USA att man inte skulle skicka trupper för att försvara Ukraina, därmed påverka Ukrainas enskilda öde men i förlängningen undvika ett potentiellt världskrig.  
Amerikanerna vägrade att bistå Ukraina med flygplan eller till och med tillåta andra stater göra det. USA vägrade att införa en flygförbud zon över Ukraina, eller att utföra cyberrepresalier mot Ryssland, ett mindre eskalerande och icke dödligt svar.

Europa vägrade att skära ned på energiimporter från Ryssland. Många av de som riktade kritik mot Israels balanserande mellan Ryssland och Ukraina hade inget problem med dessa beslut.

De amerikanska och europeiska positionerna var uttänkta, kalibrerade och lämpliga. Strategiska nödvändigheter tvingar alla stater att ta kyliga kalkyleringar om vad de kan göra respektive inte kan göra. 

Israel har också kritiska strategiska intressen på spel i Ukrainakrisen. 

Både Ryssland och Ukraina har stora judiska befolkningar, vars välmående och band till Israel, inkluderat friheten att flytta till Israel, är av främsta betydelse.
Ryssland har bistått Iran med nukleära reaktorer tidigare och kan göra så ännu en gång med färre restriktioner. Landet är en viktig aktör i de nukleära förhandlingarna. Dess villighet att fortsätta köpa överskott av iranskt höganrikat uranium har fram tills nu varit en kritisk komponent i ansträngningarna till att hålla tillbaka Irans nukleära program.

Ryssland kan aktivera sitt sofistikerade luftförsvarssystem i Syrien när de känner för det, vilket komplicerar Israels ansträngningar att förhindra uppbyggandet av iransk närvaro där och överföringen av avancerade vapen till Hezbollah.

Sammanfattningsvis har Israel haft skäl till en balanserad hållning även om man tvingas medge att det på ett moraliskt plan varken är rätt eller lätt alla gånger. 


Fler artiklar