Europeiska unionen har konsekvent varnat och visat missnöje med israelisk unilateralism i olika sammanhang. Inte alla gånger har det varit rätt. Men inte heller alla gånger har det varit fel. Det är inget som per automatik är något negativt. 

I internationella sammanhang vet vi att realpolitik alltid, utan undantag, trumfar politik byggd på moral, rätt och fel. Det är därför EU unisont aldrig kommer att vidta åtgärder mot de dubbla måttstockar som ett av världens 195 länder utsätts för i FN. Det logiska personer skulle omfamna som ett exempel på antisemitism. 

Israel är sedan länge världens jude som nationer kastar gris (en bollek) mellan sig. 

Man hänvisar då och då till internationell rätt, där vissa tolkningar av begrepp, paragrafer, skeenden brukar riktas mot Israel och sällan/aldrig mot några andra nationer.

När Palestina nu väljer unilateralism både när det kommer till att ställa Israel inför internationella brottmålsdomstolen och internationella domstolen i Haag har EU inte fördömt agerandet utifrån principen om unilateralism och hur det skadar och påverkar diverse händelseförlopp. Det EU har gjort är att kritisera Israel för de aktioner man valde att ta mot den palestinska myndigheten som en konsekvens av ovanstående.

EU gick också ut med ett uttalande som löd: ” Som medlemsstater i FN bekräftar vi åter vårt orubbliga stöd för internationella domstolen och internationell rätt som hörnstenen av vår internationella ordning så väl som vårt engagemang för multilateralism.”

Israel vet att man är dömd på förhand. Så var fallet när internationella domstolen tittade på frågan om Israels säkerhetsbarriär (det komiska är att de, bland annat EU, som var av åsikten att Israel bröt mot internationell rätt med säkerhetsbarriären, var märkbart tysta inför EU:s egna barriärbyggande) och så är fallet nu.

Det har funnits en vilja från Europeiska unionen att spela en större roll i Mellanöstern och i synnerhet rörande relationerna mellan israeler och palestinier. Som Israels största handelspartner och Palestinas största bidragsgivare är det inte svårt att förstå varför. Det finns dock en israelisk skepticism mot viss EU- inblandning och EU-policies. Det senaste uttalandet som nu kommer från unionen bidrar paradoxalt nog inte till att stärka EU:s möjligheter att få agera utifrån en större och mer konstruktiv roll mellan israeler och palestinier.

Fler artiklar