Något som alltid får mig att nyktra till är hur språket används dels som maktverktyg, förminska (i många fall förneka och förvränga) historien, men också för att polarisera och förenkla saker till att endast omfatta två lägen. 

Diskussionen om förändringar rörande Israels högsta domstol är typexempel på hur språket används utifrån allt ovanstående.

Detta är inte ett inlägg med syfte att försvara de pågående förändringarna som nu debatteras i det israeliska parlamentet. Inte heller är det ett inlägg för att försvara status quo mellan det israeliska parlamentet, regeringen och högsta domstolen.

Snarare hoppas jag att detta inlägg ska läsas utifrån att ge en bakgrund till varför många vill se en förändring av Israels högsta domstol.

Om man läser internationell media som innefattar svensk media så går Israel, i och med dessa förändringar av rättsystemet, från ett tillstånd att vara demokrati till att vara en ’illiberal demokrati’, eller enligt somliga till att vara en ’icke demokrati’.

Om man går från ett tillstånd till ett annat så bör man föra ett rimligt resonemang om när ett tillstånd inleds, avstannar, och ett annat tillstånd tar vid. 

Och det är precis här…. som tankeverksamheten stannar upp. Allt blir suddigt.

För nog är det så att vill man kategorisera Israel som något så måste det finnas en spårbarhet. Ger historien oss rätt i hävdandet att Israel inte var demokratiskt när nationen grundades åter 1948? 

Blev Israel demokratiskt först i samband med utvecklandet av landets grundlagar och högsta domstolen gavs/tog mandat under mitten av 1990-talet?

De som för resonemanget om att Israel blir en illberal demokrati eller inte en demokrati missar att på ett begripligt sätt att förklara sammanhang. Det gör att vi får en intellektuell slapphänt diskussion. Framförallt innebär det att begreppet och synen på ordet, och förståelsen av, demokrati allvarligt skadas.

Den utveckling många inom Israel ifrågasätter idag har sin bakgrund från något som inträffade 1995. Ordföranden för högsta domstolen vid denna tidpunkt skapade en konstitution  ur en lag som heter Mänsklig värdighet och Frihet. Lagen som sådan röstades igenom med 32 röster för, 21 röster mot och en som avstod från att rösta. Israels parlament består av 120 parlamentsledamöter. Av dessa var det alltså 54 ledamöter som dök upp vid detta tillfälle.  I Israel har detta kommit att refereras som ’den konstitutionella revolutionen’.

Ett stycke av lagen lyder ” det ska inte vara någon kränkning mot livet, kroppen eller värdigheten… eller egendom av en person … utom en lag passande  för staten Israels värdegrund och till en utsträckning som inte är större än vad som krävs.”

De många människor menar i Israel, och som ligger till grund för diskussionen om rättsväsendets funktion, är att ur denna lag har högsta domstolen tagit sig friheter och tolkningsutrymme från lagen 1995 och skapat något som inte var avsikten.

Argumentet som förs fram är att domstolen övertalade en generation av israeler att antagandet av en lag - som röstades igenom av endast en fjärdedel av parlamentariker , - inbegriper makten att häva lagar som förs fram av de folkvalda om lagarna enligt domstolens åsikt strider mot lagen om Mänsklig värdighet och Frihet.

Förmågan att lagstifta överfördes från folkvald representation till domare valda i en mindre kommitté vars medlemmar bland annat omfattar domare från högsta domstolen som kan lägga sitt veto över nya medlemmar. 

Var Israel inte en blomstrande demokrati med en respekterad och oberoende högsta domstol före 1995?

Är det sanningsenligt att insinuera att Israel upphör att vara en demokratisk nation om avgränsningsområden fastställs- för ett lands högsta domstol - vilka lagar och områden domstolen kan häva- en rätt som aldrig gavs till domstolen från början av parlamentet?

Diskussioner om maktfördelning hos länder som antar en konstitution utgår alltid från fördelningen mellan den exekutiva och legislativa makten. Sällan talas det om den juridiska makten och den sfär den förväntas att verka inom. Denna gång är det olyckligt.








Fler artiklar