Under mer än ett århundrade har grundlösa anklagelser i fråga om Tempelberget utnyttjats som förevändning för att utlösa våld mot judar. Det skriver Israels ambassadör, Ziv Nevo Kulman, och menar att detta är en viktig orsak till den senaste tidens våldsamheter.
Konspirationsterorier fungerar. Inte bara för att vinna uppmärksamhet i sociala media utan också som politiska verktyg. När sedan lögnerna föder våld och ger propaganda-fördelar till dem som sprider dem, väljer fanatiker som terrorist-organisationen Hamas att utnyttja dem gång efter gång.
Om någon fortfarande undrar vad konsekvenserna blir av att utnyttja lögner för att uppvigla till terrorism, behöver man inte se längre än till förra fredagens terrorist-attack. Två London-födda israeler, 15-åriga Rina och hennes 20-åriga syster Maia, mördades tillsammans med sin mor Lucy när palestinska terrorister besköt deras bil med automatvapen. En annan attack samma kväll med bil på strandpromenaden i Tel Aviv berövade Alessandro Parini livet – en 35-årig advokat från Rom och skadade samtidigt flera fotgängare, turister från Italien och Storbrittanien.
Det är uppenbart att uppvigling från Hamas och andra palestinska aktörer kan ha påverkan som går vida utöver den tragiska förlusten av oskyldigt liv. Ingenstans är detta mer tydligt än i Jerusalem, särskilt med avseende på Tempelberget. Denna heliga plats, där det Första och Andra Templet stod och Klippdomen och al Aqsa-moskén senare kom att byggas, har en lång historia som plats för konfrontationer som kan utvecklas till vidare konflikter.
Under mer än ett århundrade har grundlösa anklagelser i fråga om Tempelberget utnyttjats som förevändning för att utlösa våld mot judar, med början på 1920-talet hos Stormuftin av Jersualem. Haj Amin al-Husseinis lögn att al-Aqsa-moskén var i fara utöste ett antal arabiska våldsvågor som skördade hundratals offer men också upprörande nog ledde till att den judiska invandingen begränsades av de brittiska myndigheterna för att lugna mobben.
Alltsedan dess har palestinska ledare och religiösa personligheter fabricerat hot mot moskén – betraktad av muslimer som deras tredje heligaste plats – för att uppvigla till terrorism, upplopp, väpnad konflikt och för att förverkliga politiska mål.
Detta beteendemönster är vad vi nu åter ser. Förra tisdagen, natten före början av den judiska Pesach-högtiden, barrikaderade sig Hamas-aktivister inne i al-Aqsa. Beväpnade med skjutvapen och tillhyggen såsom stora stenar tvingade de polisen att agera i förebyggande syfte för att förhindra attacker på judiska bedjande vid Västa Muren där nedanför liksom för att möjliggöra för fredliga muslimska troende att förrätta sina böner i moskén.
Under förevändning att al-Aqsa skulle vara i fara – när i själva verket den enda faran utgjordes av radikala islamister som avfyrade stora mängder fyrverkeripjäser inne i själva moskén – utökade sedan Hamas sin offensiv till ytterligare fronter. Trettiofyra raketer avfyrades från Libanon mot israeliska samhällen i västa Galiléen under medgivande från det iransk-stödda Hizbollah. Efter Israels återhållsamma svar riktat mot Hamas militäranläggningar följde sedan raketer från Gaza avfyrade mot israeliska civila vid den södra gränsen samtidigt som frekvensen av dödliga terroristattacker tilltog.
Referenserna till ett fiktivt judiskt hot mot al-Aqsa är en liten men mycket kraftfull komponent i en uppviglings-kampanj på bred front mot Israel. Under decennier har hatpropaganda använts för att rättfärdiga palestinska mord på israeler och för att cementera konflikten.
Under senare år har det gått att iaktta en annan komponent i den al Aqsa-relaterade hatpropagandan, som syftar till att göra slut på besök av judar till deras heligaste plats, Tempelberget. Judiska besökare beskrivs utan undantag som att de ”stormar” och ”vanhelgar” berget och palestinsk ungdom indoktrineras till att tro att att det är deras religiösa plikt att försvara al-Aqsa mot påstådd israelisk aggression.
I själva verket sker judiska besök under självklart respektfulla former och i enlighet med de begränsningar som gäller för alla icke-muslimer – man kan bara besöka Tempelberget på bestämda tider, man har inte tillträde till al Aqsa-moskén och judar är inte tillåtna att öppet förrätta bön på judendomens heligaste plats. I regel brukar judiska besök bestå av grupper som fredligt vandrar över den 26 hektar stora platån medan polis skyddar dem från trakasserier av islamistiska extremister. I stark kontrast till detta, är begränsningarna för mulimska troende endast sådana som har avseende på allmän säkerhet.
Statistiken talar här sitt tydliga språk. Förra året besökte ungefärligen 1 250 000 muslimer Tempelberget för att be under den månadslånga Ramadan. Siffror som kraftigt stigit i år. I kontrast häremot står det faktum att antalet judar som besökte Tempelberget under hela 2022 var lägre än antalet muslimska besökare under en enda fredag i Ramadan.
Begränsningarna för judiska och andra icke-mulimska besökare har sin grund i ett beslut Israel tog efter återföreningen 1967 att bevara status quo på Tempelberget och tillåta den islamiska Waqf att fortsätta administrera platsen.
Israels respekt för muslimsk tro är i linje med den judiska statens åtagande att skydda de heliga platserna av varje tro och upprätthålla friheten att utöva sin religion. Dessa åtaganden finns bland annat uttryckta i staten Israels självständighetsdeklaration, som slår fast att: ”Israel kommer att garantera fullständig jämlikhet i fråga om sociala och politiska rättigheter för alla sina medborgare utan avseende på religion... det kommer att garantera religionsfrihet... och det kommer att skydda de Heliga Platserna av ala religioner...”
Stor uppmärksamhet har i media givits det faktum att Ramadan och den åtta dagar långa judiska Pesach-högtiden överlappar. Det är emellertid uppenbart att våldet på Tempelberget inte var resultatet av något kronologiskt sammanträffande.
Tvärtom – och i strid mot det narrativ som förs fram av Hamas och anti-Israel-aktivister – är upploppen allt annat än en spontan reaktion på påstått sårade muslimska känslor. De följer istället mönstren av tidigare våldsutbrott, där Hamas medvetet orkestrerat våldsamma provokationer som anpassats i tiden för att dra nytta av den känsliga Ramadan-perioden.
Som vanligt drivs provokationerna på av Hamas politiska agenda, vare sig den har att göra med intern palestinsk rivalitet, inre arabisk politik, en uppfatting om att Israel är sårbart eller situationen på den internationella arenan.
En opartisk och initierad annalys av denna och tidigare incidenter ger vid handen att upploppen och våldet pådrivna av Hamas utgör en central komponent i en noga avvägd strategi. En strategi som i stort visat sig framgångsrik ända sedan Stormuftins dagar och som tjänat extremister både internt bland palestinier och i internationella media och politiska kretsar.
Israel önskar inget annat än att lugn skall kunna vidmakthållas för alla dem som önskar bedja och leva i fred. Så länge som Israel emellertid orättfärdigt fördöms och terrorister belönas, är vi dömda att se våldet eskalera i nutid och återkomma i framtiden närhelst det passar Hamas destruktiva agenda.
Ziv Nevo Kulman
Israels ambassadör i Sverige
Publicerad i Världen idag