Politik
Det finns en folkrättslig grund för staten Israels existens
- Martin Blecher
Det är viktigt att påminnas om Israels rättsliga grund som nation enligt internationell lag, skriver pingstpastor Magnus Jonegård apropå den historiska San Remo-deklarationen som nu i dagarna fyller 100 år.
I en tid då den moderna staten Israel hela tiden ifrågasätts är det oerhört viktigt att påminnas om inte bara landets bibliska grund utan också Israels rättsliga grund som nation enligt internationell lag.
Det beslut som togs vid San Remo-konferensen 1920 är grunden för Israels folkrättsliga existens. Men detta hör vi väldigt lite om. I stället översköljs vi av massmedia och av politiker som påstår att Israel ”ockuperar palestinsk mark” eller bygger ”illegala bosättningar”. Och i nästa mening uppmanas Israel att följa folkrätten.
När dessa mantran basuneras ut gång på gång blir det som en ”sanning”. Inget kan vara mera fel. Juridiska avtal, som är internationellt godkända, har självklart prioritet över många politikers och massmedias subjektiva påståenden.
Efter första världskriget, som pågick åren 1914–1918, ritades kartan om en hel del för Mellanösternområdet. Det osmanska riket (Turkiet) tillhörde förlorarna i första världskriget. Osmanska riket hade fram till dess inkluderat Mellanösternområdet som vi i dag känner igen som Irak, Syrien, Libanon, Jordanien och Israel. Detta område delades upp som mandat mellan Storbritannien och Frankrike.
Tyvärr finns det väldigt mycket okunskap om vad som beslutades efter första världskriget, och vilken betydelse detta fortfarande har för Israel som nation. Därför är det på sin plats, nu när San Remo-konferensen firar 100 år i april, att visa vikten av besluten som togs då och som har juridisk bäring än i dag för Israel som nation och dess existens.
De allierade segermakterna efter första världskriget beslöt i San Remo 24 april 1920 att inom det brittiska mandatet Palestina garantera inrättandet av ett nationellt hemland för det judiska folket. Texten är också tydlig i San Remo-konferensens beslut med att ”erkännande har därmed gjorts av det historiska sammanhang det judiska folket har med Palestina och grunderna för att återupprätta sitt nationella hem i landet” (översättning från engelska).
Här finns med andra ord ett erkännande av det judiska folkets historiska koppling till landet.
Beslutet, som var lagligt bindande, följde internationella rättssystem, som också kallas folkrätten. Därför är det beslutade dokumentet en oerhört viktig juridisk grund för Israels existens. Palestinska mandatet innehöll vid den här tiden det vi i dag kallar Israel samt Jordanien.
Vem skulle kunna ändra på denna juridiska grund? Jo, Storbritannien, som nu styrde över Palestinamandatet, hade den rätten – och använde den också redan knappt ett år senare i mars 1921. Man delade då upp mandatet Palestina i det som i dag är Israel och Jordanien (Transjordanien fram tills 1950).
Detta skedde efter påtryckningar från araberna, och innebar att det framtida judiska folkets nationella hem nu hade reducerats till cirka 22 procent av den ursprungliga ytan.
Nationernas Förbund (NF) hade bildats i januari 1920. NF bekräftade beslutet som togs i San Remo-konferensen 1920 samt Storbritanniens uppdelning som skedde i mars 1921. NF godkände denna uppdelning formellt i september 1922 och uppdelningen följde därmed folkrätten.
Det är denna uppdelning som är grunden för Israel som nation även i dag, trots medierubriker och politiska utspel som påstår något annat.
NF:s efterföljare Förenta nationerna (FN) övertog vid sin tillkomst NF:s avtal och överenskommelser. Det innebär att besluten som redovisats ovan fortsätter att gälla med full folkrättslig legitimitet.
Tänk om vår svenska regering i fortsättningen kunde utgå från den juridiska grund som Israel som nation står på, och kroka arm med Mellanösterns enda demokrati för att uppnå mer lugn och ro i detta område. Svensk utrikespolitik måste stå på fast juridisk grund och får aldrig svikta i kampen mellan demokrati och diktatur.
Magnus Jonegård
Debattartikel publicerad i Världen idag 21 april 2020
Europa, judarna och Israel
- Martin Blecher
När vi talar om Europa och Israel är det en historia som sträcker sig bara 72 år bakåt i tiden. Men när vi talar om Europa och det judiska folket så är det en historia som har mer än tusenåriga rötter. Och genom att det judiska folket vann självständighet efter mer än 2 000 år genom utropandet av staten Israel så är detta i realiteten en och samma historia. Dessvärre är det ingen smickrande historia för Europa.
Efter kejsar Konstantins omvändelse till kristendomen på 300-talet kristnades gradvis det romerska imperiet. Det var bra att barbarerna civiliserades, och det sades att man kunde gå trygg under Pax Romana ända från England till Damaskus. Dessvärre hade även antisemitismen fått insteg i kyrkan. Myten om judarna som Gudsmördare spreds, och det sågs som att man utförde Guds dom över judarna om man förföljde dem. Judarna höll på sina traditioner, till exempel att äta kosher, vilket innebar att när farsoter drog fram så drabbades inte judarna, och detta ledde till att man beskyllde judarna för att ligga bakom farsoterna och till och med förgifta brunnarna. En annan fruktansvärd antisemitisk myt var den om att judarna offrade kristna barn för att använda deras blod när de bakade påskbrödet. Våldsam förföljelse utbröt ofta, och även när inte så skedde sågs judarna med misstänksamhet.
De fick ibland ett visst skydd av kungar, furstar och biskopar på grund av att de var nyttiga för staten inom främst tre områden: finanser, administration och medicin. Men de kunde också brutalt förvisas när de hade gjort sin nytta.
Tvångskonverteringar skedde, och man kan tala om folkmord i samband med korstågen där hela samhällen med judar förintades, samt under den spanska inkvisitionen i slutet av 1400-talet. Och de av oss som är lutheraner har också anledning att blygas över Martin Luther, som en tid var positivt inställd mot judar, eftersom han trodde sig kunna övertyga dem om att konvertera. Men då de inte gjorde det blev han rent hatisk och skrev en skrift till Europas furstar med titeln “Om judarna och deras lögner”, där han bland annat föreslog att man borde bränna de judiska synagogorna och fördriva judarna. Faktum är att Hermann Göring vid rättegången mot nazisternas krigsförbrytelser citerade Luther till sitt försvar.
Efter franska revolutionen gavs judar för första gången lika rättigheter som andra franska medborgare. Men det var alltså inte för att man egentligen accepterade judarna som de var, utan man menade att de nu skulle befrias från sin judiskhet.
Sammantaget kan man säga att Europa redan före Förintelsen bar på en enorm blodskuld gentemot det judiska folket. Och man kan också säga att Förintelsen inte hade kunnat genomföras utan att antisemitismen i över 1 000 år hade demoniserat judarna och judendomen.
Theodor Herzl, sionismens grundare, blev liksom många andra emanciperade judar i Europa chockade över Dreyfusrättegången i Frankrike 1894, och Herzl insåg att även i denna upplysningens och kulturens högborg var antisemitismen djupt ingrodd. Han insåg nu att judar inte var säkra någonstans i världen, där man var helt beroende av kungars och furstars eventuella välvilja, utan man behövde ha en egen stat. Därför skrev han sin bok “Judestaten” och grundade sioniströrelsen 1897 i Basel.
Brittiska kristna parlamentsledamöter hade ända sedan mitten av 1800-talet uppmuntrat de judiska ledarna i England och sagt att tiden nu var inne för det judiska folket att återvända till sitt gamla land, långt innan sionismen grundades som rörelse. Så kom första världskriget. Det osmanska riket som hade behärskat området i exakt 400 år besegrades och kördes ut av britterna, och Balfourdeklarationen kom, där England förklarade sig villigt att verka för ett judiskt nationalhem i det som kallades Palestina. Det hade ju pågått en inflyttning främst från Östeuropa och Ryssland sedan pogromer utbröt där, men nu låg plötsligt vägen fri för att återvända. Så kände judar runtom i världen, och en stor aliya ägde rum.
Här var det alltså en europeisk stormakt som var en välsignelse för judarna och ett historiens redskap för att förbereda grundandet av en judisk stat för första gången på 2 000 år. Dessvärre höll man inte det man lovat, av politiska skäl, för att hålla sig väl med de nu oljeproducerande arabländerna, vilket vägde tyngre än sympatin med det judiska folket. Man begränsade starkt den judiska inflyttningen samtidigt som man uppmuntrade arabisk dito. Och man lät engelska flottan stoppa fartyg med flyktingar undan Förintelsen i Europa. Så England hade alltså en dubbel roll i grundandet av den judiska staten.
När Förintelsen i all sin ohygglighet blev känd efter kriget förfasade sig hela västvärlden och även hela Europa. Men medan förföljelsen pågick hade många europeiska länder villigt stått till nazisternas förfogande. Jag ska inte göra någon fullständig uppräkning över de europeiska ländernas uppförande, men några nedslag vill jag göra.
I Frankrike var som sagt antisemitismen djupt inrotad, fast detta sopades under mattan efter kriget. Franska polisen var mycket tjänstvillig när det gällde att samla ihop franska judar för förflyttning till koncentrationsläger, och överlämnade till och med fler än de som stod på nazisternas listor. Senare, när staten Israel var ett faktum var man faktiskt allierade med Israel under Suez-kriget 1956. Men det var en motvillig allians som styrdes av politisk nödvändighet från fransmännens sida, då det gällde att hindra Egyptens nationalisering av den livsviktiga Suez-kanalen. Israel köpte även stridsplan och andra vapen från Frankrike, men 1967, när Israel hotades av förintelse, belade de Gaulle mycket cyniskt planen med kvarstad fast de var betalda, med hänvisning till att man vägrade sälja till ett krigförande land.
Finland förtjänar en guldstjärna eftersom man trots att man under en del av andra världskriget var ockuperade av tyskarna vägrade att lämna ut sina judar till Tyskland. Det var helt annat i Norge, där polisen var ungefär lika villig som i Frankrike att överlämna de norska judarna. Danmark ockuperades tidigt av tyskarna, men där genomförde danske kungen en tyst protest efter att kravet på davidsstjärnor för judar införts, då han själv bar judestjärna vid sin sedvanliga morgonritt.
Tyskland spelade förstås den fruktansvärda huvudrollen i Förintelsen, och hela statsapparaten inklusive sjukvården och transportväsendet medverkade till världshistoriens mest effektivt genomförda folkmord. Det fanns givetvis motståndsgrupper, och det förekom flera attentat mot Hitler med höga militärer inblandade. Dessa hade ett dubbelt syfte, har man förstått. Dels givetvis att bli av med Hitler och försöka störta nazistregimen, dels demonstrera för omvärlden att inte alla var nazister, för att de allierade inte skulle utkräva en gruvlig hämnd på hela folket när Tyskland hade förlorat kriget, en utgång som framstod som alltmer ofrånkomlig.
Men det måste sägas att Tyskland efter kriget visade verklig ånger och blev en vän till den nya staten. Jag talar då om Västtyskland. I det ryskstyrda Östtyskland skedde ingen sådan uppgörelse. Västtyskland sålde många av sina utrangerade tanks till Israel för dess försvar. Och på 1950-talet betalade Tyskland ett stort krigsskadestånd till Israel, främst riktat till Förintelseöverlevande. Golda Meir berättar i sin självbiografi hur svårt det var för henne när hon första gången skulle sätta in fot i Tyskland, och hur hon avkrävde ett löfte av den tyske förbundskanslern att besöka Yad Vashem när han kom på statsbesök. Det löftet höll han och alla hans efterföljare.
När det gäller Östeuropa, så var Polen först en fristad för judar under kung Sigismund på 1500-talet, till skillnad från andra europeiska länder. Men med tiden växte sig antisemitismen stark där. Det var ingen slump att nazisterna förlade sina största förintelseläger i öst. Även lokalbefolkningarna deltog ibland aktivt som nazisternas handgångna män. Och i Polen levde antisemitismen kvar i högönsklig välmåga även långt efter kriget.
Och så kommer vi till vårt eget land, Sverige. Här fanns överhuvudtaget ingen judisk befolkning förrän på Gustav III:s tid mot slutet av 1700-talet. Sverige var ett strängt protestantiskt rike, och varken katoliker, judar eller några med annan religionstillhörighet var välkomna. Men Gustav III var mer upplyst, eller kanske bara pragmatisk, och insåg att riket kunde ha nytta av judarna med sina kunskaper. Dock fanns länge om inte en öppen antisemitism, så en djup misstänksamhet mot judar i breda lager.
Öppen antisemitism kan man dock tala om i vår tid. 1939 demonstrerade uppemot en tredjedel av alla studenter vid Stockholms högskolor vid ett möte där man bar banderoller med texten “Protest mot judeimporten”. Liknande demonstrationer skedde vid andra lärosäten. Till vår eviga skam. Och det var ju Sverige som krävde av Tyskland att tyska judars pass skulle stämplas med ett “J”, för att man skulle kunna särskilja dem och neka dem inresetillstånd.
Nu blev aldrig Sverige ockuperat av tyskarna. Men det har på senare år blivit känt att det satt folk på Socialstyrelsen och gjorde noggranna listor över alla judar som fanns i Sverige, färdiga att överlämnas till SS om den dagen skulle komma.
Så Sveriges agerande var i högsta grad blandat. Å ena sidan har vi hjälten Raoul Wallenberg, modiga svenska fiskare som räddade över danska judar till Sverige, och så Folke Bernadottes vita bussar. Å andra sidan har vi det jag nyss nämnde. Man har förstås hellre påmint sig Wallenberg och Bernadotte än det andra.
När staten Israel var ett faktum var Sverige länge en vän. Det sågs som självklart att stödja den nya stat som blivit en fristad för dem som överlevt Förintelsen. Särskilt varm blev vänskapen vid Tage Erlanders statsbesök i Israel 1966. Vi har sett de klassiska fotona av Erlander guppande i Döda havets vatten, och vi har hört hur han utbrast när han såg Genesarets sjö: “Men det här är ju min söndagsskolesjö!” Och under sexdagarskriget 1967 talade han vid TCO-kongressen och passade på att utrycka sin förhoppning om att Israel skulle segra. Men bara några år senare kom Olof Palme, och allt förändrades. Han hyste en illa dold motvilja mot Israel, och han var den förste västerländske statschef som legitimerade Yasser Arafat som statsman, fast han var en judehatande ärketerrorist med färskt israeliskt blod på sina händer. Och 1982, under Libanonkriget, gjorde Palme en förtäckt jämförelse mellan Israel och Nazityskland. Sedan hade våra relationer med Israel en kort vår under Göran Persson, men har sedan dess, som det tycks medvetet, förstörts av svenska utrikesministrar genom uttalanden med antisemitisk anstrykning, och dragits ner till nuvarande nivå där Sverige i Israel ses som landets värsta fiende i västvärlden. Det senaste uttrycket för det här var ju nuvarande utrikesminister Lindes beskrivning av palestinska myndighetens löner till terrorister i israeliska fängelser, som “ett slags socialförsäkring”. Det är oerhört. Antingen är hon antisemit eller brottsligt okunnig. Det är svårt att veta vilket som är värst.
Så kommer vi till EU, som för en gemensam utrikespolitik. EU har stort handelsutbyte med Israel, men det vore lögn att säga att relationerna någonsin har varit varma. Israels premiärminister Netanyahu har vid flera tillfällen varit skarpt kritisk mot EU:s ofta ensidiga politik. Och han har öppet ifrågasatt hur Europa, som nästan blev hans folks grav för en generation sedan, kan förfasa sig högljutt över gången antisemitism men ändå sätter den judiska staten i strykklass och har dubbla måttstockar, en för Israel och en för resten av världen inklusive dem själva.
Det är nog ingen överdrift att säga att det i de länder som utgör EU finns en självbild av att eftersom man röstade för den nya judiska staten i FN 1947, så var det på något sätt en ynnest man gav det judiska folket för deras lidanden. Men en ynnest som man kan ta tillbaka om de inte gör som vi säger. Vilket förstås är upprörande nonsens. Om något folk någonsin haft välgrundade anspråk på det land de bebor, så är det judarna.
Vi såg lite av den här europeiska självbilden nyligen då många utrikiska statschefer besökte Israel och Yad Vashem för minnet av Auschwitz befrielse. Frankrikes president Macron besökte också St. Annes kyrka i gamla Jerusalem, som de själva betraktar som franskt territorium. Israel har ju ansvar för sina utländska gäster, men när israeliska livvakter försökte följa med Macron in i kyrkan blev de uppläxade av Macron, som sa att där hade de inget att göra utan det här skötte hans eget folk.
Det var ett obehagligt eko av vad europeiska furstar har varit vana vid att göra i över 1 000 år – att köra med judar. Och nu gör han det till och med i deras eget land. Så Macrons poäng som flera israeliska och judiska betraktare uppfattade var att “det här är egentligen vårt. Ni får vara här, men bara om ni sköter er.”
Man talar om klientstater, alltså när en stormakt knyter nära band med ett litet land för att skaffa sig makt och politiskt inflytande i närområdet. Och flera menar att EU, som okritiskt pumpat in enorma penningsummor i den palestinska myndigheten, ser en palestinsk stat som sin klientstat, för att på allvar få in en fot i Mellanöstern igen efter 100 år.
Och när nu president Trump kom med en långtgående fredsplan för Mellanöstern som skulle ge palestinierna en egen stat och 50 miljarder dollar dessutom, försökte EU:s utrikeskommissionär genast avfärda den. Förmodligen för att Trumps fredsplan erkänner Jerusalem som Israels eviga, odelbara huvudstad.
Europa satt på händerna under Yom Kippurkriget 1973, då Israel var nära att förintas som stat av de sovjetstödda arabländerna. Det var USA som kom till hjälp den gången med en luftbro med krigsmateriel, en luftbro som inte fick tillstånd att landa i Europa.
Och EU har gjort allt för att kringgå och sabotera amerikanska försök att pressa Irans mullor till att upphöra med sina försök att skaffa kärnvapen. Man är tämligen ointresserade av det dödliga hot iranska kärnvapen skulle utgöra mot Israel. Bara man får fortsätta sin lukrativa handel med mullornas Iran, den kanske mest repressiva diktaturen i världen efter Nordkorea.
Och nu när Europa återigen är allt farligare för judar, inte på grund av några få nazistgrupper utan på grund av en ökande radikalisering bland den växande andelen muslimer, visar Europa att man hellre låter hotbilden mot judar öka än att stöta sig med islam. Så ord om “aldrig mer” klingar alltmer tomt.
Israel kommer att fortsätta handla och ha diplomatiska förbindelser med EU och Europa. Men Israel vet att EU och Europa inte är något att lita på. Och Israel kommer aldrig att gå med på EU som garant för något fredsavtal, för de vet att Europa offrar dem om det gagnar dem själva. Vilket historien har visat.
Så är det helt nattsvart? Nej, USA:s nuvarande administration har helt förändrat förutsättningarna i Mellanöstern, och för första gången finns ett fönster och en möjlighet till varaktig fred, även om palestinierna som lärt sig hata judar redan i dagis aldrig kommer att älska Israel. Men räkna inte med att EU kommer att spela en positiv roll. England möjligen, som visade tåga och nyligen terrorstämplade Hizbollah. Men visst nej, de är ju inte med i EU längre.
Bengt-Ove Andersson
Publicerad på vänskapsförbundets hemsida 13 april 2020
Utrikesministrar har inget tolkningsföreträde på folkrätt
- Martin Blecher
Den 28:e februari publicerade 50 tidigare europeiska ledare en varning för konsekvenserna av Donald Trumps plan för Mellanöstern och föredrog en tvåstatslösning baserad på 1967 års gränser, i enlighet med de internationellt erkända parametrarna. Statsvetaren Martin Blecher menar att dessa aldrig varit aktuella enligt folkrätten.
Mitt namn är Martin Blecher och jag har skrivit en bok om de israeliska bosättningarna utifrån hur Israels rättsväsende behandlat frågan under 50 års ockupation.
Jag är väl insatt i folkrätten rörande Israels ockupation av Västbanken och Palestina. Döm av min förvåning när jag läser de europeiska ledare som fått sitt resonemang delat i diverse europeiska tidningar. Nedan redovisas de sakfel artikeln gjorde gällande:
1. Referens till säkerhetsrådsresolution 2334. Alla involverade parter i frågan vet att den förhandling man kommer utgå från kommer att vara resolution 242, antaget efter sexdagarskriget, och resolution 338 antaget efter kriget 1973.
2. 1967 års ”gränser”. 1967 års gräns finns inte i epistemologisk mening. Det är en produkt av stilleståndslinje.
En gräns har det aldrig varit. Folkrätt lägger betydelse i ord och tolkning, därav är det av central betydelse.
3. Ett israeliskt tillbakadragande villkorades bland annat utifrån att man skulle ”dra sig tillbaka till territorier”. Det är inte att förväxla och likställa med att ”dra sig tillbaka till alla territorier”.
Donald Trumps fredsplan, för vad det är värt, är den mest detaljerade redovisning om realiteterna på marken. Man behöver inte tycka om det. Man kan vara emot det, som kungjorts, men man kan åtminstone bedöma det utifrån öppet sinne.
Att krasst skriva att man ”betonar EU:s fortsatta åtagande för en tvåstatslösning baserad på 1967 års gränser, i enlighet med de internationellt erkända parametrarna” utan att ta i beaktande vad som ägt rum under 52 år är varken seriöst eller realistiskt.
Martin Blecher
Författare till boken Israeli Settlements – Land Politics Beyond the Geneva Convention och andra böcker om Israel & Palestina.
Publicerad på vänskapsförbundets hemsida 2 mars 2020
https://www.sverigeisrael.se/artiklar/utrikesministrar-har-inget-tolkningsforetradare-pa-folkratt-av-martin-blecher/
Om selektiv murkritik
- Martin Blecher
Egypten har sedan länge en barriär mot Gazaremsan. Den muren skall nu förstärkas ytterligare, sex meter över mark och fem meter under.
En sökning på svenska riksdagens hemsida ger ca 1.500 träffar på blockad* gaza*, och en sökning på mur* palestinier* ger hela 10.000 träffar!
Undrar hur många av dem som lägger fokus på Israel, och hur många som handlar om Egypten? Vi har hittills bara sett det förstnämnda.
Både Israel och Egypten har rätt till gränsskydd. Och båda länderna upprätthåller en blockad mot det av terrororganisationen Hamas styrda Gazaremsan.
Ändå är det nästan uteslutande Israel som kritiseras. Det blir därmed uppenbart att kritiken alltför sällan bottnar i ett uppriktigt engagemang för utsatta palestinier, utan ofta handlar om helt andra saker.
Anders Engström
Publicerat som notis i vänskapsförbundets dagliga flöde på facebook 15 februari 2020
_ _ _
Mer om Egyptens murbygge: Egypt builds a wall on border with Gaza
Linde backar inte om terrorlöner som socialbidrag
- Martin Blecher
Tre riksdagsledamöter har i skriftliga frågor krävt svar av utrikesminister Ann Linde (S) sedan Världen idag avslöjat att hon liknat terrorlöner vid socialbidrag. Men Linde står fast vid jämförelsen och förnekar att Sverige ger budgetstöd till palestinska myndigheter. ”Felaktigt”, menar M-politikern Magdalena Schröder.
”I många fall handlar det om överlevnad i ett samhälle där få skyddsnät finns”.
Så beskriver Ann Linde att palestinska myndigheter betalar ut pengar till fängslade palestinier, dömda brottslingar och terroristers anhöriga. Utgångspunkten för dessa utbetalningar, menar hon, är att inte överge människor.
Utrikesministern har fått skarp kritik efter Världen idags artikel om att hon liknat terrorlön med socialbidrag vid ett möte med Vänskapsförbundet Sverige-Israel.
Riksdagsledamöter från Moderaterna och Sverigedemokraterna har sedan begärt att Linde förtydligar var hon står. Magdalena Schröder (M) har dessutom velat ha svar på varför Linde sagt till Världen idag att Sverige inte ger något budgetstöd till palestinska myndigheten.
”Enligt uppgifter på openaid.se är Ann Lindes påstående felaktigt; Sverige ger stöd till palestinska myndighetens miljömyndighet i arbetet att genomföra en miljöhandlingsplan. Stödet är enligt openaid.se på 22,5 miljoner kronor för perioden 2018–2021”, skriver Schröder.
Ann Linde vidhåller att man inte ger stöd till palestinska myndigheter men medger samtidigt att just ett sådant stöd finns, ett ”kompetenshöjande samarbete med miljömyndigheten inom bland annat klimatfrågor”.
Utrikesministern skriver i sitt svar att Sverige vill ”motverka våld i alla dess former” och att regeringen är ”tydlig i dialogen med företrädare för Palestina om vikten av att ta avstånd från våld och hatpropaganda”.
Vidare skriver hon att regeringen givetvis fördömer ”terrorism och står upp för israelers och palestiniers legitima säkerhetsbehov”.
Men Linde vill inte backa från sin jämförelse mellan terrorlöner och socialbidrag utan menar att stödet i många fall handlar om överlevnad.
I en debattartikel i Aftonbladet konstaterar Tobias Petersson, från tankesmedjan Perspektiv på Israel, att Sverige alltså stödjer en del av den palestinska myndigheten som i sin tur betalar ut terrorlöner.
”Palestinska myndigheten ... ansvarar för vad myndigheten och dess lagstiftning kallar ’löner’ till tillfångatagna palestinier som deltagit i vad lagstiftningen kallar ’kamp mot ockupationen’, vilket i klarspråk betyder terrorism”, skriver Petersson.
”För den som begått grova terrorbrott och suttit inne i mer än 30 år ligger terrorlönen på 12 000 shekel i månaden vilket motsvarar runt 33 000 svenska kronor”, fortsätter han.
Peterson menar att Linde i bästa fall är naiv när hon talar om terrorlönerna som socialbidrag, i värsta fall ”saknar vilja att ta verklig ställning mot den palestinska terrorismen”.
Samuel Teglund, Världen idagPublicerad i Världen idag 18 februari 2020
https://www.varldenidag.se/nyheter/linde-backar-inte-om-terrorloner-som-socialbidrag/reptbq!Ly@PiMjb1IzNYW6U3B9PQ/?fbclid=IwAR1N8vw9DxLVUHuRVFZREdCLXiU9XS4Yej6U33n-GkeiKZMQy2V3Wu3glwY
_ _ _
Se även
Linde: "Gör allt för att få en normal relation med Israel"
Ur regeringens utrikesdeklaration 2020
- Martin Blecher
Den passage ur utrikesminister Lindes linjetal som berörde Israel och Mellanöstern:
Sverige är redo att bidra till regional avspänning och dialog i Mellanöstern.
Vi fortsätter vårt engagemang i den globala koalitionen mot Daesh. Kurder, kristna och andra minoriteter i regionen måste skyddas.
Regeringen är mån om en god relation med både Israel och Palestina. Sverige verkar liksom övriga EU för en lösning baserad på folkrätten där två stater kan leva tillsammans i fred och säkerhet.
Regeringen har fördömt Iran för nedskjutningen av ett civilt flygplan där 17 personer hemmahörande i Sverige omkom. Vi kräver en oberoende och transparent utredning.
https://www.regeringen.se/tal/2020/02/utrikesdeklarationen-2020/
- - -
Ur TT:s artikel, signerad Karin Thurfjell, om utrikesdeklarationen:
/.../
Kristdemokraternas Lars Adaktusson tog upp att Margot Wallström var den enda av EU:s utrikesministrar som inte var välkommen till Israel.
– Vi hoppades på en förändring under Ann Linde, men inget har hänt, sa Lars Adaktusson som frågade Ann Linde hur en normaliserad relation till Israel ska vara möjlig.
– Är Sverige berett att ändra politiken? frågade Lars Adaktusson.
Ann Linde svarade att det är viktigt för Sverige att ha en god relation till både Israel och Palestina, och att hon tycker att det är konstigt att Israel inte vill ha utbyte på utrikesministernivå “bara för att man tycker olika”.
Ann Linde sa också att hon står fullständigt bakom erkännandet av Palestina.
Så ljög den palestinske presidenten inför Förenta Nationerna
- Martin Blecher
Den Palestinska myndighetens diktator, Fatahs ledare och PLO:s ordförande, Mahmoud Abbas visade upp en kartserie inför FN. Bilden hade framställts särskilt för detta tillfälle av PLO:s Negotiations Affairs Department.
Detta är en ny variant av den lögnaktiga kartserien, men den la till några nya lögner och falska antaganden. Redan huvudrubriken är felaktig, eftersom den påstår att kartorna skulle illustrera ’Palestiniernas historiska kompromiss’.
I den första rutan står det ”1917 – historiska Palestina”.
Det är en lögn. Det historiska Palestina fanns på båda sidor av Jordanfloden, och delar av Libanon, och brukade inte regelmässigt inkludera huvuddelen av Negev.
Den karta som påstås visa år 1917 är i själva verket en karta över det brittiska mandatet 1923; innan dess ingick även hela det område som idag är Jordanien. [Länk till karta över brittiska mandatet 1920-1922]
Den andra rutan visar den delning av Palestina som föreslogs av Peel-kommissionen. Förslaget avslogs av den arabiska sidan, så den utgjorde ingen kompromiss från den palestinska grupp som då fortfarande inte existerade.
Den tredje rutan är FN:s delningsplan. Även detta förslag avslogs i sin helhet av den arabiska sidan och är därför irrelevant. Om de istället hade accepterat planen så kunde de i år ha firat det arabiska Palestinas 72-årsjubileum.
Den fjärde rutan påstås visa ’1967 års gränslinjer, godkända av [endorsed by] PLO 1988 i en historisk kompromiss för fred’.
I själva verket fanns det aldrig några ”1967 års gränslinjer” eller några andra gränser. Kartan visar 1949 års vapenstilleståndslinjer. De var aldrig avsedda att utgöra gränser. Och före 1967 hävdade palestinierna inte ens att det var deras land.
År 1988 utfärdade PLO en självständighetsförklaring som inte sa någonting om gränser eller Israel. Den kan på sin höjd antas acceptera ett Israel inom ramen för 1947 års delningsplan från FN, som den arabiska sidan då alltså hade avfärdat. I ett separat tillägg efterlyste man en internationell fredskonferens baserad på FN-resolutionerna 242 och 337, men ingenstans uttrycks att man var beredd att acceptera de resolutioner som skulle erkänna Israel inom 1949 års vapenstilleståndslinjer. Nu säger de till väst och omvärlden att de gjorde en historisk kompromiss, men språket är slirigt och långt ifrån tydligt.
Beträffande den femte och sista rutan kan vi notera att PLO tagit bort en annan karta från en tidigare kartsvit. Det finns en god anledning till detta. Trumps fredsplan skulle mer än fördubbla de landområden som palestinierna kontrollerar idag, och om man jämför nuläget med fredsplanen så skulle förslaget se ut som en riktigt bra deal för palestinierna.
Jag påtalade detta nyligen när Abbas höll sitt tal inför Arabförbundet. En jämförelse av nuläget och det amerikanska förslaget:Lägg ihop allt detta och det blir uppenbart hur PLO försöker lura omvärlden genom missvisande jämförelser och halvsanningar. Tyvärr har nästan inga journalister den kunskap och kompetens som krävs för att konfrontera PLO med innehållet i deras sliriga budskap. Därför lyckas de framstå som flexibla i västvärldens medier, samtidigt som de i själva verket kan fortsätta vägra fred och sträva efter Israels förstörelse.
Elder of Ziyon
Publicerad hos bloggaren 12 februari 2020
_ _ _
Notera att det finns betydligt fler problem med kartserien än vad som tas upp i ovanstående text:
Kartorna och myten om “det krympande Palestina”
Turkiets president Erdogan ljuger med kartor
Palestina och terrorlöner
- Martin Blecher
Skriftlig fråga 2019/20:917 av Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
Tidningen Världen idag rapporterade nyligen om ett möte mellan utrikesministern och Vänskapsförbundet Sverige–Israel, där man bland annat diskuterade de så kallade terrorlöner som betalas ut till palestinier som mördat israeler eller till deras familjer. Enligt företrädare för Vänskapsförbundet Sverige–Israel ska utrikesministern ha likställt de så kallade terrorlönerna med en form av socialbidrag.
Det är i sig en ytterst anmärkningsvärd och respektlös liknelse.
Enligt president Mahmoud Abbas – som är inne på sitt 15:e år av en mandatperiod på 4 år – avser inte de palestinska myndigheterna att sluta betala ut pengar genom sin så kallade Palestinian Authority Martyrs Fund, från vilken de så kallade terrorlönerna betalas ut. Under 2018 uppgick siffran till 158 miljoner dollar. Det har också rapporterats att palestinska myndigheter kräver att Europeiska unionen ska återta sitt villkor att det palestinska styret måste ta avstånd från terrorgrupper för att fortsätta erhålla bistånd.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:
På vilket sätt agerar ministern och regeringen för att de palestinska myndigheterna ska ta avstånd från terrorism och våldshandlingar mot den israeliska civilbefolkningen och kan ministern med säkerhet säga att inte Sverige bidragit till de så kallade terrorlönerna?
Elisabeth Björnsdotter Rahm
Riksdagsledamot (M)
Frågan inlämnad 6 februari 2020
Ann Linde kallade terroristlöner för socialbidrag
- Martin Blecher
Vänskapsförbundet Sverige-Israel vill att Sverige som biståndsgivare ska ta avstånd från de löner som betalas ut till palestinska terroristers familjer. Detta framförde förbundet nyligen under ett möte med utrikesminister Ann Linde. Enligt ett referat från mötet kallade ministern dessa löner för ”en form av socialbidrag”.
Sverige är en av de största biståndsgivarna till den palestinska myndigheten via UNRWA. Därför anser Vänskapsförbundet Sverige–Israel att utrikesdepartementet måste ställa krav på de organisationer som belönar terrorister eller sprider antisemitisk propaganda inom de palestinska områdena.
Michael Cohn ingick i Vänskapsförbundets delegation då de nyligen uppvaktade utrikesminister Ann Linde i riksdagen.
– Vi lämnade 40 sidor med exempel på våldsförhärligande, antisemitiska stereotyper och uppmuntran till martyrskap i grundskoleböcker som UNRWA producerar och använder i sina skolor, från låg ålder till gymnasiet, säger han till Världen idag.
– Vi framförde att UD borde kunna utöva påtryckningar, men fick inget gehör för det av Ann Linde, fortsätter han.
Under mötet tog Vänskapsförbundet upp frågan om de så kallade terrorlönerna som betalas ut till palestinier som mördat israeler eller till deras familjer. Generalsekreteraren Stefan Dozzi nämnde att förbundet har kartlagt det svenska biståndet så långt man har kunnat och sett att delar av det slussas vidare genom olika konton för att användas till terrorlöner.
– Om jag förstår det rätt, de här lönerna till familjer, de är på något sätt en form av socialbidrag, sade Ann Linde enligt Vänskapsförbundets referat från mötet.
Under det fortsatta samtalet framkom det att hon anser att det vore fel att inte ge kvinnorna och barnen stöd, oavsett om anledningen till männens död är att de har dödat israeler.
Vänskapsförbundet Sverige–Israel anser å sin sida att detta inte alls är något socialbidrag. De förklarade att det finns prislistor med uppgifter på hur mycket pengar man kan få om man dödar ett visst antal israeler.
– Ju fler man har tagit livet av desto mer får man. Det handlar om tiotals miljoner kronor i belöning för terror och mord på israeler, säger Michael Cohn till Världen idag.
Sveriges bistånd bidrar direkt till död och terror, till att permanenta Mellanösternkonflikten och till att sprida antisemitismen, även till vårt land, menar Vänskapsförbundet Sverige–Israel.
– Sverige har under Wallströms tid fått en försämrad relation till Israel. För att normalisera relationen krävs ett tydligt ställningstagande från UD och sanktioner mot UNRWA och PLO, säger Michael Cohn.
Världen idag har varit i kontakt med UD angående mötet med Vänskapsförbundet Sverige–Israel och fått svar från utrikeminister Ann Linde via mejl.
Anser du att de pengar som betalas ut till palestinska terroristers familjer är socialbidrag? Hur motiverar du det?
– Sverige ger inget direkt budgetstöd till Palestina och bidrar alltså inte till dessa utbetalningar. PLO har sedan 1960-talet betalat ut medel till familjemedlemmar till palestinier i israeliska fängelser. PLO anger att utgångspunkten är att de som drabbas av ockupationen inte ska överges och att pengarna utgör kompensation för utebliven arbetsinkomst, stöd till rehabilitering och återanpassning, vilket av många palestinier ses som en form av socialbidrag, skriver hon.
Vänskapsförbundet anser att de inte fick gehör under mötet och menar att UD inte visade något intresse för att ställa krav på de organisationer som belönar terrorister eller sprider antisemitiska budskap. Hur ser du på den här kritiken?
– Regeringen stödjer och arbetar för en tvåstatslösning och är tydlig med att antisemitism är oacceptabelt.
Är det rimligt att Sverige fortsätter betala ut sitt bistånd till UNRWA utan att ta avstånd från och motarbeta antisemitismen i UNRWA:s skolböcker och de terroristlöner som utbetalas av PLO?
– Antisemitism är oacceptabelt oavsett var eller hur det tar sig uttryck. Oavsett om det är antisemitiska karikatyrer eller uppmaningar till våldshandlingar mot judar. Det ska självklart inte finnas i skolböcker. Inga barn – varken palestinska eller israeliska – ska lära sig hata varandra, allra minst i skolan, skriver Ann Linde.
Hon vidhåller att utbildningsmaterialet och läroplanen måste leva upp till FN:s principer och vara fritt från antisemitism för att godkännas.
– UNRWA har sedan länge etablerade rutiner för åtgärder vid misstankar eller anmälningar om antisemitism i deras skolböcker. Vi förutsätter att UNRWA agerar med kraft om en sådan situation uppstår. EU har utlovat att en oberoende genomlysning av skolböcker ska göras.
Ingrid Byström
Nyheten publicerades i Världen idag 5 februari 2020
Sveriges Israelpolitik bör läggas om totalt
- Martin Blecher
En flytt av Sveriges ambassad i Israel från Tel Aviv till västra Jerusalem vore ett första steg mot att tina upp relationen med Israel. En total omläggning av politiken behövs, skriver Maria Nilsson och Marcus Nilsen, Liberalerna.
Det är mycket glädjande att Liberalernas riksdagsgrupp beslutat att stödja en flytt av Sveriges ambassad i Israel från Tel Aviv till västra Jerusalem. Det sker i en tid när Sveriges relation med Israel är bottenfrusen, en konsekvens av den förra regeringens huvudlösa erkännande av Palestina som stat.
I dagsläget ser vi oroväckande tendenser i vår omvärld som försöker inskränka och förringa judarnas historiska koppling till Jerusalem, inte minst genom FN:s utbildningsorgan Unesco. Flertalet av dessa historieförfalskningar är direkt antisemitiska, vi tar starkt avstånd från dessa och efterlyser ett betydligt skarpare fördömande från svensk sida inom FN.
En flytt av den svenska ambassaden till västra Jerusalem står inte heller i strid med folkrätten, som en del påstår. Västra Jerusalem utgör den del av Jerusalem som otvivelaktigt ska tillhöra Israel vid en framtida tvåstatslösning. Flytten av Sveriges ambassad i Israel från Jerusalem till Tel Aviv, var på sin tid en negativ politisk markering, det är därför inte konstigt att använda samma metod återigen, men nu för att tina upp vår bottenfrusen relation.
En ambassadflytt är ett viktigt första steg, men det räcker inte. Vi vill därför se en total omläggning av Sveriges Israelpolitik.
Sverige är i dag en av de största bidragsgivarna till Palestina. Därtill kommer stora summor som ges till palestinska flyktingar som finns utanför de palestinska områdena, företrädesvis i grannländerna Libanon och Jordanien. Liberalerna är i grunden positiva till att ge bistånd, men i dag finns stora strukturproblem som måste åtgärdas.
Vi vill se att Sverige inför en garanti på att utbetalat bistånd som berör Palestina och palestinska flyktingar inte går till att finansiera terrorism, islamism, antisemitism eller andra antidemokratiska aktiviteter. I dag finns inte någon sådan garanti. Det gör att svenskt bistånd framför allt indirekt kan bidra till en förvärrad situation i regionen.
Enligt Sida är den palestinska myndigheten grundläggande i utvecklingssamarbetet. ”Sverige betraktar den palestinska myndigheten som en nyckelpartner för att bidra till ett livskraftigt Palestina.” Den palestinska myndigheten saknar dock demokratisk trovärdighet då den sittande presidenten Mahmoud Abbas sedan 2009 sitter utan ett demokratiskt mandat, då Abbas vägrar hålla nya val. Sverige måste därför kräva att den palestinska myndigheten och terrororganisationen Hamas som i dag kontrollerar Gaza, genomför fria val för palestinierna. Om inte så sker ska bistånd frysas och sanktioner införas fram till den dagen att fria val genomförs i Palestina. Detta är en avgörande del i att återupprätta Sveriges trovärdighet i regionen och en grundbult för att nå en slutgiltig fred, byggd på frihet och demokrati.
Statusen som palestinsk flykting är unik, den är den enda flyktinggrupp som hanteras inom ett eget flyktingorgan, UNRWA. Konsekvensen av FN:s särlösning för just palestinska flyktingar är att statusen som flykting i praktiken går i arv. Det gör att den som föds i ett flyktingläger i dag kan utgöra tredje eller fjärde generationens flykting. Detta är ett ohållbart sätt att hantera den rådande situationen. UNRWA:s särställning gör även att levnadsvillkoren för palestinska flyktingar permanentas i flyktingläger i stället för att dessa flyktingar integreras i de länder där de befinner sig. Över femtio år har gått sedan kriget bröt ut, det är därför orimligt att palestinska flyktingar inte tillåts integreras utan hålls utanför de samhällen där de nu bor genom att förvägras medborgarskap, exempelvis i Libanon.
Vi vill att UNRWA avvecklas och att de palestinska flyktingarna överförs in i UNHCR:s uppdrag och likställs med alla andra flyktingar i världen. Vi vill också se att Sverige blir drivande internationellt för att palestinska flyktingar ska få möjlighet att få medborgarskap i de länder där de i dag är bosatta.
Liberalerna vill se en normalisering av relationen mellan Sverige och Israel. Anledningen är att vi vill se ett fredligt slut på den långdragna konflikten. Som ett steg i detta kommer ledamöter för Liberalerna i Sveriges riksdag lägga motioner som stödjer dessa förslag.
För att Israel ska kunna leva i fred och frihet måste de grannländer som i dag de facto är diktaturer ta avgörande steg mot demokrati. Sverige kan verka för det ena eller det andra. Nu är tiden inne att välja.
Maria Nilsson
riksdagsledamot Liberalerna
Marcus Nilsen
tidigare distriktsordförande Liberala ungdomsförbundet Väst
Debattartikel publicerad i SvD 4 februari 2020
Därför säger palestinierna nej innan de sett fredsplanen
- Martin Blecher
Den välkände israeliske diplomaten och politikern Abba Eban var en bländande talare och retoriker. Till hans mest kända citat hör detta, om palestinierna: ”De missar aldrig ett tillfälle att missa ett tillfälle.”
Jag kommer att tänka på detta uttalande när jag tar del av Trumps fredsplan, ”århundradets överenskommelse”, som presenterades på tisdagen. För det märkliga är att denna plan, som är mycket mer detaljerad än jag trodde, faktiskt ger palestinierna en egen stat med tydliga gränser, möjligheten att ha en del av östra Jerusalem som sin huvudstad samt ett massivt stödpaket på närmare 500 miljarder kronor – givet att de uppfyller vissa krav.
Självklart kommer palestinierna att säga nej till detta. Det gjorde de redan innan de såg planen.
Detta har varit arabernas agerande i över hundra år, varför skulle de ändra sig nu? Från Feisalplanen 1917, via Peel-kommissionen 1937, den brittiska vitboken 1939, FN:s delningsplan 1947, Khartoum-mötet 1967, fredsplanen med Egypten 1979, Oslo-processen, Ehud Baraks plan år 2000 och Ehud Olmerts förslag 2008 – alla dessa förslag och planer på ett fredsavtal som skulle ge palestinskt självbestämmande eller en egen stat, har araberna sagt nej till.
Varför skulle de ändra sig nu?
Men låt oss titta på vad Trumps plan innehåller.
• Gränser: Israel annekterar cirka 20 procent av Judeen och Samarien, palestinierna bildar en stat på större delen av området. Israel får kontroll över gränserna.
• Jerusalem: Palestinierna kan bilda sin huvudstad i norra och östra delarna av staden, utanför den israeliska säkerhetszonen.
• Bosättningar: Israel får annektera Jordandelen och samtliga bosättningar, men inte bygga i dessa bosättningar på fyra år.
• Säkerhet: Israel har full kontroll från Jordanfloden till Medelhavet, israeliska armén behöver inte lämna området.
• Palestinsk stat: Planen ger palestinierna en stat på 70 procent av Judeens och Samariens yta, dock först om fyra år. Detta förutsätter att palestinierna accepterar planen, slutar betala terrorister, slutar hetsa mot judar och Israel och stödja terrorism, tar itu med korruptionen, respekterar mänskliga rättigheter, religionsfrihet och pressfrihet, samt att Hamas och Islamiska jihad lägger ner vapnen, så att statsbildningen fungerar i praktiken.
USA kommer att erkänna en sådan palestinsk stat och ge ett enormt ekonomiskt stöd till den.
Egentligen har palestinierna stor anledning att vara väldigt positiva till planen – åtminstone om det de önskar är en egen stat, fred med Israel och en god framtid. Allt detta ger Trump dem.
Ändå är det Abbas som redan från början sagt nej. Inte Bibi Netanyahu.
Vi vet alla varför. Abbas mål är att en palestinsk stat ska ersätta Israel, inte finnas sida vid sida med Israel. Abbas är inte demokratisk; han vill fortsätta den militära kampen, han vill fortsätta med sin terror och antisemitism, han vill inte ha demokrati, och självklart kommer inte Hamas och Islamiska jihad att sluta sin kamp.
Så planen är död från början och alla vet det.
Men varför är både Bibi Netanyahu och hans rival Benny Gantz positiva till planen, när den ger palestinierna en stat och en huvudstad i delar av östra och norra Jerusalem?
Jo, planen bekräftar det ändrade Mellanöstern som Israel, USA och många andra ser, men som Sverige och en del europeiska länder inte ser. Här heter det att planen är en förolämpning mot palestinierna, att den går stick i stäv med EU:s och FN:s arbete, att planen kommer nu för att Trump och Netanyahu har inrikesproblem etcetera. Men sanningen är att planen tar hänsyn till palestiniernas försvagade situation, verkligheten på marken och även, till viss del, historiska sanningar.
Planen befäster det självklara i hur Mellanöstern har förändrats på ett sätt som många européer och palestinier fortfarande inte vill se. Konflikten mellan israeler och palestinier är inte den centrala konflikten, som så länge hävdats. Alla som sett utvecklingen – den arabiska våren, kriget i Syrien, konflikten mellan Iran och Saudiarabien och mellan sunni och shia – alla förstår att Mellanöstern har betydligt större problem.
Palestiniernas sak har försvagats, därför är denna plan bra för dem. Den välkomnas av Saudiarabien och Egypten och stöds av Bahrain, Qatar, Förenade arabemiraten och Oman; fler kan säkert tillkomma.
Sammanfattningsvis: Planen är mer genomarbetad och detaljerad än förväntat. Israel kan vara positiva eftersom den ser på Judeen och Samarien på ett nytt sätt. Men självklart är den oacceptabel för palestinska ledare som vill ha alla krav tillgodosedda, inte vill ha fred och helst vill dansa på graven av den judiska staten.
Ulf Cahn
Generalsekreterare, Förenade Israelinsamlingen/Keren Hayesod
Israelkommentar publicerad i Världen idag 30 januari 2020
Vänskapsförbundet Sverige-Israel i möte med utrikesminister Ann Linde
- Martin Blecher
Vänskapsförbundet Sverige-Israel hade fredagen den 17 januari ett möte med utrikesminister Ann Linde. I Vänskapsförbundets delegation ingick Stefan Dozzi (generalsekreterare), Maria Halkiewicz (AU-ordförande) och Michael Cohn. Följande framfördes till Utrikesministern:
Sverige behöver i sin kamp mot antisemitismen ta avstånd från, och motarbeta, antisemitismen i UNRWA:s skolböcker och de terroristlöner som utbetalas av PLO.
Vänskapsförbundet lämnade vid sitt besök över ett fyrtiosidigt kompendium med gravt antisemitiska bilder och citat ifrån de skolböcker som används i UNRWA:s skolor på de palestinska territorierna.
I dessa skolböcker används antisemitiska stereotyper och barn uppmanas till krig och martyrskap.
Utrikesministern framförde att det i Sverige finns en väldigt låg procent av befolkningen som framför klassiska antisemitiska stereotyper. Vänskapsförbundet påpekade att om man räknar in demoniseringen av Israel som en form av antisemitism så är procenttalen ganska lika övriga Europa. Man framförde även att denna typ av propaganda sprider sig och att dessa böcker även används i Sverige. I Mellanöstern gör man heller ingen distinktion mellan judar och israeler. Det framfördes här att UD:s brist på avståndstagande och sanktioner mot UNRWA och PLO för deras antisemitiska propaganda är det som gör att det blir svårt att återuppta normala relationer med Israel. Det hat som barnen fostras till cementerar även konflikten och gör den olöslig. Sverige har till skillnad mot många andra europeiska länder såsom Tyskland och England m.fl. inte heller velat underteckna den delen av den Internationell Holocaust Remembrance Resolution som definierar orättfärdig Israelkritik som en form av antisemitism.
Frågan om lönerna till de terrorister och deras familjer som mördat israeler togs upp och här framfördes från UD att de ser på dessa som en form av socialbidrag.
Det framfördes att Sverige, som en av de största bidragsgivarna till UNRWA och även indirekt PLO, kraftfullt måste ta avstånd från antisemitismen i de palestinska territorierna. Risken är annars stor att den internationella konferens som ska anordnas mot antisemitismen i Malmö i oktober inte kommer att uppfattas som seriös av Israel och många judiska företrädare.
Vi var överens om att deklarationer om att erkänna Israels existens idag inte är en relevant fråga. Tyvärr fann vi vid detta möte inget gehör för att Sverige på något sätt var intresserad att dra ned på sin support eller ställa krav på de organisationer inom de palestinska områdena som belönar terrorister eller sprider antisemitiska budskap och propaganda.
Vänskapsförbundet Sverige-Israel oroas av den politik som förs, men ser fram emot en fortsatt dialog med UD och utrikesminister Ann Linde och hoppas att Sverige inser att den politik de bedriver i området befäster konflikten och sprider antisemitism inte bara i andra delar av världen utan också till vårt land.
Vår förhoppning är att Sverige ska ompröva sitt stöd och sätta kraft bakom den kritik som här framfördes.
Ur ett pressmeddelande som även finns på Vänskapsförbundets hemsida:
Sex skäl till varför den palestinska ledningen inte borde förkasta fredsplanen
- Martin Blecher
Den här texten är skriven av två vänner. Vi har olika åsikter om konflikten, och de frågeställningar som hör dit. Texten hade sett annorlunda ut om vi skrivit den var för sig. Nu har vi försökt att ta fasta på de övergripande inslag där vi ändå är överens. Det är ju faktiskt så man gör för att ta sig framåt och uppnå fred.
Det palestinska ledarskapet står inför ett stort och avgörande beslut när det gäller president Trumps fredsplan för att lösa konflikten mellan palestinier och israeler.
Med tanke på att den Palestinska myndigheten tyvärr valt att klippa banden till Trumps administration, och med tanke på de uttalanden gjorts från en del av myndighetens företrädare, så vore det inte särskilt överraskande ifall den Palestinska myndighetens första reaktion blir ett tvärt avslag utan att ens ha läst förslaget. Och Hamas och Palestinska Jihad, då? Vi kan vara rätt säkra på hur de ställer sig.
Men vi hoppas att många palestinier kommer att se fördelen med att ha is i magen och räkna till tio innan man lämnar en officiell reaktion på fredsplanen, och den vision planen rymmer för både palestinier och israeler.
Här är sex skäl till varför det palestinska ledarskapet borde ta sig an planen, läsa den noga, systematiskt beskriva sina invändningar – och sen föreslå realistiska, praktiskt genomförbara tillägg i en gemensam diskussion. Planen är en inbjudan till båda parter att seriöst delta i processen.
1) Bygg vidare på de delar som är positiva
När palestinska företrädare väl haft chansen att gå igenom president Trumps fredsplan, så kan de bygga vidare på dess positiva delar, invända mot de inslag man motsätter sig, föreslå alternativ, realistiska och genomförbara förslag, och uppnå meningsfulla framsteg genom hårt diplomatiskt arbete.
2) Lär av historien
Bland palestiniernas värsta fiender finns tiden och det faktum att de undviker direkta förhandlingar. Israel växer och blomstrar medan palestinierna fortfarande halkar efter (även om det går bättre på Västbanken). Palestinierna kan fortsätta att invänta ett bättre avtal, men det är knappast sannolikt att ett sådant någonsin kommer.
För att kunna ge nästa generation av palestinier en bättre framtid måste vi nu förhandla med en uppriktig vilja att nå gemensamma resultat. Det palestinska ledarskapet måste vara pragmatiskt. Palestinier måste inse vad som är realistiskt och inte enbart drivas av vad som känns rättvist.
Båda sidor kan gräla i årtionden om vad de anser är rättvist. Istället bör palestinierna fokusera på en realistisk plan som är möjlig att genomföra, och som kan göra palestinierna mycket gott om deras företrädare är framgångsrika förhandlare. Palestinska ledare kommer också att ha ett konkret och viktigt ansvar när det gäller att därefter implementera det man lyckats uppnå i förhandlingarna. Ledarskapet måste vara redo för detta så att deras folk kan dra nytta av framgångarna och äntligen nå framgång.
3) Räkna inte med att Trump inte blir omvald
Om de palestinska ledarna hoppas att detta är president Trumps sista år i Vita Huset så kommer de antagligen att bli djupt besvikna. Sannolikheten för att Trump blir omvald till en ny presidentperiod är extremt hög.
4) Vad händer med tvåstatslösningen?
Beroende på hur planen tolkas, och hur den palestinska entiteten definieras, om demilitariseringen genomförs, hur den övergripande gemensamma säkerheten hanteras, vad blir allra viktigast för palestinierna att fokusera på? Tveklöst en plan som ger palestinier och israeler en trygg och säker tillvaro i sin vardag. Palestinier strävar dessutom efter – och förtjänar – värdighet och välstånd, samtidigt som de behåller sin distinkta identitet.
5) Ta upp frågetecken och orosmoln
När palestinierna väl sitter vid förhandlingsbordet kan de konstruktivt ta upp sådana frågor som känns problematiska. Ingen hindrar dem från detta. Huruvida deras önskemål kan uppfyllas är en annan sak. Men, som sagt, om de inte tar sig till förhandlingsbordet så missar de chansen att se vad som kan uppnås. Vi skulle kunna stå inför oändliga möjligheter och en mycket lovande framtid om fredsplanen skulle leda till ett avtal.
6) Ekonomiskt välstånd
När palestinierna vägrade medverka i 2019 års ekonomiska konferens i Bahrain, så var det på grund av att den ekonomiska delen introducerades före den politiska. När nu även det politiska avsnittet presenterats är det lätt för alla att se vilka enorma ekonomiska fördelar ett avtal skulle ge alla palestinier.
Inom ett decennium kan palestinierna bli ekonomiskt framgångsrika, handla fritt och säkra investeringar från hela världen. Det finns ingen anledning till varför palestinierna inte kan skapa ett nytt ’start up-samhälle’. Vi är båda fast övertygade om att man kan.
Detta är inte en ekonomisk fredsplan, men en framgångsrik ekonomi är avgörande för ett framgångsrikt fredsavtal och ett framgångsrikt palestinskt samhälle. Amerikaner och israeler, bland så många andra, kan handla med palestinier och investera där.
Om dessa sex skäl inte är tillräckliga för att locka fram ett engagemang hos det palestinska ledarskapet för Trumps fredsplan, så måste man betänka alternativet. Status quo, att allt fortsätter som hittills? Rentav försämrade förhållanden för palestinier på Västbanken och Gazaremsan? Är det verkligen vad palestinierna vill ha?
Palestinier har mycket att vinna på att granska planen noga, och arbeta konstruktivt tillsammans med president Trump och Israel. Palestinier har samtidigt mycket att förlora på att avvisa den föreslagna fredsplanen.
Det är dags att fånga denna historiska möjlighet, dess brister till trots, och ta reda på ifall fred äntligen kan uppnås. Det finns ingen perfekt plan. Det är dags att sluta vänta på en sådan.
Jason D. Greenblatt och Bishara A. Bahbah
Jason D. Greenblatt is a former assistant to the president and special representative for international negotiations in the Trump administration. Follow him on Twitter at @GreenblattJD.
Bishara A. Bahbah is a former member of the Palestinian delegation to the multilateral peace talks. He taught at Harvard University and was associate director of its Middle East Institute.
Debattartikeln publicerades i Jerusalem Post 27 januari 2020
Femton missade chanser till fred mellan Israel och palestinierna
- Martin Blecher
När den palestinske presidenten Abbas avfärdade Trumps fredsplan ingår detta i ett mönster som sträcker sig åtminstone hundra år tillbaka i tiden. Den arabiska sidan har alltid motsatt sig de förslag som accepterar den judiska staten Israels existens.
Här följer en lista i kronologisk ordning på femton missade möjligheter till fred.
1.) Efter första världskriget föreslog Feisal, senare kung av Irak, till judiska ledare ett partnerskap för att skapa ett judiskt och ett arabiskt land i det brittiska mandatet. Detta förslag förkastades av alla andra arabiska ledare.
2.) År 1937 föreslog Peel-kommissionen en delning av området i en judisk och en arabisk stat. Enligt förslaget skulle den judiska staten endast omfatta cirka 14% av mandatområdets yta. Den arabiska sidan förkastade förslaget.
3.) År 1939 utfärdade britterna en vitbok som fastlade en plan att dela området. Vitboken strypte också den judiska invandringen till det brittiska mandatet. Förslaget avslogs av den arabiska sidan.
4.) År 1947 lade FN fram en delningsplan för det återstående brittiska mandatet (78% hade år 1922 getts till den arabiska Hashemitiska klanen som bildade landet Jordanien). Inom ramen för delningsplanen skulle det bildas en judisk och en arabisk stat. Detta ledde till resolution 181 i FN:s generalförsamling. Den judiska sidan godtog denna delningsplan. Den arabiska sidan (vilket inkluderade samtliga arabländer och de palestinska araberna) förkastade däremot förslaget och FN-resolutionen, och startade ett krig mot den nybildade staten Israel. Under kriget och dess efterspel flydde ca 815.000 judar från kringliggande arabiska länder för att sätta sig i säkerhet i Israel. Kriget slutade med att Jordanien ockuperade Västbanken och Egypten ockuperade Gazaremsan, områden som enligt delningsplanen skulle ha utgjort den arabiska staten Palestina.
5.) Under tiden 1948-1967 kunde palestinierna krävt en egen stat från Jordanien och Egypten. Detta skedde dock inte utan de tvingades leva i flyktingläger. I Jordanien har de allra flesta palestinier givits jordanskt medborgarskap.
6.) Under tiden 1948-1967 vägrade de arabiska länderna och palestinierna att diskutera fred med Israel. Istället närde man förhoppningen att en dag utplåna den judiska staten.
7.) År 1967 bröt Egypten mot vapenstilleståndsavtalet med Israel vilket ledde till Sexdagarskriget. Resultatet av kriget blev att Israel fick kontroll över Västbanken, Gaza, Sinai och Golanhöjderna.
8.) Efter Sexdagarskriget ville Israel förhandla om fred men Arabstaterna träffades i Khartoum, Sudan för ett toppmöte (Khartoum Summit) där man kom överens om ”3 Nej” i förhållandet till Israel: Nej till fred med Israel, Nej till erkännande av Israel och Nej till förhandlingar med Israel.
9.) Israel och Egypten lyckades sluta fred år 1979. I den fredsplan man lade fram fanns ett långtgående förslag om palestinskt självstyre på Gaza och Västbanken. Ingen palestinsk företrädare nappade på denna möjlighet då målet fortfarande var ett totalt utplånande av staten Israel.
10.) Efter den första Intifadan 1987-1993 påbörjades Oslo-processen. Det var en fredsprocess mellan Israel och palestinierna, som företräddes av PLO. Den upprättade bl.a. självstyre för palestinierna på Gaza och på delar av Västbanken. I samband med att det palestinska ledarskapet lät utlösa den andra palestinska Intifadan (hösten 2000) bröt Oslo-processen samman.
11.) I december 2000 förkastade Yassir Arafat president Bill Clintons förslag till fortsatta förhandlingar om en slutgiltig fred med Israel. Clintons förslag var en ytterligare eftergift från den dåvarande israeliska premiärministern Ehud Baraks förslag. Palestinierna skulle i det här förslaget ha värdskap för platserna runt Tempelberget, ha östra Jerusalem som sin huvudstad samt styra över de muslimska och kristna områdena i Jerusalems gamla stadsdel. Barak hade accepterat Clintons förslag.
12.) Arabförbundets förslag 2002 om att erkänna Israel om samtliga områden utanför den s.k. Gröna linjen gavs upp, och alla flyktingar fick återvända. Förslaget uppfattades ej som seriöst av Israel.
13.) Efter den israeliska utrymningen av bosättningarna på Gaza-remsan hösten 2005 fanns det en möjlighet för palestinierna att ta tag i det palestinska samhället och skapa en relation av tillit mellan Gaza och Israel. Istället använde man suveräniteten till att öka antalet attacker mot israeliska civila i södra Israel.
14.) År 2008: Olmerts förslag. Israels premiärminister Ehud Olmert gav palestiniernas president Mahmoud Abbas ett erbjudande som innebar israeliskt tillbakadragande från 94% av Västbanken – med israelisk mark som kompensation (“land swaps“) för de större bosättningsblockens resterande 6%. Förslaget innebar också skapandet av en passage mellan Västbanken och Gaza, en delning av Jerusalem, och mottagandet av tusentals palestinska flyktingar. USA:s utrikesminister Condoleezza Rice kallade budet “amazing“, men Abbas avstod från erbjudandet.
15.) År 2013 erbjöd även premiärminister Benjamin Netanyahu den Palestinska myndigheten ett liknande bud, men president Abbas var inte intresserad av annat än ett maximalistiskt fredsavtal, där i stort sett alla krav inklusive palestinska flyktingars återvändande – till Israel – skulle säkras.
(16.) År 2020. Trumps fredsförslag?)
Listan ingår i skriften "Israel - vanliga frågor och ärliga svar" av Lisa Abramowicz och Anders Engström.
Två decennier av Israelhat inom Svenska kyrkan
- Martin Blecher
Under de tre senaste ärkebiskoparna i Svenska kyrkan har de utrikespolitiska utspelen i världspolitiken haft ett land som måltavla: Israel.
KG Hammar, Anders Wejryd och Antje Jackelén har sammanlagt suttit på ärkebiskopsstolen och hållit i staven i över två decennier. Två decennier av uppmaningar till bojkotter av Israel, av nätverkande med anti-israeliska och anti-judiska palestinska aktivister och av påverkansarbete gentemot politiker på såväl den nationella som den internationella arenan. Två decennier av ensidigt policyarbete, ensidigt fokuserade studieresor till Västbanken och mediala utspel med enögd Israelkritik. Två decennier av att montera ned och fördärva Svenska teologiska institutet i Jerusalem som en unik plats för judisk-kristen dialog och akademiska studier.
Det här är en komplex väv av kyrkliga nätverk och aktiviteter. För att förstå den behöver man sätta sig in i hur anti-judiska attityder och antisemitisk retorik tar sig uttryck i dag och i relation till staten Israel.
Några exempel är att israeler anklagas för att själva vara som nazisterna, att bildandet av staten Israel var en förintelse av palestinierna, att staten Israel inte har rätt att existera, att det finns en judisk världskonspiration samt att judar inte har någon teologisk eller historisk hemvist i Israel.
Alla dessa tankegångar finns i material Svenska kyrkan publicerar, i aktiviteter – som seminarier och studieresor – som kyrkliga avsändare arrangerar. Uppfattningarna dominerar i de skilda palestinska nätverk man stödjer och samarbetar med.
Det finns en kronologi att följa dessa två decennier som förflutit, som likaledes den är avgörande för att förstå såväl komplexiteten som magnituden i kyrkornas anti-israeliska påverkansarbete.
År 2001 hölls en FN-konferens om och mot rasism i Durban i Sydafrika. Under mötet arrangerades även en parallell konferens i regi av organisationen Forum (en NGO). Forums avslutande deklaration innehöll formuleringar om att Israel är att likna vid en rasistisk apartheidstat samt är skyldig till rasistiska krigsbrott, handlingar som är att likna vid folkmord och etnisk rensning.
Den så kallade Durban-strategin uppmanade till total isolering av staten Israel. Bojkotterna avsåg att gälla alla områden: diplomatiska, ekonomiska, akademiska, kulturella, sociala och militära områden samt även hjälpinsatser.
Mary Robinson, vid den tiden kommissionär för mänskliga rättigheter och formell värd för FN-konferensen samt senare Irlands president, protesterade när Forum jämställde Davidsstjärnan och den nazistiska symbolen svastikan och hon uttalade orden: ”Jag är jude”. En av de drivande för att definiera Israel som en apartheidstat var ärkebiskopen i den Anglikanska kyrkan i södra Afrika, Desmond Tutu.
Året därpå, 2002, undertecknade dåvarande utrikeschefen i Svenska kyrkan, Peter Weiderud (senare ordförande för Broderskap/Tro och solidaritet), biskopen i Västerås, Claes-Bertil Ytterberg, Mellanösternsekreteraren i Missionsförbundet (Equmeniakyrkan) och direktorn för Diakonia tillsammans med ett antal andra samhällsaktörer, som Sven-Eric Liedman, Göran Greider och Per Wirtén, ett upprop i Dagens Nyheter med uppmaningar till bojkott av Israel. Uppropet kallade till bojkott av varor från ockuperade områden, men debattörerna menade samtidigt att om detta inte räckte så krävdes en totalbojkott.
Samma år tillträdde Peter Weiderud som chef för den ekumeniska organisationen Kyrkornas världsråds (WCC) internationella avdelning och några år senare, 2005, uppmanade Kyrkornas världsråd till ekonomiska bojkotter av företag som man ansåg understödde Israels ockupation.
En tid innan hade den så kallade HOPP-kampanjen – förkortningen står för Häv ockupationen av Palestina – initierats av den dåvarande ärkebiskopen i Svenska kyrkan, KG Hammar. Med i bojkottkampanjen var ett antal andra samfund och organisationer, som Equmeniakyrkan och Diakonia. Kampanjen hade föregåtts av en uppmaning från WCC och det Ekumeniska palestinanätverket PIEF (knutet till WCC). HOPP-kampanjen kritiserades i motioner till kyrkomötet samma år och Svenska kyrkan uppmanades att lämna kampanjen. Kyrkomötet avslog motionerna.
Den internationella bojkottrörelse som fick namnet BDS – Boycott, Sanctions and Divestments – formerades även den år 2005. Rörelsen förespråkar en total och fullständig bojkott av Israel, så som det uttrycktes i Sydafrika. Det är således upprinnelsen till BDS-rörelsen som sker i Durban.
Några år senare, 2009, formulerades det så kallade Kairos-dokumentet av ett antal palestinska kyrkoledare och inom ramen för WCC och det Ekumeniska palestinanätverket (PIEF). Retoriken och uppmaningarna i dokumentet har sin klangbotten i Forums deklaration från 2001 och BDS-rörelsen.
I ett antal motioner till Svenska kyrkans kyrkomöte år 2012 uppmanades kyrkorna att följa BDS-bojkottkraven och ge Kairos-dokumentet status i Svenska kyrkan, vilket också skedde genom beslutet som fattades i kyrkomötet. Kairos-dokumentet förmedlar även en hårdför ersättningsteologi, där judendom ses som död och mörk och ersatt av kristendomen. Här förnekas och demoniseras kristendomens judiska rötter. Judarna fråntas sitt existensberättigande.
Två år senare hade ärkebiskop Anders Wejryd ett möte med ledaren för Muslimska brödraskapets terrororganisation Hamas, Ismael Haniya, i Gaza tillsammans med BDS-aktivister. Sommaren 2017 arrangerade kyrkorna seminarium i Almedalen med representanter för BDS. Ärkebiskop Antje Jackelén poserade på bild tillsammans med BDS i samband med seminariet och bilden spreds i sociala medier.
Det finns inget oskyldigt över kyrkoledarnas agerande och det utrikespolitiska spelet. Måltavlan är tydlig och klar: den judiska staten Israel.
Annika Borg
teol. dr., skribent och präst i Svenska kyrkan
Annika Borg ingår tillsammans med docent Johan Sundeen i forskningsprojektet ”Den förändrade Israelbilden inom svenska trossamfund”. Hon arbetar som politisk sakkunnig på Moderaternas kansli i Stockholms stadshus.
Krönika publicerad i Världen idag 8 januari 2020
Våldsbejakande julbudskapen i skolan som Svenska kyrkan samlar in pengar till
- Martin Blecher
Kollekt fortsätter från Svenska kyrkan till palestinsk skola med våldsbejakande och antisemitiska skolböcker. Fortsätter gör också förnekelsen av det våldsbejakande innehållet i skolböckerna i den kristna föreningen knuten till Svenska kyrkan som hanterar biståndet. Och nu avslöjas nya blodiga våldsbejakande inslag i skolans aktiviteter.
I Betlehem på Västbanken stödjer svenska Jerusalemföreningen skolverksamhet i den Gode Herdens Svenska Skola. Sedan tidigare har jag kritiserat skolan och föreningen för de´våldsbejakande och antisemitiska läromedel som används i skolan liksom i de UNRWA-skolor i området som finansieras av svenska staten. Svenska Jerusalemföreningen beskrivs av Svenska kyrkan som en ideell och självständig organisation som verkar inom Svenska kyrkan. I styrelsen sitter även en representant för kyrkan. Svenska kyrkan samlar in kollekt och kyrkoavgifter till skolan.
Hela tiden sedan kritiken mot skolböckerna började lyftas av mig och Vänskapsförbundet Sverige-Israel så har Svenska Jerusalemföreningen förnekat eller bagatelliserat de palestinska skolböckernas våldsbejakande retorik. Det hela började i våras genom att föreningen påstod sig ha utfört en granskning av skolböckerna. Men böckerna som de då granskade gavs ut mellan åren 2002 till 2006 och används inte i dagens skola. Och på den tiden då dessa böcker användes så fördes inte våldsbejakande budskap ut på samma sätt i ämnet arabiska språket. Granskningen var helt enkelt irrelevant. Föreningens granskningen basunerade ut att ”man aldrig finner något hat eller uppmaningar till våld” i skolböckerna (Svenska Jerusalemföreningens tidskrift årgång 118– juni 2019 – nummer 2).
I årets marsnummer av Svenska Jerusalemföreningens tidskrift kan vi också läsa en artikel om att ”rabbiner och palestinier granskar läroböcker”(Svenska Jerusalemföreningens tidskrift årgång 118 – mars 2019 – nummer 1). I artikeln hänvisas det till ”Victims of Our Own Narratives” en rapport om israeliska och palestinska skolböcker som släpptes 2013 på initiativ från Council of Religious Institutions of the Holy Land (CRIHL). Jag har läst rapporten och tycker att det finns mycket att kritisera i den. Till att börja med finns för få bilder från källorna så att man kan gå tillbaka och jämföra med översättningarna av skolböckerna. För det andra finns ingen lista över alla böcker som översättarna analyserat. Men framförallt överdrivs systematiskt brister i israeliska läroböcker medan de samma slätas över och bortförklaras i de palestinska. Med stöd av rapporten hävdar Svenska Jerusalemföreningen att ”förnedrande beskrivningar av ”den andre” som finns i läroböcker i andra delar av världen saknas här. Vi kan därmed konstatera att det som vi ibland hör om att palestinska skolböcker är fulla av judehat, bestämt kan dementeras” (Svenska Jerusalemföreningens tidskrift årgång 118 – mars 2019 – nummer 1). Värt att veta är dock att Israels chefsrabbinat som ingår i CRIHL inte stödde rapporten och USA liksom Israel tog avstånd från den och kritiserade dess slutsatser. Den som vill kan fördjupa sig ytterligare i kritiken mot rapporten genom att läsa journalisten Adi Schwartzs artikel The Palestinian Textbook Fiasco i det amerikanska onlinemagasinet The Tower.
I årets sista nummer av föreningens tidskrift (Svenska Jerusalemföreningens tidskrift årgång 118– 2019 – nummer 4) görs ytterligare en granskning och analys av de palestinska skolböckerna, nu av de böcker som släpptes i år. Det är dock bara höstterminens skolböcker som gås igenom då vårterminens ännu inte finns på skolan, enligt Jerusalemföreningen.
Den Svenska Jerusalemföreningens konstaterar nu att man inte finner ”nidbilder av judar eller förnedrande skildringar av judar” inte heller finner föreningen att någon glorifiering eller uppmaning till terrorism finns skolböckerna. Hade man däremot gått in i islamundervisningens skolböcker hade man dock kunnat finna antisemitiska föreställningar om judar som ”islams finder” till exempel.
Samtidigt som föreningen konstaterar att inge glorifiering förekommer i böckerna medger föreningen att det finns ”ett litet antal fosterländska dikter med en retorik om kamp och strid”. Och detta anses alltså inte vara uppmaning till terrorism? Märkligt.
Svenska Jerusalemföreningens konstateranden och inställning till våldsbejakande texter är intressant då det i årskurs fems skolbok i arabiska språket på sidan 20 går att läsa ”Att ge sitt liv i strid, och offrandet, och kampen [i strid], och jihad, och kämpandet är det mest betydelsefulla i livet.”
På sidan 64 i Vårt vackra språk i volym 2 som användes i palestinska skolor nu tidigare i våras tvingas tredjeklassare sjunga och memorera: ”Jag lovar att jag ska offra mitt blod för att vattna de generösas land. Och ska avlägsna inkräktaren från mitt land. Och ska utrota återstoderna av utlänningarna/främlingarna.”. I lärarmanualen till samma bok står det om dikten att eleverna genom den ska lära sig känna igen idéen om ”uppskattandet av offer” och ”avlägsnandet av inkräktaren”.
Det intressanta är att Svenska Jerusalemföreningens analys nämner en text om ”hjältar” i den panarabiska, islamiska och palestinska historien på sidan 14-15 i arabiska språket för årskurs 5. Flera av ”hjältarna” beskriver föreningen som ”krigsherrar från islams första tid”. Nu ger Jerusalemföreningen intryck av att bli misstänksam men dess artikelförfattare frågar sig slutligen: ”Är detta terrorism? För mig är det historia, ungefär som man under min egen skoltid läste om hjältekungarna Gustav II Adolf och Karl XII.”
Bland de personer i texten som beskrivs som hjältar återfinns förutom den tidigare palestinske ledaren Yassir Arafat även en kvinnlig jihadkrigare och den kvinnliga Fatah-terroristen Dalal Al-Mughrabi som mördade över ett dussin barn, totalt 38 personer och skadade över 70 personer när hon 1978 sköt mot civila passagerare och sprängde sig själv på en buss som hon just kapat. Svenska Jerusalemföreningens artikel om skolböckerna nämner dock inte alls att terroristen och barnamörderskan Al-Mughrabi hyllas som en hjälte i texten.
Föreningen konstaterar också att judar inte nämns i de böcker i arabiska språket som de granskat. Någon reflektion över att inte judar nämns som människor i skolböckerna innehåller inte Svenska Jerusalemföreningens analys av böckerna.
Detta osynliggörande av ”den andre” finns inte alls på motsvarande sätt i israeliska skolböcker av de muslimska och kristna minoriteterna.
Nu kunde kritiken stoppat vid dessa palestinska skolböcker och Svenska Jerusalemföreningens relativiserande analys av skolböckerna men så blev inte fallet.
Igår publicerade nämligen Den Gode Herdens Svenska Skola våldsbejakande teckningar på sin Facebooksida och kommenterade bilderna på följande vis:
”Eleverna på skolan deltog i de underbara konstnärliga ritaktiviteterna i Al-Ihsanföreningen, i staden Beit Jala, under titeln ”Min stad, en symbol för ståndaktighet” där många skolor deltog…”.
Våldsbejakande teckning som Den Gode Herdens Svenska Skola vill uppmärksamma positivt att elev på skolan ritat.
Blodiga händer….en taggtråd. Återkommande våldsbejakande tema i palestinsk konst på skolor.
Föreningen som avses är kristna The Arab Orthodox Benevolent Society. I flera filmklipp upplagda på föreningens Facebooksida kan man se föreningens dansaktivitet till den våldsbejakande och medryckande låten Dammi Falistini (”Mitt blod är palestinskt”). En del av låtens text går så här: ”Åh moder bekymra dig ej, ditt hemland är ett befäst slott som jag offrar min själ fö, och mitt blod och mina ådror”.
Och den Gode Herdens Svenska Skolas rektor finns även med i filmklipp och bilder på the Arab Orthodox Benevolent Societys Facebooksida.
De ritade teckningar som barnen målat hos den kristna lokala föreningen och som den Gode Herdens Svenska Skola stolt visar upp på Facebook innehåller bilder som demoniserar den judiska staten som angripare av jultomten. En maskerad palestinsk figur står med något som ser ut som en slangbella på samma teckning. En annan teckning som en elev ritat föreställer blodiga händer som håller i taggtrådsstängsel. Bilder av blodiga händer eller blod och stängsel och taggtråd är ett återkommande konstnärligt tema i skolkonst på palestinska skolor som jag tidigare studerat och bilderna sänder budskapet att de palestinska barnen, offrande sitt eget blod, ska ”återvända” till de hem i dagens Israel som barnens far-och morföräldrar en gång i tiden övergav eller flydde från.
Teckningarna på skolan var pricken över i:et som ger mig skäl att hävda att Svenska kyrkans stöd till Den Gode Herdens Svenska Skola är fullständigt destruktivt och korrupt. Svenska Jerusalemföreningens beskrivning av sin så kallat kristna skola (med en minoritet kristna elever) har också bevisats vara till stora delar skönmålning.
Föreningen har inte visat på något sätt att man är beredd att göra vad som krävs för att påverka innehållet i skolböckerna så att eleverna inte utsätts för våldsbejakande extremism för svenska kollektpengar och kyrkoavgifter (kyrkoskatt). Istället bortförklaras och relativiseras det våldsbejakande innehållet. Detta är skamligt och ovärdigt en kristen förening och Svenska kyrkan.
Läs mer om tidigare granskning:
Tobias Petersson
Publicerad på TOBIAS POLITISKA RESEARCH 19 december 2019
Fler artiklar
-
April 2023
-
Mars 2023
-
Februari 2023
-
Januari 2023
- Högsta domstolen i Israel- sett ur ett liberalt, mittenperspektiv 2023-01-23
- Håller Europa på att byta sida i Israel-Palestinakonflikten? 2023-01-20
- Inte helt enkelt att förstå sig på EU alla gånger 2023-01-20
- Konsten att hitta rätt balans 2023-01-13
- FN:s senaste manöver väcker frågor 2023-01-06
- Inte konstruktivt att skuldbelägga bara en part i en konflikt 2023-01-04
-
December 2022
- Bokslut III 2022-12-31
- Bokslut II 2022-12-25
- Bokslut 2022-12-16
- Kritisera gärna Israel - men särbehandla inte 2022-12-15
-
November 2022
- 277 gånger gånger Israel - 0 gånger Hamas 2022-11-04
-
Oktober 2022
-
September 2022
- En attack mot yttrandefriheten 2022-09-24
- En ny relation mellan Israel och Svenska kyrkan 2022-09-14
- Det kan Israel lära av Abu Aklehs tragiska öde 2022-09-08
- Münchendramat 5-6 september 1972 2022-09-04
-
Augusti 2022
- Det skriver palestinsk press om Mahmoud Abbas uttalande 2022-08-30
- Kärnavtalet med Iran: Omfattar EU:s förslag tidsfristklausul? 2022-08-22
- Saudisk tidskrift visar på framgången för arabiska israeler i IDF 2022-08-22
- Israel varnar civila att sätta sig i säkerhet 4 minuter före Israel förstör måltavla 2022-08-12
- Amnesty slår till igen 2022-08-12
- Sverige fördömer israelisk klassificering av terrorrelaterade icke-statliga organisationer 2022-08-12
- Operation Gryning 2022-08-07
- Hur Abraham-avtalen förändrade relationerna mellan EU och Israel 2022-08-05
- Välkommet fördömande av Miloon Kothari 2022-08-05
-
Juli 2022
- Noterat från opinionen 2022-07-21
- EU:s utrikesministrar beslutar att återuppta den politiska dialogen med Israel 2022-07-20
- Återupptaget EU-stöd trots fortsatta tveksamheter- USA:s stöd mer komplicerat 2022-07-08
- Minskat arabiskt stöd till UNRWA - riskerar kollaps 2022-07-05
- "FN har sedan länge förlorat sin moraliska kompass" 2022-07-05
-
Juni 2022
-
Maj 2022
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel svarar på ledarartikel från Aftonbladet 2022-05-18
- I Israels kritikers ögon kan landet sällan göra något rätt 2022-05-14
- Theodor Herzls politiska triumf och personliga tragedi 2022-05-12
- Världens säkraste blodbank öppnade sydöst om Tel Aviv 2022-05-07
- Kluvna tungor skapar inte fred mellan Israel och Palestina 2022-05-03
-
April 2022
- Kyiv och Charkiv- men inte Tempelplatsen 2022-04-20
-
Mars 2022
-
Februari 2022
- Apartheid är något helt annat 2022-02-28
- Amnestys moraliska kompass 2022-02-18
- Frågorna Hammar saknar svar på 2022-02-13
- Apartheidanklagelsen är rent antisemitisk 2022-02-13
- Amnestys rapport om Israels "apartheid" simpel propaganda 2022-02-11
- Pressmeddelande 2022-02-10
- Irving och Ardin har både rätt och fel i sitt resonemang 2022-02-03
- Amnestys frontalangrepp mot nationalstaten 2022-02-01
- Amnesty förvränger verkligheten med sin anti-Israelrapport 2022-02-01
-
Januari 2022
- "Det var nästan som en besatthet" 2022-01-26
- Hans Wallmark: Svenska kyrkan mot den judiska staten 2022-01-22
- "Diskussion om apartheid missar det uppenbara" 2022-01-20
- Israel + Emiraten= sant 2022-01-20
- Hört talas om Special in Uniform? 2022-01-14
- DN Debatt: "Kyrkans aktivism mot Israel måste få ett slut" 2022-01-09
- DN Debatt Repliker. "Svenska kyrkan måste bli fri från politisk aktivism" 2022-01-09
- Anmärkningsvärt att Olofsson utelämnar viktiga fakta 2022-01-04
-
December 2021
- Palestinier i Jerusalem önskar fortsatt israelisk överhöghet 2021-12-31
- Det anser Sverige om en av Jerusalems heligaste platser 2021-12-31
- Hur kan relationerna mellan EU och Israel förbättras? 2021-12-30
- "Få länder tillåter så mycket insyn som Israel" 2021-12-19
- Martin Luther: "Om judarna och deras lögner" 2021-12-19
- Kyrkan och Israel 2021-12-09
- Sveriges problematiska röstande i Förenta Nationerna 2021-12-06
- Uttalande av Vänskapsförbundet Sverige-Israel 2021-12-01
-
November 2021
- Att inte ställa de rätta frågorna leder till vilseledande resonemang 2021-11-26
- Svenska kyrkan har en osund hets mot Israel 2021-11-25
- I vilket syfte sammankallar Sverige till en givarkonferens? 2021-11-17
- Dags att bestämma er- är Palestina en stat? 2021-11-10
- 102 årig israeliska först ut att testa lokalt utvecklad behandling för bröstcancer 2021-11-04
-
Oktober 2021
- Malmöforumet valde rätt definition av antisemitism 2021-10-29
- Handling, inte ord behövs mot judehat i Sverige 2021-10-29
- Israels kritik mot SD bör bli en moralisk väckarklocka 2021-10-29
- Mats Fält: Den inställda förintelsen 2021-10-22
- ”Risk att Israelkritik nyttjas som täckmantel” 2021-10-19
- I kyrkan talar de politiska partierna med kluven tunga om antisemitism 2021-10-17
- Socialdemokraterna i kyrkomötet: Utred Israel för apartheid 2021-10-02
-
September 2021
- Kan de svensk-israeliska förbindelserna upprättas? 2021-09-30
- Västbanken riskerar att bli det nya Afghanistan 2021-09-22
- Tänker Sverige delta i rasistkonferensen Durban? 2021-09-21
- Kyrkans fiende 2021-09-17
- Transatlantisk deklaration: Upphör med diskrimineringen av Israel i FN 2021-09-15
- Så prövas regeringens löften om kampen mot antisemitism 2021-09-15
-
Augusti 2021
- Spännande e-postutväxling med UD 2021-08-27
- Varför ger Sverige 75 miljoner kronor till en NGO vars mål är att utplåna den judiska staten? 2021-08-14
- Det är dags för Israels fiender att ta hand om flyktingarna 2021-08-13
- Bojkott fel väg att gå som konfliktlösning 2021-08-12
- Ben & Jerrys bojkott är ingen lösning på konflikten 2021-08-10
- Intellektuellt ohederligt om Israel 2021-08-03
- Fult angrepp på Israel 2021-08-03
- Vilka var de som dog i stridigheterna mellan Israel & Hamas? 2021-08-01
-
Juli 2021
-
Juni 2021
-
Maj 2021
- Hur Hamas växte och uppgraderade sin vapenarsenal för att slå till mot Israel 2021-05-21
- Palestinsk television medger att Israel varnade civila att lämna byggnaden före attack 2021-05-20
- Den viktigaste text du kommer att hitta om den pågående konflikten i Gaza och Israel! 2021-05-20
- Inga länder klarar sig utan omvärldens stöd 2021-05-19
- Sverige bör lära av Israels missilförsvar 2021-05-19
- Ett öppet brev till mina palestinska syskon! 2021-05-17
- SSU och Palmecentret har en Israelfientlig hållning 2021-05-17
- Närmast nazistiskt att jämställa Israel med Nazityskland 2021-05-17
- Mark och ägandeskap 2021-05-16
- Israeliskt flygvapen slår till mot Al-Jazeeras kontor som bara används i civilt syfte…. eller?? 2021-05-16
- Terrortunnlar 2021-05-15
- Känslostyrda argument får inte kidnappa debatten om Israel 2021-05-14
- “Vi använder missilförsvar för att skydda våra civila och de använder civila för att skydda sina missiler. “ 2021-05-13
- Mahmoud Abbas (icke) avståndstagande från våld 2021-05-13
-
Mars 2021
- Argumenten för Israels skyldigheter brister 2021-03-26
- Rätt att Israel inte vaccinerar palestinier 2021-03-19
-
Februari 2021
- Antisemitismen i Malmö: Hur blev lärarna ett antisemitiskt problem? 2021-02-25
- Leve Palestina" 2021-02-10
-
Januari 2021
-
December 2020
-
Oktober 2020
-
September 2020
- Blind svensk analys av Mellanöstern 2020-09-27
- ”En normalisering med arabvärlden leder till israelisk-palestinsk fred” 2020-09-24
- Varför är normaliseringen möjlig, och vad missar svenska medier? 2020-09-16
- Terrorklassa den Iranstödda islamiströrelsen Hizbullah 2020-09-10
- Terrorstämpla och bekämpa Hizbollah 2020-09-08
-
Augusti 2020
-
Juni 2020
-
Maj 2020
- Förbjud Hizbollahs aktiviteter i Sverige! 2020-05-22
- Samma gamla Israelfientliga propaganda 2020-05-14
- Libanons palestinier plågas fortfarande av UNRWA 2020-05-11
-
April 2020
- Det finns en folkrättslig grund för staten Israels existens 2020-04-21
- Europa, judarna och Israel 2020-04-13
-
Mars 2020
-
Februari 2020
- Om selektiv murkritik 2020-02-20
- Linde backar inte om terrorlöner som socialbidrag 2020-02-18
- Ur regeringens utrikesdeklaration 2020 2020-02-14
- Så ljög den palestinske presidenten inför Förenta Nationerna 2020-02-12
- Palestina och terrorlöner 2020-02-06
- Ann Linde kallade terroristlöner för socialbidrag 2020-02-05
- Sveriges Israelpolitik bör läggas om totalt 2020-02-04
-
Januari 2020
- Därför säger palestinierna nej innan de sett fredsplanen 2020-01-30
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel i möte med utrikesminister Ann Linde 2020-01-20
- Sex skäl till varför den palestinska ledningen inte borde förkasta fredsplanen 2020-01-20
- Femton missade chanser till fred mellan Israel och palestinierna 2020-01-15
- Två decennier av Israelhat inom Svenska kyrkan 2020-01-08
-
December 2019
-
November 2019
- Time for the Church of Sweden Leadership to open their Bible 2019-11-20
- Antisemitiska böcker säljs till svenska skolor 2019-11-14
- Kyrkan och Israel 2019-11-12
- Hos Labour möts vi av en judekarikatyr 2019-11-08
- Till alla våra medinvånare i Storbritannien 2019-11-08
- Så har Sverige sett till att UNRWA fått miljardbelopp 2019-11-04
- Diakonia and Israel x 3 [på engelska] 2019-11-01
-
Oktober 2019
- Ann Linde försvarade BDS-rörelsen 2019-10-24
- Det är inte Israel som är problemet i MÖ – Sverige bör ge demokratin sitt stöd 2019-10-13
- Utrikesministern pressad i riksdagsdebatt om Israel 2019-10-09
- Svensk utrikespolitik, Iran och de moraliska principerna 2019-10-04
- Nu kan du få Sverige på rätt kurs igen, Linde 2019-10-03
-
September 2019
- Ta chansen nu – ändra synen på Israel, Linde 2019-09-29
- 25 år sedan samtalen i Oslo – nu utvärderas avtalet 2019-09-19
- Så påverkas vanliga israeler av raketbeskjutningen från Gaza 2019-09-19
- Välkommet ifrågasättande av Bildts utrikespolitik 2019-09-12
- Wallström slog vakt om ett dåligt arv 2019-09-11
- Kan Sverige resa sig efter Wallström? 2019-09-09
- Världen måste agera mot Hizbollahs aggressioner 2019-09-07
-
Augusti 2019
- Europaparlamentet och kampen mot terrorism [brev] 2019-08-30
- Sveriges bistånd till UNRWA 2019-08-28
- Hanif Bali straffas – men han har helt rätt om Bildt 2019-08-23
- Wallström väljer fel väg 2019-08-22
- Oacceptabelt att rulla ut röda mattan för Iran 2019-08-20
- Därför måste UNRWA läggas ner 2019-08-15
-
Juli 2019
-
Maj 2019
- Israelvänner gästade Wallström på UD 2019-05-31
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel i möte med utrikesminister Margot Wallström 2019-05-28
- En realistisk syn på det palestinska flyktingproblemet 2019-05-24
- Malmö värdstad för konferens mot antisemitism och för hågkomsten av Förintelsen 2019-05-24
- Palestinierna behöver ingen Mandela - de behöver en Adenauer 2019-05-20
- Varför är det så svårt att förstå antisemitism? 2019-05-17
- Kalla Hamas för vad de är – terrorister 2019-05-11
- Svenska medier dubbelt osunda gentemot Israel 2019-05-09
- Antisionister är inte alltid antisemiter men antisemiter är alltid antisionister 2019-05-09
- Vissa grupper inom S är besatta av Israelkritiken 2019-05-08
- Dags att terrorklassa Hizbollah 2019-05-08
- Israeliska soldater ville ge sin sanning 2019-05-08
- Vissa grupper inom S är besatta av Israelkritiken 2019-05-07
- Att rapportera från Gaza - en sarkastisk manual i sju punkter 2019-05-04
- Om kartan inte stämmer med verkligheten 2019-05-02
-
April 2019
- Nej, Jesus var verkligen inte palestinier 2019-04-25
- De utmanade kyrkans ledning om antisemitism 2019-04-15
- Antisemitism får aldrig accepteras 2019-04-11
- Falska anklagelser mot Israel 2019-04-09
- Några konkreta exempel på Svenska kyrkans och EAPPI:s “bristande objektivitet” 2019-04-08
-
Mars 2019
- Svenska kyrkan är Israelfientlig 2019-03-26
- Israels suveränitet över Golanhöjderna borde erkänts för länge sen 2019-03-26
- FN's råd diskriminerer Israel og forhindrer fred 2019-03-21
- En skammens vecka i FN 2019-03-21
- Hotet mot Israels existens är grundproblemet 2019-03-21
- Gärna dialog, men utan aversion mot Israel 2019-03-20
- Kritik inom SKR mot följeslagarprogram 2019-03-06
- Därför hoppade jag av som följeslagare 2019-03-05
-
Februari 2019
- Sluta hålla den palestinska regimen under armarna 2019-02-27
- Att minnas Förintelsen innebär att ta ställning för Israel 2019-02-22
- En skamlös förvrängning av verkligheten 2019-02-21
- Menar vi verkligen ”aldrig mer”? 2019-02-15
- Kommer du driva en demokratioffensiv mot Palestina, Margot Wallström? 2019-02-13
- Ett par korta förhoppningar beträffande Irans och Israels framtid 2019-02-12
-
Januari 2019
- Gör inte Förintelsens minnesdag till ett jippo 2019-01-27
- Statsminister Stefan Löfven på Förintelsens minnesdag 2019 2019-01-27
- Judehatet i Sverige har ursäktats av ledande politiker 2019-01-27
- Wallström – dags att sluta svartmåla Israel 2019-01-23
- Dags att berätta sanningen om den palestinska frågan 2019-01-22
- Ett förbud mot Hizbollah gynnar våra nationella intressen 2019-01-19
- Wallström som utrikesminister väcker oro bland Israelvänner (2) 2019-01-17
- Israel kräver 250 miljarder dollar i ersättning för judar som fördrivits från arabvärlden och Iran [1:2] 2019-01-05
- Ställ krav på biståndet till den palestinska myndigheten 2019-01-05
- Israel kräver 250 miljarder dollar i ersättning för judar som fördrivits från arabvärlden och Iran [2:2] 2019-01-05
-
December 2018
-
November 2018
- Dagens Arena, svensk media och det antisemitiska språkbruket 2018-11-26
- Därför måste Iran stoppas 2018-11-26
- Så förbereder sig Iran för att förinta Israel 2018-11-26
- Flytta Sveriges ambassad till Jerusalem 2018-11-21
- Israel sätter stort hopp till nästa svenska regering 2018-11-18
- Bara en liten skärva från en raket... 2018-11-13
- Beskjutningen från Gazaremsan är nu värre än på länge 2018-11-13
- Uttalande med anledning av beskjutningen från Gaza 2018-11-13
- En uppmaning till självrannsakan i S 2018-11-11
- Fikonlövet Svenska kyrkan döljer sin agenda bakom 2018-11-08
- Tystnaden är talande om antisemitismen, S 2018-11-05
-
Oktober 2018
- Ni socialdemokrater öppnar upp för judehat 2018-10-31
- Några rader om Jan Guillou och Vänskapsförbundet Sverige-Israel 2018-10-30
- Palestinsk terror och tortyr 2018-10-29
- 10 skäl till varför BDS-rörelsen är omoralisk och förhindrar fred 2018-10-26
- Varför är du så tyst, Margot Wallström? 2018-10-24
- Sverige stöttar tortyr 2018-10-24
- Svenskt bistånd går till terror och tortyr 2018-10-23
- S talar inte sanning om antisemitismen 2018-10-20
- Israel borde hyllas i stället för hatas 2018-10-18
- Ge oss en regering utan judefientlig Israelpolitik 2018-10-15
- Allmänt hållet svar väcker nya frågor 2018-10-12
- Elida avseglade mot Israel på onsdagen 2018-10-10
- Tid för förändring 2018-10-10
- "Ge oss Gazaremsan, eller ta konsekvenserna" 2018-10-05
-
September 2018
- De amerikanska oljesanktionerna mot Iran fungerar 2018-09-19
- Israel hjälper skadade syrier att få vård 2018-09-14
- Osloavtalets silverbröllop 2018-09-13
-
Augusti 2018
- Sverige behöver en Israelvänlig regering 2018-08-30
- Varför är palestinska flyktingar annorlunda än alla andra flyktingar? 2018-08-30
- Åtskilliga obehagliga aktörer i Ship to Gazas kulisser 2018-08-20
- Det finns bara 20.000 palestinska flyktingar i världen, enligt amerikansk UD-rapport 2018-08-18
- Liberalerna: Palestinabiståndet är kravlöst och bör göras om i grunden 2018-08-08
- Corbyn och judehatet 2018-08-07
- Partiernas inställning till Israel 2018-08-04
-
Juli 2018
- Israels rätt att existera 2018-07-28
-
Juni 2018
- Man måste inte vara antisemit för att fördöma Israel, men det hjälper 2018-06-21
- Kräv ett slut på Svenska kyrkans hat mot Israel 2018-06-15
- ”Anmärkningsvärt beteende av utrikesministern” 2018-06-13
- Ärkebiskopens negativa fixering vid Israel 2018-06-12
- Kyrkan och Israel – kommentar till Annika Borgs öppna brev 2018-06-11
- Inga mer svenska skattepengar till terroruppviglande skolböcker! 2018-06-07
- Faktum nummer ett är att de här upploppen arrangerades av Hamas 2018-06-01
- Kyrkans terrorstöd är en skam 2018-06-01
-
Maj 2018
- Fördömer man inte hatets krafter undergräver man fredens möjligheter 2018-05-30
- Israel måste göra vad som krävs för att skydda sina gränser 2018-05-18
- Lägg ner stödet till terrorverksamheter 2018-05-18
- Medier och politiker förringar Hamas ansvar 2018-05-17
- Sverige har en skuld mot det judiska folket 2018-05-11
- EU och Sverige måste stoppa biståndet till den palestinska myndigheten 2018-05-11
- Mahmud Abbas tal antyder varför freden uteblir 2018-05-03
- "Iran ljög" 2018-05-01
-
April 2018
- Att använda begreppet apartheid för att beskriva palestiniernas situation på Västbanken polariserar och vulgariserar debatten 2018-04-25
- Antisemitismen i Europa visar varför Israel behövs 2018-04-21
- EU-finansierad hatretorik förhindrar fred i Mellanöstern 2018-04-12
- Vackra ord räcker inte i kampen mot judehatet 2018-04-08
- TT:s rapportering var ofullständig och vinklad 2018-04-01
- ”Något är allvarligt fel när Sverige väljer att sluta samarbetsavtal med Iran, en av världens mest brutala diktaturer, istället för med en demokrati som Israel.” 2018-04-01
-
Mars 2018
- Därför upplevs Israel vara tryggare än Malmö, Margot Wallström 2018-03-28
- Wallström förstår verkligen inte 2018-03-28
- Wallström om terrorlöner och judar som flyttar till Israel 2018-03-18
- Israels självförvållade sår 2018-03-18
- Seglivade myter om judar 2018-03-14
- Vad är egentligen en "flykting"? 2018-03-11
- Antisemitismen i Sverige finns både i politiken, kyrkan och bland pöbeln 2018-03-09
- EU bör se över Palestinabistånd 2018-03-05
- Oacceptabelt att skattepengar uppmuntrar terrorism 2018-03-02
-
Februari 2018
- Abbas förfalskar historien i FN 2018-02-28
- Har kyrkan inget ”Hopp” för Israel? 2018-02-22
- Allvarlig utveckling i Iran 2018-02-21
- "Vi är kanaanéerna!” 2018-02-18
- Ett replikskifte ur riksdagens utrikespolitiska debatt 2018-02-14
- Att leva med Iranavtalet 2018-02-12
- UNRWA:s anställda fortsätter hylla terrorism och sprida antisemitism 2018-02-09
-
Januari 2018
- Elida ska göra "Ship to Israel" 2018-01-29
- När barn utnyttjas som propagandaverktyg 2018-01-28
- Ett välregisserat mediajippo under uppsegling 2018-01-25
- Så kan vi lösa problemet med det palestinska flyktingorganet UNRWA 2018-01-24
- . Så kan vi lösa problemet med det palestinska flyktingorganet UNRWA [2:2] 2018-01-24
- Det måste kännas rätt bra att vara Mahmoud Abbas 2018-01-22
- Upp till bevis, regeringen! 2018-01-21
- Iranavtalet och Münchenavtalet – en jämförelse 2018-01-15
- Grundlösa anklagelser mot Israel 2018-01-12
- Israelpolitiken är skadlig och behöver omprövas 2018-01-10
- Danmark skär ned finansiering till palestinska organisationer 2018-01-03
- 2018 kan bli positivt för Israel! 2018-01-03
-
December 2017
- Genomför en vaccinationskampanj mot antisemitism 2017-12-27
- Europas diplomatiska krig 2017-12-20
- Wallströms ensidighet skadar svensk utrikespolitik 2017-12-17
- "Människor lever i rädsla för att de är judar" 2017-12-17
- Internationella medier har drabbats av Jerusalemsyndromet 2017-12-17
- Hatet mot Israel göder antisemitismen 2017-12-14
- Judehatet handlar inte om Israel 2017-12-12
- Snedvriden Israeldebatt uppmuntrar till judehat 2017-12-11
- Vad får juden tycka? 2017-12-10
- Vakna, Sverige! 2017-12-10
- Nej, Jerusalem är inte "en internationell enklav" 2017-12-08
- Varför är Jerusalem Israels huvudstad? 2017-12-08
- Pratet om en tredje intifada är kraftigt överdrivet 2017-12-06
- ”…ett nytt förhållningssätt till konflikten mellan Israel och palestinierna” 2017-12-06
- 1. Vad innebär egentligen det amerikanska erkännandet av Jerusalem? 2017-12-06
- Siffrorna 2017-12-01
-
November 2017
- Sverige ägnar sig åt Bagdad Bob-politik 2017-11-27
- Sändebudet som inte får några möten 2017-11-24
- 1947 – året då Sverige var en humanitär stormakt 2017-11-22
- "Vi eftersträvar bättre relationer med Israel" 2017-11-16
- Balfourdeklarationen ska förstås i rätt kontext 2017-11-11
- Svenskt bistånd går till judehat och terror 2017-11-09
- Sverige och Israel – likheter och skillnader 2017-11-08
- Om Balfourdeklarationen 2017-11-02
- Vad gjorde egentligen judarna i dåtidens Palestina före Balfourdeklarationen? 2017-11-02
- Anti-israelisk teckning på svensk skola upprör 2017-11-01
-
Oktober 2017
- De egentliga hindren för fred 2017-10-26
- Det är dags att styra upp samtalet om Israel – Palestina 2017-10-20
- ”Iran försöker fortfarande framställa missiler med kärnstridsspetsar” 2017-10-18
- Sverige påstår sig vara Israels vän 2017-10-11
- Israels inställning till atomavtalet med Iran: "Fix it or nix it” 2017-10-06
- Oskarshamns man i världen 2017-10-05
- Stoppa allt ekonomiskt bistånd till den palestinska myndigheten tills stödet för terrorism upphör 2017-10-05
- Dags att be Israel om ursäkt! 2017-10-04
- EU-vänstern glorifierar terrorism 2017-10-04
-
September 2017
- Jag och regeringen för en orubblig kamp mot antisemitismen 2017-09-30
- Israels nye ambassadör efterlyser fler ”aktiva vänner” 2017-09-29
- Stefan Löfven skyller ifrån sig om antisemitismen 2017-09-15
- Stoppa bistånd till organisationer som stödjer terror 2017-09-14
- Så tycker kyrkovalsgrupperna om Israel 2017-09-13
- Socialdemokraterna ser inte diktaturerna på grund av sin motvilja mot demokratin Israel 2017-09-13
- . Stoppa stödet till palestinska terrorister 2017-09-04
-
Augusti 2017
- Även svenska UD fryser palestinskt bistånd 2017-08-30
- Uppmaning till regeringen; stoppa fientligheten mot Israel 2017-08-28
- . Lidandet är Hamas ansvar 2017-08-25
- Talen det inte rapporteras om 2017-08-23
- BDS är ren och skär ersättningsteologi 2017-08-17
- Kristna gräsrötter positiva 2017-08-16
-
Juli 2017
- SEB fel ute med bojkott av israeliska banker 2017-07-15
-
Juni 2017
- Bilden av Israel i svenska medier 2017-06-28
- Ta hänsyn till existentiella hot mot Israel 2017-06-22
- Fred och försoning kräver att Israel erkänns 2017-06-17
- 50 år sedan sexdagarskriget [1:2] 2017-06-16
- Återbetalningskrav av bistånd som finansierar terrorism 2017-06-14
- Skamligt om Israel, Diakonia! 2017-06-13
- Dags för FN att acceptera utfallet av sexdagarskriget 2017-06-13
- Fel att bojkotta Israel 2017-06-12
- En ensidig analys av läget i Mellanöstern 2017-06-12
- Intressanta siffror 2017-06-10
- Statsfinansierad propaganda 2017-06-09
- 50 år sedan sexdagarskriget [2:2] 2017-06-09
- Wallström måste se terrorns offer också i Israel 2017-06-09
- Mall För Svenska Mellanösternreportage 2017-06-08
- Jag hade vaggat ett dött barn av: Salomon Schulman 2017-06-08
- KD-riksdagsman vill sätta press på Palestinabistånd 2017-06-01
- Rödgrönas svek mot antisemitismens offer 2017-06-01
-
Maj 2017
- Arabvärldens ledare planerade att utplåna Israel under Sexdagarskriget 2017-05-29
- Israel är varken mer eller mindre av en kolonialskapelse än andra länder! 2017-05-27
- Israel het fråga när Equmeniakyrkan möts 2017-05-24
- Terrorismen fortsätter så länge den belönas 2017-05-23
- Saudisk journalist till palestinska ledare: Ni har missat för många möjligheter att lösa konflikten med Israel; Det är dags för palestinsk enhet, fred med Israel 2017-05-23
- Vem visar politiskt mod i Jerusalem? 2017-05-22
- Kan Trump lösa Israel–Palestina-konflikten? 2017-05-20
- Svenska pengar går till palestinsk terrorism 2017-05-19
- Palestinska myndigheten uppkallar skolor efter terrorister och nazistkollaboratörer oavsett vad Abbas intalar Trump 2017-05-18
- Rörande Israel har Trump gått från att vara outsider till mes 2017-05-17
- Undersökning: Arabiska medborgare tror högre om Israel än vad israeliska judar gör 2017-05-17
- Margot Wallströms tystnad när Svenska Kommittén mot antisemitism pekas ut som högerextrema 2017-05-03
-
April 2017
- Potifars hustru: Längs antisemitismens stigar 2017-04-28
- Förbindelser mellan EU och Israel: Trojanska hästar, ormar, stegar och bojkotter 2017-04-27
- FN:s generalsekreterare: Att förneka Israelis rätt att existera är en modern form av antisemitism 2017-04-23
- Fatah ledare: Fatah och Hamas enas om att Israel inte har någon rätt att existera 2017-04-21
- Rivlin: Situationen för kristna i Mellanöstern en "vanära mot mänskligheten" 2017-04-19
- "Självklart kan vi lära av Israel" 2017-04-18
- Palestinska myndigheten pausar förbindelser med UNRWA över förväntade utbildningsreformer som har för avsikt att inte avhumanisera Israel i det palestinska lärosystemet 2017-04-13
-
Mars 2017
- Sverige finansierar ideella organisationer som skadar Israel 2017-03-24
- "Resan till Israel slog hål på stora myter" 2017-03-23
- Även Sverige har orsak att fira Israel 2017-03-15
- FN-anställda hyllar Hitler 2017-03-09
-
Februari 2017
-
Januari 2017
- En juridisk analys av UNSC 2334 2017-01-17
-
Oktober 2009
-
Maj 2009