Politik
Time for the Church of Sweden Leadership to open their Bible
- Martin Blecher
It does not cease to amaze me how the Church of Sweden – of all organizations – continues to view the very presence of the People and State of Israel in the ancient lands of the Bible as an undue infringement and as 'robbing' the Palestinians of their land.
Archbishop Jackelén and Mrs. Lundy-Wedin could walk through the hills of Judaea and Samaria with open Bibles in their hands - and on every hilltop they would find Jewish communities which blossomed a thousand years before the birth of the Christian faith itself, and 1600 years before the birth of Islam.
Let two examples suffice: Shiloh, the town which housed the Tabernacle and the Ark of the Covenant for centuries; and Tekoa, where a shepherd was taken from his flock of sheep to become the Prophet Amos. One would assume or at least hope that these places – and many others! – would somehow be familiar to the leadership of the Church of Sweden.
To treat the Jewish people as anything but indigenous to the ancient Biblical homeland of Israel is proof of a profound lack of historical – and theological – knowledge. Certainly, from a Church one would expect more.
Is it too much to hope for that, if only for a moment, the representatives of the Church of Sweden would put aside their political pamphlets and open a time-honoured Book to read and ponder the indisputable history which is written for all to see in the - BIBLE?!
Ilan Ben-Dov
Israels ambassadör i Sverige
Publicerad på ambassadens hemsida 20 november 2019
Antisemitiska böcker säljs till svenska skolor
- Martin Blecher
Skolpersonal i Östhammars kommun blev bestörta när de upptäckte att de fått antisemitiska och islamistiska läroböcker i persiska, genom den stora läromedelsdistributören LäroMedia. ”Israel och judar kallas ’Satan’”, skriver kommunen till Skolverket.
Den som först reagerade var kommunens enhetschef för modersmålsenheten, Zacharias Fjellander, som anade oråd när han bläddrade igenom de persiska böcker från Iran som de hade fått, och såg bilder på Ayatollah Khomeini, soldater och beväpnade barn.
– Så jag ringde en kompis som kan persiska och så träffades vi. Han hade haft de här gymnasieböckerna själv och kände genast igen dem. Han sade: ”Oj, oj, det här är inte okej!”, berättar Fjellander.
Efter en del översättning kunde de konstatera att det fanns både antisemitiska och islamistiska påståenden i de iranska böckerna. På en av gymnasieböckernas förstasida ska det finnas ett citat från Ayatollah Khomeini med lydelsen: ”Om alla kulturer följer islamisk kultur och alla grupper blir muslimer, då kan ingen skada oss.”
I en annan gymnasiebok ska Israel kallas för ”Satan”, både i poetisk och förklarande text, och ungdomar uppmanas att gå in i kampen mot judarna.
– Jag var inte förvånad på ett sätt, eftersom jag vet att det finns problem med antisemitism och radikal islamism i regionen, men samtidigt förskräckt. Det var ändå en väldigt obehaglig känsla, särskilt när jag förstod att det här kan finnas på flera skolor i Sverige, förklarar Fjellander.
Det visade sig också att den personal som hade gjort beställningen inte kände till innehållet i just de här böckerna. Efter att Fjellander kontaktat sina chefer, bestämde de sig för att skriva till både LäroMedia och Skolverket för att de skulle kunna ta till åtgärder.
– Det här står ju så i strid med skolans värdegrund. Svensk skola ska ju vara konfessionslös, konstaterar Fjellander.
LäroMedias Pär Larsson berättar att de agerade omgående när de fick informationen från Östhammars kommun.
– Det vi kan göra när vi får vetskap om sådant här, är att vi kan gå in och spärra artiklarna så de inte är beställningsbara, och det gjorde vi samma dag, konstaterar han.
Han förklarar vidare att LäroMedia, som distributör, inte har möjlighet att granska all modersmålslitteratur.
– Vi censurerar ju inte i grund och botten, och vi har inte kunskapen om vad som står i alla de här böckerna. Vi kan ju inte språken, konstaterar han.
Larsson har dock varit i kontakt med den underleverantör som LäroMedia i sin tur fått de aktuella böckerna från – det Göteborgsbaserade Khayyem Books, som enligt Larsson importerar mycket böcker från andra länder som svenska skolor efterfrågar.
– Vi har pratat med honom att de måste ha en granskande roll att inte ta in böcker som inte är lämpliga för svensk skola, säger Larsson.
Trots att det nu har gått ett par veckor sedan deras samtal, konstaterar Larsson att de böcker som LäroMedia spärrat fortfarande ligger ute till försäljning på Khayyem Books egen webbsida.
– Jag rekommenderade honom starkt att ta bort dem från hans utgivning, men det är ju något som är upp till honom, säger Larsson.
I ett svar på Östhammars kommuns skrivelse till Skolverket, konstaterar verkets upplysningstjänst att läromedel självklart ska överensstämma med läroplaner, kurs- och ämnesplaner, men att detta är skolornas egna ansvar.
Skolverkets talesperson svarar också att de tar till sig Östhammars synpunkt att de bör informera Sveriges skolor om behovet av att kontrollera undervisningsmaterialet i modersmål.
Från Östhammars kommuns sida är man inte nöjda med Skolverkets svar.
– Vad vi är besvikna på är att det här är ett passivt, vagt, intetsägande svar. Det är ju Skolverkets ansvar att ta det här vidare. Det är beklagligt att det inte sker någon kontroll centralt, säger Fjellander.
I en skriftlig kommentar till Världen idag förklarar Skolverkets presschef, Mattias Ragert, att det är flera decennier sedan regering och riksdag beslutade att statligt godkännande av läromedel skulle upphöra.
– Skolverket har alltså inget mandat att agera mot enskilda läromedel. Om vi ska få det, behöver regering och riksdag besluta att vi ska ha den rollen, skriver han.
Världen idag har sökt Khayyem Books för en kommentar, men har vid pressläggningen ännu inte fått svar.
David Spånberger
Publicerad i Världen idag 14 november 2019
Fler som plockat upp nyheten från Världen idag:
Läroböcker hyllar barnsoldater och kallar Israel för ”djävulen”
Antisemitiska läroböcker såldes till svenska skolor
Notera: Zacharias Fjellander, den anställde vid Östhammar Kommun som slog larm om skolböckerna, skriver följande på facebook efter att även DN publicerat storyn: "Här är DN:s artikel, bra jobbat även här! Det är dock märkligt att det ska behövas att en DN-journalist ringer för att Skolverket ska reagera i en sådan här fråga. Svaret som vi fick på vår skrivelse var nämligen mycket intetsägande och vagt, den enda "åtgärden" som då nämndes var att de tar till sig vår synpunkt..." /Red anm.
Kyrkan och Israel
- Martin Blecher
För att förstå kyrkans inställning till Israel måste man tveklöst gå tillbaka ända till kristendomens första århundraden. Efter att de judekristna till en början setts som en ny gren av judendomen skedde en brytning vid början av det andra århundradet. Tongivande kyrkofäder som Augustinus och Johannes av Korset formulerade tesen om judarna som Gudsmördare, och gjorde det till en Gudi välbehaglig gärning för kristna att förfölja judar. Även ersättningsteologin hade sin början där, den lära enligt vilken Guds förbund med det israeliska folket hade brutits i och med att de inte som nation tog emot Jesus Kristus som sin messias. Man lärde att de nu var förkastade av Gud, och att alla löften till Israel nu övergick på kyrkan: ”det nya Israel”.
Dessa läror har tyvärr i hög grad präglat kyrkans inställning till det judiska folket genom hela kyrkohistorien och varit en ursäkt för antisemitism, pogromer och massmord på judar. Även Martin Luther skrev en bok, ”Om judarna och deras lögner”, och det må vara till hans eviga skam att Hermann Göring citerade Luther till sitt försvar när han stod inför rätta i Nürnberg. Och när två av påven utsända försiktigt kritiserade Hitler på 30-talet för hans tvångslagar för judar, lär han ha yttrat: ”Jag fullföljer ju bara vad ni har gjort i snart 2 000 år.” Dock vore det fel att måla bilden enbart svart. Det fanns många kloka kristna, såväl enskilda som präster och biskopar, som förstod att antisemitism är något ont och som talade mot detta.
En annan sak som utgjorde en svår stötesten och skiljemur mellan de två religionerna var de tvångsomvändelser av judar som ägde rum under medeltiden.
Om man kan säga att det skedde en objektifiering av judarna som Gudsfiender under många hundra år, så skedde en förändring på 1800-talet i vissa läger, även om det också här rörde sig om en objektifiering. Det var framför allt i England, där många kristna – inte få i hög ställning – nu läste Bibelns profetior om det judiska folkets återvändande till Löfteslandet, Israel, och såg det som en from gärning att bereda marken för detta, och det Ottomanska riket som länge befunnit sig i förfall visade ju föga intresse för det steniga och försummade område som en gång hade varit Israel.
Det var alltså det kristna England som på flera sätt beredde vägen för ett återvändande av det judiska folket till deras urgamla hemland. När Turkiet besegrats under första världskriget och britterna hade kontroll över stora delar av Mellanöstern, låg vägen plötsligt fri, och Balfourdeklarationen 1917 blev löftet om att bistå vid skapandet av ”ett judiskt nationalhem” i deras gamla hemland. Det löftet höll man dessvärre inte av politiska och ekonomiska skäl (läs: olja).
När staten Israel var ett faktum 1948 sågs detta av många kristna som profetiskt, särskilt bland de nyare kyrkor och väckelserörelser som vuxit fram de föregående 100 åren. Samtidigt hade Förintelsens fasor blivit uppenbara för hela världen, och den antisemitism som funnits kvar som en underström i flera gamla kyrkor var plötsligt inte salongsfähig längre.
Jag menar att vid den här tiden började ske en uppdelning bland de kristna:
A: De som såg kristenhetens skuld mot det judiska folket och som nu stödde kvarlevans rätt att återvända till sitt gamla land. De såg judarna som sina andliga storebröder och ville nu verka för att bryta ner den skiljemur som byggts upp under nästan 2 000 år. Och när Israel utsätts för orättvisa anklagelser känner de sig manade att stå upp till deras försvar.
B: De som huvudsakligen objektifierade judarna som en del i en profetisk uppfyllelse och nu stödde judarna och Israel, inte främst för att de bar kärlek till dem i hjärtat utan för att Bibeln uppmanar till att välsigna dem.
C: De hos vilka den gamla kristna antisemitismen och ersättningsteologin aldrig har rotats ut. De kan visserligen tala med darr i rösten om judarna och Förintelsen men kniper ihop läpparna och får något hårt i blicken när Israel kommer på tal. För dessa har Israel helt enkelt tagit judarnas plats som den föraktade. Dessa återfinns ofta till vänster på den politiska skalan.
Detta är givetvis en grov uppdelning, med tanke på textutrymmet, och bland de i grupp A finns också många som visserligen har stor respekt för de bibliska utsagorna om Israel, men för vilka detta inte är huvudmotivet.
I Sverige har frikyrkorna historiskt tillhört grupp A och B. På senare år har dock främst ledningarna för de äldre frikyrkorna, Missionsförbundet, Metodistsamfundet och Baptistsamfundet, gjort en ganska skarp kursändring, även om huvuddelen av de vanliga medlemmarna inte är medvetna om detta. Man har anordnat studiecirklar som varit mycket vinklade mot Israel och syftat till att förneka den judiska statens legitimitet. På 80- och 90-talet var dåvarande Frikyrkliga Studieförbundets kontor i Jerusalem känt i folkmun som ”PLO-ambassaden”. Det frikyrkliga hjälporganet Diakonia har med hjälp av SIDA-pengar och även gåvomedel (förmodligen av givarna ämnade för verkligt behövande) anordnat välregisserade propagandaresor för svenska riksdagspolitiker, som rikligt fått sig till den palestinska historieskrivningen men när det kommit till att träffa israeler för balansens skull, har dessa nästan undantagslöst själva varit vänsterradikala och starkt kritiska till staten Israel. Man har också för biståndspengar utbildat ”följeslagare”, som påstås verka för fred och samförstånd mellan judar och palestinier, men vars egentliga uppgift är att uppträda provokativt mot israeliska soldater och förhoppningsvis lyckas få något att göra nyheter på.
Svenska kyrkan, som var statskyrka i nästan 500 år, har länge varit politiserad, men paradoxalt nog har denna politisering skärpts ytterligare sedan kyrkan och staten skildes åt år 2000. När den gamla 68:an K-G Hammar tillträdde som ärkebiskop vred han kyrkan ännu mer markerat åt vänster, och huvuddelen av biskoparna ville inte vara sämre. Hammar var pådrivande för den famösa ”HOPP-kampanj” för drygt tio år sedan som var ett slags generalrepetition för uttalad Israel-bojkott, och i uppropet för detta hade han sällskap av Diakonias direktor. Att kristna i Europa överhuvudtaget vill låna sig till att bojkotta den judiska staten visar på en bottenlös historielöshet och naivitet. Om det inte är okunskap och naivitet som ligger bakom är det desto värre. ”Kauft nicht bei Juden!” borde kännas bekant.
Nuvarande ärkebiskop Jacklén har väl mest gjort sig känd för att som kyrkans högsta representant valt att inte stå upp för förföljda trossyskon runtom i världen till förmån för goda relationer med muslimerna, även om dessa saker inte borde utesluta varandra. När det gäller synen på Israel har heller ingen förändring till det bättre skett. Det må vara ett mått på hur illa det är ställt i gamla Svenska kyrkan, att det under ett par års tid har sålts särskilda julkrubbor som avbildar Betlehem som en åter ockuperad och instängd stad – då av romarna, nu av israelerna. Den stenhårda romerska ockupationsregimen jämställs med den nuvarande judiska staten. Just den judiska stat som blivit en tillflykt inte bara för judar utan också för förföljda kristna från omkringliggande länder. Man har liksom ingen skam i kroppen.
Sedan finns det förstås många rättsinniga präster som inte är ”med på tåget”, och några står rakryggat upp emot sin egen ledning, ungefär som en viss jude gjorde mot det korrupta prästerskapet för 2 000 år sedan. En sådan är Annika Borg. Men hon kommer aldrig att bli nominerad som biskop, och det vet hon säkert om, liksom de andra präster som protesterat mot den politisering som präglar Svenska kyrkan. Man kan helt klart säga att för den vars åsikt i Mellanösternfrågan skiljer sig från den ovanifrån dikterade, är karriärvägen stängd. Och det vet alla om.
Man kan lite förenklat säga att samtidigt som det finns en fåra av kristna som arbetar för att riva ner den gamla skiljemuren mellan judar och kristna, finns det en annan fåra som gör allt för att inte bara behålla skiljemuren, utan göra den ännu högre.
Det är därför högeligen befogat när Israels ambassadör tar bladet från munnen angående Diakonias hyckleri. Diakonia å sin sida spelar naturligtvis den sårade oskulden och fortsätter att med biståndspengar försöka undergräva den judiska statens legitimitet och att försvåra, inte underlätta, en försoningsprocess. De kommer säkert inte att ändra sig, men det är ändå viktigt att gång på gång lyfta fram det pågående hyckleriet, så att enligt principen om droppen som urholkar stenen, möjligen en kommande svensk regering sätter stopp för att skattepengar används till propaganda, och ser till att de istället används till det de är ämnade till.
Bengt-Ove Andersson
Publicerad 12 november 2019
Hos Labour möts vi av en judekarikatyr
- Martin Blecher
BRIGHTON Det är en sak att läsa om något i tidningen. En annan att uppleva det på plats. Men det som möter mig på söndag morgon vid ingången till Labours partikongress är en antisemitisk affisch.
Delegater, partiledning och utställare promenerar förbi. Överallt finns säkerhetsvakter och partifunktionärer men ingen tycks reagera.
Vad håller Socialdemokraternas brittiska systerparti egentligen på med?
Partikongressen pågår fram till onsdag i Brighton i södra England och Brexit är den viktigaste frågan.
Några timmar senare lyssnar jag på Londons borgmästare Sadiq Khan vid ett möte med Jewish Labour Movement i Middle Street Synagogue ett stenkast från själva kongressen.
”Antisemitism är det äldsta hat mänskligheten känner. Rasism är rasism, det finns inga nyanser. Och antisemitism är rasism. Men i vårt parti verkar det finnas en hierarki. Det krossar mitt hjärta”, säger han.
Sadiq Khan är djupt troende muslim, Donald Trump brukar utmåla honom som väldigt suspekt. Och här står han, i solidaritet med Labours judiska medlemmar och protesterar mot antisemitiska krafter i det egna partiet - på den egna partikongressen.
"Jag är stolt stödmedlem i Jewish Labour Movement" säger Sadiq Khan.
Vittnesmålen i synagogan är förfärliga att lyssna på. Både från de som talar, parlamentsledamöter, lokalpolitiker och andra organisationer som kommit för att visa stöd. Och från de jag intervjuar efteråt.
Judiska Labourmedlemmar som varit med om att antisemitisk propaganda mot dem själva sprids i lokalorganisationen, som hotas, som förföljs av andra Labouraktivister på internet.
Förra ordföranden för den parlamentariska grenen av Jewish Labour Movement, Luciana Berger, var tvungen att ha polisskydd på Labours kongress 2018. I våras lämnade hon partiet och är nu parlamentsledamot för Liberaldemokraterna.
”På deras kongress behövde hon inget polisskydd”, sa en talare bittert.
Egentligen visste jag allt detta redan innan jag åkte hit, egentligen för att skriva om Brexit. Men var ändå inte förberedd. Jag är faktiskt helt paff.
Organisationen Jewish Labour bildades 1902 av judiska flyktingar från Östeuropa och sedan 1920 har den varit en officiell del av Labourpartiet. Under 20-talet var en av ledarna David Ben-Gurion som senare skulle grunda staten Israel och bli dess första president.
Det har tidigare funnits antisemitiska strömningar inom den brittiska vänstern precis som i den svenska. "Judiska kapitalister" har anklagats för att suga ut arbetare och konspirationsteorier om "judisk världsmakt" har spridits. Men fram till att Jeremy Corbyn och hans hårda vänsterfalang fick makten 2015 beskrivs detta trots allt som marginella fenomen.
Sedan dess har antisemitiska konspirationsteorier och angrepp på judiska Labourmedlemmar blivit allt vanligare. Den antisemitiska affischen framför ingången till kongressen plockades till slut ner av Sussex Police men ingen jag pratar med är förvånad över att den fick sitta uppe ända till tre på eftermiddagen.
Vad är det då för "hierarki" av rasism som Sadiq Khan pratar om?
Enligt den hårda partivänsterns ideologi är imperialism och rasism nära sammanflätat. USA, Storbritannien och Israel är västerländska imperialister. Judar ses som ansvariga för vad Israel gör, oavsett var de bor, och kan följaktligen inte utsättas för rasism.
Detta uppenbart felaktiga resonemang, antalet antisemitiska våldsdåd ökar exempelvis, återkommer i olika versioner i retoriken. Judarna har därmed sig själva att skylla.
Jeremy Corbyn borde självklart rensa ut sådana här strömningar och skulle kunna göra mycket om han ville. Men i så fall måste han göra upp med sina egna rötter och sin egen falang.
Tills dess är det tydligen Sadiq Khan som får står för det moraliska ledarskapet i partiet.
Anders Lindberg
Aftonbladets politiske chefredaktör
Ledare publicerad i Aftonbladet 24 september 2019
Till alla våra medinvånare i Storbritannien
- Martin Blecher
Till alla våra medinvånare i Storbritannien [inför valet]
Den här ledaren - och tidningens förstasida - vänder sig denna gång inte till vår vanliga läsekrets, utan till dem som normalt inte skulle läsa the Jewish Chronicle. Vi vänder oss med andra ord till icke-judar.
De allra flesta brittiska judar anser att Jeremy Corbin är en antisemit. I den alla senaste mätningen, förra månaden, var siffran 87 procent.
Det kan vara svårt att sätta sig in i hur en annan person eller annan grupp har det. Men vi tror att det är viktigt - och brådskande - att du gör det. Nästan hälften (47%) av Storbritanniens judar uppgav i samma undersökning att de skulle ”allvarligt överväga” att emigrera om Corbyn vinner valet den 12 december. Detta kanske kan ge en indikation på hur det känns att vara brittisk jude i en tid då den politiska oppositionen leds av en man som allmänt anses vara en antisemit.
Det finns rasism på alla sidor av politiken och den måste uppmärksammas varhelst den dyker upp. Historien har tvingat vårt samfund att snabbt kunna identifiera extremism - och Jeremy Corbyns val till partiledare för Labour 2015 var ett sådant exempel.
Genom hela sin karriär har han allierat sig med, och stöttat, antisemiter som Paul Eisen, Stephen Sizer och Raed Salah. Han har beskrivit organisationer som Hamas, vars stadgar uppmanar till utplånade av världens alla judar, som sina ”vänner”. Han har lagt en krans för att hedra terrorister som mördat judar. Han har förolämpat ”sionister” - antisemiters kodord när de i själva verket avser judar, eftersom de då tror att de kan komma undan - genom att påstå att de skulle sakna förmåga att förstå ”engelsk ironi”.
Det fanns en del som hoppades att han kunde förändras efter att han väl blivit val. Istället blev det tvärtom. Jeremy Corbyn, och Labours övriga ledarskap, har varit närmast totalt passiva inför partiets antisemiter. Dessa har därmed stärkts samtidigt som andra uppmuntrats.
Faktum är att Corbyn och hans allierade aktivt förhindrat att sätta in åtgärder mot rasisterna.
I stället för att lyssna och lära av de etablerade judiska organisationerna, som Board of Deputies och Jewish Leadership Council, har Corbyn mött dem och deras rekommendationer med förakt, för att i stället vända sig till perifera organisationer som upprättats endast i syfte att förneka antisemitismen inom Labour.
Är det så konstigt att judar oroar sig för en framtid där Corbyn skulle vara premiärminister?
Men ändå, trots allt detta, ser vi samtidigt hur det pågår en valrörelse där antisemitismen hos Corbyn och Labour endast nämns i förbifarten. Brexit, åtstramningarna, utbildningsväsendet, sjukvården och en mängd andra frågor är förstås mycket viktiga. Men hur kan rasismen hos en partiledare - och den allvarliga rädsla detta injagar hos en etnisk minoritet - inte utgöra en av de allra mest grundläggande frågorna?
Därför vill vi ha din uppmärksamhet. Om denne man skulle väljas till vår nästa premiärminister är budskapet tydligt: vår bestörtning över att han ges inflytande över brittisk politik, och vår rädsla inför vart det kan leda, är irrelevant.
Vi måste då dra slutsatsen att den rädslan och förfäran inte räknas.
Men vi tror att du bryr dig.
Vi tror att den överväldigande majoriteten av alla britter avskyr rasism. Vi ber dig bara att du agerar i enlighet med detta när du lägger din röst.
the Jewish Chronicle
The Jewish Chronicle (The JC) is a London-based Jewish weekly newspaper. Founded in 1841, it is the oldest continuously published Jewish newspaper in the world.
Ledare publicerad i the Jewish Chronicle 8 november 2019 (på tidningens förstasida!)
Så har Sverige sett till att UNRWA fått miljardbelopp
- Martin Blecher
Sverige har i decennier hållit FN:s flyktingorgan för palestinska flyktingar, UNRWA, under armarna. Nu i november ska FN:s generalförsamling debattera om UNRWA:s mandat för ytterligare en treårsperiod, då nuvarande mandat går ut den 30 juni 2020. Beslut om organisationens framtid tas i december.
När USA i början av förra året aviserade att man skulle minska stödet till UNRWA var redan Sverige engagerat för att fylla tomrummet. I september 2017 inbjöd Islamiska konferensens generalsekreterare, Yousef Al-Othaimeen, till en konferens i New York till stöd för UNRWA.
Vid sin sida hade han Sveriges utrikesminister Margot Wallström och Jordaniens utrikesminister Ayman Safadi. Och i mars 2018 var Wallström värd för en insamlingskonferens i Rom, med utrikesministrarna i Jordanien och Egypten.
Safadi besökte Rosenbad den 23 augusti 2018 och i slutet av augusti, tolv dagar före riksdagsvalet, möttes Tomas Brundin på det svenska konsulatet i Jerusalem och Pierre Krähenbühl, chef för UNRWA. Anledningen var att Sverige hade lovat drygt två miljarder kronor till UNWRA under fyra år.
Efter att riksdagen avsatt regeringen Löfvén hösten 2018 reste Margot Wallström med statsflyget till New York för att samla in pengar till UNRWA.
Att hon precis hade blivit avsatt hindrade inte henne från att ta med sig en jättedelegation på 24 personer, bestående av biståndsexperter och Mellanösterndiplomater – bland annat Eva Svedling, statssekreterare för biståndsfrågor, Annika Söder, UD:s kabinettssekreterare, Per Örnéus, Sveriges sändebud i Mellanöstern, Joachim Bergström, ambassadör och särskilt sändebud till Islamiska samarbetsorganisationen (OIC), samt UD:s Mellanösternchef Ann Dismorr som bott i Saudiarabien och varit ambassadör i Libanon och Azerbajdzjan.
UD:s kostnader landade på 1 069 841,85 kronor, bland annat en faktura för statsflyget på 164 800 kronor, enligt departementssekreterare Hannes Raag på UD.
Regeringen debiteras drygt 10 000 kronor per timme av Försvarsmakten för statsflyget, men den den verkliga kostnaden för skattebetalarna är betydligt högre.
Wallströms huvuduppdrag under FN-mötet i september 2018 var att med Jordaniens utrikesminister – och i närvaro av bland annat Islamiska konferensen och Arabförbundet – samla in pengar till UNRWA.
I april i år inbjöd utrikesministrarna Margot Wallström och Ayman Safadi till ytterligare en insamlingskonferens i Stockholm.
I sommar briserade nyheten om en stor korruptionsskandal i UNRWA:s högsta ledning. En konfidentiell intern rapport från UNRWA, som enligt medieuppgifter skulle ha nått FN:s generalsekreterare i december 2018, läckte då ut till medier.
När rapporten blev offentlig valde Schweiz, Nederländerna och Belgien att frysa sitt stöd.
Den 1 september i år, fem dagar innan Margot Wallström meddelade sin avgång på Facebook, besökte hon Amman och utrikesminister Ayman Safadi för att återigen diskutera den finansiella krisen hos UNRWA.
På en gemensam presskonferens lovade de att fortsätta sina ansträngningar för att mobilisera finansiellt och politiskt stöd för UNRWA.
Korruptionsrapporten gjorde att den årliga insamlingskonferensen för UNRWA – som de senaste åren har hållits i samband med öppnandet av FN:s generalförsamling i New York i september – begränsades till en presskonferens med Jordaniens utrikesminister.
I stället fick UNRWA:s ledare Pierre Krähenbühl anordna en insamlingsresa i arabvärlden och deltog bland annat vid Förenade Arabförbundets konferens i Kairo samma månad.
Ruben Agnarsson
Publicerad i Världen idag 4 november 2019
Diakonia and Israel x 3 [på engelska]
- Martin Blecher
Ett meningsutbyte mellan Ilan Ben-Dov och Georg Andrén
[1:3]
Diakonia, one of the most hostile and aggressive NGO:s with regard to Israel, is once again organizing another trip of Swedish parliamentarians to what they refer to as "Palestine and Israel".
The program of the visit is nothing less than a full-fledged propaganda trip, the only aim of which is to delegitimize and demonize the state of Israel by presenting a distorted, vicious and false picture which does not even come close to reflecting reality.
This propaganda trip of Diakonia is marketed under the pretense that it would somehow be planned in cooperation also with the Israeli side. Nothing could be further from the truth.
The program of this visit completely ignores the Israeli side. It reflects only the Palestinian narrative. As a matter of fact, it ignores the very existence of Israel and the Zionist, Israeli story - which is in no way reflected in the program.
I regret very much that respected members of the Swedish Parliament have been misled into taking part in this cheap political manipulation, which is no less than a manifestation of hatred towards Israel.
Ilan Ben-Dov
Israels ambassadör i Sverige
-
[2:3]
Dear Ambassador Ilan Ben-Dov, I feel that I need to respond to your post here on Facebook.
The role of Diakonia as a development organisation is always to put the individual and her rights at the center stage. Therefor we chose focus on the civilian population rather than parties or governments in a conflict. This is true for our study trip to Israel and Palestine, as well as for similar trips that we organise to orher countries where we operate. Our objective is to give policy makers an opportunity to experience the reality on site and get an understanding of the humanitarian situation as well as study the conditions under which Swedish and international aid to Palestine and Palestinian actors operates and s and it´s results.
In our invitation the Swedish parliamentarians to join the study trip we are very clear that this is done in cooperation with Israeli and Palestinian Human Rights organisations, UN-agencies, Christian partners and Churches. In planning the program we always seek the opportunity to meet with as well Israeli authorities as representatives of the Palestinian Authority in order for them to present their perspectives. We have had a dialogue with your embassy in order for us to be able to have such a meeting between the delegation and the Israeli Foreign Office in Jerusalem.
Diakonia always has International Humaitarian Law and Human Rights as our point of departure. This includes the right of Israel to exist, as well as the right and obligation of Israel to defend its population as long as this is done in accordance with Internaltional Law. In this regard, our position is no different from that of the EU and the Swedish government.
I look forward to further discuss this with you in person.
Georg Andrén
Diakonias generalsekreterare
-
[3:3]
The response by the Secretary General of Diakonia to my post, does not give any reasonable explanation for the fact that the trips that Diakonia is organizing and financing to "Palestine" already for years are nothing but part of an extreme anti-Israeli campaign.
The very claim that the trip includes a visit to Israel is far from being the truth, as they completely ignore Israel on its own merits in the program.
The claim that the tours would give "policy makers an opportunity to experience the reality on site" is a pure fraud.
When looking at the program, it immediately becomes obvious that this so called "reality" is twisted and distorted with the sole purpose of defaming Israel. It is an intellectual fraud and manipulation which hardly even pretends to introduce reality from an Israeli point of view.
The claim that the program is coordinated with Israeli human rights organizations is utterly misleading. The organizations in question represent only and solely one political agenda and thus are introducing to the participants, once again, a picture which is distorted and one-sided in the extreme.
All this is sadly not surprising and no news to us Israelis.
When it comes to Israel, Diakonia has a long tradition of presenting only one "truth". This is of course something very easy to do. The participants in the trips do not get a chance to be exposed to a complex reality and to a very complicated and multi-facetted situation.
The Palestinian-Israeli conflict is presented by Diakonia only in black and white colours, with no grey zones or nuances of any kind. According to them, Israel is the root of all evil.
Once again, all of this in no way surprises us - as Diakonia's campaign against Israel has already become a well-established tradition and is ongoing for years.
Diakonia is also trying to hide behind references to "international law" and "human rights". In the particular case of this organization's dealings with Israel, this amounts to no more than outright hypocrisy.
For Diakonia, international law is valid only when it serves their campaign of hostility towards Israel. The participants in the trips do not hear one word about the human right of Israelis to live lives free of terrorism or the right of Israel to self-defense under international law.
The use of the terminology of "international law" and "human rights" is being done in the most selective manner and only in such a way that it serves the organization's anti-Israel agenda.
To conclude, I would like to take this opportunity and humbly advice Diakonia to stop telling us Israelis how much they support "Israel's right to exist". I would suggest to them to cease with their arrogant, patronizing and sanctimonious approach. Israel does not need Diakonia's approval of its existence. I would call on them to adopt a much more humble approach and a far more balanced stance.
It is high time for Diakonia to abandon its long tradition of hatred for the Jewish State. This attitude is wrong and dangerous.
Ilan Ben-Dov
Israels ambassadör i Sverige
Uppsnappat från ambassadörens sida på facebook 29/10 - 1/11 2019
Ann Linde försvarade BDS-rörelsen
- Martin Blecher
I Världen idags bilaga om antisemitism lovade Lars Adaktusson (KD) att han skulle driva frågan om att fördöma den palestinska bojkottrörelsen BDS, efter att tyska Förbundsdagen och USA:s kongress beslutat att klassa rörelsen som antisemitisk. I tisdags avvisade utrikesminister Ann Linde kravet att fördöma rörelsen.
– Regeringen sätter inget likhetstecken mellan antisemitism och BDS, svarade Ann Linde, på Lars Adaktussons interpellationsfråga om det är förenligt med regeringens arbete mot antisemitism att stödja BDS-rörelsen.
Han frågade även om regeringen stödjer besluten i Tyskland och USA.
Frågorna var egentligen riktade till statsminister Stefan Löfvén och Adaktusson efterlyste statsministern röst:
– Just i den här frågan tror jag att det har ett stort värde i att landets regeringschef tar till orda. Stefan Löfvén har sagt att han har ett stort engagemang i den här frågan. Jag tror att många hade uppskattat om statsministern hade visat det engagemanget här i kammaren i dag, sade han.
Ann Linde avvisade flera gånger tanken att klassa BDS-rörelsen som antisemitisk.
– BDS är en civilsamhällelig rörelse som har rätt att uttrycka och stå för sina egna åsikter, sade hon.
Lars Adaktusson påpekade att BDS-rörelsen ifrågasätter staten Israel och judarna som folk.
– På vilket sätt avser regeringen att motverka den antisemitism som finns inom BDS, frågade han på nytt och nämnde att den tyska Förbundsdagens jämfört bojkottkraven med Nazitysklands slogan ”Köp inte från judarna”.
– BDS-rörelsen vill bekämpa den judiska statens existens, vilket är antisemitism, menade han.
Utrikesministern replikerade:
– Regeringen ser inget likhetstecken mellan antisemitism och BDS. Att med fredliga medel förespråka bojkott av Israel i syfte att få ett slut på ockupationen är inte antisemtism. Regeringen stödjer inte bojkott av Israel.
Adaktusson beskrev hur S håller sitt systerparti Fatah under armarna och hänvisade till Mahmoud Abbas antisemitiska uttalanden där han skyller Förintelsen på judarna.
– Mellanöstern är ett centrum för massproduktion av antijudisk propaganda, fortsatte han och beskrev Hamas, Hizbollahs och Irans målsättning att utplåna Israel.
– Det som regeringen gör mot antisemitismen har stor betydelse. Det som regeringen inte gör får också stora konsekvenser, för oss i Sverige och för omvärlden, sade Adaktusson.
Ruben Agnarsson
Publicerad i Världen idag 24 oktober 2019
Det är inte Israel som är problemet i MÖ – Sverige bör ge demokratin sitt stöd
- Martin Blecher
Turkiets invasion i Syrien innebär ett regelrätt brott mot internationell rätt och att de många krigen och konflikterna i Mellanöstern får en ny bitter och blodig start. Det innebär nya möjligheter för ISIS och kommer att ge ny motivation för mördande och avrättningar. De människor som sökt skydd där Turkiet nu marscherat in riskerar både krigets dödande av civila och lakoniska avrättningar samtidigt som deras möjligheter att fly handlar om att nå gränsen till Irak eller att hamna i det krig som Assad för mot sitt eget folk.
De stora vinnarna är ISIS och Assad. ISIS kommer se medlemmar som hållits i fängelser och läger åter fria. Nu flyr deras vakter och nu lämnas territorium på nytt till dem. I kriget öppnas nya möjligheter för deras terror och krigföring. Assad kommer med större styrka kunna slå mot de grupper som han hela tiden har velat bekämpa och som sökt tillflykt i norra Syrien. Samtidigt kan han nu peka på en yttre fiende som angriper landet och som motiverar nya krigsinsatser. I detta virrvarr befäster Ryssland sin närvaro med stöd till Assad samtidigt som USA förlorat trovärdighet och stabiliserande roll.
Under ytan av allt detta finns konflikten mellan sunni och shia, och de extremister som bär upp den konflikten, och den mångfald av regionala konflikter som den innebär. Saudiarabiens krigföring i Jemen, mot grupper som stöds av Iran. Motsvarande i Irak. De etniska rensningarna som Turkiet nu vill genomföra i sina ockuperade zoner av Syrien kommer få sin efterföljd i andra delar av denna plågade del av världen. Turkiet kommer å sin sida på nytt få uppleva terror i det egna landet som i sin tur kommer ytterligare fördjupa den erdoganska despotin, just som de demokratiska alternativen har börjat växa sig starkare. Erdoğan förvandlar nu Turkiet till en aktör för instabilitet i hela denna region, med krigföring mot kurder som ett element och en strävan att i andra delar av regionen stödja sunni-aktivistisk krigföring.
Turkiets invasion i Syrien. Irans hot mot andra länder och att utplåna Israel förenat med den terror man stöder. Det totalitära förtrycket under ayatollorna och föraktet för människoliv. Saudiarabiens totalitära kungadöme som präglas av den religiösa diktaturens alla drag. Det grymma kriget i Jemen. ISIS folkmord och nya försök att på nytt genom terrorns kraft spela roll. Assads massmördande. Hizbollahs hat och shariasamhälle. Hamas hat och shariasamhälle, som använder Gaza som bas för terror och raketskjutningar mot Israel. Den syriska regimens hat mot Israel. De totalitära kungadömena kring persiska viken med en ”frihet” som varierar från shariaförtryckets totala styre till relativa lättnader men aldrig mer. Den Palestinska myndigheten som finansierar terror och belönar terroristers familjer samt sprider antisemitisk propaganda. Antisemitismen som till stora delar är en gemensam nämnare för flera av de regimer och terrorrörelser som sprider våldet i denna region.
Det är inte Israel som är problemet i denna region.
Det vore bra om svensk utrikespolitik kunde ta stegen från att indirekt, och ibland direkt, stödja de destruktiva krafterna i denna del av världen, reagera mot våldet, förtrycket och hatet. Föraktet för kvinnor som självständiga varelser. Avrättningar och förföljelser av dem som avviker i sina livsval, det må vara sexualitet, religion eller politisk uppfattning. Brutala etniska rensningar. Det finns inget att överse med, bara att fördöma.
Demokratin i Israel. Alla människors rätt att rösta och bli valda. Att få leva sina liv oavsett kön, sexualitet, religion eller politisk uppfattning. Det är sant att Västbanken är ockuperad sedan arabvärlden försökte utplåna Israel 1967 men det beror på att någon fred ännu inte uppnåtts och att Israel inte skulle kunna överleva att Västbanken används som Gaza idag.
Det vore rimligt att svensk utrikespolitik gav sitt stöd till stabilitet och demokrati i denna del av världen, och fördömde dem som predikar hatet, våldet och utplåningen av en demokrati. Att den stödde mäns och kvinnors lika rättigheter istället för att indirekt acceptera att kvinnors rätt ska definieras kollektivt och inte individuellt. Att vi stöder demokratin och fördömer despoterna och deras hat. När ledare som Trump, Erdoğan, Putin och andra despoter ser politiken som sitt eget maktspel bör Sverige och Europa stå för frihet och rätt.
Gunnar Hökmark
Publicerad på egna sidan 13 oktober 2019
Utrikesministern pressad i riksdagsdebatt om Israel
- Martin Blecher
Under onsdagen hölls en intressant riksdagsdebatt där Lars Adaktusson ville veta om regeringen har någon plan för hur relationerna till Israel skall normaliseras. De tre första inläggen:
I) Interpellation 2019/20:19 Återupprättade relationer mellan Sverige och Israel
av Lars Adaktusson (KD)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
I samband med riksmötets öppnande tillkännagav statsminister Stefan Löfven en regeringsombildning som bland annat innebär att Anne Linde är ny utrikesminister. Med anledning av skiftet på utrikesministerposten har de problematiska bilaterala relationerna mellan Sverige och Israel aktualiserats. Den nyutnämnda ministern har gjort klart att förbättrade relationer med Israel är en angelägen fråga, och för att understryka detta har ett möte med den israeliske Sverigeambassadören Ilan Ben-Dov nyligen ägt rum.
Ambitionen att överbrygga motsättningarna mellan den rödgröna regeringen och Israel är positiv och ska välkomnas. Israel är det enda land i Mellanöstern som delar samma grundläggande värderingar som Sverige när det gäller demokrati, yttrandefrihet, jämställdhet, fria val och ett öppet samhälle. Även när det gäller frihandel, entreprenörskap, forskning och högre utbildning finns starka gemensamma intressen.
Samtidigt är det ett faktum att Sverige är det enda europeiska land som inte har någon dialog med Israel på högsta politiska nivå. Margot Wallström har varit den enda av EU-ländernas 28 utrikesministrar som inte varit välkommen att besöka Israel, och regeringen har därigenom saknat möjligheter att på plats i Jerusalem få gehör för svenska intressen.
En av anledningarna till de raserade relationerna är det beslut som fattades av den svenska regeringen för fem år sedan om att erkänna en palestinsk stat. Detta beslut togs ensidigt utan föregående konsultationer om konsekvenserna, och inget annat europeiskt land har valt att följa det svenska exemplet.
Ytterligare en komplikation i de bilaterala relationerna är den svenska regeringens ensidiga kritik mot Israel de senaste åren och bristen på förståelse för landets legitima rättigheter. Att den israeliska regeringen har rätt och skyldighet att försvara sin egen befolkning har tonats ned. Detsamma gäller frågan hur det ska kunna förhindras att militanta islamister och terrororganisationer flyttar fram sina positioner vid ett bildande av en palestinsk stat.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:
- Anser ministern och regeringen, trots försämrade bilaterala relationer och det faktum att ingen annan regering följt efter, att det ensidiga erkännandet av en palestinsk stat var rimligt och riktigt i sak?
- Vad anser ministern och regeringen bör göras för att garantera Israels nationella säkerhet och rätt till självförsvar mot de diktaturer och terrorgrupper vars uttalade mål är att utplåna det judiska folket?
- Hur ser regeringens strategi ut för att återupprätta de raserade relationerna och återställa förtroendet mellan Sverige och Israel?
Lars Adaktusson (KD)
- - -
(II) Svaret från utrikesminister Ann Linde
Fru talman! Lars Adaktusson har frågat mig om jag och regeringen, trots försämrade relationer och det faktum att ingen annan europeisk regering följt efter, anser att det ensidiga erkännandet av en palestinsk stat var rimligt och riktigt i sak, vad jag och regeringen anser bör göras för att garantera Israels nationella säkerhet och rätt till självförsvar mot de diktaturer och terrorgrupper vars uttalade mål är att utplåna det judiska folket, samt hur regeringens strategi för att återupprätta de raserade relationerna och återställa förtroendet mellan Sverige och Israel ser ut.
Lars Adaktusson har i sin interpellation ställt frågor som antyder att svensk politik i relation till Israel utgör en ytterlighet, att Sverige är ensamt i sina positioner. Det stämmer inte. Politiken utgår ifrån folkrätten och FN-resolutioner, som utgör grunden i EU:s och FN:s Israel- och Palestinapolitik.
Det svenska erkännandet av Palestina 2014 föregicks av 134 länders erkännanden, däribland Islands 2011. Utöver Sveriges erkännande har redan 8 av EU:s medlemsländer erkänt Palestina. Sveriges erkännande var självfallet inte riktat mot Israel utan gjordes som ett led i vårt arbete för en förhandlad tvåstatslösning med ett Palestina och ett Israel som lever sida vid sida i fred och säkerhet. Som svar på frågan om detta är rimligt och riktigt är svaret ja.
Regeringen är tydlig med att Sverige står upp för Israels legitima säkerhetsbehov. Det inkluderar rätten att försvara sig själv mot hot och attacker från bland annat terroristorganisationer och statliga aktörer. Detta är något som även EU tydligt uttrycker i ett antal rådsslutsatser, som Sverige står bakom. EU är även tydligt med att en fundamental förändring av Israels politik gentemot det ockuperade palestinska området skulle förbättra stabiliteten och säkerheten för både israeler och palestinier. Sverige fördömer entydigt terrorism och alla uttalanden som ifrågasätter Israels rätt att existera inom säkra och erkända gränser.
Regeringen kommer alltid att stå upp för och försvara folkrätten. FN och EU, och därmed Sverige, är exempelvis tydliga med att israeliska bosättningar på ockuperad mark är illegala. Vi kommer att fortsätta att stå upp för den humanitära rätten.
Relationen med Israel är viktig och något som regeringen självklart värnar. Sverige eftersträvar ett brett samarbete med Israel. Jag hade ett konstruktivt möte med Israels ambassadör Ilan Ben-Dov bara några dagar efter att jag tillträtt som utrikesminister.
Det finns frågor där Sverige och den israeliska regeringen har olika syn. Palestinaerkännandet är en av dem. Att vi har olika uppfattningar i vissa frågor gör dialogen än viktigare. En av grunderna i svensk utrikespolitik över tid och under olika regeringar har varit att söka dialog även med länder och aktörer som vi inte alltid är överens med i alla frågor. Vi måste givetvis kunna behålla en folkrättsbaserad syn på konflikten och samtidigt ha en god och konstruktiv relation med Israel.
Sverige har ett nära och ökat utbyte med Israel på flera områden. Hit hör kultur, handel och innovation. Här ingår inte minst det viktiga arbetet i kampen mot antisemitism. Svenska lärare utbildas om Förintelsen och antisemitism vid Yad Vashem i Jerusalem. Och som ett led i arbetet mot antisemitism står statsministern nästa år i oktober värd för ett internationellt högnivåforum om hågkomst av Förintelsen.
Jag diskuterade nyligen arbetet mot antisemitism med AJC, American Jewish Committee, som jag träffade i samband med FN:s generalförsamling i New York.
Ann Linde (S)
- - -
(III) Uppföljningen från Lars Adaktusson
Fru talman! Jag vill börja med att gratulera Ann Linde till det viktiga uppdraget som utrikesminister. Samtidigt vill jag tacka för svaret på min interpellation. Kristdemokraterna välkomnar den ambition som Ann Linde ger uttryck för när det gäller vikten av goda relationer till Israel.
Det råder inget tvivel om att en av anledningarna till att relationerna är raserade är det svenska erkännandet av en palestinsk stat. Det beslutet togs ensidigt av den rödgröna regeringen trots att det handlar om en fråga som måste avgöras av parterna själva i direkta förhandlingar.
Inget annat lands regering har valt att följa efter Sverige. De EU-länder som har erkänt en palestinsk stat gjorde det för över 30 år sedan, långt innan de ens var påtänkta som medlemmar i Europeiska unionen.
I siffran 134 länder som utrikesministern nämner är en stor majoritet icke-demokratier med auktoritära och inte sällan direkt Israelfientliga regimer: Kina, Ryssland, Kuba, Vietnam, Venezuela, Nordkorea, Zimbabwe, Iran etcetera.
Utrikesministern säger att frågorna i min interpellation antyder att svensk politik i relation till Israel utgör en ytterlighet. Jag kan förstå det. Det jag och många med mig konstaterar och samtidigt beklagar är nämligen att Sverige avviker från kretsen av västerländska demokratier. Under flera år har Ann Lindes företrädare varit den enda av EU-ländernas 28 utrikesministrar som inte varit välkommen att besöka Mellanösterns enda demokrati.
Enligt regeringen skedde erkännandet för att göra partierna i den israelisk-palestinska konflikten mer jämbördiga. Med det synsättet bortser man från den verkliga obalansen: den mellan demokrati och diktatur. Israel med knappt 9 miljoner invånare är omgivet av närmare en halv miljard människor som lever under auktoritära regimer. Till detta kommer att ett antal av världens värsta terrorgrupper omger landet. Erkännandet av en palestinsk stat applåderades av diktaturerna och terrororganisationerna. Därmed försvagades demokratin liksom incitamenten för att förhandla om fred.
Fru talman! Mot denna bakgrund beklagar jag att Ann Linde vidhåller att det svenska erkännandet var rimligt och riktigt. För att återuppbygga relationerna till Israel krävs det insikt om vad det var som orsakade problemen. Men det krävs också vilja till självprövning. Dessvärre saknas detta i utrikesministerns inlägg. Det gör också svaret på frågan hur regeringens strategi ser ut för att återupprätta relationerna till Israel. Jag vill fråga Ann Linde igen: Finns det någon sådan strategi, och hur ser den i så fall ut?
Lars Adaktusson (KD)
- - -
Debatten fortsatte därefter genom ytterligare fem inlägg. Besök gärna riksdagens hemsida för att följa meningsutbytet:
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/interpellationsdebatt/aterupprattade-relationer-mellan-sverige-och_H71019?fbclid=IwAR3EtxJcQC9vcQJd5fZo0dVGNI3Nvs2pvjc3HY0xwS_-SRqaxDWjpZR-Pco [Fortsätter genom sidans länk till "debatt".]
Jacob Zetterman sammanfattar debatten i Dagen (9/10)
Lars Adaktusson pressade utrikesministern Ann Linde (S) om synen på Israel
Svensk utrikespolitik, Iran och de moraliska principerna
- Martin Blecher
Komikern Groucho Marx tillskrivs de berömda orden ”Detta är mina principer. Om du inte gillar dem har jag andra.” Han kunde mycket väl ha tänkt på svensk utrikespolitik. [Artikeln skrevs innan utrikesminister Zarifs inbjudan till Sverige i augusti hade offentliggjorts /red anm.]
Irans ”moderate” utrikesminister Javad Zarif försvarade nyligen regimens avrättningar av homosexuella. Ministern – tillika chefsförhandlaren för atomenergiavtalet – förklarade vid en presskonferens i Tyskland att avrättningarna är nödvändiga eftersom ’Iran är ett samhälle med moraliska principer’.
Hur omvärlden väljer att förhålla sig till en sådan regim handlar förstås också om moraliska principer.
Svenska regeringar – oavsett partifärger – väljer att ignorera den iranska diktaturens brott trots att regimen i sig är en provokation mot nära nog alla de värden som i Sverige brukar framhållas som skyddsvärda. Fler exempel:
I Iran råder numera en slags könsapartheid, där lagstiftningen uttryckligen diskriminerar kvinnor i livets alla delar. Om något land skulle besluta sig för att faktiskt driva en feministisk utrikespolitik vore förstås Irans kvinnor bland de allra första man skulle försöka hjälpa.
Och svenska politikers högtravande tal om hur Förintelsen ”aldrig mer” får upprepas, framstår som tomma ord när samma politiker samtidigt bidrar till att stärka den iranska regim som om och om igen på ideologiska grunder hotar den judiska staten Israel med utplåning.
Vidare är den iranska regimen är antagligen den enskilt mest destabiliserande och destruktiva kraften i hela Mellanöstern. Iranska pengar, vapen och militära rådgivare är nu närvarande vid flertalet av regionens konflikter. När svenska politiker säger sig prioritera att ”få ett slut på konflikten i Mellanöstern”, borde udden rimligen riktas mot Teheran.
Svensk utrikespolitik prioriterar istället realpolitik och ekonomisk vinning – nu som alltid.
Halvstatliga Business Sweden, som arbetar för att främja svenska handelskontakter med andra länder, har länge varit funnits på plats i Teheran, men saknar fortfarande kontor i Israel. Och av Europas alla exportkreditnämnder så är Sveriges den som är mest aktiv i islamisternas Iran, vilket inte är en särskilt hedrande topplacering.
Statsminister Löfven ledde häromåret en stor svensk delegation som träffade Irans högste ledare, presidenten och talmannen. Löfven påstår sig ha tagit upp frågan om mänskliga rättigheter i sina samtal med Irans ledare. Det kanske han gjorde. Men inget han sa kan uppväga den propagandaseger besöket innebar för regimen.
Svenska företag levererar lastbilar till Iran för transport av krigsmateriel, elektronik för att spionera på invånarna, och lyftkranar för att hänga dem. Teheran skulle säkert kunna hitta ersättningsprodukter. Men om svenska regeringar tvunget skall fortsätta engagera sig för utökad handel med mullorna skall man åtminstone ha anständigheten att inte samtidigt på olika sätt stärka deras legitimitet, som genom besöksutbyte på högsta nivå. För, som Irans utrikesminister uttryckte sig: det handlar om viktiga moraliska principer.
Som vänner av mänskliga rättigheter och av Israel har vi en särskild skyldighet att uppmärksamma utvecklingen i Iran.
Omvärlden har nu provat fem år av avspänning och eftergifter. Många hoppades att normaliseringen av kontakterna med den iranska regimen också skulle få regimen att normaliseras. Idag vet vi att det blev precis tvärtom: ökat förtryck av invånarna och ökat stöd till terror. I fallet Iran har vårt engagemang nu därför blivit viktigare än någonsin.
Anders Engström
Informationschef Vänskapsförbundet Sverige-Israel
Publicerad i Förenade Israelinsamlingens tidskrift Menorah nr 3/19
Nu kan du få Sverige på rätt kurs igen, Linde
- Martin Blecher
Sverige har fått en ny utrikesminister. Skiftet på posten måste bli startskottet för en ny samlad utrikespolitik.
I flera avseenden har vårt land under de senaste åren haft en undermålig utrikes- och säkerhetspolitik. Symptomatiskt lanserades Sverige som en ”oberoende röst” i den omdiskuterade kampanjen till FN:s säkerhetsråd.
I stället för att fördjupa det utrikespolitiska samarbetet inom EU, valde regeringen i säkerhetsrådskampanjen att blidka diverse diktaturer.
Solospelet i utrikespolitiken inleddes redan 2014 med det ensidiga beslutet att erkänna en palestinsk stat. På detta följde en obalanserad och inte sällan fientlig politik mot Israel, vilket ledde till att Margot Wallström blev den enda av EU-ländernas 28 utrikesministrar som inte var välkommen att besöka Mellanösterns enda demokrati.
De sämsta bilaterala relationerna till Israel hittills är vad den avgående ledningen för utrikesdepartementet lämnar efter sig – en föga imponerande kvarlåtenskap.
Till detta ska läggas att den rödgröna regeringen, trots fagert tal om feministisk utrikespolitik, vid flera tillfällen uppträtt närmast undfallande mot kvinnoförtryckande regimer och stater som kränker mänskliga rättigheter. Det gäller i relation till den islamiska republiken Iran, till socialistdiktaturens Venezuela och inte minst till det kommuniststyrda Kuba.
Den i historiens sken föga ärofulla neutraliteten, i kombination med ren aktivism och en faiblesse för världens despoter har ända sedan Olof Palmes dagar varit socialdemokratins signum. För vårt lands bästa är det hög tid att en gång för alla göra upp med denna del av partiets historia.
Ann Linde har som nyutnämnd utrikesminister chansen att göra skillnad, att lägga om kursen och styra mot en värderingsbaserad utrikespolitik som alltid sätter frihet, säkerhet och mänskliga rättigheter främst.
När protektionismen breder ut sig i världen och omfattande handelskrig hotar måste Sverige vara en ledande röst för frihandel. Friheten att handla bygger ekonomisk tillväxt och välstånd, därför måste marknadsekonomi och handel vara centrala mål i kontakterna med omvärlden.
Samtidigt är det nödvändigt att internationella handelsavtal i större utsträckning än hittills används som påtryckningsmedel för att fler människor ska få leva i demokrati, trygghet och rättvisa.
Under tiden i FN:s säkerhetsråd valde Sverige att acceptera att den kärntekniska överenskommelsen med regimen i Iran inte skulle kopplas till krav på mänskliga rättigheter. Den här typen av internationella avtal borde, tvärtemot den svenska regeringens hållning, ställa högre krav på reformer och främjande av demokrati.
Detta är aktuellt just nu i relation till Kuba och det samarbetsavtal med EU som förhandlats fram med bland annat svenskt stöd.
Kristdemokraterna kommer inte att medverka till att EU-Kuba-avtalet blir verklighet eftersom krav på efterlevnad av mänskliga rättigheter saknas.
Det får inte råda någon tvekan om att Sverige har ett moraliskt och medmänskligt ansvar att stödja utsatta och förtryckta människor i olika delar av världen. Ett generöst bistånd kräver dock en väsentligt effektivare kontroll för att säkerställa att hjälpen når fram och att skattebetalarnas pengar inte försvinner i korrumperade system.
Allt bistånd borde prövas mot kriterierna effektivitet, demokrati och mänskliga rättigheter – när oegentligheter och brott mot mänskliga rättigheter blottas måste det få konsekvenser.
Av det skälet beslutade nyligen Nederländerna, Schweiz, Belgien och Nya Zeeland att frysa sitt ekonomiska stöd till FN:s organisation för palestinska flyktingar, UNRWA. På grund av allvarliga missförhållanden och det faktum att UNRWA i delar av sin verksamhet legitimerar och sprider antisemitism drog USA tillbaka sitt stöd redan i början av 2018.
Självklart borde även Sverige, som en av de största bidragsgivare, agera på samma sätt. Den passivitet som regeringen uppvisat när det gäller UNRWA är oacceptabel, den undergräver tilltron till Sveriges biståndspolitik.
I en samlad utrikespolitik som alltid prioriterar mänskliga rättigheter är värnet av religionsfriheten central. Religionsförföljelse drabbar i dag troende inom alla de stora religionerna, snabbast ökar förföljelsen av kristna.
Länge har det i svensk utrikespolitik varit ett förbisett faktum att just kristna är världens mest förföljda religiösa grupp.
Inte vid något enda tillfälle under den gångna mandatperioden nämndes förtrycket av kristna i den rödgröna regeringens utrikesdeklarationer. När Islamiska staten från 2014 och framåt genomförde ett folkmord på kristna i Irak och Syrien valde den svenska regeringen att inte göra någonting.
Detta är ett historiskt svek; mot folkmordets offer och mot grundläggande värderingar om humanitet och medmänsklighet. Mer än någon gång tidigare behövs därför en offensiv politik för att motverka religionsförföljelse.
En del av dagens riktade biståndssatsningar borde avsättas för att stödja förföljda kristna och andra religiösa minoriteter. Mot länder som inte ingriper mot förföljelse av religiösa minoriteter ska internationella sanktioner kunna användas, det gäller även mot stater som sprider islamism.
På utrikesministerposten har Sverige nu fått en Europavän och frihandelsförespråkare. Kristdemokraterna välkomnar detta och hoppas tillsammans med stora väljargrupper att en nödvändig omläggning av politiken följer. I arbetet för en värderingsbaserad utrikespolitik kommer kristdemokratin alltid att vara en konstruktiv partner.
Lars Adaktusson
Riksdagsledamot, utrikespolitisk talesperson (KD)
Debattartikel publicerad i Aftonbladet 3 oktober 2019
Ta chansen nu – ändra synen på Israel, Linde
- Martin Blecher
I dagarna firar judar världen över det judiska nyåret. Enligt den judiska traditionen innebär ett nytt år en viktig möjlighet att starta på nytt, med nya ambitioner och förnyat hopp om en bättre framtid.
Också för de svensk-israeliska, bilaterala relationerna är en sådan nystart möjlig.
Sedan Ann Linde utsågs till Sveriges nya utrikesminister, har jag redan otaliga gånger fått frågan om jag ser förutsättningar för att relationerna mellan Sverige och Israel nu skall kunna förbättras.
Nu är det förvisso läge att önska den nya utrikesministern all framgång i hennes arbete – och otvivelaktigt ger också alltid en ny start anledning till optimism och nya förhoppningar.
Emellertid är det ingen hemlighet att de senaste årens svensk-israeliska relationer varit djupt problematiska. Den svenska utrikespolitiken gentemot Israel har under många år präglats av ytterlig ensidighet och obalans, ibland rentav fientlighet.
Ett lågvattenmärke i relationerna var det svenska ensidiga erkännandet av en palestinsk stat, ett beslut fattat utan varje hänsyn till Israels grundläggande, legitima intressen och framfört allt – dess förmåga att försvara sina gränser och medborgare.
I det förflutna har vi också hört en del synnerligen extrema formuleringar riktade mot Israel, uttryck som ibland gått bortom och utöver vad som kan anses vara legitim politisk kritik och närmat sig ren demonisering av den judiska staten.
Krisen i de bilaterala relationerna har dock först och främst gjort den svenska utrikespolitiken själv stor skada.
Sveriges extrema position visavi Israel har lett till Sverige till en punkt där man inte längre förmår göra sin röst hörd i Jerusalem, saknar inflytande över beslutsfattare i Israel och inte längre är del av en dialog vänskapligt sinnade stater emellan – en sådan dialog som Israel har med alla andra europeiska länder. Allt detta är djupt beklagligt.
Endast den svenska regeringen kan svara på frågan om huruvida den nya utrikesministerns tillträde också kan bli början på ett nytt kapitel i de bilaterala relationerna.
Förbättrade relationer kräver en rejäl kursändring, som sker i offentlighetens ljus.
En sådan kursändring förutsätter en betydande nedtrappning av negativ retorik och formulerandet av en påfallande mer balanserad policy – en policy som inte längre väljer att konsekvent ignorera staten Israels vitala intressen.
Sverige och Israel har i dag många anledningar till nära och vänskapliga relationer, liksom vi haft i det förflutna.
I hela den enorma Mellanöstern-regionen finns endast en stat som med Sverige delar samma grundläggande och fundamentala värderingar: demokrati, mänskliga fri- och rättigheter, ett rättssamhälle, yttrandefrihet, jämställdhet och hbtq-rättigheter.
Israel är i själva verket en blomstrande ö av demokrati i ett hav av diktaturregimer, religiös extremism och våld.
Såväl Sverige som Israel har utvecklats till världsledande centra för teknologisk innovation och banbrytande entreprenörskap. Båda länder delar samma unika ekosystem för innovation, som skapar ett affärsklimat grundat på nytänkande och innovativa lösningar.
Sverige och Israel är båda kunskapsbaserade ekonomier med humankapital som den främsta faktorn för ekonomisk tillväxt.
Antalet svenska företag som visar intresse för affärsutbyte med Israel liksom antalet israeliska företag verksamma i Sverige växer bådadera snabbt. Israel has under senare år kommit att bli känt som ”Start-up Nation” – med den högsta andelen start-up-företag i världen per capita efter Silicon Valley.
Andelen svenska turister till Israel växer från år till år och det har blivit vanligt att höra svenska talas på gatorna i Jerusalem och Tel Aviv. Man kommer för att uppleva Israels framgångssaga – ett pluralistiskt, vitalt, kosmopolitiskt och dynamiskt samhälle.
Om jag skulle sammanfatta själva essensen av de för framtiden möjliga svensk-israeliska relationerna, så skulle jag vilja citera en ledande svensk politiker som till mig sade följande: ”Som svensk politiker har jag uttryckt betydande kritik mot Israel men ändå – som svensk, som en fri människa, skulle jag endast kunna tänka mig att leva i ett land i Mellanöstern, Israel” .
Israel har utmärkta relationer med alla europeiska länder. Dessa relationer grundas på en ständigt fortgående och uppriktig dialog på alla nivåer och genom alla tänkbara kanaler. Denna dialog innefattar emellanåt meningsskiljaktigheter men dessa kommer till uttryck i en atmosfär av ömsesidigt förtroende och vänskap.
Det finns ingen anledning varför inte också Sverige – i likhet med Europas övriga stater – skulle kunna tillämpa en mycket mer rimlig politik mot Israel.
Ilan Ben-Dov
Israels ambassadör i Sverige
Debattartikel publicerad i Aftonbladet 29 september 2019
25 år sedan samtalen i Oslo – nu utvärderas avtalet
- Martin Blecher
Det är 25 år sedan Osloavtalet skrevs under, avtalet som förde terroristen Yassir Arafat till Ramallah och upprättade det palestinska självstyret (PA). I dagarna analyseras och utvärderas avtalet av både israeler och palestinska araber.
Dr Einat Wilf, tidigare parlamentsledamot för det israeliska Laborpartiet, säger att Osloavtalet ”i en tillbakablick ser mindre ut som en triumf och mer som ett uselt fiasko”. Wilf säger att orsaken till fiaskot är principen om ”konstruktiv tvetydighet”.
Det faktum att man inte slog fast gränser, inte pratade om en palestinsk stat som mål för förhandlingarna, inte avhandlade flyktingfrågan, och inte bestämde Jerusalems framtid, gjorde att båda parterna kunde tolka avtalet till sin fördel.
”Det finns ingen anledning att förändra slutmålet”, säger Wilf, ”vi behöver bara hitta en annan väg för att ta oss dit.”
Professor Khalil Shikaki från det palestinska opinionscentret i Ramallah menar att bosättningarna är orsaken till att Osloavtalet inte har lyckats. Detta är också den dominerande tonen bland europeiska politiker.
Den politiske kommentatorn och föreläsaren på universitetet i Nablus, Abdel Satar Qasim, anser däremot att kontroversen runt bosättningarna och de heliga platserna kan lösas, men att Osloavtalet ledde till det palestinska samhällets undergång.
Utbildningssystemet som PA upprättade, liksom korruptionen som präglar organisationen, har lett till en upplösning av samhället. Resultatet är klanstrider, olagliga vapen, mord och hämndmord, brandattentat mot hus och åkrar, samt användning av droger. ”De som måste ta ansvar för detta är PA”, säger Qasim.
Roar Sörensen
Publicerad i Världen idag 19 september 2018
- - -
Se även denna angelägna sammanställning. Palestinska ledares egna ord om hur man ser på Osloavtalen:
The Olso Accords according to the PA - 25 years in review
http://palwatch.org/main.aspx?fi=157&doc_id=26320
Så påverkas vanliga israeler av raketbeskjutningen från Gaza
- Martin Blecher
Detta är första halvan av en artikel som handlar om vardagen för boende i södra Israel. Artikeln är från i höstas, men är lika aktuell idag - särskilt med tanke på veckans raketregn.
När man rör sig på gatorna i något av Israels södra samhällen, skulle man först kunna tro att invånarnas tillvaro där inte skiljer sig från hur man har det på andra håll i Israel. Men med litet hjälp ser man hur snart två decennier av raketbeskjutning från Gazaremsan haft en unik påverkan på infrastrukturen. Här befinner sig invånarna under ett konstant hot och kan när som helst tvingas rusa till skyddrummen.
I Kibbutz Alumim, mindre än tre kilometer från Gaza, kan man se hur Israels välkända luftvärnssystem Iron Dome har placerats uppe på en höjd. Man kan se deras siluetter mot skyn, ovanför invånarna som rör sig nere på gatorna.
Och samtidigt, under marken, bygger israelisk militär en försvarsmur mot Hamas attacktunnlar.
Livet i regionen Sha’ar HaNegev är inte alls som på andra håll.
Ett smalt taggtrådsstängsel är det enda som blockerar utsikten från Israel in i Gazaremsan, där man kan se rökmolnen från palestinska protester.
Vi ser något som skräpar bakom ett bostadshus. Man skulle felaktigt kunna tro att det är en flygande drake som något israeliskt barn glömt i trädgården, men i stället är det resterna från en mordbrands-anordning som flugits in i Israel från Gazaremsan.
Den första palestinska raketen avfyrades från Gaza redan 2001 och beskjutningen ökade markant efter att Israel evakuerade landområdet 2005.
Sedan tillbakadragandet har mer än 13.000 raketer och sprängladdningar avfyrats mot Israel.
Under den mest intensiva perioden sköt palestinier över 600 raketer under en enda helg, i maj 2019.
Så vilka är de människor som lever här på Israels militärt mest aktiva front? Där vardagslivet pågår under omständigheter som vore helt otänkbara för dem i västvärlden? Hur klarar invånarna av att leva där konflikten är blodigt allvar?
"Jag brukar sova mig igenom alltihop"
Noga Gulst i mitten
Måndag klockan 01:00.
Noga Gulst, 53, sover i sin säng.
Hon bor med sin make, Shem, i Kibbutz Mefalsim, som ligger ungefär 1,5 kilometer från den Hamasstyrda Gazaremsan.
Mefalsim var tyst den där natten, tills Israels försvarssystem Iron Dome började skjuta ner raketer som avfyrats av terrorister på Gazaremsan.
Ljudet av explosioner är bara alltför välbekanta för Sha’ar HaNegev-regionens invånare.
Deras enkla hem har ett säkrat rum som inte ligger långt från var hon vanligen sover. Tar hon bara några steg från sitt sovrum, genom miniköket och vardagsrummet, kommer hon till sonens sovrum som även fungerar som bombskydd. Sovrumsfönstret har försetts med splitterfritt glas och en metallpersienn som snabbt stängs när varningssystemet Tzeva Adom
larmar.
Alla bostäder längs Gazaremsan har rum som även fungerar som skyddsrum. Hela familjer kan behöva sova här, ibland i flera nätter i sträck när striderna mellan israel och Hamas trappats upp och rakethotet är större än vanligt.
Men den här gången föregicks inte nedskjutningarna av de inkommande raketerna av något varningslarm, så Gulst sprang inte till något skydd, utan bäddade ner sig för att försöka få en god natts sömn. Det var riskabelt, men detta var trots allt den fjärde incidenten i sitt slag under de senaste två veckorna.
Samtidigt utspelar sig en helt annan scen vid en festival i näraliggande Sderot. Sirenerna började tjuta över hela stan, vilket tvingade 4.000 besökare på en utomhuskonsert att springa för livet.
Gulst väcks snart av omfattande explosioner.
- Normalt sett så sover jag mig igenom allting, men den här gången exploderade bomber så nära oss att de faktiskt fick mig att vakna, sa hon, och refererade till det israeliska flygvapnets svarsangrepp.
Gulst och hennes man hade en liknande upplevelse tidigare samma vecka då de tagit sig till det säkrade rummet för att ta skydd undan raketerna.
- Förhoppningsvis ger appen på våra mobiler oss någon extra sekunds varsel innan sirenerna sätter igång, och då tar vi oss in i skyddsrummet. Om vi blir tillsagda att gå dit så gör vi det, betonade hon.
Invånarna berättar att det olycksbådande ljudet från Tzeva Adom är tänkt att ge dem en varning 15 sekunder innan en raket slår ner, men det kan vara en generös uppskattning. Gulst säger att det snarare rör sig om 10 sekunder.
- När vi går ut ur huset, och även om det verkar lugnt, så kollar jag alltid först upp var den närmaste bunkern är … så jag vet vart jag skall ta mig om alarmet sätter igång.
Så ser rutinerna ut för de israeler som lever i frontlinjen i konflikten med dem som styr i Gazaremsan. Men Gulst säger att man aldrig vänjer sig.
- Man är livrädd. Det kan inte uttryckas på annat sätt.
Gulst har bott i Sha’ar Negev-regionen i fem decennier. Här har hennes två barn vuxit upp, men nu har de flyttat till andra israeliska städer båda två.
- De älskar området, de skulle gärna ha stannat, men båda är traumatiserade och enda sättet att gå vidare och försöka leva ett normalt liv är att göra det på annat håll, längre bort.
Trots hotet från raketbeskjutningen så är Gulst nöjd med beslutet att bygga upp sin tillvaro i Israels oroliga södra del.
- Det är inte lätt, och vi är här eftersom vi beslutade oss för att stanna. Någon måste stanna här. Det är Israel. Det är till och med inom de linjer som gällde före 1967. Detta är helt klart en del av Israel. Så för oss är detta livet.
Precis som många andra av invånarna här så minns Gulst hur det var när israeler och palestinier levde och arbetade tillsammans i Gaza; något hon hoppas kan bli verklighet igen.
- Det är viktigt att förstå att vi som bor här hoppas på fred, vi hoppas på förändring, på att någonting kommer att förändras både i den palestinska och israeliska regeringen.
- Problemet är att när vi drog oss tillbaka 2005 så var det ensidigt. Vi måste göra något som förändrar konfliktens dynamik; de skjuter på oss och vi skjuter tillbaka. De säger att ’åh, ni dödade en person, så nu måste vi skjuta på er’. Det där måste vi förändra.
Israeler i Beersheva förbereder sig på att till bringa en natt i skyddsrum. Foto: Menahem Kahana/AFP/Getty Images
Gulst säger – med tungt hjärta – att det kommer att krävas ännu en omfattande militär operation för att åstadkomma detta.
- Även om de [på Gazaremsan] är i underläge, så har vi inte den styrka vi skulle behöva. Om de var rädda för oss skulle de inte skjuta… 5 till 10 raketer [mot Israel varje vecka] och [Israels regering skulle inte] tillåta att de tog emot 15 miljoner dollar [varje månad från Qatar]. De kommer att skjuta på oss varje gång de vill ha pengar.
Gulst menar här att de palestinska gränsprotesterna ”March of Return” är ett tecken på desperation.
- Jag tror att Gazaborna i första hand är rädda för Hamas, och att de inser att de är beroende av Hamas för att få löner och pengar.
Trots våldet menar hon att mer måste göras för att förbättra levnadsvillkoren på Gazaremsan, för att stärka invånarnas ställning.
Gulst efterlyser en mer balanserad syn på blockaden.
- Egypten blockerar mer än Israel, så varför vänder de sig inte mot Egypten utan bara mot oss? Egypten kan öppna [sina gränser] och låta palestinierna röra sig fram och tillbaka. Israel tillhandahåller redan solenergi och bensin, och de skjuter på lastbilsförarna som förser dem med godset. Sen är det ändå vi som får skulden för att invånarna i Gaza saknar bränsle.
Gulst tycker att konflikten skildras på ett felaktigt sätt.
- Det finns två sidor av myntet, och vi gör så gott vi kan. Men det kommer alltid att vara lättare att sälja in bilder på ett barn som dödats i Gazaremsan, än ett barn som sitter i ett skyddsrum i Sha’ar HaNegev.
När det gäller att leva under ett ständigt hot från raketbeskjutning, menar Gulst att hennes liv är i större fara när hon ger sig ut på israeliska vägar.
- Vi brukar säga att det är dåligt här kanske 5 procent av tiden. För det mesta är det bra, säger Gulst, som gör ett sista tillägg:
Det jag vill är att det skall vara bra 100 procent av tiden både här och på Gazaremsan. Men Hamas vill att vi skall ha det dåligt 100 procent av tiden. De bryr sig inte om sina egna invånare. De bryr sig bara om att hålla igång konflikten med Israel.
[Andra halvan av artikeln, med fler vittnesmål, i nästa veckas Israelnytt]
Tracy Alexander
Honest Reporting
Publicerad hos Honest Reporting 24 september 2019.
Välkommet ifrågasättande av Bildts utrikespolitik
- Martin Blecher
Carl Bildts gärning på det utrikespolitiska området är allt annat än okontroversiell. Ändå har den omgärdats av en närmast underdånig respekt i moderata kretsar. Den senaste tidens debatt om Bildts insatser på den internationella arenan kommer inte en dag för tidigt, menar Daniel Schatz, doktor i statsvetenskap och fri skribent.
Den moderate riksdagsledamoten Hanif Bali petades nyligen från sina riksdagsuppdrag efter att ha kritiserat den tidigare stats- och utrikesministern Carl Bildts (M) möte med Irans utrikesminister Javad Zarif i samband med dennes besök till Sverige. ”En man som inte lyckats ha rätt om ett enda utrikespolitiskt skeende någonsin”, skrev Bali på Twitter om sin partikollega. Hanteringen av fallet Bali aktualiserar frågan om Bildts utrikespolitiska arv och den utrikespolitiska kontinuiteten under regeringarna Reinfeldt 2006 till 2014.
Carl Bildts karriär som internationell politiker började 1995 som medlare i det krigsdrabbade Bosnien. Bildt var för serbvänlig och långsam i sina ingripanden, löd den internationella kritiken, däribland från amerikanskt håll. New York Times menade att han intog en nonchalant inställning till massakern i Srebrenica där drygt 8,000 bosniaker mördades och beskrev honom som att vara belastad med ett rykte om se mellan fingrarna gällande etnisk rensning och angrepp mot civila (NYT 17/12 95).
När Bildt återkom till svensk politik hälsades han som en internationell statsman. Den tidigare moderatledaren utsågs till utrikesminister i regeringen Reinfeldt 2006, trots sitt tidigare engagemang som styrelseledamot och aktieinnehavare i oljeföretaget Lundin Petroleum 2000-2006, vars styrelseordförande och vd delgivits misstanke om medhjälp till grovt folkrättsbrott i vad som i dag kallas Sydsudan.
Bildt väckte uppmärksamhet när han efter riksdagsvalet – i motsats till flera partivänner – vägra kalla övergreppen i Darfur för folkmord. Anklagelserna om att befolkningen fördrivits från sina hem avfärdades med att människor ibland måste flytta även i Sverige när en väg ska anläggas (AB 29/11 16).
Efter att demokratiaktivisten Neda Agha-Soltan sköts ihjäl på Teherans gator 2009 för att ha protesterat mot Irans riggade presidentval, var Sverige ett av få EU-länder som valde att närvara vid president Ahmadinejads installationsceremoni på ambassadörsnivå, vilket uppfattades som att ge valet och regimen indirekt legitimitet. När EU samma år föreslog intensifierade sanktioner mot Iran, valde Sverige tillsammans med fyra andra länder att säga nej till många allianspolitikers förtret.
Då historia skrevs på på Libyens gator 2011 och Gaddafis 42-åriga styre gick mot ett slut, betonade Bildt till många borgerliga politikers förvåning att det ej handlar om att ”stödja den ena eller den andra” parten utan ”om att försöka få till stabilitet och en rimlig utveckling”. När frihetsropen kulminerade på Tahrirtorget i Egypten samma år, vägrade utrikesministern att kräva den tidigare diktatorn Mubaraks direkta avgång. I stället framhölls att både regimen och demonstranterna ej bör bruka våld (AB 25/8 11).
Medan kritiken mot diktaturerna var nedtonad förändrade Bildt den svenska Mellanösternpolitiken i pro-palestinsk riktning där grundandet av en palestinsk stat, till oppositionens jubel, oväntat gjordes till en borgerlig hjärtefråga. Politiken återknöt – i en ödets ironi – till den socialdemokratiska Palme-Andersson linjen.
Bildts uttalanden markerade en policyförskjutning genom att ofta vara mer välvilligt inställda till den palestinska sidan än andra EU-länders och den tidigare statsministerns Göran Perssons (S) hållning. Engagemanget – som innefattade en uppgradering av det palestinska representationskontoret i Stockholm till en ambassad – var så starkt att han betraktades som en av Israels främsta kritiker inom EU. Bildt portades, likt utrikesminister Margot Wallström (S), från Israel även om detta ej blev lika uppmärksammat som i fallet Wallström. Utrikesministerns linje kritiserades av en rad borgerliga politiker medan debattörer som Per Gahrton jublade och krasst konstaterade att ”Bildt begriper Mellanöstern” (SvD 22/11 06).
Den tidigare moderatledaren positionerade Sverige som en ivrig påhejare för ett turkiskt EU-medlemskap. ”Erdogans Turkiet på rätt väg”, skrev Bildt i Dagens Industri hösten 2013, samtidigt som internationella rapporter satte fokus på begränsningar av yttrandefriheten och fängslandet av oppositionella. När Turkiet samma år klandrades för att ha flest journalister i fängelse menade Bildt i en TV4-intervju att inga oliktänkande fängslades i landet.
”Det besvärande med Sveriges högerledda regering är varken dess allmänna politik eller löftena i valrörelsen. Det motbjudande handlar om utrikespolitiken, synen på folkmord och cynismen hos de mest ansvariga”, dundrade den tidigare FP-ledaren Per Ahlmark i DN 2007. Hans ilska var riktad mot Carl Bildt.
Trots likartad kritik från borgerliga politiker, debattörer och ledarskribenter, har det i moderata kretsar rått en närmast gränslös respekt för Bildts kunnande, politiska intellekt och analysförmåga. Den senaste tidens debatt om Bildts utrikespolitiska gärning bryter med denna princip.
Daniel Schatz
Fil. dr. i statsvetenskap och fri skribent, tidigare Visiting Fellow vid Harvard, Stanford och Columbia University i USA.
Publicerad i tankesmedjan Timbros egen webbtidning Smedjan 12 september 2019
Fler artiklar
-
April 2023
-
Mars 2023
-
Februari 2023
-
Januari 2023
- Högsta domstolen i Israel- sett ur ett liberalt, mittenperspektiv 2023-01-23
- Håller Europa på att byta sida i Israel-Palestinakonflikten? 2023-01-20
- Inte helt enkelt att förstå sig på EU alla gånger 2023-01-20
- Konsten att hitta rätt balans 2023-01-13
- FN:s senaste manöver väcker frågor 2023-01-06
- Inte konstruktivt att skuldbelägga bara en part i en konflikt 2023-01-04
-
December 2022
- Bokslut III 2022-12-31
- Bokslut II 2022-12-25
- Bokslut 2022-12-16
- Kritisera gärna Israel - men särbehandla inte 2022-12-15
-
November 2022
- 277 gånger gånger Israel - 0 gånger Hamas 2022-11-04
-
Oktober 2022
-
September 2022
- En attack mot yttrandefriheten 2022-09-24
- En ny relation mellan Israel och Svenska kyrkan 2022-09-14
- Det kan Israel lära av Abu Aklehs tragiska öde 2022-09-08
- Münchendramat 5-6 september 1972 2022-09-04
-
Augusti 2022
- Det skriver palestinsk press om Mahmoud Abbas uttalande 2022-08-30
- Kärnavtalet med Iran: Omfattar EU:s förslag tidsfristklausul? 2022-08-22
- Saudisk tidskrift visar på framgången för arabiska israeler i IDF 2022-08-22
- Israel varnar civila att sätta sig i säkerhet 4 minuter före Israel förstör måltavla 2022-08-12
- Amnesty slår till igen 2022-08-12
- Sverige fördömer israelisk klassificering av terrorrelaterade icke-statliga organisationer 2022-08-12
- Operation Gryning 2022-08-07
- Hur Abraham-avtalen förändrade relationerna mellan EU och Israel 2022-08-05
- Välkommet fördömande av Miloon Kothari 2022-08-05
-
Juli 2022
- Noterat från opinionen 2022-07-21
- EU:s utrikesministrar beslutar att återuppta den politiska dialogen med Israel 2022-07-20
- Återupptaget EU-stöd trots fortsatta tveksamheter- USA:s stöd mer komplicerat 2022-07-08
- Minskat arabiskt stöd till UNRWA - riskerar kollaps 2022-07-05
- "FN har sedan länge förlorat sin moraliska kompass" 2022-07-05
-
Juni 2022
-
Maj 2022
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel svarar på ledarartikel från Aftonbladet 2022-05-18
- I Israels kritikers ögon kan landet sällan göra något rätt 2022-05-14
- Theodor Herzls politiska triumf och personliga tragedi 2022-05-12
- Världens säkraste blodbank öppnade sydöst om Tel Aviv 2022-05-07
- Kluvna tungor skapar inte fred mellan Israel och Palestina 2022-05-03
-
April 2022
- Kyiv och Charkiv- men inte Tempelplatsen 2022-04-20
-
Mars 2022
-
Februari 2022
- Apartheid är något helt annat 2022-02-28
- Amnestys moraliska kompass 2022-02-18
- Frågorna Hammar saknar svar på 2022-02-13
- Apartheidanklagelsen är rent antisemitisk 2022-02-13
- Amnestys rapport om Israels "apartheid" simpel propaganda 2022-02-11
- Pressmeddelande 2022-02-10
- Irving och Ardin har både rätt och fel i sitt resonemang 2022-02-03
- Amnestys frontalangrepp mot nationalstaten 2022-02-01
- Amnesty förvränger verkligheten med sin anti-Israelrapport 2022-02-01
-
Januari 2022
- "Det var nästan som en besatthet" 2022-01-26
- Hans Wallmark: Svenska kyrkan mot den judiska staten 2022-01-22
- "Diskussion om apartheid missar det uppenbara" 2022-01-20
- Israel + Emiraten= sant 2022-01-20
- Hört talas om Special in Uniform? 2022-01-14
- DN Debatt: "Kyrkans aktivism mot Israel måste få ett slut" 2022-01-09
- DN Debatt Repliker. "Svenska kyrkan måste bli fri från politisk aktivism" 2022-01-09
- Anmärkningsvärt att Olofsson utelämnar viktiga fakta 2022-01-04
-
December 2021
- Palestinier i Jerusalem önskar fortsatt israelisk överhöghet 2021-12-31
- Det anser Sverige om en av Jerusalems heligaste platser 2021-12-31
- Hur kan relationerna mellan EU och Israel förbättras? 2021-12-30
- "Få länder tillåter så mycket insyn som Israel" 2021-12-19
- Martin Luther: "Om judarna och deras lögner" 2021-12-19
- Kyrkan och Israel 2021-12-09
- Sveriges problematiska röstande i Förenta Nationerna 2021-12-06
- Uttalande av Vänskapsförbundet Sverige-Israel 2021-12-01
-
November 2021
- Att inte ställa de rätta frågorna leder till vilseledande resonemang 2021-11-26
- Svenska kyrkan har en osund hets mot Israel 2021-11-25
- I vilket syfte sammankallar Sverige till en givarkonferens? 2021-11-17
- Dags att bestämma er- är Palestina en stat? 2021-11-10
- 102 årig israeliska först ut att testa lokalt utvecklad behandling för bröstcancer 2021-11-04
-
Oktober 2021
- Malmöforumet valde rätt definition av antisemitism 2021-10-29
- Handling, inte ord behövs mot judehat i Sverige 2021-10-29
- Israels kritik mot SD bör bli en moralisk väckarklocka 2021-10-29
- Mats Fält: Den inställda förintelsen 2021-10-22
- ”Risk att Israelkritik nyttjas som täckmantel” 2021-10-19
- I kyrkan talar de politiska partierna med kluven tunga om antisemitism 2021-10-17
- Socialdemokraterna i kyrkomötet: Utred Israel för apartheid 2021-10-02
-
September 2021
- Kan de svensk-israeliska förbindelserna upprättas? 2021-09-30
- Västbanken riskerar att bli det nya Afghanistan 2021-09-22
- Tänker Sverige delta i rasistkonferensen Durban? 2021-09-21
- Kyrkans fiende 2021-09-17
- Transatlantisk deklaration: Upphör med diskrimineringen av Israel i FN 2021-09-15
- Så prövas regeringens löften om kampen mot antisemitism 2021-09-15
-
Augusti 2021
- Spännande e-postutväxling med UD 2021-08-27
- Varför ger Sverige 75 miljoner kronor till en NGO vars mål är att utplåna den judiska staten? 2021-08-14
- Det är dags för Israels fiender att ta hand om flyktingarna 2021-08-13
- Bojkott fel väg att gå som konfliktlösning 2021-08-12
- Ben & Jerrys bojkott är ingen lösning på konflikten 2021-08-10
- Intellektuellt ohederligt om Israel 2021-08-03
- Fult angrepp på Israel 2021-08-03
- Vilka var de som dog i stridigheterna mellan Israel & Hamas? 2021-08-01
-
Juli 2021
-
Juni 2021
-
Maj 2021
- Hur Hamas växte och uppgraderade sin vapenarsenal för att slå till mot Israel 2021-05-21
- Palestinsk television medger att Israel varnade civila att lämna byggnaden före attack 2021-05-20
- Den viktigaste text du kommer att hitta om den pågående konflikten i Gaza och Israel! 2021-05-20
- Inga länder klarar sig utan omvärldens stöd 2021-05-19
- Sverige bör lära av Israels missilförsvar 2021-05-19
- Ett öppet brev till mina palestinska syskon! 2021-05-17
- SSU och Palmecentret har en Israelfientlig hållning 2021-05-17
- Närmast nazistiskt att jämställa Israel med Nazityskland 2021-05-17
- Mark och ägandeskap 2021-05-16
- Israeliskt flygvapen slår till mot Al-Jazeeras kontor som bara används i civilt syfte…. eller?? 2021-05-16
- Terrortunnlar 2021-05-15
- Känslostyrda argument får inte kidnappa debatten om Israel 2021-05-14
- “Vi använder missilförsvar för att skydda våra civila och de använder civila för att skydda sina missiler. “ 2021-05-13
- Mahmoud Abbas (icke) avståndstagande från våld 2021-05-13
-
Mars 2021
- Argumenten för Israels skyldigheter brister 2021-03-26
- Rätt att Israel inte vaccinerar palestinier 2021-03-19
-
Februari 2021
- Antisemitismen i Malmö: Hur blev lärarna ett antisemitiskt problem? 2021-02-25
- Leve Palestina" 2021-02-10
-
Januari 2021
-
December 2020
-
Oktober 2020
-
September 2020
- Blind svensk analys av Mellanöstern 2020-09-27
- ”En normalisering med arabvärlden leder till israelisk-palestinsk fred” 2020-09-24
- Varför är normaliseringen möjlig, och vad missar svenska medier? 2020-09-16
- Terrorklassa den Iranstödda islamiströrelsen Hizbullah 2020-09-10
- Terrorstämpla och bekämpa Hizbollah 2020-09-08
-
Augusti 2020
-
Juni 2020
-
Maj 2020
- Förbjud Hizbollahs aktiviteter i Sverige! 2020-05-22
- Samma gamla Israelfientliga propaganda 2020-05-14
- Libanons palestinier plågas fortfarande av UNRWA 2020-05-11
-
April 2020
- Det finns en folkrättslig grund för staten Israels existens 2020-04-21
- Europa, judarna och Israel 2020-04-13
-
Mars 2020
-
Februari 2020
- Om selektiv murkritik 2020-02-20
- Linde backar inte om terrorlöner som socialbidrag 2020-02-18
- Ur regeringens utrikesdeklaration 2020 2020-02-14
- Så ljög den palestinske presidenten inför Förenta Nationerna 2020-02-12
- Palestina och terrorlöner 2020-02-06
- Ann Linde kallade terroristlöner för socialbidrag 2020-02-05
- Sveriges Israelpolitik bör läggas om totalt 2020-02-04
-
Januari 2020
- Därför säger palestinierna nej innan de sett fredsplanen 2020-01-30
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel i möte med utrikesminister Ann Linde 2020-01-20
- Sex skäl till varför den palestinska ledningen inte borde förkasta fredsplanen 2020-01-20
- Femton missade chanser till fred mellan Israel och palestinierna 2020-01-15
- Två decennier av Israelhat inom Svenska kyrkan 2020-01-08
-
December 2019
-
November 2019
- Time for the Church of Sweden Leadership to open their Bible 2019-11-20
- Antisemitiska böcker säljs till svenska skolor 2019-11-14
- Kyrkan och Israel 2019-11-12
- Hos Labour möts vi av en judekarikatyr 2019-11-08
- Till alla våra medinvånare i Storbritannien 2019-11-08
- Så har Sverige sett till att UNRWA fått miljardbelopp 2019-11-04
- Diakonia and Israel x 3 [på engelska] 2019-11-01
-
Oktober 2019
- Ann Linde försvarade BDS-rörelsen 2019-10-24
- Det är inte Israel som är problemet i MÖ – Sverige bör ge demokratin sitt stöd 2019-10-13
- Utrikesministern pressad i riksdagsdebatt om Israel 2019-10-09
- Svensk utrikespolitik, Iran och de moraliska principerna 2019-10-04
- Nu kan du få Sverige på rätt kurs igen, Linde 2019-10-03
-
September 2019
- Ta chansen nu – ändra synen på Israel, Linde 2019-09-29
- 25 år sedan samtalen i Oslo – nu utvärderas avtalet 2019-09-19
- Så påverkas vanliga israeler av raketbeskjutningen från Gaza 2019-09-19
- Välkommet ifrågasättande av Bildts utrikespolitik 2019-09-12
- Wallström slog vakt om ett dåligt arv 2019-09-11
- Kan Sverige resa sig efter Wallström? 2019-09-09
- Världen måste agera mot Hizbollahs aggressioner 2019-09-07
-
Augusti 2019
- Europaparlamentet och kampen mot terrorism [brev] 2019-08-30
- Sveriges bistånd till UNRWA 2019-08-28
- Hanif Bali straffas – men han har helt rätt om Bildt 2019-08-23
- Wallström väljer fel väg 2019-08-22
- Oacceptabelt att rulla ut röda mattan för Iran 2019-08-20
- Därför måste UNRWA läggas ner 2019-08-15
-
Juli 2019
-
Maj 2019
- Israelvänner gästade Wallström på UD 2019-05-31
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel i möte med utrikesminister Margot Wallström 2019-05-28
- En realistisk syn på det palestinska flyktingproblemet 2019-05-24
- Malmö värdstad för konferens mot antisemitism och för hågkomsten av Förintelsen 2019-05-24
- Palestinierna behöver ingen Mandela - de behöver en Adenauer 2019-05-20
- Varför är det så svårt att förstå antisemitism? 2019-05-17
- Kalla Hamas för vad de är – terrorister 2019-05-11
- Svenska medier dubbelt osunda gentemot Israel 2019-05-09
- Antisionister är inte alltid antisemiter men antisemiter är alltid antisionister 2019-05-09
- Vissa grupper inom S är besatta av Israelkritiken 2019-05-08
- Dags att terrorklassa Hizbollah 2019-05-08
- Israeliska soldater ville ge sin sanning 2019-05-08
- Vissa grupper inom S är besatta av Israelkritiken 2019-05-07
- Att rapportera från Gaza - en sarkastisk manual i sju punkter 2019-05-04
- Om kartan inte stämmer med verkligheten 2019-05-02
-
April 2019
- Nej, Jesus var verkligen inte palestinier 2019-04-25
- De utmanade kyrkans ledning om antisemitism 2019-04-15
- Antisemitism får aldrig accepteras 2019-04-11
- Falska anklagelser mot Israel 2019-04-09
- Några konkreta exempel på Svenska kyrkans och EAPPI:s “bristande objektivitet” 2019-04-08
-
Mars 2019
- Svenska kyrkan är Israelfientlig 2019-03-26
- Israels suveränitet över Golanhöjderna borde erkänts för länge sen 2019-03-26
- FN's råd diskriminerer Israel og forhindrer fred 2019-03-21
- En skammens vecka i FN 2019-03-21
- Hotet mot Israels existens är grundproblemet 2019-03-21
- Gärna dialog, men utan aversion mot Israel 2019-03-20
- Kritik inom SKR mot följeslagarprogram 2019-03-06
- Därför hoppade jag av som följeslagare 2019-03-05
-
Februari 2019
- Sluta hålla den palestinska regimen under armarna 2019-02-27
- Att minnas Förintelsen innebär att ta ställning för Israel 2019-02-22
- En skamlös förvrängning av verkligheten 2019-02-21
- Menar vi verkligen ”aldrig mer”? 2019-02-15
- Kommer du driva en demokratioffensiv mot Palestina, Margot Wallström? 2019-02-13
- Ett par korta förhoppningar beträffande Irans och Israels framtid 2019-02-12
-
Januari 2019
- Gör inte Förintelsens minnesdag till ett jippo 2019-01-27
- Statsminister Stefan Löfven på Förintelsens minnesdag 2019 2019-01-27
- Judehatet i Sverige har ursäktats av ledande politiker 2019-01-27
- Wallström – dags att sluta svartmåla Israel 2019-01-23
- Dags att berätta sanningen om den palestinska frågan 2019-01-22
- Ett förbud mot Hizbollah gynnar våra nationella intressen 2019-01-19
- Wallström som utrikesminister väcker oro bland Israelvänner (2) 2019-01-17
- Israel kräver 250 miljarder dollar i ersättning för judar som fördrivits från arabvärlden och Iran [1:2] 2019-01-05
- Ställ krav på biståndet till den palestinska myndigheten 2019-01-05
- Israel kräver 250 miljarder dollar i ersättning för judar som fördrivits från arabvärlden och Iran [2:2] 2019-01-05
-
December 2018
-
November 2018
- Dagens Arena, svensk media och det antisemitiska språkbruket 2018-11-26
- Därför måste Iran stoppas 2018-11-26
- Så förbereder sig Iran för att förinta Israel 2018-11-26
- Flytta Sveriges ambassad till Jerusalem 2018-11-21
- Israel sätter stort hopp till nästa svenska regering 2018-11-18
- Bara en liten skärva från en raket... 2018-11-13
- Beskjutningen från Gazaremsan är nu värre än på länge 2018-11-13
- Uttalande med anledning av beskjutningen från Gaza 2018-11-13
- En uppmaning till självrannsakan i S 2018-11-11
- Fikonlövet Svenska kyrkan döljer sin agenda bakom 2018-11-08
- Tystnaden är talande om antisemitismen, S 2018-11-05
-
Oktober 2018
- Ni socialdemokrater öppnar upp för judehat 2018-10-31
- Några rader om Jan Guillou och Vänskapsförbundet Sverige-Israel 2018-10-30
- Palestinsk terror och tortyr 2018-10-29
- 10 skäl till varför BDS-rörelsen är omoralisk och förhindrar fred 2018-10-26
- Varför är du så tyst, Margot Wallström? 2018-10-24
- Sverige stöttar tortyr 2018-10-24
- Svenskt bistånd går till terror och tortyr 2018-10-23
- S talar inte sanning om antisemitismen 2018-10-20
- Israel borde hyllas i stället för hatas 2018-10-18
- Ge oss en regering utan judefientlig Israelpolitik 2018-10-15
- Allmänt hållet svar väcker nya frågor 2018-10-12
- Elida avseglade mot Israel på onsdagen 2018-10-10
- Tid för förändring 2018-10-10
- "Ge oss Gazaremsan, eller ta konsekvenserna" 2018-10-05
-
September 2018
- De amerikanska oljesanktionerna mot Iran fungerar 2018-09-19
- Israel hjälper skadade syrier att få vård 2018-09-14
- Osloavtalets silverbröllop 2018-09-13
-
Augusti 2018
- Sverige behöver en Israelvänlig regering 2018-08-30
- Varför är palestinska flyktingar annorlunda än alla andra flyktingar? 2018-08-30
- Åtskilliga obehagliga aktörer i Ship to Gazas kulisser 2018-08-20
- Det finns bara 20.000 palestinska flyktingar i världen, enligt amerikansk UD-rapport 2018-08-18
- Liberalerna: Palestinabiståndet är kravlöst och bör göras om i grunden 2018-08-08
- Corbyn och judehatet 2018-08-07
- Partiernas inställning till Israel 2018-08-04
-
Juli 2018
- Israels rätt att existera 2018-07-28
-
Juni 2018
- Man måste inte vara antisemit för att fördöma Israel, men det hjälper 2018-06-21
- Kräv ett slut på Svenska kyrkans hat mot Israel 2018-06-15
- ”Anmärkningsvärt beteende av utrikesministern” 2018-06-13
- Ärkebiskopens negativa fixering vid Israel 2018-06-12
- Kyrkan och Israel – kommentar till Annika Borgs öppna brev 2018-06-11
- Inga mer svenska skattepengar till terroruppviglande skolböcker! 2018-06-07
- Faktum nummer ett är att de här upploppen arrangerades av Hamas 2018-06-01
- Kyrkans terrorstöd är en skam 2018-06-01
-
Maj 2018
- Fördömer man inte hatets krafter undergräver man fredens möjligheter 2018-05-30
- Israel måste göra vad som krävs för att skydda sina gränser 2018-05-18
- Lägg ner stödet till terrorverksamheter 2018-05-18
- Medier och politiker förringar Hamas ansvar 2018-05-17
- Sverige har en skuld mot det judiska folket 2018-05-11
- EU och Sverige måste stoppa biståndet till den palestinska myndigheten 2018-05-11
- Mahmud Abbas tal antyder varför freden uteblir 2018-05-03
- "Iran ljög" 2018-05-01
-
April 2018
- Att använda begreppet apartheid för att beskriva palestiniernas situation på Västbanken polariserar och vulgariserar debatten 2018-04-25
- Antisemitismen i Europa visar varför Israel behövs 2018-04-21
- EU-finansierad hatretorik förhindrar fred i Mellanöstern 2018-04-12
- Vackra ord räcker inte i kampen mot judehatet 2018-04-08
- TT:s rapportering var ofullständig och vinklad 2018-04-01
- ”Något är allvarligt fel när Sverige väljer att sluta samarbetsavtal med Iran, en av världens mest brutala diktaturer, istället för med en demokrati som Israel.” 2018-04-01
-
Mars 2018
- Därför upplevs Israel vara tryggare än Malmö, Margot Wallström 2018-03-28
- Wallström förstår verkligen inte 2018-03-28
- Wallström om terrorlöner och judar som flyttar till Israel 2018-03-18
- Israels självförvållade sår 2018-03-18
- Seglivade myter om judar 2018-03-14
- Vad är egentligen en "flykting"? 2018-03-11
- Antisemitismen i Sverige finns både i politiken, kyrkan och bland pöbeln 2018-03-09
- EU bör se över Palestinabistånd 2018-03-05
- Oacceptabelt att skattepengar uppmuntrar terrorism 2018-03-02
-
Februari 2018
- Abbas förfalskar historien i FN 2018-02-28
- Har kyrkan inget ”Hopp” för Israel? 2018-02-22
- Allvarlig utveckling i Iran 2018-02-21
- "Vi är kanaanéerna!” 2018-02-18
- Ett replikskifte ur riksdagens utrikespolitiska debatt 2018-02-14
- Att leva med Iranavtalet 2018-02-12
- UNRWA:s anställda fortsätter hylla terrorism och sprida antisemitism 2018-02-09
-
Januari 2018
- Elida ska göra "Ship to Israel" 2018-01-29
- När barn utnyttjas som propagandaverktyg 2018-01-28
- Ett välregisserat mediajippo under uppsegling 2018-01-25
- Så kan vi lösa problemet med det palestinska flyktingorganet UNRWA 2018-01-24
- . Så kan vi lösa problemet med det palestinska flyktingorganet UNRWA [2:2] 2018-01-24
- Det måste kännas rätt bra att vara Mahmoud Abbas 2018-01-22
- Upp till bevis, regeringen! 2018-01-21
- Iranavtalet och Münchenavtalet – en jämförelse 2018-01-15
- Grundlösa anklagelser mot Israel 2018-01-12
- Israelpolitiken är skadlig och behöver omprövas 2018-01-10
- Danmark skär ned finansiering till palestinska organisationer 2018-01-03
- 2018 kan bli positivt för Israel! 2018-01-03
-
December 2017
- Genomför en vaccinationskampanj mot antisemitism 2017-12-27
- Europas diplomatiska krig 2017-12-20
- Wallströms ensidighet skadar svensk utrikespolitik 2017-12-17
- "Människor lever i rädsla för att de är judar" 2017-12-17
- Internationella medier har drabbats av Jerusalemsyndromet 2017-12-17
- Hatet mot Israel göder antisemitismen 2017-12-14
- Judehatet handlar inte om Israel 2017-12-12
- Snedvriden Israeldebatt uppmuntrar till judehat 2017-12-11
- Vad får juden tycka? 2017-12-10
- Vakna, Sverige! 2017-12-10
- Nej, Jerusalem är inte "en internationell enklav" 2017-12-08
- Varför är Jerusalem Israels huvudstad? 2017-12-08
- Pratet om en tredje intifada är kraftigt överdrivet 2017-12-06
- ”…ett nytt förhållningssätt till konflikten mellan Israel och palestinierna” 2017-12-06
- 1. Vad innebär egentligen det amerikanska erkännandet av Jerusalem? 2017-12-06
- Siffrorna 2017-12-01
-
November 2017
- Sverige ägnar sig åt Bagdad Bob-politik 2017-11-27
- Sändebudet som inte får några möten 2017-11-24
- 1947 – året då Sverige var en humanitär stormakt 2017-11-22
- "Vi eftersträvar bättre relationer med Israel" 2017-11-16
- Balfourdeklarationen ska förstås i rätt kontext 2017-11-11
- Svenskt bistånd går till judehat och terror 2017-11-09
- Sverige och Israel – likheter och skillnader 2017-11-08
- Om Balfourdeklarationen 2017-11-02
- Vad gjorde egentligen judarna i dåtidens Palestina före Balfourdeklarationen? 2017-11-02
- Anti-israelisk teckning på svensk skola upprör 2017-11-01
-
Oktober 2017
- De egentliga hindren för fred 2017-10-26
- Det är dags att styra upp samtalet om Israel – Palestina 2017-10-20
- ”Iran försöker fortfarande framställa missiler med kärnstridsspetsar” 2017-10-18
- Sverige påstår sig vara Israels vän 2017-10-11
- Israels inställning till atomavtalet med Iran: "Fix it or nix it” 2017-10-06
- Oskarshamns man i världen 2017-10-05
- Stoppa allt ekonomiskt bistånd till den palestinska myndigheten tills stödet för terrorism upphör 2017-10-05
- Dags att be Israel om ursäkt! 2017-10-04
- EU-vänstern glorifierar terrorism 2017-10-04
-
September 2017
- Jag och regeringen för en orubblig kamp mot antisemitismen 2017-09-30
- Israels nye ambassadör efterlyser fler ”aktiva vänner” 2017-09-29
- Stefan Löfven skyller ifrån sig om antisemitismen 2017-09-15
- Stoppa bistånd till organisationer som stödjer terror 2017-09-14
- Så tycker kyrkovalsgrupperna om Israel 2017-09-13
- Socialdemokraterna ser inte diktaturerna på grund av sin motvilja mot demokratin Israel 2017-09-13
- . Stoppa stödet till palestinska terrorister 2017-09-04
-
Augusti 2017
- Även svenska UD fryser palestinskt bistånd 2017-08-30
- Uppmaning till regeringen; stoppa fientligheten mot Israel 2017-08-28
- . Lidandet är Hamas ansvar 2017-08-25
- Talen det inte rapporteras om 2017-08-23
- BDS är ren och skär ersättningsteologi 2017-08-17
- Kristna gräsrötter positiva 2017-08-16
-
Juli 2017
- SEB fel ute med bojkott av israeliska banker 2017-07-15
-
Juni 2017
- Bilden av Israel i svenska medier 2017-06-28
- Ta hänsyn till existentiella hot mot Israel 2017-06-22
- Fred och försoning kräver att Israel erkänns 2017-06-17
- 50 år sedan sexdagarskriget [1:2] 2017-06-16
- Återbetalningskrav av bistånd som finansierar terrorism 2017-06-14
- Skamligt om Israel, Diakonia! 2017-06-13
- Dags för FN att acceptera utfallet av sexdagarskriget 2017-06-13
- Fel att bojkotta Israel 2017-06-12
- En ensidig analys av läget i Mellanöstern 2017-06-12
- Intressanta siffror 2017-06-10
- Statsfinansierad propaganda 2017-06-09
- 50 år sedan sexdagarskriget [2:2] 2017-06-09
- Wallström måste se terrorns offer också i Israel 2017-06-09
- Mall För Svenska Mellanösternreportage 2017-06-08
- Jag hade vaggat ett dött barn av: Salomon Schulman 2017-06-08
- KD-riksdagsman vill sätta press på Palestinabistånd 2017-06-01
- Rödgrönas svek mot antisemitismens offer 2017-06-01
-
Maj 2017
- Arabvärldens ledare planerade att utplåna Israel under Sexdagarskriget 2017-05-29
- Israel är varken mer eller mindre av en kolonialskapelse än andra länder! 2017-05-27
- Israel het fråga när Equmeniakyrkan möts 2017-05-24
- Terrorismen fortsätter så länge den belönas 2017-05-23
- Saudisk journalist till palestinska ledare: Ni har missat för många möjligheter att lösa konflikten med Israel; Det är dags för palestinsk enhet, fred med Israel 2017-05-23
- Vem visar politiskt mod i Jerusalem? 2017-05-22
- Kan Trump lösa Israel–Palestina-konflikten? 2017-05-20
- Svenska pengar går till palestinsk terrorism 2017-05-19
- Palestinska myndigheten uppkallar skolor efter terrorister och nazistkollaboratörer oavsett vad Abbas intalar Trump 2017-05-18
- Rörande Israel har Trump gått från att vara outsider till mes 2017-05-17
- Undersökning: Arabiska medborgare tror högre om Israel än vad israeliska judar gör 2017-05-17
- Margot Wallströms tystnad när Svenska Kommittén mot antisemitism pekas ut som högerextrema 2017-05-03
-
April 2017
- Potifars hustru: Längs antisemitismens stigar 2017-04-28
- Förbindelser mellan EU och Israel: Trojanska hästar, ormar, stegar och bojkotter 2017-04-27
- FN:s generalsekreterare: Att förneka Israelis rätt att existera är en modern form av antisemitism 2017-04-23
- Fatah ledare: Fatah och Hamas enas om att Israel inte har någon rätt att existera 2017-04-21
- Rivlin: Situationen för kristna i Mellanöstern en "vanära mot mänskligheten" 2017-04-19
- "Självklart kan vi lära av Israel" 2017-04-18
- Palestinska myndigheten pausar förbindelser med UNRWA över förväntade utbildningsreformer som har för avsikt att inte avhumanisera Israel i det palestinska lärosystemet 2017-04-13
-
Mars 2017
- Sverige finansierar ideella organisationer som skadar Israel 2017-03-24
- "Resan till Israel slog hål på stora myter" 2017-03-23
- Även Sverige har orsak att fira Israel 2017-03-15
- FN-anställda hyllar Hitler 2017-03-09
-
Februari 2017
-
Januari 2017
- En juridisk analys av UNSC 2334 2017-01-17
-
Oktober 2009
-
Maj 2009