Politik
Wallström slog vakt om ett dåligt arv
- Martin Blecher
Personen Margot Wallström är omtyckt och gillad. Hon har genomgående haft ett öppet personligt förhållningssätt till politiken som satt människan främst och varit inkluderande mot andra. Politikern Margot Wallström har däremot varit mer kontroversiell.
Den stora bristen i det arv hon lämnar efter sig är en utrikespolitik som utgår från att man gillar vissa regimer för att de säger sig vara progressiva, oberoende av hur de förhåller sig till demokrati, mänskliga fri och rättigheter och respekt för den enskilda människan.
Det är ett arv från Olof Palmes tid. När vi under början av 1980-talet krävde att Sverige skulle verka för fria och demokratiska val i Central- och Östeuropa attackerades vi för att ”återfalla i det kalla krigets korstågsfararmentalitet.” Sverige skulle gå i täten för en ny europeisk säkerhetspolitik som bortsåg från Nato och istället byggde på en gemensam säkerhet med de kommunistiska diktaturerna. Ayatollorna i Irans diktatur försvarades med att de byggde ”demokrati med en pedantisk noggrannhet”. De afrikanska diktaturerna försvarades med att de ville socialism.
Neutralitetspolitiken blev till en neutralitet mellan demokrati och diktatur. Kuba hyllades, ända in i vår tid. Pierre Schori förklarade att Fidel Castro var som en medeltida renässansfurste. Robert Mugabe var mitt under massakrerna av sitt eget folk en socialdemokratins vän och nu senast vid sin bortgång jämförd med hjältar som Nelson Mandela. Jan Eliasson stoltserar med den iranske utrikesministern, ansvarig för godtyckliga hängningar och brutalt förtryck av kvinnor, som en god vän.
Det är i detta perspektiv man ska se den försonliga hållningen till Iran. Det präglade också de många vänliga orden till Arabförbundets ledare i ett anförande 2015 som av andra skäl aldrig hölls, där Wallström förklarade att arabvärldens regimer var nyckelpartners till Sverige och för att understryka detta påminde om att den svenska regeringen hade erkänt Palestina. Inte ett ord om regimernas brutala förtryck men många ord om den förment gemensamma uppgiften att värna människors rätt. Sveriges utrikesminister förklarade subtilt sig stå på samma sida som de regimer som hatade demokratin Israel.
Det är i detta perspektiv man ska se det som kallats den feministiska utrikespolitiken. Istället för att värna mänskliga fri- och rättigheter och kritisera förtrycket av dessa gjorde Wallström frågan om kvinnors rätt till en kollektiv fråga, något som passar de regimer som vill se kvinnor just som grupp och inte individer. I diktaturer är nämligen förtrycket av mänskliga fri- och rättigheter det avgörande som de inte vill ska ifrågasättas.
Därför de vänliga samtalen med Irans förtryckare, om fredsprocessen eller om kvinnors rättigheter. Accepterar man att kvinnor ska behandlas i grupp och inte som individer med lika mänskliga rättigheter oavsett kön, för man inte utvecklingen framåt i något land som förtrycker kvinnor som grupp.
Så Arabvärlden stödde den svenska kandidaturen till FN:s Säkerhetsråd. Israel, det enda landet i Mellanöstern där kvinnor och män har samma rättigheter gjorde det inte. I Mellanöstern hamnade Sverige på fel sida om demokratin. Det gjorde vare sig demokratin, friheten eller jämställdheten större.
Gunnar Hökmark
Krönika publicerad i NT 11 september 2019
Texten återfinns även på Gunnar Hökmarks egen sida
Kan Sverige resa sig efter Wallström?
- Martin Blecher
På 50 år har Sverige gått från att vara en av den unga judiska statens närmaste vänner till att allmänt ses i Israel som landets värsta fiende utanför arabvärlden. Ja, faktum är att Israel numera har betydligt bättre förbindelser med flera arabländer än med Sverige.
När Tage Erlander var statsminister sågs det som en självklarhet att stödja det lilla land som blivit en tillflykt för judar undan förföljelse och Förintelse. Ett land som var demokratiskt uppbyggt och garanterade alla sina medborgare fri- och rättigheter enligt västerländskt mått, trots att landets existens var hotad från alla sidor. Israel sågs allmänt i väst som ett hopp för Mellanöstern, en fyrbåk för demokrati och frihet i ett hav av länder där sådana saker var okända begrepp för de allra flesta.
Under det korta men häftiga sexdagarskriget 1967 uttalade Tage Erlander sitt stöd för den hotade lilla staten och uttalade förhoppningen att Israel skulle vinna kriget. 15 år senare, under Libanonkriget, uttalade sig en annan svensk statsminister, Olof Palme, och jämförde då Israel med nazister. Denna omsvängning hade börjat redan i mitten av 70-talet, då Palme som förste västerländske ledare legitimerade Yasser Arafat trots att hans händer då bokstavligen dröp av judiskt blod. Arafat lärde sig snabbt läxan, att de här blåögda västerländska politikerna inte ställde några allvarligt menade krav på att upphöra med terror mot Israel för att släppas in i det storpolitiska finrummet. Och detta har i sin tur lett till omätligt lidande och oräkneliga terroroffer, krasst uttryckt på grund av europeisk och svensk stockdumhet.
Palmes starkt antiisraeliska politik satt kvar i väggarna vid regeringsskiftet 1976, och Per Ahlmark, förmodligen Israels allra bästa vän i Sverige, beklagade sig över hur svårt det var att få med koalitionspartierna på att göra rent hus med Palmeismen. Den svenska Mellanösternpolitiken skulle komma att präglas av en partiskhet, där man mycket fyrkantigt såg Israel som den starka parten och arabsidan som den svaga, och där man begärde att Israel skulle riskera sitt folks säkerhet på ett sätt man aldrig skulle begära av sig själv.
Man hade en självbild av sig själva som moraliskt föredöme, som visste bättre än israelerna hur de borde sköta sitt land och sin säkerhet. Därmed förpassade man sig till den diplomatiska periferin och förstörde alla sina chanser att spela en roll i en eventuell fredsprocess, stick i stäv mot sin självbild.
Den förste och hittills siste som försökte göra något åt den svenska katastrofala Mellanösternpolitiken var Göran Persson. Vid ett tal Per Ahlmark hållit på Yom Haazmaout och jämfört Sveriges grannländer med Israels, hade Pierre Schori enligt vittnen reagerat surt medan Göran Persson gått fram och hjärtligt tackat Ahlmark för talet och uttalat att relationerna mellan Sverige och Israel skulle bli bra igen.
När han tillträtt som statsminister och gjort ett statsbesök i Israel uttalade han att förbindelserna med Israel nu var “normaliserade”, ett uppseendeväckande ordval eftersom det endast brukar användas om länder som varit dödsfiender eller legat i krig. Perssons mer Israelvänliga politik sände chockvågor genom hela det politiska svenska etablissemanget, och framför allt det socialdemokratiska. Det utövades under flera år en stark press på Persson att återföra politiken till gamla hjulspår igen, något som också kom som ett brev på posten efter hans avgång.
Sedan dess har den svenska Mellanösternpolitiken hållit sig på en ganska stadig, låg nivå, där förståelsen för repressiva diktaturer har varit betydligt högre än för Israel. Men med utnämnandet av Margot Wallström till utrikesminister gjorde den svenska Mellanösternpolitiken en djupdykning – om nu detta egentligen är möjligt med tanke på dessa låga nivå – och blev rena rabiat Israelfientlig.
Wallström lyckades inte bara förolämpa Israel djupt genom att koppla islamistiska terrordåd till Israels politik gentemot palestinierna, utan den slutgiltiga förolämpningen var när hon helt utan belägg anklagade Israel för utomrättsliga avrättningar då terrorister skjutits mitt i dådet. Det var efter detta som Sverige tappade det sista grandet av förtroende och blev helt irrelevanta i fredsprocessen.
Men i Wallströms huvud var det precis tvärtom, och hon har nu talat om hur Sverige har fått respekt i världen. Det är ett mycket märkligt psykologiskt fenomen, det hela, och någon gång kanske en riktig analys görs. Det är som om en studentpolitiker utan någon reell erfarenhet och kunskap i utrikespolitik i allmänhet och den komplexa Mellanösternkonflikten i synnerhet, bedriver plakatpolitik och struntar i att omvärlden ler överseende eller förbryllat skakar på huvudet.
Att Iran utgör ett existentiellt hot mot den judiska staten har inte gjort något större intryck på Margot Wallström, som dragit sitt strå till stacken för att sabotera Israels ansträngningar att stävja Irans hot, då hon glatt tagit emot en iransk minister och gjort sitt för att häva de sanktioner mot Iran som faktiskt försvårat dess väg mot kärnvapen och dess möjlighet att finansiera terror, inte bara i Mellanöstern.
Det är som om det faktiskt är viktigare att sätta rekord i partiskhet och okunnighet än att faktiskt spela en positiv roll i storpolitiken. Resultatet har Sverige fått betala genom att bli till allmänt åtlöje. Wallström går till historien som förmodligen den mest katastrofala svenska utrikesministern när det gäller Mellanöstern, i “gott” sällskap med Sten Andersson och Carl Bildt.
Frågan är om Sverige någonsin förmår att klättra upp ur den djupa grop som grävts i över 40 år, och där Margot Wallström sett till att botten gick ur. Det skulle krävas en ny Göran Persson, en stark politiker med hjärtat på rätta stället, som faktiskt inte bryr sig om vad det övriga politiska etablissemanget tycker utan som ger stöd åt det hotade Israel, inte för att det är populärt utan för att det är rätt.
Det vore en nåd att stilla bedja om, för Sverige, för Israel, för palestinierna och för hela Mellanöstern. Tyvärr inger den nya utnämningen av utrikesminister farhågor om att det måste bli värre innan det blir bättre.
Bengt-Ove Andersson
Vice ordförande Vänskapsförbundet Sverige-Israel, Västra Mälardalen
Publicerad på Vänskapsförbundets hemsida 9 september 2019
Världen måste agera mot Hizbollahs aggressioner
- Martin Blecher
Hizbollah har Israels utplånande som officiell doktrin. Allt för länge har deras aggression och terrorhandlingar tillåtits destabilisera hela Mellanöstern.
De nyligen släppta filmsekvenserna måste bli en väckarklocka, skriver vice ambassadör Efrat Hochstetler.
I förra veckan [28/8] blev filmsekvenser tillgängliga som visar hur Hizbollah-styrkor i Libanon attackerar FN:s fredsbevarande UNIFIL-förband, sätter deras fordon i brand samt tar ifrån dem deras vapen, hotar och förnedrar dem. Just denna incident skedde för ett år sedan men har hitintills inte offentliggjorts av FN.
Under helgen har Hizbollah riktat beskjutning in mot Israel samtidigt som dess ledare Nasrallah framfört allvarliga hot. Nya attacktunnlar från Libanon in i Israel har under våren upptäckts och kunnat oskadliggöras.
Attackerna och trakasserierna mot FN:s fredsbevarande styrka är inget nytt. Också UNIFL-soldater från andra länder har blivit föremål för Hizbollahs övervåld. I själva verket ges UNIFIL inte tillträde till de områden i södra Libanon som man är satt att övervaka – och kan därför tragiskt nog heller inte uppfylla sitt mandat.
Detta är Hizbollah
Det är i sammanhanget väsentligt att dra sig till minnes vad för slags organisation Hizbollah verkligen är.
Grundat av Iran och i realiteten mullornas väpnade arm i Libanon – en stat man nu behärskar med terror – har organisationen Israels utplånande som officiell doktrin. Samtidigt är Hizbollah djupt engagerat i det syriska inbördeskriget på regimens sida i nära samarbete med det iranska Revolutionsgardet.
Sin enorma vapenarsenal på cirka 100 000 missiler riktade mot Israel, har Hizbollah med avsikt placerat mitt bland civilbefolkningen i södra Libanons byar. Avsikten är således att i händelse av den väpnade konfrontation man söker cyniskt maximera antalet civila offer såväl bland israeler som bland den egna civilbefolkningen.
Attacktunnlar mot Israel
Det omfattande nätverk av attacktunnlar riktade in mot Israel som avslöjades i december 2018 bär vältaligt vittnesbörd om vad som är Hizbollahs sanna intentioner. Medan allt detta fortgår tiger det internationella samfundet och vänder konsekvent bort blicken.
Enligt FN-resolution 1701, som ger UNIFIL-styrkan dess mandat, har Hizbollah överhuvudtaget inte rätt till någon närvaro söder om Litani-floden. Området skall i stället patrulleras av FN:s fredsbevarande trupper i UNIFIL – som i dagsläget vägras tillträde dit. Nu får området i stället tjäna som bas för Hizbollahs militära uppbyggnad och aggression. En aggression som också når långt utanför Mellanösterns gränser – vilket visades exempelvis av den stora terrorattacken mot judiska centret i Buenos Aires år 1994, som kostade 85 människor livet.
FN-attacken en väckarklocka
De nu släppta filmsekvenserna visar med all tydlighet Hizbollahs totala brist på respekt för FN:s fredsbevarande styrkor och deras mandat - och måste tjäna som väckarklocka för det internationella samfundet innan det är för sent.
Hizbollahs ohämmade och av världssamfundet obehindrade aggression och militära uppbyggnad samt ledande roll i terroraktiviteter världen över utgör ett oerhört hot mot säkerheten för både Israels och Libanons civila men också för freden och stabiliteten i hela Mellanöstern.
Allt för länge har Hizbollahs aggression och terrorhandlingar samt totala brist på respekt för de mest grundläggande mänskliga rättigheter tillåtits destabilisera hela Mellanöstern – nu måste den fria världens regeringar reagera med kraft och beslutsamt svara på Hizbollahs aggression samt på ett avgörande sätt stärka UNIFILS möjligheter att utföra sitt uppdrag.
Efrat Hochstetler
Biträdande beskickningschef, Israels ambassad
Debattartikel publicerad i Expressen 7 september 2019
Europaparlamentet och kampen mot terrorism [brev]
- Martin Blecher
Vänskapsförbundet gjorde i somras ett medlemsutskick med anledning av att terrororganisationen PFLP ännu en gång släppts in i Europaparlamentet för att framföra sitt budskap. (Se ovan). Många av förbundets medlemmar hörde av sig och ville gärna ha exempel på hur ett protestbrev skulle kunna formuleras. Här är ett sådant brevexempel, som det går alldeles utmärkt att inspireras av eller klippa och klistra från!
- - -
[ATT. David Sassoli]
Europaparlamentet och kampen mot terrorism
Bäste David Sassoli, Europaparlamentets talman!
Tack för Ditt aktiva engagemang mot terrorism. Jag uppskattar att Ditt första publika framträdande som nyvald talman var att hedra Europas alla terroroffer.
Jag är säker på att Du känner till den Terroristförteckning som upprättats av EU. Den innehåller personer, grupper och enheter som är inblandade i terrorist dåd och som omfattas av restriktiva åtgärder.
Bland de 21 grupperna och enheterna återfinns Folkfronten för Palestinas Befrielse (PFLP), som funnits med på listan sedan juni 2002.
Men terrororganisationen PFLP har trots detta vid flera tillfällen getts möjlighet att missbruka Europaparlamentet, och använt det som sin plattform. År 2017 bjöds den dömda flygplanskaparen och PFLP-aktivisten Leila Khaled in för att tala inför parlamentet, i själva hjärtat av den Europeiska demokratin. Och nu i somras kunde den framträdande PFLP-medlemmen Khaled Barakat, som sitter i organisationens centralkommitté, göra samma sak.
Fråga: Vad kommer Du att göra för att PFLP inte skall kunna fortsätta att missbruka parlamentet som en plattform för sin agenda?
Jag är väldigt glad att parlamentet har valt en talman som engagerar sig för att bekämpa terrorismen. ”We have to unite in our fight against terrorism and we must remain resolute in this fight”, som Du själv uttryckte det för bara några månader sedan.
Vänliga hälsningar
/Anders Engström
Stockholm, Sverige
- - -
[ATT. Mr David Sassoli]
The European Parliament, and the fight against terrorism
Dear Mr David Sassoli, President of the European Parliament,
Thank you for taking an active stand against terrorism. I appreciated that your first public act as newly elected president was to pay tribute to all victims of terror in Europe.
I’m sure you are well aware that the European Union (EU) has established a Terrorist List of persons, groups and entities involved in terrorist acts and subject to restrictive measures.
One of the twenty-one groups and entities is The Popular Front for the Liberation of Palestine (PFLP), which was added on the terrorist list in June 2002.
But the terror organization PFLP has still been able to misuse the European Parliament as their platform on several occations. In 2017 the convicted air plane hijacker Leila Khaled guested the very heart of European democracy to give a speech, and in July this summer the senior activist Khaled Barakat, member of the PFLP central committee, was able to do the same thing.
Question: What will you do to make sure that the PFLP in the future won’t be able to misuse the European Parliament as a platform for their agenda?
I’m very glad that the Parliament has elected a President dedicated to fighting terror. “We have to unite in our fight against terrorism and we must remain resolute in this fight", as you put it in your own words only a few months ago.
Yours Sincerely,
/Anders Engström
Stockholm, Sweden
Sveriges bistånd till UNRWA
- Martin Blecher
Fråga 2018/19:892 Sveriges bistånd till UNRWA
av Boriana Åberg (M)
till Utrikesminister Margot Wallström (S)
FN:s organisation för hjälp till palestinska flyktingar, UNRWA, anklagas i en uppmärksammad granskningsrapport för omfattande maktmissbruk, korruption och nepotism. Länder som Schweiz, Nederländerna och Belgien har stoppat alla utbetalningar till organisationen på grund av uppgifterna i rapporten.
Redan tidigare har UNRWA beskyllts bland annat för att sprida antisemitism, vilket har resulterat i att USA har dragit in sitt bistånd. Förra året var Sverige den fjärde största bidragsgivaren, och de senaste tio åren har Sverige betalat ut 6,2 miljarder till UNRWA.
Därför vill jag fråga utrikesminister Margot Wallström:
Vilka åtgärder tänker utrikesministern vidta för att de svenska skattebetalarnas pengar inte ska gå till en ifrågasatt och kritiserad organisation som UNRWA?
Inlämnad 16 augusti 2019
Boriana Åberg (M)
- - -
Svar på skriftlig fråga 2018/19:892 besvarad av Statsrådet Peter Eriksson (MP)
Sveriges bistånd till UNRWA
Boriana Åberg har frågat utrikesministern vilka åtgärder hon ska vidta för att avsluta bidrag till FN:s flyktingorganisation för Palestinaflyktingar (UNRWA).
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.
UNRWA:s verksamhet syftar till att bemöta de humanitära behoven hos Palestinaflyktingar, och organisationen arbetar konkret med att rädda liv, lindra nöd och upprätthålla mänsklig värdighet. UNRWA är en humanitär organisation som förutom stöd till Västbanken och Palestinaflyktingar i värdländerna även bedriver nödappellsverksamhet i Syrien och i Gaza. UNRWA tillhandhåller livsmedelsstöd till över en miljon människor i enbart Gaza, men även i Syrien, där en stor del av UNRWA-flyktingarna har tvingats fly minst en gång inom landet under kriget. Utan tillräckliga bidrag från givarländer skulle människor drabbas allvarligt.
Idag är omkring 5 miljoner Palestinaflyktingar berättigade stöd från UNRWA. Av dessa bor cirka en tredjedel i flyktingläger som administreras av organisationen. UNRWA tillhandahåller bland annat grundskoleutbildning för cirka 520 000 barn, primärvård till omkring 3,4 miljoner flyktingar och ger livsmedelsstöd och/eller kontantstöd till omkring 1,7 miljoner särskilt utsatta flyktingar. Enligt UNRWA:s beräkningar våren 2018 är exempelvis omkring 50 procent av befolkningen i Gaza direkt beroende av UNRWA:s livsmedelsstöd. Det senaste året har de humanitära behoven i Gaza ökat kraftigt sedan över 30 000 palestinier skadats i samband med protester för rätten att återvända. Enligt FN:s kontor för humanitär samordning har fler än 7 000 av dem skjutits med skarp ammunition genom det stängsel som avgränsar Gaza från Israel. Utan stöd från UNRWA finns det risk för att radikala grupper som Hamas skulle stärkas och att stabiliteten skulle hotas på Västbanken, liksom i Libanon, Syrien och Jordanien.
Påståenden om att UNRWA skulle legitimera antisemitism eller terrorism har gång på gång visats vara felaktiga. MOPAN, ett antal givarländers nätverk för utvärdering av multilaterala organisationers arbete, har nyligen gjort en utvärdering av UNRWA som i hög grad ger organisationen gott betyg i att leva upp till sitt mandat i en resursträngd miljö.
Regeringen känner till den internrapport som Boriana Åberg hänvisar till och som innehåller anklagelser mot UNRWA:s ledning samt att vissa länder valt att frysa sina utbetalningar till UNRWA tills dess att utredningen är färdig. Uppgifterna utreds av FN:s kontor för intern översyn (OIOS), vilket assisterar generalsekreteraren i att utföra sitt översynsuppdrag och resultatet av utredningen väntas presenteras i höst. I detta skede är det viktigt att den oberoende utredningen kan färdigställas innan åtgärder vidtas. Sverige har redan betalat ut det planerade stödet till UNRWA för 2019 som i år uppgår till 483 miljoner kronor. EU har också betalat ut sitt stöd till UNRWA för 2019, vilket uppgår till 82 miljoner euro.
Det är viktigt att hålla isär frågan om UNRWA-ledningens agerande från frågan om stödet till UNRWA:s mandat och verksamhet. De humanitära behoven för Palestinaflyktingar är fortsatt allvarliga. Det är därför av största vikt att UNRWA kan fortsätta bedriva sin viktiga verksamhet.
De palestinska flyktingarna har rätt till en rättvis och långsiktig lösning på sin utsatta situation. I frånvaro av en sådan lösning har det internationella samfundet en skyldighet att stödja dem och bidra till en dräglig tillvaro. Som i de flesta fall av utdragna konflikter måste en politisk lösning till i konflikten mellan Israel och Palestina, inklusive ett slut på den israeliska ockupationen och den växande bosättningspolitiken. Jämte bland annat frågan om gränser mellan Israel och Palestina och Jerusalems status är de palestinska flyktingarnas rätt att återvända till sitt hemland en av de slutstatusfrågor som parterna i konflikten måste förhandla om i en fredsuppgörelse.
Regeringens bedömning är att svenskt stöd till UNRWA bidrar till den biståndspolitiska målsättningen: att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck.
Stockholm den 28 augusti 2019
Peter Eriksson (MP)
Fråga och svar har publicerats på riksdagens hemsida.
- - - - -
Läs även Christina Toledano Åsbrink:
Därför måste UNRWA läggas ner
Hanif Bali straffas – men han har helt rätt om Bildt
- Martin Blecher
Borgerliga debattörer och politiker måste få kritisera Carl Bildts arv – en dålig utrikespolitik i mångt och mycket.
Vi måste lära oss av dessa misstag för att kunna svänga om utrikespolitiken vid ett maktskifte, skriver Martin Hallander (KD).
De senaste dygnen har handlat mycket om den iranske utrikesministerns besök i Sverige. Riksdagsledamoten Hanif Bali gav även kritik mot Carl Bildts tid som utrikesminister i relation till dessa frågor. I den kritiken har han i sak helt rätt. Det var under Carl Bildts tid som utrikesminister som Sverige fick en närmare relation till den islamiska regimen i Iran.
Närmandet till Iran
2009 föreslog EU en lista på ytterligare och strikta sanktioner mot Iran. Sverige valde tillsammans med fyra andra länder att säga nej till ytterligare sanktioner. Detta blev etablerad svensk utrikespolitik. Så sent som 2014, under Bildts sista tid som utrikesminister, var han en av de första politikerna från västvärlden som besökte Iran. Det är, tyvärr, denna utrikespolitik som sedan Margot Wallström tagit efter.
Den islamiska regimen förtrycker systematiskt HBTQ-personer, kvinnor, minoritetsgrupper och regimkritiker. Det är de modiga grupperna som kämpar för sin frihet i Iran som förtjänar vårt stöd. Inte den islamiska regimen genom en typ av eftergiftspolitik.
Försämrade relationen med Israel
Men kritiken kring Carl Bildt som utrikesminister stannar inte vid Iran. Relationerna med Israel försämrades under denna tid. Redan en månad efter alliansregeringens tillträde anklagade Bildt Israel för ”utomrättsliga avrättningar” likt hur Margot Wallström senare också uttryckt sig. Det var under denna tid som den palestinska delegationens chef upphöjdes till ambassadörsstatus och det var under Carl Bildt som Sverige röstade för att ge Palestina observatörsstatus i FN.
Stödet till Erdogan
Den tyngsta kritiken mot Carl Bildts tid som utrikesminister är kanske hans märkliga relation till Turkiet och Erdogan. Sverige stod ofta i det främsta ledet för att försvara Erdogans regim och ett framtida medlemskap för Turkiet i EU. 2013 hävdade Carl Bildt att Erdogans Turkiet var på rätt väg. Detta var ett skamlöst stöd till en regim som redan då gått åt ett mer auktoritärt håll.
När riksdagen skulle rösta om att erkänna Seyfo 2010 var Bildt starkt emot att erkänna folkmordet. Tack vare fyra modiga borgerliga ledamöter som trotsade regering gick erkännandet igenom. Den turkiska regimen och Carl Bildt var inte nöjda med det beslutet. Men det var just därför det var nödvändigt. Den turkiska regimens historierevisionistiska syn på Seyfo är och har länge varit förfärligt.
Bildt fortsatte sin Erdoganvänliga agenda efter sin tid som utrikesminister. Så sent som 2016 kritiserade han EU för bristande stöd till Erdogan efter det misslyckade kuppförsöket då Turkiet gick i en betydligt mer auktoritär riktning trots att oppositionen i landet kraftfullt kritiserade kuppförsöket.
Vi kan lära av Bildts misstag
Detta är Carl Bildts arv som utrikesminister. Borgerliga debattörer och politiker måste få kritisera detta, för i mångt och mycket var detta en dålig utrikespolitik. En politik vi i dag, med rätta, kritiserar Margot Wallström för. Ingen politisk ledare är immun från kritik. Borgerligheten måste lära sig av dessa misstag för att vi ska kunna svänga om utrikespolitiken vid ett maktskifte.
Martin Hallander
Förbundsordförande KDU Sverige
Ordförande Vänskapsförbundet Sverige-Israel i Malmö-Lund
Debattartikel publicerad i Expressen 23 augusti 2019
Wallström väljer fel väg
- Martin Blecher
Valet mellan Israel och Iran borde vara enkelt för utrikesminister Margot Wallström. Ändå verkar det så svårt. Hur hamnade regeringen här?, undrar gästskribenten Anosh Ghasri.
Den i USA utbildade men ideologiskt västföraktande iranska utrikesministern Javad Zarifs besök i Sverige har med rätta väckt reaktioner. En del har fokuserat på förtrycket av kvinnor i Iran, andra har lyft fram mänskliga rättigheter. Många har krävt att Margot Wallström ska ställa hårda krav på den iranska utrikesministern, som om Iran, en regim som helt förkastar den västerländska demokratins ideal, alls skulle lägga någon vikt vid Wallströms ord. Besöket är en mindre lyckad balansgång mellan krass realpolitik och politiska visioner som passar regeringens ideologiska glasögon. Ord som humanism, mänskliga rättigheter och en feministisk utrikespolitik må klinga vackert, men realpolitiken kan tvinga fram handlingar som går tvärs emot dem. Som en svensk delegation som frivilligt bär hijab, eller ett möte med utrikesministern för en av världens mest förtryckande regimer.
Hur mycket Sverige än kan tänkas tjäna på ett ekonomiskt eller politiskt samarbete med Iran, är dessa vinster inte tillräckligt stora för att kompensera för regeringens diskrepans mellan ord och handling. Mötet aktualiserar snarare frågan om Wallströms motsägelsefulla utrikespolitik. Den illustreras bäst genom att jämföra Wallströms förhållningssätt till Iran med hennes förhållningssätt till Israel – där hon är persona non grata. Sätt inte kaffet i halsen. Det är här det ideologiska krockar med det realistiska. Valet mellan en brutal diktatur, Iran, och en demokratisk stat, den enda i regionen dessutom, Israel, borde inte vara svårt. Ändå verkar det som att Wallström konsekvent väljer fel väg, trots att den rätta vägen är som upplyst av neonskyltar.
Det borde inte vara svårt för en utrikesminister som stoltserar med att vara en feministisk sådan att välja mellan ett land där kvinnor fängslas för att de har försökt att få till en dialog om den tvångsmässiga slöjan och ett land där varje kvinna får klä sig som hon själv behagar oavsett vilken tro hon tillhör. Inte heller borde ett fördömande ligga långt borta när bloggare och civila aktivister fängslas på lösa grunder, medan medhåll och kanske till och med beröm borde ligga nära till hands när en stat i en av världens mest instabila regioner gör sitt yttersta för att värna om och trygga sina minoriteters rättigheter.
Wallström kan utan några större problem tala om utomrättsliga avrättningar i fallet Israel, men står närmast handlingsförlamad när Irans invånare utsätts för illdåd av sin egen regering. Så sent som förra året, i samband med oroligheter i Iran, som pockade på internationell uppmärksamhet, viftade Wallström lättvindigt bort allt. ”Tänk om andra skulle yttra sig om vår utveckling”, lät det då.
Det är den här föga imponerande balansgången mellan realpolitik och politiska visioner som gör att representanter för en av världens mest ökända diktaturer, som ägnar mer medel åt att destabilisera regionen än att värna om sin egen befolkning, välkomnas till Sverige med öppna armar, medan en i många bemärkelser unik demokrati får kalla handen trots att den senare har betydligt mer att erbjuda Sverige och i det långa loppet även det svenska folket.
Att det dessutom rimmar illa med Wallströms och S stoltserande med att vara världens första feministiska regering, ja, det är en fråga som inte ens de skickligaste retorikerna kan hjälpa Wallström att förklara på ett logiskt sätt med hedern i behåll.
Anosh Ghasri
Frilansskribent, krönikör och kolumnist.
Publicerad på SvD:s ledarsida 22 augusti 2019
Oacceptabelt att rulla ut röda mattan för Iran
- Martin Blecher
När utrikesminister Margot Wallström (S) i dag rullar ut röda mattan för sin iranske kollega, Javad Zarif, är risken överhängande att ambitionen om samförstånd väger tyngre än det förakt för människovärdet som gästen genom sin maktutövning ger uttryck för, skriver Lars Adaktusson (KD).
När regimen i Iran beslagtar utländska fartyg i Hormuzsundet, när samma regim ökar anrikningen av uran i strid mot det internationella kärnteknikavtalet, ger det anledning till oro. För USA och stora delar av västvärlden ställs relationerna till den iranska regimen på sin spets, utökade sanktioner övervägs och globalt tilltar osäkerheten. I den situationen väljer den svenska regeringen att välkomna Irans utrikesminister till Sverige.
Trots tidpunkten och omständigheterna ses besöket som okomplicerat, mindre komplicerat än att ge besked om huruvida vårt land ska medverka till att säkerställa fri sjöfart och säker passage i Hormuzsundet. Förslaget om en internationell skyddsstyrka i Persiska viken har stöd av länder som Storbritannien, Danmark, Frankrike och Nederländerna, men den svenska regeringen kan inte bestämma sig. Detta trots att ett av de fartyg som beslagtagits är det svenskägda Stena Impero.
Värderingar har betydelse
Diplomati och samtal är centrala delar av en trovärdig utrikespolitik, men det är även värderingar, människovärde och mänskliga rättigheter. När utrikesminister Margot Wallström (S) nu rullar ut röda mattan för sin iranske kollega, Javad Zarif, är risken överhängande att diplomatin kolliderar med värderingarna. Att ambitionen om samförstånd väger tyngre än det förakt för människovärdet som gästen genom sin maktutövning ger uttryck för.
I dagens Iran är regimkritiker, kvinnor och minoritetsgrupper som exempelvis HBTQ-personer utsatta för ständig och systematisk diskriminering. Det är tungt att behöva konstatera, men inte i något avseende går det att säga att Iran är på väg åt rätt håll när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati. Tvärtom tycks de styrande i Teheran, inklusive de som beskrivs som reformvänliga, snarast ha utnyttjat tillkomsten av det internationella kärnteknikavtalet för att öka det inhemska förtrycket.
Larmrapporter från Amnesty International och andra människorättsorganisationer vidimerar den bilden. Slutsatsen är att situationen stegvis försämras och att ingen ljusning finns i sikte. Parallellt blir listan över offer för den iranska regimens människorättsbrott allt längre. Även tillämpningen av dödsstraffet har skärpts, sedan 2015 har antalet avrättningar ökat med nära 40 procent.
Tillåts inte försvara sig
En av dem som i dag har en dödsdom hängande över sig är den tidigare forskaren vid Karolinska Institutet, den svenske medborgaren Ahmadreza Djalali. Fallet har sedan april 2016, när han fängslades i Teheran, fått stor internationell uppmärksamhet. Enligt såväl Amnesty som oberoende FN-experter är de spionanklagelser som riktas mot Djalali grundlösa. Trots detta, trots dödsdomen, har han inte fått försvara sig i domstol, vilket med alla mått mätt är fullständigt oacceptabelt.
Om inte av andra orsaker måste Ahmadreza Djalali friges av humanitära skäl. Detta är dock ett begrepp som helt saknas i den iranska regimens så kallade rättsskipning. Revolutionsdomstolarna är politiskt dirigerade och när domar avkunnas sker det för att statuera exempel och sprida skräck i den del av befolkningen som vänder sig mot ayatollornas diktatoriska styre.
Detta tycks vara strategin även när det gäller regimens behandling av Irans kristna befolkning. Antalet kristna i Iran har ökat kraftigt de senare tio åren, från uppskattningsvis 10 000 till över 350 000 idag. Uppenbarligen är det en utveckling som oroar den islamiska republikens styrande, vilket tar sig uttryck i fängslanden, förföljelse och trakasserier, i synnerhet av kristna konvertiter.
Kravlöshet fel väg
Att den iranska regimen genom internationellt besöksutbyte tillåts putsa på sin fasad och därigenom förebygga kritik är mot den här bakgrunden fullständigt oacceptabelt. Kärnteknikavtalet är angeläget, men försöken att rädda överenskommelsen får inte ske till priset av eftergivenhet och politisk tystnad inför regimens förtryck av den egna befolkningen. Att inte koppla frågan om Irans kärnteknikprogram till tydliga krav på mänskliga rättigheter var ett allvarligt misstag från början – och är det även i dag.
På motsvarande sätt är det ett misstag att utveckla relationerna till Iran utan att ställa krav på ett erkännande av Mellanösterns enda demokrati, Israel. Den iranska regimen är sedan länge en av världens främsta finansiärer av internationell terrorism. Terrororganisationerna Hamas och Hizbollah, vars uttalade mål är att utplåna staten Israel, tillhör de största mottagarna av det iranska ”biståndet”.
Det är med andra ord inte vem som helst som nu ska tas emot i Arvfurstens palats och riksdagshuset. Javad Zarif är en av de ansvariga beslutsfattarna i ett politiskt styre som avrättar oskyldiga, aktivt understödjer terrorism och begår allvarliga folkrättsbrott i ett blodigt krig i Jemen. Den regim som den iranske utrikesministern hänfört tjänar är en av världens värsta och mest hårdföra diktaturer, i sig det allvarligaste hotet mot säkerhet och fred i Mellanöstern.
Det är den dystra sanningen; om den svenska regeringens gäst och om ett alls icke okomplicerat besök.
Lars Adaktusson
riksdagsledamot (KD), utrikespolitisk talesperson
Debattartikel publicerad i GP 20 augusti 2019
Därför måste UNRWA läggas ner
- Martin Blecher
I FN finns det två organisationer som tar hand om flyktingar. Den största är UNHCR (The Office of the United Nations High Commissioner for Refugees), och den andra är UNRWA (United Nations Relief and Works Agency for Palestine Refugees in the Near East).
UNHCR tar hand om alla världens flyktingar (förutom palestinier), vilka i dag är strax över 70 miljoner. De har en personalstyrka på nästan 17 000, och arbetar i 134 länder.
UNRWA tar bara hand om de palestinska flyktingarna, vilka i dag är strax över 5 miljoner. De har en personalstyrka på strax över 30 000, vilka nästan undantagslöst består av palestinier, och de arbetar i tre länder och två områden (Gaza, samt Judeen och Samarien – även kallat Västbanken).
UNHCR är en permanent organisation under FN, som har hjälpt miljontals flytingar att få tillbaka sitt liv och sin framtid. UNRWA är endast en temporär organisation med en mandatperiod som behöver förnyas vart tredje år. Det var ju tänkt att de palestinska flyktingarna inte skulle vara ett permanent problem, utan ett tillfälligt sådant som skulle komma att lösas.
Men eftersom UNRWA har helt andra kriterier för vad som är en flykting (man ärver till exempel sin flyktingstatus) har inte de palestinska flyktingarna slutat vara flyktingar; de har i stället vuxit i skara, från crtka 750 000 till över 5 miljoner. Dessutom har UNRWA som kriterium att man endast upphör vara flykting om man återvänder till det hem man hade innan konflikten, ett hem som i dag troligtvis inte längre existerar.
På detta sätt har UNRWA garanterat sin egen existens i en evighetscirkel, och i stället för att lösa det palestinska flyktingproblemet har man sett till att problemet är konstant växande. Inget annat FN-organ arbetar på detta sätt.
UNRWA är dessutom ansvarig för de palestinska flyktingarnas utbildning och driver både dagis, skolor och barn- och ungdomsläger. I många år har skolmaterialet kritiserats för sitt våldsbejakande. 2019 års böcker är de värsta hittills. Man uppmuntrar barnen att bli martyrer och ge sitt blod för ”sakens” skull, där ”saken” är att erövra och förinta Israel och dess judiska invånare.
Man förnekar Israels existens, och kallar det Palestina. Att döda en jude (helst flera) blir barnets framtid, och allra bäst är att samtidigt dö själv.
Man utbildar alltså mördare och terrorister, mitt i FN.
Förutom att det i sig är avskyvärt är det även ren barnmisshandel, samt en fruktansvärd indoktrinering av de små. I ett vidare perspektiv kommer chansen till fred att minimeras, eftersom det nu är en hel generation palestinier som vuxit upp med skolmaterial som lärt dem att hata, som lärt dem att dö, och som bestulit dem på deras framtid.
Därutöver är många av UNRWA:s anställda medlemmar i terroristorganisationer, som till exempel Hamas. Dessa terrorister får alltså lön av FN-organet UNRWA – en helt absurd tanke! Väldigt många gånger har det även visat sig att de lokaler UNRWA använder sig av (skolor, sjukhus) har varit vapenlager för Hamas.
Terroranklagelserna mot organisationens anställda är många och långa – alldeles för många för att trivas i dagsljuset. Man kan säga att UNRWA blivit en 30 000 personer stark palestinsk organisation som i dag sitter i FN, och trots att de ofta använder sig av uttryck som ”mänskliga rättigheter” är det långt ifrån hur de hanterar verkligheten.
Utöver allt detta skakades UNRWA nyligen av en massiv skandal på högsta nivå. Skandalen involverar sex, dyra resor, hot och hämnd på visselblåsare samt svågerpolitik. På lägre nivå är det lika illa. Korruptionen är enormt utbredd, och mycket av de pengar som skänks till UNRWA går direkt i privata fickor, utan att på något sätt gynna dem som mest behöver dem.
Glöm inte att palestinierna har fått 16 gånger Marshall-planen, som hjälpte hela Europa på fötter efter andra världskriget! Med andra ord borde de vid det här laget haft en utomordentligt bra ekonomi, samt en lysande framtid att förvalta. Så är dock inte fallet.
På grund av ovan nämnda orsaker borde UNRWA fasas ut och möjligtvis inkorporeras i flyktingorganet UNHCR. På så sätt skulle evighetscirkeln av internationellt stöd till våld och flyktingskap upphöra. Det är dags att behandla UNRWA för vad det är – ett problem.
Och i september har vi chansen, för då ska det röstas om en förlängning av UNRWA:s mandatperiod, den 23:e i räkningen. Det räcker nu!
Christina Toledano Åsbrink
Israelkommentar publicerad i Världen idag 15 augusti 2019
De som inte minns historien är dömda att upprepa den
- Martin Blecher
”De som inte minns historien är dömda att upprepa den”, är en ofta citerad maxim. Den är verkligen sann när man jämför omvärlden kontra Adolf Hitler för 80 år sedan och omvärlden kontra Iran idag.
Likheterna mellan nazisterna och dagens iranska ledarskap är slående. Nazityskland var en nation med ambitionen att med vapenmakt underlägga sig Europa och frambringa ett tusenårigt rike där man skulle regera, och samtidigt var man fast beslutna att utplåna ett helt folk: judarna.
Den nuvarande iranska regimen drivs av ambitionen att härska över Mellanöstern, och man anser sig utvalda av historien att bereda vägen för ett islamiskt paradis, och att därvid förinta den judiska staten Israel.
Adolf Hitler stack inte under stol med sina planer för judarna utan skrev öppet om dem i sin bok Mein Kampf. Ändå slog stora delar av omvärlden dövörat till. Irans ledare sticker inte under stol med sin ambition att förinta Israel. Minst en av ledarna har öppet förklarat sin beundran för Hitler. Ändå slår stora delar av omvärlden dövörat till.
I omvärlden var den dominerande inställningen att låta Hitler vara. Han hade visserligen i många år flagrant brutit mot villkoren i fredsfördraget efter första världskriget och kraftigt upprustat Tyskland. Hösten 1938 träffade Englands premiärminister Neville Chamberlain Hitler i München, och återvände glatt med en skriftlig försäkran från Hitler att han inte hade några ambitioner att behärska Europa. Denna försäkran skulle innebära ”fred i vår tid”, enligt Chamberlain. Flera var skeptiska, och det visade sig förfärande snabbt att Hitlers försäkran inte var värd pappret den var skriven på. Chamberlain efterträddes av en politiker som var populär bland folket men hjärtligt illa omtyckt av många andra politiker, även inom sitt eget parti. Han hade länge förklarat att han inte litade på Hitler, men av dem som ville tro på Hitlers goda vilja kallades han öppet för krigshetsare. Tyskland var en stor handelspartner, och många valde därför att ignorera hotet från Hitler och hans uttalade planer att utrota det judiska folket. ”Krigshetsaren” hette Winston Churchill.
I omvärlden har den dominerande inställningen varit att låta Iran vara. Det iranska ledarskapet har visserligen i många år flagrant brutit mot IAEA:s villkor för insamlandet av anrikat uran av den art som behövs för kärnvapen, och gjort just dessa förberedelser. 2012 träffade USA:s president Barack Obama ett avtal med Iran, som försäkrade att de inte hade några ambitioner att behärska Mellanöstern eller skaffa kärnvapen. Detta avtal kallades ”historiskt” av Obama, och utlovades innebära fred i Mellanöstern för överskådlig tid. Flera var skeptiska, och det visade sig nästan genast att avtalet inte var värt pappret det var skrivet på. Obama efterträddes av en politiker som var populär bland folket men hjärtligt illa omtyckt av många andra politiker, även inom sitt eget parti. Han förklarade från början att han inte litade på Iran, men av dem som ville tro på mullornas goda vilja kallades han öppet för krigshetsare. Iran är en stor handelspartner, och därför väljer många att ignorera hotet från mullorna och deras uttalade planer att utrota den judiska staten Israel. ”Krigshetsaren” heter Donald Trump.
Framför allt Europa framstår i sammanhanget som en kontinent av krämare, och ingen mer än Sverige, som hårdnackat har motsatt sig de sanktioner som belades på Irans ekonomi. Orsaken stavas pengar, och Sverige har kraftigt ökat sin handel med Iran sedan år 2000. Det var möjligen ett av de skamligaste ögonblicken i modern svensk politik när kvinnliga ministrar med breda leenden stod på kö i niqab för att få handla mera med den repressiva diktaturen.
När det värdelösa avtalet skrevs mellan USA och Iran 2012 frigjordes miljarder dollar för Iran, pengar som dock inte har gått till folkets levnadsstandard utan kraftigt ökat Irans förmåga att föra krig via ombud mot Israel och ligga bakom det mesta som sker i terrorväg, inte bara i Mellanöstern.
Det stod klart att Iran inte efterlevde ens de tandlösa villkoren i avtalet, och till slut drog sig USA ur avtalet och återinförde sanktioner. Dessa sanktioner slår hårt mot Irans ekonomi och terrorfinansiering, och det är en desperat och ursinnig iransk regim vi nu ser slå vilt omkring sig för att provocera fram en militär reaktion från USA. När Iran för några dagar sedan sköt ner en amerikansk drönare stod kriget för dörren, men Donald Trump valde att inte svara militärt och slå ut de iranska missilbatterierna. Dels ansåg han att cirka 150 iranska dödsoffer vore ett oproportionerligt svar, och dels har han ingen tanke på att låta Iran diktera USA:s aktioner. Så i likhet med Churchill är han knappast någon krigshetsare, däremot en politiker som har förstått att eftergiftspolitik mot aggressiva diktatorer aldrig är en väg till fred, utan styrka är det enda sådana förstår och respekterar.
USA:s president Donald Trump har förmodligen så många fel att de skulle kunna fylla en bok. Det hade Winston Churchill också. Men Churchill var rätt person på rätt plats vid rätt tidpunkt, det är odiskutabelt. Detsamma kan sägas om Ronald Reagan, som genom att visa styrka och inte efterlåtenhet fick Sovjetdiktaturen att slutligen kasta in handduken. Och när det gäller Mellanöstern, Israel, och hotet från Irans mullor, kommer troligen detsamma att kunna sägas om Donald Trump.
Churchill gav för övrigt ett berömt citat om demokratin, som han sa var den sämsta styresformen – bortsett från alla andra. Man skulle kunna överföra det till USA i nutid och säga att Donald Trump nog är den sämsta presidenten – bortsett från alternativet. En Hillary Clinton vid presidentposten hade helt säkert fortsatt med Obamas eftergiftspolitik, samtidigt som hon fortsatt pressa Israel till eftergifter som de aldrig kan gå med på utan att äventyra landets säkerhet. En situation med ett isolerat Israel, där USA gör gemensam sak med Europa och omvärlden och frånkänner Israel rätten till sina heliga platser, vore en mardröm och ett recept för krig.
Liksom de iranska mullorna sökte Adolf Hitler skaffa atomvapen. Det är nästan för hemskt att tänka på vad som hade hänt om han hunnit före USA. Han hade utplånat London som sin första åtgärd, Förintelsen hade fullbordats, och Europa och stora delar av världen hade hamnat under naziststöveln. Utsikterna om Irans ledare uppnår kärnvapenkapacitet är likaså förfärande. Man har redan tydligt förklarat sina avsikter mot den judiska staten, och även resten av länderna i Mellanöstern fruktar Irans stormaktsambitioner och håller i hemlighet på Israels och USA:s försök att förhindra att Iran lyckas.
Det Europa som nästan blev det judiska folkets grav, har utsökt tydligt visat att man inte bryr sig om den judiska statens säkerhet och det dödliga hot som kommer att hänga över landet om högst ett tiotal år. Endast ett USA som förstår Israels situation, som står med Israel och som för en fast politik mot mullorna i Iran kan desarmera den tidsinställda bomb som redan tickar och hotar hela Mellanöstern, och resten av världen.
Bengt-Ove Andersson
Vice ordförande i Vänskapsförbundet Sverige-Israel, Västra Mälardalen
Israelvänner gästade Wallström på UD
- Martin Blecher
Vänskapsförbundet Sverige-Israel uppvaktade utrikesminister Margot Wallström tidigare i veckan, för att förklara sin syn på Sveriges relation med Israel. – Vi framförde en rad synpunkter, även vad UD själva kan göra för att bidra till fredsprocessen och bli mer trovärdiga, säger Stefan Dozzi, förbundets generalsekreterare.
Vänskapsförbundets syfte med mötet på Utrikesdepartementet var att ge synpunkter på hur Sveriges relation med Israel kan förbättras. I nuläget kan UD inte bidra till fredsprocessen, eftersom man inte har en rättvis syn på konflikten mellan Israel och den palestinska myndigheten, anser förbundet.
– Den palestinska sidan favoriseras i dag, säger Stefan Dozzi till Världen idag efter mötet med Margot Wallström.
– UD har en viktig roll och måste låta bägge parter bli lika hörda, annars kan man aldrig bygga broar och nå fram till en samsyn, säger han.
Vänskapsförbundet menar att UD skulle behöva räcka ut en hand till Israel i stora frågor för att relationerna ska bli bättre.
Under mötet med UD belyste förbundet bland annat säkerhetsfrågor i samband med eventuella framtida gränsdragningar.
– Margot Wallström förespråkar en tvåstatslösning, men vad innebär det för säkerheten? Där kanske kunskapsnivån på UD kan bli bättre. Vi tog upp hur UD kan bidra till att israelerna ska känna sig säkra och det tog man emot väl och tänkte kring, menar Stefan Dozzi.
I samband med detta efterlyste förbundet tydlig svensk kritik mot terror och raketbeskjutning mot civila mål. Man menade också att det finns en överdriven kritik mot Israel i EU och olika FN-organ, där Sverige vid flera tillfällen röstat för vad Stefan Dozzi beskriver som ”orättfärdiga anti-israeliska och antisemitiska resolutioner”.
– Det förs en väldigt orättvis politik från Sveriges sida många gånger. Vi ställde frågan varför, och jag tror att vi har sått ett frö, säger Stefan Dozzi.
Stefan Dozzi är nöjd med mötet på UD och med att vänskapsförbundet fick möjlighet att göra sin röst hörd.
– Vårt budskap kom fram väl och vi hade ett bra samtal, men det återstår oerhört mycket mer att säga. UD bad om ett nytt möte efter sommaren och då hoppas vi kunna gå in djupare på de olika frågorna, säger Stefan Dozzi.
Delegationen från vänskapsförbundet bestod av Stefan Dozzi, Michael Cohn och Maria Halkiewicz. Närvarande från UD var, förutom Margot Wallström även Carl-Magnus Nesser, departementsråd och Anna Valve Henderson-Young, kansliråd vid enheten för Mena.
Ingrid Byström
Publicerad i Världen idag
Vänskapsförbundet Sverige-Israel i möte med utrikesminister Margot Wallström
- Martin Blecher
Vänskapsförbundet Sverige-Israel hade under måndagen [27 maj] ett möte med utrikesminister Margot Wallström. I Vänskapsförbundets delegation ingick Stefan Dozzi (generalsekreterare), Maria Halkiewicz (AU-ordförande) och Michael Cohn. Närvarande från UD gjorde även Carl-Magnus Nesser (Departementsråd) och Anna Valve Henderson-Young (Kansliråd Enheten för MENA). Följande framfördes till Utrikesministern:
Sverige kan i nuläget inte bidra till fredsprocessen
I Israel finns en stor sympati för Sverige som land och modell. Israel och Sverige har mycket gemensamt inom kultur, kvinnors rättigheter, HBTQ, sociala frågor och immigration.
Sveriges UD har tyvärr hamnat i en återvändsgränd p.g.a. okänsligheten mot Israels önskan om säkerhet, Sveriges avsaknad av tydlig kritik mot terror och raketbeskjutning mot civila mål, och den överdrivna kritiken och aktivismen mot Israel i EU och olika FN-organ. Sveriges företrädare vid Förenta Nationerna har vid flera tillfällen röstat för orättfärdiga anti-israeliska och anti-semitiska resolutioner vid UNESCO och WHO. UD kan därför i dagsläget inte spela en roll i den israelisk-palestinska konflikten.
En konferens om antisemitism i Sverige kommer heller inte att tas på allvar internationellt om man inte tar avstånd ifrån en överdriven kritik mot Israel.
Vi uppskattar den förståelse för Israels utsatta säkerhetssituation som framkom vid vårt möte. För en förbättrad relation mellan våra länder måste denna förståelse formuleras tydligt och uttryckas offentligt.
Sveriges bistånd till palestinierna måste förändras
Sveriges bistånd bör användas till konkreta statsbyggande projekt och med garantier att det inte används för att finansiera palestinsk antisemitism, terror mot judar och israeler, och ett permanentade av palestiniernas flyktingstatus. Frågan om rätten till återvändande av palestinska flyktingar besvarades inte med full tydlighet och det är därför oklart vilken tvåstatslösning man åsyftar.
Problemen med UNRWA (FN:s särskilda organ för palestinska flyktingar) har visat sig stora. Dels genom FN-organets unika och ohållbara flyktingdefinition, och dels genom den antisemitism som sprids av dess anställda och i dess skolor. Det bistånd som idag går via UNRWA behöver därför omvandlas till ett bilateralt stöd.
Vänskapsförbundet Sverige-Israel ser fram emot en fortsatt dialog med UD och utrikesminister Margot Wallström. Våra länder har redan ett betydande samarbete på många områden utanför politiken. Vi har båda mycket att tjäna på att samarbetet fördjupas ytterligare, för Sveriges del gäller detta inte minst inom både kommersiellt och socialt entreprenörskap och säkerhet.
Ur vårt pressmeddelande publicerat 28 maj 2019
En realistisk syn på det palestinska flyktingproblemet
- Martin Blecher
Fredsprocessen mellan Israel och palestinierna består av mer än bara officiella möten, avtal och medlarinsatser. Den handlar också om att ge parterna en realistisk bild av vad en fred kan komma att innebära. Och här ligger ett av Sveriges största svek.
En av den formella fredsprocessens mest uppmärksammade stötestenar gäller den palestinska flyktingfrågan. Särskilt i Sverige är den officiella synen ensidig och direkt ogenomtänkt.
FN har två flyktingorgan: ett för palestinska flyktingar (UNRWA) och ett för alla andra flyktingar i världen (UNHCR). Genom indoktrineringen av barnen i UNRWA:s skolor, och definitionen av palestinska flyktingar där statusen unikt nog går i arv, står FN-organet självt för flyktingproblematikens kärna och de kanske största fredshindren.
UNRWA påstår att det i dag finns drygt fem miljoner palestinska flyktingar. Skulle antalet palestinska flyktingar i stället beräknas på samma sätt som alla andra flyktingar (och varför skulle de inte det?) så landar antalet idag på runt 30.000 personer, vilket förstås skulle vara långt lättare att hantera i en fredsuppgörelse.
UNRWA är vidare aktivt i mytbildningen om att palestinier skulle ha en ”rätt att återvända” till vad som idag är Israel. Folkrätten innehåller ingen absolut ”rätt att återvända”, inte för flyktingar i allmänhet och inte heller för palestinska (eller judiska) flyktingar. Det finns inget sådant stadgande, inga sådana mekanismer, inga bindande resolutioner eller avtal mellan Israel och palestinierna. Vi skall därför inte heller låtsas som om det vore så.
Det är alltid svårt att möta en extrem ensidighet, men det extrema i den svenska regeringens hållning kan paradoxalt nog också vara en fördel. Tillsammans kan vi komma långt redan genom att ställa enkla och konkreta frågor i våra möten med politiker och opinionsbildare. Frågor som är svåra att värja sig mot, helt enkelt eftersom det inte finns särskilt bra svar:
1) Varför definieras palestinska flyktingar på ett helt annat sätt än alla andra flyktingar i hela världen? Varför skall bara palestiniers flyktingstatus gå i arv? Skulle det inte vara mer rättvist om antalet palestinska flyktingar beräknades på samma sätt som alla andra flyktingar?
2) Hur kan någon som idag bor i Palestina kallas palestinsk flykting? Om nu svenska regeringen erkänt staten Palestina, så kan väl de palestinier som bor där inte samtidigt vara palestinska flyktingar, eller hur?
3) Och om nu den svenska regeringen vill arbeta för fred och en tvåstatslösning, varför skickar den i så fall pengar till UNRWA och den palestinska regimen, som i skolböcker, genom sina anställda, i officiella TV-sändningar och genom terrorlöner arbetar MOT fred och tvåstatslösning?
Vi kräver inga särskilda rättigheter eller undantag. Vi vill bara att samma rättigheter och skyldigheter skall gälla för palestinier (och israeler) som för alla andra. Därför är det inte heller vi som behöver förklara oss. Förklaringsbördan ligger istället hos dem som kräver undantag för palestinier, och endast för palestinier.
Palestinierna saknar inte omvärldens medkänsla – eller ens biståndspengar. De saknar en realistisk bild av framtiden. Ju fler medlemmar vi är i Vänskapsförbundet Sverige-Israel, desto starkare blir Israels röst. Och desto större blir också sannolikheten för att Sverige i framtiden spelar en mer konstruktiv roll i den israelisk-palestinska konflikten.
Anders Engström
Informationschef Vänskapsförbundet Sverige-Israel
Publicerad i Förenade Israelinsamlingens tidning Menorah nr 2 2019
Malmö värdstad för konferens mot antisemitism och för hågkomsten av Förintelsen
- Martin Blecher
Statsminister Stefan Löfven meddelade i dag att regeringen kommer att arrangera Malmökonferensen 27–28 oktober 2020. Syftet med konferensen är att motverka och bekämpa antisemitism, samt föra vidare minnet av Förintelsen.
Utgångspunkten för konferensen är Förintelsen och minnet av den. Den ska vara en mötesplats för experter och beslutsfattare från hela världen. Stockholmsdeklarationen, som antogs vid Stockholms internationella forum om Förintelsen år 2000 – en konferens om utbildning, hågkomst och forskning – är en viktig inspirationskälla för konferensen.
– Med denna konferens fortsätter vi vårt viktiga arbete att motverka antisemitism. Var än antisemitismen finns, och hur den än uttrycks, så ska den belysas och bekämpas. Jag är glad att Malmö stad vill ta sig an detta tillsammans med regeringen, säger statsminister Stefan Löfven.
Malmö och Skåne har en speciell historia kopplad till Förintelsen. Judar som flydde över Öresund under andra världskriget kom till Malmö. Det var här Folke Bernadottes vita bussar med överlevande från koncentrationslägren togs emot. Många av dem stannade i Malmö resten av sina liv.
I regeringsförklaringen den 21 januari berättade statsministern att svenska ungdomar ska ges möjlighet att besöka Förintelsens minnesplatser i Europa. Arbetet med ett nytt museum för att bevara och föra vidare minnet av Förintelsen pågår.
Regeringskansliet
Pressmeddelande publicerat 24 maj 2019
Palestinierna behöver ingen Mandela - de behöver en Adenauer
- Martin Blecher
Diplomatiskt, ekonomiskt och militärt har Israel aldrig varit starkare än i dag. I kontrast till detta har den palestinska saken aldrig varit i sämre skick. Vi har Hamas - som pendlar mellan att beskjuta Israel med raketer och samtidigt be israelerna att ge dem den el de behöver för att behålla makten, och den Palestinska Myndigheten - som försvagas av korruption och interna motsättningar. De lyckas varken hitta ett sätt att besegra israelerna, eller sluta fred med dem.
Som en följd av detta noterar jag att många palestinier, särskilt de unga, i allt högre grad ger upp tanken på en egen stat. I stället förespråkar de en ”enstatslösning”, en enda, binationell stat mellan Jordanfloden och Medelhavet. Detta är ett uttryck för desperation, snarare än ett seriöst politiskt program.
Argumentet för en enstatslösning är rätt enkelt. Man menar att Israel i praktiken kontrollerar Västbanken och i viss mån även Gazaremsan. Det liberala argumentet är att människor skall ha möjlighet att påverka sitt styre genom att rösta i fria val. En del palestinier hävdar att situationen är jämförbar med det Sydafrikanska systemet med ”bantustans”, där vita Sydafrikaner skapade konstgjorda ”hemländer” för de svarta sydafrikanernas stammar, och använde systemet som ett alibi för att förvägra de svarta fulla rättigheter inne i själva Sydafrika. Palestinier hävdar således att Västbanken och Gaza är som bantustans fast för palestinier. Lösningen skulle därmed - utan någon egen stat i sikte - att ge palestinierna fulla medborgerliga rättigheter, inklusive rösträtt, i Israel.
Det är lätt att förstå den palestinska frustrationen över status quo, men jämförelsen med Sydafrika håller inte. Israel är det judiska folkets nationalstat och strävar inte efter att styra över en arabisk majoritet, eller bygga ett kolonialt imperium i Mellanöstern.
”Hotet” om att palestinierna skulle vilja ge upp sin strävan efter en egen stat för att i stället skaffa politiska rättigheter i Israel, är ett tomt hot. Palestinierna kan helt enkelt inte tvinga på israelerna en enstatslösning.
Kravet på enstatslösning handlar ibland om att man vill delegitimera Israel, men det finns fler syften. En palestinier jag nyligen mötte i Ramallah förklarade att enstatsmodellen är populär bland yngre, delvis eftersom de anser att staten Israel är mer välstyrt och välfungerande än Västbanken under den Palestinska Myndigheten. Israel har bättre administration, mindre korruption, och är mer lyhört för den allmänna opinionen. Kraven på enstatslösning kan således även ses som en misstroendeförklaring mot det egna styrets svaga ledarskap, misslyckade politiska lösningar och korruption, Faktorer som fört palestinierna till deras nuvarande utsatta situation.
I så fall är det ett tecken på att åtminstone en del palestinier börjar tänka i mer realistiska termer när det gäller konflikten. Det är ju faktiskt den palestinska myten om evig motståndskamp, och det våld och den terror som därmed legitimeras, som också förlänger Israels ockupation. Om palestinierna vore redo att avsluta motståndet för att i stället förespråka försoning och nära ekonomiskt och politiskt samarbete med den judiska staten, så skulle den palestinska staten kunna bli hur välmående som helst.
Det finns även territoriella och politiska eftergifter som ingen israelisk ledare skulle göra under hot, men som skulle bli möjliga i samband med en verklig fred.
Dagens palestinier behöver ingen Nelson Mandela som kan leda kampen för lika politiska rättigheter i en gemensam stat. De behöver en Konrad Adenauer: en ledare som kan finna sig i ett militärt nederlag och smärtsamma landförluster, samtidigt som han bygger en framgångsrik framtid genom att försonas med segrarna. Efter kriget visade Adenauers Västtyskland att det är möjligt att resa sig från förkrossande nederlag, men innan man kan gå vidare måste man inse att man förlorat.
Idag är utvecklingen i Mellanöstern inte särskilt uppmuntrande, men det finns ljusglimtar. De arabstater som hotas av Iran inser nu att allt det där som gör Israel till en svårslagen fiende istället kan göra Israel till en värdefull vän.
När den viktiga insikten når även palestinierna kan vi på allvar börja hoppas på en bättre framtid för alla parter.
Walter Russell Mead
Publicerad i Wall Street Journal 20 maj 2019
Länk till originalet som denna vecka snabböversatts för Israelnytts läsare
Varför är det så svårt att förstå antisemitism?
- Martin Blecher
Efter att SSU i Malmö i ett Förstamajtåg gick och vrålade “Krossa sionismen” har det för socialdemokraterna varit en lång och komplicerad process att medge att något fel kanske har skett. Först efter sex dagar kom något slags ursäkt, och då efter att frågan tillslut nått riksdagen. Varför har socialdemokratin så svårt med antisemitismen, undrar Klas Hjort.
Det som var uppenbart från början tar flera dagar för socialdemokraterna att förstå, och inte ens då ser man egentligen problemet, utan krishanterar.
Kvällsposten avslöjade i höstas att det fanns omfattande problem med SSUs Skånedistrikt. Bland bekymmer med ideologi och arbetsformer så förekom både homofobi och antisemitism. Skandalen rullades upp i ett 20-tal artiklar i KvP, och ledde bland annat till att MUCF, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, granskade förbundet. Myndighetens granskning kom den 8 maj. Där beslutades att SSU centralt visserligen anses ha vidtagit tillräckliga åtgärder, men att bristerna i Skåne är så stora att distriktet inte får räknas in i underlaget. Huruvida det kommer att ställas krav på återbetalning på grund av att man inte lever upp till demokratikriteriet beslutas i höst. Förhoppningsvis vägs årets första maj in i underlaget.
Centralt har SSU tagit avstånd från den “ramsan” som sjöngs, och den får inte längre sjungas. Att kalla det “ramsa” är märkligt i sig eftersom det är refrängen i en sång. Sången är skriven av Kofia, ett proggband som står extremvänstern nära. De två senaste skivorna de medverkat på är samlingsplattorna “(r)-arnas största hits”, utgiven av Kommunistiska partiet, och ”Framåt! För Palestinas befrielse”, utgiven av RKU. I skivans texthäfte finns ställningstaganden för Intifadan, den väpnade kampen mot Israel. Var gruppen står politiskt är omöjligt att missa om man lyssnar på texten. Där sjungs även:
“Och vi har kastat stenar på,
soldater och poliser.
Och vi har skjutit raketer,
mot våra fiender.
Och hela världen känner till vår kamp.”
Bara under förra helgen sköts hundratals raketer mot Israel. På grund bristande precision så skjuts de rakt mot städer. Mot civila. Eller som i sången: “mot våra fiender”. Detta förminskar SSU till en “ramsa”.
Amanda Borg, central kommunikationschef för SSU, citeras i Expressen: “Detta är en gammal ramsa som har funnits länge inom arbetarrörelsen och som framför allt handlar om förtrycket mot Palestina och ockupationsmakten där och ockupationspolitiken.”
Även om man lyckats undvika låten så borde det ringa en klocka när det vrålas “Krossa sionismen”. Sionism är den judiska rörelsen för att skapa en stat för det judiska folket. SAOB definierar begreppet som:
“politisk rörelse med syfte att i Palestina (l. i annat land) skapa en judisk nationalstat resp. (efter den judiska staten Israels grundande 1948) med syfte att stärka o. vidmakthålla denna stat.”
Att krossa sionismen måste då vara samma sak som att krossa Israel, och därmed skapa en enstatslösning. Att krossa den enda demokratin i Mellanöstern. SSUarna vill inte krossa Saudi, Assadregimen i Syrien, IS eller någon annan förtryckande diktatur. Ingenstans är det lättare i närområdet att vara homosexuell, att tillhöra en minoritet, vara kvinna än i Israel. Ändå är det Israel de vill krossa.
Tidigare nämndes att bland de problem som förra året uppdagades inom SSU i Skåne så förekom både antisemitism och homofobi. Läs den ursäkt som framförts, men föreställ er att det istället för antisemitism varit frågan om homofobi, eller hat mot någon annan minoritet. Det blir fort uppenbart att det inte handlar om någon vidare ursäkt.
”Vi är ledsna över att de judiska församlingarna och dess medlemmar tagit illa vid sig. Vi kommer därför inte sjunga denna ramsa mer. Vidare kommer SSU Skåne att uttrycka vår solidaritet med Palestina och kritik mot Israels orättfärdiga ockupation på andra sätt”
Man är ledsen för att folk tog illa vid sig. Men SSU har inte gjort fel. Både SSU och S nämner i sina ursäkter att man i fortsättningen ska formulera sin israelkritik på andra sätt. Man har inte gjort fel, utan sluntit lite med tungan.
Och problemen stannar inte i SSU. Tidigare har flera utländska organisationer uttryckt oro över judarnas situation i Malmö och politikens ovilja att lösa problemet. Mest uppmärksammade är de båda gånger som amerikanska UD skickat sändebud. Ett av dem konstaterade att det inte går att se in i dåvarande kommunstyrelseordförande Ilmar Reepalus (S) hjärta, men att hans språk är antisemitiskt. Sändebudet träffade också den dåvarande ministern Erik Ullenhag som i ett pressmeddelande efteråt konstaterade att Reepalu försvårar arbetet mot antisemitism. Normalt borde en politisk karriär vara död ungefär där, och politiska partier brukar snabbt ta avstånd från rasism. Men antisemitism verkar vara något annat. Tvärtom fick Reepalu sedan förtroendet att leda en av de största politiska utredningarna under förra mandatperioden.
Feministiskt Initiativs Europaparlamentariker Soraya Post pratade nyligen om hur hon kontaktades av den “judiska lobbyn”. Ett begrepp som när SVT använde det fälldes av granskningsnämnden. I Europaparlamentet är socialdemokraterna och Feministiskt initiativ partikamrater, på samma sätt som M och KD är liksom C och L. Trots det så möts uttalandet med tystnad. Den mediala debatten handlar i stället om vilken tidning som först rapporterade detta. Återigen hade socialdemokraterna en chans att markera avstånd, men gjorde det inte.
Blickar vi ut i Europa så har brittiska Labour skakats av flera antisemitiska skandaler, och såväl parlamentsledamöter som borgmästare har lämnat partiet i protest. Ken Livingstone, fd borgmästare för Labour i London, stängdes av på grund av antisemitiska uttalanden och valde senare att avgå.
I en valrörelse där socialdemokraterna försöker utmåla sig som en motkraft, om inte den enda motkraften, mot rasism i Europa är det tyst om problemen hos systerpartiet i Storbritannien. Fokus ligger istället på Ungern och Polen, länder Sverige till skillnad mot det vänskapligt sinnade Storbritannien har liten chans att påverka.
Roten till problemet ligger nog nära det vi ser i Europavalet. Socialdemokratin ser sig själva som en kraft mot rasism. Rasism är i sin tur något vita gör mot andra. Antisemitismen reduceras till ett element inom högerextremismen. Och eftersom rörelsen är god, tar avstånd från högerextremism och judar inte uppfattas som rasifierade så är det fritt fram.
Ilan Ben-Dov, Israels ambassadör i Sverige, skriver i en artikel i KvP om hur han som nybliven ambassadör försökte få till ett samtal med SSU, men att de tackade nej. Han skriver :“Vi sträckte ut vår hand – och den avvisades. Fientligheten och hatet mot den judiska staten visade sig vara starkare än viljan till dialog.”
Jämför med hur en annan ledande socialdemokrat, riksdagsledamoten Hillevi Larsson, poserade med ett pris i form av en karta där Israel var utplånat. Hennes försvar var att organisationen som gav henne priset stödde Fatah. Med Fatah kan man både ha dialog och utbyten, medan man inte ens talar med Israel. Detta trots att frågor som normalt är viktiga för SSU – jämställdhet, minoriteter, HBT och miljö – är frågor där man står Israel nära, men väldigt långt från Fatah.
Socialdemokraterna begriper uppenbart inte fenomenet antisemitism och får därför väldigt svårt att hantera det. Socialdemokratin behöver bemöta problemen inom partiet på högsta nivå, och tydligt markera att de tar avstånd. Samtidigt måste de klargöra att Israel har rätt att existera. Om partiet inte hanterar detta snarast finns en uppenbar risk att kommer problemet förvärras. Framförallt måste socialdemokratin förstå och acceptera att antisemitism är en form av rasism.
Klas Hjort
Publicerad i Svensk Tidskrift 17 maj 2019
Fler artiklar
-
April 2023
-
Mars 2023
-
Februari 2023
-
Januari 2023
- Högsta domstolen i Israel- sett ur ett liberalt, mittenperspektiv 2023-01-23
- Håller Europa på att byta sida i Israel-Palestinakonflikten? 2023-01-20
- Inte helt enkelt att förstå sig på EU alla gånger 2023-01-20
- Konsten att hitta rätt balans 2023-01-13
- FN:s senaste manöver väcker frågor 2023-01-06
- Inte konstruktivt att skuldbelägga bara en part i en konflikt 2023-01-04
-
December 2022
- Bokslut III 2022-12-31
- Bokslut II 2022-12-25
- Bokslut 2022-12-16
- Kritisera gärna Israel - men särbehandla inte 2022-12-15
-
November 2022
- 277 gånger gånger Israel - 0 gånger Hamas 2022-11-04
-
Oktober 2022
-
September 2022
- En attack mot yttrandefriheten 2022-09-24
- En ny relation mellan Israel och Svenska kyrkan 2022-09-14
- Det kan Israel lära av Abu Aklehs tragiska öde 2022-09-08
- Münchendramat 5-6 september 1972 2022-09-04
-
Augusti 2022
- Det skriver palestinsk press om Mahmoud Abbas uttalande 2022-08-30
- Kärnavtalet med Iran: Omfattar EU:s förslag tidsfristklausul? 2022-08-22
- Saudisk tidskrift visar på framgången för arabiska israeler i IDF 2022-08-22
- Israel varnar civila att sätta sig i säkerhet 4 minuter före Israel förstör måltavla 2022-08-12
- Amnesty slår till igen 2022-08-12
- Sverige fördömer israelisk klassificering av terrorrelaterade icke-statliga organisationer 2022-08-12
- Operation Gryning 2022-08-07
- Hur Abraham-avtalen förändrade relationerna mellan EU och Israel 2022-08-05
- Välkommet fördömande av Miloon Kothari 2022-08-05
-
Juli 2022
- Noterat från opinionen 2022-07-21
- EU:s utrikesministrar beslutar att återuppta den politiska dialogen med Israel 2022-07-20
- Återupptaget EU-stöd trots fortsatta tveksamheter- USA:s stöd mer komplicerat 2022-07-08
- Minskat arabiskt stöd till UNRWA - riskerar kollaps 2022-07-05
- "FN har sedan länge förlorat sin moraliska kompass" 2022-07-05
-
Juni 2022
-
Maj 2022
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel svarar på ledarartikel från Aftonbladet 2022-05-18
- I Israels kritikers ögon kan landet sällan göra något rätt 2022-05-14
- Theodor Herzls politiska triumf och personliga tragedi 2022-05-12
- Världens säkraste blodbank öppnade sydöst om Tel Aviv 2022-05-07
- Kluvna tungor skapar inte fred mellan Israel och Palestina 2022-05-03
-
April 2022
- Kyiv och Charkiv- men inte Tempelplatsen 2022-04-20
-
Mars 2022
-
Februari 2022
- Apartheid är något helt annat 2022-02-28
- Amnestys moraliska kompass 2022-02-18
- Frågorna Hammar saknar svar på 2022-02-13
- Apartheidanklagelsen är rent antisemitisk 2022-02-13
- Amnestys rapport om Israels "apartheid" simpel propaganda 2022-02-11
- Pressmeddelande 2022-02-10
- Irving och Ardin har både rätt och fel i sitt resonemang 2022-02-03
- Amnestys frontalangrepp mot nationalstaten 2022-02-01
- Amnesty förvränger verkligheten med sin anti-Israelrapport 2022-02-01
-
Januari 2022
- "Det var nästan som en besatthet" 2022-01-26
- Hans Wallmark: Svenska kyrkan mot den judiska staten 2022-01-22
- "Diskussion om apartheid missar det uppenbara" 2022-01-20
- Israel + Emiraten= sant 2022-01-20
- Hört talas om Special in Uniform? 2022-01-14
- DN Debatt: "Kyrkans aktivism mot Israel måste få ett slut" 2022-01-09
- DN Debatt Repliker. "Svenska kyrkan måste bli fri från politisk aktivism" 2022-01-09
- Anmärkningsvärt att Olofsson utelämnar viktiga fakta 2022-01-04
-
December 2021
- Palestinier i Jerusalem önskar fortsatt israelisk överhöghet 2021-12-31
- Det anser Sverige om en av Jerusalems heligaste platser 2021-12-31
- Hur kan relationerna mellan EU och Israel förbättras? 2021-12-30
- "Få länder tillåter så mycket insyn som Israel" 2021-12-19
- Martin Luther: "Om judarna och deras lögner" 2021-12-19
- Kyrkan och Israel 2021-12-09
- Sveriges problematiska röstande i Förenta Nationerna 2021-12-06
- Uttalande av Vänskapsförbundet Sverige-Israel 2021-12-01
-
November 2021
- Att inte ställa de rätta frågorna leder till vilseledande resonemang 2021-11-26
- Svenska kyrkan har en osund hets mot Israel 2021-11-25
- I vilket syfte sammankallar Sverige till en givarkonferens? 2021-11-17
- Dags att bestämma er- är Palestina en stat? 2021-11-10
- 102 årig israeliska först ut att testa lokalt utvecklad behandling för bröstcancer 2021-11-04
-
Oktober 2021
- Malmöforumet valde rätt definition av antisemitism 2021-10-29
- Handling, inte ord behövs mot judehat i Sverige 2021-10-29
- Israels kritik mot SD bör bli en moralisk väckarklocka 2021-10-29
- Mats Fält: Den inställda förintelsen 2021-10-22
- ”Risk att Israelkritik nyttjas som täckmantel” 2021-10-19
- I kyrkan talar de politiska partierna med kluven tunga om antisemitism 2021-10-17
- Socialdemokraterna i kyrkomötet: Utred Israel för apartheid 2021-10-02
-
September 2021
- Kan de svensk-israeliska förbindelserna upprättas? 2021-09-30
- Västbanken riskerar att bli det nya Afghanistan 2021-09-22
- Tänker Sverige delta i rasistkonferensen Durban? 2021-09-21
- Kyrkans fiende 2021-09-17
- Transatlantisk deklaration: Upphör med diskrimineringen av Israel i FN 2021-09-15
- Så prövas regeringens löften om kampen mot antisemitism 2021-09-15
-
Augusti 2021
- Spännande e-postutväxling med UD 2021-08-27
- Varför ger Sverige 75 miljoner kronor till en NGO vars mål är att utplåna den judiska staten? 2021-08-14
- Det är dags för Israels fiender att ta hand om flyktingarna 2021-08-13
- Bojkott fel väg att gå som konfliktlösning 2021-08-12
- Ben & Jerrys bojkott är ingen lösning på konflikten 2021-08-10
- Intellektuellt ohederligt om Israel 2021-08-03
- Fult angrepp på Israel 2021-08-03
- Vilka var de som dog i stridigheterna mellan Israel & Hamas? 2021-08-01
-
Juli 2021
-
Juni 2021
-
Maj 2021
- Hur Hamas växte och uppgraderade sin vapenarsenal för att slå till mot Israel 2021-05-21
- Palestinsk television medger att Israel varnade civila att lämna byggnaden före attack 2021-05-20
- Den viktigaste text du kommer att hitta om den pågående konflikten i Gaza och Israel! 2021-05-20
- Inga länder klarar sig utan omvärldens stöd 2021-05-19
- Sverige bör lära av Israels missilförsvar 2021-05-19
- Ett öppet brev till mina palestinska syskon! 2021-05-17
- SSU och Palmecentret har en Israelfientlig hållning 2021-05-17
- Närmast nazistiskt att jämställa Israel med Nazityskland 2021-05-17
- Mark och ägandeskap 2021-05-16
- Israeliskt flygvapen slår till mot Al-Jazeeras kontor som bara används i civilt syfte…. eller?? 2021-05-16
- Terrortunnlar 2021-05-15
- Känslostyrda argument får inte kidnappa debatten om Israel 2021-05-14
- “Vi använder missilförsvar för att skydda våra civila och de använder civila för att skydda sina missiler. “ 2021-05-13
- Mahmoud Abbas (icke) avståndstagande från våld 2021-05-13
-
Mars 2021
- Argumenten för Israels skyldigheter brister 2021-03-26
- Rätt att Israel inte vaccinerar palestinier 2021-03-19
-
Februari 2021
- Antisemitismen i Malmö: Hur blev lärarna ett antisemitiskt problem? 2021-02-25
- Leve Palestina" 2021-02-10
-
Januari 2021
-
December 2020
-
Oktober 2020
-
September 2020
- Blind svensk analys av Mellanöstern 2020-09-27
- ”En normalisering med arabvärlden leder till israelisk-palestinsk fred” 2020-09-24
- Varför är normaliseringen möjlig, och vad missar svenska medier? 2020-09-16
- Terrorklassa den Iranstödda islamiströrelsen Hizbullah 2020-09-10
- Terrorstämpla och bekämpa Hizbollah 2020-09-08
-
Augusti 2020
-
Juni 2020
-
Maj 2020
- Förbjud Hizbollahs aktiviteter i Sverige! 2020-05-22
- Samma gamla Israelfientliga propaganda 2020-05-14
- Libanons palestinier plågas fortfarande av UNRWA 2020-05-11
-
April 2020
- Det finns en folkrättslig grund för staten Israels existens 2020-04-21
- Europa, judarna och Israel 2020-04-13
-
Mars 2020
-
Februari 2020
- Om selektiv murkritik 2020-02-20
- Linde backar inte om terrorlöner som socialbidrag 2020-02-18
- Ur regeringens utrikesdeklaration 2020 2020-02-14
- Så ljög den palestinske presidenten inför Förenta Nationerna 2020-02-12
- Palestina och terrorlöner 2020-02-06
- Ann Linde kallade terroristlöner för socialbidrag 2020-02-05
- Sveriges Israelpolitik bör läggas om totalt 2020-02-04
-
Januari 2020
- Därför säger palestinierna nej innan de sett fredsplanen 2020-01-30
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel i möte med utrikesminister Ann Linde 2020-01-20
- Sex skäl till varför den palestinska ledningen inte borde förkasta fredsplanen 2020-01-20
- Femton missade chanser till fred mellan Israel och palestinierna 2020-01-15
- Två decennier av Israelhat inom Svenska kyrkan 2020-01-08
-
December 2019
-
November 2019
- Time for the Church of Sweden Leadership to open their Bible 2019-11-20
- Antisemitiska böcker säljs till svenska skolor 2019-11-14
- Kyrkan och Israel 2019-11-12
- Hos Labour möts vi av en judekarikatyr 2019-11-08
- Till alla våra medinvånare i Storbritannien 2019-11-08
- Så har Sverige sett till att UNRWA fått miljardbelopp 2019-11-04
- Diakonia and Israel x 3 [på engelska] 2019-11-01
-
Oktober 2019
- Ann Linde försvarade BDS-rörelsen 2019-10-24
- Det är inte Israel som är problemet i MÖ – Sverige bör ge demokratin sitt stöd 2019-10-13
- Utrikesministern pressad i riksdagsdebatt om Israel 2019-10-09
- Svensk utrikespolitik, Iran och de moraliska principerna 2019-10-04
- Nu kan du få Sverige på rätt kurs igen, Linde 2019-10-03
-
September 2019
- Ta chansen nu – ändra synen på Israel, Linde 2019-09-29
- 25 år sedan samtalen i Oslo – nu utvärderas avtalet 2019-09-19
- Så påverkas vanliga israeler av raketbeskjutningen från Gaza 2019-09-19
- Välkommet ifrågasättande av Bildts utrikespolitik 2019-09-12
- Wallström slog vakt om ett dåligt arv 2019-09-11
- Kan Sverige resa sig efter Wallström? 2019-09-09
- Världen måste agera mot Hizbollahs aggressioner 2019-09-07
-
Augusti 2019
- Europaparlamentet och kampen mot terrorism [brev] 2019-08-30
- Sveriges bistånd till UNRWA 2019-08-28
- Hanif Bali straffas – men han har helt rätt om Bildt 2019-08-23
- Wallström väljer fel väg 2019-08-22
- Oacceptabelt att rulla ut röda mattan för Iran 2019-08-20
- Därför måste UNRWA läggas ner 2019-08-15
-
Juli 2019
-
Maj 2019
- Israelvänner gästade Wallström på UD 2019-05-31
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel i möte med utrikesminister Margot Wallström 2019-05-28
- En realistisk syn på det palestinska flyktingproblemet 2019-05-24
- Malmö värdstad för konferens mot antisemitism och för hågkomsten av Förintelsen 2019-05-24
- Palestinierna behöver ingen Mandela - de behöver en Adenauer 2019-05-20
- Varför är det så svårt att förstå antisemitism? 2019-05-17
- Kalla Hamas för vad de är – terrorister 2019-05-11
- Svenska medier dubbelt osunda gentemot Israel 2019-05-09
- Antisionister är inte alltid antisemiter men antisemiter är alltid antisionister 2019-05-09
- Vissa grupper inom S är besatta av Israelkritiken 2019-05-08
- Dags att terrorklassa Hizbollah 2019-05-08
- Israeliska soldater ville ge sin sanning 2019-05-08
- Vissa grupper inom S är besatta av Israelkritiken 2019-05-07
- Att rapportera från Gaza - en sarkastisk manual i sju punkter 2019-05-04
- Om kartan inte stämmer med verkligheten 2019-05-02
-
April 2019
- Nej, Jesus var verkligen inte palestinier 2019-04-25
- De utmanade kyrkans ledning om antisemitism 2019-04-15
- Antisemitism får aldrig accepteras 2019-04-11
- Falska anklagelser mot Israel 2019-04-09
- Några konkreta exempel på Svenska kyrkans och EAPPI:s “bristande objektivitet” 2019-04-08
-
Mars 2019
- Svenska kyrkan är Israelfientlig 2019-03-26
- Israels suveränitet över Golanhöjderna borde erkänts för länge sen 2019-03-26
- FN's råd diskriminerer Israel og forhindrer fred 2019-03-21
- En skammens vecka i FN 2019-03-21
- Hotet mot Israels existens är grundproblemet 2019-03-21
- Gärna dialog, men utan aversion mot Israel 2019-03-20
- Kritik inom SKR mot följeslagarprogram 2019-03-06
- Därför hoppade jag av som följeslagare 2019-03-05
-
Februari 2019
- Sluta hålla den palestinska regimen under armarna 2019-02-27
- Att minnas Förintelsen innebär att ta ställning för Israel 2019-02-22
- En skamlös förvrängning av verkligheten 2019-02-21
- Menar vi verkligen ”aldrig mer”? 2019-02-15
- Kommer du driva en demokratioffensiv mot Palestina, Margot Wallström? 2019-02-13
- Ett par korta förhoppningar beträffande Irans och Israels framtid 2019-02-12
-
Januari 2019
- Gör inte Förintelsens minnesdag till ett jippo 2019-01-27
- Statsminister Stefan Löfven på Förintelsens minnesdag 2019 2019-01-27
- Judehatet i Sverige har ursäktats av ledande politiker 2019-01-27
- Wallström – dags att sluta svartmåla Israel 2019-01-23
- Dags att berätta sanningen om den palestinska frågan 2019-01-22
- Ett förbud mot Hizbollah gynnar våra nationella intressen 2019-01-19
- Wallström som utrikesminister väcker oro bland Israelvänner (2) 2019-01-17
- Israel kräver 250 miljarder dollar i ersättning för judar som fördrivits från arabvärlden och Iran [1:2] 2019-01-05
- Ställ krav på biståndet till den palestinska myndigheten 2019-01-05
- Israel kräver 250 miljarder dollar i ersättning för judar som fördrivits från arabvärlden och Iran [2:2] 2019-01-05
-
December 2018
-
November 2018
- Dagens Arena, svensk media och det antisemitiska språkbruket 2018-11-26
- Därför måste Iran stoppas 2018-11-26
- Så förbereder sig Iran för att förinta Israel 2018-11-26
- Flytta Sveriges ambassad till Jerusalem 2018-11-21
- Israel sätter stort hopp till nästa svenska regering 2018-11-18
- Bara en liten skärva från en raket... 2018-11-13
- Beskjutningen från Gazaremsan är nu värre än på länge 2018-11-13
- Uttalande med anledning av beskjutningen från Gaza 2018-11-13
- En uppmaning till självrannsakan i S 2018-11-11
- Fikonlövet Svenska kyrkan döljer sin agenda bakom 2018-11-08
- Tystnaden är talande om antisemitismen, S 2018-11-05
-
Oktober 2018
- Ni socialdemokrater öppnar upp för judehat 2018-10-31
- Några rader om Jan Guillou och Vänskapsförbundet Sverige-Israel 2018-10-30
- Palestinsk terror och tortyr 2018-10-29
- 10 skäl till varför BDS-rörelsen är omoralisk och förhindrar fred 2018-10-26
- Varför är du så tyst, Margot Wallström? 2018-10-24
- Sverige stöttar tortyr 2018-10-24
- Svenskt bistånd går till terror och tortyr 2018-10-23
- S talar inte sanning om antisemitismen 2018-10-20
- Israel borde hyllas i stället för hatas 2018-10-18
- Ge oss en regering utan judefientlig Israelpolitik 2018-10-15
- Allmänt hållet svar väcker nya frågor 2018-10-12
- Elida avseglade mot Israel på onsdagen 2018-10-10
- Tid för förändring 2018-10-10
- "Ge oss Gazaremsan, eller ta konsekvenserna" 2018-10-05
-
September 2018
- De amerikanska oljesanktionerna mot Iran fungerar 2018-09-19
- Israel hjälper skadade syrier att få vård 2018-09-14
- Osloavtalets silverbröllop 2018-09-13
-
Augusti 2018
- Sverige behöver en Israelvänlig regering 2018-08-30
- Varför är palestinska flyktingar annorlunda än alla andra flyktingar? 2018-08-30
- Åtskilliga obehagliga aktörer i Ship to Gazas kulisser 2018-08-20
- Det finns bara 20.000 palestinska flyktingar i världen, enligt amerikansk UD-rapport 2018-08-18
- Liberalerna: Palestinabiståndet är kravlöst och bör göras om i grunden 2018-08-08
- Corbyn och judehatet 2018-08-07
- Partiernas inställning till Israel 2018-08-04
-
Juli 2018
- Israels rätt att existera 2018-07-28
-
Juni 2018
- Man måste inte vara antisemit för att fördöma Israel, men det hjälper 2018-06-21
- Kräv ett slut på Svenska kyrkans hat mot Israel 2018-06-15
- ”Anmärkningsvärt beteende av utrikesministern” 2018-06-13
- Ärkebiskopens negativa fixering vid Israel 2018-06-12
- Kyrkan och Israel – kommentar till Annika Borgs öppna brev 2018-06-11
- Inga mer svenska skattepengar till terroruppviglande skolböcker! 2018-06-07
- Faktum nummer ett är att de här upploppen arrangerades av Hamas 2018-06-01
- Kyrkans terrorstöd är en skam 2018-06-01
-
Maj 2018
- Fördömer man inte hatets krafter undergräver man fredens möjligheter 2018-05-30
- Israel måste göra vad som krävs för att skydda sina gränser 2018-05-18
- Lägg ner stödet till terrorverksamheter 2018-05-18
- Medier och politiker förringar Hamas ansvar 2018-05-17
- Sverige har en skuld mot det judiska folket 2018-05-11
- EU och Sverige måste stoppa biståndet till den palestinska myndigheten 2018-05-11
- Mahmud Abbas tal antyder varför freden uteblir 2018-05-03
- "Iran ljög" 2018-05-01
-
April 2018
- Att använda begreppet apartheid för att beskriva palestiniernas situation på Västbanken polariserar och vulgariserar debatten 2018-04-25
- Antisemitismen i Europa visar varför Israel behövs 2018-04-21
- EU-finansierad hatretorik förhindrar fred i Mellanöstern 2018-04-12
- Vackra ord räcker inte i kampen mot judehatet 2018-04-08
- TT:s rapportering var ofullständig och vinklad 2018-04-01
- ”Något är allvarligt fel när Sverige väljer att sluta samarbetsavtal med Iran, en av världens mest brutala diktaturer, istället för med en demokrati som Israel.” 2018-04-01
-
Mars 2018
- Därför upplevs Israel vara tryggare än Malmö, Margot Wallström 2018-03-28
- Wallström förstår verkligen inte 2018-03-28
- Wallström om terrorlöner och judar som flyttar till Israel 2018-03-18
- Israels självförvållade sår 2018-03-18
- Seglivade myter om judar 2018-03-14
- Vad är egentligen en "flykting"? 2018-03-11
- Antisemitismen i Sverige finns både i politiken, kyrkan och bland pöbeln 2018-03-09
- EU bör se över Palestinabistånd 2018-03-05
- Oacceptabelt att skattepengar uppmuntrar terrorism 2018-03-02
-
Februari 2018
- Abbas förfalskar historien i FN 2018-02-28
- Har kyrkan inget ”Hopp” för Israel? 2018-02-22
- Allvarlig utveckling i Iran 2018-02-21
- "Vi är kanaanéerna!” 2018-02-18
- Ett replikskifte ur riksdagens utrikespolitiska debatt 2018-02-14
- Att leva med Iranavtalet 2018-02-12
- UNRWA:s anställda fortsätter hylla terrorism och sprida antisemitism 2018-02-09
-
Januari 2018
- Elida ska göra "Ship to Israel" 2018-01-29
- När barn utnyttjas som propagandaverktyg 2018-01-28
- Ett välregisserat mediajippo under uppsegling 2018-01-25
- Så kan vi lösa problemet med det palestinska flyktingorganet UNRWA 2018-01-24
- . Så kan vi lösa problemet med det palestinska flyktingorganet UNRWA [2:2] 2018-01-24
- Det måste kännas rätt bra att vara Mahmoud Abbas 2018-01-22
- Upp till bevis, regeringen! 2018-01-21
- Iranavtalet och Münchenavtalet – en jämförelse 2018-01-15
- Grundlösa anklagelser mot Israel 2018-01-12
- Israelpolitiken är skadlig och behöver omprövas 2018-01-10
- Danmark skär ned finansiering till palestinska organisationer 2018-01-03
- 2018 kan bli positivt för Israel! 2018-01-03
-
December 2017
- Genomför en vaccinationskampanj mot antisemitism 2017-12-27
- Europas diplomatiska krig 2017-12-20
- Wallströms ensidighet skadar svensk utrikespolitik 2017-12-17
- "Människor lever i rädsla för att de är judar" 2017-12-17
- Internationella medier har drabbats av Jerusalemsyndromet 2017-12-17
- Hatet mot Israel göder antisemitismen 2017-12-14
- Judehatet handlar inte om Israel 2017-12-12
- Snedvriden Israeldebatt uppmuntrar till judehat 2017-12-11
- Vad får juden tycka? 2017-12-10
- Vakna, Sverige! 2017-12-10
- Nej, Jerusalem är inte "en internationell enklav" 2017-12-08
- Varför är Jerusalem Israels huvudstad? 2017-12-08
- Pratet om en tredje intifada är kraftigt överdrivet 2017-12-06
- ”…ett nytt förhållningssätt till konflikten mellan Israel och palestinierna” 2017-12-06
- 1. Vad innebär egentligen det amerikanska erkännandet av Jerusalem? 2017-12-06
- Siffrorna 2017-12-01
-
November 2017
- Sverige ägnar sig åt Bagdad Bob-politik 2017-11-27
- Sändebudet som inte får några möten 2017-11-24
- 1947 – året då Sverige var en humanitär stormakt 2017-11-22
- "Vi eftersträvar bättre relationer med Israel" 2017-11-16
- Balfourdeklarationen ska förstås i rätt kontext 2017-11-11
- Svenskt bistånd går till judehat och terror 2017-11-09
- Sverige och Israel – likheter och skillnader 2017-11-08
- Om Balfourdeklarationen 2017-11-02
- Vad gjorde egentligen judarna i dåtidens Palestina före Balfourdeklarationen? 2017-11-02
- Anti-israelisk teckning på svensk skola upprör 2017-11-01
-
Oktober 2017
- De egentliga hindren för fred 2017-10-26
- Det är dags att styra upp samtalet om Israel – Palestina 2017-10-20
- ”Iran försöker fortfarande framställa missiler med kärnstridsspetsar” 2017-10-18
- Sverige påstår sig vara Israels vän 2017-10-11
- Israels inställning till atomavtalet med Iran: "Fix it or nix it” 2017-10-06
- Oskarshamns man i världen 2017-10-05
- Stoppa allt ekonomiskt bistånd till den palestinska myndigheten tills stödet för terrorism upphör 2017-10-05
- Dags att be Israel om ursäkt! 2017-10-04
- EU-vänstern glorifierar terrorism 2017-10-04
-
September 2017
- Jag och regeringen för en orubblig kamp mot antisemitismen 2017-09-30
- Israels nye ambassadör efterlyser fler ”aktiva vänner” 2017-09-29
- Stefan Löfven skyller ifrån sig om antisemitismen 2017-09-15
- Stoppa bistånd till organisationer som stödjer terror 2017-09-14
- Så tycker kyrkovalsgrupperna om Israel 2017-09-13
- Socialdemokraterna ser inte diktaturerna på grund av sin motvilja mot demokratin Israel 2017-09-13
- . Stoppa stödet till palestinska terrorister 2017-09-04
-
Augusti 2017
- Även svenska UD fryser palestinskt bistånd 2017-08-30
- Uppmaning till regeringen; stoppa fientligheten mot Israel 2017-08-28
- . Lidandet är Hamas ansvar 2017-08-25
- Talen det inte rapporteras om 2017-08-23
- BDS är ren och skär ersättningsteologi 2017-08-17
- Kristna gräsrötter positiva 2017-08-16
-
Juli 2017
- SEB fel ute med bojkott av israeliska banker 2017-07-15
-
Juni 2017
- Bilden av Israel i svenska medier 2017-06-28
- Ta hänsyn till existentiella hot mot Israel 2017-06-22
- Fred och försoning kräver att Israel erkänns 2017-06-17
- 50 år sedan sexdagarskriget [1:2] 2017-06-16
- Återbetalningskrav av bistånd som finansierar terrorism 2017-06-14
- Skamligt om Israel, Diakonia! 2017-06-13
- Dags för FN att acceptera utfallet av sexdagarskriget 2017-06-13
- Fel att bojkotta Israel 2017-06-12
- En ensidig analys av läget i Mellanöstern 2017-06-12
- Intressanta siffror 2017-06-10
- Statsfinansierad propaganda 2017-06-09
- 50 år sedan sexdagarskriget [2:2] 2017-06-09
- Wallström måste se terrorns offer också i Israel 2017-06-09
- Mall För Svenska Mellanösternreportage 2017-06-08
- Jag hade vaggat ett dött barn av: Salomon Schulman 2017-06-08
- KD-riksdagsman vill sätta press på Palestinabistånd 2017-06-01
- Rödgrönas svek mot antisemitismens offer 2017-06-01
-
Maj 2017
- Arabvärldens ledare planerade att utplåna Israel under Sexdagarskriget 2017-05-29
- Israel är varken mer eller mindre av en kolonialskapelse än andra länder! 2017-05-27
- Israel het fråga när Equmeniakyrkan möts 2017-05-24
- Terrorismen fortsätter så länge den belönas 2017-05-23
- Saudisk journalist till palestinska ledare: Ni har missat för många möjligheter att lösa konflikten med Israel; Det är dags för palestinsk enhet, fred med Israel 2017-05-23
- Vem visar politiskt mod i Jerusalem? 2017-05-22
- Kan Trump lösa Israel–Palestina-konflikten? 2017-05-20
- Svenska pengar går till palestinsk terrorism 2017-05-19
- Palestinska myndigheten uppkallar skolor efter terrorister och nazistkollaboratörer oavsett vad Abbas intalar Trump 2017-05-18
- Rörande Israel har Trump gått från att vara outsider till mes 2017-05-17
- Undersökning: Arabiska medborgare tror högre om Israel än vad israeliska judar gör 2017-05-17
- Margot Wallströms tystnad när Svenska Kommittén mot antisemitism pekas ut som högerextrema 2017-05-03
-
April 2017
- Potifars hustru: Längs antisemitismens stigar 2017-04-28
- Förbindelser mellan EU och Israel: Trojanska hästar, ormar, stegar och bojkotter 2017-04-27
- FN:s generalsekreterare: Att förneka Israelis rätt att existera är en modern form av antisemitism 2017-04-23
- Fatah ledare: Fatah och Hamas enas om att Israel inte har någon rätt att existera 2017-04-21
- Rivlin: Situationen för kristna i Mellanöstern en "vanära mot mänskligheten" 2017-04-19
- "Självklart kan vi lära av Israel" 2017-04-18
- Palestinska myndigheten pausar förbindelser med UNRWA över förväntade utbildningsreformer som har för avsikt att inte avhumanisera Israel i det palestinska lärosystemet 2017-04-13
-
Mars 2017
- Sverige finansierar ideella organisationer som skadar Israel 2017-03-24
- "Resan till Israel slog hål på stora myter" 2017-03-23
- Även Sverige har orsak att fira Israel 2017-03-15
- FN-anställda hyllar Hitler 2017-03-09
-
Februari 2017
-
Januari 2017
- En juridisk analys av UNSC 2334 2017-01-17
-
Oktober 2009
-
Maj 2009