Politik
Kalla Hamas för vad de är – terrorister
- Martin Blecher
I stället för att njuta av den svenska våren denna gångna helg, föreställ dig att du vaknar upp mitt i natten till ljudet av tjutande sirener – din varning att inom 15 sekunder kan ditt hus förstöras och ditt liv vara över. Din kropp går på autopilot och springer till skyddsrummet på andra sidan gatan.
Du hinner knappt innanför dörren när du känner den kraftiga explosionen då raketen slår ner endast ett stenkast ifrån dig. Din kropp skakar okontrollerbart inför insikten att hade du inte gett dig av för några sekunder sedan, skulle du nu vara död.
Föreställ dig nu miljoner helt vanliga medborgare som delar denna erfarenhet. Då sirener tjuter och raketer exploderar utan slut i sikte griper mammor tag i sina gråtande barn på lekplatsen, pappor skyddar sina nyfödda med sin kropp längs vägkanten och farföräldrar kämpar sig ner för trapporna till säkerhet i skyddsrummen.
Hem och förskolor förstörs, krossat glas och splitter flyger i alla riktningar och fyrbarnspappan Moshe Agadi och fabriksanställde Ziyad Alhamamdah dör enbart för att de var israeler.
Under de senaste två dagarna har terroristorganisationerna Hamas och palestinska Islamiska Jihad (PIJ), som hänsynslöst styr Gazaremsan, skjutit över 650 raketer mot israeliska samhällen. Med målet att döda israeliska civila avfyrar terroristorganisationerna sina vapen från tätbefolkade områden för att använda gazaborna som mänskliga sköldar.
På detta vis säkerställer de att varje raket som avfyras är ett dubbelt krigsbrott. Israel har inte haft någon som helst närvaro på Gazaremsan sedan 2005 och sedan den blodiga kuppen 2007 har terroristorganisationen Hamas med järngrepp styrt Gazas befolkning. Gazas civila hålls fången under Hamas och PIJ:s förtryck och förtjänar att leva utan en terroristdiktatur.
Samtidigt som terroristorganisationerna fortsätter att begå krigsbrott både mot Israels och Gazas befolkning, förmår inte det internationella samfundet att ens nämna deras namn: Hamas och palestinska Islamiska Jihad. Samma moraliska kompass måste appliceras till alla våldsamma diktatorer. Det finns ingen rättvisa i att ursäkta Hamas och PIJ:s brutalitet och förtryck av Gazas folk eller deras oupphörliga terrorhandlingar.
För att komma närmare en fredlig lösning har länder som Sverige en moralisk skyldighet kalla Hamas och PIJ vad de faktiskt är – terroristorganisationer. Även om vi uppskattar det svenska utrikesdepartementets fördömande av våld är det i rättens och sanningens namn av yttersta vikt att peka ut de skyldiga.
Israel kommer fortsätta att skydda sina medborgares säkerhet, precis som alla andra demokratiska länder skulle göra, från raketattacker. Iron Dome-systemet har skjutit ner dussintals raketer på väg mot tätbefolkade områden i Israel och därmed räddat många liv. Israel besvarar de palestinska attackerna genom att slå ut terroristernas infrastruktur – baser, tunnlar och raketramper – samtidigt som man gör sitt yttersta för att undvika civila offer.
Då du gick upp ur sängen i morse och förberedde dig för att gå till jobbet trängdes hundratusentals israeliska ungdomar i skyddsrummen utan att veta när de kunde lämna dem. Terrorn förvägrar både barn i Israel och Gaza från att gå till skolan, hålla på med idrott och att kunna leva helt vanliga liv. Skulle du tillåta att terrorister dikterade ditt liv?
Efrat Hochstetler
Vice beskickningschef, Israels ambassad i Stockholm
Debattartikel publicerad i Aftonbladeth 11 maj 2019
- - -
4b. Vilken lösning ser du för att lösa konflikten?
av: Anders Österberg
REPLIK. Efrat Hochstetler beskriver väl i Aftonbladet den 11 maj om skräcken som israeler känner för de hemska raketattacker som avfyras från palestinskt territorium med jämna mellanrum. Terrororganisationerna Hamas och Palestinska Islamiska Jihad (PIJ) är avsändarna.
Själv så blir jag alltid lika tagen varje gång jag är i Israel eller Palestina. Alla du pratar med har någon i familjen, nära vän eller bekant som blivit dödad eller svårt sårad i konflikten mellan de båda länderna. Fruktansvärt.
Förra veckans terrorraketer, från Hamas och PIJ, bryter mot internationell lag och de inte skiljer på militära eller civila mål. Både Hamas och PIJ har terrorstämpling av EU och har därmed sanktioner mot sig.
I konflikten utgår Sverige från folkrätten och internationell lag. Helt i linje med övriga EU. Krigsförbrytelser sker av olika parter. Den ena partens brott mot internationell rätt ursäktar inte andra aktörer att bryta mot krigets lagar.
I både Israel och Palestina är det många föräldrar som aldrig kommer att få återse sina barn igen efter förra veckans stridigheter. Det drabbar civilbefolkningen, inte minst i Gaza som saknar skyddsrum.
Siffror från Al Mezan, som förtjänar att lyftas fram för alla balansera Efrat Hochstetles artikel, visar att under de två dagarna som konflikten eskalerade genomförde israeliska styrkor 153 flyganfall, 285 missilattacker och 104 beskjutningar av Gaza. Förstörelsen var stor, 25 döda och 111 skadade.
Gazas befolkning är utsatt för en blockad utifrån från Israel och förtryck inifrån av Hamas. Hamas genomför godtyckliga arresteringar och tortyr av den egna befolkningen. Blockaden gör att 97 procent av befolkningen inte har tillgång till rent vatten, det finns bara el under några timmar varje dag.
Jag hoppas att i framtiden få träffa och lyssna till människor som berättar om hopp och inte död i Israel och Palestina. Som inte är rädda för sin granne. Så min fråga är – vilka lösningar för att få slut på konflikten ser Efrat Hochstetle?
Anders Österberg
Riksdagsledamot, ersättare utrikesutskottet (S)
Debattartikel publicerad i Aftonbladet 13 maj 2019
- - -
4c. Vi vill ha fred – Hamas underblåser konflikten
av: Efrat Hochstetler
SLUTREPLIK. Anders Österberg (S) erkänner att attackerna mot Israel genomförts av terroristorganisationer, vilket är glädjande. Jag önskar att detta också vore den hållning som Sverige officiellt skulle ge uttryck för.
Det hade varit klädsamt att se ett mycket mer handlingskraftigt ställningstagande mot terrorn liksom stöd till en demokrati som delar samma värderingar som Sverige.
Vi ser igen hur Israel och Hamas/PIJ nämns i samma andetag. Eftersom den ena parten är en iranskstödd terroristorganisation med målet att utplåna Israel kan det aldrig vara berättigat att jämföra dess handlingar med en försvarsmakt som gör sitt yttersta för att värna civila liv.
Siffrorna från Al Mezan bidrar inte till att balansera bilden utan snedvrider den, eftersom de inte säger något om vem eller vad som var målen för de israeliska luftangreppen. Målen var terrorns infrastruktur i Gaza – tunnlar, avfyrningsramper och träningsanläggningar för terrorister.
Varje form av jämförelse saknar all grund – Israel agerar i självförsvar för att det är tvingat till det genom upprepade hot mot sin existens.
För fred och stabilitet lämnade Israel Gaza 2005. Miljarder euro pumpades in, vilka i stället för att investeras i infrastruktur endast missbrukats av Hamas för att främja de egna terroraktiviteterna. Jag känner med Gazas folk men de behöver ett styre som förmår använda det internationella stödet på ett konstruktivt sätt, i stället för att utnyttja ekonomin för inköp av vapen och utbetalning av terrorlöner.
Israel önskar en fredlig gräns till Gaza men så länge Hamas underblåser konflikten i stället för att prioritera sitt folk har inte freden någon chans.
Trots de många hot som följt landet sedan dess grundande för 71 år sedan har Israel på några få decennier utvecklats från en fattig öken till en blomstrande stat. Parallellt med detta har man alltid sökt fred – vilket uppnåtts med grannstaterna Egypten och Jordanien. Israel ser med förväntan fram emot den dag då fred ska råda med landets palestinska grannar.
Efrat Hochstetler
Vice beskickningschef, Israels ambassad i Stockholm
Debattartikel publicerad i Aftonbladet 14 maj 2019
https://www.aftonbladet.se/debatt/a/OpzzL3/vi-vill-ha-fred--hamas-underblaser-konflikten
Svenska medier dubbelt osunda gentemot Israel
- Martin Blecher
Anfallet kom oväntat och intensivt. Under två dagar regnade 700 raketer över Israel. Landets försvarssystem, byggt just med syftet att aldrig överraskas av oväntade anfall, lyckades desarmera de flesta, men skadorna på civila hem och personer blev ändå omfattande.
Högst väntad var däremot den svenska medierapporteringen, som var lika förutsägbart snedvriden som vanligt. Det är beklagligt utifrån mediernas uppdrag, men också för möjligheten att lösa konflikten.
Låt oss tänka oss ett krissamtal i en vanlig mellanstadieskola, där några elever medvetet och långvarigt har mobbat och slagit en annan elev, utan att skolan reagerat. Om vi vidare tänker att den mobbade men samtidigt muskulärt starke eleven till slut tröttnar och slår tillbaka på en av mobbarna, och att skolan då kallar in föräldrarna för ett möte om det oacceptabla i att den mobbade slagit tillbaka.
Vi skulle med rätta kalla skolledningens hantering för absurd och orättfärdig. Men det är ändå ganska likt den beskrivning som svenska medier normalt ger av den så kallade Mellanösternkonflikten.
Den som följer internationella medier ser oftast en mer balanserad bevakning, som först beskriver den palestinska sidans raketanfall, och därefter Israels gensvar. I Sverige är tågordningen däremot ofta den motsatta: Man börjar med att beskriva hur den utsatta parten slagit tillbaka, och med lite tur lyckas kanske den snabbt skummande läsaren till slut också få reda på vem som inlett konflikten.
Den här perspektivförflyttningen är osaklig i sig, men den försvårar också hanteringen av ansvarsbördan längs hela kedjan av stridshandlingarnas orsaker, förlopp och möjliga lösning. Exemplen är många, men låt oss denna gång begränsa oss till Aftonbladet, som tillhör Sveriges mest Israelfientliga tidningar.
Varje tidning har förstås rätt att ta ställning i en konflikt, men positionen haltar om den bygger på felaktiga sakuppgifter. Aftonbladet har återkommande gjort sig skyldig till faktamässigt felaktig rapportering i den israelisk-palestinska konflikten.
Även den här gången tar tidningens ledartext sitt avstamp i att en kvinna och hennes bebis dödats av israeliska flygattacker. I verkligheten har dock både Israels försvar och Islamiska jihad förklarat att dessa dog av en raket som var tänkt att skjutas mot israeliska civila men som av misstag exploderade i familjens hem.
Därefter beskriver ledartexten orsakerna till konflikten (Israel är militanta förstörare) och lösningen (Israel måste bli snälla). Ingenstans anförs något moraliskt eller politiskt ansvar hos terrorgrupperna i Gaza eller de krafter som stödjer dem och beväpnar dem.
Om vi återgår till bilden från mellanstadieskolan kan vi vara ganska säkra på att mobbningen och våldet fortsätter om skolan skulle lägga skulden på den utsatte i stället på förövarna. Samma sak gäller i Mellanöstern. Även om många svenska journalister bär på ett starkt patos för den palestinska sidan, borde de ändå inse två saker:
1. Man kan inte ljuga om sakuppgifter, medier behöver tala sanning.
2. Inga konflikter löses av att den ena parten frånkänns moraliskt ansvar – speciellt naturligtvis om det gäller den part som bär huvudansvaret för konflikten.
Att så konsekvent frånkänna de palestinska våldsgrupperna sitt ansvar är ett dåligt sätt att visa stöd. Tvärtom blir det ett tämligen nedsättande sätt att frånta dem sitt vuxenansvar. Moraliskt blir det närmast kränkande att bemöta vuxna människor på det sättet, och pragmatiskt blir det kontraproduktivt, eftersom dessa då aldrig behöver visa den mognad som faktiskt skulle kunna lösa konflikten.
Svenska medier borde förstå bättre än så.
Per Ewert
Publicerad på Världen idags ledarsida 9 maj 2019
Per Ewert är direktor för Claphaminstitutet
http://www.claphaminstitutet.se/
Antisionister är inte alltid antisemiter men antisemiter är alltid antisionister
- Martin Blecher
”Leve Palestina och krossa sionismen” sjöng Socialdemokraternas Ungdomsförbund (SSU) i sitt förstamajtåg i Malmö.
Sen upprepade sig ett mönster som Israelvänner och judar känner igen väl och som är en av orsakerna till att allt fler svenska judar överväger att flytta härifrån:
- Person A uttrycker sig antisemitiskt (ofta någonting som A gjort vid upprepade tillfällen).
- Vi som hanterar antisemitism på daglig basis påpekar detta. Ofta blir vi arga, rädda och sårade så som andra som utsätts för rasism.
- A får ursäkta sig i media och påstå att det inte handlade om antisemitism (den här gången heller), trots att alla som är insatta i frågan säger emot. Vi som kan detta får däremot inte komma till tals.
- Sen är allt över till dess att samma procedur upprepar sig igen senare, ofta med samma personer/organisationer i huvudrollerna.
Antisemitism är ett globalt fenomen och via sociala medier och andra forum på internet känner den inga gränser och sprids obehindrad från A i Sverige till B i Mellanöstern och C i Sydamerika.
Oavsett var den befinner sig är den av samma natur, består av samma element och dess mål är alltid att döda judar.
Än så länge ligger antisemitismen i Sverige på samma nivå som till exempel många amerikanska universitet, där judar trakasseras och även misshandlas. Läget här är alltså ännu inte så illa som i till exempel Frankrike, där människor har mördats av den enda anledningen att de är judar.
Oavsett var vi befinner oss är en sak säker: antisemitism som inte konfronteras växer.
I SSU:s fall, framtidens Socialdemokratiska politiker, blir det pinsamt tydligt att det finns ingen vilja att hävda denna utveckling.
Och i svenska medier upprepar sig mönstret. ”[...] Det finns absolut ingen antisemitism bakom”, påstod SSU:s kommunikationschef Amanda Borg.
SSU Skånes ordförande Electra Ververidis förklarade att det handlar om ”ett politiskt ställningstagande mot ockupationen av Palestina” och att ”antisemitism och antisionism är inte samma sak.”
Vi som har kunskap om antisemitism är oeniga med henne.
Vi ser dagligen hur antisemitismen kommer förklädd som antisionism. Och även om hon har rätt i sak, antisionism är inte det samma som antisemitism, så visar undersökningar att majoriteten av antisionister har antisemitiska tendenser.
I klarspråk: antisionister är inte alltid antisemiter men antisemiter är alltid antisionister.
Förut hatades judar för sin religion och sin etnicitet. Nu hatas de för sin stat. Därför är det viktigt att, om antisemitismen ska kunna bekämpas, rapportera rätt om händelser i Israel.
Här har svensk media brustit katastrofalt.
Allt från SVT:s felaktiga rapportering om motorvägar och Hamas ”krigare” samt (o)vanan att aldrig rapportera om attacker på Israel förrän Israel svarar, till Bards teckningar i DN och Donald Boströms artikel om Israels organstölder i Aftonbladet.
Då är bilden som förmedlas i svensk media så ensidig, felaktig och negativ att svenska judar och Israel-vänner har så gott som inget förtroende för svensk media när det kommer till Israel.
Om du frågar mig om medierna är delaktiga i ökad antisemitism i Sverige så blir svaret ”JA!”
Medier och politiker måste skärpa sig. Vi i Vänskapsförbundet Sverige-Israel hjälper mer än gärna till med både kunskap om Israel, antisemitism och information om aktuella händelser när det behövs.
Vi vägrar tro att svenska medier vill sprida antisemitism, som i slutändan drabbar svenska judar – och det är konstigt om journalister inte vill vara balanserade och sakliga i sin rapportering.
Ett av syftena med journalistik är att förmedla och öka kunskap.
Ungdomsförbund med kunskap går inte I förstamajtåg och skanderar antisemitiska ramsor.
Som, förresten, måste få konsekvenser.
Viktor Hardarson
Styrelseledamot i Vänskapsförbundet Sverige-Israel i Stockholm
Publicerad på SVT Opinion 9 maj 2019
Vissa grupper inom S är besatta av Israelkritiken
- Martin Blecher
SSU:s skandering på 1 maj i Malmö var tyvärr inte första gången som vi hörde antisemitiska slagord från de unga socialdemokraterna. S-ledningen måste sätta stopp för den negativa besattheten i fråga om allt som har att göra med staten Israel, skriver Israels ambassadör Ilan Ben-Dov.
De rop som SSU-medlemmar hördes skandera i 1:a maj-tåget i Malmö i år – ”Krossa sionismen!” – var olyckligtvis inte första tillfället som vi hörde antisemitiska slagord från denna organisation. Det faktum att fenomenet upprepar sig måste tjäna som en varningsklocka och borde få ansvariga att ligga sömnlösa om natten.
Man kan heller inte frikoppla dessa antisemitiska fenomen från den djupt rotade fientliga inställningen till Israel bland delar av SSU:s medlemmar.
Det svenska socialdemokratiska partiet har en betydande historia av goda relationer med Israel. 1950-talet var en period av nära vänskap mellan staten Israel och det socialdemokratiska partiet. Detsamma skall också sägas om ministärerna under dåvarande statsminister Göran Persson, som också i dag är en ledande gestalt i fråga om kampen mot antisemitism och en stor vän av Israel.
Nuvarande statsminister Stefan Löfven (S) har också offentligt uttryckt sin vänskap för Israel, något vi mycket uppskattar och värdesätter.
När jag emellertid påpekat att vissa grupper inom partiet är mycket fientliga till Israel och rentav besatta av sin negativa hållning, har jag av ledande partiföreträdare beskyllts för okunskap.
Det förefaller mig som att man just i de kretsarna föredrar den enkla utvägen att ignorera de allvarliga problem man har, i stället för att resolut ta itu med frågan. Detta är ett allvarligt misstag – ett historiskt misstag.
Mot bakgrund av ropen på att ”krossa sionismen” vill jag härmed insistera på att antisionism är antisemitism. Detta kan förtjäna sin förklaring.
Sionismen är det judiska folkets nationella befrielserörelse. Som politisk rörelse grundades den under 1800-talets andra hälft med målet att återupprätta det judiska folkets nationella oberoende. Det judiska folket återvände således till det urgamla hemland man fördrivits från – Israel – för att där återupprätta sitt nationella självbestämmande.
Det verkar som att det bland unga socialdemokratiska partimedlemmar finns de som vägrar acceptera nämnda faktum. Det förefaller även som att ordet ’sionism’ bland delar av dessa ungdomar blivit till ett veritabelt skällsord. Allt detta är uttryck för ett allvarligt problem.
De som förkastar sionismen är vanligen de första att stödja varje annat folks rätt till självbestämmande – från Afrika, till Sydamerika och Asien.
Bara när det kommer till det judiska folket är denna rätt inte självklar. Självfallet är detta ren och skär antisemitism.
Det är viktigt att åter understryka att alla har rätt att kritisera den israeliska regeringens politik – kritik är något legitimt och acceptabelt i varje demokratiskt samhälle.
Med detta sagt, förkastandet av sionismen – vilket är lika med ett förkastande av staten Israels själva existens – är ett rent och otvetydigt uttryck för antisemitiska tankefigurer och skall aldrig under några omständigheter kunna ursäktas.
Kort efter det att jag påbörjat mitt uppdrag som ambassadör i Sverige, sammanträffade jag med SSU:s förbundsordförande. Jag erbjöd att inleda en allvarlig och ärligt menad dialog mellan SSU och staten Israel. Också här underströk jag att dialog självfallet inte förutsätter samsyn men att man enligt mitt förmenande åtminstone borde lyssna på varandras ståndpunkter. Vi sträckte ut vår hand – och den avvisades.
Fientligheten och hatet mot den judiska staten visade sig vara starkare än viljan till dialog. Det förefaller rentav som att SSU skulle föredra dialog med vilken som helst av världens mest totalitära stater framför samtal med Mellanösterns enda demokrati, Israel. En demokrati som delar sina grundläggande värderingar med Sverige.
Just nu, när vi ser en kraftigt tilltagande antisemitism i Europa, bör särskild vaksamhet visas inför fenomen sådana som vi sett inom SSU. Jag uppmanar det socialdemokratiska partiets ledare att ta denna problematik på största allvar och med kraft sätta stopp för fientlighet, hat och den negativa besattheten i fråga om allt som har att göra med staten Israel. Det är hög tid för dem att behandla den skamliga sjuka som kallas antisemitism.
Ilan Ben-Dov
Israels ambassadör i Sverige
Dags att terrorklassa Hizbollah
- Martin Blecher
Det är inte möjligt att skilja mellan en politisk och en militär gren av den islamistiska rörelsen Hizbollah. Sverige borde därför följa Storbritanniens exempel och klassa Hizbollah som en terrororganisation. Är utrikesminister Margot Wallström (S) beredd att göra så? skriver Lars Adaktusson (KD).
När USA:s president nyligen undertecknade ett dekret som erkänner Israels rätt till Golanhöjderna möttes det av skarpa reaktioner runt om i världen. Tidpunkten för beslutet, några veckor före det israeliska parlamentsvalet, i kombination med att Golanhöjderna av FN betraktas som ockuperat område, ledde till starka protester från länder som Ryssland, Turkiet, Iran och Syrien. Kritik mot USA:s agerande framfördes också från de EU-länder som finns representerade i FN:s säkerhetsråd.
Golanhöjderna blev syriskt område efter att det franska mandatet i regionen upphörde 1944, men intogs av israeliska armén i samband med att Israel attackerades av sina grannländer i sexdagarskriget 1967. Syrien försökte återta kontrollen i ännu ett arabiskt angreppskrig mot Israel 1973, men misslyckades. Året därpå undertecknade Syrien och Israel ett avtal om vapenstillestånd och FN-närvaro i området.
Det är mot den bakgrunden begripligt att det amerikanska beslutet möts av invändningar. Samtidigt är det ett faktum att det omtvistade området, som sträcker sig längs hela gränsen mot Syrien, utgör en strategiskt viktig buffertzon. Alternativet till fortsatt israelisk kontroll av Golanhöjderna är inte fred och avspänning, utan kraftigt ökade hot mot Israels säkerhet och framflyttade positioner från shiamuslimska Hizbollah.
Hizbollah bildades i början av 1980-talet med stöd av ayatolla Khomeini i Iran för att sprida den islamiska revolutionen och i förlängningen hota staten Israel. Sedan dess har Hizbollah som organisation varit inblandad i utländska terrordåd, men också i blodiga strider i Syrien och i en allvarlig destabilisering av Mellanöstern. Trots representation i Libanons parlament och regering är Hizbollah fortfarande direkt knutet till diktaturen i Iran såväl politiskt som ekonomiskt. Organiserad brottslighet och narkotikahandel är en del av rörelsens verksamhet.
För befolkningen i Israel har hot om våld och terror varit en del av vardagen sedan landet grundades 1948. Det uttalade målet från Hizbollah och andra militanta organisationer att utplåna Israel är reellt och illustreras av det faktum att tusentals civila israeler genom åren upplevt hur livet hastigt förvandlats till ett inferno av raketbeskjutningar, död och söndertrasade familjer.
Det borde med andra ord vara lika självklart som centralt att omvärlden tar avstånd från den islamism som hotar det demokratiska Israel. Ett sätt att konkret göra detta är att följa Storbritanniens exempel och klassa Hizbollah som en terrororganisation. I slutet av februari tog britterna beslutet att den islamistiska rörelsen i dess helhet ska terrorstämplas, vilket bland annat innebär att den som är medlem i eller stödjer Hizbollah riskerar att dömas till tio års fängelse.
Enligt den brittiske inrikesministern, Sajid Javi, är det inte möjligt att som EU skilja mellan en politisk och en militär gren av Hizbollah. Att rörelsen ska betraktas som en enhet har tidigare understrukits av internationella terrorexperter, men också av dess egna företrädare. Hizbollahs vice generalsekreterare, Naim Qassem, förklarade redan 2012 att det inte finns någon politisk eller militär gren, utan att organisationen ska ses som en ”enhetlig motståndsrörelse”.
Mot bakgrund av detta har jag tillsammans med Europaparlamentariker från olika partigrupper nyligen undertecknat ett brev till EU:s Höga representant för utrikesfrågor, Federica Mogherini, med krav på att Europeiska unionen agerar på samma sätt som Storbritannien.
Att fortsatt upprätthålla den påhittade distinktionen mellan en politisk och en militär gren av Hizbollah och enbart terrorklassa den senare, är att blunda för faktiska realiteter. Det riskerar att spela de krafter i händerna som aktivt verkar för att undgå konsekvenserna av en terrorstämpling som inte sällan är frysta internationella relationer och politisk isolering.
Med anledning av detta måste EU, liksom nationella regeringar runt om i Europa, rakryggat ställa sig på Israels sida och göra det som går för att sätta stopp för våldet och undanröja det existentiella hotet mot det judiska folket.
Att tydligt ta avstånd från terrorism på det sätt som Storbritannien nu gör är för Kristdemokraternas del en självklarhet. Frågan är om det är lika självklart för den rödgröna svenska regeringen; är utrikesminister Margot Wallström (S) beredd att klassa hela Hizbollah som den terrororganisation det faktiskt är?
Lars Adaktusson (KD)
utrikespolitisk talesperson Kristdemokraterna
Debattartikel publicerad i GP 8 maj 2019
Israeliska soldater ville ge sin sanning
- Martin Blecher
På måndagskvällen hade Vänskapsförbundet Sverige-Israel bjudit in tre personer från israeliska armén (IDF) tillhörande organisationen My Truth för att tala om den spända situationen mellan israeler och araber.
Riksdagsledamot Lars Adaktusson (KD), Vänskapsförbundets ordförande, inledde kvällen med att påpeka hur passande föredraget var, med tanke på helgens oroligheter då omkring 700 raketer avsköts från Gaza mot Israel.
– Vi behöver göra mer, och vi behöver därför veta mer, menade Adaktusson då han presenterade talarna, IDF-soldaterna Avihai Shorshan, Eli Bogdan och Gilad Segal.
Shorshan berättade hur han under Gazakriget 2014 förfärats av hur snedvridet internationella medier beskrev händelserna och att han därför en kväll skrev ner några egna ögonvittnesskildringar i ett Facebookinlägg, som han avslutade med hashtaggen MyTruth (Min sanning).
Nästa morgon hade inlägget över sextusen delningar och hashtaggen spreds då fler började beskriva vad de sett och upplevt.
Detta ledde omsider till organisationen My Truth, som sedan dess inbjudits att tala bland annat i EU och FN.
Shorshan beskrev sin uppväxt i Gaza och hur fadern skjutits ihjäl i sin bil.
– Då kan man välja mellan att hata, fly eller fortsätta tro på det man gör och försöka hjälpa någon annan, sade han, och tillade att han valde det sista och anmälde sig som frivillig i Röda Davidsstjärnan.
– Kriget står inte enbart mot terrorn, utan mot hatet självt, sade Shorshan.
– Det är mänskligt att hata en fiende. Men frågan är vad du gör med hatet, hur du hanterar det. Armén lär oss att bli professionella, att kanalisera känslorna rätt. Vi tror på liv, inte död.
Eli Bogdan berättade hur ett självmordsattentat i Haifa även drabbat många araber, och hur detta fick honom att inse hur långt terrorister kan gå.
– De är villiga att döda även sina egna så länge de samtidigt kan döda judar, sade han.
Bogdan beskrev hur de ibland måste gå in i arabiska samhällen för att uppleta terrorister, som ofta gömt sig bland kvinnor och barn.
– De känner till våra order, att vi inte får skada barn. Men själva vet de att om de kan provocera oss, genom stenkastning, molotovcocktails och liknande, och då skadas på kuppen, så ger det god publicitet för deras del, sade Bogdan.
– Omvärlden rasar över att IS använder sig av barn. Men Hamas gör detsamma, och ingen protesterar.
Även vid gränsstängslet mot Gaza omger sig terrorister med barn och handikappade, berättade Gilad Segal.
– Vad gör man då, när folket stormar sig igenom stängslet? undrade han och pekade på dilemmat som blivit ett talessätt inom IDF: att allt är tydligare och enklare under lysrörsljus [på ett kontor] än ute i dagsljuset.
Stefan Dozzi, Vänskapsförbundets generalsekreterare, påpekar att det är viktigt att IDF-soldaters egna vittnesbörd kommer fram.
– Hamas har använt sig av mänskliga sköldar i många år. Det är inte alla som vet det, menar han.
Föredraget i Stockholm samlade omkring 170 föranmälda personer, vilket Dozzi menar pekar på att det finns efterfrågan på liknande event.
På onsdagen fick israelerna träffa partiföreträdare i riksdagen och tala på samma tema.
Karin Nytomt, Världen idag
Publicerad i Världen idag 8 maj 2019
Vissa grupper inom S är besatta av Israelkritiken
- Martin Blecher
Avsaknaden av fördömande av våldet mot Israel gör att talet om att försvara folkrätten klingar ihåligt, skriver Leif Thybell, tidigare programhandläggare i Asien för Diakonia.
”När jag steg av planet och gick på flygplatsen så kände jag doften av apartheid” förmedlar Bo Forsberg i en tv-intervju om hur hans reskamrat, den sydafrikanske ärkebiskopen, uttryckte sig vid ett besök i Israel för ett antal år sedan.
Diakonia har nu sedan en tid en ny generalsekreterare efter Bo Forsberg. Under Bo Forsbergs ledning har Diakonia, trots den uttalade policyn att de ”strävar efter att vara och uppfattas som oberoende och opartisk”, konstant ifrågasatt Israel och dess uppträdande, men inte dess grannar. Detta står i stark kontrast till nämnda policy.
I mars 2012 bjöd Diakonia in till en konferens i Betlehem under namnet ”Kom och se”. Enligt Bo Forsberg var syftet med konferensen att: ”Fördjupa det teologiska tänkandet och uppdraget” samt att ”med situationen i Israel/Palestina som ”hjälpmedel” få inspiration att läsa Bibeln mer ’kontextuellt’ i vår egen tid och miljö”.
Men när man läser vad huvudföreläsaren Ched Meyers från USA, innan konferensen skrev på sin blogg, framträder dock ett helt annat syfte med konferensen. Meyers skrev den 25 mars 2012 att ”denna gång är det en grupp om ett hundra svenska frikyrkoledare samt medlemmar av Diakonia och Bilda. Arrangörerna hoppas att strategiskt påverka kyrkors (och även den svenska regeringens) policy gällande Palestina. Det verkar bli en livlig grupp”
Den 22 december 2009 var Diakonia med och publicerade rapporten ”Failing Gaza” om kriget i Gaza med budskapet att omvärlden är ”medskyldig till att Gazaborna lever i ruiner” och att ”människors hem, skolor, sjukhus och arbetsplatser ligger fortfarande i ruiner”. Rapporten följer tidigare mönster att det är främst Israel som orsakat fruktansvärda skador och lidanden, nu under kriget 2008-2009.
Som jämförelse kan nämnas att Sveriges Radios Cecilia Udden rapporterade efter kriget i en lyssnarchatt: ”Jag sa redan första dagen jag kom till Gaza efter kriget – den 23 januari – att det knappt syntes några spår av kriget i Gaza city – förutom det sönderbombade parlamentet. Det stämmer att förstörelsen är koncentrerad till vissa områden – där den å andra sidan är total.”
Efter kriget i Gaza 2008–2009 sammanställde FN en rapport, den så kallade Goldstonerapporten. Diakonia gav, på Leopolds förlag, 2010 ut en svensk översättning av rapportens sista del, som beskrevs med orden ”att operationerna saknade motstycke i sin hårdhet och att dess konsekvenser kommer att bli långvariga. Över 1 400 palestinier och 13 israeler dödades och den materiella ödeläggelsen var enorm”.
Beträffande antal offer medgav Hamas dock i november 2010 att av de 1 400 offer som tidigare benämnts som civila, var mellan 600 till 700 ”fighters”. Israeliska armén hävdade redan vid krigsslutet att antalet tillhörande Hamas var 709.
Frågan inställer sig varför Diakonia valde att hålla en så hög profil i frågan om Goldstonerapporten.
Är anledningen att det var en tidigare anställd, holländskan och juristen Grietje Baars, tidigare medarbetare på Diakonias Jerusalemkontor, som stod för huvuddelen av materialinsamlandet i Gaza och för sammanställningen?
Diakonia arrangerade dessutom i Stockholm minst två seminarier på temat Gaza-kriget 2008–2009. I ett av seminarierna hade den israeliska ambassadören begärt att få delta och gå i svaromål men nekades.
När nu den nye generalsekreteraren Georg Andrén skulle introduceras till konflikten i Israel/Palestina ordnades ett besök för honom att besöka gränsen till Gaza. Den 29 oktober 2017 skrev då Andrén på Twitter: ”Världens största utomhusfängelse. Ingenting kommer varken in eller ut. Skapar social frustration och radikalism”.
COGAT, den israeliska myndighet som övervakar in- och utförsel till Gaza anger dock att det just under oktober 2017, genom Kerem Shaloms gränskontroll, fördes in 5 050 ton gas, 10 735 miljoner liter diesel, 1 452 miljoner liter bensin, samt att det exporterades 3 877 ton gods tillverkade i Gaza!
Georg Andrén skriver nu i en debattartikel i Svenska Dagbladet den 18 april att Diakonia vill vara en försvarare av i första hand folkrätten i Israel-Palestina konflikten. Att organisationen vill försvara folkrätten måste naturligtvis applåderas men avsaknaden av tillräckligt fördömande av det våld som Israels grannar utsätter landet för gör att detta tal klingar ihåligt.
När antisemitiska strömningar i dag gör sig alltmer hörda så är det utomordentligt viktigt att organisationer som Diakonia, som själv hävdar att ”Diakonia strävar efter att vara och uppfattas som oberoende och opartisk”, inte späder på hat och motvilja mot Israel och mot judar.
Leif Thybell
Tidigare programhandläggare i Asien för Diakonia
Debattartikel publicerad i Dagen 7 maj 2019
Följ gärna Leif Thybell på twitter https://twitter.com/leifthybell
Att rapportera från Gaza - en sarkastisk manual i sju punkter
- Martin Blecher
Träffsäker satir över nyhetsrapporteringen från Gazaremsan:
I händelse av ett nytt, storskaligt Gazakrig, har jag gjort denna sammanställning för att journalister och korrespondenter skall kunna ge en korrekt bild av den israelisk-palestinska konflikten.
Jag hoppas att den skall vara till hjälp inte bara för nykomlingar, utan också för de rutinerade reportrar som kan behöva fräscha upp sina kunskaper.
1) Se till att den kronologiska ordningen och orsakssambanden blir omvända. Det är väldigt viktigt att inleda med Israels reaktion, och först långt ner i artikeln nämna de oprovocerade palestinska terrorangrepp som framkallade Israels svar. Under inga omständigheter får rubriken ge en rimlig bild av händelseförloppet.
2) Återge alltid de palestinska uppgifterna från Hamasstyrda Hälsoministeriet i Gaza när det gäller antalet döda och skadade. Ifrågasätt dem inte! Detta gäller såväl uppgifter om totala antalet, som påståenden om andelen civila offer. Israels uppskattningar skall alltid ignoreras eller misstänkliggöras – även om de senare bekräftas av Hamas.
3) Det är aldrig för tidigt att börja svänga sig med uttrycket ”oproportionerlig” när det gäller Israels svar, eller att skildra varje påstått palestinskt dödsoffer som ett möjligt tecken på israeliska krigsförbrytelser.
4) Tänk på att ignorera eller åtminstone förminska a) bevisen på att Hamas använder sin egen civilbefolkning som mänskliga sköldar, och b) Israels och IDF:s oerhörda ansträngningar – som går långt längre än någon annan försvarsmakt – för att undvika civila offer.
5) En särskild påminnelse till fotojournalister och TV-team: var snälla och bortse från de etiska standarder som ni annars brukar tillämpa när ni rapporterar från krigszoner. Era redaktörer förväntar sig en rejäl dos med närmast pornografiskt närgångna bilder från palestinska offer. Gör inte era hemmaredaktioner besvikna.
6) Försök att använda intransitiva verb eller passiva omskrivningar när det gäller palestinierna. Gör tvärtom när det gäller Israel. Så här t.ex. ”oroligheter bröt ut vid gränsen till Gaza” och ”raketer avfyrades mot Israel”, men ”Israel angriper mål i Gaza”. Se till att inget ansvar kan läggas hos palestinierna.
7) Undvik att förse nyhetskonsumenten med bakgrundsinformation och sammanhang, som att Israel lämnade Gaza 2005, att Hamas tog området från Fatah med våld, att FN:s Palmer-rapport fastslog att Israels blockad är legal, att även när Israel beskjuts från Gaza fortsätter man förse Gazaborna med förnödenheter etc. Läsare och tittare blir bara förvillade av fakta.
Det finns fler tekniker, men om du ser till att ständigt använda den här manualen så kommer folk så småningom att dra rätt slutsatser om den judiska staten.
Daniel Schwammenthal
Leder AJC:s Transatlantic Institute
Från en tråd publicerad på twitter 4 maj 2019
Daniel Schwammenthal på twitter:
https://twitter.com/DSchwammenthal
Om Schwammenthal på Wikipedia: Before joining the AJC Transatlantic Institute in 2011, Daniel Schwammenthal worked for seven years as an editorial page writer and op-ed editor for The Wall Street Journal Europe in Brussels and Amsterdam, writing about EU politics and economics, the Arab-Israeli Conflict, Iran, Islamic extremism and terrorism. Prior to that, he worked for six years as a reporter for Dow Jones Newswires in Bonn, Berlin and Brussels covering German and European politics, economics and regulatory affairs.
Om kartan inte stämmer med verkligheten
- Martin Blecher
”Om kartan inte stämmer med verkligheten, så stämmer kartan.” Så kanske man kan sammanfatta den svenska synen på Israel, palestinierna och den så kallade Mellanösternkonflikten.
Jag skriver ”så kallade” eftersom Mellanösternkonflikten i många svenskars och andra européers ögon är synonym med konflikten mellan Israel och palestinierna. Man menar dessutom, att löser man just denna konflikt, så är den svåraste av alla konflikter löst och fred kommer att råda i Mellanöstern. (För all del, även Obama tyckte så.)
Detta synsätt handlar dock mer om ideologi och dogmatism än om verklighet. Det är ett sätt att se på verkligheten som kan baseras på en vänsterideologi, där kolonialism finns i förgrunden och där Israel ses som kolonisatören som ”tog” palestiniernas land. Synsättet kan också komma från kristet håll och grunda sig i någon form av befrielseteologi, besläktad med vänsterideologin.
Men även orientalism, en romantisk syn på arabvärlden och en allmän ”tycka-synd-om-ideologi” har sin plats här. Alltså, att man tycker synd om palestinierna: ”Varför ska inte de få ha ett land när judarna har det?” och ser på israelerna som de som förhindrar detta naturliga steg.
I Sverige finns alla dessa synsätt, alla lika felaktiga. Världen och Mellanöstern har en mängd konflikter som inte har ett dugg med israeler och palestinier att göra, och som dessutom är mycket värre. Sunni och shia, islamister och sekulära araber, Saudi och Iran, för att ta några exempel.
Kan du din historia vet du också att Israel inte är en kolonisatör. Du kan för all del tycka synd om palestinierna, det kan inte vara roligt att leva under Hamas på Gaza eller under Abbas på Västbanken, men det är ju inte Israels fel.
Den svenska regeringen är dock utomordentligt stolt och nöjd med sin politik gentemot såväl Israel som den palestinska myndigheten; det framkom senast i söndags, då Margot Wallström framträdde i Agenda med anledning av Trumps kommande fredsplan. Det var rätt att erkänna Palestina, menade hon; även om inga andra länder följt efter sedan Sverige gjorde det, kommer de säkert göra det. Det gör alls inget att Sverige har dåliga kontakter med Israel, Sverige förstod att Israel skulle reagera som man gjort och Sverige har ändå de kontakter man behöver.
Men så bra då, regeringen är nöjd …
Sverige bidrar bilateralt, via EU och FN, med enorma summor till den palestinska maktapparaten. Det handlar totalt om miljarder varje år. Det är även så att när andra, såsom USA, drar ner på stöd till UNRWA (det FN-organ som arbetar med palestinska ”flyktingar”), då drar Sverige ihop en givarkonferens och lovar självt hundratals miljoner för att fylla det hål som uppkommit.
Strax före valet i höstas kom beskedet från Margot Wallström, via generalkonsulatet i Jerusalem, att regeringen beslutat om ett bidrag till UNRWA på 200 miljoner dollar. Sverige har varit tydligt med att man stödjer en palestinsk statsbildning, att man vill främja en demokratisk utveckling på de palestinska områdena och kvinnors deltagande i det offentliga livet.
Alla vet att de svenska miljarderna inte gjort någon skillnad. Faktum är att även svenska regeringen vet, eftersom en utvärdering av SIDA visade just detta. Det låtsas man dock inte om, vilket visar att det svenska biståndet är helt och fullt politiskt betingat och helt oberoende av biståndets eventuella positiva resultat.
Man kan också fråga sig om palestinierna behöver våra svenska skattepengar. Nu har nämligen Mahmoud Abbas just tackat nej till att ta emot de skattepengar från Israel, som Israel kasserar in åt palestinierna i enlighet med Oslo-avtalet. Det handlar om 100 miljoner dollar varje månad.
Varför han tackar nej? Jo, för att Israel nu börjat dra av de pengar som motsvarar vad Abbas betalar ”martyrer” och andra fångar i israeliska fängelser. Det är inga småpengar det handlar om. I den palestinska budgeten beräknas summan till tre miljarder kronor för 2018. Tre miljarder kronor!
Abbas höll häromdagen ännu ett av sina långa och delvis förvirrade föredrag för sina ministrar. Den här gången prisade han bland annat Europas stöd till palestinierna och sade också: ”Som ni vet, uppfann Europa sionismen och Israel, och jag vet att det besvärar Israel. Låt oss inte lura oss själva. Det är vad historien säger. Om någon kan motsäga detta, stig fram.”
Abbas är kanske inte känd som den mest trovärdige historikern – hans doktorsavhandling var ju ett historierevisionistiskt förnekande av Förintelsen – men uttalandet är ändå intressant. Han understryker ännu en gång att han inte ser att Israel har en plats i Mellanöstern, han är glad och tacksam för européers stöd och tror att han ska uppnå sitt mål utan att behöva förhandla med Israel.
Så Abbas tar inte emot pengarna från Israel, anställda i hans myndighet får hälften av sin lön (men 60 procent under Ramadan) och han kommer att vända sig till arabvärlden och Europa för att få in pengar till sin maktapparat ändå.
Frågan är var smärtgränsen går för Sverige och andra europeiska länder? Hur länge kan man motivera alla miljarder till Abbas och hans myndighet? Hur stora summor kan man skicka i väg innan man inser att det är pengar som inte åstadkommer det man vill? När ska man börja ställa krav på Abbas att förhandla med Israel och kompromissa, i stället för att försöka få 100 procent av det han vill ha utan att förhandla?
Just nu är svaret, åtminstone från Sveriges regering: ”Om kartan inte stämmer med verkligheten, så stämmer kartan.”
Ulf Cahn
generalsekreterare Förenade Israelinsamlingen/Keren Hayesod
https://www.israelinsamlingen.org/
Israelkommentar publicerad i Världen idag 2 maj 2019
Nej, Jesus var verkligen inte palestinier
- Martin Blecher
I en debattartikel i amerikanska New York Times hävdades nyligen att ’det är högst troligt att Jesus, född i Bethlehem, var en palestinsk man med mörk hy’. Påståendet upprepades av en kongressledamot med tillägget: ’Vet de (kristna) inte att Jesus var palestinier?’.
Simon Wiesenthalcentrets Abraham Cooper hör till dem som reagerat mycket starkt på försöket att skriva om historien. En artikel i Jerusalem Post av Maayan Jaffe-Hoffman återger Coopers respons, som här publiceras något justerad.
Påståendet att Jesus skulle ha varit palestinier är så bisarrt att man måste fråga sig vad någon tror sig vinna med ett sådant uttalande.
För dem som inte kan den teologiska eller historiska bakgrunden innebär mytbildningen att de ser palestinsk historia i ett helt annat perspektiv, en palestinsk historia som annars inte hade sträckt sig särskilt långt tillbaka i tiden. Om någon påstår att Jesus var palestinier för 2.000 år sedan skapar det intrycket att judar ockuperar palestinskt land.
Och för dem som inte gillar judar skapas en dödlig kombination när de historiska myterna möts: att judarna skulle ha dödat Jesus och att de nu gör likadant mot hans efterkommande.
Myten att Jesus var palestinier började spridas på Yassir Arafats tid, av hans närstående rådgivare, den kristna palestiniern Hanan Ashrawi. Sedan dess har påståendet dykt upp med jämna mellanrum.
Tanken på att Jesus skulle ha varit palestinier är så absurd att det är hisnande. Jesus föddes i Bethlehem. Tänk på vilka hans föräldrar var – hans mor, Maria var trolovad till Josef, en snickare. I evangelierna nämns aldrig Palestina, bara Judeen, som var platsen där Jesus levde.
Om palestinierna skulle erkänna att Jesus var jude, så skulle också deras påståenden om att judarna inte kom förrän 1948 för att ockupera de palestinska urinvånarnas land, avslöjas som absurda.
Kongressledamoten Ilhan Omar vet att hennes påstående är falskt, men inser också dess inneboende styrka. Hon har gjort flera uttalanden i linje med detta, som alla handlar om att skriva om historien, och få folk att tro att det palestinska folket skulle ha en flertusenårig historia.
Cooper beskriver Omar som en ”smart antisemit”, och påtalar det oerhörda i att myten numera kan spridas av någon som valts in i den amerikanska kongressen. Han fortsätter med att uttrycka sin förvåning över att New York Times ens tog in en debattartikel med en sådan formulering. Den typen av information förväntar man sig snarare på facebook och twitter där användare lättare kan komma undan med fake news, konstaterar Cooper.
Lösningen, avslutar Cooper, handlar om utbildning:
Det är extremt viktigt för världens judenhet, och judiska familjer att lära de sina, och noga studera den fantastiska kärleksrelation som i över tre tusen år funnits mellan folket och landet. Utbildade judar och kristna har ett ansvar att bemöta alla försök att skriva om historien.
Rabbi Abraham Cooper
the Simon Wiesenthal Center
Återgivet av Maayan Jaffe-Hoffman i Jerusalem Post 25 april 2019
Simon Wiesenthal Center
http://www.wiesenthal.com/
De utmanade kyrkans ledning om antisemitism
- Martin Blecher
Svenska kyrkan kommer att ta upp frågan om de kritiserade palestinska skolböckerna på nytt med de kristna skolor som samfundet an stöder i de palestinska områdena. Det lovade kyrkans internationelle chef Erik Lysén efter ett möte där Vänskapsförbundet Sverige-Israel visade exempel på hur skolbarn uppmuntras att bli martyrer för Palestina.
Det i förra veckan som tre personer från Vänskapsförbundet Sverige-Israel uppvaktade kyrkans ledning i Uppsala. Där fick de bland annat träffa Erik Lysén, internationell chef för Svenska kyrkan.
– Vi ville uppvakta Svenska kyrkan och ge dem fakta om hur skolböckerna i de skolor som de stöder lär ut hat och uppmanar till våld, säger Stefan Dozzi, generalsekreterare för Vänskapsförbundet.
Svenska kyrkan stödjer, genom sitt partnerskap med Evangelisk-lutherska kyrkan i Jordanien och det Heliga landet, tre grundskolor på Västbanken: i Bethlehem, Beit Sahour respektive Ramallah.
Därutöver stödjer Svenska Jerusalemföreningen Den gode herdens skola i Beit Jala på Västbanken.
Vid mötet visade Tobias Petersson, som driver bloggen Perspektiv på Israel, exempel på hur de böcker som används på bland annat Den gode herdens skola bejakar våld och till del är antisemitiskt.
– Det finns texter i skolböckerna från årskurs 3 och uppåt där barnen uppmuntras att offra sitt blod och förinta främlingar, säger han till Världen idag efter mötet.
– På kartorna finns heller inte Israel med, utan hela området kallas för Palestina.
Jerusalemföreningen har i ett nyhetsbrev tidigare i år svarat på kritiken genom att peka på att även israeliska skolböcker för några år sedan uppvisat brister. Men man bekräftade också att de kristna skolorna måste utgå från den palestinska läroplanen och använda de kritiserade böckerna.
Detta upprepades även av Svenska kyrkans företrädare vid mötet i tisdags, även om Erik Lysén efteråt skriver till Världen idag att det är ”mycket ovanligt med antisemitiska eller våldsbejakande tankebilder i de böcker som används i skolorna i dag”.
Trots detta förklarar han att Svenska kyrkan nu åter kommer att ta upp frågan om skolböckerna med de ansvariga.
”Frågan om läromedel är en del av den löpande dialogen som Svenska Jerusalemföreningen har med skolans ledning och frågan kommer att tas upp igen,” skriver Erik Lysén till Världen idag.
”Det är naturligtvis oacceptabelt med våldsbejakande och antisemitiska tankebilder. När dessa förekommer i skolböcker måste vi reagera och påtala problematiken för våra partner som bedriver utbildningsverksamhet.”
Erik Lysén anser samtidigt att de värderingar som förmedlas på skolorna väger tyngre än det material som används i undervisningen.
”De kristna skolorna försöker så mycket de kan att påverka den palestinska läroplanen och stärka den kristna prägeln som i sig rymmer perspektiv om ickevåld och religionsdialog,” skriver han, och avslutar med att skolorna som Svenska kyrkan stödjer arbetar aktivt ”för fred, samförstånd och jämlikhet på kristen grund.”
Stefan Dozzi är inte lika säker.
– De här böckerna uppmanar till våld och hetsar mot Israel. Det är väldigt svårt att se hur man ska kunna fostra till fred och samexistens om barn matas med det här giftet ända från årskurs 2 och 3, säger han.
– Grundfrågan är ju också varför inte kyrkans ledning slår näven i bordet och säger absolut stopp till dessa avskyvärda skolböcker
Eva Janzon
Publicerad i Världen idag 15 april 2019
Antisemitism får aldrig accepteras
- Martin Blecher
Nynazister ska bemötas för sitt hat och bekämpas för sin kriminalitet. Låt oss inte göra dem större än vad de är, men inte heller göra deras vidriga våldsbenägenhet mindre farlig än den är, skriver Gunnar Hökmark.
I Sverige får inte antisemitism accepteras. Sverige ska vara ett land där judar kan vara lika säkra och trygga som någon annan. Var och en ska få utveckla sin identitet och vara så judisk som man vill vara och så svensk som man är. Våra överlevande, och de är våra, ska känna sig som de hjältar och hjältinnor de är som har tagit sig ut ur helvetets portar.
Antisemitismen är ett särskilt gift. Den bygger på en medveten tanke om att någon på grund av sin härkomst, tro eller genetik är underlägsen som människa. En tanke som går längre än fördomars fördummande syn på människor av annan härkomst. Därför måste det råda nolltolerans mot antisemitism. Mörkrets krafter i form av nynazister ska bemötas för sitt hat och bekämpas för sin kriminalitet. Låt oss inte göra dem större än vad de är, men inte heller göra de till antalet få gruppernas vidriga våldsbenägenhet mindre farlig än den är.
Antisemitismen som kommer från flyktingar som växt upp i Mellanöstern måste bemötas med samma nolltolerans. Det finns ingen kulturell bakgrund, ingen religiös bakgrund och ingen social bakgrund som berättigar tolerans inför hat mot judar eller någon annan.
Det är inte acceptabelt att ledande politiska företrädare inte reagerar mot antisemitism i den egna organisationen eller att en religiös partipolitisk organisation sluter samarbetsavtal med islamistiska organisationer som tiger inför hatet mot judar. Då har man som parti misslyckats med att hålla gränsen mot antisemitism.
När kommunpolitiker inte förmår att klargöra antisemitismens oförenlighet med det svenska samhället ger de antisemitismen luft under vingarna. När politiska företrädare hävdar att judar har ett eget ansvar för antisemitismen bör dessa uteslutas, inte befordras.
När demoniseringen av Israel går bortom den politiska kritikens rimliga proportioner, och bortser från skillnaderna mellan demokrati och förtrycket i de regimer som vill eliminera ett demokratiskt land, ger man antisemitismen syre, vare sig man vill det eller ej.
Antisemitismen som vill förgöra Israel måste bekämpas var den än uppträder om vi ska upprätthålla nolltolerans mot antisemitism. Den som riktar politisk kritik mot en demokratisk regering måste kunna vara så tydlig och saklig att den inte relativiserar demokratins överlägsenhet mot diktaturers förakt för människors liv och frihet. Allt annat medverkar till den demonisering av Israel som gynnar antisemitiska krafter.
Vi har i Sveriges riksdag haft en vice talman som talat om judar som något annat än svenskar. Vi har ett regeringsparti som trots tydlighet mot antisemitismen inte förmått upprätthålla självklara gränser. Vänsterpartiets flirt med antisemitiska terroristgrupper är i sin tur ett exempel på hur man har tillåtit den socialistiska kampen att dölja gränsen som måste dras mot antisemitismen. Brittiska Labourpartiet har visat vad det kan leda till.
I Malmö, Göteborg och Stockholm känner judar oro, och i Umeå tvingades judiskt föreningsliv att stänga ner på grund av hot mot de aktiva. Det är ett misslyckande som alla måste förhålla sig till. Det är dags att gå från ord till handling om Sverige ska vara ett tryggt land för alla.
Gunnar Hökmark
Europaparlamentariker (M)
Debattartikel publicerad i Borås Tidning 11 april 2019
Falska anklagelser mot Israel
- Martin Blecher
”Med falska påståenden och försåtliga formuleringar väver de en rasistisk diskurs om ett land som inte har särskilt mycket att göra med verklighetens Israel”, skriver Ulf Öfverberg i sitt debattsvar.
Man hade kunnat tro att valet i Israel är ett föredöme som ett fritt val i ett demokratiskt land i en region som i övrigt är söndertrasad av inbördeskrig, folkmord, förföljelse, etnisk rensning och allmänt förtryck av kvinnor, homosexuella och där fackliga och andra rättigheter förnekas befolkningarna.
Men icke.
Enligt Anna Sundström och Oscar Ernerot från Olof Palmes Internationella Center är det regionens i stort sett enda fria demokratiska val som är ett ”varnande exempel”. Den svenska anti-israeliska vänstern förnekar sig aldrig.
Med falska påståenden och försåtliga formuleringar väver de en rasistisk diskurs om ett land som inte har särskilt mycket att göra med verklighetens Israel.
Apartheid, Sydafrika, etnonationalism, förtryck, ojämlikhet är ord som de beskriver Israel med. Ord som med lätthet och sanningsenligt hade kunnat användas om flera av Israels grannländer, men inte om Israel.
Israel är ingen apartheidstat. Israel är en mångkulturell demokrati – trots nationalitetslagen – och en rättsstat. Det finns ingen apartheid i Israel.
Tvärtemot har flera israeliska regeringar kraftigt satsat omfattande belopp och politiska ambitioner på att förbättra integrationen och villkoren för den arabiska minoriteten i landet.
Något som också under åren de facto har förbättrat situationen för Israels stora arabiska minoritet.
Så ockupationen. Sanningen är att Israel finns kvar på Västbanken efter 1967 inte för att olika israeliska regeringar har velat det, utan för att en rad fredsförhandlingar – i vilka Israel eftersträvade erkännande och säkerhetsgarantier i gengäld för skapandet av en palestinsk stat i Gaza och på Västbanken – har misslyckats så här långt.
De FN-resolutioner som finns talar om att Israel ska dra sig tillbaka från ockuperat område. Men inte dra sig tillbaka villkorslöst, utan efter ett fredsavtal som ger Israel säkerhet för sina medborgare.
Netanyahu är en del av den våg av nationalpopulism som sveper över världen. Det visar ju dock att Israel är ett land som alla andra demokratiska länder. Samma problem där som här.
Och visst kan man tycka – som jag gör – att Netanyahus politik är anti-liberal och riskerar att göra Israel till ett mindre liberalt samhälle om han fortsätter regera. Det är förskräckande nog. Men det är inte detsamma som apartheid eller etnonationalism.
En fredsprocess behöver kompromisser, ömsesidigt erkännande och tillit. Lögner om apartheid är ett språkbruk som polariserar och demoniserar.
Dessutom, om man tror att man negativt kan särbehandla en enda av världens alla stater, den lilla judiska, utan att samtidigt bidra till att underblåsa en växande antisemitism är man väldigt naiv eller har andra – mer mörka – motiv.
Ulf Öfverberg
Liberal skribent, fd ordförande Samfundet Sverige-Israel i Stockholm
Publicerad på SVT Opinion 9 april 2019
Några konkreta exempel på Svenska kyrkans och EAPPI:s “bristande objektivitet”
- Martin Blecher
De senaste månaderna har det ekumeniska följeslagarprogrammet EAPPI fått utstå skarp kritik från flera olika håll med anledning av organisationens påstått bristande opartiskhet i konflikten mellan Israel och palestinierna. En tongivande röst har varit den kristdemokratiske riksdagsledamoten Lars Adaktusson, som både i Riksdagen och i en debattartikel i Dagen har försökt rikta strålkastarljuset mot problemet. Den 5 mars skrev sedan Jennifer Hegarty en debattartikel i Dagen i vilken hon beskrev sina upplevelser under den förberedande utbildningen för deltagarna i det ekumeniska följeslagarprogrammet EAPPI, upplevelser som gjorde att hon drog slutsaten att “programmets struktur förutsätter partiskhet vilket omöjliggör en opartisk rapportering” och valde att hoppa av. Kritiken fick därefter medhåll från Aron Verständig, ordförande i det Judiska centralrådet i Sverige, som delvis med hänvisning till Hegartys debattartikel skrev ett öppet brev till EAPPI:s huvudman Sveriges kristna råd (SKR) i vilken han uttryckte Judiska centralrådets oro över att rent antisemitiska inslag kan ingå i följeslagarprogrammet. Israels sverigeambassadör Ilan Ben-Dov hänvisade också till Hegartys debattartikel när han sedan gav sig in i debatten och anklagade Svenska kyrkan för att vara israelfientlig.
Svenska kyrkan, SKR och EAPPI har naturligtvis inte tagit kritiken stillatigande. Adaktusson fick omedelbart mothugg från fem före detta ledamöter i SKR:s styrgrupp för följeslagarprogrammet, som anklagade honom för att “brista i saklighet” och utmanade honom att producera ett enda konkret exempel på de problem han syftar på. Thomas Strömberg och Jonas Thorängen, samordnare respektive koordinator för EAPPI, konstaterade sedan att “följeslagarprogrammet är opartiskt” och avfärdade Hegartys kritik utan att bemöta den, för att sedan uttrycka nyfikenhet över vad Adaktusson grundade sin kritik på. Kritiken från Ilan Ben-Dov tillbakavisades i sin tur av Wanja Lundby-Wedin och Daniel Tisell från kyrkostyrelsen, som också avfärdade Hegartys kritik utan att bemöta den, för att sedan beklaga sig över att Ben-Dov inte ger några konkreta exempel för att underbygga sin kritik. Den enda antydan till självkritik som har kunnat skönjas har kommit från Karin Wiborn, generalsekreterare för SKR, som sade sig vara “djupt ledsen” efter att ha tagit del av Judiska centralrådets kritik, och som därför bad att få veta (wait… wait for it…) “vilka uppgifter Judiska Centralrådet fått del av och som är grunden för den oron”.
Eftersom jag själv var volontär på Svenska teologiska institutet (STI) i Jerusalem läsåret 2005-06 och då på nära håll fick höra hur snacket gick, både bland EAPPI:s följeslagare och bland Svenska kyrkans representanter i stort, tänkte jag därför ge några konkreta exempel på EAPPI:s och Svenska kyrkans “bristande objektivitet” som jag då blev vittne till. Det första konkreta exemplet på renodlad antisemitism som jag fick uppleva kom bara några dagar efter att jag hade landat, då jag hörde en präst med en högt uppsatt position inom Svenska kyrkan säga att “judarna har tjänat på Förintelsen”. Denna ståndpunkt uttryckte han helt öppet inför mig och två andra personer, en journalist och en chef för en biståndsorganisation, som råkade sitta vid samma bord under förmiddagskaffet. Märkligt nog (eller kanske inte) var det bara jag som opponerade mig mot detta påstående. Prästen började då le försonligt och svamla om att jag hade missförstått honom och på typiskt svenskt vis slätades det hela över. Men det var naturligtvis inget missförstånd: prästen hade gett uttryck för en otvetydigt antisemitisk ståndpunkt och kände sig bevisligen så självsäkert berättigad i sitt judehat att han uttryckte denna åsikt helt öppet på STI under förmiddagskaffet.
STI:s dörr stod alltid öppen för EAPPI:s deltagare och koordinatörer, som i vissa fall även bodde på institutet. Det första exemplet på israelfientliga fördomar som jag hörde uttryckas från någon av dem var, i jämförelse med händelsen ovan, ganska banalt: när en följeslagare hörde att jag studerade vid Hebrew University fräste hon indignerat, “Jaså hebreiska universitetet, ja där får väl inga palestinier studera, förmodar jag”. Hon blev då informerad om att omkring 10% av studenterna är araber. Givetvis blev följeslagaren i fråga inte gladare för det.
Denna attityd var, som jag ganska snart förstod, typisk för många bland både EAPPI:s och Svenska kyrkans folk i Jerusalem: allt som hade med Israel att göra var antingen ointressant, föraktligt eller rentav brottsligt. Ett olivträd i en rondell i västra Jerusalem? Förmodligen stulet från palestinier på Västbanken. Det hebreiska språket? Hårt, onyanserat, uttryckslöst och fult. Även om den här typen av israelfientlighet givietvis inte uttrycktes av alla som rörde sig på STI hände det i princip aldrig att någon uttryckte sig reservationslöst positivt om Israel. Hade man inget negativt att säga sa man alltså, med ett försvinnande litet antal undantag, inget alls.
Den slentrianmässiga israelfientligheten höll sig emellertid inte bara på denna jämförelsevis rationella nivå, utan översvämmade då och då i irrationellt hat och ren antisemitism. I slutet av december 2005 besökte jag, en följeslagare och två andra svenskar (varav en var anställd på STI) en palestinsk familj i Beit Jala på Västbanken. På vägen tillbaka, alldeles innan vi kom fram till STI, såg vi en ung ultraortodox man stå och lifta i ett gathörn. “Tror du att vi tänker plocka upp dig eller, ditt äckel?” utbrast plötsligt följeslagaren. Jag konfronterade henne omedelbart: “Vad sa du?!” – “Ja, jag vet… Jag blir bara så…” hasplade hon ur sig i försvar. De andra två svenskarna i bilen sa ingenting och eftersom vi då redan hade kommit fram till STI tog vi hastigt och ansträngt farväl av varandra. När jag senare frågade den STI-anställda som hade varit med i bilen vad hon ansåg om händelsen sa hon bara, “Jag vet inte. Det var onödigt”. Det var alltså inte alarmerande att en person i vår närmaste omgivning härbärgerade ett så intensivt hat mot Israel att bara åsynen av en tydligt identifierbar jude utlöste ett verbalt antisemitiskt angrepp. Det var bara “onödigt”.
Det som var mer skrämmande än att den här sortens åsikter överhuvudtaget existerade var att personerna som hyste dem av allt att döma inte upplevde det som problematiskt att uttrycka dem öppet på STI. De förutsatte alltså att alla som hörde höll med, eller åtminstone inte hyste några starkare invändningar, och blev därför genuint förvånade när de fick mothugg: – Jaså, jaha, är det fel att påstå att judelobbyn styr USA? Där ser man… – Israel är en bankrutt apartheidstat som snart kommer att upphöra att existera… Va, håller du inte med?
I en av de många debattartiklarna som har skrivits i Dagen påstår undertecknarna att de strävar efter “en rättvis fred”. Visst låter det vackert? Jag har dock själv hört en av undertecknarna av just denna artikel ta den palestinska terroristorganisationen Hamas i försvar och påstå att Hamas tunnelinfiltration in på israeliskt territorium den 25 juni 2006 och kidnappningen av soldaten Gilad Shalit var en legitim krigshandling. Det låter inte lika vackert, eller hur? På samma sätt gömmer sig Wanja Lundby-Wedin bakom sitt påstående att “folkrätten är vår grund”, ett påstående som ingen har ifrågasatt men som effektivt avleder uppmärksamheten från följeslagare som kallar judar för äckel och präster som tycker att judarna har tjänat på Förintelsen. Problemet är alltså inte “den rättvisa freden”, “folkrätten” eller någon annan saklig kritik mot Israel; problemet är det irrationella hat mot Israel och den fysiska aversion mot judar som förfärande ofta existerar bakom denna fagra retorik och som man upptäcker om man bara skrapar lite på ytan.
Och det är här det stora mysteriet ligger. Om jag under ett år på STI, genom att bara lyssna mer än jag pratade, kunde bli vittne till det jag beskriver ovan (och naturligtvis betydligt – betydligt – mer därtill), hur kan då detta totalt ha undgått kyrkorådets första vice ordförande Wanja Lundby-Wedin och SKR:s generalsekreterare Karin Wiborn? Hur kan de på fullt allvar hävda att Svenska kyrkan, SKR och EAPPI är opartiska? Det finns bara två alternativ: antingen är de fundamentalt okunniga/oinsatta/naiva, eller också är de medvetet bedrägliga. Vilken kategori de bör placeras i spelar egentligen inte så stor roll, eftersom båda två egentligen är lika illa.
Paul Widén
Jerusalem
Publicerad på egna nyhetssida Nyheter från Israel 8 april 2019
Gå gärna in på Paul Widéns hemsida och registrera Dig för en prenumeration på hans nyhetsförmedling och analyser - direkt från Israel: https://www.paulwiden.se
Svenska kyrkan är Israelfientlig
- Martin Blecher
Hur kommer det sig att Svenska kyrkans högsta ledning driver en fientlig och extremt negativ kampanj mot den judiska staten, frågar Ilan Ben-Dov.
En serie debattartiklar som nyligen publicerats i Dagen reser återigen frågan om den extremt fientliga position som Svenska kyrkan intar i förhållande till Israel.
I en intressant artikel publicerad den 5 mars beskriver Jennifer Hegarty utbildningen inför att bli en del av det Ekumeniska följeslagarprogrammet. Författaren ställer sig kritisk till det faktum att programmet presenterar Israel på ett ensidigt, partiskt och manipulativt sätt.
Olyckligtvis representerar detta specifika fall bara toppen av ett isberg och problematiken går mycket djupare. Den mer vitt syftande fråga som måste ställas är varför Svenska kyrkan, eller i varje fall dess högsta ledning, under senare år har utvecklats till att bli en av de mest fientligt inställda organisationerna till Israel med en extremt negativ hållning.
En annan fråga som förtjänar att lyftas är: hur har vi kunnat hamna i ett läge där kyrkans ledarskap så aggressivt driver en hållning som många av dess medlemmar – om inte en majoritet – långt ifrån delar.
Ju mer vi ser av Svenska kyrkans agerande i fråga om Israel, desto tydligare blir det att vi här har att göra med en systematisk, välorganiserad och välorkestrerad kampanj mot den judiska staten från tongivande kretsar inom kyrkan.
De av Svenska kyrkan organiserade resorna till Israel består vanligtvis av en rad exkursioner och möten vilka nästan uteslutande har till avsikt att presentera Israel i sämsta tänkbara dager samtidigt som det så gott som endast och uteslutande är den palestinska sidans narrativ som presenteras. Allt detta medan man i praktiken fullständigt ignorerar Israels historia, det israeliska narrativet och de grundläggande israeliska perspektiven på konflikten.
Vid samtal med en tidigare deltagare i en av resorna till Israel, tog jag mig friheten att fråga om den sionistiska diskursen alls introducerats i programmet. Svaret var att inom Svenska kyrkan är själva begreppet ”sionist” ett skällsord.
Detta ställde mig än en gång inför omfattningen av den fientlighet som genomsyrar vissa kretsar inom kyrkan. Det faktum att man som något illegitimt betraktar det judiska folkets nationella befrielserörelse – en rörelse som lett ett urgammalt folk tillbaka till dess nygamla hemland, där man återupprättat sitt nationella självbestämmande – är skrämmande.
Man kan inte bortse från det faktum att åratal av anti-israelisk indoktrinering och systematisk demonisering av Israel har skapat en kultur av djup fientlighet mot den judiska staten.
I själva verket har vi nått en punkt där Israels många vänner inom kyrkan – och Israel har verkligen många vänner inom kyrkan – helt enkelt är rädda för att gå mot strömmen och göra sin röst hörda.
Det förefaller kräva mycket mod och ett stort mått av intellektuell integritet om någon vill öppet och offentligt uttrycka sitt stöd för Israel inom Svenska kyrkan.
Man måste då också vara beredd att betala ett högt pris – ett pris som inte alla förmår betala, vilket de heller inte kan klandras för.
Som Israels officielle företrädare i Sverige vill jag mot bakgrund av ovanstående härmed uppmana alla våra många vänner inom Svenska kyrkan att kräva sin rätt att bli hörda. Jag skulle också vilja utmana kyrkan att ändra innehållet i sina Israelresor och introducera ett mycket mer balanserat och opartiskt program som skänker deltagarna en nyanserad och rättvisande bild av Israel.
Jag uppmanar sammanfattningsvis Svenska kyrkan att sätta punkt för en kultur av fientlighet mot Israel och börja ett nytt kapitel präglat av god vilja och balans.
Ilan Ben-Dov
Israels ambassadör
Debattartikel publicerad i Dagen 26 mars 2019
Israels suveränitet över Golanhöjderna borde erkänts för länge sen
- Martin Blecher
Under ett möte i Vita Huset med Benjamin Netanyahu undertecknade president Trump ett dokument som formellt erkänner israelisk suveränitet över Golanhöjderna.
Därmed erkände presidenten något som redan varit ett faktum sedan länge, han stärkte en allierad partner som är mycket viktig för USA, främjade stabiliteten i en djupt instabil region, och gjorde åtskillnad mellan territorier som förvärvas genom angreppskrig och sådana som förvärvas genom lagligt självförsvar. Alla dessa resultat är välkomna och i linje med Vita Husets redan genomförda åtgärder.
Men alla uppskattar förstås inte förändringarna av amerikanska policyn. Bland de ilskna kritiker som fördömer erkännandet återfinns de diktatorer och terrorsponsorer som styr Iran, Turkiet, Ryssland, Syrien och den Palestinska Myndigheten. Några reflexmässigt Trumpfientliga ledarredaktioner klagade på vad man kallade en ”meningslös provokation” som kommer att ”skada amerikansk diplomati”. Men talande nog hördes det från flertalet arabstater knappt några protester. Dessa har på senare tid kommit att uppskatta Israel som en allierad kraft mot Iran och dess ombud. Som en av CNN:s rubriker uttryckte saken: ”Trumps tillkännagivande om Golanhöjderna möts i arabvärlden med en axelryckning”.
Tillkännagivandet beskrivs som en kampanjinsats i Netanyahus valrörelse, men oavsett vem som vinner det stundande valet så kommer Golan fortfarande att vara en del av Israel. Det är därför som även Netanyahus politiska motståndare applåderade det amerikanska beslutet. Benny Gantz, den pensionerade general som hoppas få bli Israels nästa premiärminister, tackade Trump offentligt för hans tillkännagivande.
Presidentens underskrift förändrar ingenting på marken. De västra två tredjedelarna av Golanhöjderna - en platå som tornar över Galileens Sjö och en stor del av norra Israel - har varit under israelisk kontroll sedan Sexdagarskriget 1967. Man skall inte glömma bort att Sexdagarskriget var ett utpräglat anfallskrig riktat mot Israel: Syrien deltog tillsammans med Egypten och Jordanien i ett angrepp som Syriens försvarsminister Hafez Assad hade kallat en ’utplåningsstrid’ för att ’spränga bort den sionistiska närvaron’ i Mellanöstern.
Men Israel vägrade att utplånas eller sprängas bort. Landet drev tillbaka angriparna och tog Golanhöjderna, som Syrien under drygt tjugo års tid hade använt till att beskjuta judiska gårdar och städer. I krigets efterspel erbjöd sig Israel att lämna tillbaka området i utbyte mot fred. Damaskus vägrade att förhandla. Syrien försökte istället återta Golanhöjderna i ett massivt bepansrat angrepp 1973. Israel avvärjde även detta.
Israel har därmed styrt över Golanhöjderna i 52 år (1967-2019) - vilket är mer än dubbelt så lång tid som det 21 år långa syriska styre som inleddes 1946. Kontrasten mellan de båda tidsperioderna kunde inte vara mer slående, konstaterade Michael Doran, tidigare framträdande medlem i USA:s nationella säkerhetsråd:
- Under de senaste 70 åren har vi sett ett fullskaligt experiment, och resultaten är obestridliga. När Syrien styrt så har Golanhöjderna främjat konflikter. När Israel styrt har de främjat stabilitet. (Vittnesmål inför Representanthusets utskott för nationell säkerhet, 17 juli 2018.)
Ändå försökte israeliska och amerikanska ledare långt in på nittiotalet locka Damaskus till en fredsöverenskommelse med sin judiska granne i utbyte mot att få tillbaka Golan. Under sin första mandatperiod som premiärminister använde Netanyahu en hemlig inofficiell kontakt för att kommunicera med Syriens president Bashar Assad om en land-för-fred-lösning.
Lyckligtvis resulterade inte ansträngningarna i någonting. När Syrien imploderade 2011 slungades landet in i ett helvetiskt inbördeskrig som kom att inkludera även Iran, Ryssland, Islamiska Staten, och Hizbollah. Om Israel inte hade behållit Golanhöjderna, hade platån sannolikt intagits av Iran eller IS, och Israel kunde då mycket väl stått inför en existensiell mardröm. Istället har Golanhöjderna förblivit en oas av stabilitet och anständighet vid sidan av det syriska kriget. Israel till och med använde området för att förse tusentals civila syrier med fri sjukvård.
Om Israel intagit Golanhöjderna genom en aggressionshandling hade man knappast haft rätt att behålla området ens nu, efter alla dessa år. Men 1967 var det Israel som utgjorde måltavlan. Israel tog Golan i ett försvarskrig mot en fiende som uttryckligen riktat in sig på ”förintelse”. Syrien förlorade sin suveräna rätt till territoriet när man besegrades av det avsedda offret. Att hävda något annat är att hävda att en stridslysten angripare inte skall förlora något på att starta ett olagligt krig. Det vore dårskap. Genom att stödja Israels suveränitet över Golan har Trump-administrationen sänt ett avskräckande budskap till möjliga krigshetsare. Detta är ett budskap som skulle sänts för länge sedan, men hellre sent än aldrig.
Jeff Jacoby
Kolumnist vid the Boston Globe
Publicerad i bl.a. The Boston Globe 26 mars 2019
Israel’s Golan sovereignty should have been recognized years ago
Jeff Jacoby kan nås via
Fler artiklar
-
April 2023
-
Mars 2023
-
Februari 2023
-
Januari 2023
- Högsta domstolen i Israel- sett ur ett liberalt, mittenperspektiv 2023-01-23
- Håller Europa på att byta sida i Israel-Palestinakonflikten? 2023-01-20
- Inte helt enkelt att förstå sig på EU alla gånger 2023-01-20
- Konsten att hitta rätt balans 2023-01-13
- FN:s senaste manöver väcker frågor 2023-01-06
- Inte konstruktivt att skuldbelägga bara en part i en konflikt 2023-01-04
-
December 2022
- Bokslut III 2022-12-31
- Bokslut II 2022-12-25
- Bokslut 2022-12-16
- Kritisera gärna Israel - men särbehandla inte 2022-12-15
-
November 2022
- 277 gånger gånger Israel - 0 gånger Hamas 2022-11-04
-
Oktober 2022
-
September 2022
- En attack mot yttrandefriheten 2022-09-24
- En ny relation mellan Israel och Svenska kyrkan 2022-09-14
- Det kan Israel lära av Abu Aklehs tragiska öde 2022-09-08
- Münchendramat 5-6 september 1972 2022-09-04
-
Augusti 2022
- Det skriver palestinsk press om Mahmoud Abbas uttalande 2022-08-30
- Kärnavtalet med Iran: Omfattar EU:s förslag tidsfristklausul? 2022-08-22
- Saudisk tidskrift visar på framgången för arabiska israeler i IDF 2022-08-22
- Israel varnar civila att sätta sig i säkerhet 4 minuter före Israel förstör måltavla 2022-08-12
- Amnesty slår till igen 2022-08-12
- Sverige fördömer israelisk klassificering av terrorrelaterade icke-statliga organisationer 2022-08-12
- Operation Gryning 2022-08-07
- Hur Abraham-avtalen förändrade relationerna mellan EU och Israel 2022-08-05
- Välkommet fördömande av Miloon Kothari 2022-08-05
-
Juli 2022
- Noterat från opinionen 2022-07-21
- EU:s utrikesministrar beslutar att återuppta den politiska dialogen med Israel 2022-07-20
- Återupptaget EU-stöd trots fortsatta tveksamheter- USA:s stöd mer komplicerat 2022-07-08
- Minskat arabiskt stöd till UNRWA - riskerar kollaps 2022-07-05
- "FN har sedan länge förlorat sin moraliska kompass" 2022-07-05
-
Juni 2022
-
Maj 2022
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel svarar på ledarartikel från Aftonbladet 2022-05-18
- I Israels kritikers ögon kan landet sällan göra något rätt 2022-05-14
- Theodor Herzls politiska triumf och personliga tragedi 2022-05-12
- Världens säkraste blodbank öppnade sydöst om Tel Aviv 2022-05-07
- Kluvna tungor skapar inte fred mellan Israel och Palestina 2022-05-03
-
April 2022
- Kyiv och Charkiv- men inte Tempelplatsen 2022-04-20
-
Mars 2022
-
Februari 2022
- Apartheid är något helt annat 2022-02-28
- Amnestys moraliska kompass 2022-02-18
- Frågorna Hammar saknar svar på 2022-02-13
- Apartheidanklagelsen är rent antisemitisk 2022-02-13
- Amnestys rapport om Israels "apartheid" simpel propaganda 2022-02-11
- Pressmeddelande 2022-02-10
- Irving och Ardin har både rätt och fel i sitt resonemang 2022-02-03
- Amnestys frontalangrepp mot nationalstaten 2022-02-01
- Amnesty förvränger verkligheten med sin anti-Israelrapport 2022-02-01
-
Januari 2022
- "Det var nästan som en besatthet" 2022-01-26
- Hans Wallmark: Svenska kyrkan mot den judiska staten 2022-01-22
- "Diskussion om apartheid missar det uppenbara" 2022-01-20
- Israel + Emiraten= sant 2022-01-20
- Hört talas om Special in Uniform? 2022-01-14
- DN Debatt: "Kyrkans aktivism mot Israel måste få ett slut" 2022-01-09
- DN Debatt Repliker. "Svenska kyrkan måste bli fri från politisk aktivism" 2022-01-09
- Anmärkningsvärt att Olofsson utelämnar viktiga fakta 2022-01-04
-
December 2021
- Palestinier i Jerusalem önskar fortsatt israelisk överhöghet 2021-12-31
- Det anser Sverige om en av Jerusalems heligaste platser 2021-12-31
- Hur kan relationerna mellan EU och Israel förbättras? 2021-12-30
- "Få länder tillåter så mycket insyn som Israel" 2021-12-19
- Martin Luther: "Om judarna och deras lögner" 2021-12-19
- Kyrkan och Israel 2021-12-09
- Sveriges problematiska röstande i Förenta Nationerna 2021-12-06
- Uttalande av Vänskapsförbundet Sverige-Israel 2021-12-01
-
November 2021
- Att inte ställa de rätta frågorna leder till vilseledande resonemang 2021-11-26
- Svenska kyrkan har en osund hets mot Israel 2021-11-25
- I vilket syfte sammankallar Sverige till en givarkonferens? 2021-11-17
- Dags att bestämma er- är Palestina en stat? 2021-11-10
- 102 årig israeliska först ut att testa lokalt utvecklad behandling för bröstcancer 2021-11-04
-
Oktober 2021
- Malmöforumet valde rätt definition av antisemitism 2021-10-29
- Handling, inte ord behövs mot judehat i Sverige 2021-10-29
- Israels kritik mot SD bör bli en moralisk väckarklocka 2021-10-29
- Mats Fält: Den inställda förintelsen 2021-10-22
- ”Risk att Israelkritik nyttjas som täckmantel” 2021-10-19
- I kyrkan talar de politiska partierna med kluven tunga om antisemitism 2021-10-17
- Socialdemokraterna i kyrkomötet: Utred Israel för apartheid 2021-10-02
-
September 2021
- Kan de svensk-israeliska förbindelserna upprättas? 2021-09-30
- Västbanken riskerar att bli det nya Afghanistan 2021-09-22
- Tänker Sverige delta i rasistkonferensen Durban? 2021-09-21
- Kyrkans fiende 2021-09-17
- Transatlantisk deklaration: Upphör med diskrimineringen av Israel i FN 2021-09-15
- Så prövas regeringens löften om kampen mot antisemitism 2021-09-15
-
Augusti 2021
- Spännande e-postutväxling med UD 2021-08-27
- Varför ger Sverige 75 miljoner kronor till en NGO vars mål är att utplåna den judiska staten? 2021-08-14
- Det är dags för Israels fiender att ta hand om flyktingarna 2021-08-13
- Bojkott fel väg att gå som konfliktlösning 2021-08-12
- Ben & Jerrys bojkott är ingen lösning på konflikten 2021-08-10
- Intellektuellt ohederligt om Israel 2021-08-03
- Fult angrepp på Israel 2021-08-03
- Vilka var de som dog i stridigheterna mellan Israel & Hamas? 2021-08-01
-
Juli 2021
-
Juni 2021
-
Maj 2021
- Hur Hamas växte och uppgraderade sin vapenarsenal för att slå till mot Israel 2021-05-21
- Palestinsk television medger att Israel varnade civila att lämna byggnaden före attack 2021-05-20
- Den viktigaste text du kommer att hitta om den pågående konflikten i Gaza och Israel! 2021-05-20
- Inga länder klarar sig utan omvärldens stöd 2021-05-19
- Sverige bör lära av Israels missilförsvar 2021-05-19
- Ett öppet brev till mina palestinska syskon! 2021-05-17
- SSU och Palmecentret har en Israelfientlig hållning 2021-05-17
- Närmast nazistiskt att jämställa Israel med Nazityskland 2021-05-17
- Mark och ägandeskap 2021-05-16
- Israeliskt flygvapen slår till mot Al-Jazeeras kontor som bara används i civilt syfte…. eller?? 2021-05-16
- Terrortunnlar 2021-05-15
- Känslostyrda argument får inte kidnappa debatten om Israel 2021-05-14
- “Vi använder missilförsvar för att skydda våra civila och de använder civila för att skydda sina missiler. “ 2021-05-13
- Mahmoud Abbas (icke) avståndstagande från våld 2021-05-13
-
Mars 2021
- Argumenten för Israels skyldigheter brister 2021-03-26
- Rätt att Israel inte vaccinerar palestinier 2021-03-19
-
Februari 2021
- Antisemitismen i Malmö: Hur blev lärarna ett antisemitiskt problem? 2021-02-25
- Leve Palestina" 2021-02-10
-
Januari 2021
-
December 2020
-
Oktober 2020
-
September 2020
- Blind svensk analys av Mellanöstern 2020-09-27
- ”En normalisering med arabvärlden leder till israelisk-palestinsk fred” 2020-09-24
- Varför är normaliseringen möjlig, och vad missar svenska medier? 2020-09-16
- Terrorklassa den Iranstödda islamiströrelsen Hizbullah 2020-09-10
- Terrorstämpla och bekämpa Hizbollah 2020-09-08
-
Augusti 2020
-
Juni 2020
-
Maj 2020
- Förbjud Hizbollahs aktiviteter i Sverige! 2020-05-22
- Samma gamla Israelfientliga propaganda 2020-05-14
- Libanons palestinier plågas fortfarande av UNRWA 2020-05-11
-
April 2020
- Det finns en folkrättslig grund för staten Israels existens 2020-04-21
- Europa, judarna och Israel 2020-04-13
-
Mars 2020
-
Februari 2020
- Om selektiv murkritik 2020-02-20
- Linde backar inte om terrorlöner som socialbidrag 2020-02-18
- Ur regeringens utrikesdeklaration 2020 2020-02-14
- Så ljög den palestinske presidenten inför Förenta Nationerna 2020-02-12
- Palestina och terrorlöner 2020-02-06
- Ann Linde kallade terroristlöner för socialbidrag 2020-02-05
- Sveriges Israelpolitik bör läggas om totalt 2020-02-04
-
Januari 2020
- Därför säger palestinierna nej innan de sett fredsplanen 2020-01-30
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel i möte med utrikesminister Ann Linde 2020-01-20
- Sex skäl till varför den palestinska ledningen inte borde förkasta fredsplanen 2020-01-20
- Femton missade chanser till fred mellan Israel och palestinierna 2020-01-15
- Två decennier av Israelhat inom Svenska kyrkan 2020-01-08
-
December 2019
-
November 2019
- Time for the Church of Sweden Leadership to open their Bible 2019-11-20
- Antisemitiska böcker säljs till svenska skolor 2019-11-14
- Kyrkan och Israel 2019-11-12
- Hos Labour möts vi av en judekarikatyr 2019-11-08
- Till alla våra medinvånare i Storbritannien 2019-11-08
- Så har Sverige sett till att UNRWA fått miljardbelopp 2019-11-04
- Diakonia and Israel x 3 [på engelska] 2019-11-01
-
Oktober 2019
- Ann Linde försvarade BDS-rörelsen 2019-10-24
- Det är inte Israel som är problemet i MÖ – Sverige bör ge demokratin sitt stöd 2019-10-13
- Utrikesministern pressad i riksdagsdebatt om Israel 2019-10-09
- Svensk utrikespolitik, Iran och de moraliska principerna 2019-10-04
- Nu kan du få Sverige på rätt kurs igen, Linde 2019-10-03
-
September 2019
- Ta chansen nu – ändra synen på Israel, Linde 2019-09-29
- 25 år sedan samtalen i Oslo – nu utvärderas avtalet 2019-09-19
- Så påverkas vanliga israeler av raketbeskjutningen från Gaza 2019-09-19
- Välkommet ifrågasättande av Bildts utrikespolitik 2019-09-12
- Wallström slog vakt om ett dåligt arv 2019-09-11
- Kan Sverige resa sig efter Wallström? 2019-09-09
- Världen måste agera mot Hizbollahs aggressioner 2019-09-07
-
Augusti 2019
- Europaparlamentet och kampen mot terrorism [brev] 2019-08-30
- Sveriges bistånd till UNRWA 2019-08-28
- Hanif Bali straffas – men han har helt rätt om Bildt 2019-08-23
- Wallström väljer fel väg 2019-08-22
- Oacceptabelt att rulla ut röda mattan för Iran 2019-08-20
- Därför måste UNRWA läggas ner 2019-08-15
-
Juli 2019
-
Maj 2019
- Israelvänner gästade Wallström på UD 2019-05-31
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel i möte med utrikesminister Margot Wallström 2019-05-28
- En realistisk syn på det palestinska flyktingproblemet 2019-05-24
- Malmö värdstad för konferens mot antisemitism och för hågkomsten av Förintelsen 2019-05-24
- Palestinierna behöver ingen Mandela - de behöver en Adenauer 2019-05-20
- Varför är det så svårt att förstå antisemitism? 2019-05-17
- Kalla Hamas för vad de är – terrorister 2019-05-11
- Svenska medier dubbelt osunda gentemot Israel 2019-05-09
- Antisionister är inte alltid antisemiter men antisemiter är alltid antisionister 2019-05-09
- Vissa grupper inom S är besatta av Israelkritiken 2019-05-08
- Dags att terrorklassa Hizbollah 2019-05-08
- Israeliska soldater ville ge sin sanning 2019-05-08
- Vissa grupper inom S är besatta av Israelkritiken 2019-05-07
- Att rapportera från Gaza - en sarkastisk manual i sju punkter 2019-05-04
- Om kartan inte stämmer med verkligheten 2019-05-02
-
April 2019
- Nej, Jesus var verkligen inte palestinier 2019-04-25
- De utmanade kyrkans ledning om antisemitism 2019-04-15
- Antisemitism får aldrig accepteras 2019-04-11
- Falska anklagelser mot Israel 2019-04-09
- Några konkreta exempel på Svenska kyrkans och EAPPI:s “bristande objektivitet” 2019-04-08
-
Mars 2019
- Svenska kyrkan är Israelfientlig 2019-03-26
- Israels suveränitet över Golanhöjderna borde erkänts för länge sen 2019-03-26
- FN's råd diskriminerer Israel og forhindrer fred 2019-03-21
- En skammens vecka i FN 2019-03-21
- Hotet mot Israels existens är grundproblemet 2019-03-21
- Gärna dialog, men utan aversion mot Israel 2019-03-20
- Kritik inom SKR mot följeslagarprogram 2019-03-06
- Därför hoppade jag av som följeslagare 2019-03-05
-
Februari 2019
- Sluta hålla den palestinska regimen under armarna 2019-02-27
- Att minnas Förintelsen innebär att ta ställning för Israel 2019-02-22
- En skamlös förvrängning av verkligheten 2019-02-21
- Menar vi verkligen ”aldrig mer”? 2019-02-15
- Kommer du driva en demokratioffensiv mot Palestina, Margot Wallström? 2019-02-13
- Ett par korta förhoppningar beträffande Irans och Israels framtid 2019-02-12
-
Januari 2019
- Gör inte Förintelsens minnesdag till ett jippo 2019-01-27
- Statsminister Stefan Löfven på Förintelsens minnesdag 2019 2019-01-27
- Judehatet i Sverige har ursäktats av ledande politiker 2019-01-27
- Wallström – dags att sluta svartmåla Israel 2019-01-23
- Dags att berätta sanningen om den palestinska frågan 2019-01-22
- Ett förbud mot Hizbollah gynnar våra nationella intressen 2019-01-19
- Wallström som utrikesminister väcker oro bland Israelvänner (2) 2019-01-17
- Israel kräver 250 miljarder dollar i ersättning för judar som fördrivits från arabvärlden och Iran [1:2] 2019-01-05
- Ställ krav på biståndet till den palestinska myndigheten 2019-01-05
- Israel kräver 250 miljarder dollar i ersättning för judar som fördrivits från arabvärlden och Iran [2:2] 2019-01-05
-
December 2018
-
November 2018
- Dagens Arena, svensk media och det antisemitiska språkbruket 2018-11-26
- Därför måste Iran stoppas 2018-11-26
- Så förbereder sig Iran för att förinta Israel 2018-11-26
- Flytta Sveriges ambassad till Jerusalem 2018-11-21
- Israel sätter stort hopp till nästa svenska regering 2018-11-18
- Bara en liten skärva från en raket... 2018-11-13
- Beskjutningen från Gazaremsan är nu värre än på länge 2018-11-13
- Uttalande med anledning av beskjutningen från Gaza 2018-11-13
- En uppmaning till självrannsakan i S 2018-11-11
- Fikonlövet Svenska kyrkan döljer sin agenda bakom 2018-11-08
- Tystnaden är talande om antisemitismen, S 2018-11-05
-
Oktober 2018
- Ni socialdemokrater öppnar upp för judehat 2018-10-31
- Några rader om Jan Guillou och Vänskapsförbundet Sverige-Israel 2018-10-30
- Palestinsk terror och tortyr 2018-10-29
- 10 skäl till varför BDS-rörelsen är omoralisk och förhindrar fred 2018-10-26
- Varför är du så tyst, Margot Wallström? 2018-10-24
- Sverige stöttar tortyr 2018-10-24
- Svenskt bistånd går till terror och tortyr 2018-10-23
- S talar inte sanning om antisemitismen 2018-10-20
- Israel borde hyllas i stället för hatas 2018-10-18
- Ge oss en regering utan judefientlig Israelpolitik 2018-10-15
- Allmänt hållet svar väcker nya frågor 2018-10-12
- Elida avseglade mot Israel på onsdagen 2018-10-10
- Tid för förändring 2018-10-10
- "Ge oss Gazaremsan, eller ta konsekvenserna" 2018-10-05
-
September 2018
- De amerikanska oljesanktionerna mot Iran fungerar 2018-09-19
- Israel hjälper skadade syrier att få vård 2018-09-14
- Osloavtalets silverbröllop 2018-09-13
-
Augusti 2018
- Sverige behöver en Israelvänlig regering 2018-08-30
- Varför är palestinska flyktingar annorlunda än alla andra flyktingar? 2018-08-30
- Åtskilliga obehagliga aktörer i Ship to Gazas kulisser 2018-08-20
- Det finns bara 20.000 palestinska flyktingar i världen, enligt amerikansk UD-rapport 2018-08-18
- Liberalerna: Palestinabiståndet är kravlöst och bör göras om i grunden 2018-08-08
- Corbyn och judehatet 2018-08-07
- Partiernas inställning till Israel 2018-08-04
-
Juli 2018
- Israels rätt att existera 2018-07-28
-
Juni 2018
- Man måste inte vara antisemit för att fördöma Israel, men det hjälper 2018-06-21
- Kräv ett slut på Svenska kyrkans hat mot Israel 2018-06-15
- ”Anmärkningsvärt beteende av utrikesministern” 2018-06-13
- Ärkebiskopens negativa fixering vid Israel 2018-06-12
- Kyrkan och Israel – kommentar till Annika Borgs öppna brev 2018-06-11
- Inga mer svenska skattepengar till terroruppviglande skolböcker! 2018-06-07
- Faktum nummer ett är att de här upploppen arrangerades av Hamas 2018-06-01
- Kyrkans terrorstöd är en skam 2018-06-01
-
Maj 2018
- Fördömer man inte hatets krafter undergräver man fredens möjligheter 2018-05-30
- Israel måste göra vad som krävs för att skydda sina gränser 2018-05-18
- Lägg ner stödet till terrorverksamheter 2018-05-18
- Medier och politiker förringar Hamas ansvar 2018-05-17
- Sverige har en skuld mot det judiska folket 2018-05-11
- EU och Sverige måste stoppa biståndet till den palestinska myndigheten 2018-05-11
- Mahmud Abbas tal antyder varför freden uteblir 2018-05-03
- "Iran ljög" 2018-05-01
-
April 2018
- Att använda begreppet apartheid för att beskriva palestiniernas situation på Västbanken polariserar och vulgariserar debatten 2018-04-25
- Antisemitismen i Europa visar varför Israel behövs 2018-04-21
- EU-finansierad hatretorik förhindrar fred i Mellanöstern 2018-04-12
- Vackra ord räcker inte i kampen mot judehatet 2018-04-08
- TT:s rapportering var ofullständig och vinklad 2018-04-01
- ”Något är allvarligt fel när Sverige väljer att sluta samarbetsavtal med Iran, en av världens mest brutala diktaturer, istället för med en demokrati som Israel.” 2018-04-01
-
Mars 2018
- Därför upplevs Israel vara tryggare än Malmö, Margot Wallström 2018-03-28
- Wallström förstår verkligen inte 2018-03-28
- Wallström om terrorlöner och judar som flyttar till Israel 2018-03-18
- Israels självförvållade sår 2018-03-18
- Seglivade myter om judar 2018-03-14
- Vad är egentligen en "flykting"? 2018-03-11
- Antisemitismen i Sverige finns både i politiken, kyrkan och bland pöbeln 2018-03-09
- EU bör se över Palestinabistånd 2018-03-05
- Oacceptabelt att skattepengar uppmuntrar terrorism 2018-03-02
-
Februari 2018
- Abbas förfalskar historien i FN 2018-02-28
- Har kyrkan inget ”Hopp” för Israel? 2018-02-22
- Allvarlig utveckling i Iran 2018-02-21
- "Vi är kanaanéerna!” 2018-02-18
- Ett replikskifte ur riksdagens utrikespolitiska debatt 2018-02-14
- Att leva med Iranavtalet 2018-02-12
- UNRWA:s anställda fortsätter hylla terrorism och sprida antisemitism 2018-02-09
-
Januari 2018
- Elida ska göra "Ship to Israel" 2018-01-29
- När barn utnyttjas som propagandaverktyg 2018-01-28
- Ett välregisserat mediajippo under uppsegling 2018-01-25
- Så kan vi lösa problemet med det palestinska flyktingorganet UNRWA 2018-01-24
- . Så kan vi lösa problemet med det palestinska flyktingorganet UNRWA [2:2] 2018-01-24
- Det måste kännas rätt bra att vara Mahmoud Abbas 2018-01-22
- Upp till bevis, regeringen! 2018-01-21
- Iranavtalet och Münchenavtalet – en jämförelse 2018-01-15
- Grundlösa anklagelser mot Israel 2018-01-12
- Israelpolitiken är skadlig och behöver omprövas 2018-01-10
- Danmark skär ned finansiering till palestinska organisationer 2018-01-03
- 2018 kan bli positivt för Israel! 2018-01-03
-
December 2017
- Genomför en vaccinationskampanj mot antisemitism 2017-12-27
- Europas diplomatiska krig 2017-12-20
- Wallströms ensidighet skadar svensk utrikespolitik 2017-12-17
- "Människor lever i rädsla för att de är judar" 2017-12-17
- Internationella medier har drabbats av Jerusalemsyndromet 2017-12-17
- Hatet mot Israel göder antisemitismen 2017-12-14
- Judehatet handlar inte om Israel 2017-12-12
- Snedvriden Israeldebatt uppmuntrar till judehat 2017-12-11
- Vad får juden tycka? 2017-12-10
- Vakna, Sverige! 2017-12-10
- Nej, Jerusalem är inte "en internationell enklav" 2017-12-08
- Varför är Jerusalem Israels huvudstad? 2017-12-08
- Pratet om en tredje intifada är kraftigt överdrivet 2017-12-06
- ”…ett nytt förhållningssätt till konflikten mellan Israel och palestinierna” 2017-12-06
- 1. Vad innebär egentligen det amerikanska erkännandet av Jerusalem? 2017-12-06
- Siffrorna 2017-12-01
-
November 2017
- Sverige ägnar sig åt Bagdad Bob-politik 2017-11-27
- Sändebudet som inte får några möten 2017-11-24
- 1947 – året då Sverige var en humanitär stormakt 2017-11-22
- "Vi eftersträvar bättre relationer med Israel" 2017-11-16
- Balfourdeklarationen ska förstås i rätt kontext 2017-11-11
- Svenskt bistånd går till judehat och terror 2017-11-09
- Sverige och Israel – likheter och skillnader 2017-11-08
- Om Balfourdeklarationen 2017-11-02
- Vad gjorde egentligen judarna i dåtidens Palestina före Balfourdeklarationen? 2017-11-02
- Anti-israelisk teckning på svensk skola upprör 2017-11-01
-
Oktober 2017
- De egentliga hindren för fred 2017-10-26
- Det är dags att styra upp samtalet om Israel – Palestina 2017-10-20
- ”Iran försöker fortfarande framställa missiler med kärnstridsspetsar” 2017-10-18
- Sverige påstår sig vara Israels vän 2017-10-11
- Israels inställning till atomavtalet med Iran: "Fix it or nix it” 2017-10-06
- Oskarshamns man i världen 2017-10-05
- Stoppa allt ekonomiskt bistånd till den palestinska myndigheten tills stödet för terrorism upphör 2017-10-05
- Dags att be Israel om ursäkt! 2017-10-04
- EU-vänstern glorifierar terrorism 2017-10-04
-
September 2017
- Jag och regeringen för en orubblig kamp mot antisemitismen 2017-09-30
- Israels nye ambassadör efterlyser fler ”aktiva vänner” 2017-09-29
- Stefan Löfven skyller ifrån sig om antisemitismen 2017-09-15
- Stoppa bistånd till organisationer som stödjer terror 2017-09-14
- Så tycker kyrkovalsgrupperna om Israel 2017-09-13
- Socialdemokraterna ser inte diktaturerna på grund av sin motvilja mot demokratin Israel 2017-09-13
- . Stoppa stödet till palestinska terrorister 2017-09-04
-
Augusti 2017
- Även svenska UD fryser palestinskt bistånd 2017-08-30
- Uppmaning till regeringen; stoppa fientligheten mot Israel 2017-08-28
- . Lidandet är Hamas ansvar 2017-08-25
- Talen det inte rapporteras om 2017-08-23
- BDS är ren och skär ersättningsteologi 2017-08-17
- Kristna gräsrötter positiva 2017-08-16
-
Juli 2017
- SEB fel ute med bojkott av israeliska banker 2017-07-15
-
Juni 2017
- Bilden av Israel i svenska medier 2017-06-28
- Ta hänsyn till existentiella hot mot Israel 2017-06-22
- Fred och försoning kräver att Israel erkänns 2017-06-17
- 50 år sedan sexdagarskriget [1:2] 2017-06-16
- Återbetalningskrav av bistånd som finansierar terrorism 2017-06-14
- Skamligt om Israel, Diakonia! 2017-06-13
- Dags för FN att acceptera utfallet av sexdagarskriget 2017-06-13
- Fel att bojkotta Israel 2017-06-12
- En ensidig analys av läget i Mellanöstern 2017-06-12
- Intressanta siffror 2017-06-10
- Statsfinansierad propaganda 2017-06-09
- 50 år sedan sexdagarskriget [2:2] 2017-06-09
- Wallström måste se terrorns offer också i Israel 2017-06-09
- Mall För Svenska Mellanösternreportage 2017-06-08
- Jag hade vaggat ett dött barn av: Salomon Schulman 2017-06-08
- KD-riksdagsman vill sätta press på Palestinabistånd 2017-06-01
- Rödgrönas svek mot antisemitismens offer 2017-06-01
-
Maj 2017
- Arabvärldens ledare planerade att utplåna Israel under Sexdagarskriget 2017-05-29
- Israel är varken mer eller mindre av en kolonialskapelse än andra länder! 2017-05-27
- Israel het fråga när Equmeniakyrkan möts 2017-05-24
- Terrorismen fortsätter så länge den belönas 2017-05-23
- Saudisk journalist till palestinska ledare: Ni har missat för många möjligheter att lösa konflikten med Israel; Det är dags för palestinsk enhet, fred med Israel 2017-05-23
- Vem visar politiskt mod i Jerusalem? 2017-05-22
- Kan Trump lösa Israel–Palestina-konflikten? 2017-05-20
- Svenska pengar går till palestinsk terrorism 2017-05-19
- Palestinska myndigheten uppkallar skolor efter terrorister och nazistkollaboratörer oavsett vad Abbas intalar Trump 2017-05-18
- Rörande Israel har Trump gått från att vara outsider till mes 2017-05-17
- Undersökning: Arabiska medborgare tror högre om Israel än vad israeliska judar gör 2017-05-17
- Margot Wallströms tystnad när Svenska Kommittén mot antisemitism pekas ut som högerextrema 2017-05-03
-
April 2017
- Potifars hustru: Längs antisemitismens stigar 2017-04-28
- Förbindelser mellan EU och Israel: Trojanska hästar, ormar, stegar och bojkotter 2017-04-27
- FN:s generalsekreterare: Att förneka Israelis rätt att existera är en modern form av antisemitism 2017-04-23
- Fatah ledare: Fatah och Hamas enas om att Israel inte har någon rätt att existera 2017-04-21
- Rivlin: Situationen för kristna i Mellanöstern en "vanära mot mänskligheten" 2017-04-19
- "Självklart kan vi lära av Israel" 2017-04-18
- Palestinska myndigheten pausar förbindelser med UNRWA över förväntade utbildningsreformer som har för avsikt att inte avhumanisera Israel i det palestinska lärosystemet 2017-04-13
-
Mars 2017
- Sverige finansierar ideella organisationer som skadar Israel 2017-03-24
- "Resan till Israel slog hål på stora myter" 2017-03-23
- Även Sverige har orsak att fira Israel 2017-03-15
- FN-anställda hyllar Hitler 2017-03-09
-
Februari 2017
-
Januari 2017
- En juridisk analys av UNSC 2334 2017-01-17
-
Oktober 2009
-
Maj 2009