Politik
Dags att berätta sanningen om den palestinska frågan
- Martin Blecher
Denna text bemöter en annan debattartikel, rubricerad ”Dags att bryta tystnaden om Palestina (Michelle Alexander NYT 19/1)”.
Dershowitz konstaterar att den palestinska frågan inte direkt tigs ihjäl, utan snarare är en av de mest överrapporterade i sitt slag – både ute på universiteten, i FN och i medierna. Därefter levererar Dershowitz sitt svar, som här justerats något för en svensk kontext.
Det finns ingen tystnad som behöver brytas. Men något som behöver brytas är de dubbla måttstockar som används av dem som låtsas som om de palestinska kraven skulle vara viktigare än kraven från kurder, syrier, iranier, tjetjener, tibetaner, ukrainare och de många andra grupper som behöver omvärldens stöd. Dessa är mer förtjänta grupper, som verkligen lider av mediernas och det internationella samfundets tystnad. FN lägger mer tid, pengar och omröstningar på den palestinska frågan, än man lägger på samtliga dessa förtryckta grupper sammanlagt.
Palestiniernas lidande, som inte kan jämställas med det lidande som många andra grupper utsatts för, är till stor del självförvållat. Palestinierna kunde haft en egen stat, utan ockupation, om de hade accepterat resultatet av 1938 års Peel-kommission, FN:s delningsplan från 1947, förslaget vid Camp David år 2000, eller Ehud Olmerts erbjudande 2008. De avvisade alla dessa erbjudanden och svarade med våld och terror, eftersom de annars hade varit tvungna att acceptera Israel som det judiska folkets nationalstat. Något de än i dag är ovilliga att göra.
Jag vet detta eftersom jag själv ställde frågan direkt till den palestinska presidenten Mahmoud Abbas och han svarade nej. Det palestinska ledarskapet har alltid varit större motståndare till en judisk stat än man varit tillskyndare av en palestinsk.
Den palestinska frågan är inte ”en av vår tids stora moraliska utmaningar” som det hävdades i New York Times kolumn. Det är ett sammansatt, nyanserat, pragmatiskt problem, med fel hos alla parter. Frågan kunde lösas om palestinska ledare vore redo att acceptera de ”smärtsamma kompromisser” som israeliska ledare redan kommit överens om att acceptera.
Hade det tidiga palestinska ledarskapet, med de omgivande arabstaterna, inte attackerat Israel samma stund som landet deklarerade sin självständighet, så hade palestinierna fått en livskraftig stat utan flyktingar. Hade Hamas använt de resurser man fick då Israel avslutade sin ockupation 2005 till att bygga skolor och sjukhus i stället för att låta resurserna gå till att bygga raketramper och terrortunnlar, då kunde Gazaremsan kanske ha blivit ett nytt Singapore – istället för den fattiga enklav som det palestinska ledarskapet nu förvandlat den till.
Hamas ledare och den Palestinska Myndigheten har minst lika stort ansvar för palestiniernas umbäranden som israelerna. Israel är verkligen inte felfritt, men debattens återkommande skyll-allt-på-Israel-attityd är kontraproduktiv eftersom den palestinska motsträvigheten uppmuntras. Som den israeliske diplomaten Abba Eban en gång noterade: ”Palestinierna missar aldrig en chans att missa en chans”.
I New York Times kolumn påstods vidare att israeliska araber drabbas av legal diskriminering. I själva verket har israeliska araber fler rättigheter än araber någonstans i den muslimska världen. De röstar fritt, har sina egna politiska partier, argumenterar fritt och öppet mot den israeliska regeringen, och gynnas av den positiva särbehandlingen vid israeliska universitet. Den enda juridiska rättighet de saknar är att förvandla Israel till ytterligare en muslimsk stat styrd av sharia-lagar, istället för att som i dag vara det judiska folkets nationalstat, styrd av frihet och sekulär demokratisk lagstiftning. Detta är vad Israels nya nationalstatslag handlar om när den förnekar araber ”rätten till självbestämmande i Israel”. Personligen är jag dock motståndare till denna lag.
Kolumnen fördömer att ”palestinska hem jämnas med marken” men nämner inte att dessa hem tillhör terrorister som mördar judiska barn, kvinnor och män. Texten sörjer Gazas dödsoffer, utan att nämna att många av dessa offer var mänskliga sköldar, utnyttjade av Hamas för att terroristerna skulle kunna skjuta raketer mot den israeliska civilbefolkningen. Gaza kallas ”ockuperat” trots att varenda bosättare och soldat lämnade redan 2005. Det påstås finnas ”gator som endast är för judar”, vilket är en kategorisk lögn. I de omtvistade områdena finns vägar där säkerhetsläget gör att endast bilar med israeliska nummerskyltar får köra. Men dessa vägar är faktiskt öppna för alla israeler, inklusive druser, muslimer, kristna, zoroastrier, och personer som saknar tro.
Kolumnens mest upprörande avsnitt är påståendet att den skrevs under insiration av Martin Luther King Jr. Han var i själva verket en stabil sionist, som sa ” When people criticize Zionists, they mean Jews. You are talking anti-Semitism”. Det är säkert möjligt at than skulle kunna vara kritisk till vissa politiska inslag i dagens Israel, men jag är övertygad om att han skulle förfärats av kolumnens orättvisa angrepp mot det judiska folkets nationalstat. Särskilt som skribenten i detta syfte valt att missbruka Martin Luther King Jr:s goda namn.
Alan M Dershowitz
Alan M. Dershowitz är the Felix Frankfurter Professor of Law, Emeritus, at Harvard Law School.
Följ honom på twitter: @AlanDersh
Publicerad I bl.a. The Hill 22 januari 2019
Ett förbud mot Hizbollah gynnar våra nationella intressen
- Martin Blecher
[Nyhetsartikeln är intressant av många skäl. De senaste åren har en rad svenska medborgare knutna till Hizbollah dömts för inblandning i terrorism. Ändå – eller just därför – anses Sverige utgöra en av EU:s bromsklossar när det gäller att terrorklassa organisationen i sin helhet. Texten påminner om att det finns ett europeiskt momentum i rätt riktning. Den visar också hur en enskild politisk eldsjäl kan göra skillnad genom engagemang och goda argument. Vänskapsförbundets Riksordförande Lars Adaktusson är den som allra starkast drivit kravet i Sverige. /Red anm.]
Den tyske parlamentsledamoten Benjamin Strasser (32) brukar i vanliga fall fokusera på inrikespolitik, men det var mycket tack vare honom som Tysklands parlament nu röstat igenom ett krav på att förbjuda den Iran-stödda terrororganisationen Hizbollah.
Strasser förhandlade med de två styrande tyska partierna tills de var redo att stödja hans lagförslag.
- Jag är väldigt stolt över att det nu finns en gemensam syn mellan koalitionspartierna och FDP, sa han, och refererade till sitt marknadsliberala parti som endast har 80 av totalt 709 platser i Förbundsdagen.
I nuläget har Angela Merkels regering endast terrorklassat Hizbollahs ”militära gren”, men inte dess ”politiska”. De flesta europeiska regeringar gör likadant, av rädsla för att störa de diplomatiska förbindelserna med Libanon, där Hizbollah är baserat.
Strassers förslag röstades igenom med bred majoritet, och uppmanar regeringen att förbjuda Hamas aktiviteter i Tyskland. Regeringen uppmanas även att inte längre göra någon åtskillnad mellan Hizbollahs militära och politiska grenar.
- Det är viktigt att även EU terrorklassar organisationen i dess helhet, och den tyska regeringen uppmanas nu driva på den utvecklingen.
Frankrike är en av de medlemsstater som stretar emot, medan Storbritannien tidigt i våras lät meddela att man inte längre kommer att skilja mellan Hizbollahs olika delar. Som skäl angav britterna 'Hizbollahs försök att destabilisera det känsliga läget i Mellanöstern'. Strassner säger att snappat upp signaler som tyder på att även Frankrike kommer att röra sig i rätt riktning.
- Idén om att göra skillnad mellan en militär och en politisk gren har alltid varit konstgjord, säger Strassner. Man gjorde så för att få med sig Frankrike. Men modellen har ingenting med verkligheten att göra. Hizbollah säger också själva att man är en enda enhet – utan några separata grenar.
Strassner berättar att terrorklassningen är viktig för Tyskland, eftersom den skulle förhindra Hizbollahs kriminella aktiviteter och dess spridande av antisemitism på tysk mark.
- Enligt tyska underrättelserapporter har Hizbollah för närvarande 1.000 supportrar i landet. Situationen är svårbedömd eftersom Hizbollah inte är öppna med vad de gör. Istället använder de sig av täckorganisationer som begår brott som prostitution, pengatvätt och droghandel, och sen betalar del av vinsterna till moderorganisationen.
- Ett förbud gör inte att anhängarna plötsligt försvinner. Man kan inte förbjuda människor eller idéer. Det är en illusion. Men vi kan försvåra deras verksamhet. Det blir lättare att bryta upp deras infrastruktur. Och det blir lättare att lagföra de personer och grupper som är knutna till Hizbollah.
Strassner säger avslutningsvis också att förbudet är ett viktigt inslag i kampen mot den tilltagande antisemitismen.
Raphael Ahren, Times of Israel
Publicerad 19 december 2019. Översättningen är endast ett sammandrag. Läs hela hos Times of Israel
Wallström som utrikesminister väcker oro bland Israelvänner (2)
- Martin Blecher
Om Margot Wallström (S) får fortsätta som utrikesminister riskerar det att fördjupa och cementera Sveriges dåliga relation till Israel. – Vi kan inte fortsätta ha det som vi haft det de här åren, säger Stefan Dozzi, generalsekreterare i Vänskapsförbundet Sverige-Israel.
Mycket tyder på att Sverige får en fortsatt S- och MP-regering. Vem som blir utrikesminister är ännu inte känt, men att det fortsatt blir Margot Wallström, som innehaft posten de senaste fyra åren, är inte osannolikt. Det som talar emot är att hon nått pensionsåldern och dessutom kämpat med sjukdom de senaste åren.
Under mandatperioden har Wallström återkommande hamnat i konflikt med Israel och av ledande israeliska politiker kallats antisemit. Hon har dessutom blivit portad från officiella besök i landet.
I en debattartikel i Svenska Dagbladet i slutet av förra året skrev professorn Eytan Gilboa, ordförande för Israel Public Diplomacy Forum: ”Israel sätter stort hopp till nästa svenska regering”.
Enligt honom har man i Israel noga följt regeringsförhandlingarna i Sverige och hoppas på en ny Israelpolitik, oavsett vilken färg regeringen har.
”Den svenska regeringen har ensidigt skuldbelagt Israel för misslyckandet att uppnå fred med palestinierna. Samtidigt som den närmast systematiskt förbisett palestiniernas förhalningar, vägran att förhandla och terrorism”, skriver han och efterfrågar en balanserad Mellanösternpolitik och vänskapliga relationer med Israel.
Stefan Dozzi anser att det vore en katastrof för de svensk-israeliska relationerna om Margot Wallström förblir utrikesminister.
– Den nuvarande regeringspolitiken är gravt felaktig med en utrikesminister som inte ens är välkommen i Israel.
– Israel längtar efter vänskap och samarbete men politiken har varit ett hinder. Vi kan inte ha en utrikesminister som står på ett möte med palestinier i Stockholm och säger: Jag är med er i er kamp. Då är man bränd. Vi hoppas på förändring, oavsett vilken regering som tillträder, det behövs en ny kurs.
Ett av de partier i riksdagen som tydligast kritiserat Margot Wallström och S-MP-regeringens Israelpolitik är Liberalerna. Men när L nu väntas släppa fram Stefan Löfven som statsminister, utan överenskommelse om vilken utrikespolitik som ska föras, väcker det frågor.
”Vill du också ha Margot Wallströms Israelpolitik, Vänsterpartiets EU-politik och Miljöpartiets högskolepolitik? Gå med i @liberalerna”, skriver till exempel Benjamin Dousa, Moderata ungdomsförbundets ordförande, kritiskt på Twitter.
Och Andreas Carlson, riksdagsledamot för KD, skriver:
”Utrikespolitiken omfattas inte av uppgörelsen mellan S, C, L och Mp. Anmärkningsvärt att liberaler ger carte blanche. Inte minst vad gäller Mellanösternpolitiken och synen på Israel. Det har låtit annorlunda under mandatperioden.”
Själva menar C och L att de ska vara liberala oppositionspartier i frågor som inte omfattas av överenskommelsen.
Samuel Teglund
Publicerad i Världen idag 17 januari 2019
Israel kräver 250 miljarder dollar i ersättning för judar som fördrivits från arabvärlden och Iran [1:2]
- Martin Blecher
Efter 18 månaders förarbete skall nu kraven färdigställas. Det rör sig inledningsvis om 35 miljarder dollar från Libyen, för tillgångar som judar lämnade kvar när de slängdes ut från landet efter att Israel bildats.
Det uppges att Israel nu förbereder ersättningsanspråk på totalt 250 miljarder dollar från sju arabländer och Iran, för tillgångar som judar lämnat efter sig när de tvingats fly dessa länder i kölvattnet av Israels bildande 1948.
- Tiden har kommit att rätta till de historiska orätter som drabbat judar i sju arabländer och Iran, och att ersätta tusentals judar, som förlorat sina egendomar, det som rättmätigen är deras. Så uttryckte sig Israels jämlikhetsminister Gila Gamiel i lördags. Det är hon som koordinerar regeringens hantering i ärendet.
Israels Hadashot TV News uppgav under lördagen att ersättningsanspråken nu färdigställs beträffande de första två av sammanlagt åtta berörda länder; nämligen 35 miljarder dollar i kompensation från Tunisien och 15 miljarder dollar från Libyen.
Enligt TV-inslaget rör det sig om sammanlagt drygt 250 miljarder dollar – det vill säga motsvarande ca 2.250.000.000.000 svenska kronor – som Israel kommer att utkräva från dessa två länder plus Marocko, Irak, Syrien, Egypten, Jemen och Iran.
Enligt den internationella paraplyorganisationen Justice for Jews from Arab Countries (JJAC) har uppskattningsvis 856.000 judar flytt eller fördrivits från tio arabländer 1948 och senare. I dessa länder ingår förutom de ovanstående även Algeriet och Libanon
Under de senaste 18 månaderna har den israeliska regeringen i tysthet använt sig av en internationell revisionsfirma för att beräkna det samlade värdet av de tillgångar dessa judar tvingades lämna kvar.
Anspråken håller nu på att färdigställas, samtidigt som Trumps administration förbereder en presentation av den sedan länge omtalade israelisk-palestinska fredsplanen. En israelisk lag från 2010 stadgar att varje fredsuppgörelse måste tillgodose ersättningskrav från de judiska organisationer och enskilda judar som tvingats bort från arabiska länder och Iran.
- Man kan inte prata om Mellanöstern utan att samtidigt ta hänsyn till rättigheterna för de judar som med våld tvingades bort från sina blomstrande samhällen, sa ministern från likud, Gamliel.
- Alla de brott som begicks mot dessa judiska samhällen måste erkännas.
Den Palestinska Myndigheten har sökt över 100 miljarder dollar i kompensation från Israel för tillgångar som lämnades kvar när arabiska invånare i det som idag är Israel flydde eller fördrevs i samband med Israels bildande. För ett tiotal år sedan presenterade den Palestinska Myndigheten sitt underlag för detta till USA.
Palestinierna har dessutom alltid krävt en ”rätt att återvända” till det som idag är Israel – både för de några tiotusen flyktingar som fortfarande lever, och för deras miljontals efterlevande. Detta krav skulle innebära slutet på Israel som judisk stat och har avfärdats av en rad israeliska regeringar.
Israel menar att vid ett slutligt fredsavtal så skulle palestinska flyktingar bli medborgare i den nybildade palestinska staten, precis som de judiska flyktingarna från arabvärlden blivit medborgare i Israel. Man menar också att aktuella FN-organ på konstgjort sätt blåst upp denna problematik genom att ge även palestinska flyktingars efterlevande flyktingstatus, och att detta försvårar fredsansträngningarna. Trumps administration instämmer i det senare och tillkännagav under 2018 att USA drar in sitt ekonomiska bidrag till FN:s särskilda organisation för palestinska flyktingar, UNRWA [Alla andra flyktingar i hela världen lyder under FN:s andra flyktingorgan, UNHCR. /Red anm]
Israel har aldrig framställt formella krav på kompensation för judar som tvingats bort från arabvärlden och Iran, och trots att många av dessa judar anlände till Israel nästan helt utblottade, så sökte de ingen formell flyktingstatus från det internationella samfundet.
Vid denna tidpunkt kämpade den nybildade judiska staten för att locka världens judar att immigrera. En del av legitimiteten hos en ung stat kunde anses ligga i förmågan att ta hand om sitt eget folk. Israels första premiärminister, David Ben-Gurion, skulle inte ha velat att de judar som återvände till sitt ”historiska hemland” klassades som flyktingar, enligt Meir Kahlon, ordförande för the Central Organization for Jews from Arab Countries and Iran
Fortsättning följer i nästa veckas Israelnytt
Times of Israel
Publicerad i Times of Israel 5 januari 2019
Ställ krav på biståndet till den palestinska myndigheten
- Martin Blecher
Sverige är en stormakt när det gäller bistånd, inte minst till Palestina och den palestinska myndigheten, som går via EU. Det är därför viktigt att titta på vart svenska biståndspengar går och hur vi använder den position vi har.
Den palestinska myndigheten, som leds av Socialdemokraternas systerparti Fatah, lever tyvärr inte alls upp till vad man kan förvänta sig av någon som tar emot stora summor från svenska skattebetalare. På deras hemsida och deras officiella Facebooksida och Twitterkonto kan man se många exempel på hur man uppmuntrar till våld mot civila israeler. I dag finns det 30 skolor som den palestinska myndigheten har valt att döpa efter terrorister. I den palestinska myndighetens officiella tv visas barnprogram som kallar judar för svin och råttor.
I skolundervisningen finns det många exempel på hatpropaganda, och detta är något som har tagits upp av exempelvis Hillary Clinton vid flera tillfällen. Det slås fast tydligt i FN:s grunddokument att barn har rätt att få undervisning där sådant inte finns, men tyvärr händer ingenting, trots många års påpekande från en rad länder.
Vi måste med öppna ögon våga se och tala om den propaganda som den palestinska myndigheten håller på med. Sverige bör omgående kräva en road map där den palestinska myndigheten visar att den ska se till att hatpropagandan försvinner från skolor, att deras officiella kanaler tar bort hatpropaganda från tv-program för både barn och vuxna, att myndigheten genast slutar uppmana till våld på sociala medier. Om inte den palestinska myndigheten lyssnar bör svenskt bidrag, som går genom EU, dras in.
Min uppfattning är att det borde vara självklart att Sverige genom EU ställer motkrav. Detta är något som jag tror att vi skulle göra om motsvarande problem uppdagas i något annat mottagarland som får stora summor svenskt bistånd.
I ett interpellationssvar våren 2017 säger statsrådet Isabella Lövin: Regeringen är medveten om att det förekommer en omfattande debatt om i vilken utsträckning det förekommer uppvigling på israelisk och palestinsk sida i skolböcker och att frågan är omtvistad.
Hur kan man ens jämföra israeliska och palestinska skolböcker? Grundfakta är att Israel är en levande demokrati med pressfrihet, yttrandefrihet och religionsfrihet. Den kristna befolkningen i Israel är den enda kristna befolkning som har ökat i Mellanöstern de senaste 50 åren. Den muslimska befolkningen i Israel har blivit tio gånger större sedan staten Israel utropades 1948. Det finns fler kvinnor i det israeliska parlamentet än vad det gör i över hälften av parlamenten i Europa.
I de områden som kontrolleras av den palestinska myndigheten finns varken demokrati, pressfrihet, yttrandefrihet eller religionsfrihet. Det har inte hållits några val sedan 2006. Den palestinske presidenten Mahmoud Abbas är inne på sitt tolfte år, trots att han egentligen har ett fyraårigt mandat. Journalister som kritiserar den palestinska myndigheten blir fängslade och torterade – det finns många exempel på detta.
Den kristna delen av befolkningen har kraftigt minskat, till exempel i Betlehem. Där utgjorde de 60 procent när den palestinska myndigheten tog över på 90-talet, men nu är de färre än 15 procent.
Judar uppmanas att inte gå in i områden som kontrolleras av den palestinska myndigheten då deras liv då skulle vara i fara. Detta står i stark kontrast till att tiotusentals palestinier åker in i Israel varje dag utan någon som helst fara.
Sedan finns det nyligen gjorda undersökningar som visar att man i de israeliska skolorna lägger stor tonvikt vid att stödja fred mellan judar och araber. Men i den palestinska myndighetens skolor är det precis tvärtom. I 78 palestinska läroböcker för årskurserna 1–12 nämns inte ens ordet fred.
Sverige har, enligt min uppfattning, en plikt att agera, vara en tydlig röst – och ställa motkrav. För året 2015 var Sverige den 6:e mest generösa givaren till Unrwa, United Nations Relief and Works Agency for Palestine Refugees in the Near East. Sverige gav totalt under året ca 45 430 000 USD, det vill säga närmare 400 miljoner kronor.
För dessa pengar gör Unrwa en rad insatser, däribland utbildning. Unrwa skriver på sin hemsida att man har en utbildningskår om totalt 21 924 anställda. Dessa anställda, däribland lärare, är aktiva i totalt fyra länder, Palestina är ett av dem.
Vilka skolböcker som Unrwa använder är upp till värdlandet. Utöver detta har Unrwa möjligheten att lägga till sina egna böcker för att nyansera bilden och föra fram åsikter som tolerans, icke-våld och mänskliga rättigheter.
Då den palestinska myndigheten 2006 presenterade sina nya läroböcker för gymnasiet stod det klart att syftet inte är att utbilda för fred och samexistens med Israel. I stället talar böckerna om hur Israel inte har någon rätt att existera och att det palestinska kriget mot Israel är en evig islamisk kamp. Vanligt förekommande i läroböcker är att Israel är helt raderat på kartan över området. Kartan föreställer endast Palestina, och israeliska städer är angivna som palestinska städer.
Då Sverige är en av Unrwas största bidragsgivare borde Sverige kunna ställa tämligen stora krav på att organisationen redovisar vart givarens pengar går och till vad de används. Om det är så att en läroplan används där man för fram våldsförskönande saker och antisemitism och att skolböcker som används lär ut att Israel ska utplånas torde det vara väldigt problematiskt.
I artikel 26 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, punkterna 1 och 2, står att var och en har rätt till utbildning. Utbildningen skall syfta till att utveckla personligheten till fullo och till att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna. Om barn lär sig att martyrskap är någonting vackert, att Israel ska utplånas och att hata judar rimmar ju detta tämligen illa med att främja förståelse, tolerans och vänskap mellan alla nationer, rasgrupper och religiösa grupper.
Tyvärr har det blivit värre. Våren 2017 gjorde UN Watch en rapport där man granskade 78 palestinska skolböcker för årskurserna 1–12, och där fanns inte ordet fred med över huvud taget. Staten Israel, med ett enda undantag, finns inte ens på kartan.
I stället har man en rad texter som uppmuntrar och glorifierar våld och jihad. Detta är roten till den antisemitism som finns där. I den officiella palestinska myndighetens barnprogram sägs det tydligt att judar är svin, grisar eller råttor.
UN Watch tog fram en rapport hösten 2016 där 40 alarmerande nya exempel där Unrwas lärare i Gaza, Libanon, Jordanien och Syrien på Facebook hyllar jihadistterrorism och antisemitism och förnekar Förintelsen. Det finns också en rad exempel där lärare hyllar Hitler.
Fredsprocessen kan inte fungera om man i den palestinska skolan inte nämner Israel och fred över huvud taget.
Sammanfattningsvis, Sverige är en av världens viktigaste biståndsgivare, något vi kan vara stolta över. Men i vår iver att hjälpa får vi inte bli naiva. I Sverige bedriver regeringen ett arbete mot antisemitism, och det är bra. Men ska vi komma framåt i fredsprocessen mellan Israel och den palestinska myndigheten måste vi se den grova antisemitism som förekommer redan i barnprogrammen och finns i skolböckerna. Vi vet att det var exakt så på Nordirland. Det var när hatpropagandan togs bort som fredsprocessen kunde komma någon vart.
Nyligen godkände president Mahmoud Abbas den palestinska budgeten för 2018.En budget av vilken sju procent går till betalning av fängslade terrorister och deras familjer. 2017 avsattes mer än motsvarande 2,5 miljarder kronor för ändamålet.
På senare tid har ett antal utländska biståndsgivare kritiserat det här stödet.
Så har exempelvis Storbritanniens biståndsmyndighet stoppat vissa utbetalningar i avvaktan på utredning. Även Norge, Danmark och Tyskland har agerat. Och i USA har kongressen just godkänt en lagstiftning som kan stoppa det amerikanska biståndet tills dess att palestinierna slutar att betala ut ersättning till terrorister. Vad gäller det svenska palestinska biståndet, via EU, finns inga restriktioner. Under EPP:s kongress i november ställde sig partigruppen bakom Kristdemokraternas resolution om att agera mot den Palestinska myndighetens människorättsbrott och tydligare koppla biståndet till krav på respekt för mänskliga rättigheter. Kristdemokraterna driver nu därför tillsammans med övriga partier att EU:s bistånd till de palestinska institutioner som är ansvariga för tortyr och godtyckliga arresteringar ska dras in. Att Europas största partigrupp, EPP Kristdemokraterna, nu kommer driva frågan om fryst EU-bistånd till den palestinska myndigheten är därför ett viktigt steg i rätt riktning. Visst ska vi hjälpa det palestinska folket som genom åren levt under svåra omständigheter på grund av korrumperade politiska ledare – det ligger även i Israels intresse. Sverige kan kunna göra en skillnad i Mellanöstern om vi vill det – och det genom att EU ställer motkrav.
Yrkande: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige omgående bör verka för att EU villkorar biståndet till den palestinska myndigheten som Sverige bidrar till och tillkännager detta för regeringen.
Magnus Oscarsson och Mikael Oscarsson (båda KD)
Riksdagsmotionen (2018/19:613) inlämnades i november 2018
Israel kräver 250 miljarder dollar i ersättning för judar som fördrivits från arabvärlden och Iran [2:2]
- Martin Blecher
Efter 18 månaders förarbete skall nu kraven färdigställas. Det rör sig inledningsvis om 35 miljarder dollar från Libyen, för tillgångar som judar lämnade kvar när de slängdes ut från landet efter att Israel bildats.
[Fortsättning från förra veckans Israelnytt.]
Pengar som erhålls från de åtta länderna kommer inte att tilldelas enskilda, enligt TV-rapporten, utan snarare distribueras av staten genom en särskild fond. Minister Gamliel koordinerar processen tillsammans med Israels nationella säkerhetsråd som arbetar utifrån premiärministerns kontor.
År 2014 antog Israel en lag som gör den 30 november till en årlig minnesdag för de judiska flyktingarna från arabvärlden och Iran. Denna dag innehåller utbildningsprogram och diplomatiska event för att öka den internationella medvetenheten i frågan om dessa judiska flyktingar och deras rätt till kompensation.
När denna dag uppmärksammades för första gången – år 2014 - lyfte både Netanyahu och president Reuven Rivlin fram krav på ekonomisk ersättning.
”Det finns en anledning till att denna dag infaller just dagen efter den 29 november”, sa Netanyahu den 30 november 2014, och syftade då på årsdagen av FN:s antagande av delningsplanen för Palestinamandatet. ”Arabländerna, som aldrig accepterade FN:s deklaration om upprättandet av en judisk stat, tvingade judarna som levde på deras territorium att lämna sina hem och egendomar bakom sig… Vi arbetar nu och i framtiden för att de och deras anspråk inte skall glömmas bort”.
I sitt tal vid denna första ceremoni betonade Rivlin vikten av att de sefardiska judarna ges en mer framträdande roll i det israeliska samhället, och att de skall kompenseras för sitt lidande. Han erkände att problemen för dessa judar fortsatte även efter att de anlänt till Israel, där de europeiska judarna hade ett dominerande inflytande.
”Deras röster dämpades visserligen, men i deras munnar fanns hela tiden orden, även om de uttalades på hebreiska med persisk eller arabisk brytning. Språk som i Israel uppfattades som fiendens språk och uppfattades som en källa till skam”, sa han.
”Judarna från arabvärlden och Iran måste få höras inom utbildningssystemet, i medierna, i konsten, och inom landets officiella institutioner. På samma sätt måste rösterna också höras på den internationella arenan för att reparera den historiska orättvisan och säkerställa ekonomiska kompensationer”, sa Rivlin.
Rivlin sa att ”nästan 800.000 kom hit (under åren efter Israels bildande) och resten (ca 56.000) åkte till USA, Frankrike, Italien och andra länder.”
Meir Kahlon - of the Central Organization for Jews from Arab Countries and Iran - kom själv som barn till Israel från Libyen och tillbringade sina första år i den judiska staten i ett av de tältläger som upprättades för att hjälpa floden av nykomlingar.
I mars 2014 erkände Kanada formellt flyktingstatusen för de tusentals judiska emigranter som flytt eller förvisats från arabiska länder efter Israels bildande.
Några av dem som emigrerat till Israel menar att frågan nu lyfts fram för att ge Israel en fördel vid förhandlingarna med palestinierna – för att kunna kontra de palestinska kraven på ekonomisk kompensation för de tillgångar som dessa lämnade kvar i det som idag är Israel.
Times of Israel
Publicerad i Times of Israel 5 januari 2019
Föreligger det ett reellt hot mot Israels existens, eller är det bara prat?
- Martin Blecher
En av mina prenumeranter hörde nyligen av sig till mig med följande undring: “Jag har en diskussion med en person om situationen i Israel. Personen hävdar att det geopolitiskt inte finns något reellt hot mot Israel eftersom de omgivande länderna, inklusive Iran, inte har några möjligheter att genomföra en framgångsrik invasion. Skadan de gör och kan göra är verklig, har stora negativa effekter, och bör tas på fullt allvar, men är inte ett existentiellt hot. Allt de kan uppnå är att såra familjer. Inget mer. När de pratar om att utplåna Israel är det just det, prat. De har inte förmågan att vinna.” Prenumeranten kände sig tveksam inför denna beskrivning av situationen och ville därför veta hur jag ställde mig till den.
Den 4 december inledde Israels försvarsstyrkor (IDF) Operation Nordansköld, med syfte att hitta och oskadliggöra ett antal tunnlar som den libanesiska terroristorganisationen Hezballah har grävt under gränsen mellan Libanon och Israel. Hittills har fyra tunnlar upptäckts, men Israel befarar att det finns ytterligare minst sex, då man i flera år har haft känslig seismologisk utrustning utplacerad längs med gränsen som har indikerat kontinuerlig underjordisk aktivitet på ett specifikt antal platser, där IDF nu systematiskt gräver/borrar för att hitta och förstöra dem.
Om alla dessa tunnlar hade färdigställts utan att ha upptäckts av Israel hade Hezballah kunnat använda dem som ett överraskningsmoment i nästa krig. I skydd av tät dimma och under intensiv raketbeskjutning av hela Israel (Hezballah har sedan 2006 byggt upp en raketarsenal som omfattar omkring 150,000 raketer, fler än Europas NATO-medlemmars samlade raketarsenaler) skulle hundratals terrorister obemärkt ha kunnat ta sig in på israeliskt territorium och tagit kontroll över delar av norra Galiléen. De tusentals israeler som bor i området hade mördats. Några hade förmodligen förts till Libanon som gisslan, att användas i psykologisk krigföring (filmad tortyr och avrättningar) och/eller i utpressningssyfte.
Med eller utan attacktunnlar beräknar israeliska experter att nästa krig mot Hezballah i Libanon kommer att kräva långt fler israeliska dödsoffer än något tidigare krig och lamslå hela landet i flera veckor. Risken är även stor att halv- och ickestatliga aktörer i Gaza, på Västbanken, i Sinai och i Syrien, vars mål är förintelsen av staten Israel, kommer att utnyttja situationen och gå till attack. Israel skulle då tvingas utkämpa ett komplext flerfrontskrig, och detta innan Irans öppet aktiva roll ens ha börjat räknas in i ekvationen.
Skulle detta innebära slutet för staten Israel? Det beror på hur man definierar “slutet”. Om Hezballahs terrorister lyckades genomföra en massinfiltration skulle de förmodligen så småningom trängas tillbaka över gränsen. Dödssiffran på den libanesiska sidan skulle vara många gånger högre än den israeliska dödssiffran, likaså den materiella förödelsen. Både den ekonomiska och den psykologiska effekten av ett sådant krig bör dock inte underskattas. Varje land, liksom varje människa, har sin brytpunkt, och den sammanfaller inte nödvändigtvis med punkten av total förintelse. Ett land som inte återhämtar sig ekonomiskt och psykologiskt från ett krig kan ändå fortsätta att existera i flera generationer, men först efter att ha förvandlats till ett annat land, med krossad krigsmoral, stagnerad ekonomi och en helt desillusionerad befolkning.
Att sammanfatta detta skräckscenario – tusentals (långt räknat) civila dödsoffer, raketbombade städer och en lamslagen ekonomi som i bästa fall skulle ta åratal att återhämta sig – med att “allt Israels fiender kan uppnå är att såra familjer, inget mer”, är så fruktansvärt hjärtlöst och verklighetsfrånvänt att man sätter kaffet i halsen, innan man börjar undra exakt hur pass mycket värre situationen skulle behöva vara för att förtjäna ett mer realistiskt och empatiskt omdöme.
Frågan är förstås hypotetisk, och det är nog däri en stor del av problemet ligger, nämligen att staten Israel sedan 1948 systematiskt har arbetat på högtryck för att avvärja alla hypotetiska skräckscenarier innan de förverkligas. Detta kräver en snabb (och därför mycket förenklad) historisk genomgång: först byggde Israel upp IDF, en av världens starkaste och mest effektiva arméer, med allmän värnplikt för både män och kvinnor, som framgångsrikt slog tillbaka de militära invasionsförsöken 1948, 1967 och 1973. Vid samtliga dessa tre tillfällen var det många experter som kallt räknade ut den judiska staten.
Israels mest inbitna fiender ändrade då strategi och började istället finansiera terroristorganisationer, som till största delen undvek att gå till direkt militär konfrontation mot IDF och istället riktade sig mot “mjuka mål”, civila israeler och judar i diasporan. Israel blev då världsledande i att både förebygga och bekämpa terrorism, och de spektakulära terroristattackerna med stora mängder dödsoffer som utfördes från början av 70-talet och en bit in på 2000-talet hör idag till ovanligheterna.
Än en gång ändrade då Israels fiender taktik: man undvek direkt konfrontation med IDF, lade mindre energi på att försöka utföra spektakulära terroristattacker, och började istället attackera Israels civilbefolkning med raketer. Israel utvecklade då flera olika raketförsvarssystem, som idag kan skjuta ner båda kort-, medel- och långdistansrobotar. Man införde även byggnadsregler som kräver att varje lägenhet ska förses med sitt eget skyddsrum, och konstruerade till och med underjordiska sjukhus. Under kriget sommaren 2014 avfyrade de palestinska terroristorganisationerna i Gaza över 4500 raketer mot israeliska städer och samhällen, men tack vare raketförsvarssystemet Järnkupolen och den goda tillgången till skyddsrum lyckades de bara döda sex människor.
Det som visade sig vara betydligt dödligare än de palestinska raketattackerna var tunnlarna som hade grävts under gränsen mellan Gaza och Israel och genom vilka palestinska terrorister lyckades utföra flera dödliga bakhåll, som i ett fall även medförde att Hamas lade beslag på en dödad israelisk soldat, vars kropp terroristorganisationen nu använder som förhandlingsbricka. En stor del av kriget 2014 gick ut på att hitta och oskadliggöra de 14 tunnlar som nådde in på israeliskt territorium. Enligt vissa uppgifter ska Hamas ha planerat en massinfiltration genom tunnlarna senare samma år, med syfte att genomföra massakrer i israeliska gränssamhällen och föra med sig israeliska civila till Gaza som gisslan. I skrivande stund pågår därför konstruktionen av en underjordisk barriär längs med gränsen till Gaza för att eliminera hotet från attacktunnlarna. Den kostar 100 miljoner kronor per kilometer att bygga, vilket kanske låter som mycket pengar, tills man betänker att Israels försvarsbudget numera ligger på över 170 miljarder kronor om året.
Att de militära hoten mot Israel ligger på en icke existenshotande nivå beror således på Israels frenetiska ansträngningar i 70 år att alltid ligga flera steg före sina fiender, oavsett hur mycket det kostar – samt på Guds försyn. Det beror alltså inte på att de militära hoten inte är “reella”, eller att fiendens upprepade löften om snar utplåning bara är “prat”. Den nonchalans med vilken dessa reella och uppriktiga hot så ofta avfärdas bör dock inte förvåna någon: hot mot judars väl och ve brukar sällan tas på allvar. “Flera pålitliga och välinformerade källor bekräftade emellertid att Hitlers antisemitism inte är så genuin och våldsam som den låter”, rapporterade exempelvis New York Times den 21 november 1922. “De menar att han bara använder antisemitisk propaganda för att locka till sig massorna och hålla dem upphetsade och entusiastiska tills dess hans organisation har fulländats och blivit tillräckligt stark för att effektivt kunna användas i politiska syften”.
Ett mer aktuellt exempel på detta, visseligen mindre dramatiskt men minst lika frapperande nonchalant, kunde noteras i FN:s säkerhetsråd igår när frågan om Hezballahs attacktunnlar togs upp till diskussion. Sveriges FN-ambassadör Olof Skoog noterade att tunnlarna strider mot säkerhetsrådsresolution 1701, men tyckte ändå att det var passande att fördöma “alla överträdelser av resolution 1701 från båda sidor, inklusive de nästan dagliga israeliska kränkningarna av libanesiskt luftrum”. Olof Skoog uppfattar alltså ingen moralisk skillnad mellan israeliska rekognoceringsuppdrag, som i minst ett fall bidrog till upptäckten av en attacktunnel, och Hezballahs långtgångna planer att genomföra en omfattande massaker på israeliska civila: Israels självförsvarsansträngningar är lika förkastliga som Hezballahs massmordsfantasier.
Paul Widén
Jerusalem
Publicerad på egna sidan Nyheter från Israel 20 december 2018
Gå gärna in på Paul Widéns sida och abonnera på hans nyhetsbrev - direkt från Israel!
Hur kan vi se på när antisemitismen tilltar?
- Martin Blecher
Hela 90 procent av judarna i Europa anser att antisemitismen har tilltagit de senaste fem åren. De alarmerande siffrorna presenteras i en ny studie från EU:s byrå för mänskliga rättigheter, som Sveriges Radio berättade om i veckan (10/12). Enkäten har gått ut i de tolv EU-länder där 96 procent av Europas judar bor, och är den största någonsin i sitt slag. Över 16 000 europeiska judar har svarat på frågorna. Det finns därmed anledning att ta undersökningen på stort allvar.
Tecknen i skyn har varit tydliga för alla som har levt med åtminstone halvöppna ögon. Jewish Agency konstaterade redan i januari 2016 att drygt 8 000 judar lämnade Frankrike 2015.
I Sverige – och inte minst i Malmö – vittnar judar om trakasserier, verbala påhopp, vandalism och tilltagande rädsla. För bara ett år sedan, i samband med firandet av Chanukka, attackerades synagogan i Göteborg av tolv män med brinnande föremål. En av de tre män som sedan dömdes för attacken har sin bakgrund i de palestinska områdena. En annan kommer från Syrien.
Och så sent som i somras, under Almedalsveckan, attackerades en medarbetare från Vänskapsförbundet Sverige–Israel av nazister i Nordiska motståndsrörelsen. Mitt framför näsan på politiker och journalister.
Även om antisemitismen har varit synlig under lång tid, är det likväl sorgligt när resultaten sätts på pränt. För resultaten är minst sagt sorgliga att ta del av.
En tredjedel av Europas judar har utsatts för trakasserier minst en gång det senaste året. En lika stor andel – en tredjedel – vågar inte bära judiska attribut och visa offentligt att de är judar. 50 procent är rädda för att utsättas för verbala hot och förolämpningar. 40 procent av Europas judar är rädda för fysiskt våld.
I Frankrike är situationen extrem. Hela 88 procent av de franska judarna berättar i enkäten om vandalisering av judiska byggnader, institutioner och begravningsplatser. 91 procent (!) av Frankrikes judar har upplevt verbala hot och förolämpningar på gatan.
Mot bakgrund av den bild som framträder är det kanske inte så märkligt att judar lämnar Europa. Men det är däremot djupt besvärande för alla oss andra att vi låter detta ske. Hur kan vi passivt se på medan judar drivs på flykt från Europa, bara en knapp mansålder efter att sex miljoner brutalt mördades i Förintelsen? Passiviteten är påfallande, med tanke på vad vi vet – både om historiens illdåd och om vår tids antisemitism.
Läget är alarmerande. Antisemitismen är inte bara omfattande; den tilltar dessutom i styrka. Judar är rädda för att gå ut, för att vistas i sina lokaler, för att bära judiska attribut. Rädda för att leva som judar. Rädda för att leva som vanliga människor. Det är inte rimligt att vi andra förväntar oss att judarna själva ska åtgärda problemen. Det krävs av oss andra att vi sätter hälarna i backen och säger: Enough is enough! Framtida generationer kommer att hålla oss ansvariga om vi tiger och sitter stilla, när vi nu vet.
I en svensk undersökning från 2016 konstaterade forskarna Lars Denick och Karl Marosi att Sveriges stora problem är den ”Israel-härledda antisemitismen”. Judar hålls helt enkelt ansvariga för staten Israels göranden och låtanden, verkliga såväl som påhittade.
Vill vi bekämpa antisemitismen i Sverige behöver vi därför bemöta det lågintensiva Israelhatet, det hat mot staten Israel som sprids i nyhetsartiklar, ledartexter och sociala medier. Och som också verkar finnas på högsta politiska nivå. När Israel bedöms efter en måttstock och andra länder efter en annan, är det i sig ett uttryck för antisemitism. Men det ger dessutom näring åt ett utbrett Israelhat, som andra grupper tar som intäkt för att attackera judar och vandalisera deras egendom.
Det är hög tid att vi öppnar ögonen och med kraft agerar mot den tilltagande antisemitismen.
Lukas Berggren
Ledare publicerad i Världen Idag 13 december 2018
Se även: Sverige motsatte sig nyligen en viktig EU-deklaration mot antisemitism med motiveringen att den även borde ta upp islamofobi.
EU nations commit to fighting anti-Semitism
"The two main objectors were Sweden, which requested the addition of a reference to Islamophobia, not just anti-Semitism—a demand that was rejected (the document does state that EU countries are determined to prevent and combat anti-Semitism as well as all forms of racism, xenophobia, intolerance and discrimination)—and Spain, which had a more general opposition to the document, but came around ultimately."
https://www.ynetnews.com/articles/0,7340,L-5421069,00.html
Om S, Israel och Palmes 70-talsanalys
- Martin Blecher
När den israeliske professorn Eytan Gillboa nyligen besökte Sverige lyfte han fram de intressanta förändringar som just nu sker Mellanöstern. Gulfstaterna visar ett ökat intresse för Israel i takt med att Irans hegemoniska maktambitioner växer, Israels tekniska know how efterfrågas mer än tidigare. Även Europa och ett utvecklingsinriktat Afrika vill idag ta del av Israels kunnande och entreprenörskap.
Detta till trots tycks svensk socialdemokrati leva kvar i Olof Palmes politiska 70-talsanalys, med regressiva, repressiva allierade som skyller alla Mellanösterns problem på Israel. Professor Gillboa efterlyser därför en ny era vad gäller Sveriges utrikespolitiska roll och påpekar mycket riktigt att återupprättandet av goda relationer med Israel borde vara en prioriterad fråga för nästa svenska regering, oavsett sammansättning och politisk färg.
I en replik på professor Gillboas artikel (SvD, 3 dec) påstår riksdagsledamoten Anders Österberg att även Socialdemokraterna vill ha bättre relationer till Israel, men att israelerna agerar ”snarstucket” och väljer att se Sveriges erkännande av en palestinsk stat som en förolämpning. Sanningen är dock en annan; Israels uppfattning om Sverige har mindre att göra med erkännandet av en palestinsk stat än med den rödgröna regeringens samlade agerande under den senaste mandatperioden.
Det är en mandatperiod där den S-ledda regeringen i FN-sammanhang konsekvent har vägrat erkänna kopplingen mellan 3000-årig judisk historia och Jerusalem. Där utrikesminister Margot Wallström beskyllt demokratin Israel för att genomföra utomrättsliga avrättningar och där Islamiska statens terrordåd i Paris kopplats till Israels politik i palestinska områden. Till detta ska läggas en biståndspolitik som håller ett korrumperat palestinskt ledarskap under armarna och ser mellan fingrarna med dess terrorstöd, spridande av antisemitism och Israelhat.
Från allt detta bortser Österberg nogsamt i sin replik. Inte heller adresserar han frågan hur fred med Israel och en tvåstatslösning ska kunna bli verklighet när Fatah och Hamas bekrigar varandra. Visst är en tvåstatslösning angelägen, samtidigt är det uppenbart att en sådan aldrig kan komma till stånd så länge palestinska områden styrs av en terrororganisation vars främsta mål är att utplåna staten Israel.
Sverige har såväl en historisk som en dagsaktuell roll att spela i Mellanöstern. Med en balanserad syn på den israelisk-palestinska konflikten, med förståelse för staten Israels särskilda utsatthet, med tydliga fördömanden av den palestinska ledningens antisemitiska villfarelser kan Sverige fungera som trovärdig brobyggare. En process för normaliserade relationer med Mellanösterns enda demokrati kan inledas.
Regionen förändras just nu i grunden. Sverige bör vara en konstruktiv part i den utvecklingen, inte en passiv åskådare.
Lars Adaktusson
Publicerat på Lars Adaktussons facebooksida 11 december 2018
Dagens Arena, svensk media och det antisemitiska språkbruket
- Martin Blecher
Torsdagen den 22 november publicerade Dagens Arena ”ursäkt” angående sitt twittrande om en ledare i tidningen skriven av Lisa Pelling. Dagens Arena beklagar olycklig twitterpingning
Ursäkten kom efter häftiga reaktioner på Twitter efter att artikeln Bojkotta inte Israel – bojkotta ockupationen publicerades och länkades till på Twitter med pingande av ett flertal svenska judar och judiska organisationer.
De som reagerade (med rätta) påpekade det faktum att artikeln handlade om Israel och relationen mellan Israel och Palestinierna och inget som svenska judar kan hållas ansvariga för (som ofta görs). Att ”pingandet” var i det syftet att uppmärksamma debattörer och andra som skulle kunna vara intresserade av artikeln (och konflikten) kan mycket väl vara sant. Men då avslöjas också problematiken när okunnigheten får uttryck i svensk media…som händer nästan alltid när Israel/Palestina diskuteras.
Om syftet var som Dagens Arena hävdar var ”att uppmärksamma debattörer på en text i ämnet” då kan man fråga sig varför man inte pingade välkända aktörer s.s Lars Adaktusson, Ulf Cahn, Ulf Öfverberg, Vänskapsförbundet Sverige-Israel eller Israels ambassadör, som man kan med rätta påstå att är debattörer som har varit framträdande i svensk media om precis det Dagens Arena artikel handlar om. Istället pingades i.e. Judiska Ungdomsförbundet som knappast kan anklagas för att ha tidigare visat stort intresse av sådana artiklar och (för mig okänd) Jonatan Unge, som svarade sarkastiskt med att ”Sveriges viktigaste jude skall tänka på saken och återkomma”.
Sen kan man ifrågasätta hur uppriktig denna ”ursäkt” är.
Ångrar Dagens Arena taggningen (som de säger) eller stormen? Jag tror på en blandning av båda. Jag har ingen skälig grund för att misstro Liv Beckström,tf chefredaktör och ansvarig utgivare för Dagens Arena, när hon säger att ”Som utgivare för sajten tar jag kraftfullt avstånd från antisemitism och all annan rasism.”. Hon till och med får det rätt att antisemitism är rasism. En insikt som alltför många debattörer och ledarskribenter inte delar. Däribland hennes egen Lisa Pelling, som skriver artikeln som länkades till på Twitter.
Ty om det är nånting Dagens Arena ska ”beklaga” sig över då är det publiceringen av artikeln. Inte bara stormen över olyckligt twittrande.
Pelling artikel är ingen debatt.
Den är ingen krönika.
Och den ska absolut inte vara ledare i en tidning som påstår sig ta avstånd från antisemitism och rasism.
Artikeln är antisemitisk propaganda som Goebbels hade varit stolt över.
Uppmaningen i Pellings artikel till bojkott av judiska produkter från Judea och Samarien, det som i dagligt tal kallas ”Västbanken” (Jordaniens land väster om ån Jordan) trots att Jordanien har avsagt sig alla krav på området, är en del av den internationella bojkottrörelsens agenda vars slutliga mål är utrotningen av den judiska staten.
Antisemitism i sin klaraste form.
Och så fortsätter det ena efter det andra i artikeln. Välkända (för de involverade) antisemitiska och anti-Israel floskler och påståenden som att Gaza är ”världens största utomhusfängelse” (upprepat två gånger i artikeln) och ”ockupationen av Västbanken” utan någon som helst reflektion över varför den pågår fortfarande eller förklaring på varför den är nödvändig eller tillkom eller även varför en stor del av den palestinska befolkningen i området vill inte att den skall avslutas och bävar inför den dagen Israel lämnar dem åt sina ledare. Och såklart måste man nämna den ”milslånga betongmuren”. Antisemiternas favorit hatobjekt som Israels armé tvingades upprätta efter att vågor av terrorism hade krävt hundratals israeliska liv av palestinska terrorister. Den ”milslånga betongmuren” är till största delen ett stängsel men inte en mur och har så gott som stoppat all terrorism i Israel. Trots Palestiniernas tappra försök att smuggla både sprängmedel och annat in i Israel med ambulanser så som avslöjades för ett par veckor sedan.
Den syrliga pliken till SVT att på samma gång och Eurovision pågår i Tel Aviv (som skribenten tror att är Israels huvudstad: ”Tel Aviv, ockupationsmaktens huvudstad”. Får man be om minimal kunskap i områdets historia och geografi innan man skriver och publicerar i en tidning som vill bli tagen på allvar?) att hålla en konsert i Ramallah på samma gång. Lisa Pelling vill också be SVT att varje gång de har en gala att hålla en liknande i Tibet, Väst-Sahara, Ukraina osv…
Att singla ut Israel på detta sättet har ett namn och det namnet går att finna i de flesta definitionerna av antisemitism.
I övrigt beskriver Lisa Pelling Israel som: ”ett allt mer isolerat, inåtvänt och räddhågset Israel. Ett plågat land, som plågar sina grannar palestinierna.”.
Många BDS (den internationella bojkottrörelsen) aktivister lever i en väldigt liten värld (det är vad antisemitism gör med din hjärna) och de tror på riktigt att Israel håller på att isoleras. Sanningen är den att Israel är endast isolerat i Förenta Nationerna där det utsetts för en så grov diskriminering att båda två senaste generalsekreterarna Kofi Annan och Ban Ki-Moon sa rakt ut att Israel var ”mobbat” inom FN och på ett flertal amerikanska universitet där motsvarigheten till Palestinagrupperna är starka. Så starka att judar på dessa universitet ofta utsetts för både mobbning och fysiskt våld trots att de har lika lite med situationen att göra som svenska judar.
FN:s förhållande till Israel beskrivs best i Israels tidigare utrikesminister och permanenta sändebud till FN, Abba Eban, ord: ”Om Algeriet la fram en resolution som hävdade att jorden vore platt och att det var Israel som plattade ut den, då skulle den bli antagen med 165 röster mot 13 och 26 frånvarande”.
Israel håller inte på att isoleras. Tvärtemot. Landets relationer till både Öst och Väst har sällan varit starkare eller lika många. Anknytningar knyts och förstärks hela tiden med länder på alla kontinenter och de senaste veckorna ser vi även att relationerna med grannländerna håller på att tinas upp.
Bara idag den 25 november har den Tjeckiske presidenten varit på officiellt besök i Israel för att tillkännage och börja jobba med flytten av Tjeckiska ambassaden från Tel Aviv till Jerusalem (Israels huvudstad, PING Lisa Pelling) och Chads president är också på offentligt besök för att återupprätta förbindelserna med Israel. Dessutom rapporteras det om att kanske kommer Israel att börja sälja naturgas till Europa.
Om det är nån som håller på att ”isoleras” då är det BDS rörelsen som nu är olaglig i hälften av alla amerikanska stater och några EU-länder. Dessa stater och länder känner helt enkelt igen den antisemitiska agendan bakom BDS. (psst… Den är inte så svår att känna igen. Titta på bilden till denna artikel)
Och ”Ett plågat land, som plågar sina grannar palestinierna.”? Det är såklart inte landet, alltså marken, som är ”plågat” utan folket. Invånarna. Israelerna. Judarna.
Och dessa ”plågade” judar i sin tur plågar sina grannar. Palestinierna. Som är ju såklart de oskyldiga offren i allt detta enligt Pelling.
Får jag fråga: Varför är judarna ”plågade”? Hur är de plågade? Av vilka/vad? Och hur vet Lisa Pelling att judarna i Israel är plågade? Har hon pratat med dem? Alla?
Det finns också namn över sånt generaliserande.
Jag förstår av denna slutsats Lisa drar (en ännu en väl känd fras från ”pro-palestinier”) att hon tillskriver Israelerna (judarna) samma mentala kondition som Palestinierna påstås befinna sig i: ”Ur hopplösheten föds förtvivlan, frustration, hat och våld”. Problemet är bara att denna psykologiska diagnos överensstämmer inte med verkligheten. Det finns massor av hopplösa människor som inte griper till våld eller blir fyllda med hat. Och den frustration som påstås att Palestinierna bär på kan skrivas på deras ledare och internationella organ som UNRWA som vidhåller deras orealistiska drömmar om att få storma Israel och lägga under sig landet ”from the river to the sea”, eller det som i dagligt bruk kallas för ”Rätten till återvändning” och är ett fantasifoster om Israels utrotning som har hållit det palestinska folket i fångenskap till sina ledare och kontroversiella organisationer i 70 år.
Men det som är mest avgörande för hur fel Pelling artikel är är det som inte sägs.
Ett ord saknas helt.
Ett namn.
Hamas.
Det kan inte beskrivas på något sätt annat än som intellektuellt undermåligt och ohederligt att skriva en artikel om hur hemskt livet är för Palestinierna på Gaza, och ”Västbanken”, ”bara någon mil utanför Tel Aviv” och både anklaga Israel för situationen OCH låta bli att nämna Hamas och den Palestinska Myndigheten.
Det är värre än att beskriva en fotbollsmatch och aldrig nämna det ena laget. Eller om en våldsam polisinsats mot organiserad brottslighet och bara skriva om polisen.
Lisa Pelling har missat några fundamentala saker i sin artikel. Medvetet eller om hon bara är så fruktansvärt okunnig om det hon skriver om vet jag inte. Jag vet bara att båda orsakerna räcker till att Dagens Arena inte skall släppa fram sådana ensidig propaganda.
Israel styr inte på Gaza.
Israel lämnade Gaza 2005. Till och med tvångsförflyttade den egna befolkningen därifrån för att överlämna Gaza åt Palestinierna.
Hamas styr på Gaza.
Hamas är en islamistisk terrororganisation med Israels utrotande och folkmord på judar som huvudmålsättning och orsaken till sin existens.
Hamas har sedan de kom till makten 2007 avfyrat nästan 20.000 raketer mot Israel, grävt tunnlar för terrorism in i Israel (över hundra palestinska barn har dött i arbetet vid att gräva tunnlarna enligt Hamas egna siffror), infört den brutalaste sorten av sharia lagar på Gaza och både torterar och avrättar egna medborgare för riktiga och påhittade brott.
Eller missade Lisa Pelling Human Rights Watch rapport om systematisk tortyr i palestinska fängelser som kom ut nu i slutet av oktober, bara veckor innan Hamas attackerade Israel med ca 450 raketer under ett enda dygn? Det är bara tack vare Israels återhållsamhet, respekt för människoliv och ovilja att gå in i Gaza som vi inte bevittnar ett fullskaligt krig i Gaza idag. Det hade varit fjärde kriget som Hamas startar de senaste tio åren.
I Judeen och Samarien är det nästan lika illa. HRW:s rapport sträckte sig också över de fängelser Palestinska Myndigheten driver och i samma vecka och Pelling skriver sin artikel i Dagens Arena blev två Palestinier bosatta i Judeen og Samarien fängslade för att ha sålt mark till Israeler och ett gäng unga män hindrade en palestinsk muslim från att bli begravd på en muslimsk gravplats pga av misstankar om att han hade sålt mark till judar. Hör jag nån säga: Apartheid?
En judisk rabbi gav tillåtelse till att han fick begravas på en judisk gravplats i Jerusalem istället.
Och flyktingläger med den egna befolkningen i områden som på både Gaza och ”Västbanken” som styrs av palestinska myndigheter? WHAT? Hur kan man vara flykting i eget ”land”? Och varför tillåter deras ledare inte att de skaffar sig liv istället? Så absurt….
Och snälla Lisa… rekommendera inte Frihetsteatern i Jenin. Om du gjort ditt hemarbete hade du hittat Tobias Peterssons artiklar om hur den svenskfinansierade Frihetsteatern stödjer terrorism och sprider antisemitism och rasism. Du kan läsa om det här och här. Jag vill helst inte tro att du är medveten om vad Frihetsteatern håller på med men stödjer dem ändå.
Lisa Pelling artikel i Dagens Arena går inte att försvara.
Den är ett typiskt antisemitiskt tankefoster med välkända formuleringar som används och sprids av antisemiter och förintelseförnekare från både höger och vänster och islamister. Man kan med rätta kalla dessa formuleringar för ett antisemitiskt språkbruk.
Ett språkbruk som svensk media känner aldrig igen. Trots att den är ganska bra på att känna igen övrig rasism i tal och skrift då är den fruktansvärt dålig på att känna igen de fraser som är till stor del ansvariga för den extrema återkomst och multiplicering av antisemitismen i väst igen.
Inte minst i Sverige.
Och jag är inte emot åsikts- och uttrycksfrihet. Jag är emot att svensk media igen och igen tillåter judehatande propaganda på sina sidor. Låt dem skrika sig hesa på gator och torg. Inte i media.
Dagens Arena har uttryckt ånger över sitt twittrande och taggande i relation till artikeln.
Ett uppriktigt ånger hade tagit bort artikeln…OCH bett om ursäkt för den.
Fotnot. Jag reagerade på Dagens Arena twittrande och fick ett svar från Liv Beckström som länkade till beklagandet. Jag svarade då direkt med en fråga om jag kunde få svara på LP artikel i Dagens Arena. Sen dess har jag inget hört och drar den slutsatsen att de är inte intresserade av mothugg på själva artikeln.
Viktor Hardarson
Krönika publicerad på Stockholmsförbundets hemsida 26 november 2018
- - -
[De twitterinlägg som nämns inledningsvis återgavs i förra veckans nummer av Israelnytt. Se nedan. /Red anm]
Därför måste Iran stoppas
- Martin Blecher
Det globala hot som Iran utgör måste bemötas av det internationella samfundet innan det är för sent, skriver Israels ambassadör Ilan Ben-Dov och nämner utvecklande av atomvapen, terrorfinansiering och mord på oppositionella som exempel.
En iransk underrättelseofficer arresterades nyligen i Danmark misstänkt för att planera mordet på en iransk oppositionell som vistades i landet. Denna händelse borde tjäna som ytterligare en väckarklocka i fråga om den absoluta nödvändigheten av att stoppa den iranska regimen. En regim som är världens största terrorfinansiär och som utgör ett omedelbart hot mot såväl sina grannar som hela det internationella samfundet.
Hemliga iranska dokument offentliggjorda av Israel ställer bortom varje tvivel att Iran har ett omfattande underjordiskt program för att utveckla kärnvapen. Också efter atomavtalet med Iran har landet fortsatt dessa ansträngningar. Under vilseledande täckmantel av civil forskning har Iran bedrägligt fortsatt sina ansträngningar att utveckla atomvapen.
Förhoppningen att ett atomavtal med Iran skulle verka återhållande på regimen har visat sig helt ogrundad. Tvärtom har den möjliggjort för den extrema, islamistiska mulla-regimen i Teheran att uppträda än mer aggressivt på den internationella arenan samtidigt som man på hemmaplan kunnat fortsätta sin repressiva politik.
Massiva påtryckningar och sanktioner mot Iran visade sig ha betydande påverkan fram till 2014. Därför kommer förnyade sanktioner att visa sig effektiva också denna gång. Riktade sanktioner mot nyckelsektorer i den iranska ekonomin är rätt sätt att stoppa Irans väg mot atomvapen och motverka mullornas skadliga inflytande.
Sedan Iran-avtalet 2015 har Iran fortsatt sina anstängningar för att utveckla atomvapen, under det att man dolt viktiga anläggningar och utrustning. Bortsett från misslyckandet med att hejda Irans nukleära ambitioner behandlar det underskrivna avtalet heller inte Irans aggressiva avsikter utöver atomprogrammet: utvecklingen av ballistiska långdistansrobotar och den militära inblandningen i väpnade konflikter samt stöd för terrororganisationer i Syrien, Jemen, Libanon, Irak, Irak och Gaza-remsan liksom regimledda terroraktiviteter i Europa. Nästan var helst i världen man närmare betraktar väpnad konflikt och terrorism så finner man tydliga bevis på iransk inblandning.
I Libanon utvecklar Hizbollah sina missiler bara meter från Beiruts internationella flygplats – något som kommer att ge den iranskstödda terrororganisationen kapacitet att avfyra precisionsstyrda missiler mot israeliska städer. I Syrien används iranska missilfabriker, flygfält och träningsanläggningar under överinseende av det iranska Revolutionsgardet för att sprida extremism och för att bringa oskyldiga syriska civila om livet. I Gaza fortsätter Iran att finansiera och producera raketer till Hamas för att stödja dess ambition att utplåna Israel från kartan. Irans regionala expansion med hjälp av lydorganisationer och det egna Revolutionsgardet har mycket negativ inverkan på civilbefolkningarna i Libanon och Gaza, vilka utnyttjas som mänskliga sköldar.
Irans räckvidd sträcker sig långt utanför Mellanöstern. Under de senaste veckorna har säkerhetstjänster i flera europeiska stater gripit iranska agenter som förberett terrordåd på europeisk mark. Den iranska regimens tillgång till avancerad teknologi tillsammans med dess finansiering av terroragenter och utrustning världen över bidrar allt sammantaget till att ytterligare understryka det hot Iran utgör mot den fria och demokratiska världen och dess värderingar.
Den iranska ekonomin är i dåligt skick – lirans värde har reducerats med en tredjedel – allt på grund av regimens bristande intresse för folkets välbefinnande. Intäkter från internationellt handelsutbyte som kunnat utnyttjas för att lösa vatten- och energifrågor, bygga skolor och sjukhus och höja det iranska folkets levnadsstandard har istället slussats direkt in militärprogrammet – för att stödja internationell terror och krig genom ombud. Det iranska folket har också givit sig ut på gator och torg för massprotester mot den förtryckande regimen – med följd att många aktivister fängslats för sitt motstånd mot de repressiva statsmakterna.
Olyckligtvis kom atomavtalet med Iran att ge upphov till falska förhoppningar och hade heller ingen positiv inverkan på regimens aggressiva beteende, som har en sådan påverkan på stabiliteten världen över. En oförmåga att handla nu innebär en kapitulation för Irans pågående aggression med fatala konsekvenser för världens framtid.
Det finns all anledning att ifrågasätta visdomen i en politik som främjar handelsrelationer med Iran men väljer att bortse från regimens aggressiva politik och förtryck av det egna folket. Affärsintressen kan inte ges företräde framför global säkerhet.
Iran fortsätter att möjliggöra de skräckscener vi ser i Syrien, beväpna Hamas och Hizbollah och förbereda mord på misshagliga oppositionsföreträdare i Europa allt medan man fortsätter utveckla ballistiska långdistansrobotar och det egna kärnvapenprogrammet.
Det globala hot som Iran utgör måste bemötas av det internationella samfundet innan det är för sent.
Ilan Ben-Dov
Israels ambassadör i Sverige
Debattartikel publicerad i Världen idag 26 november 2018
Så förbereder sig Iran för att förinta Israel
- Martin Blecher
Irans så kallat ”moderate” president Hassan Rouhani kallade förra veckan Israel för ”en cancertumör”, och hävdade att landet är en ’konstgjord regim’ som upprättats av västländerna.
Rouhani påstod också att Israel ’lyder västvärlden fullständigt i regionala frågor’ och att landet ’dödat och förskjutit’ den ’historiska nationen Palestina’.
Sen uppmanade han de islamiska nationerna att skapa en ’gemensam styrka’ mot Israel och USA för att vinna slaget mot ’de kriminella’.
Det var första gången som den iranske presidenten själv använde så starka ord för att demonisera Israel, och hans uttalanden ledde till ett skarpt svar från den israeliske premiärministern Benjamin Netanyahu som på lördagkvällen varnade för att ’Israel mycket väl vet hur man skall försvara sig mot den mordiska iranska regimen.’
Netanyahu uppmanade också ’världens nationer’ att ansluta sig till de nya amerikanska sanktionerna mot Iran, och sa att den islamiska republiken utgör ett hot även mot dem.
Under söndagen hakade Irans högste ledare, Ayatollah Ali Khamenei, på det uppblossande ordkriget mot Israel.
Den iranske ledaren hävdade att ’den sionistiska regimen nu är klart svagare än för 10 och 20 år sedan’. Han skröt om hur Hamas och Hizbollah skulle ha besegrat IDF i krigen 2005, 2008 och 2014 - och för två veckor sedan under vad han kallade ’tvådagarskriget’, då Iran uppenbarligen beordrat de palestinska terrorgrupperna att bombardera södra Israel med 460 raketer.
I ett sällsynt utslag av solidaritet med Israel valde den Europeiska Unionen att fördöma Rouhanis ”cancertumör”-uttalande som ”totalt oacceptabelt”. Man sade sig vara måna om Israels säkerhet, men gick inte så långt som att ansluta sig till de nya Iransanktionerna.
’Med tanke på nuvarande och framväxande hot i regionen upprepar den Europeiska Unionen sitt starka engagemang för Israels säkerhet’, hette det bland annat.
Men omvärlden är långt ifrån redo att ansluta sig de amerikanska sanktionerna mot Iran, och den är likgiltig inför de tecken som visar att Iran fortsätter att kontinuerligt förbereda sig för ett utrotningskrig mot Israel.
EU t.ex., har gjort allt man kan för att europeiska företag skall kunna fortsätta att göra affärer med Iran. Man har till och med uppdaterat sin lagstiftning för att blockera de amerikanska sanktionerna. Denna lagstiftning [blocking statute] är tänkt att skydda europeiska företag från amerikanska straffåtgärder enligt den nya sanktionsordningen.
Dessutom arrangerade EU en konferens med Iranavtalets återstående medlemmar för att hitta ’praktiska lösningar för att kunna upprätthålla normalisering av handel och ekonomiska förbindelser med Iran’.
Tydligen hjälpte det, för under 2018 ökade Europas handel med Iran 7,8%
Teheran får nu också hjälp av några asiatiska länder för att rädda oljeexporten från Trumpadministrationens nya sanktioner.
Indien, till exempel, dubblerade sin oljeimport från Iran under oktober. Importvärdet är nu 1,42 miljarder dollar, och importen har under 2018 ökat med hela 38 procent!
Vidare så har Kina återupptagit sin import av olja från Iran. Detta efter att man erhållit ett undantag av USA.
Samtidigt fortsätter Iran förberedelserna för att angripa Israel i ett trefrontskrig och ta över Syrien.
Regimen i Teheran fortsätter att smuggla tunga vapen till Hamas och Islamiska Jihad i Gaza.
Medier i Israel och Kuwait rapporterade under lördagen att en militant islamistgrupp som tillhör Islamiska Staten, ISIS - Wilayat Sinai - hade kapat en iransk skeppslast bestående av moderna anti-tankmissiler av typen Kornet och andra GPS-styrda vapen. Lasten var avsedd för Gazaremsan.
Hamas använde nyligen en Kornet-missil för att slå ut en israelisk buss som just lastat av femtio IDF-soldater nära gränsen till Gazaremsan.
ISIS befälhavare på Sinaihalvön uppges ha vägrat överlämna vapnen, som också kan användas mot Israel. Wilayat Sinai sköt mot en israelisk gränspatrull under förra veckan.
Och så har vi Syrien, där Iran och Hizbollah tillsammans med den syriske diktatorn Bashar al-Assad nu förändrar det demografiska läget längs gränsen mot Israel som en förberedelse inför ett framtida krig mot den judiska staten.
The Middle East Media Research Institute (MEMRI) har just publicerat en rapport som dokumenterar den tysta etniska rensningen av sunniaraber i södra Syrien, där Assads regim tvingat olika rebellgrupper till så kallade försoningsavtal.
Genom dessa avtal har sunnirebeller fördrivits från sina hem och förflyttats till Idlib, en nordlig provins där majoriteten är sunnimuslimsk. Assadregimen har systematiskt mördat dem som valt att stanna kvar.
Assad beviljar syriskt medborgarskap till tusentals iranier, och shiiter från Pakistan och Afghanistan som stridit jämte den syriska armén för att säkra den skoningslöse diktatorns makt. Nu slår de sig ner i södra Syrien.
Den syriska nyhetssidan Zamanalwsl hävdar att Syriens regering utfärdat 200.000 pass till medlemmar i det iranska revolutionsgardet (IRGC) och till andra shiitiska krigare och deras familjer.
Enligt Zamanalwsl är syftet att ’ge de utländska milismedlemmarna en legal status som gör dem så effektiva som möjligt i framtiden’.
Den libanesiska tidningen Al-Nahar har därefter rapporterat att Syrien utfärdat två miljoner syriska identitetskort till iranska, afghanska och pakistanska shiiter. Enligt MEMRI var nästan samtliga medlemmar av IRGC eller Hizbollah.
Enligt MEMRI strider detta mot den överenskommelse som slutits mellan Israel och Ryssland tidigare i år. Enligt den skulle de iranska och shiitiska styrkorna dras bort från södra Syrien. Utfärdandet av syriska identitetshandlingar till dessa krigare kan vara ett sätt att behålla dem i området utan att öppet bryta mot överenskommelsen.
En annan MEMRI-rapport visar hur Hizbollah fortsätter sin uppbyggnad i sydvästra Syrien, där den Iranstödda terrororganisationen nu upprättat mängder med baser, träningsläger och underjordiska anläggningar. Samtidigt kontrollerar man gränsområdet mellan Syrien och Libanon och förfogar över uppskattningsvis 140.000 missiler.
Iranierna döljer inte längre vilka planer de har för Mellanöstern i allmänhet och för Israel i synnerhet.
Hussein Salami, IRGC:s vice befälhavare, sa i helgen att IRGC:s Basij-milis nu ’sprids över regionen’ och att både palestinier, syrier, irakier och jemeniter ’använder Basij som en förebild för att besegra Takfiri [otroga, kättare] och knäcka konspirationerna från Israel, USA, och det saudiska kungahuset’.
’Idag har vi blivit så mäktiga att vi både kan försvara vårt land från invasion och om nödvändigt jaga fienden för att åsamka den ett oförglömligt nederlag’, skröt Salami i samma tal.
IDF å sin sida förbereder sig inför ett flerfrontskrig, nu när det blivit uppenbart att det internationella samfundet - undantaget USA - inte kommer att göra något för att hejda ansamlingen av iranska styrkor vid Israels Syriengräns.
Israels nybildade kommandobrigad har just hållit en storskalig tredagarsövning för att öva förmågan att samtidigt strida mot Hizbollah, Hamas och andra grupper.
Yochanan Visser
Publicerad i Arutz Sheva 26 november 2018
Flytta Sveriges ambassad till Jerusalem
- Martin Blecher
I dag visar vi större respekt för den palestinska myndigheten än vad vi visar för den israeliska demokratin, skriver Magnus Jacobsson, riksdagsledmot (KD).
Under slutet av 1940-talet när Israel återkom som stat fanns det ett nära samarbete mellan arbetarrörelsen i Israel och i Sverige, vilket resulterade i att Sverige hade goda relationer med Israel och många svenskar reste till Israel och arbetade på kibbutzer. Under 1960 och 1970-talen skedde en radikalisering av den svenska socialdemokratin och unga socialister såg upp till revolutionärer som Che Guevara, Castro och Arafat. Detta ledde till en förändring av den svenska arbetarrörelsen vilket bland annat resulterade i att man började samarbeta med framför allt Fatah (PLO).
Med undantag för Göran Persson (S), har socialdemokratin ända sedan 1960 och 1970-talen agerat extremt ensidigt avseende bland annat Israel och Palestinakonflikten. Sverige är i dag en av de stora bidragsgivarna. Detta trots att det är väl dokumenterat att den palestinska myndigheten bedriver skolundervisning som uppmuntrar till våld mot civila, förnekar judarnas historiska närvaro i Israel samt Förintelsen. Ändå fortsätter socialdemokratiskt ledda regeringar att ge stöd utan nämnvärd kritik. Inte heller när den palestinska myndigheten uppmuntrar till angrepp på civila, gamla, kvinnor och barn sker några nämnvärda reaktioner ifrån arbetarrörelsen utan i praktiken accepteras dessa angrepp då Sverige fortsätter att ge bistånd trots att det är uppenbart att den palestinska myndigheten uppmuntrar till vad som är krigsbrott enligt den internationella rätten.
Utöver detta har Sverige som ett av väldigt få länder valt att erkänna Palestina som stat trots att den palestinska myndigheten inte har sedvanlig kontroll över territoriet och man har inte heller något politisk legitimitet då man enbart har haft ett val och efter detta val har man helt enkelt struntat i att utlysa några nyval.
Sverige agerar även konstigt avseende våra diplomatiska förbindelser med Israel och den Palestinska myndigheten. I dag finns det två ”beskickningar” i Israel: den ena är Sveriges officiella ambassad som ligger i Tel Aviv, den andra är Sveriges konsulat (Sveriges inofficiella ambassad i ”Palestina”) i Jerusalem. Detta är en felaktig hantering av Mellanösterns enda fungerande demokrati. I de absolut flesta fall placerar man sina ambassader i mottagande länders huvudstäder. Jag anser därför att vi ska visa Israel samma respekt som vi visar alla andra länder.
I dag visar vi större respekt för den palestinska myndigheten än vad vi visar för den israeliska demokratin. Jag har därför lagt en motion i riksdagen där jag föreslår att vi ska flytta Sveriges ambassad till Jerusalem. Jag har också lyft fram det positiva exemplet som finns i Berlin där Norden har etablerat ett gemensamt ambassadområde. Vi i de nordiska länderna är exempel på hur länder som krigade med varandra under flera hundra år kan lämna krigets väg och skapa en så stark fredlig samexistens att det inte ens är möjligt att se hur vi i dag skulle kunna hamna i militära konflikter med varandra.
Om Sverige ska kunna vara med och bidra till en positiv utveckling i en av Mellanösterns längsta konflikter måste vi ta avstånd ifrån palestiniernas angrepp gentemot civila och visa Israel samma diplomatiska respekt som vi visar alla andra länder. Därför anser jag att vi ska påbörja en process som leder till att vi på sikt kan flytta Sveriges ambassad från Tel Aviv till Jerusalem.
Magnus Jacobsson
Riksdagsledmot (KD)
Debattartikel publicerad i Dagen 21 november 2018
Israel sätter stort hopp till nästa svenska regering
- Martin Blecher
Regeringsförhandlingarna i Sverige följs noggrant från Israel. Nästa svenska regering har ett gyllene tillfälle att lägga grunden för en ny era för Sveriges roll i världen och för svensk-israeliska relationer, skriver den israeliske professorn Eytan Gilboa, ordförande för Israel Public Diplomacy Forum.
Återupprättandet av goda relationer med Israel bör vara en prioriterad fråga för nästa svenska regering, oavsett vilken politisk färg den kommer att ha. En ny regering är ett utmärkt tillfälle för Sverige att vända blad och för att skapa en bättre relation med Israel, vilket även ligger i linje med Sveriges intresse av att spela en aktiv och konstruktiv roll i Mellanöstern.
Regeringsförhandlingarna följs noggrant ifrån Israel och förhoppningarna är stora på att relationerna ska kunna återgå till vad de en gång var. För att nå det målet krävs gemensamma ansträngningar från bägge stater givet den allvarliga försämringen i svensk-israeliska relationer som orsakats av den senaste regeringen. Flera av regeringens positioneringar de senaste fyra åren har uppfattats som direkt Israelfientliga.
Den svenska regeringen har ensidigt skuldbelagt Israel för misslyckandet att uppnå fred med palestinierna. Samtidigt som den närmast systematiskt förbisett palestiniernas förhalningar, vägran att förhandla och terrorism.
Den svenska regeringen har dessutom ignorerat konflikten mellan de palestinska myndigheterna och Hamas, den islamistiska terrororganisationen som kontrollerar Gaza. Om palestinierna inte kan försonas sinsemellan hur ska de då kunna uppnå fred med judarna?
Dessutom har Israel beskyllts för fruktansvärda dåd på helt andra ställen i världen. Efter den Islamiska statens (IS) terrorattack i Paris i november 2015, som krävde 130 oskyldiga människors liv, kopplade utrikesminister Margot Wallström (S) ihop morden med Israels politiska linje gentemot Palestina.
Sverige har vid flera tillfällen lett partiska och ensidiga resolutioner riktade mot Israel i FN och år 2014 var Sverige det första västerländska landet att ensidigt erkänna den så kallade “Palestinska staten”. Erkännandet, som saknar stöd i de folkrättsliga kriterierna, ledde bara till att öka Palestinas oförsonlighet. Om de kunde få vad de begär utan att behöva ge efter för krav i fredsförhandlingar, varför då förhandla över huvud taget? De palestinska myndigheterna har avfärdat förhandlingsinviter, trots upprepade amerikanska och europeiska vädjanden.
Detta mycket olyckliga beslut skadade först och främst fredsprocessen mellan Israel och Palestina men erkännandet skadade även allvarligt relationerna mellan Sverige och Mellanösterns enda stabila demokrati. I och med beslutet positionerade sig Sverige ensidigt på den palestinska sidan och har kommit att framstå som det mest Israelfientliga landet i väst. I praktiken lämnade Sverige, i och med beslutet, den balanserade linje som förts under många år, och som gett Sverige respekt i alla läger som en konstruktiv, diplomatisk röst i Mellanöstern.
“Det iranska hotet har paradoxalt nog inspirerat judisk-arabiskt koalitionsbyggande.”
Den palestinsk-israeliska konflikten är inte, och har aldrig varit, den främsta källan till instabilitet och våld i Mellanöstern. Att lösa konflikten är givetvis viktigt och önskvärt men det kommer inte påverka det övriga läget i regionen. Detta har vid upprepade tillfällen bevisats genom olika våldshandlingar, revolutioner, kontrarevolutioner och krig inom och mellan arabiska stater. För att inte nämna inbördeskrigen i Syrien, Irak, Libyen och Jemen. Konflikter som inte har något att göra med Israel.
Roten till konflikt i regionen kan främst härledas till Iran och det religiösa kriget som pågår mellan sunni- och shiamuslimer. Trots kärnavtalet med väst fortsätter regimen i Iran att försöka avsätta sunnitiska regeringar och att intervenera i länder som Syrien, Irak och Jemen. Dessutom hotar de återkommande med att utplåna staten Israel. Som ett led i detta sponsrar och beväpnar Iran Hizbollah i Libanon och Hamas i Gaza och uppmuntrar terrororganisationernas attacker gentemot civila mål i Israel. Iran försöker kontrollera Syrien och har expansiva och aggressiva ambitioner på att bygga upp permanent militär närvaro utanför landets gränser. Detta hotar inte enbart Israels fred utan hela Mellanöstern och den liberala världsordningen.
Det iranska hotet har paradoxalt nog inspirerat judisk-arabiskt koalitionsbyggande. Israel och USA har tillsammans med europeiska länder byggt upp gemensamma strategiska samarbeten med västerländskt orienterade arabiska stater såsom Egypten, Jordanien, Saudiarabien och flera utav länderna runt Persiska viken.
“Sverige har stora och växande problem med antisemitism.”
Mellanöstern kännetecknas i alltför hög grad av diktaturer och konflikter. Västvärldens och i synnerhet Sveriges röst behövs. Utöver stabilitet behöver regionen mycket mer av de västerländska värden som Sverige och Israel delar: demokrati, tilltron till rättsstaten, öppenhet, mänskliga rättigheter, en ansvarstagande marknadsekonomi, frihandel och fred.
Sverige har en självbild och en ambition att verka som en enande och medlande part i världspolitiken. Och ert land har en stolt historia av internationellt ansvarstagande, vilket bland annat manifesteras i kandidaturen till FN:s säkerhetsråd. Sverige kan och behöver spela en konstruktiv och medlande roll i Mellanöstern, men det kan man inte göra genom att konsekvent motarbeta den enda stabila demokratin i regionen.
Sverige har stora och växande problem med antisemitism, bland annat i Malmö där judar får det allt svårare att öppet ge uttryck för sin tro och kultur. Antisemitismen är så utbredd i Malmö att USA:s dåvarande president Barack Obama skickade sitt särskilda sändebud mot antisemitism, Ira Forma, till Malmö för att granska hur hot och trakasserier mot landets judar hanteras. Situationen kan inte sägas ha förbättrats de senaste åren. Kampen mot antisemitism behöver alla röster den kan få och världen behöver stå enad mot detta hot. Men det mest effektiva sättet att motarbeta antisemitismen är att ha nära och vänliga relationer till förintelseöverlevarnas land. En ändrad svensk hållning gentemot Israel skulle även kunna bidra till att skapa en bättre situation för judar i Sverige.
Goda relationer med Israel står över partipolitik och ligger i alla de folks och länders intressen som är berörda av konflikten. En ny svensk regering har att utforma en ny utrikespolitik, och med detta en ny balanserad Mellanösternpolitik, inklusive vänskapliga relationer med Israel. Nästa svenska regering har ett gyllene tillfälle att lägga grunden för en ny era för Sveriges roll i världen och för svensk-israeliska relationer.
Eytan Gilboa
professor i internationella relationer vid Bar-Ilan University i Israel, ordförande och medgrundare till Israel Public Diplomacy Forum, för närvarande på besök i Sverige för att föreläsa om Israel och Mellanöstern
[Foto från Gilboas välbesökta föredrag för Vänskapsförbundet Sverige-Israel, Stockholm 26/11 2018.]
Debattartikel publicerad i SvD 29 november 2018
Bara en liten skärva från en raket...
- Martin Blecher
Sent på måndagkvällen i förra veckan, när det urskiljningslösa raketregnet från Hamas och andra av Gazaremsans terrorgrupper drabbade Israel, så tog sig en raket genom försvarssystemet Iron Dome, och landade rakt på ett hus i arbetarstaden Netivot.
Reporten Moshe Nussbaum och hans kamerateam från Hadashot visade vilken otrolig skada denna raket orsakade.
Den raserade taket i ett av sovrummen, den slog ett stort hål i en yttervägg, den slog ut vardagsrummet, den förstörde möbler och den skadade familjens hund, vars blod fortfarande syntes på golvet när kamerateamet gick in.
Den här nyheten fick mycket uppmärksamhet i israeliska nyhetssändningar på måndagen, men fick förstås inte mycket internationellt genomslag, eftersom ingen dödades, tack och lov.
Trots att Netivot ligger knappt 15 mil från centrala Gaza, och därmed är ett av de främsta målen för Hamas beskjutning, visade det sig att den här stadsdelen saknar kommunala bombskydd. Och just de här husen byggdes innan det blev obligatoriskt att inkludera förstärkta säkrade rum i bostadshus, dit israeler kan springa under de sekunder av förvarning som larmet kan ge innan raketerna slår ner.
För familjen i Netivot, vars hem förstördes under anfallet, och för många andra med dem, är därför den enda möjliga åtgärden när sirenerna ljuder, att ligga ner på golvet, lägga händerna över huvudet, be och hoppas på ett mirakel. Och det var vad som hände här. Ett mirakel. Deras hus slogs ut men familjen - förutom hunden - undkom oskadda.
MEN, den här artikeln handlar egentligen inte om dem.
Senare samma kväll tog sig reportern Nussbaum och hans TV-team till en annan plats, till ett grannhus som ligger bara litet drygt tjugo meter bort.
Här hade byggnaden inte drabbats av något direktnedslag. Istället hade en bit av raketen från det andra huset farit iväg och träffat även detta, där familjen Edri bor - föräldrar med två små barn.
För att illustrera vilken skada raketerna från Gaza kan ställa till med valde TV-reportern att följa splittrets väg genom väggar och inredning.
Han visade hur denna enda splitterbit hade trängt in i Edris hem via hörnet av deras sovrum, där det lämnade efter sig ett litet hål i väggen nära deras bröllopsfoto.
Det flög rakt genom rummet, förbi en litet vit barnsäng där familjens åtta månader gamla dotter sover på sin Mimmi Pigg-kudde, och genom nästa vägg, in i köket.
Där slog splitterbiten in i - och ut genom - kylskåpet. Sen tvärs genom köket och in i ugnen, där den till slut stannade.
Detta var ingen direktträff, bara ett enda fragment från en raket.
Precis som grannarna saknar familjen ett säkrat rum. vanligtvis brukar även de stanna kvar hemma och hoppas och be när raketlarmet tjuter.
På måndagkvällen hade de flytt sin väg, och uppenbarligen var det detta som räddade dem, avrundade Nussbaum sitt nyhetsinslag.
Denna korta rapport om hur splitterbiten hade farit [länken igen] varade knappt 70 sekunder. Inslaget återgavs inte i någon av kanalens större nyhetssändningar. Det förtjänade inte en egen notering på kanalens hemsida, och plockades inte heller upp av andra hebreiska medier.
Och det kan man förstå, nyhetsvärdet är begränsat; ingen skadades, här finns det inte mycket att se, nu går vi vidare.
Istället var en av kanalens medarbetare vänlig nog att gräva fram inslaget åt mig dagen efter så att jag kunde visa upp det, och berätta om det alla dem som inte råkat se det på TV när det sändes.
Varför? Ja, som den orädde reportern Nussbaum sa, för att kunna visa upp den skada som redan en liten bit av en raket kan åstadkomma.
David Horovitz
Publicerad i Times of Israel 13 november 2018
Besök gärna artikeln genom ovanstående länk för att se fler bilder och det korta nyhetsinslaget. Notera även att detta alltså gällde ett fragment från en raket. Under det aktuella dygnet sköts ca 450 raketer mot Israels befolkning. Detta raketregn nämndes knappt i svenska medier, vilket vi kunde konstatera i förra veckans Israelnytt. /Red anm.
Beskjutningen från Gazaremsan är nu värre än på länge
- Martin Blecher
En sammanfattning av det senaste dygnet. Vi gör detta eftersom svenska medier inte rapporterat om händelseutvecklingen.
* Måndagens beskjutning från Gazaremsan är en av de värsta sedan kriget 2014.
* Enligt IDF har drygt 300 projektiler avfyrats mot Israel från Gazaremsan. Larmet har satts igång i israeliska städer som ligger nära Gazaremsan, men också så långt bort som vid Döda Havet, och Västbankens Hebron Hill.
* Ett sextiotal raketer och granater från Gaza oskadliggjordes av Israels försvarssystem Iron Dome.
* Flera israeliska hem och en kraftledning har träffats. En person har hittats död efter att ett bostadshus i Ashkelon träffats av en raket. Två kvinnor uppges ha skadats allvarligt vid samma raketnedslag. Sju personer i Sderot har fått lätta skador, främst av splitter. Stora delar av befolkningen drabbas av posttraumatisk stress. En nittonårig israelisk soldat skadades svårt efter att en buss nära Gazaremsan träffats av en antitankrobot.
* Israeliska skolor och affärer nära Gazaremsan är stängda under tisdagen.
* Israeliskt stridsflyg har svarat med en serie angrepp mot mål i Gaza. Tre palestinier uppges ha dödats. Palestinska terrororganisationen PFLP:s väpnade gren uppger att två av dessa var medlemmar hos dem. Den tredje palestiniern tillhörde Islamiska Jihad.
* USA stöder Israels svar på attackerna från Gazaremsan, medan FN, EU och Ryssland uppmanar ’båda parter att undvika fortsatt upptrappning.’
* Sveriges utrikesminister Margot Wallström har på twitter delat ett inlägg från EU:s ’utrikesministers’ talesperson: ”The escalation of violence in and around Gaza during the last hours is very alarming. All violent actions have to stop immediately.”
Anders Engström
- - -
Kommentar: Det intressanta med denna korta sammanfattning är att viktiga delar saknades i det svenska nyhetsflödet. Våra medier skulle lägga stor energi på att rapportera från en mindre palestinsk-israelisk marktvist i ett israeliskt ökenområde, men när en miljon israeler drabbas akut av raketbeskjutning, och stora delar av Israel praktiskt taget stängs ner pga palestinsk terror, då är det knäpptyst. Och när nyhetsrapporteringen inleds ser den ut så här:
Fler artiklar
-
April 2023
-
Mars 2023
-
Februari 2023
-
Januari 2023
- Högsta domstolen i Israel- sett ur ett liberalt, mittenperspektiv 2023-01-23
- Håller Europa på att byta sida i Israel-Palestinakonflikten? 2023-01-20
- Inte helt enkelt att förstå sig på EU alla gånger 2023-01-20
- Konsten att hitta rätt balans 2023-01-13
- FN:s senaste manöver väcker frågor 2023-01-06
- Inte konstruktivt att skuldbelägga bara en part i en konflikt 2023-01-04
-
December 2022
- Bokslut III 2022-12-31
- Bokslut II 2022-12-25
- Bokslut 2022-12-16
- Kritisera gärna Israel - men särbehandla inte 2022-12-15
-
November 2022
- 277 gånger gånger Israel - 0 gånger Hamas 2022-11-04
-
Oktober 2022
-
September 2022
- En attack mot yttrandefriheten 2022-09-24
- En ny relation mellan Israel och Svenska kyrkan 2022-09-14
- Det kan Israel lära av Abu Aklehs tragiska öde 2022-09-08
- Münchendramat 5-6 september 1972 2022-09-04
-
Augusti 2022
- Det skriver palestinsk press om Mahmoud Abbas uttalande 2022-08-30
- Kärnavtalet med Iran: Omfattar EU:s förslag tidsfristklausul? 2022-08-22
- Saudisk tidskrift visar på framgången för arabiska israeler i IDF 2022-08-22
- Israel varnar civila att sätta sig i säkerhet 4 minuter före Israel förstör måltavla 2022-08-12
- Amnesty slår till igen 2022-08-12
- Sverige fördömer israelisk klassificering av terrorrelaterade icke-statliga organisationer 2022-08-12
- Operation Gryning 2022-08-07
- Hur Abraham-avtalen förändrade relationerna mellan EU och Israel 2022-08-05
- Välkommet fördömande av Miloon Kothari 2022-08-05
-
Juli 2022
- Noterat från opinionen 2022-07-21
- EU:s utrikesministrar beslutar att återuppta den politiska dialogen med Israel 2022-07-20
- Återupptaget EU-stöd trots fortsatta tveksamheter- USA:s stöd mer komplicerat 2022-07-08
- Minskat arabiskt stöd till UNRWA - riskerar kollaps 2022-07-05
- "FN har sedan länge förlorat sin moraliska kompass" 2022-07-05
-
Juni 2022
-
Maj 2022
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel svarar på ledarartikel från Aftonbladet 2022-05-18
- I Israels kritikers ögon kan landet sällan göra något rätt 2022-05-14
- Theodor Herzls politiska triumf och personliga tragedi 2022-05-12
- Världens säkraste blodbank öppnade sydöst om Tel Aviv 2022-05-07
- Kluvna tungor skapar inte fred mellan Israel och Palestina 2022-05-03
-
April 2022
- Kyiv och Charkiv- men inte Tempelplatsen 2022-04-20
-
Mars 2022
-
Februari 2022
- Apartheid är något helt annat 2022-02-28
- Amnestys moraliska kompass 2022-02-18
- Frågorna Hammar saknar svar på 2022-02-13
- Apartheidanklagelsen är rent antisemitisk 2022-02-13
- Amnestys rapport om Israels "apartheid" simpel propaganda 2022-02-11
- Pressmeddelande 2022-02-10
- Irving och Ardin har både rätt och fel i sitt resonemang 2022-02-03
- Amnestys frontalangrepp mot nationalstaten 2022-02-01
- Amnesty förvränger verkligheten med sin anti-Israelrapport 2022-02-01
-
Januari 2022
- "Det var nästan som en besatthet" 2022-01-26
- Hans Wallmark: Svenska kyrkan mot den judiska staten 2022-01-22
- "Diskussion om apartheid missar det uppenbara" 2022-01-20
- Israel + Emiraten= sant 2022-01-20
- Hört talas om Special in Uniform? 2022-01-14
- DN Debatt: "Kyrkans aktivism mot Israel måste få ett slut" 2022-01-09
- DN Debatt Repliker. "Svenska kyrkan måste bli fri från politisk aktivism" 2022-01-09
- Anmärkningsvärt att Olofsson utelämnar viktiga fakta 2022-01-04
-
December 2021
- Palestinier i Jerusalem önskar fortsatt israelisk överhöghet 2021-12-31
- Det anser Sverige om en av Jerusalems heligaste platser 2021-12-31
- Hur kan relationerna mellan EU och Israel förbättras? 2021-12-30
- "Få länder tillåter så mycket insyn som Israel" 2021-12-19
- Martin Luther: "Om judarna och deras lögner" 2021-12-19
- Kyrkan och Israel 2021-12-09
- Sveriges problematiska röstande i Förenta Nationerna 2021-12-06
- Uttalande av Vänskapsförbundet Sverige-Israel 2021-12-01
-
November 2021
- Att inte ställa de rätta frågorna leder till vilseledande resonemang 2021-11-26
- Svenska kyrkan har en osund hets mot Israel 2021-11-25
- I vilket syfte sammankallar Sverige till en givarkonferens? 2021-11-17
- Dags att bestämma er- är Palestina en stat? 2021-11-10
- 102 årig israeliska först ut att testa lokalt utvecklad behandling för bröstcancer 2021-11-04
-
Oktober 2021
- Malmöforumet valde rätt definition av antisemitism 2021-10-29
- Handling, inte ord behövs mot judehat i Sverige 2021-10-29
- Israels kritik mot SD bör bli en moralisk väckarklocka 2021-10-29
- Mats Fält: Den inställda förintelsen 2021-10-22
- ”Risk att Israelkritik nyttjas som täckmantel” 2021-10-19
- I kyrkan talar de politiska partierna med kluven tunga om antisemitism 2021-10-17
- Socialdemokraterna i kyrkomötet: Utred Israel för apartheid 2021-10-02
-
September 2021
- Kan de svensk-israeliska förbindelserna upprättas? 2021-09-30
- Västbanken riskerar att bli det nya Afghanistan 2021-09-22
- Tänker Sverige delta i rasistkonferensen Durban? 2021-09-21
- Kyrkans fiende 2021-09-17
- Transatlantisk deklaration: Upphör med diskrimineringen av Israel i FN 2021-09-15
- Så prövas regeringens löften om kampen mot antisemitism 2021-09-15
-
Augusti 2021
- Spännande e-postutväxling med UD 2021-08-27
- Varför ger Sverige 75 miljoner kronor till en NGO vars mål är att utplåna den judiska staten? 2021-08-14
- Det är dags för Israels fiender att ta hand om flyktingarna 2021-08-13
- Bojkott fel väg att gå som konfliktlösning 2021-08-12
- Ben & Jerrys bojkott är ingen lösning på konflikten 2021-08-10
- Intellektuellt ohederligt om Israel 2021-08-03
- Fult angrepp på Israel 2021-08-03
- Vilka var de som dog i stridigheterna mellan Israel & Hamas? 2021-08-01
-
Juli 2021
-
Juni 2021
-
Maj 2021
- Hur Hamas växte och uppgraderade sin vapenarsenal för att slå till mot Israel 2021-05-21
- Palestinsk television medger att Israel varnade civila att lämna byggnaden före attack 2021-05-20
- Den viktigaste text du kommer att hitta om den pågående konflikten i Gaza och Israel! 2021-05-20
- Inga länder klarar sig utan omvärldens stöd 2021-05-19
- Sverige bör lära av Israels missilförsvar 2021-05-19
- Ett öppet brev till mina palestinska syskon! 2021-05-17
- SSU och Palmecentret har en Israelfientlig hållning 2021-05-17
- Närmast nazistiskt att jämställa Israel med Nazityskland 2021-05-17
- Mark och ägandeskap 2021-05-16
- Israeliskt flygvapen slår till mot Al-Jazeeras kontor som bara används i civilt syfte…. eller?? 2021-05-16
- Terrortunnlar 2021-05-15
- Känslostyrda argument får inte kidnappa debatten om Israel 2021-05-14
- “Vi använder missilförsvar för att skydda våra civila och de använder civila för att skydda sina missiler. “ 2021-05-13
- Mahmoud Abbas (icke) avståndstagande från våld 2021-05-13
-
Mars 2021
- Argumenten för Israels skyldigheter brister 2021-03-26
- Rätt att Israel inte vaccinerar palestinier 2021-03-19
-
Februari 2021
- Antisemitismen i Malmö: Hur blev lärarna ett antisemitiskt problem? 2021-02-25
- Leve Palestina" 2021-02-10
-
Januari 2021
-
December 2020
-
Oktober 2020
-
September 2020
- Blind svensk analys av Mellanöstern 2020-09-27
- ”En normalisering med arabvärlden leder till israelisk-palestinsk fred” 2020-09-24
- Varför är normaliseringen möjlig, och vad missar svenska medier? 2020-09-16
- Terrorklassa den Iranstödda islamiströrelsen Hizbullah 2020-09-10
- Terrorstämpla och bekämpa Hizbollah 2020-09-08
-
Augusti 2020
-
Juni 2020
-
Maj 2020
- Förbjud Hizbollahs aktiviteter i Sverige! 2020-05-22
- Samma gamla Israelfientliga propaganda 2020-05-14
- Libanons palestinier plågas fortfarande av UNRWA 2020-05-11
-
April 2020
- Det finns en folkrättslig grund för staten Israels existens 2020-04-21
- Europa, judarna och Israel 2020-04-13
-
Mars 2020
-
Februari 2020
- Om selektiv murkritik 2020-02-20
- Linde backar inte om terrorlöner som socialbidrag 2020-02-18
- Ur regeringens utrikesdeklaration 2020 2020-02-14
- Så ljög den palestinske presidenten inför Förenta Nationerna 2020-02-12
- Palestina och terrorlöner 2020-02-06
- Ann Linde kallade terroristlöner för socialbidrag 2020-02-05
- Sveriges Israelpolitik bör läggas om totalt 2020-02-04
-
Januari 2020
- Därför säger palestinierna nej innan de sett fredsplanen 2020-01-30
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel i möte med utrikesminister Ann Linde 2020-01-20
- Sex skäl till varför den palestinska ledningen inte borde förkasta fredsplanen 2020-01-20
- Femton missade chanser till fred mellan Israel och palestinierna 2020-01-15
- Två decennier av Israelhat inom Svenska kyrkan 2020-01-08
-
December 2019
-
November 2019
- Time for the Church of Sweden Leadership to open their Bible 2019-11-20
- Antisemitiska böcker säljs till svenska skolor 2019-11-14
- Kyrkan och Israel 2019-11-12
- Hos Labour möts vi av en judekarikatyr 2019-11-08
- Till alla våra medinvånare i Storbritannien 2019-11-08
- Så har Sverige sett till att UNRWA fått miljardbelopp 2019-11-04
- Diakonia and Israel x 3 [på engelska] 2019-11-01
-
Oktober 2019
- Ann Linde försvarade BDS-rörelsen 2019-10-24
- Det är inte Israel som är problemet i MÖ – Sverige bör ge demokratin sitt stöd 2019-10-13
- Utrikesministern pressad i riksdagsdebatt om Israel 2019-10-09
- Svensk utrikespolitik, Iran och de moraliska principerna 2019-10-04
- Nu kan du få Sverige på rätt kurs igen, Linde 2019-10-03
-
September 2019
- Ta chansen nu – ändra synen på Israel, Linde 2019-09-29
- 25 år sedan samtalen i Oslo – nu utvärderas avtalet 2019-09-19
- Så påverkas vanliga israeler av raketbeskjutningen från Gaza 2019-09-19
- Välkommet ifrågasättande av Bildts utrikespolitik 2019-09-12
- Wallström slog vakt om ett dåligt arv 2019-09-11
- Kan Sverige resa sig efter Wallström? 2019-09-09
- Världen måste agera mot Hizbollahs aggressioner 2019-09-07
-
Augusti 2019
- Europaparlamentet och kampen mot terrorism [brev] 2019-08-30
- Sveriges bistånd till UNRWA 2019-08-28
- Hanif Bali straffas – men han har helt rätt om Bildt 2019-08-23
- Wallström väljer fel väg 2019-08-22
- Oacceptabelt att rulla ut röda mattan för Iran 2019-08-20
- Därför måste UNRWA läggas ner 2019-08-15
-
Juli 2019
-
Maj 2019
- Israelvänner gästade Wallström på UD 2019-05-31
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel i möte med utrikesminister Margot Wallström 2019-05-28
- En realistisk syn på det palestinska flyktingproblemet 2019-05-24
- Malmö värdstad för konferens mot antisemitism och för hågkomsten av Förintelsen 2019-05-24
- Palestinierna behöver ingen Mandela - de behöver en Adenauer 2019-05-20
- Varför är det så svårt att förstå antisemitism? 2019-05-17
- Kalla Hamas för vad de är – terrorister 2019-05-11
- Svenska medier dubbelt osunda gentemot Israel 2019-05-09
- Antisionister är inte alltid antisemiter men antisemiter är alltid antisionister 2019-05-09
- Vissa grupper inom S är besatta av Israelkritiken 2019-05-08
- Dags att terrorklassa Hizbollah 2019-05-08
- Israeliska soldater ville ge sin sanning 2019-05-08
- Vissa grupper inom S är besatta av Israelkritiken 2019-05-07
- Att rapportera från Gaza - en sarkastisk manual i sju punkter 2019-05-04
- Om kartan inte stämmer med verkligheten 2019-05-02
-
April 2019
- Nej, Jesus var verkligen inte palestinier 2019-04-25
- De utmanade kyrkans ledning om antisemitism 2019-04-15
- Antisemitism får aldrig accepteras 2019-04-11
- Falska anklagelser mot Israel 2019-04-09
- Några konkreta exempel på Svenska kyrkans och EAPPI:s “bristande objektivitet” 2019-04-08
-
Mars 2019
- Svenska kyrkan är Israelfientlig 2019-03-26
- Israels suveränitet över Golanhöjderna borde erkänts för länge sen 2019-03-26
- FN's råd diskriminerer Israel og forhindrer fred 2019-03-21
- En skammens vecka i FN 2019-03-21
- Hotet mot Israels existens är grundproblemet 2019-03-21
- Gärna dialog, men utan aversion mot Israel 2019-03-20
- Kritik inom SKR mot följeslagarprogram 2019-03-06
- Därför hoppade jag av som följeslagare 2019-03-05
-
Februari 2019
- Sluta hålla den palestinska regimen under armarna 2019-02-27
- Att minnas Förintelsen innebär att ta ställning för Israel 2019-02-22
- En skamlös förvrängning av verkligheten 2019-02-21
- Menar vi verkligen ”aldrig mer”? 2019-02-15
- Kommer du driva en demokratioffensiv mot Palestina, Margot Wallström? 2019-02-13
- Ett par korta förhoppningar beträffande Irans och Israels framtid 2019-02-12
-
Januari 2019
- Gör inte Förintelsens minnesdag till ett jippo 2019-01-27
- Statsminister Stefan Löfven på Förintelsens minnesdag 2019 2019-01-27
- Judehatet i Sverige har ursäktats av ledande politiker 2019-01-27
- Wallström – dags att sluta svartmåla Israel 2019-01-23
- Dags att berätta sanningen om den palestinska frågan 2019-01-22
- Ett förbud mot Hizbollah gynnar våra nationella intressen 2019-01-19
- Wallström som utrikesminister väcker oro bland Israelvänner (2) 2019-01-17
- Israel kräver 250 miljarder dollar i ersättning för judar som fördrivits från arabvärlden och Iran [1:2] 2019-01-05
- Ställ krav på biståndet till den palestinska myndigheten 2019-01-05
- Israel kräver 250 miljarder dollar i ersättning för judar som fördrivits från arabvärlden och Iran [2:2] 2019-01-05
-
December 2018
-
November 2018
- Dagens Arena, svensk media och det antisemitiska språkbruket 2018-11-26
- Därför måste Iran stoppas 2018-11-26
- Så förbereder sig Iran för att förinta Israel 2018-11-26
- Flytta Sveriges ambassad till Jerusalem 2018-11-21
- Israel sätter stort hopp till nästa svenska regering 2018-11-18
- Bara en liten skärva från en raket... 2018-11-13
- Beskjutningen från Gazaremsan är nu värre än på länge 2018-11-13
- Uttalande med anledning av beskjutningen från Gaza 2018-11-13
- En uppmaning till självrannsakan i S 2018-11-11
- Fikonlövet Svenska kyrkan döljer sin agenda bakom 2018-11-08
- Tystnaden är talande om antisemitismen, S 2018-11-05
-
Oktober 2018
- Ni socialdemokrater öppnar upp för judehat 2018-10-31
- Några rader om Jan Guillou och Vänskapsförbundet Sverige-Israel 2018-10-30
- Palestinsk terror och tortyr 2018-10-29
- 10 skäl till varför BDS-rörelsen är omoralisk och förhindrar fred 2018-10-26
- Varför är du så tyst, Margot Wallström? 2018-10-24
- Sverige stöttar tortyr 2018-10-24
- Svenskt bistånd går till terror och tortyr 2018-10-23
- S talar inte sanning om antisemitismen 2018-10-20
- Israel borde hyllas i stället för hatas 2018-10-18
- Ge oss en regering utan judefientlig Israelpolitik 2018-10-15
- Allmänt hållet svar väcker nya frågor 2018-10-12
- Elida avseglade mot Israel på onsdagen 2018-10-10
- Tid för förändring 2018-10-10
- "Ge oss Gazaremsan, eller ta konsekvenserna" 2018-10-05
-
September 2018
- De amerikanska oljesanktionerna mot Iran fungerar 2018-09-19
- Israel hjälper skadade syrier att få vård 2018-09-14
- Osloavtalets silverbröllop 2018-09-13
-
Augusti 2018
- Sverige behöver en Israelvänlig regering 2018-08-30
- Varför är palestinska flyktingar annorlunda än alla andra flyktingar? 2018-08-30
- Åtskilliga obehagliga aktörer i Ship to Gazas kulisser 2018-08-20
- Det finns bara 20.000 palestinska flyktingar i världen, enligt amerikansk UD-rapport 2018-08-18
- Liberalerna: Palestinabiståndet är kravlöst och bör göras om i grunden 2018-08-08
- Corbyn och judehatet 2018-08-07
- Partiernas inställning till Israel 2018-08-04
-
Juli 2018
- Israels rätt att existera 2018-07-28
-
Juni 2018
- Man måste inte vara antisemit för att fördöma Israel, men det hjälper 2018-06-21
- Kräv ett slut på Svenska kyrkans hat mot Israel 2018-06-15
- ”Anmärkningsvärt beteende av utrikesministern” 2018-06-13
- Ärkebiskopens negativa fixering vid Israel 2018-06-12
- Kyrkan och Israel – kommentar till Annika Borgs öppna brev 2018-06-11
- Inga mer svenska skattepengar till terroruppviglande skolböcker! 2018-06-07
- Faktum nummer ett är att de här upploppen arrangerades av Hamas 2018-06-01
- Kyrkans terrorstöd är en skam 2018-06-01
-
Maj 2018
- Fördömer man inte hatets krafter undergräver man fredens möjligheter 2018-05-30
- Israel måste göra vad som krävs för att skydda sina gränser 2018-05-18
- Lägg ner stödet till terrorverksamheter 2018-05-18
- Medier och politiker förringar Hamas ansvar 2018-05-17
- Sverige har en skuld mot det judiska folket 2018-05-11
- EU och Sverige måste stoppa biståndet till den palestinska myndigheten 2018-05-11
- Mahmud Abbas tal antyder varför freden uteblir 2018-05-03
- "Iran ljög" 2018-05-01
-
April 2018
- Att använda begreppet apartheid för att beskriva palestiniernas situation på Västbanken polariserar och vulgariserar debatten 2018-04-25
- Antisemitismen i Europa visar varför Israel behövs 2018-04-21
- EU-finansierad hatretorik förhindrar fred i Mellanöstern 2018-04-12
- Vackra ord räcker inte i kampen mot judehatet 2018-04-08
- TT:s rapportering var ofullständig och vinklad 2018-04-01
- ”Något är allvarligt fel när Sverige väljer att sluta samarbetsavtal med Iran, en av världens mest brutala diktaturer, istället för med en demokrati som Israel.” 2018-04-01
-
Mars 2018
- Därför upplevs Israel vara tryggare än Malmö, Margot Wallström 2018-03-28
- Wallström förstår verkligen inte 2018-03-28
- Wallström om terrorlöner och judar som flyttar till Israel 2018-03-18
- Israels självförvållade sår 2018-03-18
- Seglivade myter om judar 2018-03-14
- Vad är egentligen en "flykting"? 2018-03-11
- Antisemitismen i Sverige finns både i politiken, kyrkan och bland pöbeln 2018-03-09
- EU bör se över Palestinabistånd 2018-03-05
- Oacceptabelt att skattepengar uppmuntrar terrorism 2018-03-02
-
Februari 2018
- Abbas förfalskar historien i FN 2018-02-28
- Har kyrkan inget ”Hopp” för Israel? 2018-02-22
- Allvarlig utveckling i Iran 2018-02-21
- "Vi är kanaanéerna!” 2018-02-18
- Ett replikskifte ur riksdagens utrikespolitiska debatt 2018-02-14
- Att leva med Iranavtalet 2018-02-12
- UNRWA:s anställda fortsätter hylla terrorism och sprida antisemitism 2018-02-09
-
Januari 2018
- Elida ska göra "Ship to Israel" 2018-01-29
- När barn utnyttjas som propagandaverktyg 2018-01-28
- Ett välregisserat mediajippo under uppsegling 2018-01-25
- Så kan vi lösa problemet med det palestinska flyktingorganet UNRWA 2018-01-24
- . Så kan vi lösa problemet med det palestinska flyktingorganet UNRWA [2:2] 2018-01-24
- Det måste kännas rätt bra att vara Mahmoud Abbas 2018-01-22
- Upp till bevis, regeringen! 2018-01-21
- Iranavtalet och Münchenavtalet – en jämförelse 2018-01-15
- Grundlösa anklagelser mot Israel 2018-01-12
- Israelpolitiken är skadlig och behöver omprövas 2018-01-10
- Danmark skär ned finansiering till palestinska organisationer 2018-01-03
- 2018 kan bli positivt för Israel! 2018-01-03
-
December 2017
- Genomför en vaccinationskampanj mot antisemitism 2017-12-27
- Europas diplomatiska krig 2017-12-20
- Wallströms ensidighet skadar svensk utrikespolitik 2017-12-17
- "Människor lever i rädsla för att de är judar" 2017-12-17
- Internationella medier har drabbats av Jerusalemsyndromet 2017-12-17
- Hatet mot Israel göder antisemitismen 2017-12-14
- Judehatet handlar inte om Israel 2017-12-12
- Snedvriden Israeldebatt uppmuntrar till judehat 2017-12-11
- Vad får juden tycka? 2017-12-10
- Vakna, Sverige! 2017-12-10
- Nej, Jerusalem är inte "en internationell enklav" 2017-12-08
- Varför är Jerusalem Israels huvudstad? 2017-12-08
- Pratet om en tredje intifada är kraftigt överdrivet 2017-12-06
- ”…ett nytt förhållningssätt till konflikten mellan Israel och palestinierna” 2017-12-06
- 1. Vad innebär egentligen det amerikanska erkännandet av Jerusalem? 2017-12-06
- Siffrorna 2017-12-01
-
November 2017
- Sverige ägnar sig åt Bagdad Bob-politik 2017-11-27
- Sändebudet som inte får några möten 2017-11-24
- 1947 – året då Sverige var en humanitär stormakt 2017-11-22
- "Vi eftersträvar bättre relationer med Israel" 2017-11-16
- Balfourdeklarationen ska förstås i rätt kontext 2017-11-11
- Svenskt bistånd går till judehat och terror 2017-11-09
- Sverige och Israel – likheter och skillnader 2017-11-08
- Om Balfourdeklarationen 2017-11-02
- Vad gjorde egentligen judarna i dåtidens Palestina före Balfourdeklarationen? 2017-11-02
- Anti-israelisk teckning på svensk skola upprör 2017-11-01
-
Oktober 2017
- De egentliga hindren för fred 2017-10-26
- Det är dags att styra upp samtalet om Israel – Palestina 2017-10-20
- ”Iran försöker fortfarande framställa missiler med kärnstridsspetsar” 2017-10-18
- Sverige påstår sig vara Israels vän 2017-10-11
- Israels inställning till atomavtalet med Iran: "Fix it or nix it” 2017-10-06
- Oskarshamns man i världen 2017-10-05
- Stoppa allt ekonomiskt bistånd till den palestinska myndigheten tills stödet för terrorism upphör 2017-10-05
- Dags att be Israel om ursäkt! 2017-10-04
- EU-vänstern glorifierar terrorism 2017-10-04
-
September 2017
- Jag och regeringen för en orubblig kamp mot antisemitismen 2017-09-30
- Israels nye ambassadör efterlyser fler ”aktiva vänner” 2017-09-29
- Stefan Löfven skyller ifrån sig om antisemitismen 2017-09-15
- Stoppa bistånd till organisationer som stödjer terror 2017-09-14
- Så tycker kyrkovalsgrupperna om Israel 2017-09-13
- Socialdemokraterna ser inte diktaturerna på grund av sin motvilja mot demokratin Israel 2017-09-13
- . Stoppa stödet till palestinska terrorister 2017-09-04
-
Augusti 2017
- Även svenska UD fryser palestinskt bistånd 2017-08-30
- Uppmaning till regeringen; stoppa fientligheten mot Israel 2017-08-28
- . Lidandet är Hamas ansvar 2017-08-25
- Talen det inte rapporteras om 2017-08-23
- BDS är ren och skär ersättningsteologi 2017-08-17
- Kristna gräsrötter positiva 2017-08-16
-
Juli 2017
- SEB fel ute med bojkott av israeliska banker 2017-07-15
-
Juni 2017
- Bilden av Israel i svenska medier 2017-06-28
- Ta hänsyn till existentiella hot mot Israel 2017-06-22
- Fred och försoning kräver att Israel erkänns 2017-06-17
- 50 år sedan sexdagarskriget [1:2] 2017-06-16
- Återbetalningskrav av bistånd som finansierar terrorism 2017-06-14
- Skamligt om Israel, Diakonia! 2017-06-13
- Dags för FN att acceptera utfallet av sexdagarskriget 2017-06-13
- Fel att bojkotta Israel 2017-06-12
- En ensidig analys av läget i Mellanöstern 2017-06-12
- Intressanta siffror 2017-06-10
- Statsfinansierad propaganda 2017-06-09
- 50 år sedan sexdagarskriget [2:2] 2017-06-09
- Wallström måste se terrorns offer också i Israel 2017-06-09
- Mall För Svenska Mellanösternreportage 2017-06-08
- Jag hade vaggat ett dött barn av: Salomon Schulman 2017-06-08
- KD-riksdagsman vill sätta press på Palestinabistånd 2017-06-01
- Rödgrönas svek mot antisemitismens offer 2017-06-01
-
Maj 2017
- Arabvärldens ledare planerade att utplåna Israel under Sexdagarskriget 2017-05-29
- Israel är varken mer eller mindre av en kolonialskapelse än andra länder! 2017-05-27
- Israel het fråga när Equmeniakyrkan möts 2017-05-24
- Terrorismen fortsätter så länge den belönas 2017-05-23
- Saudisk journalist till palestinska ledare: Ni har missat för många möjligheter att lösa konflikten med Israel; Det är dags för palestinsk enhet, fred med Israel 2017-05-23
- Vem visar politiskt mod i Jerusalem? 2017-05-22
- Kan Trump lösa Israel–Palestina-konflikten? 2017-05-20
- Svenska pengar går till palestinsk terrorism 2017-05-19
- Palestinska myndigheten uppkallar skolor efter terrorister och nazistkollaboratörer oavsett vad Abbas intalar Trump 2017-05-18
- Rörande Israel har Trump gått från att vara outsider till mes 2017-05-17
- Undersökning: Arabiska medborgare tror högre om Israel än vad israeliska judar gör 2017-05-17
- Margot Wallströms tystnad när Svenska Kommittén mot antisemitism pekas ut som högerextrema 2017-05-03
-
April 2017
- Potifars hustru: Längs antisemitismens stigar 2017-04-28
- Förbindelser mellan EU och Israel: Trojanska hästar, ormar, stegar och bojkotter 2017-04-27
- FN:s generalsekreterare: Att förneka Israelis rätt att existera är en modern form av antisemitism 2017-04-23
- Fatah ledare: Fatah och Hamas enas om att Israel inte har någon rätt att existera 2017-04-21
- Rivlin: Situationen för kristna i Mellanöstern en "vanära mot mänskligheten" 2017-04-19
- "Självklart kan vi lära av Israel" 2017-04-18
- Palestinska myndigheten pausar förbindelser med UNRWA över förväntade utbildningsreformer som har för avsikt att inte avhumanisera Israel i det palestinska lärosystemet 2017-04-13
-
Mars 2017
- Sverige finansierar ideella organisationer som skadar Israel 2017-03-24
- "Resan till Israel slog hål på stora myter" 2017-03-23
- Även Sverige har orsak att fira Israel 2017-03-15
- FN-anställda hyllar Hitler 2017-03-09
-
Februari 2017
-
Januari 2017
- En juridisk analys av UNSC 2334 2017-01-17
-
Oktober 2009
-
Maj 2009