Politik
”Anmärkningsvärt beteende av utrikesministern”
- Martin Blecher
Israel underblåser hat mot palestinierna i sina skolböcker. Så har en del uppfattat ett uttalande av Margot Wallström i riksdagsdebatten om palestinsk terrorism i förra veckan. – Ett anmärkningsvärt beteende av utrikesministern, säger Mikael Oscarsson (KD) som hade begärt debatten.
Mikael Oscarsson hade skrivit sin interpellation med anledning av den palestinske presidenten Mahmoud Abbas uttalande nyligen, där han lade skulden för Förintelsen på judarna. Margot Wallström menade i sitt svar att det president Abbas sade var oacceptabelt och stötande, något man också framfört till palestinska ledarskapet. Han bad senare om ursäkt ”om människor blivit förnärmade”, och Margot Wallström såg inga skäl att låta palestinsk antisemitism påverka det stora svenska biståndet.
– Då drabbas det palestinska folket, menade hon.
Debatten hettade till när Mikael Oscarsson menade att Sverige kan spela en roll i Mellanöstern om vi börjar ställa motkrav på palestinierna för att ge bistånd. Han påpekade att Abbas bara bett om ursäkt om någon har blivit förolämpad, och inte för vad han faktiskt sa.
– Det här är bara toppen på ett isberg. Genom den palestinska myndighetens kanaler kallas judar grisar och hundar, i palestinska böcker är Israel inte med på kartan.
– Under 2016 identifierades över 130 inlägg på Fatahs officiella Facebooksida som glorifierade terrorism, sade Mikael Oscarsson och påminde om att svenska Socialdemokraterna kallar Fatah sitt systerparti.
– Vi reagerar och säger ifrån ständigt och har en kontroll, sade Margot Wallström inför riksdagens kammare, där Israels ambassadör i Sverige Ilan Ben-Dov satt på åhörarplats.
Utrikesministern efterlyste att få höra ”någon kristdemokrat” uttrycka medkänsla med de palestinier som dödats, nu senast i samband med gränsstormningen i Gaza.
– Vi får inte höra ett ord av solidaritet och medkänsla, sade Margot Wallström.
Hon avslutade med att poängtera att båda sidor har ett ansvar och med anledning av Mikael Oscarssons kritik mot antisemitismen i palestinska skolor sade hon om Israel:
– Jag vet inte hur det ser ut i en del läroböcker på andra sidan? Vad säger man, hur ser kartorna ut där? Jag vet att kartorna är viktiga i Mellanöstern. Det är viktigt att påpeka att här finns ett ansvar på båda håll att istället lära känna varandra.
– Det var ett anmärkningsvärt beteende av utrikesministern, det var så tydligt att hon inte ville prata om vad interpellationsdebatten handlade om, säger Mikael Oscarsson till Världen idag.
Han framhåller att i andra länder så straffas mördare och hamnar i fängelse, men det palestinska ledarskapet delar ut arvoden till terrorister.
– Det är allvarligt att vi har en regering som trots att våra grannländer nu reagerar på vad det palestinska biståndet går till, inte själva agerar.
Mikael Oscarssons Facebookpost om debatten har delats nära 500 gånger och fått stor spridning. Han tror att det beror på att många anser att regeringen gått för långt.
– Alla EU-länder har öppna dörrar till Israel, utom Sverige. För Kristdemokraterna är det av yttersta vikt att vi får återknyta banden till Israel och på nytt få en bra relation med Mellanösterns enda demokrati.
Världen idag har sökt Margot Wallström via hennes pressekreterare för att fråga vad hon syftade på med sitt uttalande om israeliska läromedel, men har inte fått något svar.
Samuel Teglund
Publicerad i Världen idag 13 juni 2018
Ärkebiskopens negativa fixering vid Israel
- Martin Blecher
1) Inledande inlägget: Öppet brev till ärkebiskopen: Kyrkans terrorstöd är en skam
2) Ärkebiskopens replik: Antje Jackelén: Svenska kyrkan står upp för Israels rättigheter och skyldigheter
Ärkebiskopen har vinnlagt sig om att svara utförligt på mina frågor om sina ensidiga ställningstaganden mot Israel. För det är jag tacksam. Ärkebiskopen hade i sitt svar kunnat välja att nyansera bilden av sin ensidiga Israelfientlighet. På flera punkter skulle hon behövt vara tydlig, men är i stället vag och motsägelsefull. Ett klart avståndstagande från Hamas och andra terrorgruppers agerande i Gaza och mot Israel formulerar hon inte. Ärkebiskopen kan knappast vara okunnig om den Amnestyrapport (2015) som redovisar Hamas krigsbrott. Inte heller benämner hon att den islamistiska förföljelsen av kristna i de palestinska områdena ökat dramatiskt de senaste åren. Att med en mening beskriva förtrycket av palestinier i arabvärlden, skulle även det ha gett hennes svar en glimt av nyans.
För att en demokratisk utveckling ska ske måste de palestinska regimerna avskaffa tortyr, ta avstånd från terrorism, erkänna staten Israels rätt att existera, införa religionsfrihet och pressfrihet, utveckla ett rättssystem, stävja rasism samt arbeta mot korruption, skrev Europarådets parlamentariska församling 2011. Likaså uppmärksammar de kvinnornas brist på fri- och rättigheter.
I ärkebiskopens text saknas insikt om att Israels befolkning lever under dagliga hot från raketattacker och terror. För att ge skydd är lekplatser och busshållsplatser förstärkta. Hamas förstör gränsövergångar, så att förnödenheter inte kan komma in till den egna hårt pressade befolkningen, och konstruerar tunnlar in i Israel av betong som skulle använts till bostäder.
Hur Israel ska skydda sin befolkning mot terror när Hamas och andra grupper vill storma gränsen svarar inte ärkebiskopen på. Motsägelsefullt blir det när hon å ena sidan talar om Israels rätt att försvara sig och å den andra ger Israel all skuld för våldet. Ärkebiskopen hävdar att de dödade i huvudsak var fredliga demonstranter. Hamas deklarerar att de sänt ut huvuddelen av dem.
Ärkebiskopens svar består tyvärr av pamflettartade påståenden om vad som händer i regionen och om historiken. Att svepande hänvisa till folkrätten eller till FN, där israelfientliga regimer i regionen massproducerar resolutioner och protester mot Israel, är substanslöst. Om man hänvisar till uttalanden utformade av exempelvis Pakistan eller Kuwait, behöver man samtidigt reflektera över dessa länders grundläggande synsätt för att framstå som trovärdig.
Bland palestinier existerar en stor trötthet på Hamas och andra terrorgrupper. Det är palestinier som uttryckt förtvivlan över att barn tas till gränsen. För mig är det svårbegripligt att ärkebiskopen inte lyfter fram de rösterna. Ärkebiskopen säger sig lyssna på systerkyrkor i regionen. Deras budskap om totalbojkotter av Israel, om att Israel är den ondskefullaste ockupationsmakten i världen och legitimering av terror genom att kalla det motstånd för en rättmätig sak, är välkända.
Ärkebiskopen vet att material de sprider, exempelvis Kairos-dokumentet (ett dokument som delats ut till hela kyrkomötet), och som Svenska kyrkans kyrkokansli ägnat stora resurser åt att föra ut, innehåller ersättningsteologi, uppmanar till totalbojkotter av Israel, legitimerar terrorism och använder antisemitiska retoriska figurer. Ändå väljer ärkebiskopen att förfäkta Kairos Palestina nätverkets idéer. Varje år betalar Svenska kyrkan för nätverkets sommarläger, där den antisemitiska bojkottrörelsen BDS för ut sin propaganda till svenskkyrkligt engagerade. Svenska kyrkans etablissemang sjunger alltså högt med i en kör som ropar ut att judarna inte har någon teologisk och historisk hemvist i Israel.
Kyrkans officiellt utsända i Israel och Palestina är tidigare ledamot i Palestinagruppernas styrelse och för i sociala medier ut skarpa budskap mot Israel. Sedan flera år tillbaka präglas Svenska teologiska institutet i Jerusalem av samma politiska inriktning. Denna ensidighet dominerar policytjänstemännens arbete på kyrkokansliet. Vi som kan avkoda budskapen vet att det inte handlar om att lyssna på förtvivlade trossyskon, utan om israelfientlig realpolitik.
Den brittiske professorn Alan Johnson beskriver hur västerländsk vänster demoniserar Israel och bidrar till polarisering genom att måla upp entydiga offer och förövare i konflikten. Om man aldrig tar i beaktande varför Israel agerar som de gör, exempelvis svarar på våld eller raketattacker som utövas av fientliga grupper och länder i regionen, blir bilden förvriden och Israel entydigt ond. Alan Johnson, som själv tillhör vänsterrörelsen, menar att vänstern har ett ansvar att nyansera budskapet och släppa den negativa fixeringen vid Israel.
I stället för att uppmärksamma självständighetsdagen proklamerade ärkebiskopen ensidigt ett aktivistiskt palestinskt budskap om att staten Israels bildande var ”katastrofen”. Att 800 000 judar fördrevs från sina tidigare hem i länderna i regionen under senare hälften av 1900-talet förbigår hon med tystnad. Ärkebiskopen hade behövt vara glasklar huruvida alla palestinier har en evig rätt till återvändande. Blir det verklighet kommer inte Israel längre att existera, det kan inte ärkebiskopen vara omedveten om.
Annika Borg
Teologie doktor, skribent och präst i Svenska kyrkan
Slutreplik publicerad i Dagen debatt 12 juni 2018
Kyrkan och Israel – kommentar till Annika Borgs öppna brev
- Martin Blecher
Kommentar till Öppet brev till ärkebiskopen: Kyrkans terrorstöd är en skam, Annika Borg i Dagen 1/6, som också återfinns i förra veckans Israelnytt.
Det har sedan 1948 rått en situation där delar av kristenheten (främst väckelsekristna kyrkor) troget stöttat Israel medan en annan del av kristenheten (främst de gamla kyrkorna) intagit en magistral attityd där man gärna suttit till doms över den judiska statens tillkortakommanden – verkliga och inbillade – och den senare företeelsen har starkt accentuerats de senaste tre årtiondena och fått karaktären av organiserade kampanjer för att demonisera och isolera staten Israel.
Förutom de redan nämnda skälen till det senare måste också nämnas den växande politiseringen av stora delar av den organiserade kyrkan. Det är mycket frestande att dra en parallell till det religiösa – judiska – ledarskapet på Jesu tid. Det var en period av andligt lågvatten där tillsättning av överstepräster skedde med politiska förtecken och där huvuddelen av prästerna istället för att vara verkliga herdar för sin flock var en svans till den världsliga överheten. Det är bara att kalkera av ovanstående beskrivning och anlägga den på till exempel Svenska kyrkan av idag.
Svenska kyrkans ledning har sedan decennier varit starkt präglad av 68-vänsterns värderingar, och präster som inte rättat in sig i ledet utan till exempel aktivt stått upp för Israel har fått göra detta medvetna om att de därmed starkt minskat sina möjligheter att avancera inom kyrkan. Annika Borg är en av dessa, och det finns flera präster som valt att lämna sin tjänst på grund av Svenska kyrkans politisering och anti-israeliska hållning.
Allt detta sammantaget har alltså lett fram till en situation där vi sett bland annat följande:
- Bojkott. Redan för ett antal år sedan stödde dåvarande ärkebiskop Hammar och direktorn för det frikyrkliga hjälporganet Diakonia bojkott av varor ”från av Israel ockuperat område”. Sedan beslutade ett genompolitiserat kyrkomöte att stödja bojkott. Inga liknande initiativ har tagits av kyrkan mot de verkligt brutala våldsregimer som är legio. Inte heller har pågående folkmord i Afrika eller förföljelse av kristna – främst i muslimska och kommunistiska länder – lett till några liknande initiativ. Att europeiska kyrkor i ljuset av Kristallnatten och nazisternas judebojkott ens vill ta i tång med något som har med bojkott av den judiska staten att göra är skandalöst.
- I predikningar i juletid om Betlehem dras paralleller till Jesu födelse och låter den judiska staten ikläda sig romarrikets – den grymme ockupantens roll. Att Betlehems tidigare stora kristna befolkning nu snart är borta skylls på Israel, fast alla vet att det är islamister som kör bort de kristna från de palestinska områdena. Vissa kristna har till och med sökt politisk asyl i Israel undan denna förföljelse, och Israel är det enda land i Mellanöstern där den kristna befolkningen ökar.
- Eftersom Israel på grund av vågen av attentat till slut byggde en barriär till skydd för sin befolkning, bortser man bekvämt från det faktum att attentaten sjunkit drastiskt och fokuserar helt på de praktiska olägenheter barriären givetvis innebär för passerande palestinier.
- Via det så kallade ”Följeslagarprogrammet” som till stor del finansieras av biståndsmedel anställs välbetalda ”följeslagare”, officiellt för att verka för försoning och samförstånd, men som snarare provocerar fram incidenter vid bland annat gränskontroller för att senare resa runt i svenska kyrkor och utmåla israeler som grymma och brutala. Projektet handläggs av Sveriges kristna råd, där förutom Svenskan kyrkan största delen av frikyrkorna ingår.
- Det frikyrkliga hjälporganet Diakonia anordnar årligen starkt vinklade resor för svenska riksdagsledamöter, som vallas runt i välregisserade program med udden mot Israel där de enda israeler man träffar är sådana som har ”rätt åsikter” om konflikten. Därefter hävdar man att man speglat båda sidor.
- I en ”bönebudkavle” som för cirka tio år sedan gick runt i svenska kyrkor lästes upp vad som föregavs vara palestinska barns böner till Gud, där de bad om beskydd mot israeliska bomber. Detta mitt under den blodigaste bombkampanjen mot civila israeler i modern tid.
- Som nämnts säger de palestinska prästerna vad de måste för att hålla sig väl med islamisterna, vilket alltså är att lägga skulden för sina problem på Israel. Så till exempel i utspelet ”Kairos Palestina”, en skrift där man mycket riktigt pekar ut ”Israels ockupation” som det stora onda. Tacksamt och med en fullkomligt fantastisk aningslöshet för Svenska kyrkan fram detta dokument utan att någonstans fråga sig vilka det egentligen är som förtrycker deras trossyskon.
Mycket mer kan läggas till, som hur Diakonia härom året framställde ett rollspel för barn och ungdomar där de fick lära sig att judarna stjäl vattnet för palestinierna, eller det frikyrkliga studieförbundet Bilda som stod som arrangör för en skandalös konstutställning, ”Det håliga landet”, där israeler framställdes som råttor med kpistar och det hela förde tankarna till nazistiska filmer som ”Jüd Süss” – den var faktiskt så skandalös att den drogs tillbaka.
Det är omöjligt att värja sig för slutsatsen att den antipati som riktats mot det judiska folket i tvåtusen år på något sätt överfördes på den judiska staten då ren och skär antisemitism inte längre var salongsfähig. Och kyrkan är sannerligen inget föredöme därvidlag. När två påvliga sändebud uppvaktade Hitler i slutet av 30-talet för att framföra påvestolens oro över nazisternas behandling av judarna, lär Hitler ha svarat: ”Varför protesterar ni? Jag fullföljer ju bara vad ni har gjort i 2 000 år.” Göteborgsrabbinen Robert Wolkoff gjorde redan för 20 år sedan anmärkningen att kyrkan genom århundradena skapade en jordmån som möjliggjorde Förintelsen. Förfärade över Förintelsen har kyrkan bett judarna om förlåtelse – för att sedan fortsätta på samma sätt som förut, fast med Israel som objekt istället för judarna.
När det gäller inställningen till det judiska folket och Israel kan man kanske grovt dela in kristenheten i tre delar: de som håller till i ena diket och ser judarna mest som ett objekt för sin bibeltolkning; de som befinner sig i det andra diket, som drivna av ersättningsteologi, politiska överväganden eller ren antisemitism helst vill få bort den judiska staten finns och som på olika sätt i kyrkans namn verkar för att ändra på det – ett slags Stasi-kyrka; och så de som går mitt på vägen och visserligen älskar landet och folket för dess andliga betydelse men också står tillsammans med Israel därför att de tror på fair play och ser hur detta pyttelilla land har blivit världens mobboffer – världens jude.
Bengt-Ove Andersson
Publicerad på Vänskapsförbundet Sverige-Israels hemsida 11 juni 2018Inga mer svenska skattepengar till terroruppviglande skolböcker!
- Martin Blecher
Den 7 juni 2018 hålls en presentation och presskonferens i riksdagen. Allmänheten kommer att kunna anmäla sig till ett möte i Chabad Lubavitch kl. 19.00.
Studier av 77 skolböcker som används i UNRWA detta skolår avslöjar palestinska myndighetens rätta ansikte:
- Delegitimering och demonisering av Israel.
- Den presenterar konflikten på ett förvrängt sätt.
- Indoktrinering till våldsam kamp.
- En judisk historia har ändrats i grunden och ersatts med en palestinsk historia.
- Där finns inget samtal för fred eller samexistens med Israel.
- Det inger inget hopp för att kunna leva i fredlig samexistens i en "tvåstatslösning."
Indoktrineringen har lett till en kultur som genomsyras av hat, våld och hets mot
Israel och det judiska folket. Filmer från barnläger i UNRWAs regi, har avslöjat att UNRWA tillsammans med Hamas, utbildar barn för våldsam aktion och
"rustar för våld." Eftersom UNRWA använder PA skolböcker utan krav på ändringar, blir UNRWA fullständigt allierad med denna anti-israeliska och antisemitiska indoktrinering. Sverige sponsrar UNRWA utan krav på transparens.
Vad skall israelisk militär göra om palestinska barnsoldater blir en verklighet? Vad skall Sverige göra?
Arrangör:
Scandinavian Lobby for UNRWA Reform
http://israelbehindthenews.com/
Det är dags att avslöja sanningen om hat i palestinska myndighetens skolor. Det är dags att kräva transparens av UNRWA och få stop av svenska skattekronor till terror. Det är dags att stå upp för barns rättigheter till en trygg och harmonisk uppväxt.
Faktum nummer ett är att de här upploppen arrangerades av Hamas
- Martin Blecher
Om Gaza
Jag vet att nyhetscykeln mer eller mindre har dragit vidare och då tänkte jag passa på. Nu när allt har lugnat ner sig. Och känslorna inte längre svallar lika högt.
Jag har redan i tidigare avsnitt försökt förklara vad antisemitism är. En konspirationsteori – där allt ont kan skyllas på en enkel orsak. Vilket i just antisemitens fall är juden.
Det etablerad media har ägnat sig åt under föregående vecka är en uppdaterad version av myten om ritualmord – blodsoffer. Eller som det heter på engelska blood libel. Det är en klassisk antisemitisk stereotyp.
Som jag ser det är juden en arketyp i det jungianska kollektiva undermedvetna. Och det finns naturliga psykologiska anledningar till det som pågår just nu.
Men innan vi kommer till vad jag tror vill jag gå igenom lite fakta som kan vara bra att känna till när det gäller protesterna i Gaza.
Jag vill inte att du missförstår mig nu. Palestiniernas situation är absolut skit. På alla sätt. Och Israel bär givetvis ett ansvar för deras situation. 60 döda och över tusen skadade är inget mindre än en tragedi. Jag beklagar verkligen det palestinska folkets förlust av människoliv och de som skadats för livet.
Israel är en rättsstat och kommer att utreda händelsen själva. Det är deras rätt. Liksom det är deras rätt att försvara sig mot invasion. Hur low-tech den än är. Om man dör spelar det ingen roll om det är av en drönare, en M-16 eller en sten från en slunga. Död är man oavsett.
Hamas Är Aggressorn
Fakta nummer ett är att de här upploppen arrangerades av Hamas. Som det heter på dagis – ”meh han börja ju!”
Det är inte så att de ägde rum på grund av Donald Trumps flytt av den amerikanska ambassaden från Tel Aviv till Jerusalem. De har pågått regelbundet sedan i mars som en del av vad palestinierna kallar för ”Den Stora Återvändarmarschen”. De utnyttjade Ambassadsflytten som skäl att dra till sig extra uppmärksamhet.
Den stora demonstrationen måndagen förra veckan var egentligen planerad till dagen efter, den femtonde maj, som är årsdagen för det som Palestinierna kallar för Naqba – katastrofen.
Den dag 1948 då de tvingades fly. Dagen efter utropandet av Israel, då sex arabländer – Libanon, Syrien, Transjordanien, Irak, Saudiarabien och Egypten anföll den bara några timmar gamla staten Israel för att, som arabförbundets generalsekreterare Azzam Pasha själv beskrev det
"ett utrotningskrig, en storslagen massaker som kommer att omtalas som de mongoliska massakrerna och korstågen"
Jag säger inte att israelerna inte uppmanade de lokala araberna att ge upp. Det gjorde de. Israeler drev också araber på flykt. Och det begicks övergrepp. Massakrer skedde i palestinska arabers byar. På andra sidan skedde massakrer mot judar. Båda sidor bedrev terrorkrig mot varandra. Både i upprinnelsen till, och under kriget. Liksom idag.
Men första och största vågen flyktingar var på arabernas eget initiativ. Det tillstår till och med Benny Morris i "The Birth of The Palestinian Refugee Problem revisited". (Benny Morris (2004), The Birth of the Palestinian Refugee Problem Revisited, Cambridge University Press. ISBN 0 521 00967 7 (pbk.) sid 139)
De allra flesta araber flydde när kriget började. Arabstaterna hade uppmanat sina befolkningar att fly i radio och tidningar i flera veckor innan anfallet kom. De flydde övertygade om att de judarna snart skulle ha utplånats och att de återvända hem. Runt 750 000 araber flydde från det som plötsligt hade blivit Israel.
Arabstaterna som anföll hade själva ingen som helst avsikt att ge landet till de som idag kallar sig palestinierna eftersom de själva inte kallade sig palestinier ännu. De flesta araber såg på den tiden hela området som en del av Syrien och Palestinier som en av britterna påtvingad kolonial identitet. En förolämpning.
Jordanien tog både Öst- och Västbanken i besittning, och Egypten tog Gazaremsan. De som idag kallar sig palestinier gjorde ännu inte anspråk på ett eget land. De trodde ju att de snart skulle kunna återvända! Fast nu skulle det vara mycket bättre för det skulle vara judefritt.
Till saken hör också att nästan lika många judar – över 700 000 – samtidigt fördrevs från arabiska länder.
Det skedde alltså ett utbyte av befolkningar. Inte för att det gör saken bättre. Eller moraliskt rätt.
Men de judarna och deras barn och barnbarn är nu israeliska medborgare. Inget arabland gjorde detsamma för palestinierna. De lät dem istället bo i stora flyktingläger och lät flyktingstatusen gå arv från flykting till flyktingbarn – till barnbarn och barnbarns barn. För att cyniskt kunna utnyttja sina egna undersåtar som en bricka i spelet mot Israel.
Skälet till att protesterna förra veckan tidigarelades 24 timmar – från den 15:e maj till den 14:e – Israels nationaldag – är alltså för att de skulle kunna kopplas till just Trumps flytt av ambassaden till Jerusalem. I hopp om att det på så sätt ska generera ytterligare uppmärksamhet för Hamas.
Det är nämligen Hamas schtick. Att få rubriker och sympati vilket genererar stora summor i bidrag som de kan använda för att fortsätta förtrycka sin egen befolkning och bedriva terror mot Israels.
För tillfället är deras inkomster dock hotade. Nya sanktioner mot Iran väntar från USA. Att Irans inflytande i regionen nu är så stort att Saudierna väljer att ta sin hand från Palestinierna, liksom Egyptierna har gjort. Indikerar att ett geopolitiskt skifte håller på att ske. Den sunniarabiska världen har för tillfället utöver stora inbördes problem sett hur Iran tagit deras inre split som en ursäkt för att utöka sitt inflytande i Jemen, Syrien, Irak och Libanon.
Och det är det andra du måste förstå.
Det bor cirka 1 795 000 - 1.9 miljoner personer på Gazaremsan. En överväldigande majoritet av dessa röstade på Hamas. Helt frivilligt. I full vetskap om att en röst på Hamas var en röst för att avskaffa demokratin.
Hamas kampanjade nämligen inte på en plattform av fred, välfärd, fritt sex, HBTQ-rättigheter och grön skatteväxling. Qassamraketer är fortfarande inte svanenmärkta.
Hamas valdes för en enda övergripande fråga. Utplånandet av staten Israel och folkmord på judar. Det var deras valplattform. I västerländska öron kan det låta lite konstigt att det är en valvinnare, men då får du inte glömma att det inte var så länge sedan det var en valvinnare även i den här delen av världen.
De media som intervjuat palestinierna på Gazaremsan kan därmed inte riktigt ha lyssnat på vad de faktiskt säger. Väldigt många palestinier vill inte ha fred. De vill inte ha en tvåstatslösning. Det viktigaste för dem är att Israel försvinner.
Hamas kallar inte ens Israel för Israel på sin hemsida – de kallar det för ”den zionistiska entiteten".
En avhumaniseringstaktik om något. Ibland kallas Israel bara ”entiteten”.
När det sägs att dessa folkliga protester har ett stort stöd finns det alltså anledning att ta dem på visst allvar.
Fast också att tänka själv. Även om Hamas röstades in med enorm majoritet måste man förstå att Gazas invånare också var innerligt trötta på det genomkorrupta Fatah. Alltså Palestinska myndigheten eller före detta PLO. Och att det kanske, i så fall först nu efter åratal med Hamas förtryck och skräckvälde, är så att majoriteten inte är lika övertygade längre?
40 000 som deltar i protester är mycket men som andel av Gazas 1.85 miljoner invånare (siffran är från wikipedia 2015 men det slängs fram en hel del olika siffror gällande Gazas faktiska population så jag tog medianen mellan de två länkarna ovan) är det bara 2.16 procent. Populära alltså och säkert med ett stort stöd men det är långtifrån att nästan hela Gazaremsan marscherat mot gränsen trots att Hamas uppmaningar att alla bör marschera mot gränsen.
Men det är alltså fakta. Att Hamas kom till makten på parollen att de skulle utplåna Israel och mörda alla judar.
"Martyrer", inte "dödsoffer"!
Den tredje saken du bör hålla i huvudet är att Hamas har erkänt att femtio av de 60-tal som dödats var deras egna medlemmar och martyrer för saken.
Hamas har inte heller hållit det hemligt att de använder protesterna som mänskliga sköldar för sina egna säkerhetsstyrkor så att de kan ta sig in i Israel med det uttalade syftet att mörda judar.
De lyckades koppla det massmord de själva orkestrerat till Judars blodtörst efter muslimska barns blod. En mer korrekt beskrivning hade varit suicide-by-jew. Vad ska man annars kalla gärningen att rusa mot beväpnade Israeliska soldater som varnat för att närma sig stängslet?
En stor propagandaseger för Hamas givetvis. Inte trots dödsfallen. På grund av dödsfallen. De ser ju de döda som martyrer. Hjältar.
Nyckelorden här är ”Chamseem shahid” och ”Hamas”. ”Femtio martyrer” och ”Hamas”. Bara en duckduckgo:ning bort. Som alla våra etablerade medier verkade undvika att göra.
Många av demonstranterna var till en början fredliga – men fick av Hamas höra att palestinierna hade tagit sig igenom stängslet och att israeliska soldater flydde. I alla fall enligt New York Times. Som har anklagats för bias och ändrat i artiklar.
Det är möjligt. Men det cirkulerade också uppmaningar på arabiska till ungdomar på sociala medier som instruerade dem att bränna bildäck för att skapa rökridåer, dölja knivar under kläderna, använda speglar för att blända soldaterna.
Det verkar alltså som att jag inte är den enda som är luttrad när det kommer till intifador. Rävar till bildjournalister refererar till att bevaka konflikten och industrin som vuxit upp runt den för #Pallywood.
Blodbad leder till många bra bilder i den internationella pressen, säkrar fortsatta bidrag, och förhindrar att fokus flyttas från Hamas till Syrien eller Iran eller Jemen eller Libyen eller ja, du fattar.
Hamasledaren Mahmoud al-Zahar sa till Qatarbaserade Al-Jazeera att när de använder uttrycket ”fredliga protester” gör de det för att citat ”vilseleda allmänheten”. Sina egna tveksamma såväl som internationell media. Hans egna ord var faktiskt ”terminologiskt bedrägeri”
Han sa också att det här var protester uppbackade av säkerhetsstyrkor och terrorceller vars syfte var att ta sig in i Israel.
Så för att sammanfatta inleddes protesterna av Hamas med syfte att så många av deras egna som möjligt skulle dödas – och kanske – med lite tur döda en och annan judisk israel i processen. Hamas har själva erkänt att det är så och att majoriteten av de döda är deras egna. Hamas valdes av en majoritet på Gazaremsan, för att de vill utplåna Israel. Så man tycker att våra etablerade media borde klara av att hålla huvudet kallt. Så var dock inte riktigt fallet.
Blodsoffer och ritualmord
Det media i stort ägnade sig åt kan inte beskrivas som annat än anklagelse om blodsoffer. En klassisk anti-semitisk fördom om att judar stjäl icke-judars barn, eller för den delen vuxna icke-judar, och tömmer dem på blod för att det behövs för att baka det osyrade brödet Matzah som judar äter på deras påskhögtid Pesach.
Matzah är väldigt torrt och kan omöjligt ha bakats på annat än mjöl och vatten. Det är givetvis inte heller kosher enligt judendomen att äta människokött eller dricka blod. Judendomen har alltså massa tråkiga regler om att man inte får äta vad man vill som hindrar den som vill dricka blod från att kunna göra det. Men det är i alla fall fördomen.
Narrativet anknyter till stereotypen att judar är blodtörstiga – och det blod de gillar mest är barnblod. Såklart. Bara det bästa är gott nog! Och eftersom juden är en arketyp i Jungs kollektiva omedvetna är det en historia människor känner igen och älskar att uppröras över. Det är tryggt. Alla vet vilka de goda är (inte judarna) och vilka de onda är (judarna).
Jag försäkrar dig om att jag inte är arg för det här. När jag var ung blev jag arg. Nu tycker jag mest att det är så tröttsamt förutsägbart. Jag vet inte varför just judar har råkat ut för den här specifika anklagelsen?
Men jag vet att den på något sätt kommit att förknippas med arketypen. Vad jag menar är alltså att det är nästan som en nyckelretning. En inbyggd reflex som de flesta djur har. En kaninunge behöver inte höra av sin mamma att den ska springa när den ser en skugga i skyn. Den vet det instinktivt.
Den här föreställningen, som i sin urform alltså är ickejudiska barns blod har funnits i olika varianter i olika tider. Det behöver inte vara barn som judarna rövar bort. Det behöver inte vara specifikt blodet de är ute efter.
Den förekommer i modern tid både i sin klassiska form – som är urgammal – och i uppdaterade varianter. Teveserier på temat har gjorts i Arabvärlden och sänts både i Libanon, Syrien, Jordanien och Iran. Som inte är ett arabland, men vars ledare gärna vill övertyga sin befolkning om judarnas eviga ondska.
Aftonbladet kulturs publicering av Donald Boströms alster om att israeliska armén dödar palestinska ungdomar för att stjäla deras organ är ett annat exempel på myten om ritualmord.
Aftonbladet har försvarat sig, och fortsätter försvara sig, med att de har skett handel med organ i Israel. Och illegal organhandel av en sekt ortodoxa judar i New York. Vilket är sant. Det Donald Boström gör är dock att koppla ihop dem med varandra utan att det finns något som helst samband och därtill påstå att det är just därför som israeliska armén skjuter palestinier. Vilket absolut inte är sant. Så det här är inget nytt. Men också aldrig gammalt tydligen. Evigt in the Vogue.
Det var exakt den dramaturgi som Hamas ville få till. Och media hjälpte dem att förmedla det. I vanlig ordning.
[Besök artikeln för att läsa även fortsättningen - med konkreta exempel från svenska medier.]
Aron Flam
https://www.aronflam.com/
Ur essämonolog återgiven på egna sidan
Finns även som ljudspår (DEKONSTRUKTIV KRITIK) och kan avlyssnas här:
https://soundcloud.com/aronflam/86-aje-carlbom-om-muslimska-brodraskapet-i-sverige Efter inledningen om Gaza kommer ett annat intressant inslag: "Aje Carlbom är docent i socialantropologi. Nu har han skrivit en rapport om Muslimska Brödraskapets
Kyrkans terrorstöd är en skam
- Martin Blecher
Ingenstans i Svenska kyrkans officiella twitterflöden hittar jag ett positivt uppmärksammande av Israels 70-årsdag. I stället fördömer ärkebiskopen Israels försvar vid gränsen till Gaza och terroristerna från Hamas beskrivs som demonstranter för en rättmätig sak, skriver Annika Borg i ett öppet brev.
Bästa ärkebiskop Antje Jackelén!
Twitter är ett begränsat medium att framföra sina åsikter och budskap i. Tonläget kan ofta hårdna och många tänker över sin närvaro där. Erfarenheterna av att de korta formuleringarna inte för det offentliga samtalet framåt delas av allt fler. Jag uppfattar att du ofta upplever dig missförstådd på twitter. Därför ställer jag nu en rad frågor till dig i ett öppet brev.
Jag har, som du vet, i många artiklar under en lång rad år ställt frågor om Svenska kyrkans Israelfientliga utspel. De har handlat om allt från att Svenska kyrkan ordnar Israelfientliga propagandakurser för journalister på Svenska teologiska institutet i Jerusalem till spridandet av antisemitiska retoriska figurer, då kyrkan valt att föra fram material från Kairos-Palestina nätverket. Det är skrifter som förskönar terrorn mot Israel, innehåller ersättningsteologi och förfäktar tanken på en ”judisk lobby”.
Förra året arrangerade Svenska kyrkan seminarium med representanter för den antisemitiska bojkottrörelsen BDS (Boycott Sanctions Divestments) i Almedalen och du poserade på bild med representanten. Jag skulle, tyvärr, kunna mångfaldiga mina exempel. Ofta gömmer du och andra i kyrkoledningen er bakom era politiska policydokument, bakom Israelfientliga och anti-judiska kyrkor i regionen eller det tunna dokumentet Guds vägar, som numera är föråldrat.
I det här brevet vill jag ta upp åsikter du spridit den senaste tiden. Min förhoppning är att du nu tar chansen att inte bli missförstådd eller feltolkad, utan vill ge det öppna samtalet en chans och svara.
1. Varför valde du att inte positivt uppmärksamma 70-årsdagen av staten Israels bildande?
2. Är du av uppfattningen att alla palestinier i hela världen, som ärver sin flyktingstatus, ska återvända till landet?
3. Stödjer du ”The March of Return”, eftersom du den 21 april sprider en bild på Twitter om det?
4. Svenska kyrkans internationella avdelning gjorde den 14 maj ett uttalande om att Israel har ansvaret för våldet, eftersom de är den starka parten. Anser du att Israel, vars grannar utgörs av länder som vill utplåna landet och judarna, bär det största ansvaret för våldet?
5. I uttalandet från Svenska kyrkan beskrivs Hamas och Islamiska jihad som ”demonstranter”. I en text från Kyrkornas världsråd, som du spred på Twitter den 17 maj, beskrivs de som skyddsvärda civila. De ”utövar sina civila rättigheter och uttrycker sin protest och sin förtvivlan över palestiniernas nuvarande situation”, kan man läsa. Anser du att Hamas och Islamiska jihad är demonstranter eller terrorister?
6. I uttalandet från Svenska kyrkan fördöms USA:s öppnande av ambassaden i Jerusalem. Varför fördömer Svenska kyrkan öppnandet av ambassaden och ger Israel och USA skulden för det våld som utövas av regimen i Gaza och av andra terrorgrupper?
7. Kyrkornas Världsråd fördömer i sin text ensidigt Israels agerande vid gränsen mot Gaza samt lika ensidigt beskriver man 70-årsdagen som den palestinska ”katastrofen” (naqba). Är det så du ser på statens Israels bildande, som en katastrof?
8. Samma beskrivning finns i det så kallade Kairos-dokumentet, som du och Svenska kyrkan officiellt stödjer. Ser du staten Israel som en rasistisk apartheidstat?
9. I uttalandet från Kyrkornas världsråd, som du spred, står det att Israels agerande måste dras inför domstol och utredas av det internationella samfundet. Står du bakom det?
10. Anser du att Israel har rätt att försvara sina gränser?
11. Enligt din mening, har Israel rätt att försvara sig mot terrorister?
12. Vad anser du om att palestinier tar med sig barn till våldsamheterna vid Gazas gräns?
Om du inte vill bli uppfattad som starkt fientlig till staten Israel och det judiska folket, får du tydligt reda ut i svaren varför du inte ska förstås så. Du får förklara hur det kommer sig att du inte med en enda mening kände dig föranledd att positivt uppmärksamma staten Israels 70-årsdag, utan i stället spred uppfattningar om staten Israels bildande som en katastrof och landet som ansvarig för regionens konflikter och våld. För mig talar ditt agerande sitt tydliga språk.
Annika Borg
Teologie doktor, skribent och präst i Svenska kyrkan
Annika Borg arbetar som politisk tjänsteman på Moderaternas kansli i Stockholms stadshus, men är sedan decennier tillbaka verksam som fri skribent i frågor om kyrka, religion och samhälle. Artiklarna är skrivna i rollen som skribent.
Debattartikel publicerad i Dagen 1 juni 2018
Se även ärkebiskop Jackeléns replik: "Svenska kyrkan står upp för Israels rättigheter och skyldigheter" (Dagen 4/6).
Fördömer man inte hatets krafter undergräver man fredens möjligheter
- Martin Blecher
I Mellanöstern låter totalitära regimer och extremistiska grupper våld, terror och massmördande bli till vapen mot öppenhet, tolerans, mångfald och demokrati. Daesh mördar människor av fel tro, ursprung och gör kvinnor som överlever till slavar. Syriens Assad har massmördat sin egen befolkning genom hänsynslösa bombningar, kemiska vapen och genom militärt stöd av Ryssland. Iran bidrar genom egna trupper i Syrien liksom genom stödet till Hizbollah i Libanon och dess trupper i Syrien. De finns nu nära den israeliska gränsen med ett övermått av vapen och missiler, riktade mot Israels befolkningscentra. Hamas styr i Gaza och låter där sina egna aktivister och militära strukturer tillsammans med islamistiska Jihad utföra ständiga attacker mot Israel.
Under lång tid har man använt biståndspengar till militära installationer, till tunnelbyggen med det enda syftet att möjliggöra militära operationer riktade mot israeliska byar och städer, med mål som förskolor, skolor och torg.
Det som bär upp Mellanösterns konflikter är politisk och religiös extremism i förening, hat och terror präglad av ett förakt för öppna samhällen, mångfald och mot mänskliga fri- och rättigheter i allmänhet och mot kvinnor i synnerhet.
I fokus för hatet finns mer än något annat regionens enda demokrati Israel. Det är Israel som Iran säger sig vilja utplåna och det är judar som Hizbollah, Hamas och Daesh anser sig ha rätt att mörda genom terrorns och krigets alla medel. Antisemitism i sin mest brutala form. Hat och ständigt pågående terrorism och krigföring mot ett land. Den uttalade viljan att utplåna en suverän stat. Det hat och den våldsmentalitet liksom föraktet för människors liv och rätt som ligger till grund för de många konflikterna i Mellanöstern fokuserar sig alla som allra mest och hätskast mot Israel. Hotet är uppenbart. Från Libanon, Syrien och Gaza.
Det är mot denna bakgrund jag har svårt att se hur så många väljer att kritisera Israels insatser för att försvara sig. När Hamas organiserar sina aktivister för att storma gränsen mellan Gaza och Israel, för att därmed kunna slå till mot byar och samhällen där, liksom man försökt via tunnlar och gör med raketer, läggs skulden på Israel trots att det är Hamas som manat till uppror och våld. Det kan säkerligen finnas skäl att kritisera hur Israel använder väpnat våld – som i varje konflikt – men det blir meningslöst och ansvarslöst om man inte sätter Israels militära aktioner i perspektiv mot de hot som dess uttalade fiender ständigt försöker göra till tragisk verklighet.
Hamas står för ett totalitärt förtryck baserat på sharia. Godtyckliga avrättningar, förtryck och våld präglar styret tillsammans med ständiga förberedelser för krigföringen mot Israel.
När jag i går i debatten i Europaparlamentet ställde frågan till Marita Ulvskog om hur hon såg på Hamas ansvar ville hon inte rikta ett kritiskt ord mot ett styre som trotsar allt vad respekt för mänskliga fri- och rättigheter innebär. En regim som hyllar terrorism som vi i alla andra sammanhang fördömer. Enligt Ulvskog och många andra är det som Hamas gör omvärldens fel, framförallt Israels. Det är att ge terrorismen fri passage och det innebär att man inte ställer krav på dem som hyllar våldet och terrorn. Så bidrar man inte till fred.
Gunnar Hökmark
Europaparlamentariker (M)
Publicerad på egna sidan 30 maj 2018
Israel måste göra vad som krävs för att skydda sina gränser
- Martin Blecher
TEL AVIV — Det är brukligt att man antar en ursäktande ton när ett större antal människor dödats, som nu i Gaza. Men jag försöker undvika att vara skenhelig, och säger istället, helt kallt: Israel hade en tydlig målsättning när man sköt - och ibland dödade - de välorganiserade ”demonstranterna” nära den israeliska gränsen. Israel var fast beslutet att förhindra dessa personer - varav en del antas ha varit beväpnade - från att korsa gränsen som separerar Israel från Gaza. Detta mål uppnåddes.
Det är förstås aldrig glädjande när människor dör. Jag känner å andra sidan ingen anledning att delta i något naivt sörjande. Att säkra gränsen var viktigare än att undvika dödsoffer, och Israel lyckades säkra gränsen.
Det kan vara svårt att förstå varför tusentals Gazabor valde att ta sig mot gränsavspärrningarna, trots att de varnats för att det vore förenat med livsfara.
Ursäkterna och förklaringarna är många: Aktiviteten kallades för en ”march of return”, vilket förmodades vara ett försök av palestinska flyktingar att återvända till sina ursprungsorter inne i Israel; I många nyhetsrapporter kopplades den till invigningen av USA:s ambassad i Jerusalem; den förklarades med oönskade levnadsvillkor i Gaza, och bristande hopp om förbättringar; den sades vara kopplad till konflikter i palestinsk ’inrikespolitik’ och den styrande terrorgruppen Hamas behov av att få bort fokus från sina egna många misslyckanden.
Alla dessa förklaringar kan i viss mån ha varit giltiga, men de förklarar inte varför folk deltog i demonstrationerna.
Folket i Gaza trodde förstås inte på allvar att Israel skulle ge dem någon ”rätt att återvända” ifall de bara var tillräckligt många demonstranter. De insåg förmodligen också att USA knappast skulle ompröva sitt beslut att flytta ambassaden till Jerusalem. Och de visste att det krävs något mycket större än en marsch för att förbättra de ekonomiska förhållandena.
Så varför marscherade man, och varför dödades en del av deltagarna?
De marscherade eftersom de är desperata och frustrerade. Eftersom Gaza nästan kan vara som ett helvete. De marscherade mot Israel eftersom de ogillar Israel, och eftersom de inte kan marschera mot någon annan. Israel upprätthåller en blockad mot Gaza, bombar det ibland, och är fortfarande ihågkommet som en ockupationsmakt. Israel är också ett land vars bildande medfört att många palestinier idag uppfattar sig som flyktingar. De marscherade mot Israel eftersom alternativet hade varit att i stället marschera mot Hamas, en regim som genom sin ideologi och sina handlingar får Gaza att lida. Men om folk hade vågat vända sig mot Hamas hade mängder av dem dödats.
Israel har en ”soft belly”. Till skillnad från övriga Mellanöstern delar landet de grundläggande västerländska värderingarna, och försöker således minimera antalet skadade och döda. Israel har också en imponerande militär styrka, så det är lätt att beskylla dem för ”oproportionerliga svar”. Det är förstås också ett land som skulle kunna lyfta blockaden av Gazaremsan.
Israels kritiker tenderar att blanda ihop två saker när man nu klagat på dess agerande. Varför sköt Israel istället för att på andra sätt hindra folk från att korsa gränsen? Och varför isolerar Israel Gazaremsan, så att den ekonomiska situationen blir så svår, och dess befolkning så desperat? Dessa frågeställningar måste bemötas var för sig, eftersom den ena - beskjutningen - är taktisk, och den andra, isoleringen, är strategisk.
Låt oss inleda med obestridliga fakta: Marscherna var åtminstone delvis orkestrerade av Hamas. Och enligt Hamas var de flesta av dem som dödats av Israel medlemmar i Hamas. Detta var ingen fredlig protestaktion. Detta var en provokation som utfördes av en känd terrororganisation. Därför hade Israel inget annat val än att hantera aktionen som ett försök att inte bara kränka den territoriella integriteten, utan även attackera Israel.
Israel måste vidta skyddsåtgärder för att inte dess soldater och befolkning skall dödas eller kidnappas. Man var tvungna att se till att inte hela södra Israel skulle behöva stängas ner efter en inströmmning av tusentals palestinier, där samtliga infiltratörer skulle behöva lokaliseras och gripas. Israel antog - på goda grunder - att det skulle bli ännu värre om man släppte in protestanterna över gränsen för att först senare ta hand om dem: Hamas krigare, utklädda till demonstranter, skulle skada israeler.
Frågan om Israels policy mot Gaza i stort kvarstår förstås. Men svaret är ingen hemlighet: Israel drog sig tillbaka från Gaza för över ett decennium sedan. Allt man vill ha från Gaza är lugn och ro. Men det man får från Gaza är något helt annat: det är ett försök av Hamas att bygga en bas för för sitt våld mot Israel. För att förhindra detta måste Gaza isoleras tills dess ledare byts ut, eller tills dess de inser att kriget mot Israel skadar deras egen befolkning mer än det skadar israel. Och ja, detta innebär att folk i Gaza lider mer än de skulle behöva - inte på grund av Israel, utan på grund av Hamas.
Det skulle vara oärligt av mig att låtsas som om palestiniernas välbefinnande stod överst på min prioriteringslista. Jag vill framförallt ha det som är bäst för Israel, och jag förväntar mig att min regering gör en liknande prioritering. Ändå tror jag att Israels nuvarande Gaza-policy i slutänden gynnar inte bara Israel utan även palestinierna.
Policyn gynnar förstås inte de palestinier som drömmer om ett ”återvändande”, eller med andra ord att Israel försvinner. Men Israels policy utgör den enda vägen framåt för dem som har mer realistiska förväntningar. Gazas folk har det eländigt. De förtjänar sympati och medlidande. Men föreställningen att det är Israel som skall lösa deras problem kommer bara att förvärra deras misär. En sådan förväntan gör bara att det dröjer ännu längre innan de gör vad de måste för att hjälpa sig själva.
Det finns två skäl till detta: för det första måste det stå klart att Hamas alternativ utgör en återvändsgränd. Bara då kommer palestinierna att ge upp den utsiktslösa striden för saker de inte kommer att kunna uppnå (”återvändande”, kontroll över Jerusalem, eliminering av Israel), och istället kämpa för saker som kommer att gynna det egna folket. Om Hamas skulle belönas för att man organiserar våldsamma demonstrationer, om pressen på Hamas skulle minska på grund av demonstrationerna, så skulle följden bli ännu fler demonstrationer - och därmed ännu mer blodsutgjutelse, främst av palestinskt blod.
Och för det andra så är det bara ett Israel som upplever säkra gränser som kommer att kunna föra seriösa fredssamtal med palestinierna. Som Ehud Barak, den tidigare premiärministern som nu är kritisk mot den sittande regeringen, uttryckte det: “Those who believe in having separation from the Palestinians, getting into a peace agreement, having borders — you have to make clear that borders are respected.”
I judiska Midrash återfinns ett berömt, om än inte helt lättsmält, talesätt som går ungefär så här: ”Those who are kind to the cruel end up being cruel to the kind”*. Det kan låta hårt så här i samband med scenerna från Gaza, och kan kännas problematiskt för välmenande personer vars instinkt är att alltid sympatisera med den svagare sidan i varje konflikt. Men ibland finns det inget bättre alternativ än att vara klar och tydlig, att dra upp en gräns som inte får passeras av dem som vill skada Dig. Och att om nödvändigt försvara denna gräns med eldkraft.
Shmuel Rosner
Shmuel Rosner (@rosnersdomain) is the political editor at The Jewish Journal, a senior fellow at the Jewish People Policy Institute and a contributing opinion writer.
Debattartikel publicerad i New York Times 18 maj 2018 Israel Needs to Protect Its Borders. By Whatever Means Necessary.
*) Skrivningen från Talmud har flera möjliga tolkningar, men vad jag förstår går de i huvudsak ut på att förmodad ”snällhet” kan ge oönskade följder. Dessa kan vara till men även för mottagaren. Som när eftergifter stärker ett i grunden destruktivt beteende. Flera tolkningar inkluderar också vikten av att göra skillnad på gott och ont. /Red anm.
Lägg ner stödet till terrorverksamheter
- Martin Blecher
Debattören: Sverige behöver en ny Mellanösternpolitik – och värma upp relationen till Israel
DEBATT. Till följd av de Hamassponsrade provokationerna i Gaza, med djupt tragiska dödsfall som följd, har den nödvändiga debatten om biståndet till den Palestinska myndigheten och olika palestinska organisationer hamnat i skymundan. Debatten tog fart efter att den palestinske presidenten, Mahmoud Abbas, slagit fast att den bakomliggande orsaken till Förintelsen inte var antisemitism, utan judarnas eget uppträdande.
Givet att antisemitism, terrorstöd och vägran att erkänna staten Israel utgör de avgörande hindren för fred i den israelisk-palestinska konflikten, blottlägger Abbas vedervärdiga synsätt ett moraliskt bankrutt ledarskap.
Att från svensk sida fortsatt driva en Mellanösternpolitik utan tydliga krav på den palestinske presidenten och hans gelikar borde av den anledningen vara omöjligt.
Den viktiga granskning av biståndet till palestinska områden som Aftonbladet publicerat, (11/5 2018), visar hur svenska skattepengar under lång tid använts i fel syfte. Exempelvis visar tidningens genomlysning att den rödgröna regeringen via biståndsorganet IHL,Human Rights and International Humanitarian Law Secretariat, förmedlat stora belopp till mer eller mindre öppet antisemitiska organisationer, vissa av dem med koppling till terrorstämplade PFLP.
Pengarna från Sverige sägs ha använts för att stödja det palestinska civilsamhället, men har i själva verket gått till hätska utfall mot det judiska folket och kampanjer för omfattande bojkott av Israel.
IHL:s utbetalningar till palestinska organisationer med ickedemokratiska värderingar har lett till att ett antal biståndsgivare dragit öronen åt sig. Så har exempelvis Danmark fryst sina utbetalningar, det skedde efter att biståndspengar använts till ett ungdomscenter uppkallat efter en palestinsk terrorist och massmördare. Av liknande skäl har även biståndsgivare som Norge, Schweiz och Nederländerna fryst eller avvecklat sitt stöd till IHL. Från den svenska regeringen finns dock inga som helst restriktioner.
Vad detta beror på, vilka bedömningar som ligger bakom det faktum att spridande av antisemitism och glorifiering av terrorism inte är skäl nog att ompröva svenskt bistånd, är dessvärre höljt i dunkel.
Av Aftonbladets granskning framgår att tidningens medarbetare under flera månader sökt svar från biståndsminister Isabella Lövin och utrikesminister Margot Wallström, men förgäves.
I stället är det en politisk tjänsteman, en av utrikesdepartementets statssekreterare, som skickas fram för att svara.
Vederbörande tillstår att det finns ”problem” när det gäller demokrati i palestinska områden, men duckar det faktum att svenska biståndspengar går till organisationer som sprider antisemitism.
Samma sak hände hösten 2017 när jag lyfte fram problemet i en debattartikel i Göteborgsposten; trots fakta och flera exempel blev svaret ett intetsägande uttalande om att ”alla organisationer måste respektera mänskliga rättigheter”.
Förutom omfattande bilateralt stöd ger den svenska regeringen direktstöd till den palestinska myndigheten via EU. Det är väl känt att en avsevärd del av den palestinska budgeten varje år går till löner och ersättningar till terrordömda palestinier och deras familjer.
Till detta kommer att uppföljningen av EU-biståndet generellt sett är mycket bristfällig. Exempelvis uppmärksammade det Jerusalembaserade forskningsinstitutet IMPACT-se nyligen att EU-medel finansierar ett nytt och djupt antisemitiskt undervisningsmaterial för palestinska skolbarn. Materialet innehåller formuleringar om att ”Israel ska avlägsnas från kartan” och att jihad är ”den högsta meningen i livet”. Till och med matematik lärs ut med hjälp av exempel som uppmuntrar till våld mot judar.
Det är ingen tvekan om att den palestinska befolkningen, inte minst i Gaza, lever under svåra omständigheter, det är heller ingen tvekan om att vi från Sverige och EU ska stödja svårt utsatta palestinier. Men skattebetalarnas pengar ska aldrig gå till spridande av antisemitism och stöd till terrorism.
Efter Aftonbladets granskning och de ansvariga statsrådens märkliga agerande är det uppenbart att det behövs en ny svensk Mellanösternpolitik.
De raserade relationerna till Israel måste återuppbyggas, kampen mot antisemitismen prioriteras och biståndet till palestinska områden frysas tills Israelhat och terrorstöd upphör.
Kristdemokraterna ser detta som en central del av en ny alliansregerings utrikespolitiska dagordning. Att inte ställa krav på den palestinska ledningen är att svika ett politiskt ansvar, både för det palestinska folket och för skattebetalarnas pengar.
Lars Adaktusson
Europaparlamentariker (KD)
Debattartikel publicerad i Aftonbladet 15 maj 2018
https://www.aftonbladet.se/debatt/a/Mgk5eK/lagg-ner-stodet-till-terrorverksamheter
- - -
3b. Problemet är hatet mot Israel, Lövin
av: Lars Adaktusson
SLUTREPLIK. I tisdags påpekade jag på Aftonbladets debattsida att stora delar av de svenska biståndsmedlen till palestinska områden vidgar klyftan i den djupa arabisk-israeliska konflikten, och alls inte bidrar till fred och försoning.
Aftonbladet har nu publicerat en replik från Sveriges biståndsminister Isabella Lövin (MP). Att hon alls replikerar, ska hon ha beröm för.
Såväl utrikesministern som biståndsministern har nämligen fram tills nu ignorerat den omfattande nationella och internationella kritiken mot svenskt och europeiskt bistånd.
Tyvärr förblir frågorna obesvarade. Hur kommer det sig att Sverige som enda land valde att inte frysa eller upphöra att förmedla bistånd via IHL(Human Rights and International Humanitarian Law Secretariat) i takt med avslöjanden om mottagarna? Norge, Danmark, Nederländerna och Schweiz valde alla att reagera efter avslöjanden om att IHL förmedlat stöd till judehat och terrorglorifiering, och avbröt eller ställde in stöd i förtid.
Vilken insikt anser sig biståndsministern besitta om detta som grannländerna saknar? Om detta väljer Lövin att tiga.
Inte heller vill Lövin adressera det faktum att den Palestinska myndigheten med EU-stöd ger pengar till terrordömda och deras familjer.
Ej heller att det nyligen framkommit att ett nytt skolmaterial för palestinska barn, helt finansierat av EU, inte bara innehåller antisemitism, utan rena uppmaningar till militant jihad och att ”avlägsna Israel” från kartan.
Att det är en svår situation såväl på Västbanken som i Gazaremsan, som Lövin ägnar större delen av sin korta replik åt att understryka, är jag den första att skriva under på. Men hur situationen skulle förbättras av hatindoktrinering av skolbarn eller finansiering av organisationer med anknytning till internationellt terrorstämplade PFLP har Lövin inga svar på.
Det största hindret mot fred och frihet i regionen är uppviglingen till våld, stödet till terrorismen, den djupa antisemitismen och hatet mot Israel. Sverige måste ha en biståndspolitik som präglas av den insikten.
Lars Adaktusson,
Europaparlamentariker (KD)
Debattartikel publicerad i Aftonbladet 18 maj 2018
Medier och politiker förringar Hamas ansvar
- Martin Blecher
Hamas har både välkomnat och orkestrerat protesterna i Gaza och förvandlar omkomna medmänniskor till brickor i ett cyniskt spel. Detta till trots förringas Hamasledningens ansvar av de flesta medier och politiska företrädare, bland andra Margot Wallström. Det skriver Lars Adaktusson (KD), Europaparlamentariker och ordförande i Vänskapsförbundet Sverige-Israel.
"Säkerhetsrådet uttalar sin avsky och sorg över dödandet av palestinska civila som utövat sin rätt till fredliga protester."
Att Sverige tillsammans med länder som Tyskland och Storbritannien ändå ställer sig bakom kravet på en oberoende utredning är begripligt, Israels rätt att försvara sin gräns ska självklart ske med proportionerliga medel. Samtidigt finns anledning för den svenska regeringen att fråga sig varför USA just vid detta tillfälle använde sitt veto.
Svaret är att resolutionstexten så som den är formulerad omöjliggör en utredning som präglas av just oberoende. Redan på förhand slås fast att de individer som deltagit i demonstrationerna i Gaza har ägnat sig åt "fredliga protester". Den som under de senaste sex veckorna följt det som kallas återvändandemarschen inser att bilden är mer komplicerad än så. Redan den 30 mars, när de första massprotesterna spårade ur, angavs tonen för protesterna. Inför församlade Gazabor tog Hamasledaren Yahya Sinwar till orda och förklarade:
"Detta kommer att fortsätta tills gränsen är utraderad. Om du är hungrig, ät israelernas levrar."
Att uttalanden av den karaktären är förenliga med en "fredlig protest" är milt uttryckt svårbegripligt. Lika svårbegripligt är det att etablerade medier som Dagens Nyheter och Sveriges Radio väljer att beskriva den värsta protestdagen hittills som en "familjedag" vid gränsen. Eventuella frågetecken kring de egentliga avsikterna med protesterna borde om inte annat ha rätats ut av Hamasledarens eget klargörande:
"Vi ska rasera gränsen och slita hjärtat ur deras kroppar."
Till bilden av Hamas egentliga uppsåt och strategi hör även byggandet av tunnlar in i Israel. Underjordiska gångar har på senare år blivit allt vanligare och tanken är inte att de ska användas som kylda jordkällare för de läskedrycker som enligt DN och SR serverades under "familjedagen". Syftet är att möjliggöra för Hamas att ta sig in på israeliskt territorium och attackera befolkningen, det vill säga de oskyldiga civila som i extremismens föreställningar betraktas som "legitima mål".
I förhör med palestinier som gripits efter upploppen i Gaza har framkommit att Hamasledningen beordrat egna attentatsmän att hålla sig på avstånd från de pågående demonstrationerna – på grund av risken att skadas. Enligt uppgift är det i stället palestinska ungdomar, vissa betalda för uppdraget, som försökt forcera gränsen och på det sättet öppna upp för mer tränade och beväpnade terrorister att ta sig över till den israeliska sidan.
Mot dessa uppgifter kan invändas att källan är israelisk. Icke desto mindre är det ett faktum att Hamas både välkomnat och orkestrerat de pågående protesterna och att målet för organisationen är att skada och på sikt utplåna staten Israel. Det är mot den bakgrunden som uppgifterna om tillvägagångssätt och syften ska ses, det är mot den bakgrunden som ansvaret för förlorade människoliv ska fördelas.
Varje förlust av människoliv är en tragedi. Varje palestinsk familj som i dessa dagar sörjer en älskad familjemedlem ska mötas av respekt, empati och medmänsklighet. Samtidigt är det uppenbart att ledningen för Hamas har ett annat synsätt. Av förvridna proklamationer om hur organisationens anhängare "älskar döden mer än livet" följer att omkomna medmänniskor förvandlas till användbara brickor i ett cyniskt spel.
Detta till trots är det uppenbart att Hamasledningens ansvar i dag förringas av de flesta medier och politiska företrädare. Så nämns till exempel inte Hamas överhuvudtaget i den svenska utrikesministerns officiella kommentar angående händelserna i Gaza. Detta är kontraproduktivt, det är oprofessionellt och det illustrerar på ett närmast övertydligt sätt Margot Wallströms oförmåga att göra balanserade bedömningar när det gäller den israelisk-palestinska konflikten.
Sveriges regering efterlyser en oberoende och transparent utredning av det som skett i Gaza. Ska en sådan utredning vara meningsfull är det nödvändigt att utgå från de grundläggande problemen; uppviglingen till våld, stödet till terrorismen, den djupa antisemitismen och hatet mot Israel. Resultatet blir annars givet på förhand, precis som i fallet med den nyligen stoppade FN-resolutionen.
Lars Adaktusson (KD)
Europaparlamentariker, ordförande i Vänskapsförbundet Sverige-Israel
Debattartikel publicerad i SvD 17 maj 2018
Sverige har en skuld mot det judiska folket
- Martin Blecher
Det är inte regeringens ensidiga stöd till palestinierna som är mest besvärande. Det är oviljan att stå upp för det judiska folket som förskräcker, skriver Marcus Jonsson.
Allt behöver sättas i ett sammanhang. Just därför är det värt att påminna om vad som hände för 85 år sedan. Redan samma år som Adolf Hitler kom till makten genom demokratiska och parlamentariska processer, fick Tyskland sina första anti-judiska lagar. Judar förbjöds att tjänstgöra inom offentliga yrken som lärare, läkare och advokater. Det tyska järnvägsbolaget gick så långt att alla judar avskedades och därtill även alla icke-judar som var gifta med en judisk person.
Två år senare förlorade judarna sitt fullvärdiga tyska medborgarskap. Äktenskap och sexuellt umgänge förbjöds mellan judar och icke-judar. Judar fick heller inte använda den tyska flaggan eller de tyska färgerna.
Dessa åtgärder fick många att lämna Tyskland. Men i takt med en ökad judisk flyktingström skärptes flyktingpolitiken i Europa. Hårdare regler infördes för att stoppa de judiska flyktingarna redan vid gränsen.
Från svensk sida framfördes hösten 1938 ett förslag till Hitlerregimen att den skulle förse de tyska judarna med särskilda pass.
Den svenska polisen hade nämligen svårt att veta vilka tyskar som var judar. Från schweiziskt håll kom en motsvarande propå. Resultatet blev att Tysklands judar fick ansöka om nya pass som utfärdades med ett tre centimeter stort rött ”J” stämplat på första sidan.
Oviljan mot judar var påtaglig. Och den mildrades inte med vetskapen om Förintelsen. När judiska överlevande efter krigsslutet försökte lämna det Tyskland som bestulit dem på allt och nu stod lika sönderslaget som de själva, var tillflyktsorten oklar. Vart skulle de gå?
Sommaren 1947 vädjade utrikesrådet och rättschefen på svenska utrikesdepartementet till den brittiska regeringen. Från svensk sida var man rädd för att många judar sökte en fristad här. Lösningen skulle vara att man inom den brittiska zonen i Tyskland hindrade judarna från att ta sig till Sverige.
Britterna stod själva med utmaningen att hindra judar från att ta sig till det landområde som var under brittiskt mandat och kallades Palestina. Varje månad fick endast 1500 judiska flyktingar invandra. Därför stoppades de 4554 judiska flyktingarna från Europa som med fartyget Exodus försökte ta sig till vad de såg som sitt förlovade land. Britterna förde dem från Haifa tillbaka till Europa. Ingen ville ta emot dem. Inte heller USA. Sensommaren 1947 tvingades de i land i Hamburg.
Detta är en del av vår historia som vi lätt bortser ifrån. Men den behöver medvetandegöras. Särskilt i en tid då europeiska ledares förmåga att stå upp för det judiska folket åter sviktar.
När den palestinske presidenten Mahmoud Abbas håller ett anförande där han gör det judiska folket ansvarigt för Förintelsen är det tyst i både Stockholm och Bryssel. Fördömanden begränsas till några skrivna rader.
Enligt Mahmoud Abbas var det inte antisemitism som utlöste folkmordet på sex miljoner judar, utan det var judarnas sociala beteende och agerande.
Detta är en klassisk skuldbeläggning av offret.
Jämför med en kvinna som blir våldtagen och får höra att det var hennes fel; hon var för lättklädd, uppträdde utmanande eller berusat. Hade kvinnan bara varit annorlunda, hade inte våldtäktsmannens förgripit sig på henne. Det är ett avskyvärt resonemang. Tacksamt nog är den svenska toleransnivån låg mot dylika anmärkningar. Dessvärre är den inte konsekvent.
När utrikesminister Margot Wallström vägrar en intervju med Sveriges största nyhetsbyrå som vill höra den svenska regeringens syn på Mahmoud Abbas uttalande är det en markering. Lika tydlig är markeringen när ingen från regeringen eller ens regeringspartierna vill diskutera Sveriges relation till den palestinska ledningen i SVT Aktuellt. Trots att det finns en stark relation.
Socialdemokraterna har mångåriga band till Mahmoud Abbas och hans parti Fatah, som Stefan Löfven kallade för "Socialdemokraternas kära systerparti" på den socialdemokratiska partikongressen 2013.
Redan i sin första regeringsförklaring offentliggjorde Stefan Löfven avsikten att erkänna Palestina. Ingen annan EU-regering har följt det svenska exemplet.
Samtidigt som Sveriges regering gjorde sitt erkännande, antogs en femårsplan för utvecklingssamarbetet avseende Palestina och biståndet höjdes med 500 miljoner.
Det är inte ett ensidigt stöd till palestinierna som är mest besvärande. Det är oviljan att stå upp för det judiska folket som förskräcker. Och den historiska kontexten gör den svenska regeringens agerande rent av obehagligt.
Vårt land behöver göra upp med sin relation till det judiska folket. Vi behöver försonas.
Marcus Jonsson
Opinionsstrateg, f d chefredaktör Poletik
Debattartikel publicerad i Dagen 11 maj 2018
EU och Sverige måste stoppa biståndet till den palestinska myndigheten
- Martin Blecher
Häromveckan gick den palestinska ledaren Mahmoud Abbas ut i TV och framförde sin syn på historien rörande judarna i Europa. Han sade bland annat att judarna hade provocerat fram Förintelsen genom sin sociala funktion som ockrare och penningutlånare.
Mahmoud Abbas, som nu fullgör det fjortonde året av sin femåriga mandatperiod som Palestinska myndighetens president, har ett pärlband av liknande antisemitiska och förintelseförnekande uttalanden bakom sig, Uttalanden som hade varit brottsliga enligt den svenska lagen om hets mot folkgrupp.
Regeringen Löfven och utrikesminister Margot Wallström hör till det palestinska styrets närmaste vänner internationellt. I oktober 2014 beslöt man om ett kraftigt utvidgat finansiellt bistånd till den Palestinska myndigheten. Sveriges bistånd till Palestina går genom många olika vägar, till exempel via EU:s program PEGASE, men en stor del hamnar ovillkorat direkt i Palestinas budget, främst genom att betala löner för offentligt anställda.
Den palestinska myndigheten använder en mycket stor del av sin budget för att betala ut lön till dömda terrorister som avtjänar fängelsestraff i Israel. Enligt en granskning av den ansedda dagstidningen Washington Post från den 14 mars i år, används motsvarande närmare en miljard svenska kronor varje år för att på detta sätt stödja terrorism.
Det är stötande och vämjeligt att svenska skattebetalares medel används för att hålla en genomkorrupt och öppet antisemitisk diktatur under armarna. Genom att det icke-villkorade biståndet kan användas för att belöna terrorism, så får alla svenskar blod på sina händer.
Allt annat än en frysning av det ovillkorade biståndet till den Palestinska myndigheten innebär ett öppet godkännande av Mahmoud Abbas antisemitism och diktatur. Det är ett hyckleri utan motstycke att såväl regeringen som EU-kommissionen i andra sammanhang säger sig vilja arbeta mot såväl hatbrott som finansiering av terrorism.
Henrik Sundström
Personvalskandidat till riksdagen (M)
Debattartikel publicerad i Bohusläningen 11 maj 2018
Mahmud Abbas tal antyder varför freden uteblir
- Martin Blecher
Enligt den palestinske presidenten Mahmud Abbas var Förintelsen och nazisternas industriella mördande av miljoner europeiska judar inte ett utslag av antisemitism utan en följd av att judarnas "sociala funktion" – att de ägnade sig åt "ocker, bankverksamhet och liknande".
Abbas resonerar med andra ord som antisemiter brukar resonera: judehat är inte en form av irrationell rasism utan en högst naturlig – men möjligen beklaglig – reaktion på vad judar gör och hur judar är.
I talet inför det palestinska nationella rådet i Ramallah i måndags, direktsänt i tv, luftade Abbas också andra klassiska rasistiska teorier, som att judar från Europa inte är riktiga judar, för de är inte "semiter".
Under det han kallade en "historielektion" hävdade Abbas även att Adolf Hitler stödde tanken på en judisk stat i Mellanöstern och att nazistregimen försökte underlätta för tyska judar att emigrera dit, bland annat genom att låta dem ta med sina ägodelar och ekonomiska tillgångar dit. Enligt Abbas stödde Hitler alltså i själva verket den sionistiska saken.
Abbas tal mötte en skur av fördömanden. "Djupt stötande och tjänar inte det palestinska folkets intressen eller fred i Mellanöstern", löd omdömet från FN:s Mellanösternsändebud Nickolaj Mladenov.
Även för Sveriges utrikesminister Margot Wallström (S), som knappast är snar att kritisera det palestinska ledarskapet, blev det för mycket.
Abbas tal innehöll oacceptabla uttalanden, skrev Wallström på Twitter, och fortsatte:
"Sverige och EU engagerar sig fortsatt för att bekämpa alla former av antisemitism och alla försök att ursäkta, rättfärdiga eller trivialisera Förintelsen."
Nu är den här typen av antisemitiska konspirationsteorier inte direkt okänd terräng för Abbas, snarare hans egen bakgård. Redan i sin doktorsavhandling från 1982 hävdade Abbas att den sionistiska rörelsen samarbetade med nazisterna och lät förstå att antalet judar som mördades i Förintelsen överdrivits kraftigt.
Kanske handlar det om något slags projektion i psykologisk bemärkelse från Abbas sida. I själva verket var det palestinierna och deras dåvarande ledare, Jerusalems stormufti Haj Amin al-Husseini, som villigt erbjöd sina tjänster till Hitler och nazisterna, eftersom de enligt muftin hade gemensamma fiender: "engelsmännen, judarna och kommunisterna".
Vid ett möte i Berlin den 28 november 1941 mellan al-Husseini och Hitler försäkrade den senare att nazisterna stod för ett "kompromisslöst krig" mot judarna och att i detta ingick att Tyskland var en aktiv motståndare mot ett judiskt nationalhem i Palestina – alltså det rakt motsatta av vad Abbas hävdar.
Sverige erkände i oktober 2014 Palestina som stat. Målet för det omfattande svenska engagemanget, inte minst ekonomiskt, är att "Palestina ska bli en självständig, livskraftig, sammanhängande och demokratisk stat som lever sida vid sida med Israel i fred och säkerhet".
Om det ska bli möjligt måste till att börja med den nuvarande korrupta regimen – ledd av en 82-årig antisemit vars mandat som president löpte ut för nio år sedan – bort.
Mats Skogkär
Ledare publicerad i Sydsvenskan 3 maj 2018
_ _ _
Se även analysen i Times of Israel:
When the NY Times says Abbas is no partner, something fundamental is shifting
World response to PA head's vile speech shows a growing awareness that peace requires Palestinian recognition of Jewish rights here. That's not to say Israel will get a free pass
"Iran ljög"
- Martin Blecher
Israels premiärminister Binyamin Netanyahu uppgav på måndagskvällen att landets beryktade underrättelsetjänst Mossad nyligen kom över mer än 100000 dokument rörande Irans hemliga kärnvapenprogram. Tillkännagivandet gjordes under en dramatisk direktsänd presentation i försvarshögkvarteret i Tel Aviv, under vilken Netanyahu offentliggjorde en liten del av materialet med hjälp av en PowerPoint-presentation. Dokumenten visar att det iranska ledarskapet i början av 1990-talet tog beslut om att utveckla kärnvapen, att projektet, kallat AMAD, lades ner 2003 i samband med USA:s invasion av Irak, men att de då redan långt gångna planerna bevarades, medan projektets nyckelpersoner fortsatte ansträngningarna under ännu större hemlighetsmakeri. Vissa delar av projektet, exempelvis utvecklingen av långdistansraketer, fortsatte öppet.
Med hjälp av specifika dokument visade Netanyahu hur Iran systematiskt har ljugit för IAEA, den internationella atomenergikommissionen, vars uppgift det är att kontrollera att Iran inte bryter mot ickespridningsavtalet av kärnvapen som landet skrev under 1968 och ratificerade 1970. Netantahu spelade till och med upp ett blott åtta dagar gammalt videoklipp i vilket Irans utrikesminister Mohammad Zarif påstår, “Vi ville aldrig producera en [atom]bomb”. – “Det ville ni visst”, kommenterade Netanyahu. “Det vill ni visst. Det här atomarkivet bevisar det”.
Netanyahus slutsats var att det så kallade JCPOA-avtalet från 2015 mellan världssamfundet och Iran aldrig borde ha slutits. “Iran ålades i avtalet att lägga korten på bordet för IAEA beträffande sitt atomenergiprogram. Detta var ett uttryckligt villkor för genomförandet av avtalet”, förklarade han. Hela avtalet är alltså baserat på en lögn enligt Netanyahu.
Det dramatiska tillkännagivandet kom mindre än ett dygn efter att en syrisk militärbas i närheten av staden Hama attackerades med avancerade bunkerbrytande raketer. Den därpå följande explosionen, som till stor del orsakades av ammunitionen som förvarades på militärbasen, var så massiv att den orsakade ett jordskalv som mätte 2.6 på richterskalan. Uppgifterna om antalet dödsoffer går isär, men flera källor uppger att minst 11 iranska soldater fanns bland de dödade, däribland en högt uppsatt officer. Ingen har ännu tagit på sin ansvaret för attacken, men eftersom Israel har anklagats för att ligga bakom minst två liknande attacker den senaste månaden har landet nu än en gång utpekats som ansvarigt. Händelsen var förstanyhet under större delen av måndagen och bidrog till den mycket spända förväntan som präglade timmarna innan Netanyahus tillkännagivande på måndagskvällen.
Så fort Netanyahus presentation avslutades började kritiska röster höjas mot hans slutsats. Det hans PowerPoint-presentation i själva verket visade var hur viktigt det är att bevara JCPOA-avtalet, menade kritikerna, eftersom det införde begränsningar på Irans atomenergiprogram och därför förhindrar just de planer som Irans atomarkiv beskriver. Ingenting i Netanyahus tal var egentligen nytt, hävdade man vidare: man visste om Irans kärnvapenprogram, hur det lades ner 2003 men sedan fortlevde under andra former därefter. Man antog till och med att Iran inte talade sanning och JCPOA-avtalet drevs igenom just för att man inte litade på Iran.
Det kritikerna dock inte tycks kunna internalisera är att Irans atomarkiv omfattade inte mindre än 150 gigabyte, att det hölls gömt (för att kunna bevaras för framtiden) att det var aktivt (dvs. det växte hela tiden med ny information). Vilket land skulle lägga så mycket tid och pengar på detaljerade instruktioner för hur man bygger atombomber om man inte har för avsikt att förr eller senare… tja, bygga atombomber? JCPOA-avtalet är dessutom tidsbegränsat, och dess restriktioner på Irans atomenergiprogram kommer successivt att upphöra, vissa så snart som 2025. Även om avtalet fungerar just för stunden är det alltså bara en tidsfråga innan Iran kan återuppta ett helt obegränsat atomenergiprogram, bakom vilket man sedan också kan återuppta sitt välutvecklade kärnvapenprogram. Detta har alltid varit den främsta vattendelaren mellan JCPOA-avtalets supportrar och kritiker. Supportrarna framhäver att avtalet framgångsrikt begränsar Irans atomenergiprogram, och därmed också centrala bitar i ett eventuellt kärnvapenprogram. Ingenting som Iran säger eller gör kan rubba deras tilltro till avtalet. Kritikerna framhäver för sin del att avtalet är tidsbegränsat, och att det Iran säger och gör visar exakt vad som kommer att ske när avtalets restriktioner upphör.
Paul Widén
Jerusalem
Se även Paul Widéns text om den svenske utrikesministern och hennes reaktion på president Abbas antisemitiska tal: Margots val
Och när Du ändå är inne på sidan: passa på att prenumerera på Paul Widéns nyhetsbrev från Israel!
Att använda begreppet apartheid för att beskriva palestiniernas situation på Västbanken polariserar och vulgariserar debatten
- Martin Blecher
Som jag ser det utgör bosättningarna ett hinder för fredsprocessen. Det är också en kritik som dagligen framförs i Israel, skriver Ulf Öfverberg, ordförande för Samfundet Sverige-Israel Stockholm.
Feministiskt initiativs EU-parlamentariker Soraya Post har varit på rundresa i Israel och på Västbanken tillsammans med sina partivänner i Europaparlamentet (Aktuella frågor 18/4). Hon vill ha en tvåstatslösning. Det är en idé som samtliga israeliska regeringar sedan år 2000 har omfamnat. Den palestinska ledningen vill också ha det. Och Sveriges utrikesminister, Margot Wallström (S), ville ha det så innerlig att hon 2014 erkände en stat som inte finns, Palestina. Inte hjälpte det.
Problemet är inte israeliska regeringars och palestinska ledningars uttalade stöd för tanken – och ej heller världssamfundets önskan – om en tvåstatslösning. Nej, hindren är fler och mer mångfasetterade än vad Soraya Post ger sken av.
Ockupationen av Västbanken och bosättningarna är inte konfliktens orsak. Den är dess följd. Före 1967 ockuperade Jordanien Västbanken. Då fanns inga israeliska bosättningar där. Men arabstaterna och de palestinska företrädarna vägrade att erkänna Israel, en vägran som funnits ända sedan tiden för Israels bildande, 1947/48.
Bosättningarna på Västbanken är bara en av flera utmaningar för fredsprocessen. Andra omfattande hinder är säkerheten för både israeler och palestinier, de palestinska ledningarnas krav att alla palestinska flyktingar sedan 1948, också barn och barnbarn, ska få ”återvända”, liksom var gränserna ska gå och den palestinska statens grad av självbestämmande, status.
Olika palestinska ledningar har gång på gång missat chanser till fred. 1937, 1947, 1967, 2000, 2001 och 2008 har Israel accepterat och föreslagit en delning av landet. Förslag som de palestinska ledningarna har avvisat.
Den palestinska ledningen är idag upptagen av att slå ner opposition, fängsla fackföreningsledare och kvinnliga aktivister och av rivalitet med terrorgruppen Hamas. Korruptionen flödar och ledningens släktingar sitter på de flesta nyckelfunktioner.
När det kommer till tal om förhandlingar med Israel kräver den palestinska ledningen förhandsvillkor för att förhandla samtidigt som den uppmuntrar och stöder terror mot israeler.
Israel är inte på Västbanken sedan 1967 för att den israeliska staten vill styra över de palestinska områdena, utan för att en rad av fredsförhandlingar där Israel har eftersträvat erkännande och säkerhetsgarantier i utbyte mot att en palestinsk stat, hittills har misslyckats.
När Soraya Post använder begreppet apartheid för att beskriva palestiniernas situation på Västbanken bidrar hon till att såväl polarisera som att vulgarisera debatten. Att Israel bedriver en politik som separerar palestinier och israeler är en följd av konflikten. Till exempel är separationsbarriären, "muren", ett försök att förhindra terrorhandlingar mot israeler. Likadant är det med säkerhetsvägar och vägspärrar. Att det är så kan försvaras eller kritiseras beroende på vilket perspektiv man anlägger men det är inte samma sak som apartheid.
Palestinier på Västbanken, som lyder under israelisk militärlag, har naturligtvis inte samma rättigheter som israeliska medborgare just därför att de inte är israeliska medborgare och inte heller bor på israeliskt område där israelisk lag gäller. Det förändras bara när en fredsöverenskommelse har undertecknats.
Som jag ser det utgör bosättningarna ett hinder för fredsprocessen. Det är också en kritik som dagligen framförs i Israel.
Soraya Post tar upp förhållandena i byn Suriya på Västbanken. Situationen där är lika komplex som kontroversiell. Även i Israel. Rent principiellt kan den – utan jämförelser i övrigt – likna konflikten om den nyligen nedbrända kåtan i Storuman. Länsstyrelsen hävdade att det var ett svartbygge och demolerade den genom att bränna ner den medan ägaren och flera andra påstår att det stått liknande strukturer där sedan 1800-talet – långt innan platsen blev reservat – och att de bara renoverats. Jag har ännu inte noterat att Soraya Post kallat händelserna i Västerbotten för ett exempel på apartheid. Men jag kan ha varit ouppmärksam.
Även om vägen till fred är lång och svår – men inte omöjlig – underlättas den inte av en historielös och polariserande retorik om apartheid. Det för endast längre bort från en fred. Inte närmare.
Ulf Öfverberg
Ordförande för Samfundet Sverige-Israel Stockholm
Debattartikel publicerad i Sydsvenskan 25 april 2018
Antisemitismen i Europa visar varför Israel behövs
- Martin Blecher
Vad händer om en person går runt med kippa på huvudet i Berlin? Adam Armoush, en israelisk arab, ville inte tro att det skulle vara riskabelt i dagens Tyskland. En dag valde han därför att göra ett "experiment" tillsammans med en vän. De promenerade runt i Berlin med kippa. Vad hände?
De två vännerna blev attackerade.
I en kort filmsnutt som delats flitigt på nätet ser man hur Armoush blir angripen av en ung, ursinnig man. Medan angriparen skriker "yahudi" (arabiska för jude) slår han Armoush med ett bälte.
Attacken skedde på öppen gata. Inför förbigående människor.
Incidenten har med all rätt väckt avsky och ilska i ett Tyskland som åter igen brottas med antisemitiska strömningar.
En undersökning från Amerikanska judiska kommittén visar att antisemitism i Berlins skolor ökat. Lärare vittnar om unga elever, från framför allt salafistiska hem, som uttrycker judehat och antisemitiska förolämpningar mot andra elever.
Och när Tysklands motsvarighet till Grammygalan, Echo Music Awards, tidigare i april delade ut priset för årets bästa hiphop-album till duon Farid Bang och Kollegah protesterade flera artister. Några av gangstarapparnas låtar innehåller nämligen antisemitiska textrader. I låten 0815 rappar duon om att de ska göra "en annan Förintelse, kommer med en Molotov" och att deras kroppar är "mer definierade än Auschwitz-fångar". Och inte nog med det, priset delades ut samma dag som minnesdagen för alla de miljoner judar som föll offer för Förintelsen.
Osmakligt och otroligt respektlöst.
Tyvärr följer Tyskland bara den övriga utvecklingen i Europa. Runt om på kontinenten kan man nu se obehagliga antisemitiska strömningar.
Sverige är absolut inget undantag. Artiklar efter artiklar har beskrivit och undersökt den växande antisemitismen i Malmö. Förra året beslutade judiska föreningen i Umeå att lägga ner all verksamhet på grund av all hot och hat som riktades mot föreningen. Och några månader därefter utsattes judiska institutioner i Malmö och Göteborg för brandattentat. Under samma tidsperiod kunde man höra djupt antisemitiska slagord i demonstrationståg på Malmös gator.
I Frankrike är det så pass allvarligt att det nya, utbredda judehatet lett till flertalet antisemitiska terror- och våldsdåd. Det gör ont i hjärtat att rada upp exemplen. År 2012: Det blodiga attentatet mot en judisk skola i Toulouse. År 2014: Antisemitiska kravaller i Paris, upploppsmakarna skrek antijudiska slagord medan judiska butiker och synagogor vandaliserades. År 2015: Gisslandramat på en kosherbutik i Paris, bara två dagar efter terrordådet mot det franska satirmagasinet Charlie Hebdo. Och 2018: En 85-årig judisk kvinna och Förintelse-överlevare mördades brutalt i sitt hem i Paris. Franska polisen utreder mordet som hatbrott.
Har Europa blivit otryggt för judar? Ja, så blir det om inget görs för att vända denna fasansfulla utveckling. Nu har vi ju sett flera våldsamma, antisemitiska incidenter tätt inpå varandra.
I dagarna fyller staten Israel 70 år. Mot bakgrund av det som nu sker runt om i Europa förstår man verkligen varför allt fler judar väljer att flytta till Israel. När Europa blir allt mer otryggt för den judiska minoriteten, finns åtminstone Israel. Landet vid Medelhavet är en trygg plats och befolkningens säkerhet står alltid högst på dagordningen. Detta trots att väpnade terrorgrupper i närområdet bedriver krig mot Israel och samtliga grannländer i regionen uttrycker fientlighet.
Faktum kvarstår dock, som jude i Israel behöver man inte oroa sig för bli angripen om man uttrycker sin judiska identitet och bär judiska symboler öppet på gatan.
Tänk om den friheten åter kunde säkras i Malmö, Berlin och Paris.
Bawar Ismail
Ledare publicerad i Gefle Dagblad 21 april 2018
Fler artiklar
-
April 2023
-
Mars 2023
-
Februari 2023
-
Januari 2023
- Högsta domstolen i Israel- sett ur ett liberalt, mittenperspektiv 2023-01-23
- Håller Europa på att byta sida i Israel-Palestinakonflikten? 2023-01-20
- Inte helt enkelt att förstå sig på EU alla gånger 2023-01-20
- Konsten att hitta rätt balans 2023-01-13
- FN:s senaste manöver väcker frågor 2023-01-06
- Inte konstruktivt att skuldbelägga bara en part i en konflikt 2023-01-04
-
December 2022
- Bokslut III 2022-12-31
- Bokslut II 2022-12-25
- Bokslut 2022-12-16
- Kritisera gärna Israel - men särbehandla inte 2022-12-15
-
November 2022
- 277 gånger gånger Israel - 0 gånger Hamas 2022-11-04
-
Oktober 2022
-
September 2022
- En attack mot yttrandefriheten 2022-09-24
- En ny relation mellan Israel och Svenska kyrkan 2022-09-14
- Det kan Israel lära av Abu Aklehs tragiska öde 2022-09-08
- Münchendramat 5-6 september 1972 2022-09-04
-
Augusti 2022
- Det skriver palestinsk press om Mahmoud Abbas uttalande 2022-08-30
- Kärnavtalet med Iran: Omfattar EU:s förslag tidsfristklausul? 2022-08-22
- Saudisk tidskrift visar på framgången för arabiska israeler i IDF 2022-08-22
- Israel varnar civila att sätta sig i säkerhet 4 minuter före Israel förstör måltavla 2022-08-12
- Amnesty slår till igen 2022-08-12
- Sverige fördömer israelisk klassificering av terrorrelaterade icke-statliga organisationer 2022-08-12
- Operation Gryning 2022-08-07
- Hur Abraham-avtalen förändrade relationerna mellan EU och Israel 2022-08-05
- Välkommet fördömande av Miloon Kothari 2022-08-05
-
Juli 2022
- Noterat från opinionen 2022-07-21
- EU:s utrikesministrar beslutar att återuppta den politiska dialogen med Israel 2022-07-20
- Återupptaget EU-stöd trots fortsatta tveksamheter- USA:s stöd mer komplicerat 2022-07-08
- Minskat arabiskt stöd till UNRWA - riskerar kollaps 2022-07-05
- "FN har sedan länge förlorat sin moraliska kompass" 2022-07-05
-
Juni 2022
-
Maj 2022
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel svarar på ledarartikel från Aftonbladet 2022-05-18
- I Israels kritikers ögon kan landet sällan göra något rätt 2022-05-14
- Theodor Herzls politiska triumf och personliga tragedi 2022-05-12
- Världens säkraste blodbank öppnade sydöst om Tel Aviv 2022-05-07
- Kluvna tungor skapar inte fred mellan Israel och Palestina 2022-05-03
-
April 2022
- Kyiv och Charkiv- men inte Tempelplatsen 2022-04-20
-
Mars 2022
-
Februari 2022
- Apartheid är något helt annat 2022-02-28
- Amnestys moraliska kompass 2022-02-18
- Frågorna Hammar saknar svar på 2022-02-13
- Apartheidanklagelsen är rent antisemitisk 2022-02-13
- Amnestys rapport om Israels "apartheid" simpel propaganda 2022-02-11
- Pressmeddelande 2022-02-10
- Irving och Ardin har både rätt och fel i sitt resonemang 2022-02-03
- Amnestys frontalangrepp mot nationalstaten 2022-02-01
- Amnesty förvränger verkligheten med sin anti-Israelrapport 2022-02-01
-
Januari 2022
- "Det var nästan som en besatthet" 2022-01-26
- Hans Wallmark: Svenska kyrkan mot den judiska staten 2022-01-22
- "Diskussion om apartheid missar det uppenbara" 2022-01-20
- Israel + Emiraten= sant 2022-01-20
- Hört talas om Special in Uniform? 2022-01-14
- DN Debatt: "Kyrkans aktivism mot Israel måste få ett slut" 2022-01-09
- DN Debatt Repliker. "Svenska kyrkan måste bli fri från politisk aktivism" 2022-01-09
- Anmärkningsvärt att Olofsson utelämnar viktiga fakta 2022-01-04
-
December 2021
- Palestinier i Jerusalem önskar fortsatt israelisk överhöghet 2021-12-31
- Det anser Sverige om en av Jerusalems heligaste platser 2021-12-31
- Hur kan relationerna mellan EU och Israel förbättras? 2021-12-30
- "Få länder tillåter så mycket insyn som Israel" 2021-12-19
- Martin Luther: "Om judarna och deras lögner" 2021-12-19
- Kyrkan och Israel 2021-12-09
- Sveriges problematiska röstande i Förenta Nationerna 2021-12-06
- Uttalande av Vänskapsförbundet Sverige-Israel 2021-12-01
-
November 2021
- Att inte ställa de rätta frågorna leder till vilseledande resonemang 2021-11-26
- Svenska kyrkan har en osund hets mot Israel 2021-11-25
- I vilket syfte sammankallar Sverige till en givarkonferens? 2021-11-17
- Dags att bestämma er- är Palestina en stat? 2021-11-10
- 102 årig israeliska först ut att testa lokalt utvecklad behandling för bröstcancer 2021-11-04
-
Oktober 2021
- Malmöforumet valde rätt definition av antisemitism 2021-10-29
- Handling, inte ord behövs mot judehat i Sverige 2021-10-29
- Israels kritik mot SD bör bli en moralisk väckarklocka 2021-10-29
- Mats Fält: Den inställda förintelsen 2021-10-22
- ”Risk att Israelkritik nyttjas som täckmantel” 2021-10-19
- I kyrkan talar de politiska partierna med kluven tunga om antisemitism 2021-10-17
- Socialdemokraterna i kyrkomötet: Utred Israel för apartheid 2021-10-02
-
September 2021
- Kan de svensk-israeliska förbindelserna upprättas? 2021-09-30
- Västbanken riskerar att bli det nya Afghanistan 2021-09-22
- Tänker Sverige delta i rasistkonferensen Durban? 2021-09-21
- Kyrkans fiende 2021-09-17
- Transatlantisk deklaration: Upphör med diskrimineringen av Israel i FN 2021-09-15
- Så prövas regeringens löften om kampen mot antisemitism 2021-09-15
-
Augusti 2021
- Spännande e-postutväxling med UD 2021-08-27
- Varför ger Sverige 75 miljoner kronor till en NGO vars mål är att utplåna den judiska staten? 2021-08-14
- Det är dags för Israels fiender att ta hand om flyktingarna 2021-08-13
- Bojkott fel väg att gå som konfliktlösning 2021-08-12
- Ben & Jerrys bojkott är ingen lösning på konflikten 2021-08-10
- Intellektuellt ohederligt om Israel 2021-08-03
- Fult angrepp på Israel 2021-08-03
- Vilka var de som dog i stridigheterna mellan Israel & Hamas? 2021-08-01
-
Juli 2021
-
Juni 2021
-
Maj 2021
- Hur Hamas växte och uppgraderade sin vapenarsenal för att slå till mot Israel 2021-05-21
- Palestinsk television medger att Israel varnade civila att lämna byggnaden före attack 2021-05-20
- Den viktigaste text du kommer att hitta om den pågående konflikten i Gaza och Israel! 2021-05-20
- Inga länder klarar sig utan omvärldens stöd 2021-05-19
- Sverige bör lära av Israels missilförsvar 2021-05-19
- Ett öppet brev till mina palestinska syskon! 2021-05-17
- SSU och Palmecentret har en Israelfientlig hållning 2021-05-17
- Närmast nazistiskt att jämställa Israel med Nazityskland 2021-05-17
- Mark och ägandeskap 2021-05-16
- Israeliskt flygvapen slår till mot Al-Jazeeras kontor som bara används i civilt syfte…. eller?? 2021-05-16
- Terrortunnlar 2021-05-15
- Känslostyrda argument får inte kidnappa debatten om Israel 2021-05-14
- “Vi använder missilförsvar för att skydda våra civila och de använder civila för att skydda sina missiler. “ 2021-05-13
- Mahmoud Abbas (icke) avståndstagande från våld 2021-05-13
-
Mars 2021
- Argumenten för Israels skyldigheter brister 2021-03-26
- Rätt att Israel inte vaccinerar palestinier 2021-03-19
-
Februari 2021
- Antisemitismen i Malmö: Hur blev lärarna ett antisemitiskt problem? 2021-02-25
- Leve Palestina" 2021-02-10
-
Januari 2021
-
December 2020
-
Oktober 2020
-
September 2020
- Blind svensk analys av Mellanöstern 2020-09-27
- ”En normalisering med arabvärlden leder till israelisk-palestinsk fred” 2020-09-24
- Varför är normaliseringen möjlig, och vad missar svenska medier? 2020-09-16
- Terrorklassa den Iranstödda islamiströrelsen Hizbullah 2020-09-10
- Terrorstämpla och bekämpa Hizbollah 2020-09-08
-
Augusti 2020
-
Juni 2020
-
Maj 2020
- Förbjud Hizbollahs aktiviteter i Sverige! 2020-05-22
- Samma gamla Israelfientliga propaganda 2020-05-14
- Libanons palestinier plågas fortfarande av UNRWA 2020-05-11
-
April 2020
- Det finns en folkrättslig grund för staten Israels existens 2020-04-21
- Europa, judarna och Israel 2020-04-13
-
Mars 2020
-
Februari 2020
- Om selektiv murkritik 2020-02-20
- Linde backar inte om terrorlöner som socialbidrag 2020-02-18
- Ur regeringens utrikesdeklaration 2020 2020-02-14
- Så ljög den palestinske presidenten inför Förenta Nationerna 2020-02-12
- Palestina och terrorlöner 2020-02-06
- Ann Linde kallade terroristlöner för socialbidrag 2020-02-05
- Sveriges Israelpolitik bör läggas om totalt 2020-02-04
-
Januari 2020
- Därför säger palestinierna nej innan de sett fredsplanen 2020-01-30
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel i möte med utrikesminister Ann Linde 2020-01-20
- Sex skäl till varför den palestinska ledningen inte borde förkasta fredsplanen 2020-01-20
- Femton missade chanser till fred mellan Israel och palestinierna 2020-01-15
- Två decennier av Israelhat inom Svenska kyrkan 2020-01-08
-
December 2019
-
November 2019
- Time for the Church of Sweden Leadership to open their Bible 2019-11-20
- Antisemitiska böcker säljs till svenska skolor 2019-11-14
- Kyrkan och Israel 2019-11-12
- Hos Labour möts vi av en judekarikatyr 2019-11-08
- Till alla våra medinvånare i Storbritannien 2019-11-08
- Så har Sverige sett till att UNRWA fått miljardbelopp 2019-11-04
- Diakonia and Israel x 3 [på engelska] 2019-11-01
-
Oktober 2019
- Ann Linde försvarade BDS-rörelsen 2019-10-24
- Det är inte Israel som är problemet i MÖ – Sverige bör ge demokratin sitt stöd 2019-10-13
- Utrikesministern pressad i riksdagsdebatt om Israel 2019-10-09
- Svensk utrikespolitik, Iran och de moraliska principerna 2019-10-04
- Nu kan du få Sverige på rätt kurs igen, Linde 2019-10-03
-
September 2019
- Ta chansen nu – ändra synen på Israel, Linde 2019-09-29
- 25 år sedan samtalen i Oslo – nu utvärderas avtalet 2019-09-19
- Så påverkas vanliga israeler av raketbeskjutningen från Gaza 2019-09-19
- Välkommet ifrågasättande av Bildts utrikespolitik 2019-09-12
- Wallström slog vakt om ett dåligt arv 2019-09-11
- Kan Sverige resa sig efter Wallström? 2019-09-09
- Världen måste agera mot Hizbollahs aggressioner 2019-09-07
-
Augusti 2019
- Europaparlamentet och kampen mot terrorism [brev] 2019-08-30
- Sveriges bistånd till UNRWA 2019-08-28
- Hanif Bali straffas – men han har helt rätt om Bildt 2019-08-23
- Wallström väljer fel väg 2019-08-22
- Oacceptabelt att rulla ut röda mattan för Iran 2019-08-20
- Därför måste UNRWA läggas ner 2019-08-15
-
Juli 2019
-
Maj 2019
- Israelvänner gästade Wallström på UD 2019-05-31
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel i möte med utrikesminister Margot Wallström 2019-05-28
- En realistisk syn på det palestinska flyktingproblemet 2019-05-24
- Malmö värdstad för konferens mot antisemitism och för hågkomsten av Förintelsen 2019-05-24
- Palestinierna behöver ingen Mandela - de behöver en Adenauer 2019-05-20
- Varför är det så svårt att förstå antisemitism? 2019-05-17
- Kalla Hamas för vad de är – terrorister 2019-05-11
- Svenska medier dubbelt osunda gentemot Israel 2019-05-09
- Antisionister är inte alltid antisemiter men antisemiter är alltid antisionister 2019-05-09
- Vissa grupper inom S är besatta av Israelkritiken 2019-05-08
- Dags att terrorklassa Hizbollah 2019-05-08
- Israeliska soldater ville ge sin sanning 2019-05-08
- Vissa grupper inom S är besatta av Israelkritiken 2019-05-07
- Att rapportera från Gaza - en sarkastisk manual i sju punkter 2019-05-04
- Om kartan inte stämmer med verkligheten 2019-05-02
-
April 2019
- Nej, Jesus var verkligen inte palestinier 2019-04-25
- De utmanade kyrkans ledning om antisemitism 2019-04-15
- Antisemitism får aldrig accepteras 2019-04-11
- Falska anklagelser mot Israel 2019-04-09
- Några konkreta exempel på Svenska kyrkans och EAPPI:s “bristande objektivitet” 2019-04-08
-
Mars 2019
- Svenska kyrkan är Israelfientlig 2019-03-26
- Israels suveränitet över Golanhöjderna borde erkänts för länge sen 2019-03-26
- FN's råd diskriminerer Israel og forhindrer fred 2019-03-21
- En skammens vecka i FN 2019-03-21
- Hotet mot Israels existens är grundproblemet 2019-03-21
- Gärna dialog, men utan aversion mot Israel 2019-03-20
- Kritik inom SKR mot följeslagarprogram 2019-03-06
- Därför hoppade jag av som följeslagare 2019-03-05
-
Februari 2019
- Sluta hålla den palestinska regimen under armarna 2019-02-27
- Att minnas Förintelsen innebär att ta ställning för Israel 2019-02-22
- En skamlös förvrängning av verkligheten 2019-02-21
- Menar vi verkligen ”aldrig mer”? 2019-02-15
- Kommer du driva en demokratioffensiv mot Palestina, Margot Wallström? 2019-02-13
- Ett par korta förhoppningar beträffande Irans och Israels framtid 2019-02-12
-
Januari 2019
- Gör inte Förintelsens minnesdag till ett jippo 2019-01-27
- Statsminister Stefan Löfven på Förintelsens minnesdag 2019 2019-01-27
- Judehatet i Sverige har ursäktats av ledande politiker 2019-01-27
- Wallström – dags att sluta svartmåla Israel 2019-01-23
- Dags att berätta sanningen om den palestinska frågan 2019-01-22
- Ett förbud mot Hizbollah gynnar våra nationella intressen 2019-01-19
- Wallström som utrikesminister väcker oro bland Israelvänner (2) 2019-01-17
- Israel kräver 250 miljarder dollar i ersättning för judar som fördrivits från arabvärlden och Iran [1:2] 2019-01-05
- Ställ krav på biståndet till den palestinska myndigheten 2019-01-05
- Israel kräver 250 miljarder dollar i ersättning för judar som fördrivits från arabvärlden och Iran [2:2] 2019-01-05
-
December 2018
-
November 2018
- Dagens Arena, svensk media och det antisemitiska språkbruket 2018-11-26
- Därför måste Iran stoppas 2018-11-26
- Så förbereder sig Iran för att förinta Israel 2018-11-26
- Flytta Sveriges ambassad till Jerusalem 2018-11-21
- Israel sätter stort hopp till nästa svenska regering 2018-11-18
- Bara en liten skärva från en raket... 2018-11-13
- Beskjutningen från Gazaremsan är nu värre än på länge 2018-11-13
- Uttalande med anledning av beskjutningen från Gaza 2018-11-13
- En uppmaning till självrannsakan i S 2018-11-11
- Fikonlövet Svenska kyrkan döljer sin agenda bakom 2018-11-08
- Tystnaden är talande om antisemitismen, S 2018-11-05
-
Oktober 2018
- Ni socialdemokrater öppnar upp för judehat 2018-10-31
- Några rader om Jan Guillou och Vänskapsförbundet Sverige-Israel 2018-10-30
- Palestinsk terror och tortyr 2018-10-29
- 10 skäl till varför BDS-rörelsen är omoralisk och förhindrar fred 2018-10-26
- Varför är du så tyst, Margot Wallström? 2018-10-24
- Sverige stöttar tortyr 2018-10-24
- Svenskt bistånd går till terror och tortyr 2018-10-23
- S talar inte sanning om antisemitismen 2018-10-20
- Israel borde hyllas i stället för hatas 2018-10-18
- Ge oss en regering utan judefientlig Israelpolitik 2018-10-15
- Allmänt hållet svar väcker nya frågor 2018-10-12
- Elida avseglade mot Israel på onsdagen 2018-10-10
- Tid för förändring 2018-10-10
- "Ge oss Gazaremsan, eller ta konsekvenserna" 2018-10-05
-
September 2018
- De amerikanska oljesanktionerna mot Iran fungerar 2018-09-19
- Israel hjälper skadade syrier att få vård 2018-09-14
- Osloavtalets silverbröllop 2018-09-13
-
Augusti 2018
- Sverige behöver en Israelvänlig regering 2018-08-30
- Varför är palestinska flyktingar annorlunda än alla andra flyktingar? 2018-08-30
- Åtskilliga obehagliga aktörer i Ship to Gazas kulisser 2018-08-20
- Det finns bara 20.000 palestinska flyktingar i världen, enligt amerikansk UD-rapport 2018-08-18
- Liberalerna: Palestinabiståndet är kravlöst och bör göras om i grunden 2018-08-08
- Corbyn och judehatet 2018-08-07
- Partiernas inställning till Israel 2018-08-04
-
Juli 2018
- Israels rätt att existera 2018-07-28
-
Juni 2018
- Man måste inte vara antisemit för att fördöma Israel, men det hjälper 2018-06-21
- Kräv ett slut på Svenska kyrkans hat mot Israel 2018-06-15
- ”Anmärkningsvärt beteende av utrikesministern” 2018-06-13
- Ärkebiskopens negativa fixering vid Israel 2018-06-12
- Kyrkan och Israel – kommentar till Annika Borgs öppna brev 2018-06-11
- Inga mer svenska skattepengar till terroruppviglande skolböcker! 2018-06-07
- Faktum nummer ett är att de här upploppen arrangerades av Hamas 2018-06-01
- Kyrkans terrorstöd är en skam 2018-06-01
-
Maj 2018
- Fördömer man inte hatets krafter undergräver man fredens möjligheter 2018-05-30
- Israel måste göra vad som krävs för att skydda sina gränser 2018-05-18
- Lägg ner stödet till terrorverksamheter 2018-05-18
- Medier och politiker förringar Hamas ansvar 2018-05-17
- Sverige har en skuld mot det judiska folket 2018-05-11
- EU och Sverige måste stoppa biståndet till den palestinska myndigheten 2018-05-11
- Mahmud Abbas tal antyder varför freden uteblir 2018-05-03
- "Iran ljög" 2018-05-01
-
April 2018
- Att använda begreppet apartheid för att beskriva palestiniernas situation på Västbanken polariserar och vulgariserar debatten 2018-04-25
- Antisemitismen i Europa visar varför Israel behövs 2018-04-21
- EU-finansierad hatretorik förhindrar fred i Mellanöstern 2018-04-12
- Vackra ord räcker inte i kampen mot judehatet 2018-04-08
- TT:s rapportering var ofullständig och vinklad 2018-04-01
- ”Något är allvarligt fel när Sverige väljer att sluta samarbetsavtal med Iran, en av världens mest brutala diktaturer, istället för med en demokrati som Israel.” 2018-04-01
-
Mars 2018
- Därför upplevs Israel vara tryggare än Malmö, Margot Wallström 2018-03-28
- Wallström förstår verkligen inte 2018-03-28
- Wallström om terrorlöner och judar som flyttar till Israel 2018-03-18
- Israels självförvållade sår 2018-03-18
- Seglivade myter om judar 2018-03-14
- Vad är egentligen en "flykting"? 2018-03-11
- Antisemitismen i Sverige finns både i politiken, kyrkan och bland pöbeln 2018-03-09
- EU bör se över Palestinabistånd 2018-03-05
- Oacceptabelt att skattepengar uppmuntrar terrorism 2018-03-02
-
Februari 2018
- Abbas förfalskar historien i FN 2018-02-28
- Har kyrkan inget ”Hopp” för Israel? 2018-02-22
- Allvarlig utveckling i Iran 2018-02-21
- "Vi är kanaanéerna!” 2018-02-18
- Ett replikskifte ur riksdagens utrikespolitiska debatt 2018-02-14
- Att leva med Iranavtalet 2018-02-12
- UNRWA:s anställda fortsätter hylla terrorism och sprida antisemitism 2018-02-09
-
Januari 2018
- Elida ska göra "Ship to Israel" 2018-01-29
- När barn utnyttjas som propagandaverktyg 2018-01-28
- Ett välregisserat mediajippo under uppsegling 2018-01-25
- Så kan vi lösa problemet med det palestinska flyktingorganet UNRWA 2018-01-24
- . Så kan vi lösa problemet med det palestinska flyktingorganet UNRWA [2:2] 2018-01-24
- Det måste kännas rätt bra att vara Mahmoud Abbas 2018-01-22
- Upp till bevis, regeringen! 2018-01-21
- Iranavtalet och Münchenavtalet – en jämförelse 2018-01-15
- Grundlösa anklagelser mot Israel 2018-01-12
- Israelpolitiken är skadlig och behöver omprövas 2018-01-10
- Danmark skär ned finansiering till palestinska organisationer 2018-01-03
- 2018 kan bli positivt för Israel! 2018-01-03
-
December 2017
- Genomför en vaccinationskampanj mot antisemitism 2017-12-27
- Europas diplomatiska krig 2017-12-20
- Wallströms ensidighet skadar svensk utrikespolitik 2017-12-17
- "Människor lever i rädsla för att de är judar" 2017-12-17
- Internationella medier har drabbats av Jerusalemsyndromet 2017-12-17
- Hatet mot Israel göder antisemitismen 2017-12-14
- Judehatet handlar inte om Israel 2017-12-12
- Snedvriden Israeldebatt uppmuntrar till judehat 2017-12-11
- Vad får juden tycka? 2017-12-10
- Vakna, Sverige! 2017-12-10
- Nej, Jerusalem är inte "en internationell enklav" 2017-12-08
- Varför är Jerusalem Israels huvudstad? 2017-12-08
- Pratet om en tredje intifada är kraftigt överdrivet 2017-12-06
- ”…ett nytt förhållningssätt till konflikten mellan Israel och palestinierna” 2017-12-06
- 1. Vad innebär egentligen det amerikanska erkännandet av Jerusalem? 2017-12-06
- Siffrorna 2017-12-01
-
November 2017
- Sverige ägnar sig åt Bagdad Bob-politik 2017-11-27
- Sändebudet som inte får några möten 2017-11-24
- 1947 – året då Sverige var en humanitär stormakt 2017-11-22
- "Vi eftersträvar bättre relationer med Israel" 2017-11-16
- Balfourdeklarationen ska förstås i rätt kontext 2017-11-11
- Svenskt bistånd går till judehat och terror 2017-11-09
- Sverige och Israel – likheter och skillnader 2017-11-08
- Om Balfourdeklarationen 2017-11-02
- Vad gjorde egentligen judarna i dåtidens Palestina före Balfourdeklarationen? 2017-11-02
- Anti-israelisk teckning på svensk skola upprör 2017-11-01
-
Oktober 2017
- De egentliga hindren för fred 2017-10-26
- Det är dags att styra upp samtalet om Israel – Palestina 2017-10-20
- ”Iran försöker fortfarande framställa missiler med kärnstridsspetsar” 2017-10-18
- Sverige påstår sig vara Israels vän 2017-10-11
- Israels inställning till atomavtalet med Iran: "Fix it or nix it” 2017-10-06
- Oskarshamns man i världen 2017-10-05
- Stoppa allt ekonomiskt bistånd till den palestinska myndigheten tills stödet för terrorism upphör 2017-10-05
- Dags att be Israel om ursäkt! 2017-10-04
- EU-vänstern glorifierar terrorism 2017-10-04
-
September 2017
- Jag och regeringen för en orubblig kamp mot antisemitismen 2017-09-30
- Israels nye ambassadör efterlyser fler ”aktiva vänner” 2017-09-29
- Stefan Löfven skyller ifrån sig om antisemitismen 2017-09-15
- Stoppa bistånd till organisationer som stödjer terror 2017-09-14
- Så tycker kyrkovalsgrupperna om Israel 2017-09-13
- Socialdemokraterna ser inte diktaturerna på grund av sin motvilja mot demokratin Israel 2017-09-13
- . Stoppa stödet till palestinska terrorister 2017-09-04
-
Augusti 2017
- Även svenska UD fryser palestinskt bistånd 2017-08-30
- Uppmaning till regeringen; stoppa fientligheten mot Israel 2017-08-28
- . Lidandet är Hamas ansvar 2017-08-25
- Talen det inte rapporteras om 2017-08-23
- BDS är ren och skär ersättningsteologi 2017-08-17
- Kristna gräsrötter positiva 2017-08-16
-
Juli 2017
- SEB fel ute med bojkott av israeliska banker 2017-07-15
-
Juni 2017
- Bilden av Israel i svenska medier 2017-06-28
- Ta hänsyn till existentiella hot mot Israel 2017-06-22
- Fred och försoning kräver att Israel erkänns 2017-06-17
- 50 år sedan sexdagarskriget [1:2] 2017-06-16
- Återbetalningskrav av bistånd som finansierar terrorism 2017-06-14
- Skamligt om Israel, Diakonia! 2017-06-13
- Dags för FN att acceptera utfallet av sexdagarskriget 2017-06-13
- Fel att bojkotta Israel 2017-06-12
- En ensidig analys av läget i Mellanöstern 2017-06-12
- Intressanta siffror 2017-06-10
- Statsfinansierad propaganda 2017-06-09
- 50 år sedan sexdagarskriget [2:2] 2017-06-09
- Wallström måste se terrorns offer också i Israel 2017-06-09
- Mall För Svenska Mellanösternreportage 2017-06-08
- Jag hade vaggat ett dött barn av: Salomon Schulman 2017-06-08
- KD-riksdagsman vill sätta press på Palestinabistånd 2017-06-01
- Rödgrönas svek mot antisemitismens offer 2017-06-01
-
Maj 2017
- Arabvärldens ledare planerade att utplåna Israel under Sexdagarskriget 2017-05-29
- Israel är varken mer eller mindre av en kolonialskapelse än andra länder! 2017-05-27
- Israel het fråga när Equmeniakyrkan möts 2017-05-24
- Terrorismen fortsätter så länge den belönas 2017-05-23
- Saudisk journalist till palestinska ledare: Ni har missat för många möjligheter att lösa konflikten med Israel; Det är dags för palestinsk enhet, fred med Israel 2017-05-23
- Vem visar politiskt mod i Jerusalem? 2017-05-22
- Kan Trump lösa Israel–Palestina-konflikten? 2017-05-20
- Svenska pengar går till palestinsk terrorism 2017-05-19
- Palestinska myndigheten uppkallar skolor efter terrorister och nazistkollaboratörer oavsett vad Abbas intalar Trump 2017-05-18
- Rörande Israel har Trump gått från att vara outsider till mes 2017-05-17
- Undersökning: Arabiska medborgare tror högre om Israel än vad israeliska judar gör 2017-05-17
- Margot Wallströms tystnad när Svenska Kommittén mot antisemitism pekas ut som högerextrema 2017-05-03
-
April 2017
- Potifars hustru: Längs antisemitismens stigar 2017-04-28
- Förbindelser mellan EU och Israel: Trojanska hästar, ormar, stegar och bojkotter 2017-04-27
- FN:s generalsekreterare: Att förneka Israelis rätt att existera är en modern form av antisemitism 2017-04-23
- Fatah ledare: Fatah och Hamas enas om att Israel inte har någon rätt att existera 2017-04-21
- Rivlin: Situationen för kristna i Mellanöstern en "vanära mot mänskligheten" 2017-04-19
- "Självklart kan vi lära av Israel" 2017-04-18
- Palestinska myndigheten pausar förbindelser med UNRWA över förväntade utbildningsreformer som har för avsikt att inte avhumanisera Israel i det palestinska lärosystemet 2017-04-13
-
Mars 2017
- Sverige finansierar ideella organisationer som skadar Israel 2017-03-24
- "Resan till Israel slog hål på stora myter" 2017-03-23
- Även Sverige har orsak att fira Israel 2017-03-15
- FN-anställda hyllar Hitler 2017-03-09
-
Februari 2017
-
Januari 2017
- En juridisk analys av UNSC 2334 2017-01-17
-
Oktober 2009
-
Maj 2009