Eric Rosén, från Politism, menar i i kvällens Opinion Live, i en diskussion om situationen i Gaza och Israels försvar av sin gräns, ”att andra länder skulle försvara sig, men att man skulle inte ta till samma fruktansvärda övervåld”. Till saken hör att inget annat land, inget annat folk, är omgivet av så många hatiska och blodtörstiga fiender. Om en grupp människor stod utanför Sveriges gränser och ropade att de vill ”slita ut svenskarnas hjärtan” så hoppas jag att den svenska staten och militären avvärjer hotet. Militären skulle förvisso vara tvungna att göra det i enlighet med diverse fluffiga ord i olika värdegrundsdokument, men när den biten väl är avklarad så hoppas jag att staten fullgör sin plikt och skyddar oss. Det är statens roll. Men när det kommer till Israel har många oerhört ha svårt att förstå att samma princip gäller där. Den israeliska staten, med den israeliska militärens olika grenar till sitt förfogande, har som en av sina kärnuppgifter att skydda sina medborgare.
Nio barn under 16 år har dödats, säger programledaren. Det gör självklart ont i hjärtat. Inget barn ska gå ett sådant öde till mötes. Det är beklagligt! Men den lika adekvata frågan som programledaren, eller journalister och debattörer för den delen, skulle kunna ställa men som de inte ställer, är hur många barn som skulle dödas, inom sannolikt loppet av bara några timmar, om Israel inte skyddade sin gräns och Hamas tilläts korsa gränsen.
Rosén kallar det som händer för massmord. Vi talar om 60-talet döda, varav 50 av de tillhör Hamas enligt flera källor, däribland Hamas själv. Det finns en stor fara i att devalvera sådana kraftiga ord som "massmord" på innebörd. Vad gäller ”övervåld” och ”massmord” får man vidare ha i åtanke att den israeliska militären delade ut information, på arabiska, om riskerna med att närma sig stängslet, uppmanade Gazaborna att inte låta sig luras av Hamas, och har därtill i första hand använt sig av gummikulor och tårgas för att få människor att inte närma sig stängslet och förstöra säkerhetsinfrastrukturen. Vilka alternativ kvarstår när inget av det fungerar? Dialogpoliser? Att bjuda på kaffe och bulle? Ordna seminarier och panelsamtal? Göra utredningar och skriva rapporter?
Grundproblemet är Israels blockad av Gaza, sägs det vidare i programmet. Gazaborna har under de senaste tre veckorna förstört sin sida av Kerem Shalom-passagen, som används för att föra in bland annat humanitär hjälp, medicin, diverse förnödenheter, byggmaterial, bränsle och annat som behövs på bland annat sjukhusen, inte mindre än två gånger. Senast idag hindrade Hamas israelisk hjälp, som Gazaborna behöver, att nå fram. Notera alltså att samma Israel som är utsatt för Hamas angrepp, retorik, och våldsromantik, erbjuder sin fiende hjälp. Det är mer än tillbörligt fräckt att lägga skulden för den humanitära situationen på Israel.
Blott de som aldrig upplevt ljudet av sirener som varnar för fallande raketer, eller aldrig sett krigets fasor och kraften i en fiendes hat, kan, på behörigt avstånd, moralisera om situationen och Israels hantering av den.
Anosh Ghasri
Frilansskribent. Krönikör på Nya Wermlands-Tidningen och Dagens Samhälle. Tidigare kolumnist på GP.
Publicerat på skribenten egen facebooksida kvällen den 17 maj 2018.