Vi befinner oss i dagarna mellan den 5 iyar enligt den judiska kalendern och den 14 maj, dagar som år 1948 inföll samtidigt. Dessa dagar firar Israel sitt 70-årsjubileum under mottot «Det finns något att vara stolt över.»
Det finns däremot många som inte tycker att Israel bör firas och inte heller är något att vara stolt över. Araberna, inklusive de palestinska araberna tackade nej till en egen stat 1948 och har använt sin egen aggression mot den nyfödda judiska staten som sitt starkaste vapen genom att de framställer sig själva som oskyldiga offer för en västlig kolonialmakt. De benämner den 15 maj som «Nakba» (Katastrofen) och har, genom att sälja in en förfalskad bild av historien, vunnit stora delar av världens sympati.
Det faktum att deras ledande organisationer som Fatah och Hamas öppet deklarerar att målet är att utplåna staten Israel, påverkar otroligt nog lite eller ingenting av stödet de får. Sympatin för Israel blir heller inte märkbart större, även om en av de starkaste militärmakterna i regionen, Iran, målinriktat och systematiskt arbetar för att ödelägga Israel.
Om man skulle fråga en genomsnittseuropé, finns det heller inte mycket att fira när det gäller Israel. BDS-rörelsen som bojkottar och isolerar Israel på så många områden som möjligt, vinner ständigt nya anhängare i väst-länderna. Även om ledaren för BDS-rörelsen, Omar Barghouti, upprepade gånger har uttalat att målet är Israels förintelse och förvränger fakta för att den ska passa hans hatfulla agenda, verkar detta inte störa västliga intellektuella nämnvärt. Man accepterar med förbluffande lätthet påståenden om att Israel är en rasistisk, nazistisk, kolonialistisk apartheidstat; påståenden som en femteklassare med lätthet skulle kunna motbevisa.
FN fyller en viktig roll i spridningen av den negativa bilden av Israel. Även om alla politiker och journalister i väst vet om att de flesta av organisationens olika grenar är i händerna på anti-israeliska och många gånger antisemitiska stater, används inte desto mindre de olika FN-organens resolutioner för att underminera Israels sak. UNESCO till exempel, antar runt tio resolutioner varje år; alla – 100 % - riktade mot Israel. Av FN:s råd för mänskliga rättigheters totalt 135 nationsriktade resolutioner sedan rådet upprättades, har mer än 50 procent riktats mot Israel.
Under åren 2012-2015 gick 86 procent av hela Generalförsamlingens nationsriktade resolutioner mot Israel. Om man alltså skulle ta stora delar av den arabiska världen, Iran, BDS, och FN på allvar, skulle världen vara en bättre plats utan Israel.
Men lyckligtvis för världssamfundet – finns judarna och staten Israel. Staten var ett mirakel då den kom till, och den har fortsatt stå för mirakler sedan dess. På område efter område har israeliska forskare och uppfinnare stått för helt avgörande genombrott som både räddar liv och ökar livskvaliteten hos människor världen runt. Jordbruk, hydrologi, medicin, hi-tech, förnybar energi, säkerhet – Israel går före. Att judarna har klarat av att bygga – och inte minst bevara – Mellanösterns enda demokrati under särskilt svåra förhållanden, är en bragd vi ofta inte förstår att värdesätta.
Men ännu viktigare än allt detta är den judisk-kristna traditionen och inte minst dess människosyn. Vi skulle ha befunnit oss i en mycket mörk tid i historien utan de judiska lärarna och profeterna, så som Mose, Jesaja, Jeremia och Jesus. Sion har blivit ett ljus för hedningarna på många sätt – och den historien är långt ifrån färdig. En sak är säker, världen är en mycket bättre plats på grund av judarna!
Under våren och försommaren firar också Norge, Sverige och Danmark sina nationaldagar.
Traditionerna i dessa länder är olika, men när man sjunger «Ja, vi elsker», «Du gamla du fria» och «Det er et yndigt land», så firar vi något vi är stolta över. Vi hyllar inte våra länder för att de är perfekta. Vi är faktiskt väldigt medvetna om deras fel och brister som vi upplever på daglig basis. Men det finns något att vara stolta över – det är det vi lägger vikt vid en sådan dag. Så är det också med Israel; inte perfekt, men definitivt något att vara stolt över.
Därför, när Israel firar, bör kristna stå i första raden. Vi bör stå där för att avslöja lögnerna om Israel, men inte minst för att påminna världen om Israels sensationella bidrag till världssamfundet. Den som säger något gott om Israel, kan göra det med huvudet högt; Israel är värt att firas!
Roar Sörensen
Israelkommentar publicerad i Världen idag 2 maj 2018
j