Kultur
2000 år gamla mynt upptäckta i Jerusalem
- Martin Blecher
Mynt som dateras till Judiska kriget (år 66-73 e.v.t.) har upptäckts av israeliska arkeologer i en grotta nära den södra muren vid Tempelberget. Detta bekräftar Israeli Nature and Parks Authority.
Det var under arkeologiska utgrävningar under ledning av Dr. Eilat Mazar från Institutet för arkeologi vid Hebrew University i Jerusalem som ett dussintal bronsmynt samt fragment av keramik, huvudsakligen krukor avsedda för matlagning, upptäcktes. Fynden dateras till den stora judiska revolten.
Upptäckten får särskild betydelse eftersom de hittades strax före den judiska högtiden pesach, en högtid som uppmärksammar judisk frihet och självbestämmande.
Enligt Dr. Mazar kan en skillnad ses mellan bronsmynt som präglats under de första och sista åren av den judiska revolten mot det romerska riket. Till en början, när rebellerna hade hopp och tro på deras framgång, var inskriptionen på mynten: “Zions frihet”. Däremot, under det fjärde upproret och före nedgången, visade rebellerna deras förtvivlan med inskriptionen “LeGalat Tzion” eller “För att rädda Zion”.
Läs mer på Jerusalem Post.
Israel idag
Publicerad på ambassadbloggen 27 mars 2018
Israel på en elfte plats när världens lyckligaste länder rankas
- Martin Blecher
Av totalt 156 länder kom Israel på en elfte plats när världens lyckligaste länder skulle rankas. Det är femte året i rad Israel får denna placering i FN:s “World Happiness Report".
Israel placerar sig därmed mellan Australien och Österrike, och strax efter Sverige som ligger på plats 9.
Listan toppas av Finland, Norge och Danmark.
De palestinska områdena ligger på plats 104, Libanon 88, Jordanien 90 och Syrien 150.
Overall rankings of country happiness are based on “income, healthy life expectancy, social support, freedom, trust and generosity” as factors determining well-being.
Israel’s overall No. 11 position was helped by its health system; the report placed the Jewish state in sixth position for improvement in life expectancy, after Japan, Iceland, Italy, Switzerland and Canada.
Rapporten som pdf
Semestra med sov-upplevelser i Negevöknen
- Martin Blecher
En resa till Negevöknen erbjuder så mycket mer än bara de storslagna vyer och stillsamma omgivningar man lätt kommer att tänka på när man hör ordet öken. Negev bjuder på vacker natur, lugn och fantastiska platser, vilket ökenresenären vill åt, men regionen är även otroligt spännande, uppdaterad och fullproppad med aktiviteter och äventyr och erbjuder dessutom all den bekvämlighet som en modern semesterupplevelse kräver.
Negevöknen har ett stort utbud av boendealternativ som erbjuder mycket mer än bara en plats att bo och övernatta. Den typ av boende du väljer erbjuder dig möjligheten att bekanta dig med Negevs obestridda pärla – dess lokalbefolkning. Allt från kibbutz-invånarna till småbönder och det lokala beduinfolket visar att människorna i Negev är varma, gästvänliga och alltid redo att hjälpa till.
Här är bara några exempel på Negevs gästvänlighet:
Hotell - Negev har många olika hotellalternativ, allt från budgethotell till 5-stjärniga prisbelönta internationella lyxhotell där du kan koppla av med stil under din ökensemester.
Vandrarhem – ett prisvärt boende som främst riktar sig till unga resenärer. Här njuter många turister av möjligheten att träffa och lära känna likasinnade resenärer från hela världen och spendera kvällarna åt att umgås, vilket ofta ger vänner för livet.
Zimmers – detta är Israels version av Bed and Breakfast, vanligtvis åtskilt från ägarens eget hem. De ligger oftast mer avskilt och ger ett mysigt boende, lämpligt för resenärer som vill ha en romantisk och lugn miljö.
Beduintält – ett absolut Negev-måste. Denna helt unika och genuina form av gästfrihet välkomnar dig till det inhemska beduinsamhällets sätt att leva och ger en enastående chans att ta del av beduinernas traditioner i en naturlig miljö – rekommenderas starkt.
Khan boenden – återigen unikt för Negev. De populära khanerna är i själva verket stora utomhuskomplex som erbjuder hyddor och gemensamma sovutrymmen såväl som grundläggande faciliteter. Då khaner ofta är enklare och en mer rustik form av boende är detta ett utmärkt sätt att uppleva den avslappnade atmosfären i området, lära känna andra resenärer och lokalbefolkningen samt känna sig som en del av öknens naturliga omgivningar.
Lantgårdar – en mer nyligen utvecklad form av boende. Detta innebär gästrum på pittoreska, avlägsna familjeägda lantgårdar över hela Negev. Kombinationen av stillsamma omgivningar och hemmets bekvämligheter gör att lantgårdarna erbjuder avskildhet, fantastiska vyer och ett autentiskt sätt att uppleva Negevs underbara ökenatmosfär.
Kibbutz - en utpräglat israelisk form av kollektiva bosättningar. Att bo på kibbutz innebär ett bra och prisvärt boende. Den verkliga lockelsen med kibbutz är dock tveklöst den speciella atmosfären, gemenskapen och invånarnas varma, inbjudande och gästvänliga anda som garanterar en minnesvärd upplevelse.
Israeliska statens turistbyråUr pressmeddelande publicerat 22 februari 2018
https://new.goisrael.com/
Varför censurerades berättelsen om Malki Roth i Sverige?
- Martin Blecher
Förra sommaren censurerades en dokumentär om antisemitism av den tyska kanalen WDR, och av franska Arte. Filmen hette ”Auserwählt und ausgegrenzt - Der Hass auf Juden”. Anledningen till censuren? Joachim Schroeders och Sophie Hafners film talade inte illa om Israel. Nu inträffar ett liknande fall i Sverige.
Regissören Bo Persson för en politisk kamp mot det svenska public service-företaget SVT, som först bidrog med pengar men sen censurerade hans film ”Watching the moon at night”. Persson, som gjorde dokumentären tillsammans med Joanna Helander, är säker på att beslutet beror på att dokumentären har med en del israeliska terroroffer. Den en och en halv timma långa filmen återger personliga erfarenheter av terror hos offer från Algeriet, Spanien, Frankrike, Moskva, Israel, USA, Colombia, Tyskland, Nordirland, och från andra håll. Den har filmats i sex länder och baseras på intervjuer med välkända experter som Walter Laqueur, den bortgångne André Glucksmann och Robert Wistrich.
Filmens huvudsponsor var Svenska Filminstitutet, och regissören och manusförfattaren Marianne Ahrne, som godkände finansieringen, kritiserar SVT för att inte sända den. Bland israelerna hittar vi Arnold Roth, far till en israelisk flicka Malki Roth, som dödades av en självmordsbombare i Sbarro-pizzerian i Jerusalem, och Dan Alon, som överlevde massakern på israeliska idrottare vid OS i München.
Persson har startat ett upprop mot SVT:s beslut. Uppropet har också undertecknats av några ledamöter i Svenska Akademien - som utser nobelpristagare - och av många medlemmar i Föreningen Förintelsens Överlevande i Sverige. En chef vid SVT läste filmens synopsis och uppmanade sedan Persson att visa att Israel är ’den verklige angriparen’. Sådan är idag atmosfären i Malmö, Göteborg och Stockholm, där bomber just riktats mot synagogor, israeliska flaggor bränts, och ’död åt judarna’ skanderats på torgen.
Som om terror mot Israel skulle vara annorlunda än den som slår till på andra håll. Som om den skulle vara mindre allvarlig, lättare att ursäkta, och lättare att förstå. Säg det till Malki Roth.
För tio år sedan skrev jag en bok om den andra intifadan, betitlad “A new Shoah. The untold story of Israel's victims of terrorism”. Jag intervjuade Arnold, Malkis far. Han berättade för mig att den stora utmaningen för dem som överlevt terrorattacker, är att finna och tillämpa sätt att överleva förövarnas ondska. Att behålla sin mänsklighet, värdighet, generositet, och optimism.
Detta är exakt vad länder som Sverige fruktar mest: Israels glädje och kärlek till livet - trots all den terror som drabbat landet.
Giulio Meotti
The writer, an Italian journalist with Il Foglio, writes a twice-weekly column for Arutz Sheva. He is the author of the book "A New Shoah", that researched the personal stories of Israel's terror victims, published by Encounter and of "J'Accuse: the Vatican Against Israel" published by Mantua Books.. His writing has appeared in publications, such as the Wall Street Journal, Frontpage and Commentary.
Publicerad i Israel National News, Arutz Sheva, 22 december 2017
Sveriges inställning till terror är farlig för judar, och för hela Europa
- Martin Blecher
I förra veckan publicerades en debattartikel i New York Times där den eminenta svenska journalisten Paulina Neuding lyfter fram ”En obekväm sanning om Svensk antisemitism” [The Uncomfortable Truth About Swedish Anti-Semitism] Hon fokuserar där på alla de trakasserier och hot som riktas mot landets 18.000 judiska medborgare. I samband med detta nämns även Wiesenthalcentrets resevarning som utfärdades 2010 då personer som besökte södra Sverige uppmanades vara extremt vaksamma.
Neuding lyfter fram att det inträffat ett skifte: de antisemitiska incidenterna har tidigare kunnat härledas till högerextremister, men kommer numera främst från muslimska extremister. De sistnämnda står för hela 51%, medan 25% kommer från vänsterextrema, och endast 5% från extremhögern.
I samband med det ökade våldet mot judiska mål uppges Sveriges utrikesminister Margot Wallström ha klandrat Israel för att europeiska muslimer radikaliserats. Lastbilsattacken som drabbade Stockholm i april saknade anknytning till judar, och ingick snarare i ett mönster som blivit vanligt över hela Västeuropa.
Den nu bortgångne Simon Wiesenthal varnade ofta för att ’det som börjar med judar aldrig slutar med dem’.
Bo Persson i Sverige, har skapat en mycket speciell film, som visar empati för offren och deras familjer - som alla delar en global gemenskap - samtidigt som filmen visar islamistisk terrorism över hela världen.
Hans film, ”Watching the Moon at Night”, stöddes av Svenska Filminstitutet, och Sveriges Television (SVT) var hans medproducent. När den var klar ville inte SVT visa filmen offentligt, och angav inga övertygande skäl för detta.
Sedan dess har ”Watching the Moon at Night” visats på filmfestivaler i över ett dussin länder. Och ett öppet brev har skickats till SVT för att kräva en offentlig visning. Brevet, som skickats till SVT:s VD har undertecknats av över 1.500 kända personer - inklusive medlemmar av Nobelkommittén.
SVT:s vägran - i likhet med fransk-tyska Artes vägran att visa en annan film under liknande omständigheter - är kanske symbolisk för det politiskt korrekta regelverk som vidrigt nog kastat om två historiska roller. ’Den infödde palestiniern’ som blir det nya ’judiska’ offret för ’koloniserande nazi-israeler’.
Det fungerar som en lättnadsmekanism för förövaren, kollaboratören, och den passiva betraktaren vid Europas två värsta brott: kolonialismen och Förintelsen. En åkomma som Persson kallar för ’ett kognitivt krig i Sverige’.
Ironin är att Israel och israeler spelar en mindre, men viktig, roll bland de offer som intervjuas i Watching the Moon at Night. De svenska myndigheterna tycks fästa oproportionellt stor vikt vid skuldbeläggande av Israel. Passiviteten inför offentliga utrop om att ”Skjuta judarna” tolkas som godkännande, och judarna i Stockholm, Göteborg och Malmö görs till måltavlor.
Wiesenthalcentret har sammanställt ett utkast till en konvention där terrorism framställs som en sammanlänkad kedja [en chain of shame] av medskyldiga bland dem som rekryterar och indoktrinerar, tränar och beväpnar, finansierar, skyddar och glorifierar. Denna konvention antogs av parlamentet i Australien, och av det latinamerikanska PARLATINO-parlamentet. Det är mindre troligt att den kommer att antas även i Europa, där det finns så många av dem som är aktiva länkar i kedjan.
”BDS”-kulturen, som uppvisas av SVT, kanske indikerar att Wiesenthalcentret gjorde ett misstag när det begränsade sina resevarningar till att gälla endast landets tredje största stad Malmö. Sverige, som möjligen är ett av de i dag farligaste länderna för judar, tycks vara på väg att bli ett av Europas farligaste.
”Watching the Moon at Night” är en kraftfull väckarklocka.
Shimon Samuels
Director for international relations of the Simon Wiesenthal Center.
Publicerad i Jerusalem Post 19 december 2017. Ovanstående översättning är något förkortad. Texten kan läsas i sin helhet här
Paulina Neudings artikel i New York Times
Israelisk kultur och historia i den digitala eran
- Martin Blecher
Från förhistorisk tid till Kung David och Van Gogh – miljontals historiska skatter har gjorts tillgängliga blott ett knappklick bort.
Med fler museer per capita än något annat land och med några av världens viktigaste historiska och arkeologiska platser har Israel blivit ett nav för konst, historia och kultur. Nu kommer ett nytt projekt från Israels kulturministerium att göra Israels olika och sällsynta museinsamlingar tillgängligt för miljontals konstentusiaster världen över.
Museums in Israel National Portal är det nya virtuella hemmet för dussintals israeliska museer, och ger besökare obegränsad tillgång till mer än 63 000 fotografier, objekt och utställningar bara en knapptryckning bort. Projektet, som inleddes 2012, är ett samarbete mellan Israels kulturministerium, premiärministerns kontor och Israels myndighet för kulturminne, och är det första av sitt slag i så stor skala att samla Israels museer under ett enda digitalt tak. Portalen, som innehåller konstverk, arkeologiska artefakter, omfattande Judaica och dokument från förhistoriska tider till idag, kommer att ge enormt värde till studenter, forskare och andra intresserade besökare. Utöver några av Israels mest framstående samlingar, ger portalen också besökare tillgång till miljontals objekt i Europeana, det europeiska digitala kulturbiblioteket.
Vad som är unikt om museerna i portalen är mångfalden och utbudet av objekt som finns i databasen, vilket skapar en magnifik mosaik av israelisk historia och kulturminne. Besökare kan se världsberömda objekt som Israels museums Dödahavsrulle [se iängst upp i veckans Israelnytt] tillsammans med mindre kända skatter som “Puppet of Boy in Green Suit“, utförd av Walter Freud i Thereisentadt-ghettot mellan 1942-1944. Portalen erbjuder en interaktiv och sömlös upplevelse där besökare kan utforska enskilda museer och utställningar eller använda nyckelord för att söka efter ett visst ämne. Varje bild som ingår i databasen åtföljs av en detaljerad beskrivning som hänvisar till objektets historiska bakgrund och konstnärliga betydelse.
En av de mest dynamiska områdena i portalen är “Museum Tales“, som innehåller ett antal kortfilmer som produceras av några av portalens museer. Besökare lär sig om Venedigs judiska historia genom en film av U. Nahon-museet för italiensk judisk konst, höra vittnesmål av överlevande från förintelse genom ett projekt av Yad Vashem World Holocaust Remembrance Center och utforska Jerusalems historia genom en film av Israel Film Service.
Besök portalen och upplev en värld av kunskap och underverk från Israels fascinerande historia.
Portalen nås genom http://www.museums.gov.il/en/.
Israel idag
Publicerad på ambassadbloggen 30 november 2017
5 x Micael Bindefelds Tel Aviv av: Aftonbladet
- Martin Blecher
Eventarrangören och PR-konsulten Micael Bindefeld, 58, har en lång och varm relation till Israel. När han var barn åkte familjen dit på skollov. Då, på 1970-talet, gällde stränderna för honom och Tel Aviv väntade ännu på sin blomning. Nu tycker han att Tel Aviv är en av världens bästa städer.
1 Krog
”Beit Romano. Som ett stort vardagsrum och mycket nytänkande, vegetariskt. Gamla secondhandmöbler, prisvärt och matlagningen, som sker i ett öppet kök, blir en del av underhållningen. Ägs och drivs av kändiskocken Eyal Shani, juryns ordförande i israeliska versionen av Kockarnas kamp.”
2 Strand
”Jag går gärna ner till Alma Beach. En lugn strand som ligger nära Jaffa i södra Tel Aviv. Där finns Manta Ray, en restaurang med fantastisk mat, mycket smårätter. Här är Tel Avivs solnedgång som allra vackrast.”
3 Fest
”Nattklubbsliknande restaurangen Ha Salon. Ligger i ett ruffigt område, jättesvårt att få bord, öppet endast onsdagar och torsdagar. Efter maten en internationell nattklubb. Dj:n spelar allt från Édith Piaf och Dr. Alban till israelisk techno. Här har jag och Izabella Scorupco dansat på borden en hel natt.”
4 Hotell
”Jag bor oftast på boutiquehotellet Hotel Montefiore, i mitt tycke ett av världens bästa hotell med enbart 13 rum. Familjärt, omtänksamt. Har du inte möjlighet att bo på hotellet, besök då istället Montefiores restaurang på bottenplan, en av Tel Avivs allra bästa.”
5 Gata
”Shabazi Street i Neve Tzedek, en av Tel Avivs första stadsdelar. En liten gata med restauranger, glassbarer, små butiker med smycken och mode. Väldigt härligt, hela området är underbart. Tel Aviv är en internationell, modern storstad, men det är viktigt att försöka hitta de äldre pärlorna.”
Aftonbladet
Ur Aftonbladets nya reseguide med 150 tips inför resan till Israels största stad: Tel Aviv – här finns det mesta av det bästa
Internetversionen publicerades för Aftonbladets Plus-kunder 14 november 2017.
”Pinkwashing” om Israel – en sunkig konspirationsteori
- Martin Blecher
Pride är en underbar mångfald av folk och åsikter. Något värt att sprida världen över. Några få har dock valt att använda regnbågsflaggan som ett sätt att slå mot andra och driva en egen agenda som inte alls gynnar mångfald eller hbtq-frågan. Ett återkommande sådant inslag är antiisraeliska aktivisters anklagelser om ”pinkwashing”.
Begreppet pinkwashing är här en slags konspirationsteori som går ut på att israeler skulle flagga för att vara pro-hbtq, medan de i själva verket inte alls är det – att det bara är ett poserande för att dölja ockupationspolitiken.
”Alla som ogillar judar ogillar förstås Israel”
Palestina ska givet bli fritt. Som sympatisör till den israeliska vänstern går det utmärkt att kombinera en kärlek till Israel som land med kritik av nuvarande regeringen. Tvåstatslösningen är självklar som lösning. Men Israels ovänner har en tendens att locka till sig även osunda anhängare. Alla som ogillar judar ogillar förstås Israel. Men även bland de som ser sig som antirasister finns ofta en osund sida. Anklagelserna om pinkwashing är en sådan.
Anklagelsen innebär att israeler innerst inne inte skulle kunna vara för mänskliga rättigheter, utan att de lömskt bara utger sig för det. När israeliska hbtq-personer gör filmer om sina liv eller när Israelvänner manifesterar i Pride blir de angripna för att ha en dold agenda.
Parallellerna till hur judar historiskt sett beskrivits som ondskefulla, lömska och manipulativa kunde inte vara tydligare. Ändå förs argumentet fram, även av “antirasister” – häromdagen av prästen och debattören Anna Karin Hammar.
Borde inte kristendomens historia av judeförföljelser göra att man tänker efter? Kristna har en lång historia av att porträttera kristendomen som kärlekens och försoningens lära – och judendomen som motsatsen. Martin Luther är en av världshistoriens mest inflytelserika antisemiter. Den här synen ledde till spanska inkvisitionen, inspiration till Nazityskland och den fortsätter i dag med en hets mot den judiska staten. “Köp inte judiskt” förvandlades till Hammars “köp inte israeliskt”.
Israels hbtq-anhängare är inga propagandamaskiner för sin stat. Precis som i Sverige är Pride där överrepresenterat av rödgröna och där är en överväldigande majoritet för en tvåstatslösning. Deras kamp har också gett resultat: I ”Gay Happiness Index” hamnar Israel på sjunde plats (Sverige är fyra). De länder som fortfarande krigar mot Israel hamnar i botten.
Snarare än att tysta Israels hbtq-rörelse, borde det inte vara rimligare att stötta den i Palestina? Där tycker bara sju procent att samhället ska acceptera homosexualitet. Återigen framstår kampen inte vara för palestinierna i första hand, utan mot judarnas möjlighet att ha en egen stat.
Pridedeltagande utförs av och för hbtq-anhängare, i Israel och av Israelvänner i Sverige. De är sannerligen ”ett ljus för andra folk”. Nästa år fyller Israel 70 år, kanske kan någon då upplysa Israels motståndare: We’re here, we’re Israelis – get used to it!
Kristofer Åberg
Styrelseledamot i Socialdemokratiska Israelvänner
Debattartikel publicerad i QX 8 augusti 2017
Socialdemokratiska Israelvänner:
http://www.s-israelvanner.se/
https://www.facebook.com/s.israelvanner/
Jo, Mellanösterns gayparadis är på riktigt
- Martin Blecher
Khaled Jarrar, en palestinsk aktivist och konstnär, ville göra ett politiskt statement i en tid då HBTQ-rättigheter var hett i nyhetsflödet. Så han målade en regnbågsflagga på den separatationsbarriär som Israel byggt genom Västbanken.
Det uppskattades inte av omgivningen. Flaggan målades över med vit färg av ett gäng palestinska demonstranter. Den arga mobben ville inte "uppmuntra" homosexualitet. En demonstrant sade i en intervju att den regnbågsfärgade muren var skamlig.
Händelsen är en stark påminnelse om hur utsatta HBTQ-personer är i det palestinska samhället. Det råder ett starkt tabu kring HBTQ-frågor i Palestina. Med det följer så klart avsaknaden av rättigheter för människor med en avvikande sexuell läggning eller identitet.
Och bortom Västbanken, i det Hamaskontrollerade Gaza, bestraffas homosexualitet med döden. Ja, de militanta jihadisterna i Hamas använder till och med homosexualitet som en ursäkt för att avrätta sina egna. Förra året sköts befälhavaren Mahmoud Ishtiwi till döds av sina kollegor. Hamas hade bland annat anklagat honom för att ha begått homosexuella gärningar.
Palestina är inget speciellt undantag i en region som präglas av ofrihet och intolerans. Homofobi är utbrett i Mellanöstern. Religiösa morallagar som straffar homosexualitet återfinns i länder från Marocko till Iran.
Men det finns faktiskt ett gayparadis i Mellanöstern. Ett land där HBTQ-människor kan leva i trygghet och frihet. Ett land där diskriminering på grund av sexuell läggning är förbjudet. Ett land där människor kan dansa loss i Prideparader utan någon rädsla för reprimander från intoleranta och inskränkta regimer. Det landet är Israel.
I Tel Aviv deltar omkring 200 000 människor i Pridefestligheterna. Från Tel Aviv Pride till Stockholm Pride så påminns vi om vilken oas av trygghet Israel blivit för HBTQ-personer. I årets upplaga av Stockholm Pride marscherade Israels ambassadör Isaac Bachman tillsammans med vänner i Pridetåget. De dansade med Israelflaggor.
På Stockholm Pride är det inte ovanligt att se olika länders flaggor i tåget för alla människors lika värde och frihet. Här går kurder som vill visa sitt stöd för HBTQ-rättigheter. Likaså assyrier och iranier. Alla viftandes med sina nationers flaggor.
Men just Israels flagga verkar ha stuckit i ögonen på Svenska kyrkans Anna Karin Hammar, präst och stiftsadjunkt i Uppsala stift. På Twitter skrev hon till ambassadören Bachman att deras deltagande i Prideparaden var "pinkwashing".
Det är ett patetiskt uttalande som vittnar om en unken, och sorlig, syn på Israel. Med pinkwashing menas, simpelt uttryckt, att politiska krafter bara låtsas om att vara toleranta inför HBTQ-rättigheter. I fallet Israel handlar "kritiken" om att den israeliska regeringen skulle vilja sopa bort kritik om folkrättsliga brott mot palestinier genom att framhäva sig som en förkämpe för allas lika värde, däribland HBTQ-människor.
Men Mellanösterns gayparadis är på riktigt. Svenska kyrkans Anna Karin Hammar får tro på vad hon vill, men genom att anklaga Israel för pinkwashing förminskar hon den verklighet som hundratusentals HBTQ-israeler delar. Är de alla bara schackpjäser i ett fult politiskt spel? Varför kan de inte tillåtas att bara vara sig själva? Måste allt verkligen kopplas an till konflikten med Palestina? Måste man per automatik misstänkliggöra Israels toleranta inställning till HBTQ-människor om man intresserar sig för Palestinas sak?
För något säger mig att attityden hade varit något helt annat om det rört sig om ett annat land från Mellanöstern. Låt oss leka med tanken: tänk om grannlandet Egypten var Mellanösterns gayparadis? Hade Anna Karin Hammar twittrat om pinkwashing då? Eller är det just konflikten Israel-Palestina som förgiftat synen på HBTQ-rättigheter i Israel?
Nåväl, Prideparaderna kommer i alla fall att fortsätta på Tel Avis gator. Detsamma går inte att säga om Israels grannländer. Där saknas fortfarande de färgstarka paraderna, även om det tas små steg i rätt riktning som i exempelvis Libanon. Mellanöstern har helt enkelt mycket att lära sig av Israels inställning till HBTQ-rättigheter.
Bawar Ismail
Ledare publicerad i Gefle Dagblad 8 augusti 2017
_
Se även:
Öppet brev från Israels ambassadör till ärkebiskop Antje Jackelén: Fördöm anklagelsen om “pinkwashing”
Musik används som politiskt redskap i islamistiska organisationer
- Martin Blecher
Musikformen anashid används av libanesiska Hizbullah och palestinska Hamas för att bland annat väcka känslor, skicka budskap och skapa enighet. Att vara en del av dessa organisationer är inte en roll medlemmarna kan gå i och ur, vilket gör att samma slags musik även flödar i privata sammanhang och är en del av människors identitet. Det visar en avhandling från Göteborgs universitet.
– En av dem jag intervjuade sa att musiken triggat honom till att våga utföra handlingar som egentligen går emot människans natur, säger avhandlingens författare Carin Berg.
Vid sidan av marscher och klassisk musik är anashid en av få accepterade musikformer inom islam. Närmast kan anashid beskrivas som hymner med i grunden religiöst innehåll. Teman i dem kan vara motstånd, nationalism, jihad och protester mot Israel. De politiska budskapen blandas med religiösa.
Carin Berg är en av ytterst få som kommit ända in till ledningspersoner inom Hamas och Hezbollah för att intervjua dem om hur de använder anashid för att stärka och ena organisationen, kontrollera medlemmar och uppmuntra till politiska handlingar. En av hennes slutsatser är att anashid dels används för att elda på massorna vid politiska events och manifestationer, dels som bakgrundsmusik i propagandavideor.
− Det var tydligt vid de events jag var med på att musiken kan frambringa känslor och beröra på ett sätt som ingen annan informationskanal kan. Därmed blir också anashid ett kraftfullt verktyg för ledarna att styra människors tankar och känslor med, säger hon.
Utöver hur ledningen för de två organisationerna använder musiken har Carin Berg också undersökt hur anashid uppfattas av medlemmarna. Hon kan visa att tvärtemot en gängse uppfattning så finns det inte någon strikt gräns mellan det organisationella och det privata.
– Oavsett om du har en formell position eller är en supporter så är du Hamas eller Hizbullah. Uppdelningen vi kan ha i Sverige mellan en privat sfär och engagemang i ett politiskt parti finns inte bland de här medlemmarna. Därför hörs anashid också ofta i sammanhang utanför organisationernas egentliga sfär.
Fältarbetet med intervjuer, observation och informella samtal gjorde Carin Berg under nio månaders vistelse i Mellanöstern. Den långa tiden på plats innebar att hon lärde känna informanter och skapa förtroende för sig bland ansvariga inom organisationerna. Men arbetsmöjligheterna var ändå begränsade.
– Det är svårt att gå utanför de givna ramarna om man ska kunna behålla kontakterna, säger hon.
Påpassligheten gäller också organisationernas medlemmar. Här skiljer sig dock Hamas och Hizbullah något åt.
– Om någon inom Hizbullah, som har en väloljad kontrollapparat för konstuttryck, skulle spela förbjuden musik leder detta ofta inte till ytterligare påföljd än att någon säger ifrån. I Hamas är kontrollen mer flytande och där kan istället enskilda personer ta lagen i egna händer på ett annat sätt, som att till exempel abrupt stänga ner konserter eller stänga CD-butiker som strider mot organisationens normer, säger Carin Berg.
Inställningen till censuren är delad bland gemene man och kvinna.
– En del jag intervjuade tyckte att anashid hjälpte dem att hålla sig fokuserade på det som är viktigt i livet. Andra upplevde det mer som ett hinder att de ständigt måste lyssna på den här musiken och att det hämmar dem som vill utvecklas musikaliskt, säger hon.
Carin Berg
Publicerad som pressmeddelande från Göteborgs Universitet 3 juli 2017
Engelsk version på universitetets hemsida
Avhandlingens titel: The Soundtrack of Politics. A Case Study of Anashid in Hamas and Hezbollah.
Israeler kommer att fira 50-årsdagen av Jerusalems återförening den 23-24 maj i år. Nedan följer 50 fakta:
- Martin Blecher
1. Jerusalem-dagen är en israelisk, national helgdag som minns återföreningen av Jerusalem i sex-dagars kriget 1967.
2. Under den jordanska ockupationen av Jerusalem fick judar inte komma åt sina heliga platser, inklusive Västra muren
3. Jerusalem har attackerats 52 gånger, erövrats och återerövrats 44 gånger, belägrats 23 gånger och förstörts två gånger under de senaste 3000 åren.
4. Israel är det enda landet som kommer in i det 21: a århundradet med en nettovinst i antal träd; Du kan avnjuta några av dem under en picknick eller grill i Jerusalemskogen.
5. Namnet "Jerusalem" kommer sannolikt från "Urusalim", ett ord av semitiskt ursprung som betyder "Shalem Foundation" (helhet) "eller" Guds stiftelse ".
6. Jerusalem har mer synagogor per capita än någon annan stad i världen.
7. Jerusalem är den enda staden där omkring 15 olika kristna sekter bor tillsammans med varandra, enligt Jerusalem Institute for Israel Studies.
8. Jerusalem anses vara den eviga huvudstaden för det judiska folket.
9. Jerusalem är den tredje heligaste staden i islam, efter Mekka och Medina, som båda är i Saudiarabien.
10. Jerusalem nämns mer än 600 gånger i den hebreiska bibeln, men inte en gång i islams Koran.
11. Under medeltiden förbjöds judar från Jerusalem av kristna, men muslimerna lyfte senare förbudet.
12. Det finns mer än 70 olika hebreiska namn för Jerusalem i judisk skrift.
13. Jerusalem är statistiskt säkrare än de flesta stora amerikanska städer och många större städer på andra håll i världen.
14. Jerusalem hotell registrerar mer än 2,5 miljoner övernattningar av utländska turister varje år.
15. Trettiotusen människor sprang i årets Jerusalem Marathon.
16. Jerusalems Mount of Olives är hem för 150 000 judiska gravar, som går tillbaka till 1400-talet.
17. Enligt israeliskt beslut får judar inte be på templet, trots att det är landets religions heligaste plats.
18. Den gamla staden i Jerusalem är uppdelad i ett muslimskt kvarter, kristet kvarter, judiska kvarteret och arameiska kvarteret.
19. The Dome of Rock är inte en moské, men en islamisk helgedom som ligger på templet.
20. Även om alla grenar av den israeliska regeringen har sitt huvudkontor i Jerusalem, är staden inte hem för några utländska ambassader. President Donald Trump överväger att flytta den amerikanska ambassaden från Tel Aviv till Jerusalem.
21. De 2,5 mil långa väggarna runt Jerusalems gamla stad byggdes år 1536 av Suleiman den magnifika.
22. Jerusalem har mer än 2000 arkeologiska platser.
23. Arkeologi visar att judar har bott i Jerusalem sedan 3000 före Kristus.
24. Arkeologer har hittat 3 800 år gamla keramik i Davids stad.
25. Jerusalem har separata utbildnings- och religiösa system för sina kristna, muslimska och judiska befolkningar.
26. Jerusalem har en av de högst rankade nattklubbarna i världen: Haoman 17.
27. Det finns 26 vingårdar i Jerusalem, enligt United With Israel.
28. Bob Dylan höll sin äldste son Jesse Bar Mitzvah vid västra väggen.
29. Skådespelerskan Natalie Portman föddes i Jerusalem.
30. Jerusalem är Israels största stad i både landsmassa och befolkning.
31. Jerusalems befolkning är 61 procent judisk, 36 procent muslim, 1 procent arabisk kristen och 1 procent icke arabisk kristen.
32. Medan Israels självbestämda "sekulära" judiska befolkning är 44 procent, är Jerusalems sekulära judiska befolkning bara 19 procent.
33. Av Jerusalems muslimska befolkning identifierar 62 procent som religiösa och bara 1 procent identifierar som icke observant.
34. Jerusalem har haft en judisk demografisk majoritet sedan 1864.
35. Jerusalem representerar cirka 0,001 procent av landmassan i Mellanöstern.
36. 18 procent av Israels arabiska befolkning bor i Jerusalem, jämfört med 8 procent av Israels totala judiska befolkning.
37. 11 procent av husägare i Jerusalem är utländska invånare, jämfört med 3 procent i Israel i stort.
38. 35 procent av Jerusalems judar identifierar som haredi.
39. Nästan 37 procent av alla familjer i Jerusalem lever under fattigdomsgränsen. Detta motsvarar 61 procent av alla Jerusalems barn.
40. Jerusalem är hem för mer än 400 högteknologiska företag.
41. Antalet högteknologiska nystartade företag i Jerusalem har tredubblats från 200 till mer än 600 sedan 2012.
42. 14 procent av Jerusalems arbetskraft är egenföretagare.
43. Arabiska familjer i Jerusalem har tre gånger så stor sannolikhet att de lever under fattigdomsgränsen jämfört med judiska familjer i Jerusalem. Detta beror på en stor skillnad i antal års utbildning.
44. Nittiofem procent av judiska kvinnor i Jerusalem arbetar, jämfört med 70 procent av judiska män.
45. Kvinnor i Jerusalem tjänar 25 procent mindre i inkomst än genomsnittet, jämfört med 46 procent mindre i Tel Aviv.
46. Det Jerusalem-baserade företaget Mobileye, som köptes av Intel i år, var en del av det största förvärvet av ett israeliskt teknologibolag.
47. I år var en märkbart hög andel (nästan 50 procent) av nytillkomna till Jerusalem 20-34 år gamla
48. Av de israeler som flyttar till Jerusalem kommer 38 procent från Beit Shemesh och Tel Aviv.
49. Den brasilianska invandringen till Jerusalem tredubblades under det gångna året.
50. Den "nya" invandrarbefolkningen i Jerusalem - de som anlänt under de senaste 20 åren - utgör cirka 13 procent av stadens judiska befolkning.
Artikeln är hämtad från Algemeiner
Första kvinnliga domare utnämnd till att döma i Sharia domstol i Israel
- Martin Blecher
Advokaten Hannah Hatib, från den norra israelisk- arabiska staden Tamra i dag blev i tisdags den första kvinnan som kommer arbeta som domare inom shari'a domstolar efter att en kommitté som leddes av israeliska justitieminister Ayelet Shaked godkänt Hatibs nominering. Riksdagsmannen Issawi Frej, som initierade möjligheten kallade detta ett "historiskt beslut".
Hatib arbetar för närvarande som advokat och representerar även kunder i shari'a domstolar.
Shari'a domstolar avgör familjerätten inom det muslimska samhället, samtidigt som de har den unika myndigheten att diskutera äktenskapliga frågor. Shari'a domstolarna i Israel är muslimska motsvarigheten till rabinnatets, judiska domstolar.
"Detta är ett beslut med många konsekvenser rörande allt som är relaterat till att främja kvinnans status inom det arabiska samhället", säger Farij. "Vi kunde vidarebefordra beslutet med stöd av shari'a - domstolarnas ledarskap. En annan symbol för diskriminering av arabiska kvinnor har upphört.
För att nå jämställdhet inom det israeliska samhället måste vi först garantera jämställdhet inom det arabiska samhället. Kampen mot diskriminering av arabiska kvinnor fortsätter.”
Artikeln är hämtad från Times of Israel
Några reflektioner ur rapporten "Hur rapporterar svenska medier om Israel?"
- Martin Blecher
Europaparlamentarikern Lars Adaktusson har gett Annika Borg i uppdrag att granska svenska mediers Israelbevakning. Rapporten kan läsas i sin helhet här: Hur rapporterar svenska medier om Israel? Nedan återges endast Annika Borgs avslutande kapitel:
Tre reflektioner som väckts efter att ha gjort nedslag i svensk medierapportering om Israel:
1.Det är Israels fel
Vad som än händer tycks förklaringsmodellerna ha en slagsida som kan formuleras: Det är alltid Israels fel, eller det är alltid i huvudsak Israels fel. När man undersöker kronologin framkommer denna slagsida tydligt. Likaså när exempelvis terrordåd, vattensituationer eller någon enda aspekt av palestinskt liv skildras. Även den ökande radikaliseringen i Gaza knyts exempelvis till Israels, inte Egyptens, blockad. Det är som om Israel och Palestina befann sig i ett vakuum och inte påverkades av turbulensen i länderna runt omkring och utvecklingen där. Palestinskt våld, brister i det palestinska samhället, terror, lidande förklaras med ord som ”ockupation”, som om det inte fanns regimer, ansvar eller någon kontext på den palestinska sidan.
2. När israeler attackeras är båda sidor offer.
När israeler försvarar sig finns det bara en egentlig förövare, Israel, och ett offer, palestinier. Ett exempel är reportaget av Cecilia Uddén (31/3 2016), där hon i reportaget skapar samhörighet mellan den 13-åring som har utövat en terrorhandling och det 13-åriga israeliska offret. Samhörigheten skapas genom att de båda pojkarnas unga ålder överensstämmer och genom att parallellisera deras lidande. Men det är förövaren Ahmed som beskrivs som livrädd och skräckslagen inför den israeliska polisen. Det är även han som får mest utrymme i texten. Israelernas förhör och metoder framställs som ett slags övergrepp. Båda pojkarna görs till offer. Den palestinske pojken blir i reportaget det egentliga offret genom ordvalen om och inlevelsen i honom (skräckslagen) Uddén väljer att förmedla och genom att han får mest utrymme. I de många reportagen om palestiniers lidande jag läst, har jag inte funnit att israeler som försvarat sig, försökt döda eller dödat någon lyfts fram på motsvarande sätt, eller alls.
3. Mer faktabaserad journalistik.
Svensk rapportering om Israel och Palestina behöver mer faktabaserad journalistik och mindre av känslosamt upplagda reportage med personliga berättelser. Faktarutor om Osloavtalet, andra försök till avtal, om den historiska situationen från 1948 och framåt, om vad blockaden inneburit och inte inneburit borde, vad område A, B och C är och hur de styrs, behöver i högre utsträckning ledsaga rapporteringen. I de reportage jag sett närmare på är det påfallande hur palestinier träder fram som individer, som ett du att anknyta till som lyssnare och läsare. Israeler skildras mer som ett kollektiv, som ”militären”, ”polisen”, ”israelerna”, ”Israel”. Skildringar av vanliga israeler som lever vanliga liv är något ovanligt. Bilden blir ofta polariserad: antingen tillhör de som nämns eller intervjuas fredsrörelsen eller ”högern”, ”de extrema”.
Det rapporteras proportionellt sett mycket om Israel och Palestina och då oftast med fokus på konflikten. Det är den dramaturgi journalistiken ofta har förvisso, men det är ändå påfallande att det inte är enkelt att hitta inslag och reportage som skildrar exempelvis israeliskt vardagsliv, innovationer eller inrikespolitik.
Ett reportage om vattnet skulle exempelvis kunna ha varit ett tillfälle att lyfta fram och fördjupa sig i Israels världsledande teknologi. Men i Sverige skulle det kunna uppfattas som ett ställningstagande för den starkare, för förövaren. Någon annan slutsats är svår att dra om ensidigheten.
Den svenska rapportering jag gjort nedslag i visar det Alan Johnson beskrev: En starkt polariserad bild, där förövare och offer är svart-vitt skildrade och på förhand tilldelade sina roller. I reportaget eller inslaget befästs de rollerna och förmedlas till läsare, lyssnare och tittare.
Jag är övertygad om att fler studier som kan gå mer på djupet i analyser av texter/inslag och tar ett större helhetsgrepp om den svenska medierapporteringen om Israel, skulle förstärka den bild jag skisserat här.
På twitter den 9 januari 2017, efter ytterligare terrorattacker mot israeler, skrev utrikesminister Margot Wallström:
”2017 starts tragic with deadly terrorist attacks in #Jerusalem and #Baghdad. My thoughts are with the victims and all effected.”
Det kanske, förhoppningsvis, också sätter en bild, att Sveriges utrikesminister denna gång kallar det som sker vid dess rätta namn: Terror är terror även när den drabbar israeler.
Annika Borg
Utdrag ur Annika Borgs rapport, initierad av Lars Adaktusson:
Rapportsläpp: Bilden av Israel i svensk media
Hur rapporterar svenska medier om Israel?
När ska ni sluta ignorera oss, UR?
- Martin Blecher
Isaac Bachman: "För UR och de myndigheter som skall granska dem är ett diplomatiskt sändebud ord tydligen inte ens värda ett svar".
Den 9 november 2016 visade Utbildningsradion en dokumentär med originaltiteln "The Occupation of the American Mind" – översatt till "Israels mediastrategi i USA".
Dokumentären är ett skrämmande exempel på anti-israelisk propaganda, där välkända antisemiter och även förintelseförnekare kommer till tals.
Alla ansatser till balans saknas fullständigt och programmet i fråga spelar på antisemitiska konspirationsteorier om judisk makt och illegitimt inflytande.
Ytterst besvärande är, att ett antal av de intervjuade experterna tydligt faller utanför den accepterade opinionsbildningens ramar. Max Blumenthal hålls allmänt för en antisemit och konspirationsteoretiker av värsta märke.
Norman Finkelstein fördömdes världen över för sin avskyvärda bok "Förintelseindustrin" – ett slag i ansiktet på Förintelsens överlevare och offer.
Intervjupersonerna är således inga vanliga kritiker av Israel – i ett flertal fall har deras kritik redan gått över gränsen för det rimliga och legitima och är ingenting annat än ren antisemitism samt i vissa fall också Förintelse-revisionism.
Vidare har speakern, Roger Waters, blivit föremål för världsomspännande kritik för sin oerhörda fientlighet mot Israel liksom sitt starka stöd för den antisemitiska BDS-rörelsen – något som fått många av hans sponsorer och kollegor att avbryta allt samarbete.
Innan själva dokumentären har UR lagt till en kort introduktion med Anders Persson, mellanösternvetare från Lund, som medger att dokumentären är starkt vinklad.
Ändå valde Kunskapskanalen att visa denna – och den ligger tillgänglig på UR:s hemsida för allmänheten, inte minst då svenska skolor, ända till november 2017. Om UR verkligen avser att upprätthålla balans – varför visar man då en dokumentär som är så uppenbart partisk?
Och därutöver – om man väljer att köpa in en så uppenbart anti-israelisk dokumentär, vore det då inte lämpligt att i balansens och rättvisans namn även visa ett program där israeliska perspektiv får komma till tals?
Israels ambassad gjorde den 30 november en anmälan till "Myndigheten för press, radio och tv" samt skrev även ett brev till chefen för Utbildningsradion Christel Tholse Willers med kopia till SVT-chefen Hanna Stjärne. Så småningom informerades vi att UR-chefen Willers inte tagit emot vårt brev.
Anmälan till "Myndigheten för press, radio och tv" har heller inte resulterat i något svar – över tre månader senare. Inte heller Judiska Ungdomsförbundet har fått något svar på ett öppet brev i samma ärande – något som blir särskilt uppseendeväckande, när det handlar om företrädare för en nationell minoritet.
Allt detta utgör ytterligare belysande exempel på svenska statsmedias negativa särbehandling av Israel. Renodlad anti-israelisk propaganda visas alltså av UR för att därefter göras tillgänglig under ett helt års tid och när jag i egenskap av Israel ambassadör söker få ett svar från SVT, UR och den myndighet som skall övervaka att de följer sina åtaganden i fråga om balans och opartiskhet, möts jag av tystnad eller fördröjningsmanövrer.
Med tanke på dokumentärens uppenbara partiskhet och obalans – något som också medges i UR:s egen introduktion – har jag begärt att dokumentären antingen skall tas bort från nätet så att den inte kan göra ytterligare skada, eller också att en pro-israelisk dokumentär också görs tillgänglig under ett helt år.
Utifrån journalistikens etiska och professionella krav – hur kan detta vara en orimlig begäran? Och hur kan det komma sig att man i det moderna och upplysta svenska samhället fullständigt ignorerar Israels officiella företrädare?
Fastän en uppenbar orätt här begåtts mot alla israeler – och därutöver finansierats av svenska skattebetalare – finns det tydligen ingenting som kan göras för att korrigera detta eller få gehör för mina synpunkter. Jag har som officiell företrädare sökt tillgripa alla kanaler som står till buds – utan resultat.
För SVT, UR och de myndigheter som skall granska dem är ett diplomatiskt sändebud ord tydligen inte ens värda ett svar. Är detta verkligen representativt för svenskt samhällsklimat?
Isaac Bachman
Israels ambassadör i Sverige
Debattartikel publicerad hos Nyheter24 8 mars 2017
- - -
Se med fördel även Bachmans tidigare text på anknytande tema: "SVT och SR gör samma sak som de anklagar Trump för att göra" (Nyheter24 24/2)
Israel tredje bästa landet i världen för barn att växa upp i
- Martin Blecher
Alla vill vi det bästa för våra barn och kanske särskilt att bo på en barnvänlig plats. Enligt en ny undersökning är Israel ett av de bästa länderna i världen för barn att växa upp i.
Undersökningen som är gjord av InterNations, ett av världens största nätverk för expats (personer som jobbar och bor utomlands), rangerar Israel som nummer tre av 19 länder vad gäller länder som är bra att bilda familj i. Nummer ett på listan är Finland följd av tvåan Tjeckien. Efter Israel på tredje plats kommer Österrike och Sverige. Andra länder som också är med på listan är Norge, Australien, Taiwan, Belgien, Tyskland, Frankrike, Polen, Nederländerna, Luxembourg, Sydafrika, Singapore, Filippinerna, Mexico och Sydkorea. Länder som Storbritannien och USA återfinns inte bland topp 19 på InterNations lista.
Vad är det då som undersökts? InterNations hade 43 olika parametrar med i sin undersökning där varje område kunde få ett resultat på mellan 1-7. Expats fick sedan svarar på frågor om barnomsorg, utbildning, hälsa och säkerhet. Varje land hade minst 31 personer som deltog i undersökningen.
Årets resultat innebär att Israel hoppar upp en placering på listan. 81% of expats i Israel var nöjda med barnomsorgen och vad gäller utbildningsmöjligheter fick Israel hela 84%. Mycket goda siffror för det lilla landet i Mellanöstern.
Läs mer på NoCamels
Israel idag
Publicerad på ambassadbloggen 21 februari 2017
Fler artiklar
-
April 2023
- Vänskapsförbundet tipsar 2023-04-29
-
Mars 2023
-
Februari 2023
-
December 2022
-
November 2022
-
Oktober 2022
-
September 2022
-
Juni 2022
- Vi ses väl i Almedalen? 2022-06-23
-
Maj 2022
- Stor Auschwitz-utställning invigd i Malmö 2022-05-28
- Täpp igen kryphålen i svensk lag som tillåter Koranbränning 2022-05-06
- Grattis Israel på födelsedagen! 2022-05-05
-
April 2022
-
Mars 2022
- Det här med dubbla måttstockar är spännande 2022-03-13
-
Oktober 2021
- De förstår inte att de svartmålar judar 2021-10-14
- Recension: ”Judarnas historia i Sverige” av Carl Henrik Carlsson 2021-10-11
- Jiddisch som ett svensk-judiskt kulturarv 2021-10-08
- Han får pris till minne av Jackie Jakubowski 2021-10-05
-
Maj 2021
- En stat som är judisk. Varför? 2021-05-12
-
Februari 2020
-
Januari 2020
-
December 2019
-
Oktober 2019
- Sportföretaget Puma 2019-10-18
- Sju tips för en aktiv semester i Israel 2019-10-14
- Israel vinner ”Bästa resmål utanför EU 2019-10-10
-
September 2019
- Vår uppgift är att skola och bilda bort antisemitism i alla dess former 2019-09-26
- Tre israeliska författare i en dynamisk värld 2019-09-25
- Bauhaus 100 år – firas med invigning av The Liebling Haus – White City Center Tel Aviv 2019-09-17
- Svenska kyrkans journalistresa sågas: ”Antiisraelisk” 2019-09-02
-
Augusti 2019
-
Juni 2019
-
Maj 2019
- Jerusalemdagen 2019-05-28
- Förtjänstdiplomet till Göran Larsson! 2019-05-24
- Fakta och sammanfattning - Eurovision 2019 i Tel Aviv 2019-05-22
- Nej, Israel består inte alls av privilegierade vita europeer 2019-05-20
- Svensk-israel är första svenska kvinnan i rymden 2019-05-14
-
April 2019
-
Februari 2019
- Israel rankat som världens tionde mest hälsosamma land 2019-02-28
- Begreppet “pinkwashing”, Israelhat och antisemitism 2019-02-08
- WIZO 100 år and still going strong 2019-02-04
-
Januari 2019
- Bästa restaurangerna att besöka i Jerusalem 2019-01-19
- Några alternativa sevärdheter i Israel 2019-01-05
- Israel – ett av 2018 års mest populära resmål 2019-01-04
-
Maj 2018
- Perspektivlöst i SVT:s debattprogram 2018-05-17
- Problemet med för få dödade judar 2018-05-16
- Var är vänsterns protestsång mot antisemitism? 2018-05-15
- Gratulerar till de 70 åren 2018-05-14
- Världen borde fira ihop med Mellanösterns enda demokrati 2018-05-07
-
April 2018
- En 70-åring med framtiden för sig 2018-04-20
- Du borde skämmas, Margot Wallström 2018-04-19
- Israel en demokrati som firar 70 års överlevnad 2018-04-19
- 70 år av utsatthet och fantastisk framgång 2018-04-18
- På Israels 70-årsdag har landet 8,842 miljoner invånare 2018-04-16
- Hollywood sluter upp bakom Netflix mot BDS 2018-04-05
-
Mars 2018
-
Februari 2018
- Semestra med sov-upplevelser i Negevöknen 2018-02-22
-
December 2017
-
November 2017
-
Augusti 2017
-
Juli 2017
-
Maj 2017
-
April 2017
-
Mars 2017
-
Februari 2017