REPLIK DN DEBATT. Företrädare för Vänskapsförbundet Sverige Israel: Hammarbergs och Bjerelds artikel [DN 27/1] kan endast haft som syfte att grumla de tydliga definitioner på antisemitism som IHRA har skapat.
Thomas Hammarberg och Ulf Bjereld skriver att kampen mot antisemitismen är av största vikt för dem som önskar fred i Israel och Palestina. Det är ett positivt anslag och det är också mycket positivt att Statsminister Stefan Löfvén ställt sig bakom International Holocaust Remembrance Alliance (IHRA) definitioner och exempel på antisemitism.
Författarna fastställer sedan i artikeln att IHRA:s definitioner inte räcker därför att de kan ”tolkas” som att man inte kan kritisera Israel, deras institutioner och deras ”brott mot folkrätten”. Här bör det nämnas att diskussioner om politiken på västbanken är vardag inom den judiska världen och också i Israel där pressfrihet och yttrandefrihet är en av de demokratiska hörnpelarna.
Det är dock tydligt att debattörerna anser att dimridåer och anfall är bästa försvar.
I artikeln följer sedan en lång rad av svepande generaliseringar om västvärldens historiska ansvar för antisemitismen och man framhäver att de förslag man för fram i artikeln skärper kampen mot antisemitismen utan att visa på vilket sätt de exempel som redan finns i IHRA:s definitioner är otillräckliga. För balansens skull tas det även upp, i en svepande formulering, att palestinierna också bryter mot folkrätten och ibland de organisationer som använder antisemitismen i sitt opinionsarbete för den ena sidan.
För cirka 2 månader sedan uppvaktade vi Thomas Hammarberg i riksdagen och presenterade ett stort antal exempel i text och bild som visar hur skolböckerna för grundskolebarn på Västbanken och i Gaza indoktrinerar till antisemitism, martyrskap och våld i UNRWA:s skolor.
Dessa böcker har även spridits i skolverksamheten i Sverige. Vi har även presenterat detta för svenska utrikesministern och biståndsministern då Sverige är en av de största enskilda biståndsgivarna till UNRWA. Författarna av artikeln ser också det regerande partiet i Palestina, Fatah som sitt systerparti.
Om denna Mellanösternantisemitism nämner Hammarberg och Bjereld ingenting. Den enda som anklagas för något specifikt i artikeln är Israel och dess ”brott mot folkrätten”. IHRA definierar denna argumentationsteknik som dubbla måttstockar i sin definition av den typ av antisemitism som kallas orättfärdig israelkritik. Denna artikel borde, om den skulle vara neutral, och verkligen bry sig om antisemitism ta upp det faktum att svenska skattemedel finansierar skolverksamhet där våldsbejakande och antisemitiska skolböcker används och där varken UD eller Sida offentligt tar avstånd ifrån detta.
Den antisemitiska och våldsbejakande retoriken som sprids med hjälp av svenskt bistånd permanentar konflikten och skadar därmed både palestinska och israeliska barns framtid. Som fredsvänner borde Hammarberg och Bjereld även ta upp detta som ett problem i en artikel om antisemitismen och kopplingen till Mellanösternkonflikten.
När Hammarberg dessutom i slutet av mötet i riksdagen i vittnens närvaro, frågar den enda närvarande juden, om han kan vara opartisk, så uppfyller man ytterligare en definition på antisemitism.
Hammarbergs och Bjerelds artikel kan endast haft som syfte att grumla de tydliga definitioner på antisemitism som IHRA har skapat. De bortser också ifrån den effekt antisemitismen ifrån PLO, UNRWA och även Iran har på Mellanösternkonflikten och i Sverige. Att artikelförfattarna dessutom är stora förespråkare av ekonomiskt stöd till de organisationer som sprider denna antisemitiska propaganda borde om inte annat uppröra alla skattebetalare här i Sverige.
Stefan Dozzi, generalsekreterare, Vänskapsförbundet Sverige Israel
Maria Halkiewicz, AU ordförande, Vänskapsförbundet Sverige Israel
Michael Cohn, AU-ledamot, Vänskapsförbundet Sverige Israel
Christine Rundqvist, vice ordförande, Vänskapsförbundet Sverige Israel, Stockholm
Tobias Petersson, ledamot, Vänskapsförbundet Sverige Israel, Stockholm
Publicerad på DN Debatt 30 januari 2020