Mellanöstern är tveklöst det område där den avgående Trump-administrationen varit som mest effektiv. Genom att ta tag i den seglivade myten om palestinska ”flyktingar” skulle Vita Huset utan större ansträngningar göra betydande nytta även under de månader man har kvar.
År 1948, under Israels självständighetskrig, försökte arabiska stater krossa den judiska staten i dess linda. Genom kriget och självständigheten uppkom två ungefär lika stora flyktinggrupper. Arabiska stater fördrev sina judiska medborgare, som tog sin tillflykt i det nybildade Israel. Men araber som flydde den judiska staten blev inte några vanliga medborgare i sina nya länder. Istället insisterade arabstaterna på att de skulle bo i flyktingläger, hanterade av FN. Meddelandet var tydligt: de arabiska militära aktionerna mot Israel skulle snart återupptas för att slutföra jobbet.
Den palestinska berättelsen om ett folk som väntar på att få återvända till sina hem inne i Israel lever än i dag, sjuttio år efter upprättandet av FN:s särskilda flyktingorgan för palestinier (UNRWA). Idag uppger UNRWA att man hjälper inte mindre än fem miljoner ”flyktingar”, trots att de flesta av dem i själva verket är ättlingar till de ursprungliga flyktingarna.
Ännu mer frustrerande är att dessa ättlingar som regel antingen redan bor i de palestinskkontrollerade områdena, eller har erhållit medborgarskap i andra länder. Det palestinska flyktingproblemet är helt enkelt mycket, mycket mindre än vad UNRWA hävdar.
År 2012 krävde kongressen att det amerikanska utrikesdepartementet skulle utreda hur många av de palestinier som nu får hjälp av UNRWA också levde 1948. Det vill säga: hur många verkliga flyktingar finns det kvar från Israels självständighetskrig? Obama-administrationen tog flera år på sig för att fullfölja uppgiften, och när detta väl hade gjorts, utmynnade sammanställningen i en hemligstämplad rapport till kongressens anslagskommittéer.
Och nu har Trump-administrationen suttit nästan fyra år utan att häva denna hemligstämpel. Det fortsatta hemlighetsmakeriet är extra märkligt med tanke på att USA:s förra FN-ambassadör Nikki Haley angav UNRWA:s felaktiga flyktingberäkningar som ett av skälen till att Trump 2018 drog in stödet till FN-organet.
Vita Huset borde nu färdigställa en uppdaterad rapport utan någon hemligstämpel. Den skall svara på följande fråga: Hur många av dem som nu får hjälp av UNRWA flydde själva 1948, utan att idag bo på den Palestinska myndighetens områden, och utan att vara medborgare eller permanenta invånare i något annat land (som Jordanien)?
Det borde vara lätt att göra en sådan beräkning genom att begära in siffror från FN, från officiella israeliska, palestinska, och jordanska källor, och från andra relevanta delar av Mellanöstern.
Offentliggörandet av dessa siffror skulle kunna sätta fart på en internationell debatt om UNRWA:s mandat. Utrikesminister Mike Pompeo borde också tillkänna ge en ny amerikansk policy för framtida finansiering och planering: att palestinska flyktingar skall definieras som personer som själva flytt från dåvarande Palestina mellan 1948 och 1949, och som idag inte är medborgare eller permanenta invånare hos den Palestinska myndigheten eller i något land.
Uppfattningen att UNRWA är ett flyktingorgan skulle därmed ställas på ända, och det skulle bli tydligt hur organisationen i stället håller kvar människor i fattigdom. Till skillnad från FN:s andra flyktingorgan, UNHCR, som har mandat att hitta nya hem till flyktingar, så har UNRWA sett till att generationer hjälplösa människor felaktigt fortsätter identifieras som flyktingar.
Den nya policyn skulle kunna innebära början på slutet för mytbildningen om en palestinsk ”rätt att återvända”. Det skulle bli tydligt att det är Israel som avgör vilka som blir israeliska medborgare, inte något FN-organ. Fattiga palestinier på Västbanken skulle kanske äntligen uppmuntras till en ekonomiskt produktiv tillvaro inom en framtida palestinsk stat.
USA borde inte vara ensamma i den här processen. Förenade Arabemiraten och Saudiarabien återfinns bland FN-organets främsta bidragsgivare. De rör sig redan mot en fredlig samexistens med Israel, och genom att påverka UNRWA:s mandat kan de avlägsna ett av fredsprocessens genom historien främsta hinder. USA:s allierade i Europa har också intresse av att lindra den ekonomiska börda UNRWA utgör för dem. Även de skulle kunna övertalas om att ingå i en reformkoalition.
UNRWA har gjort tillräcklig skada. Det är dags för reformer.
Richard Goldberg och Jonathan Schanzer
Richard Goldberg, a former National Security Council official, is a senior adviser at the Foundation for Defense of Democracies, where Jonathan Schanzer is senior vice president for research.
Debattartikel publicerad i New York Post 23 november 2020