Antisemitiska åsikter nonchaleras i flera vänsterorganisationer. Kritik mot Israel accepteras även när den bygger på rasistiska stereotyper. Nolltolerans mot antisemitism borde vara ett krav för statligt och kommunalt stöd, skriver Lars Adaktusson.

Än en gång har rasistiska antijudiska åsikter framförts på ett arrangemang av Olof Palmes Internationella Center. 

En seminariedeltagare liknade Israel vid Nazityskland och publiken applåderade. Något avståndstagande har inte synts till, varken från arrangören eller från övriga deltagare, bland dem Svenska kyrkan. På sin Facebook-sida skriver Socialdemokratiska Israelvänner om händelsen som ägde rum på ett seminarium i ABF-huset. Bland arrangörerna fanns även Socialdemokrater för tro och solidaritet. 

Sedan tidigare har det avslöjats att en liknande sak hände på Globala Torget på Bokmässan i Göteborg som Olof Palmes Internationella Center ansvarade för. Där förknippades Israel med Sydafrikas apartheid

Ser mellan fingrarna 

Den vänligaste tolkningen av det som skett är att ansvariga inte inser vad de håller på med. 

Troligare är dock att Palme-centret medvetet ser mellan fingrarna med kvardröjande antisemitiska stråk som finns inom vänstern och den egna organisationen. Detta är milt uttryckt anmärkningsvärt.

Socialdemokratin med stödtrupper borde i stället rikta blickarna mot Storbritannien där det numera pågår ett uppror inom Labourpartiet mot den antisemitism som fick breda ut sig under Jeremy Corbyns tid som partiledare. 

För den som inte vill eller kan förstå finns en lättillgänglig beskrivning av problemet i en ny rapport av forskaren Anders Persson, ”Israel-Palestinakonfliktens påverkan på antisemitismen i Sverige”.  Persson skildrar hur Israel-Palestinakonflikten i dag används på ett annorlunda sätt, antisemitism som allmänt ses som oacceptabel i vår del av världen artikuleras som kritik mot Israel. 

Antisemitiska synsätt och tankefigurer överförs från enskilda judar till den judiska staten. Metodiken används inom såväl extremvänstern som extremhögern, liksom i vissa inriktningar bland kristna, muslimer och islamister.

Överföringen av antisemitiska uttryck till den israelisk-palestinska konflikten sker på olika sätt. Till exempel via bildspråk, liknelser eller karikatyrer, men även genom vridna föreställningar om judisk makt eller dominans.

Utmålas som ondskefull stat

Det kanske främsta kännetecknet för antisemitism, att judar tillskrivs egenskaper som närmast kan liknas vid kosmisk ondska, ingår också i repertoaren. 

Israel utmålas som en ondskefull stat, med hjälp av grava och överdrifter kopplas landet till nazism, apartheid, kolonialism, imperialism och rasism. Anklagelser om att Israel genomför folkmord eller en förintelse av palestinierna förekommer också.

Att använda den typen av begrepp i relation till den judiska staten är att placera sig i en rasistisk antisemitisk kontext. Det är rimligt och begära att seriösa organisationer avstår från rasistiskt laddade uttryck som allmänt är förknippade med antisemitism, både vad gäller judar och Israel. 

I stället bör kritiken som ska framföras vara sakinriktad. Rätten att kritisera Israel – eller något annat land får inte inskränkas - däremot är särbehandling av Israel och andra inslag av antisemitism aldrig acceptabla. 

Nolltolerans borde vara krav

Mot den här bakgrunden måste frågan ställas om de organisationer som accepterar – eller ser mellan fingrarna på – rasistiska begrepp uppfyller demokratikriterierna för statliga och kommunala bidrag. Tydlig förändring samt nolltolerans mot antisemitism borde vara ett krav för fortsatt ekonomiskt stöd. 

Det gäller inte minst organisationer som Olof Palmes Internationella Center, Diakonia, som länge tillhört de mest ensidiga kritikerna av Israel, och SSU, där kampsånger om att ”krossa sionismen” har sjungits i demonstrationståg.

Det är dags att blottlägga acceptansen för antijudiska uttryck och vidta åtgärder mot de organisationer som fortsatt bidrar till detta samhällsproblem. 

Den nya regeringen måste agera, smygrasism och förklädd antisemitism fräter på samhällsgemenskap och demokrati.

Av Lars Adaktusson

Ordförande för Vänskapsförbundet Sverige-Israel

Publicerad i Expressen den tredje december

 

Fler artiklar