Israels 75 års firande är endast veckor bort. Den senaste tiden har kännetecknats av det som kanske bäst uttrycks på engelska: ’a hell of a ride’. En sjujäkla åktur.

Hade någon frågat för ett halvår sedan hur Israels 75 års firande skulle se ut skulle man ha svarat att det kommer bli ett stort party. Sedan var det ett israeliskt val vars utgång fick några att sorgset brista ut i att ”det Israel vi kände till inte längre existerar.”

Från det israeliska valet förfasade sig några över Likuds (Israels största parti) val av koalitionspartners, många som var kontroversiella milt uttryckt.

Om man för två månader sedan hade ställt frågan till israeler hur de sett framför sig nationens självständighetsfirande hade nog en hel del svarat : ” elände. Idel elände. Glöm det här med dansande, firande och fyrverkerier. Vem kommer vilja fira detta mörker? Avgrund.”

Och nu? Med förbehållet att landet Israel inte är Israel utan att något kaotiskt händer dagligen så upplever jag att vi kanske bevittnat något otroligt.  

Ovidkommande om man är för de föreslagna juridiska reformerna eller inte i Israel så har vi fått se en kärlek för landet utöver vanlig kärlek. 

Vad vi inte fick se var:

Inget våld. Det syntes inga pistoler. Inget polisvåld. Det förekom skyltar med ilska och ironi men inga skyltdockor med snaror runt halsen. Inga bilder på politiker som brändes. 

Det fanns inget förakt. Snarare var många stora folksamlingar tydliga med att manifestera sin kärlek för det judiska folket och dess nationalstat.

Något annat vi bevittnade var mod. Kvinnor och män som tog plats, tog ställning för eller emot något. Kvinnor och män som gav kärleken till sitt land företräde framför deras eget personliga välbefinnande.

Israel är ett spännande land. Berättelsen om Yoav Gallant får här utgöra ett exempel. 
Israels försvarsminister Yoav Galant fick sparken när han varnade för myteri inom försvarsmakten. Yoav Galant representerar Benjamin Netanyahus Likud. Som så många andra inom Likud är Galant för någon form av reformering av rättsväsendet. Israel är ett judiskt land. Därför är det också fullt naturligt att pressen hade som huvudnyhet att Yoav Galants mamma intervjuades där hon gav uttryck för stolthet över sonen.

De senaste månaderna har civilsamhället visat upp ett imponerande register i form av slagkraft, motståndskraft och mångfald. 

Det är lätt att glömma att en majoritet av israelerna fortfarande är för en reformering av rättsväsendet. Demonstranterna i Israel har både lockat de som är för och emot en reform.

För att slutligen knyta ihop säcken: Nationaldagsfirandet i Israel kommer att vara ett firande av stolthet och en dag med förpliktigande att läka djupa sår. Detta nationaldagsfirande blir kanske det viktigaste i vår samtid.

 

Fler artiklar