Det hade varit klädsamt och på sin plats att Anna Sundström tagit avstånd från användandet av antisemitiska uttryck. 
Det gjorde hon inte när det skedde, det gör hon heller inte i sin replik på min artikel, skriver Lars Adaktusson, ordförande för Vänskapsförbundet Sverige-Israel.


SLUTREPLIK. Helt enkelt är det inte att debattera när det är förvrängda argument och påståenden som vederläggs. I en replik går generalsekreteraren vid Olof Palmes Internationella Center, Anna Sundström, till storms mot något som jag aldrig har påstått. Så jag tar det igen; det är helt i sin ordning att kritisera Israel. Rätten att kritisera vilka länder som helst får inte inskränkas, däremot är särbehandling av den judiska staten och andra inslag av antisemitism aldrig acceptabelt.

Detta bland annat påpekade jag i min debattartikel. Texten var föranledd av ännu ett tragiskt exempel på hur rasistiska antijudiska åsikter förts fram vid ett seminarium arrangerat av Olof Palmes Internationella Center. I ABF-huset i Stockholm liknade en av seminariedeltagarna Israel vid Nazityskland och möttes av - applåder. 

Det hade varit klädsamt och på sin plats att Anna Sundström tagit avstånd från användandet av antisemitiska uttryck i det som är den egna organisationens arrangemang. Det gjorde hon inte när det skedde, det gör hon heller inte i sin replik på min artikel.

Ser mellan fingrarna

I sig blir detta en illustration på det som är det grundläggande problemet. Palmecentrets högsta företrädare ser mellan fingrarna med kvardröjande antisemitiska stråk som finns inom vänstern och den egna organisationen. 

Samtidigt ignoreras det faktum att antisemitiska uttryck i allt större utsträckning används i annan kontext. 

När det i västvärldens demokratier inte längre är att comme-il-faut att utmåla judiska individer som särskilt ondskefulla, överförs antisemitiska synsätt och tankefigurer till den judiska staten. Mellanösternexperten och statsvetaren vid Linneuniversitetet, Anders Persson, belägger detta i sin forskning. 

Rasistisk kontext

Dessvärre har Olof Palmes Internationella Center gjort sig till aktör i det här sammanhanget, konkret genom att förmedla och ge utrymme för kopplingen nazism, apartheid och Israel. Det som emellanåt kallas socialdemokratins UD placerar sig därmed i en rasistisk antisemitisk kontext, vilket i grunden sår tvivel om organisationens trovärdighet.

Det är inte orimligt att agerandet kopplas till frågan om statliga och kommunala organisationsbidrag. Tydlig förändring samt nolltolerans mot antisemitism borde vara ett krav för fortsatt ekonomiskt stöd från skattebetalarna. 

Vänskapsförbundet Sverige-Israel deltar gärna i de samtal Anna Sundström bjuder in till. Låt oss träffas när Palmecentret tydligt tagit avstånd från användningen av de rasistiskt laddade uttryck som förknippas med antisemitiska föreställningar om såväl judar som Israel.

Av Lars Adaktusson
ordförande, Vänskapsförbundet Sverige-Israel

https://www.expressen.se/debatt/kritisera-garna-israel-men-sarbehandla-inte/

Inlägget var en slutreplik i Expressen. De andra inläggen hittar ni nedan.

https://www.expressen.se/debatt/vansterns-rasism--mot-judar-viftas-bort-/ 

https://www.expressen.se/debatt/stotande-att-kalla-kritik-mot-israel-for-rasism/




Det är ett alldeles för ensidigt fokus på Israels ansvar i konflikten med palestinierna. Det skriver Martin Blecher, generalsekreterare för Vänskapsförbundet Sverige-Israel i en replik. 

Samtidigt som Tro och Solidaritets artikel med rubriken “Övergreppen mot palestinierna måste få ett slut” publicerades, höll USA:s ambassadör till Förenta Nationerna Linda Thomas Greenfield ett tal till Säkerhetsrådet. Det var ett tal som rimligtvis bör ha fångat Thomas Hammarbergs intresse utifrån hans tidigare roll som kommissionär för mänskliga rättigheter. Debattartikeln i Dagens Arena (27/11), som skrivits under av Hammarberg, Sara Kukka Salam och Jesper Eneroth från Socialdemokrater för Tro och solidaritet, är både historielös utifrån den lösning man propagerar för, och fri från kontext utifrån hur regionen varit och sedermera utvecklats till att bli.

Både Kofi Annan och Ban Ki-Moon, tidigare generalsekreterare, har kraftigt markerat mot Förenta Nationernas ensidiga fokus mot Israel.

USA:s ambassadör till Förenta Nationerna, Linda Thomas Greenfield, höll ett tal till Säkerhetsrådet som rimligtvis borde ha fångat, framförallt, Thomas Hammarbergs intresse. Hon beskriver en verklighet som karaktäriseras av två parter som är del av en territoriell dispyt.  Det är två parter som felar. FN-ambassadören uppmanar därför till avhållsamhet från unilaterala aktioner hos bägge sidor. Greenfield vidhåller att inga genvägar kan tas för att nå visionen om två stater. Visionen realiseras endast genom direkta förhandlingar mellan parterna i fråga. Greenfield, liksom representanterna för Tro och Solidaritet, ser att Förenta Nationerna har en konstruktiv roll att spela. Linda Thomas Greenfield intar dock den enda logiska hållningen: Det internationella samfundet kan inte påtvinga fred mellan parterna.

USA:s FN-ambassadör redogör sedan för hur hela FN-systemet i sig är fullt av anti-israeliska aktioner och organ, inklusive partiska och oproportionerliga resolutioner mot Israel. Hon slår också fast det uppenbara: det snedvridna fokuset på Israel, har inte fört israeler och palestinier närmare fred.

Både Kofi Annan och Ban Ki-Moon, tidigare generalsekreterare, har kraftigt markerat mot Förenta Nationernas ensidiga fokus mot Israel.

FN:s ensidiga fokus på Israel är något man genom åren haft gemensamt med Thomas Hammarberg. Det kännetecknas mer av osund besatthet än prat om internationell rätt i teoretiska termer.

Martin Blecher, Generalsekreterare Vänskapsförbundet Sverige-Israel


Publicerad 6 december i Dagens Arena


Ovanstående inlägg , liksom Kristoffer Åbergs text som man kunde ta del av förra veckan, var svar på Tro och Solidaritets artikel. https://www.dagensarena.se/opinion/overgreppen-mot-palestinierna-maste-fa-ett-slut/

Antisemitiska åsikter nonchaleras i flera vänsterorganisationer. Kritik mot Israel accepteras även när den bygger på rasistiska stereotyper. Nolltolerans mot antisemitism borde vara ett krav för statligt och kommunalt stöd, skriver Lars Adaktusson.

Än en gång har rasistiska antijudiska åsikter framförts på ett arrangemang av Olof Palmes Internationella Center. 

En seminariedeltagare liknade Israel vid Nazityskland och publiken applåderade. Något avståndstagande har inte synts till, varken från arrangören eller från övriga deltagare, bland dem Svenska kyrkan. På sin Facebook-sida skriver Socialdemokratiska Israelvänner om händelsen som ägde rum på ett seminarium i ABF-huset. Bland arrangörerna fanns även Socialdemokrater för tro och solidaritet. 

Sedan tidigare har det avslöjats att en liknande sak hände på Globala Torget på Bokmässan i Göteborg som Olof Palmes Internationella Center ansvarade för. Där förknippades Israel med Sydafrikas apartheid

Ser mellan fingrarna 

Den vänligaste tolkningen av det som skett är att ansvariga inte inser vad de håller på med. 

Troligare är dock att Palme-centret medvetet ser mellan fingrarna med kvardröjande antisemitiska stråk som finns inom vänstern och den egna organisationen. Detta är milt uttryckt anmärkningsvärt.

Socialdemokratin med stödtrupper borde i stället rikta blickarna mot Storbritannien där det numera pågår ett uppror inom Labourpartiet mot den antisemitism som fick breda ut sig under Jeremy Corbyns tid som partiledare. 

För den som inte vill eller kan förstå finns en lättillgänglig beskrivning av problemet i en ny rapport av forskaren Anders Persson, ”Israel-Palestinakonfliktens påverkan på antisemitismen i Sverige”.  Persson skildrar hur Israel-Palestinakonflikten i dag används på ett annorlunda sätt, antisemitism som allmänt ses som oacceptabel i vår del av världen artikuleras som kritik mot Israel. 

Antisemitiska synsätt och tankefigurer överförs från enskilda judar till den judiska staten. Metodiken används inom såväl extremvänstern som extremhögern, liksom i vissa inriktningar bland kristna, muslimer och islamister.

Överföringen av antisemitiska uttryck till den israelisk-palestinska konflikten sker på olika sätt. Till exempel via bildspråk, liknelser eller karikatyrer, men även genom vridna föreställningar om judisk makt eller dominans.

Utmålas som ondskefull stat

Det kanske främsta kännetecknet för antisemitism, att judar tillskrivs egenskaper som närmast kan liknas vid kosmisk ondska, ingår också i repertoaren. 

Israel utmålas som en ondskefull stat, med hjälp av grava och överdrifter kopplas landet till nazism, apartheid, kolonialism, imperialism och rasism. Anklagelser om att Israel genomför folkmord eller en förintelse av palestinierna förekommer också.

Att använda den typen av begrepp i relation till den judiska staten är att placera sig i en rasistisk antisemitisk kontext. Det är rimligt och begära att seriösa organisationer avstår från rasistiskt laddade uttryck som allmänt är förknippade med antisemitism, både vad gäller judar och Israel. 

I stället bör kritiken som ska framföras vara sakinriktad. Rätten att kritisera Israel – eller något annat land får inte inskränkas - däremot är särbehandling av Israel och andra inslag av antisemitism aldrig acceptabla. 

Nolltolerans borde vara krav

Mot den här bakgrunden måste frågan ställas om de organisationer som accepterar – eller ser mellan fingrarna på – rasistiska begrepp uppfyller demokratikriterierna för statliga och kommunala bidrag. Tydlig förändring samt nolltolerans mot antisemitism borde vara ett krav för fortsatt ekonomiskt stöd. 

Det gäller inte minst organisationer som Olof Palmes Internationella Center, Diakonia, som länge tillhört de mest ensidiga kritikerna av Israel, och SSU, där kampsånger om att ”krossa sionismen” har sjungits i demonstrationståg.

Det är dags att blottlägga acceptansen för antijudiska uttryck och vidta åtgärder mot de organisationer som fortsatt bidrar till detta samhällsproblem. 

Den nya regeringen måste agera, smygrasism och förklädd antisemitism fräter på samhällsgemenskap och demokrati.

Av Lars Adaktusson

Ordförande för Vänskapsförbundet Sverige-Israel

Publicerad i Expressen den tredje december

 

 


Myntet, det fjärde av sitt slag som är känt i världen, var del av en mängd material som grävdes upp av palestinska antikvitetsplundrare 2002. 

Amerikanska myndigheter återlämnade ett ”extremt sällsynt” silvermynt i shekel tillverkat av judiska rebeller från 2000 år sedan, efter att det hade stulits och smugglats ut från landet för två decennier sedan.

Myntet ska ha tillverkats av judiska rebeller som en självständighetsförklaring mot det romerska imperiet under det fjärde året av den stora revolten (66-73 E. Kr)

”Silvermynts präglande av den stora revoltens ledare var faktiskt ett förkunnande av självständighet av judarna i landet Israel, ett uttalande mot det mäktiga imperium som stod framför dem” förklarade Ilan Hadad, en arkeolog vid Israels myndighet för antikviteter. ” Många av upprorsmakarnas silvermynt var överstrukna kejserliga silvermynt, täckandes kejsarens ansikte med judiska motiv”.

” Detta gav myntet mycket större symboliskt värde än det monetära värdet av själva myntet” tillade Hadad.

Myntet, det fjärde av sitt slag i världen som man känner till, var del av mängd material som grävdes upp av palestinska antikplundrare 2002 vid en plats i Elah -dalen, enligt Israels myndighet för antikviteter.

Under de senaste två decennierna har israeliska tjänstemän letat efter det stulna myntet. Myntet har färdats mellan illegala antikvitetsmarknader i Israel , Jordanien och Storbritannien. Jakten på det plundrade  myntet involverade en transkontinental underrättelsetjänstoperation i samarbete mellan USA, Egypten, Storbritannien och Jordanien.

Myntet beslagtogs till slut i Denver 2017. Samlare hade försökt att sälja myntet under en aktion i Denver, efter att falska ursprungsdokument hade förberetts i London för att exportera shekeln från Storbritannien till USA.

Israels myndighet för antikviteter noterade att 25 centiga shekelmynt (som detta mynt var) från det fjärde året av revolten inte tidigare hade upptäckts i arkeologiska utgrävningar.
Det finns bara ett liknande mynt som The British Museum erhöll på 1930-talet, och ytterligare tre "cirkulerar" på svarta marknaden för antikviteter och bland privata samlare.

Nyheten har tidigare uppmärksammats av Times of Israel, Algemeinier, Haaretz och NY Times bland annat.



Den fjärde årliga utgåvan av Digital Quality of Life Index har rapporterat att Israel nu är rankat högst upp på sin lista, slår ut 116 andra länder och går om Danmark som varit i topp under två år. 
Rapporten är gjord efter att ha övervägt fem ’grundläggande digitala pelare av välbefinnande’: internkvalitet, e-förvaltning, e-infrastruktur, överkomliga priser på internet och e-säkerhet.

Sedan förra året har hastigheten på mobilt internet i Israel förbättrats med 30 procent och hastigheten för fast bredband har ökat med 15.8 procent.
Israels mobila internet är det mest prisvärda i världen: invånare kan köpa 1 GB mobilt internet i Israel för så billigt som fem sekunders arbete per månad, 58 gånger mindre än i USA. I genomsnitt, måste människor arbete sex minuter mer för att ha råd med bredbandsinternet 2022.

Förra året tillhörde det mest prisvärda mobila internet Danmark, men i årets upplaga sjönk man till plats nio. Fast bredband kostar dock israeliska medborgare 19 minuter varje månad, vilket ger en 28:e plats.
Kvaliteten av Israels internet, kännetecknat av dess hastighet, stabilitet, och växande rankas på 21 plats i världen och är 31 procent bättre än det globala genomsnittet. 

Israels sämsta resultat kommer inom e-förvaltning där man rankas på plats 33. E-infrastruktur och e-säkerhet rankas man på plats 28 och plats 32. Dess överväldigande höga poäng i prisvärdhet har hjälpt Israel till att uppnå den högsta rankingen på det hela taget, trots blygsamma prestanda i de andra kategorierna.

Globala inflationstakten i år har gjort att fast bredbandsinternet blivit mindre överkomligt runt om i världen för andra året i rad. Detta kan få förödande effekter på länder med en ökad ekonomisk klyfta mellan sina medborgare, och den nuvarande inflationen ökar pressen på låginkomsthushåll som behöver internet.
Trots detta kan Israel stoltsera med det mest prisvärda internet i världen och tar den ledande positionen i hela Asien.

”Medan länder med en stark digital livskvalitet tenderar vara de i avancerade ekonomier, upptäckte vår globala studie att pengar inte alltid köper digital lycka” förklarar Gabriele Racaityte-Krasauske, PR-chef vid Surshark.
”Det är därför vi, för fjärde året i rad, fortsätter att analysera den digitala livskvaliteten för att se hur olika länder ligger i fas med att tillhandahålla de grundläggande digitala förnödenheterna för sina medborgare”, betonade han. ”Det viktigaste är att vår forskning försöker visa hela bilden av den globala digitala klyftan som miljontals människor lider av.”

Sju av de topp tio länderna med högt betyg för digital livskvalitet är baserade i Europa. Israel följs av Danmark, som petades från tätpositionen, Tyskland, Frankrike och Sverige. Storbritannien rankades nia och USA tolva.
The Digital Quality of Life Index är byggt utifrån Förenta Nationernas öppna källkodsinformation, Världsbanken, Freedom House, Internationella teleunionen och andra källor. I år omfattar rapporten ytterligare sju länder, de flesta av dem är afrikanska.

Detta har tidigare rapporterats av Jerusalem Post, Times of Israel, World  Israel  News och Calcalist.

Hej!

 
Nu finns Vänskapsförbundet Sverige-Israel anslutna till Sponsorhuset. Där kan du handla från över 600 kända nätbutiker. Varje köp som du gör ger pengar både till dig själv och Vänskapsförbundet Sverige-Israel.
 
Nu har Sponsorhuset samlat allt du behöver veta för att komma igång i deras Bonusstege. Går du igenom stegen så stödjer du Vänskapsförbundet Sverige-Israel med 50 kr och du själv får en biobiljett.. Bättre än så blir det inte!
 
Alla kan komma igång med Bonusstegen även du som redan är medlem på Sponsorhuset. Klicka här och sprid länken till dina vänner och bekanta: 

https://www.sponsorhuset.se/vanskapsforbundetsverigeisrael/intro
 
Tack för ditt stöd 



Rubriceringen är inget idrottsresultat. I FN:s särskilda utredningskommissions rapport nämns Israel 277 gånger, men ingen gång de terroristenheter som söker den explicita förstörelsen av Israel, skriver Martin Blecher.

FN:s “utredningskommission” – UN Independent International Commission of Inquiry – skapades i maj 2021 för att undersöka påstådda brott mot internationell rätt under de senaste striderna i Gaza, såväl som grundorsakerna till den israelisk-palestinska konflikten. Uppdraget är unikt i sin natur i och med att det är pågående, vilket betyder att det kan existera i evighet.

Ingen västerländsk demokrati röstade för att utredningskommissionen skulle skapas från början. Kommissionen skapades på initiativ av FN:s råd för mänskliga rättigheter. Låt er inte luras av namnet dock. Det är nämligen en institution där endast 30 procent av medlemmarna är fria demokratier. Dess medlemsstater inkluderar Kina, Libyen, Somalia, Sudan och Venezuela.

Medlemmarna i utredningskommissionen valdes utifrån det faktum att de redan innan de tillsattes förkunnat Israel skyldig för de brott landet skulle undersökas för!

De tog heller inte särskilt lång tid förrän medlemmarna själv, nu officiellt representerades FN:s utredningskommission, uttryckte sig antisemitiskt. Miloon Kothari, en av tre i utredningskommissionen – som innan han valdes in i kommissionen hävdat att Israel begår etnisk rensning – intervjuades i somras och påtalade då att “den judiska lobbyn” och dess finanser kontrollerade sociala medier och arbetade för att förstöra utredningskommissionen rykte. Han föreslog också att Israel skulle kastas ut från FN.

Ordföranden för utredningskommissionen, Navi Pillay, var högkommissarie för mänskliga rättigheter i FN:s generalförsamling. Också Pillay har blivit påkommen med att prata om den “extrema Israellobbyn” och “apartheid-Israel”.

Man behöver inte vara sakkunnig för att konstatera att medlemmarna i “utredningskommissionen” brutit mot de mest basala FN-reglerna som avkräver opartiskhet, objektivitet och personlig integritet.

I slutet av oktober släppte FN:s utredningskommission sin första rapport i generalförsamlingen. Förenta nationernas särskilda utredningskommission nämner Israel 277 gånger. Inte en enda gång namnger man eller erkänner de terroristenheter som söker den explicita förstörelsen av Israel. Inte heller nämns att dessa organisationer som avfyrar raketer medvetet riktar in sig på oskyldiga civila.

Den så kallade Utredningskommissionen ger endast Israel skuld för uteblivna fredsförhandlingar mellan israeler och palestinier. Konsekvent hänvisar man till begrepp som ockupation och bosättningar samtidigt som man ignorerar, och förtiger, de fredsförslag som fanns från israeliska premiärministrar Ehud Barak och Ehud Olmert.

Rapportens rekommendationer uppmanar endast Israel att “fullt ut följa internationella rätt och utan dröjsmål avsluta dess 55-åriga ockupation av palestinskt och syriskt territorium.” Palestinierna friskrivs ansvar.
Vid upprepade tillfällen minimerar utredningskommissionen Israels säkerhetsbehov genom att påstå att Israels policys på Västbanken drivs av olovlig rasistisk diskriminering och en drivkraft för territoriell expansion snarare än legitima säkerhetsbehov.

Många länder kritiserade utredningskommissionen och de antisemitiska yttringar utredare gjort sig skyldig till när rapporten lades fram i FN:s generalförsamling. Också Europeiska unionen gjorde ett uttalande mot utredningskommissionen.

Sverige innehar för närvarande ordförandeskapet i den mellanstatliga International Holocaust Remembrance Alliance, på svenska Den internationella alliansen till minne av Förintelsen (IHRA). Därmed åligger det oss också en skyldighet att dels fördöma utredningskommissionens delegaters antisemitiska yttranden, dels tillkännage att “utredningskommissionen” som sådan saknar uppenbar legitimitet.


Martin Blecher
Texten publicerades i tidningen Dagen den fjärde november. 

Efter det femte israeliska val på fyra år kan man dra flera slutsatser. 


1. Att sittande premiärministern Yair Lapid mittenparti gjorde ett historiskt bra val. Man ökade med flera mandat. 

Lapid - som tidigare suttit i opposition mot Netanyahu i flera års tid- ses som huvudarkitekten bakom den brokiga skara av åtta partier som bildade regering i maj 2021. 
I den regeringen som höll i drygt 18 månader var Lapid både utrikesminister, alternerande premiärminister och interim premiärminister. 
Lapid skiljde sig mot Netanyahu i den grad att han försökte omorientera Israels förhållande till EU. Det fick också konsekvenser i förhållandet mellan Sverige och Israel.

2. Lapid ökade på bekostnad av hans andra mindre koalitionspartners. Yair Lapids parti tog röster främst från vänsterpartier och mittenpartier. Han lyckades inte, till skillnad från högerblocket, att ena de mindre partierna att slå sig samman för att ha större chans att komma över den parlamentariska spärren på 3.25 procent. Denna gång kan det ha varit en avgörande skillnad till att Benjamin Netanyahu fick över de 61 mandat som krävs.

3. Väljarna röstade medvetet höger denna gång utifrån vad utgången blev förra gången. Efter tre val under kort period kom den avgående regeringen till stånd som ett resultat av åtta partier förra året. Av dessa åtta partier var åtminstone tre partier definierade som högerpartier. Dessa partier stod för över tio mandat. De hade, av olika anledningar, valt att inte sitta med högerblocket. Anledningarna skiftade mellan att de kommit i onåd med Benjamin Netanyahu till att man inte ville sitta i en regering med de ultraortodoxa. Dessa tre partier tycks ha straffats hårt i detta val. Två partier på gränsen till upplösning och ett parti är upplöst.

4. Israeliska väljare har under flera decennier röstat överväldigande höger. Denna gång var inget undantag. De ultraortodoxa partierna som står till vänster i socialpolitik men höger i frågor om territorium brukar få 10-15 procent av väljarnas röster. Denna gång väntas de få mer. Sedan finns det en grupp väljare som dels anser att vad de ultraortodoxa erbjuder är föråldrat och dels uttrycker en besvikelse och bestörtning över vad som kan kallas för 'den djupa staten'. De har sikte på att reformera domstolsväseendet och även polis. De är yngre, mer radikalare 
Den sistnämnda gruppen, som går under namnet Religiös sionism har förmodligen tagit röster från de moderata högerpartier som inte velat sitta med Benjamin Netanyahu och som istället satte sig med andra partier i en omaka koalition maj 2021. 

5. Har Netanyahu fått sin drömregering?
Många analytiker menar att detta är Netanyahus drömregering utifrån att han nu har en koalition som är lojal mot honom och hans position. Jag är sjäv långt ifrån övertygad om att detta är vad Netanyahu egentligen ville. Netanyahu har alltid balanserat högerregeringar med minst ett mittenparti. Under nästan konstant hela hans tid som premiärminister har han ryktats och anklagats för att ha velat reformera Israels domstolsväseende och vidta andra åtgärder som skulle väckt internationell vrede. Dock har han aldrig gjort slag i saken. Nu kommer han dock ha press från sig bland de partier som står höger till honom i dessa frågor att agera. 
Netanyahu är en riskminimerare. Därför tror jag inte att detta var den regering han själv önskade. Men det var den regering han fick. 



Vi behöver se med våra egna ögon, och själva uppleva och förstå, vad detta omdebatterade och av så många kritiserade landet Israel är, skriver Bengt Klintenberg.


Jag är nyss hemkommen från ännu en resa till Israel. Under de senaste elva åren har jag fått göra många resor till Israel med olika grupper, något jag är så glad och tacksam för. I år var vi 42 personer som reste tillsammans. Tänk att få gå där Jesus gått och höra bibelorden läsas, be tillsammans vid Olivberget, Getsemane och invid Genesarets sjö. Det är så roligt att se hur människor upptäcker vilket fantastiskt land de besöker.

Många var lite osäkra och otrygga innan de satte sina fötter på israelisk jord – mediebilden och alla negativa nyheter från och åsiktsyttringar om regionen har självklart påverkat. Men efter några dagar var det flera som utbrast: “Vad lugn och trygg jag känner mig!”

Det går upp för turister till Israel att landet är en solid demokrati. En nation där landets nära två miljoner araber har rösträtt och kan åka i samma bussar som judar och sitta på samma parkbänkar. Något annat de blir förvånade över är att muslimernas minareter och kyrkornas klockor ibland överröstar bönen vid judarnas heligaste plats vid Västra muren. Religionsfrihet kallas det – något som är helt unikt i denna del av världen.

När de får höra att Israel är ett av få länder i Mellanöstern som inte använder sig av dödsstraff och att HBTQ-personer har skydd av lagen blir många förvånade. Och när de får höra att inga människor flyr från Israel men att väldigt många flyr hit blir de imponerade av Israels förmåga att integrera sina nyanlända.

Så besöker de Yad Vashem, Förintelsemuseet, som ger en så stark bild av vad som hände under nazitiden. “Tänk om Israel funnits tio år tidigare” är en tanke som slår besökare. När de sedan får klart för sig att det som hände då skulle kunna hända med judar utan ett eget land även i dag – att många av Israels grannländer i dag vill göra processen kort med Israel och det judiska folket – förstår de varför Israel måsta vara rustat till tänderna för att stå emot.
 
De svenska turisterna till Israel höjer på ögonbrynen när de får höra att fler judar tvingats fly från sitt arabiska hemland i samband med krigen som arabvärlden startat mot Israel än araber som flytt från Israel – det framgår ju inte så ofta i den mediala historien om Mellanöstern. När guiden berättar att Israels yta är mindre än en procent av Mellanösterns totala yta och denna ynka del är den enda del av Mellanöstern som har demokrati, då frågar de sig varför så många i Sverige vill minska detta område.

Jag tror att jag, genom dessa resor, fått vara med och vaccinera människor mot antisemitism och Israelhat. Därför borde fler anordna resor dit, och ännu fler resa dit. Vi behöver se med våra egna ögon, och själva uppleva och förstå, vad detta omdebatterade och av så många kritiserade landet Israel är.

Texten publicerades i Dagen 2 november

Tisdag 25 oktober kl. 18 00 – 19 30 får vi besök av författaren och kulturforskaren Anders Hammarlund. 

Anders Hammarlund har verkat vid universiteten i Uppsala, Göteborg och Stockholm. Han har bland annat författat ”En bön för moderniteten – kultur och politik i Abrahams Baers värld”. Nu senast har han utkommit med boken ”Judiska städer, en europeisk läsebok. Det är om den boken Anders kommer at berätta på mötet.

Anmälan senast 21 oktober till: Irene Söder Altschul  

Mobil  0707 91 22 58,  mailadress:  Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den. 

Vid anmälan uppge om ni önskar beställa koshersmörgås till självkostnadspris à ca 45 – 55 kronor samt te eller kaffe. Det finns Tonfisk, Äggsallad och Laxsmörgås. Betalas på plats. 

Vid anmälan kommer också plats att meddelas.

 

 

Associationsrådet EU-Israel träffades i Bryssel i början av oktober efter ett avbrott på tio år under vilket ingen politisk dialog mellan de två parterna var möjlig.  


Den israeliska sidan var optimistisk före mötet och beskrev det som ett "betydande diplomatiskt framsteg som återspeglar förbättringen i Israels förbindelser med EU under det senaste året". Associationsrådet är det högsta organet i förbindelserna mellan Israel och EU och behandlar hela skalan av deras kontakter.

Israels ambassadör till EU och Nato, Haim Regev, sa till The Brussels Times att "Vi ser fram emot de många möjligheter som kommer att följa efter mötet, som godkännande av partnerskapsprioriteringar, samarbete i globala frågor som klimat och energi, förbättring av handelsavtal, deltagande i fler EU-program, förbättring av vår politiska dialog med mera." 

I en debattartikel i Euractiv utvecklade han resonemanget (https://www.euractiv.com/section/global-europe/opinion/time-for-a-new-momentum-to-eu-israel-relations/).

Från EU:s sida uttrycktes också optimism före mötet men lade till politiska frågor på dagordningen.  EU radade upp samma frågor som Israel, såsom handel, klimatförändringar, energi, vetenskap och teknik, kultur, respekten för mänskliga rättigheter och demokratiska principer, religionsfrihet samt kampen mot antisemitism. 

Dessutom ville EU ville också diskutera fredsprocessen i Mellanöstern, "där EU hoppas kunna bygga vidare på det momentum som genererades vid FN:s generalförsamling".

Förväntningarna var därför höga på båda sidor om att mötet skulle bli givande och konstruktivt men det verkar för tidigt att bedöma om så verkligen var fallet. Mötet avslutades utan något gemensamt uttalande eller presskonferens. Ingendera sida svarade direkt på liknande frågor från The Brussels Times om huruvida mötet hade uppfyllt deras förväntningar.

I EU:s avslutande uttalande efter mötet listades endast de frågor som diskuterades under mötet utan att de viktigaste resultaten nämndes – förutom att mötet överhuvudtaget hade ägt rum. Men tydligen gjordes vissa framsteg under mötet som varade i två och en halv timme och täckte både bilaterala frågor och fredsprocessen i Mellanöstern.

Peter Stano, EU:s chefstalesperson för utrikesfrågor, sa till The Brussels Times att mötet tillförde energi till det bilaterala samarbetet under associationsavtalet: "Det var en chans att diskutera de många dimensionerna av partnerskapet mellan EU och Israel. Vi kom överens om att ytterligare fördjupa vårt samarbete.”

Han tillade att "Associationsrådet tillhandahåller också en viktig mötesplats för en uppriktig och konstruktiv diskussion om frågor som EU och Israel inte alltid är helt överens om, särskilt fredsprocessen i Mellanöstern, situationen i det ockuperade palestinska områdena och Iran och JCPOA (kärnkraftsavtalet med Iran)”.

Mötet hade planerats sedan förra året när en ny israelisk ”regering av förändring” ersatte Benjamin Netanyahus center-högerregering och åtog sig att vända ett blad i de spända relationerna med EU och att förbättra banden.

Datumet för mötet beslutade i samordning med Israel och efter att EU och dess medlemsländer hade definierat en gemensam EU-ståndpunkt. Redan i juli var det känt att det skulle bli extraval i Israel den 1 november och sedan dess har valkampanjen där hettat till.

Israels tillförordnade premiärminister Yair Lapid kunde inte komma till mötet på grund av det kommande valet och det spända läget på Västbanken och i östra Jerusalem. Han anslöt sig via länk till mötet medan den israeliska delegationen leddes av underrättelseministern Elazar Stern, en före detta general utan större diplomatisk erfarenhet.

Före mötet hänvisade EU-sidan i positiva ordalag till Lapids tal vid FN:s generalförsamling den 22 september. ”Ett avtal med palestinierna, baserat på två stater för två folk, är det rätta för Israels säkerhet, för Israels ekonomi och för våra barns framtid. Fred är ingen kompromiss. Det är det modigaste beslut vi kan fatta."

Man kunde tillägga att det naturligtvis också är det rätta för palestinierna. I sitt tal i FN sa Lapid att "trots alla hinder stödjer fortfarande en stor majoritet av israelerna visionen om tvåstatslösningen. Jag är en av dem." Han upprepade sitt engagemang för tvåstatslösningen i sitt tal via länk till associationsrådet men tillade att palestinierna måste få ett slut på terrorism och uppvigling.

EU:s ståndpunkt

Peter Stano, EU:s talesperson, bekräftade att båda sidor presenterade skriftliga uttalanden vid mötet. "Förutom en mycket bra diskussion utbytte båda sidor sina respektive skriftliga uttalanden."

Medan EU:s gemensamma ståndpunkt, som består av 54 stycken som sträcker sig över 16 sidor, publicerades efter mötet, nämnde det israeliska utrikesministeriet bara att ”det israeliska uttalandet betonar att Israel är en judisk och demokratisk stat och att Jerusalem är dess eviga och odelade huvudstad”.

I sin ståndpunkt upprepade EU "sitt grundläggande åtagande för Israels säkerhet" och ”fördömde kraftigt Hamas, Palestinska Islamiska jihad och andra terroristgruppers urskillningslösa raketuppskjutningar av Israel”.

Men EU fortsätter också att vara "djupt oroad över att ockupationen av det palestinska territoriet som började 1967 fortsätter till denna dag och anser att det fortfarande är av yttersta vikt att återställa en politisk horisont mot en tvåstatslösning". EU uppmanar Israel att ändra kurs i hanteringen av Gaza och situationen på Västbanken.

När det gäller tvåstatsfrågan bekräftade EU sin långvariga ståndpunkt. "EU är enat i sitt åtagande om att uppnå en tvåstatslösning ... som gör det möjligt för staten Israel att leva sida vid sida i fred, säkerhet och ömsesidigt erkännande med en oberoende, demokratisk, sammanhängande, suverän och livskraftig palestinsk stat, med Jerusalem som framtida huvudstad i båda staterna."

EU och Israel är alltså fortfarande splittrade ifråga den israelisk-palestinska fredsprocessen, som har gått i stå med risk för eskalering av konflikten och nya våldsutbrott.

Men när det gäller bilateralt samarbete innehåller positionsdokumentet en lång lista över områden där EU välkomnar ytterligare samarbete med Israel och ett "brett bilateralt partnerskap genom omfattande politisk dialog och samarbete i syfte att frigöra den fulla potentialen i förbindelserna mellan EU och Israel”.

I den nuvarande energikrisen, när EU behöver diversifiera sin energiförsörjning, ser man bland annat fram emot att stärka samarbetet med Israel om energi. Samarbete förstärktes i somras genom det trilaterala avtalet om samarbete rörande export av naturgas till EU, undertecknat med Israel och Egypten, efter EU-kommissionens president von der Leyens besök i Israel.

Det kom därför inte som någon överraskning att EU välkomnade återupptagandet av diskussionerna mellan Libanon och Israel om avgränsningen av deras maritima gräns i Medelhavet för att lösa en långvarig tvist om naturgasfält. 

Oppositionsledaren Netanyahu fördömde utkastet till fördrag om sjögränsen mot Libanon och hotade ett tag att upphäva avtalet om han skulle bli vald till premiärminister igen efter valet. I skrivande stund har dock Lapid-regeringen nästan enhälligt godkänt avtalet och skickat det till Knesset för kännedom.  Allt tyder på att Israel och Libanon kommer att skriva på avtalet inom kort.

Positionsdokumentet påminde också om EU:s förslag från 2013 om ett "oöverträffat paket av politiskt, ekonomiskt och säkerhetsstöd som skall erbjudas till och utvecklas med båda parter (israeler och palestinier) inom ramen för ett slutgiltigt fredsavtal". Samtidigt underströk EU att den framtida utvecklingen av förbindelserna också kommer att bero på israeliskt och palestinskt engagemang för en varaktig fred baserad på en tvåstatslösning.

Ur israelisk synvinkel är det positivt att EU välkomnade normaliseringen av förbindelserna mellan Israel och ett antal arabstater i regionen (Abrahamsavtalet). EU:s utrikesrepresentant Josep Borrell underströk dock att det inte räcker. "Man måste också ha fred med palestinierna", sa han före mötet. "Visst är vi oense men vi tjänar på att prata om situationen."

"Israel vill ha fred som leder till säkerhet, inte fred som kommer att destabilisera Mellanöstern", sa Yair Lapid. Hans uttalande i FN om tvåstatslösningen var dock inte vidare konkret och kritiserades av hans koalitionspartners.

Ett polariserat Israel ställs inför ett dilemma. Den nuvarande situationen hotar dess långsiktiga framtid som en demokratisk stat med judisk majoritet. En tvåstatslösning skulle sätta stopp för den israeliska ockupationen av palestinska områden, men ju längre ockupationen pågår, desto mer osannolik förefaller lösningen. Å andra sidan är en enstatslösning ännu mindre realistisk och skulle inte tillfredsställa de nationella ambitionerna hos både israeler och palestinier.

Enligt professor Efraim Inbar, ordförande för Jerusalem Institute for Strategy and Security, är föreställningen att en judisk och en palestinsk stat skulle samexistera och leva i fred utbredd men verklighetsfrämmande.

"De palestinska och sionistiska nationella rörelserna är inte nära att nå en historisk kompromiss, och palestinierna har visat sig oförmögna att bygga en stat", skrev han nyligen i en debattartikel i Jerusalem Post.

En majoritet av israelerna brukade tro på tvåstatslösningen men inte längre enligt Inbar. Nyligen genomförda opinionsundersökningar visar att endast en tredjedel av judiska israeler stöder den lösningen. "Med återkommande palestinsk terrorism från Västbanken från år 2000 och Gaza, som blev en avfyrningsramp för tusentals missiler riktade mot civila israeler efter 2007, slutade de flesta israeler att tro att palestinierna är partners för fred."

"Nuförtiden är samarbete mellan demokratier viktigare än någonsin", underströk Josep Borrell. En försiktig slutsats efter mötet är att EU och Israel sannolikt kommer att utveckla sina förbindelser enligt ståndpunktsdokumentet samtidigt som fortsätter att notera sina politiska åsiktsskillnader, i synnerhet om det inte sker några framsteg i fredsprocessen.

Mose Apelblat
The Brussels Times

I tisdags kom nyheten om att Israel och Libanon hade nått en överenskommelse om ett havsområde som kan, eller inte kan, innehålla gasfynd.

I Israel välkomnades överenskommelsen av somliga medan andra var kritiska.
Israels tillförordnade premiärminister Yair Lapid förklarade att utkastet till överenskommelse mötte Israels behov i avseende vad gäller säkerhets-, ekonomiska- och legala krav.
Libanons president Aoun uttalade sig liknande med konstaterandet att ”Libanon är nöjda med det sista utkastet av överenskommelsen och att deras krav hade blivit uppfyllda.”

Avtalet i sin helhet:
Många i Israels säkerhetsetablissemang har lyft fram att den viktigaste delen i innehållet var de fem första kilometerna närmast till kustlinjen, som benämns som ”line of buoys” (sjömärkeslinje). Detta område märktes ut unilateralt av Israel efter landets tillbakadragande från säkerhetszonen år 2000. Avtalet ska försäkra att ingen del av Israels kustlinje kan attackeras från Libanon.

Sjömärkeslinjen kommer nu att betraktas utifrån status quo. Det kommer inte tillkomma ytterligare krav på att justera detta område under förutsättning att inte ett annat avtal nås i framtiden mellan bägge parter.   

I och med att sjömärkeslinjen förhandlades klart innebär det att hela det omtvistade gasfältet Kana kommer att vara exklusiv libanesisk, ekonomisk zon.

Det talas om att Israel kommer att kompenseras för intäkter som går förlorade från reservoaren Kana.
Israel kommer att ges ett brev om garantier från den amerikanske presidenten att USA åtar sig att skydda Israels säkerhets- och ekonomiska rättigheter i händelse av att den libanesiska, terroriststämplade, gruppen Hezbollah bestämmer sig för att utmana avtalet i framtiden.

De som är för avtalet åberopar:
Det är ett historiskt avtal. För första gången ser vi en formell överenskommelse mellan Israel och Libanon.

Förhoppningen är att avtalet ska bringa regional stabilitet. Libanon får bygga sin egen gasplattform. Med detta ser många det från Israels sida att Libanon kommer göras mindre beroende av Iran i frågan om deras energibehov.

Överenskommelsen sammanfaller med att man nu genomför tester vid gasfältet Karish, som snart blir operationell. Karish anses vara under israelisk suveränitet. Hezbollah hade tidigare hotat med att attackera Israel om Israel började att pumpa gas före ett avtal hade slutits.

De som är emot avtalet åberopar:

Att Israel har gett efter på grund av hot från Hezbollah.
Att man var överdrivet generösa med att ge upp konkurrerande anspråk när det kommer till gasfältet Kana, att det överlappar det omtvistade området och bitvis sträcker sig in på Israels exklusiva ekonomiska zon.  

Det lyfts också fram kritik mot att avtalet nås av en interimregering mindre än tre veckor före ett val.

Riksåklagaren, och tillika statens försvarare i ärenden som kommer till högsta domstolen, rekommenderade att avtalet ratificerades genom röstning i det israeliska parlamentet. 

Den israeliska regeringen, som saknar majoritet i det israeliska parlamentet, valde att godkänna avtalet i kabinetten istället.
I Libanon löper presidentens mandatperiod ut vid slutet av månaden. Således var bägge parter angelägna om att nå en överenskommelse snarast.

Överenskommelsen kan komma att prövas i israeliska domstolar där riksåklagaren och statens försvarare kommer att stödja regeringen. 
 

Ankomsten av fem röda kvigor till Israel har rönt stor uppmärksamhet och ses som det första steget mot uppförandet av ett nytt tempel i Jerusalem. Många kristna menar att händelsen visar att Jesu återkomst närmar sig.

– Det är absolut ett tidstecken, säger pastor K G Larsson.

 

”Säg till Israels barn att de skaffar fram åt dig en röd kviga som är felfri och inte har något lyte och som inte har burit något ok.”

Så står det i 4 Mosebok kapitel 19, och det är just utifrån de bibelverserna som ankomsten av de röda kvigorna till Israel rönt stor uppmärksamhet.

Tempelinstitutet i Jerusalem har länge letat röda kvigor, som inte får ha något annat än röda pigment i sig, för att kunna uppföra ett nytt tempel i Jerusalem.

– De röda kvigorna är helt livsnödvändiga, utan dessa kan de inte bygga templet, säger K G Larsson, som själv följt letandet efter kvigorna i många års tid.

– Man kan inte inviga ett tempel om man inte har aska från en [uppbränd] röd kviga, man kan inte avskilja präster om man inte har askan, och man kan inte ens en gång fira gudstjänst utan askan, utvecklar han.

Ankomsten av de röda kvigorna har väckt stor uppståndelse. Många kristna ser byggandet av ett tredje tempel som något som ska ske i sista tiden, alldeles innan Jesus kommer tillbaka.

– Ja, det här är absolut ett tidstecken, säger KG Larsson, och förklarar att det hänger ihop med vad Paulus skriver i 2 Thessalonikerbrevet om hur antikrist ska träda fram i sista tiden och sätta sig i templet.

– Det handlar om templet i Jerusalem, och där finns i dag inget tempel att sitta i. Om det ska kunna gå i uppfyllelse så måste det finnas ett tempel, förklarar han.

Hos en uppfödare i Texas har man till slut hittat fem röda kvigor som uppfyller kriterierna och som godkänts av judiska rabbiner. När kvigorna nyligen anlände till Israel firades det med en ceremoni på flygplatsen i Haifa.

– De har sökt i minst tio år efter de här kvigorna så att de ska kunna bygga templet, berättar K G Larsson.

För de ortodoxa judarna är de röda kvigorna en nödvändighet, förklarar K G Larsson. Enligt dem är det judiska folket i dag inte fullt ut i Guds bestämmelse, menar Larsson.

– För att vara det behöver de ett hemland, vilket de har i dag, och de behöver en hemstad. Det har de också. Men de behöver även ett tempel. Det är den tredje biten som fattas.

De röda kvigorna ska nu hållas i två olika hägn. Om de fortsatt uppfyller kriterierna kan de nu ettåriga kvigorna slaktas och brännas tidigast om ett år. Men när själva templet skulle kunna byggas upp är inte klart.

– Jag vet inte hur lång tid det dröjer, men jag ser ingenting som säger att de inte kan uppföra templet.

Templet ska sedan uppföras på Tempelberget i Jerusalem.

– Någon annan plats är otänkbar, menar K G Larsson.

Nyligen bekräftade en domstol judars rätt att besöka Tempelberget för att be – utan yttre tecken, enbart tyst i sina hjärtan.

– Det är många sådana saker som bara hakar i varandra för tillfället. Det går väldigt fort just nu, menar K G Larsson.


Mattias Backlund
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Denna artikel publicerades i Världen idag den 29 september

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

 

"Dessa upptäckter är ett svar till alla som tvivlar på den rätta vägen och vår närvaro här och i hela Israel", sade chefen för Benjamins regionala råd i Judeen och Samaria.

En arkeologisk utgrävning i Tel Tibnah i Binyamin-regionen i Judeen och Samaria har lett till att en gammal bosättning har upptäckts, som går tillbaka till den tid då israeliterna gick in i Israels land, för över 3000 år sedan.

Under en månad av utgrävningar i Tel Tibnah på uppdrag av Binyamin Regional Council och Bar-Ilan University, upptäcktes också många fynd från den forntida staden som fungerade som huvudstad i distriktet i slutet av andra tempelperioden. 
Resultaten av de undersökningar som genomförts på platsen, liksom dess omnämnanden i historiska källor, visar på närvaron av en central bosättning från tidig bronsålder till den ottomanska perioden – vid tider av regional administrativ och militär betydelse.

Utgrävningarna avslöjade en stor offentlig mikva (rituellt bad), komplett keramik, mynt och ben. Ett sällsynt mynt från tiden för det stora upproret mot romarna omkring 70 e.Kr. hittades också, med inskriptionen "År två för Sions frihet."
Skärvor av keramik som tyder på kontinuerlig bosättning hittades också under utgrävningarna, tillsammans med 18 mynt, varav fyra var identifierbara.

Ett av mynten identifierades som ett romerskt mynt från 58-89 efter Kristus, och ett annat var ett mamluksmynt i silver från 1200-talet med en lejonfigur – symbolen för den mamlukske sultanen Baibars.

En välbevarad romersk spjutspets med anor från 200-talet med böjd spets, ett sällsynt fynd i Israel, upptäcktes också på platsen.

Trots området Tel Timnas storlek och betydelse hade platsen inte utgrävts förrän nyligen och information om den kommer från arkeologiska undersökningar och litterära källor. 

Före sexdagarskriget 1967 fungerade området som en jordansk militärpost, och än i dag finns det kommunikationsskyttegravar som användes av den jordanska armén.

Resultaten av undersökningarna tyder på att toppen av jordhögen var bebodd från bronsåldern till den romerska perioden, medan sluttningarna var bebodda från den hellenistiska och romerska perioden till den sena arabiska perioden, då centrum av bosättningen låg på den västra jordhögens sluttning.

Fynden av undersökningarna pekar på två gyllene perioder i platsens historia- järnåldern och den tidiga romerska eran.

Söder om jordhögen sträcker sig en stor begravningsplats med två gravar med dekorerade fasader, som var synliga fram till början av 1900-talet
och dateras till slutet av andra tempeltiden. 

Vid foten av gravarna fanns en stor reningsmikva från
andra tempeltiden som användes av invånarna på platsen och kanske av pilgrimer som passerade på väg till Jerusalem.

 "Studien av utgrävningsfynden kommer att kasta ljus över områdets historia och den materiella kulturen för dess invånare under en mängd olika perioder, och särskilt under den tidiga romerska perioden när det låg i Tel-Timna, en av huvudstäderna i Judahs distrikt”, sade Dr. Davir Raviv från Bar-Ilan University.

Yisrael Gantz, ordförande för Benjamins regionala råd, sa att "i centrum av Benjamin, mitten av landet, avslöjades en etablerad judisk stad som var en samlingspunkt vid huvudleden mot Jerusalem. Det är spännande att röra vid gravarna och lämningarna och faktiskt känna våra rötter och arv.”
"Dessa upptäckter är ett svar till alla som tvivlar på den rätta vägen och vår närvaro här och i hela Israel", förklarade han.

Denna nyhet har tidigare rapporterats om bland annat i Times of Israel och Israeltoday

LÄNGE LEVE ORDET! Som utställare på bokmässan i Göteborg får vi ett elegant rött band med dessa ord. Vi ges pamfletter med budskap om att den internationella avdelningen Globala Torget är en myllrande mötesplats för alla som intresserar sig för vår omvärld. Beklagligt nog lever Globala Torget inte upp till sin egen självbild.

Vänskapsförbundet Sverige – Israel utsattes för Cancel Culture under gårdagen. Det borde vara fullständigt otänkbart i Sverige - synnerhet från representanter som säger sig värna om det fria ordet.

Från det Globala Torget har arrangörerna under flera månaders tid varit tydliga:
De har varit positiva till att arrangera en debatt mellan Vänskapsförbundet Sverige-Israel och organisationer som representerar en annan syn på situationen i Mellanöstern.
Från vår sida har vi hela tiden välkomnat en debatt.

Onsdagen den 21 september tackade den israeliska organisationen B’tselem ja till att delta i en debatt om tillståndet i Israel och Palestina.   

Igår nås B’tselem av beskedet att de ska debattera mot en annan israelisk organisation på det Globala Torget – den mycket seriösa och aktiva NGO Monitor.

Två timmar senare nås vi av beskedet från Globala Torget att NGO Monitor inte ges tillstånd av arrangörerna att varken gå upp på scenen för att hålla en föreläsning eller att debattera mot den andra israeliska organisationen.

Att en organisation stängs av från att debattera en annan organisation är en sak. Båda parter måste vara överens om regler och förutsättningar.
Att de ansvariga för Globala Torget däremot förvägrar representanter från en demokrati att framföra åsikter, som man kan hålla med om eller välja att inte hålla med om, är ytterst uppseendeväckande.

Står Globala Torget verkligen upp för det fria ordet?

Eller är det fria ordet bara reserverat för somliga?

Få förväntar sig att bokmässan ska vara en del av problemet när det gäller kampen för yttrandefriheten i vårt land. Det fria ordet behöver fler vänner – inte färre.
 
Mats Fält
Vice ordförande
Vänskapsförbundet Sverige-Israel
Telefon: 073-595 34 16
Epost: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Följande text skickades ut som pressmeddelande under fredagen


 Israel är ansett att vara en världsledare i livsmedelsteknik och har sett lanseringen av över 50 lokala nystartade företag i matersättningssektorn. 


Alternativa proteiner, som erbjuder ett sätt att omvandla vårt matsystem, gå bort från animaliska produkter och mot odlat kött, fermenterade- och växtbaserade alternativ – lockar israeliska forskare, entreprenörer och statliga investeringar, och signalerar uppkomsten av ett lovande område i det israeliska innovationsekosystemet. 

Israels ministerium för innovation, vetenskap och teknik, tillsammans med ministeriet för jordbruk och landsbygdsutveckling och Good Food Institute Israel (GFI Israel), en vetenskapsbaserad ideell organisation, tillkännagav i augusti en statlig investering på alternativa proteiner.


Israel anses vara världsledande inom livsmedelsteknik och har sett lanseringen av över 50 lokala nystartade företag inom matersättningssektorn.
 
Den alternativa proteinindustrin, som inkluderar livsmedelsprodukter tillverkade av växter, odlat kött producerat från djurceller och jäsningsprocesser som införlivar mikroorganismer i djurfria system, tilldrar sig stort forskningsintresse i den akademiska världen, förutom uppmärksamheten från institutionella och statliga investerare.

Israel är också ett av världens två största investeringsmål hos alternativa proteinföretag, med 320 miljoner dollar, vilket står för 18 % av investeringarna över hela världen.

Motorn som driver denna industri är akademin, som genererar studier som leder till potentiella nya vägar för tillämpad forskning, och sedan affärsmöjligheter.

Banbrytande vetenskapliga studier utförda i labb vid akademiska- och forskningsinstitutioner tar itu med flaskhalsar och leder, tillsammans med den resoluta aktiviteten hos akademiska institutioners kommersialiseringsarm, till en ökning av antalet företag inom området med förmåga att samla in betydande medel. 

Området har också blivit en finansieringsprioritet för den israeliska regeringen, vilket bevisas av ett nytt strategiskt investeringssamarbete mellan ministerierna.
Detta samarbete inkluderar en ny fond som ska delas ut som anslag till israelisk forskning, centrerad på alternativa proteiner som ersättning för kostproteiner från kött, fisk, ägg och mjölk.

"Det här initiativet kommer i hög grad att bidra till att bibehålla Israels konkurrenskraft som innovatör på området och placera det i framkanten av global kunskap och forskning", säger Hilla Haddad Chmelnik, generaldirektör för ministeriet för innovation, vetenskap och teknik.

"Detta program är det första steget i en omfattande strategisk plan som kommer att gynna både det lokala jordbruket och den högteknologiska industrin, och som är betydelsefullt, särskilt i ljuset av den ökande globala oron för livsmedelssäkerhet och klimatpåverkan från djurbaserade produkter." tillade hon.
 
Det globala matsystemet har stora konsekvenser bortom ens tallrik. Kött-, ägg- och mejeriproduktion är ohållbar och ineffektiv och påverkar klimatförändringar, miljöförstöring och antibiotikaresistenta sjukdomar.
 
Naama Kaufman-Fass, generaldirektör för jordbruksministeriet, sa att "den ökande efterfrågan på animaliska livsmedelsprodukter kräver att vi agerar ansvarsfullt – och möter den nuvarande efterfrågan samtidigt som vi söker alternativa hållbara lösningar för framtida generationers skull."
 
Ett exempel på ett sådant israeliskt företag är Aleph Farms, som producerar kött från djurcellsodling. Detta eliminerar behovet av att föda upp och odla djur för mat och ger ett hållbart alternativ till protein från odlade djur.

Den alternativa steken kan skryta med en rad fördelar i jämförelse med vanlig stek.
Den tid som krävs för att producera sådant kött skulle bara ta tre veckor, jämfört med två år med traditionell nötköttsodling. Dessutom undviker labbodlat kött skadliga antibiotika, har ett lägre miljöavtryck och kommer i slutändan att minska djurslakt och lidande.

Denna nyhet har tidigare skrivits om av Times of Israel,och Israel Hayom

 

Fler artiklar