Martin Blecher

06 Juli 2021

• Hamas
• Abrahamavtalen
• Iran

Förra året i augusti gick vi in i en ny era:  Ett 70-årigt dödläge byttes ut mot en era av mer samexistens. Undertecknandet av Abrahamavtalen mellan Förenade Arabemiraten och Israel som jag hjälpte att mäkla i var ett fräckt, modigt drag vilket lovade att slutligen åstadkomma framsteg där allt annat hade misslyckats.      

Efter den senaste konflikten med Gaza, trodde många att Abrahamavtalen var dött. Var någonstans var den utlovade freden, med raketeter flygande?    

Till dessa skeptiker vill jag säga, titta på det större sammanhanget. Abrahamavtalen handlar inte om emiraters eller israelisk framtid utan hela regionens framtid.    

Sanning är, att Mellanösternkonflikten inte är mellan israeler och palestinier utan mellan Israel och Iran.  Fråga er själva vem som tjänar på denna konflikt? Det palestinska folkets rättigheter och hopp har kidnappats av Hamas att tjäna en iransk agenda.   

Och det är mot iransk extremism som vi måste fortsätta kämpa.   

När ledarskapet för Förenade Arabemiraten bestämde sig att gå vidare med Abrahamavtalen, gjordes det med en strategisk vision inte bara för Förenade Arabemiraten utan för hela regionen. Skeptiker trodde att avtalet var kopplat till Trump-administrationen, som om det bara skulle tyna bort med nästa administration. Men det finns ingen väg tillbaka. Vi går framåt med full fart och har redan sett ökat värde av att ha sådana initiativ, inte bara för Förenade Arabemiraten och Israel, utan för hela regionen.    

Sedan tillkännagivandet av Abrahamavtalen, har vi sett att vi kan bygga broar av tillit och respekt.    

Vi i Förenade Arabemiraten hade lagt grunden: vi hade redan ändrat utbildningssystemet och narrativet av religiösa personer, förberett vårt folk för vägen mot fred.  

Men detta är inte bara om oss. Folket i regionen längtar efter förändring, inte minst bland det palestinska folket, som är desperata efter nya ledare, ledare som kan röra sig bortom en rigid regim med en agenda som missbrukar det folk de regerar över.    

För att detta ska hända, måste vi också bekämpa propagandakriget – det där israelerna förlorade i den senaste omgången av stridigheter mellan Israel och Hamas. Jag såg skildringar inte bara från Mellanöstern utan även från väst, som representerade ett skifte.     

Ett av de största misstagen i denna skildring, som jag såg upprepas i media om och om igen, var sättet de talar om Gaza som om det är ockuperat av israelerna. Det är det inte: Det är ockuperat av Hamas. Och det palestinska folket lider i Gaza på grund av Hamas, inte på grund av israelerna.    

Tyvärr, även om propagandan från Hamas och Iran inte är sann, är den nu dominerande.   

Fortfarande, finns anledning att vara hoppfull. 20 år sedan var den palestinska frågan prioritet nummer ett i regionen. Nu ser människor i gulfstaterna annorlunda på saken. Vi bryr oss fortfarande. Vi stödjer fortfarande palestinierna. Vi tror på en tvåstatslösning. Men folket i gulfstaterna tycker inte längre att detta ska komma på bekostnad av vårt nationella intresse. Många aktivister svarade till Hamas och Jihad- influerad media och inlägg på sociala media med att säga, vi bryr oss om palestinierna – men vi bryr oss inte om dessa terroristorganisationer.     

Vad allmänheten inte förstår är vem som är bakom så mycket av den media de läser – vem det är som finansierar denna missriktade skildring, vilken endast tjänar till att skydda Hamas, och i slutändan Iran.    

Den senaste konflikten med Gaza borde vara det sista kriget. Vi borde alla lära oss att tala ett språk: fredens språk. Nu är tiden kommen att gå från ord till handling.    

Hamas och det palestinska ledarskapet har kapat tänkandet hos två miljoner palestinier för att sälja deras politiska och terroristagendor. Vi vill att det palestinska folket ska åtnjuta det vi åtnjuter, att ha det vi har, och skapa en bättre framtid för en ny generation. Men vi måste göra detta tillsammans, med alla intressenter i regionen, från icke statliga aktörer till skolor, religiösa ledare och regeringar.    

Vi kan inte göra det ensamma.     

Dr Ali al Nuaimi är ordförande i Kommittén för försvarsfrågor och inrikes- och utrikesrelationer i Förenade Arabemiratens nationalråd, en representativ lagstiftande församling vars 40 medlemmar, hälften indirekt valda och hälften utsedda, tjänar som rådgivare till emiratets ledarskap.  

https://www.newsweek.com/i-helped-broker-abraham-accords-its-time-free-palestinians-hamas-iran-opinion-1598198  

Översättning: Bengt-Ove Andersson 

Martin Blecher

02 Juli 2021

• Sverige och Israel
• kyrkan
• antisemitism

68 och kyrkan: Så tog ideologi över teologi inom svensk kristenhet

Svenska kyrkan får i en färsk rapport kritik för att ha antagit ideologiska ståndpunkter framför teologiska i synen på staten 

Marxistiska idéer har haft en stark påverkan på Svenska kyrkans syn på staten Israel och konflikten mellan Israel och Palestina. Det påstår idéhistorikern Johan Sundeen i en rapport om kristenhetens syn på Israel.

Johan Sundeen blev intresserad av kristenhetens syn på Israel när han skrev boken ”68-kyrkan: Svensk kristen vänsters möten med marxismen 1965-1989”. Den kom ut 2017 och handlar om hur vänstern tog makten över kyrkan, i det som kallas Den långa marschen genom institutionerna, där vänstern ville uppnå revolutionen genom att infiltrera institutionerna och påverka samhället inifrån. I boken tog Johan Sundeen inte upp Israelfrågan eftersom den riskerade att skymma det övriga innehållet.

Nu har han gått vidare med en rapport för den kristna tankesmedjan Claphaminstitutet: ”När teologi blev 68-ideologi. Etableringen av en Israelfientlig opinion inom svensk kristenhet 1967-1982”. I den har han granskat kristenhetens syn på Israel i bland annat tidskrifterna Judisk krönika, Palestinsk front och Kristet forum.Sundeen menar att kritiken mot Israel är det kristna vänsterprojekt som bäst bestått tidens tand.

– Ingen pratar längre med engagemang om kulturrevolutionens Kina, Tanzania, Nicaragua, Kuba, DDR eller andra vänsterprojekt, men frågan om Israel och Palestina lever i allra högsta grad, säger Johan Sundeen till Epoch Times.

Johan Sundeen, docent i idé- och lärdomshistoria, har studerat marxismens påverkan på kyrkan och dess syn på Israel. Foto: Suss Wilén

Andra projekt gick ut på att stödja repressiva regimer, medan det i Israel och Palestina handlade om att stödja den svagare parten. Detta blev påtagligt efter Israels seger i sexdagarskriget mot arabiska stater i juni 1967.

– I Palestina kunde de ställa sig på samma sida som en underdog.

Kyrkan drogs med i 68-vågen

Detta skiftade det ideologiska perspektivet så att det på ett diskret sätt passade 68-vänsterns retorik.
– Där rycktes 68-kyrkan med, säger Johan Sundeen.

Framställningen inleds med ett citat från 1971 av Carl-Henric Grenholm, Svenskkyrklig Israelideolog och professor emeritus i etik: ”Palestinierna önskar utplåna Israel som stat, vill helt krossa Israel. Detta är helt riktigt – och det är en målsättning vi bör stödja.”

Sundeen konstaterar att ”De radikala vindar som blåste bland akademiker i allmänhet och studenter i synnerhet under den senare delen av 1960-talet gick inte kristenhetens organisationer obemärkt förbi.” Inte minst kom den frikyrkliga studentrörelsen att påverkas av ”tidens upprorsanda och frambrytande vänsteridéer”.

Den kristna studentvärlden genomgick en politisering och skulle ”sätta den kristna tron i relation till de stora världspolitiska frågorna”.

Sundeen menar att den propalestinska kristna vänstern, i likhet med den kristna 68-vänstern i stort, huvudsakligen drevs av ideologi och inte teologi, och motiverades av marxistiska synsätt framför bibliska.

Världskyrkomötet i Uppsala 1968

Att fientligheten mot Israel är starkare inom svensk kristenhet än dansk och norsk kopplar han åtminstone delvis till det för vänsterinflytandet så avgörande världskyrkomötet i Uppsala 1968. Svenska kyrkans närmande till islamistiska organisationer spårar han också till det sena 1960-talets vänsteridéer.

Sundeen förnekar inte att det finns mycket berättigad kritik av staten Israel.
– Men det finns en besatthet av Israel som inte handlar om konflikten i sig. Det finns en demonisering av Israel som bidrar till det antisemitiska bruset, där även Svenska kyrkan hörs.

Mycket av kritiken är vänsterretorik:
– Man ser Israel som en kapitalistisk och imperialistisk stat. Krigshandlingar har haft betydelse men det är oerhört anmärkningsvärt att den enda lösningen på konflikten i Mellanöstern skulle vara att upplösa staten Israel. Israel framkallar uppenbarligen aggressioner som ingen annan stat. Det är något mycket speciellt med den judiska staten, säger Johan Sundeen.

En stor invandring från Mellanöstern liksom att författare och politiker odlar en negativ bild av Israel har också betydelse, menar han.

Mer extrem än den arabiska

Israels nuvarande ambassadör Ilan Ben-Dov har i Expressen hävdat att ”den som analyserar Svenska kyrkans politik gentemot Israel ser att den ofta är mer extrem och mer polariserande än den som har sitt ursprung i den arabiska världen”.

Sundeen skriver att ett svenskt språkrör för palestinaledda BDS, som vill bojkotta Israel, hamnade i blåsväder efter att ha uppmanat till en aktion för det palestinska folket: ”Hennes val av datum föll på Kristallnatten, den dag på året då Förintelsen ihågkoms genom bland annat offentliga manifestationer. Dagen var vald med omsorg. Den antisionistiska argumentationen har under lång tid sökt jämställa den judiska statens agerande mot palestinierna med den nationalsocialistiska terror och utrotningskampanj som riktades mot judarna under andra världskriget.”

'Jude' har blivit ett skällsord.

I rapportens förord påpekar teologie doktor Annika Borg att antijudiska föreställningar i högsta grad lever i dagens Sverige. Hon refererar till en rapport från februari i år om situationen för judiska elever i Malmö:
”'Jude' har blivit ett skällsord som förknippas med smuts, girighet, makt och hämndlystnad. Skämt om Förintelsen eller om att Hitler hade rätt och inte gjorde ett tillräckligt bra jobb, hör till vardagen för judiska barn och unga i den svenska skolan och retoriken är givetvis inte begränsad till Malmö.”

Hon pekar också på Brå-rapporten ”Antisemitiska hatbrott” från 2019 som menar att hatbrotten mot judar aktiveras av hatet mot staten Israel.

Bärande punkter

Sundeen ser fyra bärande punkter i rapporten:
1. Det idéhistoriker kallar 1965-års världsbild låg till grund för den storskaliga vänstervåg som vällde in över samhället 1968. 1965 introducerades ett synsätt inom vänstern som fokuserade på uppdelningen mellan stark/svag, förtryckare/förtryckta, och ett starkt engagemang för tredje världen:

2. Kyrkliga grupper anlade en ideologisk och politisk infallsvinkel på konflikten mellan Israel och Palestina, istället för att som tidigare ha baserat sin ståndpunkt på Bibeln. Här skiljer sig Sundeens rapport från tidigare forskning som menat att det fanns religiösa grunder för den ändrade synen på Israel.

3. Broderskapsrörelsen – den kristna gren av Socialdemokratin som numera kallas Socialdemokrater för tro och solidaritet (STS) – var avgörande för att den yttre vänsterns tankar fick så starkt inflytande i kyrkan och på dess syn på Israel.
– Broderskapsrörelsens Uppsalaavdelning och dess unga medlemmar drev på detta, och det har haft stark påverkan på Socialdemokratin och hela samhället, säger Johan Sundeen.

4. Det löper en röd tråd från 1965 fram till idag, av starkt stöd från kyrkan för BDS-rörelsen, vilken av flera länder klassats som antisemitisk.

Påtryckningar om känsliga citat

Rapporten har fått ett varmt mottagande, tycker Johan Sundeen. Samtidigt uppfattar han att Svenska kyrkan försöker tiga ihjäl kritiken.

– Sveriges Radio ville sända en debatt mellan mig och någon från kyrkan, men lyckades inte hitta någon från kyrkan. Det är intressant att de inte verkar vilja ta diskussionen.

Innan rapporten gick i tryck blev Johan Sundeen utsatt för påtryckningar om att inte ta med känsliga citat, så som det ovan nämnda om att utplåna staten Israel.
– Jag har varit skribent i mer än 30 år och har aldrig varit med om något liknande tidigare. Dessa frågor är mycket känsliga, säger Johan Sundeen.

Ett annat uttryck för frågans laddning är att det är svårt att få tid och pengar till denna typ av forskning.
– Det kan hända att finansiärerna drar sig för att satsa på detta. Men jag hoppas verkligen att man ska kunna bedriva vetenskaplig forskning även på känsliga ämnen.

Kyrkan vill inte bojkotta

Epoch Times har kontaktat Svenska kyrkan men de som kan bemöta kritiken har semester. Istället hänvisar presstjänsten till kyrkans webbplats där Erik Lysén, Svenska kyrkans internationella chef, säger: ”Svenska kyrkan vill inte bojkotta Israel.”

Han anser inte att Israels bosättningar utgör en legitim del av Israel, vill utgå från 1967 års gränser, ha en tvåstatslösning samt att Israels ockupation av Palestina upphör. På webbplatsen finns också en replik på ambassadör Ilan Ben-Dovs uttalande: ”Att vara kritisk till den politik som för närvarande förs av ett lands regering är inte detsamma som att vara fientlig mot landet i sig.”

Sara Kukka-Salam, ordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet, är inte insatt i Sundeens rapport och avstår kommentarer, men säger:
– STS är en organisation som står för Israels rätt att existera och israelers rätt till säkerhet, och palestiniers rätt till ett hemland och självständighet.

Av: Hans Bengtsson
 
Artikeln publicerades i Epoch Times 7 juli 2021. 
Tack riktas till Vasilios Zoupounidis som givit sitt tillstånd till att artikeln återpubliceras i Israelnytt. 

 

Martin Blecher

21 Juni 2021

• Assymetrisk krigsföring
• Israel i krig
• Hamas
• Raketer
• Gaza

Varje vettig människa vill att blockaden mot Gaza ska upphöra. Men Gunnar Olofsson söker inte efter svaren på frågan över varför en blockad överhuvudtaget existerar, skriver Martin Blecher generalsekreterare för Vänskapsförbundet Sverige Israel i en replik på debattinlägget Blockaden av Gaza måste få upphöra och ockupationen få ett slut! från den 14 juni. 

Det råder ingen tvekan om att civilbefolkningen i Gaza är utsatt för begränsningar. Det råder heller ingen tvekan om att militanta grupper utgör ett hot mot Israel, både på land och till havs. Att försöka förlika dessa två verkligheter är inte alltid så lätt, även om Gunnar Olofsson vill få läsaren att tro det motsatta.

Israel har infört blockad av Gaza, sedan Hamas, som har svurit att förgöra Israel, tog territoriet från den internationellt uppbackade Palestinska myndigheten 2007.

Blockadens syfte är att förhindra att vapen och annan militär utrustning kommer in i Gazaremsan.

Sedan Hamas bildades 1987 har gruppens hemliga väpnade gren – som arbetar jämsides med en mer synlig politisk organisation – utvecklats från en liten milis till vad Israel beskriver som en ”halvt organiserad armé”.

2007, när Hamasterroristerna kastade ut den Palestinska myndigheten från Gaza och tog över kustremsan genom en våldsam kupp, införde Israel och Egypten en fast blockad. Enligt israelisk militär fortsatte smugglingen och tog fart efter att Mohammed Morsi, en islamistledare och Hamasanhängare, valdes till president 2012, innan han störtades av Egyptens armé.

För att producera raketer framställer Hamas kemister och tekniker drivmedel genom att blanda gödning, oxidator och andra ingredienser i sina improviserade fabriker. Viktiga komponenter tros fortfarande smugglas in i Gaza genom en handfull tunnlar som fortfarande är i funktion

Vad som nu cirkulerar är en idé- det är ännu inte en plan- om ett ytterst seriöst ekonomiskt paket till befolkningen i Gaza. Betraktare är dock skeptiska till huruvida denna plan går att implementera eftersom tillsyn och övervakning till vem detta levereras till är vitalt. Den palestinska myndigheten har varit motvilliga att ta på sig ansvaret för övervakning därför att de inte får återta fullständig kontroll över Gaza vilket Hamas är motvilliga att ge upp.

Israel och USA sitter heller inte inne med lösning över hur man ska säkerställa att föremål som kan användas för dubbla användningsområden som cement, järn och annan utrustning inte hamnar i Hamas händer för upprustning och återuppbyggande av tunnelnätverk.

Få betvivlar huruvida USA, EU eller någon annan regional aktör är villigt att bevaka detta på marken. Om det ansvaret slutligen skulle läggas på den palestinska myndigheten är det inte alltför osannolikt att de kommer skrämmas, mutas eller bli tvingade av Hamas och det kommer inte vara effektivt för någon part.

Ingenting uppstår ur ett vacuum. Det vore klädsamt om läsaren upplystes på detta.

Martin Blecher, Generalsekreterare Vänskapsförbundet Sverige Israel

Artikeln publicerades i Värmlands Folkblad 21 juni 2021

Martin Blecher

16 Juni 2021

• UNRWA
• Flyktingar
• Bistånd

“Med tanke på de upprepade avslöjandena om hur palestinska barn som finns i UNRWA:s regi får lära sig hat och uppvigling beklagar vi djupt bristen på tillsyn, transparens och ansvarsutkrävande av organisationen”, skriver 26 EU-parlamentariker i ett brev till bland annat Europeiska kommissionens ordförande Ursula von der Leyen och FN:s generalsekreterare António Guterres.

Fem krav för fortsatt stöd

• Att en oberoende utredning granskar vem/vilka som har godkänt och producerat det kritiserade undervisningsmaterialet.
• Att UNRWA offentliggör rutiner för hur organisationen granskar undervisningsmaterial innan det börjar användas.
• Att UNRWA lägger till faktabaserad information om judar och Israel i undervisningsmaterialet.
• Att det genomförs en oberoende granskning av hur UNRWA:s system för översyn fungerar.
• Att UNRWA besvarar frågor om hur organisationen har ändrat och tagit bort problematiska formuleringar gällande antisemitism och uppvigling.

Artikeln publicerades ursprungligen i tidningen Dagen och är ett utdrag från ursprunglig text.
Tack riktas till tidningen Dagen och Johannes Ottestig som givit tillstånd till att utdrag av artikeln återpubliceras i Israelnytt.

Martin Blecher

14 Juni 2021

• UNRWA
• Flyktingar

Genom att underblåsa hat mot Israel och bidra till att palestinier cementeras i utanförskap är UNRWA inte längre en del av lösningen utan en del av problemet, skriver David Lega, KD.

Så har en vapenvila slutits i Mellanöstern. Även om striderna ser ut att vara över för den här gången så är det viktigt att vi fortsatt står upp för Israel – Mellanösterns enda demokrati. Jag sörjer offren på båda sidor, men vi måste tala klarspråk om vem som är ansvarig.

Skulden för dödsfallen och förstörelsen i Israel och Gaza ligger på Hamas och islamiska Jihad allena. Vi måste komma ihåg att båda dessa terrororganisationer finansieras av Iran och har som mål att utrota staten Israel. De använder sin egen befolkning som mänskliga sköldar och skickar sina raketer i syfte att orsaka så mycket skada och lidande som bara är möjligt. Jämför detta med den israeliska försvarsmaktens agerande, som gör stora ansträngningar för att undvika civila dödsoffer på båda sidor.

Vi får inte tro att den här konflikten bara handlar om israeler och palestinier. Låt oss prata om en tung aktör som ofta går under radarn. Låt oss prata om United Nations Relief and Works Agency for Palestine Refugees in the Near East – eller UNRWA, som förkortningen lyder.

UNRWA är ett FN-organ som bildades 1949 för att lösa den akuta situationen för de 700 000 palestinska flyktingar som flytt från de områden som tillfallit den nybildade staten Israel. UNRWA bedriver sjukvård, socialt arbete och utbildning i de flyktingläger från kriget som än i dag finns kvar på Gazaremsan, men också på Västbanken och i grannländerna.

Tanken var att UNRWA skulle vara en temporär inrättning. I dag, mer än 70 år senare, kan vi konstatera att detta FN-organ som var tänkt att vara en del av lösningen nu är en del av problemet.
Inom FN-systemet finns två hjälporganisationer för flyktingar: Ovan nämnda UNRWA, samt The United Nations High Commissioner for Refugees, UNHCR, som tar hand om resterande 80 miljoner flyktingar runt om i världen. De 700 000 palestinska flyktingarna från 1948 års krig uppgår i dag till långt över fem miljoner.

Till skillnad från andra flyktingar, som blir av med sin flyktingstatus när de inte längre befinner sig på flykt, går det palestinska flyktingskapet i arv. I stället för att integreras i sina nya hemländer förpassas nya generationer palestinier i stället till ett liv i bidragsberoende, misär och utanförskap.

Vi måste se över vad våra skattepengar går till. En sak är säker: De ska inte användas för att finansiera antisemitisk hatpropaganda.
—  David Lega

En bärande princip för UNRWA kallas Ḥaqq al-ʿAwda och innebär att alla palestinska flyktingar har rätt att återvända till det land som i dag är Israel. Denna princip är oförenlig med internationell rätt och skulle, om den genomfördes fullt ut, leda till att den judiska befolkningen blir en minoritet i sitt eget land. Genom att måla upp en orealistisk vision lär UNRWA de palestinska flyktingarna att hata Israel och människorna som bor där. Det är ovärdigt och omänskligt.

UNRWA erbjuder inte på något sätt en lösning på konflikten. Det de gör är att medverka till att den cementeras. UNRWA motarbetar fred och försoning.

UNRWA har vid upprepade tillfällen kritiserats för antisemitiskt och våldsbejakande innehåll i sitt undervisningsmaterial. I lektionerna i arabisk grammatik förväntas eleverna praktisera satslära på meningar som “Palestiniern dog som en martyr för att försvara sitt moderland” och “Vi ska försvara moderlandet med blod”.

När det sedan är dags för samhällskunskap påstås det att Israel dumpar radioaktivt avfall på palestinsk mark och att man tagit initiativ till att bränna ner al-Aqsamoskén i Jerusalem. Spalter upp och spalter ner i UNRWA:s skolböcker fyllda med hat, lögner och uppmuntran till våld.

Just det här materialet har tagits fram av UNRWA:s egna medarbetare och distribuerats till 320 000 elever på Gazaremsan och Västbanken. Trots att UNRWA efter stor press har medgett att misstag har begåtts så har man ingen plan för hur man ska kunna återbörda det utprintade materialet.

EU är UNRWA:s näst störste givare. 2020 uppgick stödet till 1,1 miljarder kronor. Trots att UNRWA lovar bättring blir de ständigt föremål för nya skandaler. Det här måste givetvis få ett slut. UNRWA måste reformeras i grunden.
Glädjande nog ser vi början till en attitydförändring bland politikerna i Bryssel. Nyligen antog Europaparlamentet en text som fördömer innehållet i skolböckerna och UNRWA:s försök att mörka det som hänt. Som ersättare i parlamentets budgetkontrollutskott var jag med och tog fram den formulering som röstades igenom.

Det gäller att smida när järnet är varmt. Nu när trycket på UNRWA ökar härifrån Europaparlamentet har jag tagit initiativ till en namninsamling, där vi kräver att EU ställer tuffa krav på tillsyn och transparens. Om dessa krav inte uppfylls så måste EU strypa alla utbetalningar till UNRWA. Det är glädjande att den amerikanska regeringen nyligen tillkännagav att man infört en liknande villkorslista.

Vi måste se över vad våra skattepengar går till. En sak är säker: De ska inte användas till att finansiera antisemitisk hatpropaganda. Inte heller ska de gå till organisationer som aktivt motarbetar fred och försoning i Mellanöstern. Summa summarum: dina skattemedel ska inte finansiera UNRWA.
 
Artikeln publicerades i tidningen Dagen 14 juni 2021.
Tack riktas till David Lega som givit sitt tillstånd till att artikeln återpubliceras i Israelnytt.
 

Martin Blecher

01 Juni 2021

• Flyktingar

Palestinska flyktingar har i ett antal arabländer förvägrats att utöva ett 20-tal yrken på grund av sin etnicitet.

Judarna i arabländerna uppgick på 1940-talet till drygt 800 000. Tio år senare hade mellan 90-95 procent fördrivits eller flytt. I dag, med undantag för Iran som inte är en arabisk stat, så finns några få tusen judar kvar utspridda i arabvärlden. Det är etnisk rensning, otvivelaktigt.

En av de ständiga anklagelserna som kastas mot Israel är begreppet "etnisk rensning". Tittar man exempelvis på Jerusalems demografiska historia är den ganska precis.

Före den moderna sionistiska rörelsen var det aldrig mer än 45 000 invånare i Jerusalem. Vid 1944 hade antalet invånare gått upp till 157 000. 97 000 judar och resten delades lika med cirka 30 000 muslimer och 30 000 kristna araber.

Före sionismen var Jerusalem en ganska liten stad.

1967, även om judar förbjöds från jordanska kontrollerade områden, fördubblades antalet judar till 195 700. Antalet muslimer ökade också under dessa år till 55 000. Under jordanskt styre minskade antalet kristna med mer än hälften – till endast 12 500.

Efter 50 år av judiskt styre och förmodad etnisk rensning har antalet arabiska muslimer i Jerusalem ökat nästan sexfaldigt – till 320 000. Demografin på Västbanken och Gaza har liknande siffror. Att skriva om etnisk rensning är inte bara att visa på djup okunnighet och historielöshet. Det är argumentvrängning.

Anklagelsen om apartheid är nästa form av intellektuell slapphet från Salander.

Israel och Palestina är två separata folk spunnet ur två separata rörelser med två separata ambitioner. En hel palestinsk generation har vuxit upp under skolor styrda av palestinska myndigheten och under Hamas-styre.

En person som är född när palestinierna började förvalta sina egna angelägenheter i en ny myndighet enligt Osloavtalen är nu 25 år gammal. Någon som är född i Gaza när Hamas tog makten kommer snart att avsluta gymnasiet.

En majoritet av världens länder (70-80 procent) har erkänt Palestina som stat. Det betyder att man erkänt ett separat territorium, en befolkning och framför allt separat styre.

Palestinska flyktingar har i ett antal arabländer förvägrats att utöva ett 20-tal yrken på grund av sin etnicitet. Libanon är här ett konkret exempel. Konstitueras denna typ av styrning och maktutövning som apartheid? Vilken terminologi är organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter beredda att använda för situationer där diskriminering och förtryck är så mycket värre?

Det är förståeligt att Pär Salander skriver under som professor emeritus. Det kan vara på sin plats att förtydliga att han varken är professor emeritus i konfliktlösning, konflikthantering, internationella relationer eller fredskunskap.

Martin Blecher, generalsekreterare Vänskapsförbundet Sverige-Israel

Artikeln publicerades i Västerbottens kuriren 1 juni 2021

Martin Blecher

27 Maj 2021

• Sverige och Israel
• Hamas

.Fred i Mellanöstern är ingen IKEA-möbel
av: Martin Blecher
2014 svarade Israels dåvarande utrikesminister Avigdor Liberman att Sveriges regering måste förstå att situationen i Mellanöstern är mer komplicerad än att montera ihop en Ikeamöbel. Sveriges synssätt på konflikthantering tycks inte ha ändrats sedan dess skriver Martin Blecher, generalsekreterare Vänskapsförbundet Sverige-Israel.

Socialdemokratin tycker om att prata om begrepp som internationell rätt, väl medveten om att detta begrepp är ganska omfattande och att det finns flera skolor inom begreppet som sådant. Dock får aldrig betraktaren veta det.

Annika Strandhäll med flera upprepar gamla mantran men ingen tycks ha lösning på det faktum att Hamas styr Gaza och alla försök till att avväpna rörelsen har misslyckats. Likaså saknar politikerna svar på hur det gick med världssamfundets löften om att avväpna Hezbollah i Libanon och Syrien.

Mästrande ton

Naturligtvis är det enkelt för Annika Strandhäll att inta en mästrande ton om vad som borde göras i regionen. Hon själv har ju aldrig upplevt krig och lever i världens mest fredligaste region. Nedan listar jag fem ganska betydande anledningar till varför Annika Strandhälls utspel tyvärr förblir en illusion:

1) Finns ingen fredsmäklare

USA anser inte att tiden nu är kommen för en fredsprocess. Joe Biden upprepade det senast under söndagen. USA har varit avgörande i fredsavtalen med Egypten, Jordanien, Förenade Arabemiraten, Bahrain, Marocko och Sudan

2) Det finns ingen israelisk regering

Israel har varit i valkaos sedan december 2018 och gått igenom fyra val. Det finns en möjlighet att oppositionen till Benjamin Netanyahu lyckas bilda regering. Denna regering skulle i sådana fall sakna nödvändigt konsensus för ett fredsavtal.

3) 1967 års stilleståndslinjer är ett stort hinder

Palestinierna insisterar på ett geografiskt område i närheten av 1967 års stilleståndslinjer. Även om denna hållning har brett stödd internationellt är det förmodligen bara tre israeliska partier i nuvarande parlamentet som stödjer sådan utgångspunkt.

4) Avsaknad av ett enat palestinskt ledarskap

Det är inte bara Israel som inte har stabil regeringsstyre. Palestinierna höll val senast 2006 och valen som skulle hållas nu ställdes in då Mahmoud Abbas riskerade förlora Västbanken (han har redan förlorat Gaza). Den palestinska myndigheten har varit delad sedan Hamas, i en blodig kupp, tog makten i Gaza och uteslöt palestinska myndigheten från området. Alla försök till enighet har misslyckats.

5) Gazakriget stärkte Hamas

Annika Strandhäll med flera missar att det framgår i Hamas program att Israel ska förintas. Det är inte en liten sak att utelämna för politiker när man skriver en debattartikel.

Hamas, som stöds av iranska medel, anses vara en terrorgrupp av aktörer som USA, EU, Kanada och Australien.

Det senaste Gazakriget, även känt som "Operation Guardian of the Walls", gav Hamas ett lyft politiskt såväl som militärt.

Beslutet från viktiga internationella aktörer att försöka avväpna Hamas och att öka den palestinska myndighetens ställning kunde inte komma i ett svårare ögonblick.

Beslutet från viktiga internationella aktörer att försöka avväpna Hamas och att öka den palestinska myndighetens ställning kunde inte komma i ett svårare ögonblick.

En fredsprocess är den bästa lösningen på frågan om Gaza, men Hamas är fortfarande ett av de viktigaste hindren. Det internationella samfundet måste först ta reda på om det kan neutraliseras innan de tror att någon fredsprocess kan vara möjlig.

Annika Strandhäll med flera har rätt. Det krävs politiskt mod. Att i en debattartikel utelämna vitala komponenter är inte beviset på sådant mod. Det är ren populism.

Martin Blecher, generalsekreterare Vänskapsförbundet Sverige-Israel

Artikeln publicerades i Göteborgsposten 26 maj 2021

Martin Blecher

22 Maj 2021

• Assymetrisk krigsföring
• Israel i krig

Hur mycket kostar Israels militära kampanj landets ekonomi? För att svara på den frågan måste en rad olika aspekter av ekonomin beaktas.

Först den militära aspekten. Tusentals Iron Dome-missiler har avfyrats mot inkommande Hamas-raketer, och var och en kostar mellan 50 000 och 80 000 dollar, enligt olika uppskattningar. Arméns beslut att inkalla upp till 7 000 reservister har också ett högt pris, då deras löner måste betalas av National Insurance Institute, liksom de hundratals luftattacker som utförts av flygvapnet. Dessa siffror stiger ständigt.

Samtidigt är kostnaden för Israels privata sektor cirka 180 NIS per dag, enligt en analys gjord av företagarföreningens ekonomiavdelning.

Företagarföreningen kalkylerar att kostnaden för arbetsbortfall de första tre dagarna var cirka 540 miljoner NIS. Denna uppskattning syftade på skador på företag och fabriker, i enlighet med riktlinjerna för Home Front Command, enligt vilka inga hela dagsverken utfördes i södra och mellersta distriktet mellan 11 och 13 maj.

Uppskattningen är baserad på kostnaden för en arbetsdag, om man antar att cirka 35 procent av arbetsstyrkan i södra regionen var frånvarande från arbetet, och cirka 10 procent i mellersta regionen.

Uppskattningen tar inte hänsyn till ekonomiska förluster genom direkta skador på fabriker, minskad lönsamhet eller indirekta skador som minskat renommé inför utländska kunder, avbrutna affärsuppgörelser, oförmåga att hålla leveranstider och andra faktorer, enligt föreningen. Om man räknar in dessa aspekter blir den totala kostnaden för affärssektorn avsevärt högre.

Företagarföreningens ordförande dr Ron Tomer uppmanade regeringen att snabbt ordna med löneutbetalningar till anställda som är frånvarande från arbetet, för att lugna både anställda och arbetsgivare.

Slutligen har tusentals hem, fordon och delar av privat egendom redan skadats genom striderna, som verkar fortsätta. Kostnaden för dessa skador uppskattas hittills till hundratals miljoner shekel.

Den pågående militära kampanjen kommer efter ett år där covid-pandemin har tvingat regeringar över hela världen att öka det sociala ekonomiska understödet och öka skuldsättningen till rekordnivåer. Israels BNP per capita sjönk med 4,3 procent under 2020, och statens utgifter ökade med 22,5 procent medan skatteintäkterna sjönk.

Samtidigt som den ekonomiska aktiviteten i landet har studsat tillbaka snabbt och arbetslösheten har sjunkit snabbare än förväntat till nuvarande åtta procent, är den ekonomiska återhämtningen bräcklig och många sektorer är fortfarande mycket sårbara för oväntade händelser.

Israels kreditvärdighet har varit stark trots kostnaderna för covid-viruset. Men förlängda våldsamheter riskerar att sänka densamma. På torsdagen sade Fitch, en av agenturerna vars kreditvärderingar hjälper internationella investerare att bedöma ekonomiska beslut, att förlängda strider utgör ett hot mot Israels kreditvärdighet.

Av: Zev Stub

Artikeln publicerades ursprungligen i Jerusalem Post 15 maj 2021.

Översättning: Bengt-Ove Andersson, Vänskapsförbundet Sverige Israel

https://www.jpost.com/israel-news/what-is-the-cost-of-israels-current-military-campaign-668184

Martin Blecher

21 Maj 2021

• Assymetrisk krigsföring
• Israel i krig
• Hamas
• Raketer

 Trots intensiv övervakning och hårda restriktioner har terrorgruppen producerat och införskaffat tusentals långdistansraketer och andra vapen. 

Under denna den fjärde omgången av våldsamheter mellan Israel och Hamas, har terrorgruppen avfyrat fler än 4 000 raketer mot Israel, varav några har nått djupare in på israeliskt territorium och med större träffsäkerhet än någonsin tidigare. 
Den aldrig tidigare skådade spärrelden når så långt norrut som till Medelhavsmetropolen Tel Aviv, och tillsammans med drönarattacker och till och med ett försök till anfall från ubåt, har Hamas visat upp en inhemsk arsenal som bara har växt trots Israels och Egyptens blockad av kustremsan sedan 14 år tillbaka.
 
Israel har infört blockad av Gaza, sedan Hamas, som har svurit att förgöra Israel, tog territoriet från den internationellt uppbackade Palestinska myndigheten 2007. Blockadens syfte är att förhindra att vapen och annan militär utrustning kommer in i Gazaremsan. 
”[Hamas] bombningar är mycket mer omfattande och precisionen är mycket större i den här konflikten”, säger Mkhaimar Abusada, professor i politisk vetenskap vid Al-Azhar-universitetet i Gaza City. ”Det är chockerande att de har kunnat åstadkomma detta under belägring.” 
Här följer en titt på hur Hamas, trots intensiv övervakning och hårda restriktioner, har lyckats bygga sin arsenal. 

Från enkla bomber till långdistansmissiler 
Sedan Hamas bildades 1987 har gruppens hemliga väpnade gren – som arbetar jämsides med en mer synlig politisk organisation – utvecklats från en liten milis till vad Israel beskriver som en ”halvt organiserad armé”. 
I början utförde gruppen dödliga beskjutningar och kidnappningar av israeler. Man dödade hundratals israeler i självmordsbombningar under den andra intifadan eller upproret, som utbröt i slutet av 2000. 

När våldet spred sig började terrorgruppen producera primitiva ”Qassam-raketer”. Projektilerna, vars drivkraft var smält socker, nådde bara några kilometer, hade usel träffsäkerhet och orsakade ringa skada, och landade ofta inuti Gaza. 

När Israel drog sig tillbaka från Gaza 2005 organiserade Hamas en hemlig försörjningskedja från sina gamla gynnare Iran och Syrien, enligt Israels militär. Raketer med längre räckvidd, kraftfulla sprängmedel, metall och maskineri flödade över Gazas sydgräns mot Egypten. Enligt experterna fördes vapnen sjövägen till Sudan, kördes med lastbil över den stora egyptiska öknen och smugglades in genom ett nätverk av trånga tunnlar under Sinaihalvön. 

2007, när Hamasterroristerna kastade ut den Palestinska myndigheten från Gaza och tog över kustremsan genom en våldsam kupp, införde Israel och Egypten en fast blockad. Enligt israelisk militär fortsatte smugglingen och tog fart efter att Mohammed Morsi, en islamistledare och Hamasanhängare, valdes till president 2012, innan han störtades av Egyptens armé. 
Gazaterrorister lagrade utlandstillverkade raketer med längre räckvidd, som Katyushas, och Fajr-5 från Iran, vilka användes under krigen mot Israel 2008 och 2012. 

En inhemsk industri 
Efter störtandet av Morsi slog Egypten till och stängde hundratals av smugglingstunnlarna. Som svar på detta tog den lokala vapentillverkningen i Gaza fart. 
”Enligt Iran hjälpte man till att starta upp missilproduktionen i Gaza och gav Hamas tekniska kunskaper, men nu är palestinierna självförsörjande”, sa Fabian Hinz, en oberoende säkerhetsanalytiker som fokuserar på missiler i Mellanöstern. ”Idag är de flesta raketer vi ser tillverkade inhemskt, ofta med kreativ teknik.” 

I en dokumentär som sändes i september av Al-Jazeera visades sällsynta filmbilder där Hamasterrorister monterade ihop iranska raketer med räckvidd på upp till 80 km och stridsspetsar fyllda med 175 kg sprängmedel. Hamasterrorister öppnade odetonerade israeliska missiler från tidigare anfall för att tillvarata explosivt material. De återanvände även gamla vattenledningsrör som missilhöljen. 

För att producera raketer framställer Hamas kemister och tekniker drivmedel genom att blanda gödning, oxidator och andra ingredienser i sina improviserade fabriker. Viktiga komponenter tros fortfarande smugglas in i Gaza genom en handfull tunnlar som fortfarande är i funktion. 

Hamas har offentligt prisat Iran för dess hjälp, som enligt experter nu främst har formen av ritningar, tekniska spetskunskaper, motortester och annan teknisk expertis. Enligt utrikesdepartementet bidrar Iran med 100 miljoner dollar årligen till palestinska terrorgrupper. 

Arsenal till beskådande 
Israels militär uppskattar att Hamas före de nya stridigheterna hade en arsenal på 7 000 raketer med varierande räckvidd, som kan nå nästan hela Israel, plus 300 antitankmissiler och 100 luftvärnsmissiler. Man har också anskaffat dussintals drönare och har en armé på cirka 30 000 terrorister, bland dem 400 commandosoldater. 

I det senaste kriget har Hamas introducerat nya vapen som attackdrönare, obemannade ubåtsdrönare som skickas ut i havet, och en ny, ej fjärrstyrd raket som kallas ”Ayyash”, med en räckvidd på 250 km. Israel hävdar att dessa nya vapen har stoppats eller misslyckats med direktträffar. 

Enligt Israels militär har operation Guardian of the Walls utdelat ett tungt slag mot Hamas vapenforskning, vapenlager och tillverkningsanläggningar. Men man erkänner att man inte har kunnat stoppa den ständiga raketbeskjutningen. 

Till skillnad från fjärrstyrda missiler är raketernas precision dålig och det stora flertalet har skjutits ner av Israels försvarssystem Iron Dome. Men genom att fortsätta gäcka Israels överlägsna eldkraft har Hamas möjligen fått fram sitt huvudbudskap. 

”Hamas mål är inte att förgöra Israel med militära medel. Huvudsyftet med raketerna är att sätta press på Israel och ändra maktekvationen”, säger Hinz. ”Det är psykologiskt.” 

Times of Israel
Översättning: Bengt-Ove Andersson 

Martin Blecher

20 Maj 2021

• Assymetrisk krigsföring
• Israel i krig

I en video från Palestinian Media Watch bekräftar en officiell palestinsk myndighetskälla den israeliska policyn att varna palestinska civila för att evakuera byggnader som rymmer terrorister och terrorinfrastrukturer i den Hamas-kontrollerade Gazaremsan, innan de förstörs. Detta har varit en lång israelisk praxis, även om det möjliggör för terroristerna att fly. Nu bekräftar också en officiell palestinsk myndighetskälla detta.

En tevereporter från palestinska myndigheten berättar vad han bevittnade i Gaza:

”När de informerades om att detta torn kommer att attackeras … evakuerades platsen fullständigt. Kvarteret, gatan, de civila byggnaderna och bostadshusen i området – helt – inklusive barn och kvinnor, och vi såg det …

Vakten som arbetar i detta torn varnades genom ett telefonsamtal från Israels säkerhetstjänst. De sa ord för ord: ”Evakuera tornet och säg att detta torn kommer att attackeras. Det kommer att attackeras när som helst. ”Efter detta samtal attackerades detta torn ungefär två timmar senare.”

https://palwatch.org/page/22794

Martin Blecher

20 Maj 2021

• Assymetrisk krigsföring
• Israel i krig
• Hamas

Ett öppet brev till mina palestinska syskon!

Jag vet att de senaste tio dagarna har varit otroligt förödande och också förvirrande. Varför låter världen israelerna göra detta mot oss? Jag skriver till er, mina palestinska bröder och systrar, för att öppna era ögon för den desinformation som våra verkliga förtryckare, Hamas, ger oss.

Jag bönfaller er, mina palestinska bröder: låt inte Hamas hjärntvätta er till att tro att det har “uppnått” någonting åt oss. Bli inte offer för dess lögner och manipulationer. Hamas är inte en rörelse som strävar efter rättvisa och de bryr sig verkligen inte om dig eller mig. Det är ett kriminellt gäng som bara bryr sig om att öka sin egen makt på vår bekostnad. Först när Hamas terrorvälde är över kan våra liv förbättras. Först då kommer du att smaka på frukterna av verklig fred med dina judiska kusiner.

Ja, jag vet att för vissa i media har Hamas mer eller mindre uppnått sitt mål i detta avskyvärda destruktiva krig som de startade för tio dagar sedan. De har spridit falska nyheter om att Sheikh Jarrah är kärnan i judisk aggression. De har uppmuntrat våldsamma upplopp i Al Aqsa genom att falskt hävda att judarna kommer att förstöra Al Aqsa, vilket aldrig har varit sant. Och sedan utnyttjade de detta för att inleda ett krig med Israel och rättfärdiga sina raketattacker. Under hela tiden visade Hamas palestinierna en tydlig kontrast mellan dess förmåga att agera och premiärminister Mahmoud Abbas och hans Fatah-partis passivitet.

Det är mycket viktigt att inse och komma ihåg att Hamas är den främsta orsaken till lidande för er, mina palestinska bröder och systrar i Gaza. Det är Hamas som ignorerade varningarna om att vattenbrunnar överutnyttjades, vilket ledde till saltinträngningar och att Gazas kranvatten inte är säkert att dricka. Det är Hamas som stulit stora delar av de massiva humanitära leveranser som är avsedda för dig som Israel dagligen har släppt in i hundratals lastbilar. Det är Hamas som har stulit cementen och metallen som är avsedd att bygga hus åt dig och istället spenderat miljarder dollar på ett massivt underjordiskt nätverk av tunnlar för att kunna kriga. Och när det kom till krig med israelerna de senaste tio dagarna, använde Hamas medvetet dig som mänsklig sköld och placerade raketramper och missiler i dina hem, lägenheter, kontorsbyggnader och till och med sjukhus – precis som de gjorde 2014.

Och nu har Hamas hänsynslöst skjutit mot de mest befolkade regionerna i Israel, utan något specifikt mål eller strategi. Ändå vet jag från mina källor i Gaza att så många som 25 procent av alla raketer som skjutits upp av Hamas kraschat inom Gaza. Det har resulterat i att Hamas dödat så många som 50 av de civila som de felaktigt skyller på Israel. Och är du stolt över det faktum att några av de Hamas-missiler som israeliska försvarsmakten misslyckades med att skjuta ned exploderade på platser som Jaffa, Abu Ghosh och Lod där arabiska israeler nu bor?

Fråga dig själv, hur exakt drar vårt folk nytta av något av detta? Vad kommer att hända med våra unga män som hjärntvättades på sociala medier och lurades att kasta tegel och Molotov-cocktails mot poliser? Hur många av vårt folk skadades allvarligt i Jerusalem på grund av Hamas uppmaning? Hur många fler drabbades av samma öde när Hamas-raketerna kraschade i Gaza, för att inte tala om de hundratusentals av er, mina bröder och systrar, som användes som mänskliga sköldar mot israeliska motattacker?

Och vad kan man vinna? Palestinier som bor i dessa fyra byggnader i Sheikh Jarrah kommer fortfarande så småningom att vräkas, ett faktum som har varit känt för dessa familjer i årtionden när de sålde rättigheterna till fastigheterna. Men glöm Sheik Jarrah ett ögonblick. Tänk på det ännu större antalet palestinier som nu är hemlösa i Gaza eftersom Hamas valde att gömma sina vapen i bostadshus.

Och när fientligheterna upphör kan du vara säker på att det inte kommer att vara invånarna i Gaza eller företrädare för dina intressen, utan Hamas-gänget, som kommer att lägga beslag på den lukrativa ekonomiska ersättningen från Qatar och europeiska icke-statliga organisationer “för att återuppbygga Gaza.” Kommer du ihåg vem som blev rik förra gången efter kriget med Israel 2014? Hamas kommer att göra exakt samma sak: De kommer att spendera biståndspengarna för att fylla på sin vapenarsenal snarare än att reparera bostäder, köpa Coronavacciner eller tillhandahålla sociala tjänster för folket. Och Hamas kommer säkert att fortsätta planera terroristattacker mot israeliska civila. Så Israel kommer att få en ännu större legitimitet för att begränsa tillgången till Al Aqsa och upprätthålla den defensiva blockaden runt Gaza: Det är du som kommer att drabbas, inte Hamas i sina lyxiga bostäder. Och den fred du verkligen förtjänar kommer att vara ännu längre utom räckhåll. Den fred som kunde ha varit möjlig när Israel helt drog sig tillbaka från Gazaremsan 2005, men som istället ledde till att Hamas inrättade en auktoritär militärjunta.

Det är en tragedi att livet håller på att bli värre för palestinierna i Gaza, men allt är Hamas fel. De planerade och provocerade en militär konfrontation för att förbättra sin politiska ställning och vi kommer alla att lida för det. Återigen uppmanar jag er att öppna ögonen och se Hamas bedrägeri. Oavsett hur många judar de lyckas döda, kommer Hamas inte ha uppnått något som gynnar vanliga palestinier.

Bassam Eid

Palestinsk människorättsaktivist

Bassam Eid är en prisbelönt palestinsk människorättsaktivist. Han är själv palestinsk flykting och växte upp i flyktinglägret Shuafat. Han blev berömd under den första intifadan, bl a för sitt arbete med att dokumentera israeliska övergrepp. I en artikel klargör han nu att Hamas är palestiniernas

Martin Blecher

19 Maj 2021

• judisk stat

Staffan Carlshamre låter läsaren direkt förstå att han är just professor i teoretisk filosofi. Någon historiker är han inte. Det är nog hans studenter tacksamma över. 

Staffan Carlshamre skriver att ”staten Israel kom till under FN:s regelverk och skulle inte klara sig utan omvärldens stöd”.  

Det är djupt beklagligt att Carlshamre inte vet något om att det var Förenta nationernas föregångare, Nationernas förbund, som gav Israel den juridiska rätten till ett judiskt nationalhem. Det var nämligen Nationernas förbund som antog principen, och skrivelsen om ett återbyggande (ej byggande) av ett nationalhem för det judiska folket. Detta föregicks av en deklaration 1917. 

Nationernas förbunds juridiska beslut hade inte något som helst att göra med en stundande Förintelse, som skulle kulminera först 15–20 år senare. 

Om man inte kan redogöra för historiska fakta, bör man nog vara restriktiv med förslag och redogörelse.  

Det andra antagandet: Israel skulle inte klara sig utan omvärldens stöd. Det är en märklig formulering mot bakgrund av att världens stater är tätt sammanlänkade i en globaliserad ekonomi och globaliserad omvärld. Sverige är exempelvis extremt exportberoende och hade heller inte klarat sig utan omvärldens stöd.  
Så Staffan: få, om några länder alls skulle klara sig utan omvärldens stöd! 

Länder skapas, som en konsekvens, mot andras vilja. Det är tyvärr hela essensen, hur tragiskt och grymt det än må vara. Det är väl en av de mest grundläggande saker man ska ha kännedom om? 

Som en strategi att sätta press på Israel föreslår Staffan Carlshamre ett hot om sanktioner. 

Ingenstans har han riktat en önskan om sanktioner mot ett annat folk eller en annan nation. Vad man däremot kan konstatera är att det finns en historisk spårbarhet i att bojkotta, sanktionera eller förbjuda yrkesutövning mot judar.  

Palestiniernas lidande är enormt, fruktansvärt och i många fall omänskligt.  

Men, och detta är viktigt: palestiniernas lidande är inte unikt på något sätt. Palestinierna har gjort sitt lidande unikt.  

Hade blicken lyfts något så var det betydligt fler hinduer och pakistanier som fördrevs/flydde vid samma tid som palestinierna.  

Hinduer och pakistanier tog hand om dem som flydde och skapade varsin stat. Varför Palestina inte kunnat göra detsamma, efter att ha tackat nej till oändliga avtal, svarar inte Carlshamre på. 

Martin Blecher, generalsekreterare Vänskapsförbundet Sverige–Israel 
Artikeln publicerades i Aftonbladet.

Martin Blecher

19 Maj 2021

• Assymetrisk krigsföring
• Israel i krig

Utan det hade israeliskt liv i israeliska städer varit omöjligt och Israel hade svarat med en storskalig markinvasion med mångdubbelt fler döda på båda sidor än dagens dödstal.

Hamas uppges under de senaste tio dagarna ha avfyrat mer än 4000 raketer mot israeliska städer. Missilerna är visserligen primitiva men mängden är stor och räckvidden går ända upp till Jerusalem.

Det israeliska missilförsvaret Iron Dome har lyckats skjuta ned 90 procent. Hittills har drygt tio israeler dödats. Det är en otrolig prestation av en relativt ny teknik.

Israel är på grund av sin utsatthet världsledande i missilförsvar. Hotet kommer från de närliggande fienderna Hamas i Gaza och Hizbollah i södra Libanon men också från mer långräckviddiga och mycket mer kvalificerade missiler i Syrien och Iran.

Iron Dome är bara en av fem delar i det totala missilförsvaret som bland annat innehåller ett helt nytt laservapen, Iron Beam. Om israelerna också kan skydda sig mot de nya ryska och kinesiska supersnabba kryssningsmissilerna är okänt, men USA har intresserat sig för den israeliska tekniken, särskilt i det system som heter Davids Sling som ska ersätta Patriotsystemet.

I det militära tänkandet brukar man skilja på vilja och förmåga. Vill fienden? Kan fienden? Vill och kan vi försvara oss? När skillnaden mellan viljan och förmågan blir stor brukar man tala om asymmetrisk krigföring, vilket till exempel drabbade amerikanerna i både Vietnam och Afghanistan. En tekniskt undermålig fiende med stark vilja kan vara mycket farlig.

Men i realiteten och särskilt i balansen mellan makter spelar förmåga eller teknik en avgörande roll.

Den liberala stormaktstiden från 1989 fram till 2010-talet då demokratin och mänskliga rättigheter expanderade över hela världen vilade ytterst på amerikansk vapenteknologi. USA hade världsherravälde på haven, i luften och i rymden. Det finns olika skäl till att perioden tog slut under Obamas sista år och att den liberala euforin försvann över en natt men ett avgörande skäl är att Kina och Ryssland utvecklade den nya typen av höghastighetsmissiler som USA inte kunde skydda sig mot. Därmed kunde USA inte längre lägga hangarfartyg i Formosa-sundet och en bit ut i Indiska oceanen och diktera villkoren. Fienden hade fått förmåga att sänka dem, vilket ingen kunde göra förut. Om de har viljan vet man inte, men förmågan spelar roll för USA:s strategiska tänkande och därmed för hela den demokratiska världen. På grund av detta nya missilhot är USA:s vilja att behärska världshaven kraftigt försvagad.

I vår del av världen fick det omedelbara konsekvenser. I Syrien överträddes den ena röda linjen efter den andra utan att USA vågade göra något med en stor flyktingkatastrof som följd. Ryssland såg plötsligt nya möjligheter, invaderade Ukraina och kastade en mörk strategisk skugga över hela Europa. Kan vi försvara oss? Vill vi? Vem vill och kan försvara Baltikum? Gotland? Åland? USA:s höga militärer säger att de kanske inte kan korsa Atlanten på grund av missilhotet.

Situationen har skapat en känsla av maktlöshet och en storpolitisk depression i Europa, samt mardrömmar om rysk övermakt i alla möjliga domäner. Styr de våra demokratier? Medier? Twitterflöden?

I detta avseende är Israel ett föredöme. Trots ett svårt geografiskt läge och en förtvivlad politisk situation har landet alltid haft ambitionen att tekniskt möta varje nytt hot. Man hamnar inte i jämmerdalen, man gör något åt saken, och i den konflikt som just nu är akut är förmågan helt avgörande.

Europa bör göra likadant och Sverige bör vara med och ta initiativ. Vi har en stor och högteknologisk försvarsindustri, goda relationer med det framsynta Storbritannien och ligger geografiskt rätt. Frankrikes ambition om ”strategisk autonomi”, Tysklands mål om att dubbla försvarsutgifterna och USA:s bön om större europeiskt ansvarstagande är andra stödjepunkter.

För övrigt bör Israel sträva mot en tvåstatslösning med 1967 års gränser som utgångspunkt. Och Kina demokratiseras.

PM Nilsson

Artikeln publicerades i Dagens industri 19 maj 2021
Tack riktas till PM Nilsson som givit sitt tillstånd till att artikeln får återpubliceras i Israelnytt. 

Martin Blecher

17 Maj 2021

• Assymetrisk krigsföring
• Hamas

Jag vet att de senaste tio dagarna har varit otroligt förödande och också förvirrande. Varför låter världen israelerna göra detta mot oss? Jag skriver till er, mina palestinska bröder och systrar, för att öppna era ögon för den desinformation som våra verkliga förtryckare, Hamas, ger oss.

Jag bönfaller er, mina palestinska bröder: låt inte Hamas hjärntvätta er till att tro att det har “uppnått” någonting åt oss. Bli inte offer för dess lögner och manipulationer. Hamas är inte en rörelse som strävar efter rättvisa och de bryr sig verkligen inte om dig eller mig. Det är ett kriminellt gäng som bara bryr sig om att öka sin egen makt på vår bekostnad. Först när Hamas terrorvälde är över kan våra liv förbättras. Först då kommer du att smaka på frukterna av verklig fred med dina judiska kusiner.

Ja, jag vet att för vissa i media har Hamas mer eller mindre uppnått sitt mål i detta avskyvärda destruktiva krig som de startade för tio dagar sedan. De har spridit falska nyheter om att Sheikh Jarrah är kärnan i judisk aggression. De har uppmuntrat våldsamma upplopp i Al Aqsa genom att falskt hävda att judarna kommer att förstöra Al Aqsa, vilket aldrig har varit sant. Och sedan utnyttjade de detta för att inleda ett krig med Israel och rättfärdiga sina raketattacker. Under hela tiden visade Hamas palestinierna en tydlig kontrast mellan dess förmåga att agera och premiärminister Mahmoud Abbas och hans Fatah-partis passivitet.

Det är mycket viktigt att inse och komma ihåg att Hamas är den främsta orsaken till lidande för er, mina palestinska bröder och systrar i Gaza. Det är Hamas som ignorerade varningarna om att vattenbrunnar överutnyttjades, vilket ledde till saltinträngningar och att Gazas kranvatten inte är säkert att dricka.
Det är Hamas som stulit stora delar av de massiva humanitära leveranser som är avsedda för dig som Israel dagligen har släppt in i hundratals lastbilar.
Det är Hamas som har stulit cementen och metallen som är avsedd att bygga hus åt dig och istället spenderat miljarder dollar på ett massivt underjordiskt nätverk av tunnlar för att kunna kriga. Och när det kom till krig med israelerna de senaste tio dagarna, använde Hamas medvetet dig som mänsklig sköld och placerade raketramper och missiler i dina hem, lägenheter, kontorsbyggnader och till och med sjukhus – precis som de gjorde 2014.
Och nu har Hamas hänsynslöst skjutit mot de mest befolkade regionerna i Israel, utan något specifikt mål eller strategi. Ändå vet jag från mina källor i Gaza att så många som 25 procent av alla raketer som skjutits upp av Hamas kraschat inom Gaza. Det har resulterat i att Hamas dödat så många som 50 av de civila som de felaktigt skyller på Israel. Och är du stolt över det faktum att några av de Hamas-missiler som israeliska försvarsmakten misslyckades med att skjuta ned exploderade på platser som Jaffa, Abu Ghosh och Lod där arabiska israeler nu bor?

Fråga dig själv, hur exakt drar vårt folk nytta av något av detta? Vad kommer att hända med våra unga män som hjärntvättades på sociala medier och lurades att kasta tegel och Molotov-cocktails mot poliser? Hur många av vårt folk skadades allvarligt i Jerusalem på grund av Hamas uppmaning? Hur många fler drabbades av samma öde när Hamas-raketerna kraschade i Gaza, för att inte tala om de hundratusentals av er, mina bröder och systrar, som användes som mänskliga sköldar mot israeliska motattacker?
Och vad kan man vinna? Palestinier som bor i dessa fyra byggnader i Sheikh Jarrah kommer fortfarande så småningom att vräkas, ett faktum som har varit känt för dessa familjer i årtionden när de sålde rättigheterna till fastigheterna. Men glöm Sheik Jarrah ett ögonblick. Tänk på det ännu större antalet palestinier som nu är hemlösa i Gaza eftersom Hamas valde att gömma sina vapen i bostadshus.
Och när fientligheterna upphör kan du vara säker på att det inte kommer att vara invånarna i Gaza eller företrädare för dina intressen, utan Hamas-gänget, som kommer att lägga beslag på den lukrativa ekonomiska ersättningen från Qatar och europeiska icke-statliga organisationer “för att återuppbygga Gaza.” Kommer du ihåg vem som blev rik förra gången efter kriget med Israel 2014? Hamas kommer att göra exakt samma sak: De kommer att spendera biståndspengarna för att fylla på sin vapenarsenal snarare än att reparera bostäder, köpa Coronavacciner eller tillhandahålla sociala tjänster för folket. Och Hamas kommer säkert att fortsätta planera terroristattacker mot israeliska civila. Så Israel kommer att få en ännu större legitimitet för att begränsa tillgången till Al Aqsa och upprätthålla den defensiva blockaden runt Gaza:

Det är du som kommer att drabbas, inte Hamas i sina lyxiga bostäder. Och den fred du verkligen förtjänar kommer att vara ännu längre utom räckhåll. Den fred som kunde ha varit möjlig när Israel helt drog sig tillbaka från Gazaremsan 2005, men som istället ledde till att Hamas inrättade en auktoritär militärjunta.
Det är en tragedi att livet håller på att bli värre för palestinierna i Gaza, men allt är Hamas fel. De planerade och provocerade en militär konfrontation för att förbättra sin politiska ställning och vi kommer alla att lida för det. Återigen uppmanar jag er att öppna ögonen och se Hamas bedrägeri. Oavsett hur många judar de lyckas döda, kommer Hamas inte ha uppnått något som gynnar vanliga palestinier.

Bassam Eid
Palestinsk människorättsaktivist
 
Bassam Eid är en prisbelönt palestinsk människorättsaktivist. Han är själv palestinsk flykting och växte upp i flyktinglägret Shuafat. Han blev berömd under den första intifadan, bl a för sitt arbete med att dokumentera israeliska övergrepp. I en artikel klargör han nu att Hamas är palestiniernas verkliga fiende och den rörelse som måste krossas om fred, välstånd och en palestinsk stat ska bli möjlig.

Artikeln är översatt till svenska från denna källa
http://www.bassemeid.com/

Martin Blecher

17 Maj 2021

• Sverige och Israel
• antisemitism
• BDS

Det finns inom SSU och Olof Palmes internationella center en Israelfientlig hållning, skriver Kristofer Åberg, ordförande för Socialdemokratiska Israelvänner, i en replik på en debattartikel av socialdemokratiska företrädare om våldet i Gaza.

Det är stor tragik att konflikten mellan Israel och Palestina eskalerar. I Omvärlden den 11 maj debatterar Europaparlamentariker Evin Incir, Olof Palmes internationella centers generalsekreterare Anna Sundström och SSU:s internationella ledare, Tajma Sisic för hårda tag mot Israel. 

Som ordförande för Socialdemokratiska Israelvänner är det givet att ta avstånd från högerradikala krafter, oavsett land. Vi är också överens om tvåstatslösningen. 

Olof Palmes internationella center, eller Palmecentret, och SSU har dock på flera sätt verkat för att trappa upp konflikten snarare än att eftersträva effektiv freds- och konfliktlösning. Det måste det bli ändring på.

Ett sätt detta märks av på är det ensidiga fokuset. Det har skjutits över 2 000 raketer mot Israel, inte bara av Hamas utan också av det Fatahanknutna Al-Aqsa-martyrernas brigader. 

Synagogor har bränts ned. Civila judar har trakasserats under lång tid i Jerusalem. 

Många vill nu bestraffa judar kollektivt för vad helt andra judar gjort. Extremisterna finns alltså inte bara i ett läger. 

Detta är dock okända fakta för dem som förlitar sig på Palmecentret och SSU. Debattörerna i inlägget den 11 maj för fram ett pliktskyldigt ”våldet från alla parter måste upphöra omedelbart”; en procent av utspelet kritiserade alltså båda parter – resterande 99 procent var riktat mot Israel.

De påstår även att ockupationen pågått i över 70 år. Här åsyftas alltså inte ockupationen 1967, utan att Israel överhuvudtaget bildades 1948. 

Den typen av retorik förs vanligtvis bara fram av exempelvis Kommunistiska partiet. Det rimmar illa med att tvåstatslösningen inte bara inkluderar ett fritt Palestina utan också ett tryggt Israel. 

För många radikala palestinier är ett Palestina på Västbanken och Gaza bara ett första steg mot att även ta över hela Israel. Att kalla 1948 års Israel för en ockupation går hand i hand med den linjen. 

Det påminner också om SSU-ropen om att ”krossa sionismen” samt SSU:s officiella stöd för BDS. BDS-kampanjen vill bojkotta hela Israel och deras linje är att även om ockupationen från 1967 skulle avslutas så kommer inte kampanjen mot Israel att upphöra.

En möjlig orsak till den Israelfientliga hållningen är att Palmecentret under många år haft en expert på Palestinafrågor, organisationens Palestinahandläggare, som återkommande utmärkt sig för sina extrema ståndpunkter. I sin kamp mot Israel har hon fört fram såväl den högerradikala sekten Neturei Karta som det vänsterradikala och våldsbejakande International Solidarity Movement (ISM).

Hennes värsta utspel går ut på att Israel skulle ligga bakom terrorgruppen IS. Det uttalandet gjordes efter IS attacker mot egyptiska kyrkor där 43 människor miste livet, i april 2017. 

Varför har Palmecentret under så lång tid låtit en sådan person vara en av arbetarrörelsens viktigaste kontakter i att förse våra folkvalda med underlag? Hur gynnar det freden?

Kristofer Åberg, ordförande för Socialdemokratiska Israelvänner

Artikeln publicerades i Omvärlden 17 maj 2021.
Tack riktas till Kristofer Åberg  som givit sitt tillstånd till att artikeln återpubliceras i Israelnytt.