Aktuella nyheter om Israel
Varför är vänstern och UD så tysta om Israels fredsavtal?
- Martin Blecher
Svensk vänster, UD – sedan länge befolkat av politiskt ”rättrogna” – och Svenska kyrkan är helt stumma efter de omvälvande fredsavtalen i Mellanöstern. Hur kommer det sig? skriver Michael Cohn och Stefan Dozzi från Vänskapsförbundet Sverige-Israel.
Sveriges och EU:s doktrin i Mellanösternkonflikten efter 1967 är att Israel är den starkare parten och ska tvingas till eftergifter för att skapa fred med palestinierna. Detta har manifesterats genom att man har blundat för den samlade arabvärldens hot och bojkottförsök mot Israel samt Irans och Palestiniernas slutmål att utplåna Israel som den enda judiska staten. Dessutom har man konsekvent stött radikala och ensidiga arabiska resolutioner i FN och UNHCR mot Israel.
Bidrag flödar till terrorister
Ökande och stora bidrag har slussats till Gaza och övriga palestinska områden utan kontroll. Att Hamas bedriver terror och att PLO betalar ut stora pensioner till palestinska terrorister och deras familjer berör inte UD och utrikesminister Ann Linde kallar bidragen för socialbidrag. Miljöpartiet med inflytande över biståndet har ett DNA av Israelfientlighet, redan från då det grundades.
Opinionen på hemmaplan har cementerats genom att betala ut stora bidrag till israelfientliga organisationer exempelvis Palestinagrupperna, organisationer associerade med Muslimska brödraskapet och till Olof Palme Center.
UD befolkas av ”rättrogna”
UD, tidigare med Margot Wallström och nu med Ann Linde i spetsen, har alltid varit starkt Israelkritiska och UD har mycket riktigt också befolkats av politiskt ”rättrogna” personer med bakgrund i Tro och Solidaritet och Svenska kyrkan som kan karakteriseras som Palestinaaktivister.
När Jared Kushner åker runt i Mellanöstern bland de olika aktörerna upptäcker han att det är det palestinska ledarskapet som inte vill sätta sig vid förhandlingsbordet. Det bekräftas nu senast i Al-Arabiya av den tidigare saudiske underrättelsechefen och ambassadören i Washington, Prince Bandar Bin Sultan al-Saud. Efter varje förhandlingsrunda där palestinierna tackat nej till ett fredsavtal blev erbjudandena bara mindre och mindre.
USA har nu tröttnat på palestiniernas vägrarattityd och sjösätter en politik som de facto erkänner Israel som en stat som alla andra. Israel får själva bestämma var deras huvudstad hör hemma, dvs i Jerusalem och med delningsplanen vill man fastställa ett Israel med erkända gränser.
De senaste 15 åren har Israel flyttat fram sina positioner bland de sunnidominerade regimerna i arabvärlden, delvis på grund av det shiitiska Irans ökande aggression men också insikten om att oljan passerat sin storhetstid. Det demokratiska Israel är den viktigaste spelaren regionalt med dess ekosystem av världsledande innovationer inom jordbruk, energi och högteknologi.
Förenade Arabemiraten och Bahrain blev först ut genom att ratificera de inofficiella relationer man haft under många år genom att den 13 augusti i år sluta ett officiellt fredsavtal med Israel. Detta är en total omsvängning ifrån Khartoum 1967 där arabförbundet sa nej till erkännande, nej till fred, och nej till förhandlingar med Israel tills frågan om Västbankens framtid var löst. Dessa tre nej har varit palestiniernas strategi sedan dess och inte gett fred i området.
Den svenska vänstern, UD och Svenska kyrkan är efter dessa omvälvande avtal helt stumma. Hur kommer det sig att ingen av dem sedan den 13 augusti officiellt har kommenterat den helt nya politiska realiteten i Mellanöstern? Det är nästan helt tyst. Fredsavtalet med Sudan leder endast till en kortfattad tweet från utrikesministern.
Bilden av en regering med en akterseglad Mellanösternpolitik och ett irrelevant UD är i dag ett faktum. Dessutom undrar man hur den svenska opinionen efter åratal av desinformation ska erbjudas en mer nyanserad bild av konflikten.
Michael Cohn
Ledamot av riksstyrelsen, Vänskapsförbundet Sverige-Israel
Stefan Dozzi
Generalsekreterare, Vänskapsförbundet Sverige-Israel
Debattartikel publicerad i Expressen 27 oktober 2020
https://www.expressen.se/debatt/varfor-ar-vanstern-och-ud-sa-tysta-om-israels-fredsavtal/
Trumps europeiska fredsmodell kan skapa fred i Mellanöstern
- Martin Blecher
När Europeiska Unionen år 2012 erhöll Nobels fredspris betonade priskommitten unionens stabiliserande roll till att omforma största delen av Europa från en krigens till en fredens kontinent. I prismotiveringen betonade man även att EU bidragit till fred och försoning, demokrati och mänskliga rättigheter.
EU må har bidragit till fred och försoning på hemmaplan, men i Mellanöstern har organisationen varit betydligt mindre framgångsrik. Länge utgjorde grundpelarna i EU:s samarbete erkända diktatorer som Gaddaffi i Libyen och Mubarak i Egypten. På samma sätt har dagens EU ett nära samarbete med den islamistiska regimen i Teheran samtidigt som man vägrat stödja den demokratiska oppositionen.
Iran i all ära, men för EU är den centrala målsättningen i Mellanöstern skapandet av en palestinsk stat. Trots ett omfattande diplomatiskt arbete och åtskilliga miljarder i stöd till den palestinska myndigheten har resultatet varit magert.
Här tänker EU fel. En av huvudteserna i EU:s Mellanösternpolitik är att ingen separatfred mellan Israel och andra arabländer kan accepteras så länge som Palestinakonflikten är olöst. Denna huvudtes hör ihop med missuppfattningen att Israel–Palestina-konflikten är alla andra konflikters moder. Först när man löst denna konflikt och skapat en ny islamistisk palestinsk stat kan man enligt EU förvänta sig fred och normalisering med den övriga arabvärlden.
Men på samma sätt som det krävdes en Kopernikus för att förklara att jorden rörde sig runt solen och inte tvärtom, måste det till en skränig affärsman från New York, USA:s 45:e president Donalt Trump, för att bevisa att världen inte behöver röra sig runt axeln Palestina–Bryssel för skapa separat fred mellan forna ärkefiender som Förenade arabemiraten, Bahrain och Israel.
Ifall Trump mot förmodan skulle tilldelas Nobels fredspris denna höst kunde prismotiveringen påminna om EU:s. Fredsavtalet kan bidra till att stora delar av Mellanöstern förändras från en krigens region till ett fredens område och Trump kan ha bidragit till fred, demokrati och mänskliga rättigheter som vanligtvis uppstår när länder bryter gamla fördomar och öppnar upp sig för omvärlden. Parallellt med fredsfördraget har de båda gulfstaterna tagit flera steg i rikting mot ökad religionsfrihet.
Trumps utrikesdoktrin är lika pragmatisk som den är genialisk. När EU:s recept har varit att försöka samma formel om och om igen, trots att den varken lett till fred eller välstånd, bryter Trump gamla tabun. I den meningen är han ense med Israels avlidne president, samt Nobels fredspritagare, Shimon Peres som redan tidigt insåg att freden var en allt för viktig fråga för att helt lämnas till politikerna.
Nyckeln till fred i Mellanöstern är inte mer politik utan mer handel och ekonomiskt samarbete. Israeliska frihandelszoner har antagligen gjort mer för fred och samexistens mellan israeler och palestinier än EU:s politik de senaste fyrtio åren, som i stället strävat efter att hålla grupperna isär.
I stället för att tillämpa den egna framgångsmedicinen till ett fredligt Europa, det vill säga ekonomiskt samarbete, vill EU förhindra samarbete mellan israeler och palestinier genom att exempelvis särmärka israeliska produkter från de omtvistade territorierna trots att samarbetet framför allt gynnat palestinier som på detta sätt har garanterats skäliga löner för sitt arbete.
Den europeiska fredsmodellen om att närmast tvinga fransmän och tyskar att samarbeta kring handel och industriproduktion kunde även tillämpas i Mellanöstern. Nu är det paradoxalt nog USA:s president som vågar lansera det europeiska fredsprojektets tanke i Mellanöstern. I den meningen skulle han vara en värdig pristagare av Nobels fredspris.
Den första fredspristagararen (år 1901), Internationella Röda Korsets grundare Henri Dunant, drevs av en liknande övertygelse om att krigen måste få ett slut. Men förutom den kristna humanitarismen hade Dunant en annan passion; att skapa ett nationellt hem för det judiska folket i Palestina. Henri Dunant presenterade således den sionistiska drömmen flera tiotals år före Theodore Herzl och deltog även i den första sionistkongressen 1897 som en av endast några få kristna deltagare.
Donald Trump må ha sina personliga brister men hans insats för att bevara och stärka den judiska staten och skapa fred i Mellanöstern kan inte ifrågasättas.
Tomas Sandell
Rådgivare i EU-frågor, grundare av European Coalition for Israel
Israelkommentar publicerad i Världen idag 1 oktober 2020
Blind svensk analys av Mellanöstern
- Martin Blecher
De uppmärksammade fredsavtalen mellan Israel, Förenade Arabemiraten och Bahrain har sin grund i Irans allt aggressivare agenda mot andra stater i regionen, skriver Gunnar Hökmark.
Fredsavtalen mellan Förenade Arabemiraten och Bahrain med Israel har mötts av betydande uppmärksamhet i internationell press och har välkomnats. I Sverige ansågs de däremot av ett antal medier mer som en svekfull handling mot palestinier – som om det fanns en moralisk uppgift att stödja den pågående processen av ständig krigföring och terror snarare än en fredsprocess. Så djupt sitter 1970-talets utrikespolitiska agenda kvar.
Reaktionerna i Sverige visar på det grundläggande problemet med svensk Mellanösternpolitik. Där har ordet “Mellanösternkonflikten” alltid stått för att det är konflikten mellan israeler och palestinier som är regionens konflikt, och i den mån andra konflikter förekommer beror dessa också på konflikten mellan Israel och palestinierna. Underförstått är också att det är Israels ansvar att konflikten med palestinierna består, att något fredsavtal inte slutits och att andra konflikter, liksom terror, i regionen fortsätter.
Det är en befängd syn på verkligheten och en i det närmaste blind analys av vad som präglar Mellanöstern.
- För det första diktaturerna och brutaliteten som föder hat och stimulerar antisemitism.
- För det andra de spänningar inom regionen som diktaturerna skapar gentemot sina medborgare och mellan varandra. Syriens diktatur är ett exempel på hur krigföringen mot det egna folket destabiliserar långt bortom det egna landets gränser.
- För det tredje de religiösa motsättningarna som finns inom regionen och som fördelar sig på de regionala konflikter som finns. Det handlar om Iran som är regionens mest destruktiva aktör men som i svensk debatt i det närmaste lyser med sin frånvaro. Det hjälper inte hur många regimen mördar, hur mycket terrorism man stimulerar till och finansierar, hur mycket krigföring man stöder och hur mycket man hotar att utplåna Israel. Iran förblir ändå i den svenska debattens radarskugga.
- För det fjärde den islamistiska extremismen som finns i både sunni- och shiagrupperingar. Varje eftergift till Israel – eller till demokrati, mångfald och respekt för mänskliga fri- och rättigheter – framställs som svek och legitimerar våld. Hamas har tillsammans med andra extrema grupper gjort det självständiga Gaza till en plattform för krigföring, i stället för start för fred och utveckling. Hizbollah bedriver terror på Irans vägnar i regionen och har avslöjats med planer riktade mot Europa. ISIS har gjort delar av regionen till ett helvete för människor med en terror som sträcker sig världen över.
- För det femte Turkiet som vänt sitt regionala intresse mot Mellanöstern snarare än mot att komma närmare Europa. Turkiet bidrar till kriget i Syrien liksom till destabilisering var de än kan hävda sig.
Det som har hänt i och med fredsavtalen är att den säkerhetspolitiska verkligheten har tagit ut sin rätt och påverkat det politiska tänkandet. Det är nu inte omvärldens, som varit politiskt bekväm att fokusera på Israel, uppfattning om motsättningarna som gäller utan regionens egna förutsättningar.
Det finns alla skäl att konstatera att den amerikanska administrationen med Donald Trump har lyckats få till stånd fredsavtalen, men det bygger inte främst på amerikanska påtryckningar utan på en verklighet som blivit allt hotfullare. Iran har utvecklat en alltmer aggressiv agenda mot andra stater och har i väpnade former direkt utmanat Saudiarabien om ledarskapet i regionen. Det är därför inte Trump utan hotet från Iran som varit utlösande för en ny tids fredsprocess.
Detta är en utveckling som förhoppningsvis kommer leda till ett Israel som upplever mindre hot och fler allierade och som därför kan vara berett att på nytt våga en fredsprocess. En process där palestinier accepterar att allt inte kan vinnas och som kan se freden som en möjlighet i stället för som ett svek.
Kanske kan fler inse att den stora konflikten, och det stora hotet mot omvärlden, kommer från diktaturens våldsdoktriner och användande av hat snarare än från den stat som är en demokratisk enklav i Mellanöstern. Oavsett vilka synpunkter vi har på Israels politik måste Sverige omdefiniera sin syn på Iran, liksom på allt det våld som de övriga diktaturerna bygger på, för att rätt förstå Mellanösterns många konflikter.
Och vi måste lära oss att hellre stödja en demokrati än dess fiender. Det borde vara det mest självklara.
Gunnar Hökmark
Ordförande Frivärld och fd Europaparlamentariker (M)
Debattartikel publicerad i Dagen 27 september 2020
”En normalisering med arabvärlden leder till israelisk-palestinsk fred”
- Martin Blecher
Fred mellan Israel och palestinierna kommer att uppnås genom att Israel upprättar förbindelser med arabstater, sa den tidigare brittiske premiärministern Tony Blair vid Jerusalem Posts konferens.
-- Grunden för strategin i regionen, att israeler och palestinier förhandlar om fred och att övriga regionen därefter sluter upp, är den raka motsatsen till vad som lär hända, sa Blair och fortsatte: Vad man i själva verket borde göra är att skapa fred mellan Israel och arabvärlden och inkludera den palestinska frågan i den freden.
Blair menade att den israelisk-palestinska konflikten inte i första hand handlar om territorium, utan snarare om ett behov av att acceptera varandra.
-- Vi måste jobba hårt för att försöka få fram en generation av palestinska politiker som inser att det enda sättet för dem att få en palestinsk stat är genom en genuin och djup förståelse mellan människor, mellan kulturer och inte bara genom att förhandla om markområden, sa han.
Det viktigaste Israel kan göra under tiden är att försöka lindra palestiniernas ekonomiska situation.
Blair är för närvarande ordförande för the Tony Blair Institute for Global Change. Han gästade Vita Huset när Abrahamavtalen skrevs under förra veckan, och var en varm anhängare av överenskommelserna, som han sa varit målet för hans arbete under många år.
-- I slutänden är det bäst att lösa den palestinska frågan rimligt och rättvist, sa han.
-- Arabvärlden stöder fortfarande den palestinska saken, men har till stora delar dragit slutsatsen att det är orimligt att de skall förväntas offra sina egna intressen för den.
Sedan Blair lämnade posten som brittisk premiärminister för tolv år sedan för att fokusera på Mellanöstern, har han besökt israel och Förenade arabemiraten uppskattningsvis 250 gånger.
Blair säger sig ha noterat ett stort skifte i Mellanöstern, där ledare försöker modernisera.
-- Över hela arabvärlden pågår det en kamp mellan två grundläggande idéer. Det finns en grupp ledare som vill modernisera sina samhällen och ekonomier, och som vill skilja mellan islam och islamism. De vill också ha ekonomier som är öppna, så att deras folk kan lyckas om de jobbar hårt, och kan leva med sina familjer i säkerhet och välstånd.
Hoten mot denna vision kommer från den islamiska republiken Iran och dess extrema shiaorienterade lydorganisationer, så väl som från andra jihadist- och extremistgrupper, som det Muslimska brödraskapet.
-- Här har Israel samma intressen som de i huvudsak muslimska arabländerna beträffande hur Mellanöstern skall utvecklas. Det är detta som är så spännande, och anledningen till att det är fred mellan Förenade arabemiraten och Israel.
Blair menar att det är betydligt tuffare att få Saudiarabien att normalisera sina kontakter med Israel.
Ändå ser Blair en saudisk tendens till modernisering när det gäller kvinnans och religionens roll i samhället, och behovet av att diversifiera ekonomin för att minska oljeberoendet. Tony Blair Institute kartlägger hur den israelisk-palestinska konflikten skildras i saudisk media, och upplever ett skifte där rapporteringen om Israel blir mer positiv, medan bilden av palestinerna blivit mer negativ.
Blair tog även upp antisemitismen inom det labourparti han ledde under 13 år. Förre labourledaren Jeremy Corbyn anklagades vid upprepade tillfällen för att tolerera antisemitism inom partiet, och dessutom själv i ord och handling sprida antisemitism.
-- Antisemitism inom labourpartiet är något verkligt fruktansvärt och skamligt. Den nye labourledaren Keir Starmer agerar tveklöst mot hat.
Blair uttryckte oro för antisemitism i progressiva kretsar över hela världen.
-- En sak jag försöker göra genom mitt institut, och skulle vilja göra mycket mer, är att konfrontera antisemitismens nya inkörsport – den finns lika mycket hos vänstern som hos högern, och slutar alltid på samma sätt – en demonisering av Israel.
Den tidigare brittiske premiärministern uppmanade vänstern att fördöma antisemitism och förklara att man kan inta rimliga positioner som är kritiska mot Israel utan att samtidigt kritisera Israels existens.
Lahav Harkov, Jerusalem Post
Publicerad i Jerusalem Post 24 september 2020
Varför är normaliseringen möjlig, och vad missar svenska medier?
- Martin Blecher
Ibland undrar jag om de som "analyserar" Mellanöstern i svensk media någonsin besökt området? Om de har pratat med några araber eller israeler - ja andra än PLO:s proselyter och Hamas vänner då...
I SvD skriver Jesper Sundén bl a följande: "Men framför allt handlar tisdagens signering i Vita Huset om vapenaffärer, nationella intressen och amerikanska jobb". Och TTs första tweet i ämnet: "Svikna - igen. Känslan är välbekant hos palestinier sedan arabländer skaffat sig viktigare prioriteringar. Förenade Arabemiratens och Bahrains fredsavtal med Israel river söner årtionden av arabisk solidaritet för att enas kring en gemensam fiende."
Dessa narrativ är Irans, PLOs och Hamas. De som är emot avspänningen och Abrahamavtalet sprider bilden av att det bara handlar om att fiendens fiende är min vän, dvs att motståndet mot Iran är den enda faktorn bakom avspänningen och normaliseringen. Samt förstås om att Trumps enda idé är att prångla fler vapen i regionen. Det är så obegripligt naivt och platt som analys - och så fel.
Iran är förstås EN av flera pusselbitar, en viktig sådan framför allt för att det har gjort det politiskt möjligt för ledarskapen i länderna att sätta sig över decennier av misstro. Men grundorsakerna går betydligt djupare än så.
Covid-19 har bidragit kraftfullt för att göra normaliseringen möjlig nu. Länderna i Mellanöstern har drabbats mycket hårt av nedstängningar och minskad ekonomisk aktivitet. Hela den grundstrategi som präglar GCC-området - att minska oljeberoendet och växla över till mer entreprenörskap och innovationsinnehåll, riskerar att sättas på paus eller till och med gå bakåt. Det gör förstås att arabländernas ledare oroar sig för sina egna länders ekonomiska framtid - och därmed sin egen maktbas. Vapen från USA? Herregud, det finns massor med andra länder att köpa vapen från och USAs faktiska inflytande över GCC har minskat i takt med att USAs fokus vänts inåt snarare än utåt.
Men en av de viktigaste orsaken till normaliseringen är den gamla Hökmarksdoktrinen: "Om man gör som man har gjort, så kommer det att gå som det har gått." PLO har i decennier visat sig totalt oförmögna att utnyttja det utpressningsläge de haft i regionen. Istället har det palestinska ledarskapet präglats av en världsledande nivå av inkompetens, korruption och oförmåga att göra något åt palestiniernas situation.
Det som hänt, och som svensk media tappar totalt, är att arabvärlden tröttnat på PLO.
Istället gör de bedömningen att en normalisering med Israel gör att förhandlingarna om palestiniernas framtid istället läggs i deras händer - samtidigt som PLO marginaliseras. Och det är bra mycket större sannolikhet att arabländerna lyckas än att PLO lyckas. Klart som tusan att PLO är sura på att ha förlorat sin maktbas!
Varför skulle arabländerna lyckas bättre än PLO? Därför att de är bra mycket vassare än PLO i varje enskild fråga. Och för att de har den ekonomiska makten att på riktigt göra skillnad i diskussioner med Israel. Och för Israel är förstås en lösning att föredra som leder till regional stabilitet och säkerhet - och dessutom tillgång till en enorm marknad.
Så denna normalisering handlar inte primärt om Iran eller vapeninköp. Den handlar om PLO:s inkompetens och framför allt på att länderna tillsammans och var och ett kan tjäna avsevärt på det - i säkerhet och framtida tillväxt.
Och det har grundats för det i åratal. Om svenska journalister bara följt arabisk media hade de noterat alla de positiva artiklar om judendomen som saudiska Arab News publicerat de senaste åren. De hade kunnat läsa och skriva om den synagoga som byggs i Abu Dhabi, bredvid den nya katedralen och moskén i Brödraskapens Hus. De hade kunnat läsa MBZs (kronprinsen i Abu Dhabi) artiklar och anföranden och kunnat dra sina egna slutsatser.
Jag antar att oviljan att se djupare handlar om Trump. Trumps motiv måste ju vara att prångla amerikanska vapen i Mellanöstern, om man får tro medier. Det må så vara. Men Trumps eventuella vilja att sälja vapen hade inte inte räckt för att göra Abrahamavtalet möjligt. Däremot har USA haft en bidragande roll i att göra avtalet möjligt nu. Och visst har F-35-planen som UAE vill köpa av USA men som blockerats av Israel spelat en roll. Med all respekt för en flygplansaffär, men som förklaring till ett helt historiskt normaliseringsavtal är det en minimal historia. Flygplansaffärer kommer och går - men normaliseringsprocessen är i princip irreversibel. Och framför allt är den enormt uppskattad i såväl de arabiska länder det handlar om och i Israel. Det hade svensk media också kunnat rapportera om, om de lyft luren och ringt några samtal - ja med andra än gamla PLO-kramare då.
Sven Otto Littorin
Publicerad på egna facebooksidan 16 september 2020
- - -
Sven Otto Littorin har tillsammans med Daniel Schatz startat +971 +972 Business Consultants inriktat på att underlätta handel mellan länderna:
Furthering UAE-Israeli Trade
The historic peace agreement between Israel and the United Arab Emirates (UAE) is expected to bring unprecedented business deals, tourism and investment opportunities to both countries.
Acting as your partner, +971 +972 Business Consultants help you identify business opportunities in Israel and the UAE that match your strategic priorities and guide you throughout the process. For best results, we cooperate with a well-established and broad network of business, government and NGO partners in both countries.
Läs mer: www.971972.net
Terrorklassa den Iranstödda islamiströrelsen Hizbullah
- Martin Blecher
Interpellation 2020/21:6 Terrorklassning av islamiströrelsen Hizbullah
av Lars Adaktusson (KD)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
Nyligen har regeringen i Litauen fattat beslut om att definiera den libanesiska islamistmilisen Hizbollah som en terrororganisation. Enligt landets utrikesminister, Linas Linkevičius, bygger beslutet på bland annat underrättelseuppgifter som visar att Hizbullah planerar och genomför terrorhandlingar som utgör ett hot mot säkerheten i flera länder, däribland Litauen.
Med beslutet att terrorklassa Hizbullah ansluter sig Litauen till ett antal länder och organisationer som agerat på samma sätt. Det gäller bland annat USA, Storbritannien, Tyskland, Kanada och Nederländerna, men även ett antal Gulfstater och Arabförbundet.
Europeiska unionen har sedan 2013 terrorklassat den så kallade militära grenen av Hizbullah, trots att någon sådan gren inte existerar utifrån rörelsens egen definition. Redan 2012 förklarade Hizbullahs vice generalsekreterare, Naim Qassem, att det varken finns någon politisk eller någon militär gren utan att organisationen ska ses som en "enhetlig motståndsrörelse". Att trots detta upprätthålla distinktionen riskerar att spela de krafter i händerna som aktivt verkar för att undgå konsekvenserna av en terrorstämpling.
Hizbullah bildades i början av 1980-talet med stöd av ayatolla Khomeini i Iran för att sprida den islamiska revolutionen och militärt bekämpa staten Israel. Sedan dess har Hizbullah som organisation varit inblandad i utländska terrordåd men också i blodiga strider i Syrien och i en allvarlig destabilisering av Mellanöstern. Trots representation i Libanons parlament är Hizbullah fortfarande direkt knutet till diktaturen i Iran såväl politiskt som ekonomiskt. Nyligen framkom att Hizbullah har kopplingar till det lager av ammoniumnitrat som i början av augusti exploderade i Beiruts hamn och som förutom omfattande materiell förstörelse ledde till att över 200 människor miste livet.
Sammantaget är det mot denna bakgrund centralt att EU, på samma sätt som Litauen och ett antal andra länder, terrorklassar Hizbullah i dess helhet.
Jag vill därför fråga utrikesminister Ann Linde:
1. Anser ministern och regeringen att EU:s distinktion mellan en politisk och en militär gren fortfarande är relevant med tanke på hur Hizbullahs ledande företrädare själva definierar organisationen?
2. Hur ser ministern på besluten som fattats av ett antal nationella regeringar om att terrorklassa Hizbullah i dess helhet, och avser ministern att vidta några åtgärder för att EU ska göra detsamma?
Lars Adaktusson
Interpellation inlämnad 10 september 2020
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/interpellation/terrorklassning-av-islamistrorelsen-hizbullah--_H8106
- - -
Svar från utrikesminister Ann Linde under fredagens debatt i kammaren:
Anf. 19 Utrikesminister Ann Linde (S)
Fru talman! Lars Adaktusson har frågat mig om regeringen anser att EU:s distinktion mellan Hizbullahs politiska och militära gren fortfarande är relevant samt om Sverige kommer att verka för att EU "terrorklassar" Hizbullah i dess helhet.
Sverige har inga nationella sanktioner utan följer de sanktioner som EU eller FN beslutat om. Den militära grenen av Hizbullah är listad inom ramen för EU:s terrorismsanktioner sedan juli 2013 (Common Position 2001/931). Sanktionerna innebär bland annat en frysning av tillgångar och förbud mot tillhandahållande av medel. Listan över personer, grupper och enheter ses över regelbundet. För att föra upp en person, grupp eller enhet på listan krävs enhällighet i EU. Frågan om att utöka listningen av Hizbullah har vid flera tillfällen diskuterats inom EU. Någon utökning av listan är i dagsläget inte aktuell.
Samtidigt är EU fullt enig om att de gällande sanktionerna mot organisationen måste bibehållas och fullt ut implementeras. Så som Hizbullah agerat, inte minst i samband med den avskyvärda attacken mot israeliska turister i Bulgarien 2012, råder det ingen tvekan om vilket slags organisation vi har att göra med. Organisationens militära aktivitet är ett hot mot stabiliteten i Libanon. Nyligen konstaterade till exempel FN:s särskilda sändebud i internationella Libanontribunalen att personer med kopplingar till Hizbullahs beväpnade gren låg bakom lönnmordet på Libanons före detta premiärminister, Rafiq Hariri, 2005. Hizbullah utgör också en negativ kraft i regionen, inte minst genom sitt deltagande i Syrienkonflikten, sitt stöd till Asadregimen och attacker och hot mot Israel.
Sverige fortsätter givetvis att stå upp för Israels legitima säkerhetsbehov. Det är obestridligt att Hizbullah företagit strids- och terrorhandlingar som ett led i sin väpnade kamp. EU och omvärlden har fördömt detta våld. Vårt fördömande av Hizbullah står inte i vägen för möjligheterna att verka för en fredlig och stabil utveckling i Libanon. Redan före explosionen i Beiruts hamn i augusti brottades landet med en djup politisk, ekonomisk och finansiell kris. Konsekvenserna för befolkningen är mycket kännbara. Andelen fattiga har fördubblats på ett år, liran har förlorat 80 procent av sitt värde och det spås minus 25 procents tillväxt de kommande två åren. Till detta kommer en oroväckande spridning av covid-19 samt förstås den enorma utmaning som det innebär för Libanon att vara värd för nästan två miljoner flyktingar från Syrienkriget och från Palestina.
Dessa utmaningar står i fokus för regeringens och EU:s Libanonpolitik. Den samlade EU-positionen är att det är viktigt för stabiliteten, både i Libanon och i regionen, samt för vår möjlighet att bidra till denna stabilitet att kommunikationskanalerna hålls öppna till politiska nyckelaktörer och regeringsmedlemmar.
En grundläggande princip i EU:s sanktionspolitik är att sanktionsinstrumentet ska vara en del av en allomfattande politik som inkluderar politisk dialog och andra verktyg som finns till hands. Oavsett vad vi anser om Hizbullah som organisation är det ett faktum att den är en politisk nyckelaktör i Libanon. Hizbullah har ett brett stöd i stora delar av befolkningen, har suttit i det libanesiska parlamentet sedan 1992, har sedan 2012 ingått i flera av landets regeringar och får återkommande goda resultat i lokalvalen. Vi behöver kunna upprätthålla kontakterna och föra en dialog med alla politiska företrädare i Libanon, inklusive folkvalda företrädare för partiet Hizbullah.
- - -
Lars Adaktussons motreplik:
Anf. 20 Lars Adaktusson (KD)
Fru talman! Jag vill inledningsvis tacka för svaret på interpellationen.
När utrikesministern säger att Hizbullah utgör en negativ kraft i Mellanöstern är vi många som instämmer. Det är viktigt att detta sägs. Ord gör skillnad om de följs av handling. Dessvärre tycks viljan till handling saknas från regeringens sida just i det här fallet. Att definiera Hizbullah i dess helhet som terrororganisation är uppenbarligen inte aktuellt för regeringens del.
Fru talman! Gemensamt för de definitioner som används i dag när det gäller terrorism är att de tar sikte på handlingar som har till syfte att skapa skräck, utförs för att nå ett ideologiskt mål och medvetet bortser från säkerheten för oskyldiga civila. Inte i något avseende går det att hävda att Hizbullah faller utanför de här kriterierna. Hizbullah är per definition en terroristorganisation grundad för att militärt förgöra Israel. Det är det uttalade syftet.
Därför ser vi nu hur allt fler demokratier genom nationella beslut definierar Hizbullah i dess helhet som en terrororganisation. Det har skett i USA, i Kanada, i Tyskland, i Storbritannien, i Nederländerna och helt nyligen i Litauen. Fler länder uppges vara på väg i samma riktning, bland annat Österrike och Schweiz. Britterna tog beslutet om terrorstämpling i februari 2019, vilket bland annat innebär att personer som därefter är medlemmar i eller stöder Hizbullah riskerar att dömas till tio år fängelse.
Den brittiske inrikesministern säger att det inte går att skilja mellan en militär och en politisk gren av Hizbullah, som EU gör - det är en konstruerad distinktion. Att rörelsen ska ses som en sammanhållen enhet understryks även av Hizbullahs egna företrädare. Hizbullahs vice generalsekreterare Naim Qassem har sagt på det här sättet: Vi har ingen militär eller politisk gren. Vi har inte Hizbullah å ena sidan och motståndsrörelsen å den andra. Varje element av Hizbullah, allt från de militära befälhavarna till medlemmarna och våra samlade resurser, är i motståndets tjänst. Inget annat än motståndet är vår prioritet.
Ann Linde! Varför blunda för verkligheten? Varför upprätthålla distinktionen mellan en politisk och en militär gren, när till och med Hizbullahs ledning förnekar en sådan uppdelning?
_ _ _
Debatten fortsatte ett par varv till.
Läs hela: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/interpellation/terrorklassning-av-islamistrorelsen-hizbullah--_H8106
Lars Adaktusson har också lämnat in en interpellation med anledning av den i Iran dödsdömde svenske medborgaren Ahmadreza Djalali. Även den hanterades under fredagen:
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/interpellation/den-i-iran-dodsdomde-svenske-medborgaren_H8109
Terrorstämpla och bekämpa Hizbollah
- Martin Blecher
Varken svenskt eller europeiskt bistånd ska gå till terrorsekten Hizbollah. Inte heller till libanesiska politiker styrda av Iran. Det skriver Europaparlamentariker David Lega (KD).
Det finns mycket att säga om bistånd: hur, var, när, till vem – och hur mycket? Men en sak alla svenskar borde kunna skriva under på är att svenska skattepengar aldrig ska ges i bistånd till terrororganisationer. Därför är det angeläget att nu terrorstämpla den libanesiska organisationen Hizbollah i sin helhet. Varken svenskt eller europeiskt bistånd ska gå till terrorsekten eller till libanesiska politiker styrda av Iran.
Få har missat det fullständiga kaos som nu, återigen, råder i Libanon. Explosionen i Beirut, regeringen som avgick, vågen av folkliga protester, korruptionsskandalerna, den ekonomiska krisen som inneburit hyperinflation och matbrist – och detta mitt under coronapandemin.
Omvärlden har slutit upp, visat medmänsklighet. EU och dess medlemsstater har skickat hjälp och bistånd. Det är bra, men nu måste EU säkerställa att pengarna används på rätt sätt. EU är inte en bankomat. Unionen ska visa medmänsklighet med och hjälpa länder i kris, men detta utan att tumma på freden, demokratin och de mänskliga fri- och rättigheterna – de grundläggande värden som unionen vilar på.
Just därför är det nu hög tid för EU att med emfas ta avstånd från den libanesiska terrorsekten Hizbollah. Hizbollah är ingenting annat än ett gäng våldsvurmande antisemiter som, liksom förbrytarregimen i Iran, vill utplåna staten Israel. Och de skyr inga som helst medel för att nå det målet – om det vittnar deras av blod färgade händer.
För mig är det självklart: Hizbollah ska varken direkt eller indirekt få ta del av bistånd från Sverige och EU. Svenska skattepengar får aldrig hamna i folkmördarnas fickor. Nej, nu måste EU:
1. Terrorstämpla Hizbollah i sin helhet.
Idag skiljer EU på Hizbollahs politiska och militära gren. Man menar att den politiska grenen är en mer legitim falang och hänvisar till deras politiska inflytande i Libanon, ett land som ju är en legitim samarbetspartner till EU.
För det första är distinktionen helt felaktig – vilket Hizbollah själva klargjort. För dem är det samma medlemmar, samma resurser och samma målsättningar som leder alla ”grenar” inom organisationen.
För det andra så förvånar EU:s avsaknad av politisk vilja. EU är en betydelsefull politisk aktör med rätt att kalla en spade för en spade. EU måste på ett ansvarsfullt vis markera mot onda krafter – även om de råkar sitta i, eller styra, en regering. Att terrorstämpla Hizbollah skulle inte betyda att EU skulle offra sin relation med Libanon. Kanada, Nederländerna, Storbritannien och USA är alla exempel på stater som terrorstämplat Hizbollah i sin helhet och fortfarande har robusta relationer med staten Libanon.
2. Klargöra att inga pengar kommer gå till Hizbollah.
När EU samlar in och skickar bistånd till Libanon bör detta göras med ett tydligt förbehåll: inga pengar får eller ska gå till en regering eller myndigheter som, helt eller delvis, styrs av Hizbollah och Iran. Alla humanitära insatser bör därför kanaliseras genom civilsamhället och internationella organisationer såsom FN. Och dessa insatser ska inte bara villkoras, utan också noga övervakas.
3. Agera skyndsamt.
Budskapet från demonstranterna på Beiruts gator är glasklart: man vill reformera konstitutionen. Den maktdelning som baseras på olika etniska och politiska grupper, och som så länge förpestat Libanon, accepteras inte längre i den sekulära republiken. EU ska självklart stötta libanesernas krav.
När Libanon nu står utan regering finns ett momentum för förändring. En ny regering behöver tillsättas snarast, och nästa val gärna tidigareläggas. Libanon behöver politiker som har sitt folks bästa för ögonen, och som inte – genom Hizbollah – låter sig styras av mördarregimen i Iran.
Därför behöver EU inte bara skicka pengar, utan också en uppsättning politiska budskap till Libanons folk:
- EU stöttar libaneserna i deras krav på demokratiska reformer och en sekulär politisk ordning;
- EU står redo att assistera med ett tidigarelagt val och i det omfattande reformarbetet, vilket är nödvändigt för att kväsa den utbredda korruptionen;
- EU kommer inte finansiera eller på något vis stödja terrorsekten Hizbollah. Därför kommer inte heller regeringen eller statliga myndigheter få en enda euro, så länge de helt eller delvis kontrolleras av ayatollornas ställföreträdare i Libanon.
Libaneserna ska kunna lita på EU. För deras, liksom för det israeliska folkets skull, så måste Hizbollah bekämpas.
EU får aldrig någonsin bli en bankomat för terrorsekten. EU har ett ansvar att stå upp för fred, demokrati och mänskliga fri- och rättigheter, varthän i världen de hotas. Och då kan man inte finansiera krafter som skyr de värdena värre än pesten. Det är inte svårare än så.
David Lega (KD)
Europaparlamentariker, ledamot av Europaparlamentets utrikesutskott
Debattartikel publicerad i SvD 8 september 2020
Vi har redan lärt oss något viktigt av fredsavtalet med UAE!
- Martin Blecher
Det har redan gjorts många analyser som tagit upp följderna av fredsavtalet mellan Israel och Förenade Arabemiraten. En del av dem har med rätta noterat att överenskommelsen visserligen är Israels tredje fredsavtal med ett arabland, men det första som utlovar en varm fred. Detta utgör en skarp kontrast mot Israels tidigare avtalspartners Egypten och Jordanien, som begränsats till snäva personliga, diplomatiska och säkerhetsrelaterade kontakter. Beträffande Egypten har man knappt kommit ens så långt.
Hosni Mubarak styrde Egypten under 30 år, men gjorde aldrig något officiellt besök i Israel, trots att det ligger mindre än en timmas flygresa bort. Inte heller Jordaniens kung Abdullah har gjort något sådant besök under det dryga decennium han suttit på sin post. Ändå har han vid flera tillfällen tagit sig till näraliggande Ramallah för att möta den Palestinska Myndighetens president Mahmoud Abbas.
Israel har haft fred med Egypten i nästan ett halvt sekel, men inte ett enda egyptiskt fotbollslag har någonsin spelat mot ett israeliskt lag – varken i Israel eller någon annanstans. Inte en enda delegation från något egyptiskt universitet har någonsin besökt några israeliska kollegor – än mindre inlett ett gemensamt projekt. Inte en enda egyptisk kulturensamble har någonsin besökt Israel. Det finns ett fåtal exempel på hur enstaka egyptiska artister kommit till Israel – främst för att framträda inför israeliska araber – men de förödmjukades och hotades efter sin hemkomst. Så stark var kraften i Arabvärldens bojkott mot ”normalisering”.
Många har konstaterat att fredsavtalet med UAE undertecknats under helt andra omständigheter än de två tidigare. Det finns stora förväntningar på att avtalet kommer att följas av en eller flera liknande överenskommelser med andra stater, särskilt andra Gulfstater och Saudiarabien. Sådana förväntningar fanns inte när avtalen med Egypten och Jordanien slöts.
Avtalet mellan Israel och UAE har redan uppnått en viktig sak. Många har missat den, kanske eftersom det handlar om något som INTE inträffade: de folkliga protesterna uteblev.
Inte ens när ett El Al-plan fyllt med officiella israeliska företrädare, investerare och affärsmän, flög till UAE över saudiskt territorium med det uttalade målet att skapa en varm fred, förekom det några demonstrationer i arabvärlden. I Amman, Beirut, Tunis, Alger och Rabat, där det brukar hållas välbesökta demonstrationer mot israelisk ”ockupation”, mot israeliskt ”vanhelgande” av al-Aqsa, och andra anklagelser riktade mot Israel, var det nu tyst. Åtminstone på gatunivå.
Det fanns förstås högljudda röster som klandrade UAE för normaliseringen av relationerna med Israel, men dessa röster kom framförallt från de dinosaurieliknande instutioner som dominerar Arabvärldens landskap, och som ofta är föremål för folkliga demonstrationer. Dessa aktörer inkluderar organisationer kopplade till Arabförbundet, officiella fackföreningar, och olika politiska rörelser som alla kännetecknas av ett fossilt ledarskap som suttit i 25 år eller mer.
Till och med bland vanliga palestinier var protesterna ytterst små. På foton från såväl Västbanken som Gazaremsan ser man något dussintal demonstranter som bränner avbildningar av Netanyahu, Trump och UAE:s president Shejk bin Zayed. Demonstranterna var inte bara få till antalet utan tillhörde dessutom den äldre generationen.
Vi kan vara säkra på att även om avsaknaden av demonstrationer inte märktes för den breda allmänheten, så noterades den med all säkerhet av de styrande i Mellanöstern och deras våldsamma lydorganisationer. För de ledare som klokt nog strävar efter att etablera förbindelser med Israel var de uteblivna demonstrationerna uppmuntrande, eftersom känslan av fara från ”den arabiska gatan” därmed minskar.
För Iran och de våldsamma organisationer regimen styr, är erfarenheten både påtaglig och smärtsam. Det Palestinakort man under årtionden spelat ut som trumf är uppenbarligen inte särskilt värdefullt längre. Man skall dessutom se avsaknaden av Palestinarelaterade protester i kontrast mot de växande demonstrationer som faktiskt äger rum i Libanon och Irak, och som handlar om den iranska regimens inblandning i deras inre angelägenheter.
Även om avsaknaden av egentliga protester mot de förbättrade relationerna mellan Israel och UAE kan ha kommit som en överraskning, är det ändå ytterligare ett tecken på en långsiktig process där den politiska mognaden ökar hos den arabiskspråkiga allmänheten. Den tidigare senatorn och Harvardprofessorn Patrick Moynihan myntade det berömda uttrycket att ”all politik är lokal” [all politics are local]. Och faktum är att mogna demokratier ofta kännetecknas av befolkningar som värderar lokala intressen och välfärdsfrågor högre än universella problem.
De arabiskspråkiga befolkningarna i Mellanöstern har gradvis gått i den riktningen sedan pan-arabismens storhetstid på 1950- och 1960-talet. Under de massiva protester som inleddes för knappt tio år sedan, uttryckte bedömare förvåning över hur liten uppmärksamhet som riktades mot palestinska och andra regionala frågor, och hur mycket engagemang allmänheten visade inför att lösa inhemska problem.
I dagens Mellanöstern ropar befolkningarna inte längre efter pan-arabisk enhet, pan-islamsk enhet, kalifatet, eller (beträffande Turkiet och Iran) imperiebyggande. De vill ha bättre social välfärd, bättre ekonomiska förutsättningar, god utbildning, innovationer, och rättsstatliga principer som likhet inför lagen på hemmaplan.
De förbättrade relationerna mellan Israel och Förenade Arabemiraten passar in väl i detta sammanhang. De araber som idag ger sig ut på gatorna anser inte att palestiniernas nationalistiska visioner förtjänar mer engagemang än deras egen kamp för en bättre framtid på hemmaplan. I Iran är befolkningen allt mindre villig att underordna sig regimens policy att hålla igång konflikter och sprida nationens resurser på deras bekostnad.
Hillel Frisch
Prof. Hillel Frisch is a professor of political studies and Middle East studies at Bar-Ilan University and a senior research associate at the Begin-Sadat Center for Strategic Studies.
Publicerad hos BESA, The Begin-Sadat Center for Strategic Studies, 3 september 2020
Trumps avtal framgång för fred i Mellanöstern
- Martin Blecher
Förra veckans avtal mellan Israel och Förenade Arabemiraten är en stor och historisk framgång. Inte bara för de två länder som slutit avtalet, utan även för Trumpadministrationens utrikespolitik.
Ära den som äras bör, heter talesättet. President Trump har nått få utrikespolitiska framgångar av verklig betydelse under sin tid i Vita huset. Den högprofilerade, egocentriska diplomatin med Nordkorea har till exempel inte lett nått någonvart hittills.
Men förra veckans avtal mellan Israel och Förenade Arabemiraten är faktiskt, precis som Trump twittrade, en stor och historisk framgång. Inte bara för de två länder som slutit avtalet om att öppna diplomatiska relationer, utan även för Trumpadministrationens utrikespolitik.
Det främsta framsteget är såklart för fred i Mellanöstern. Ännu en arabisk stat erkänner det uppenbara: att Israel finns här för att stanna. Bara så kan man lämna historien bakom sig och gå mot samexistens och samarbete. Här, i Israels huvudstad Jerusalem, ser många fram emot att framöver kunna resa till ännu ett land i närområdet, eftersom många länders portar fortfarande är stängda av politiska skäl.
Visst finns det mycket att invända. Israel har länge byggt närmare relationer med flera gulfstater, om än i det dolda, och det är varken Trumps eller Israels premiärminister Netanyahus förtjänst. Israel och länder som Bahrain, Kuwait, Saudiarabien och Qatar har under lång tid byggt ett närmare utbyte inom underrättelse och säkerhet, för att möta Irans kärnvapenhot. Den iranska regimens löfte om att utplåna Israel har gjort den alltmer ensam i världen.
Även handeln länderna emellan har ökat. Israel är världsledande på områden där flera av gulfstaterna behöver ett ökat utbyte, som jordbruk och cyberteknologi. De ekonomiska incitamenten är kanske inte de viktigaste, men de spelar roll.
Ett avtal om normalisering betyder inte att vägen framåt blir en dans på rosor. Israel och Jordanien har haft diplomatiska relationer sedan 1994, men de har knakat ordentligt i fogarna de senaste åren.
Diplomatiska band betyder inte nödvändigtvis evig vänskap. Men ändå. Att ett land i den region där snart sagt alla grannar en gång i tiden försökt utrota Israel upprättar normala relationer med landet är en stor sak. Fler gulfstater kommer förhoppningsvis att följa Förenade Arabemiratens exempel. Under det katastrofala året 2020 är detta något så unikt som ett framsteg av stora mått.
Benjamin Katzeff Silberstein
Gästledare publicerad i SvD 16 augusti 2020
Avtalet med Dubai visar hur fel många haft beträffande fredsskapande i Mellanöstern
- Martin Blecher
Det förestående fredsavtalet mellan Israel och Förenade Arabemiraten (UAE) är mer än bara ett enastående diplomatiskt genombrott. Det representerar även ett grundläggande paradigmskifte för fredsskapande.
I över 50 år har detta paradigm grundats på antaganden som tyckts omöjliga att uppnå.
Först och främst trodde man att den israelisk-palestinska konflikten utgjorde själva kärnan i Mellanösterns oroligheter. Om bara den kunde lösas, så skulle freden spridas i regionen. Detta visade sig visserligen felaktigt redan under den arabiska våren 2011, och de inbördeskrig som följde i Syrien, Libyen, Irak och Jemen. Men ändå var det många politiker – särskilt i Europa och USA – som fortfarande trodde att en lösning på den israelisk-palestinska konflikten skulle utgöra någon slags mirakelkur för de flesta, eller rentav alla, av Mellanösterns konflikter. Den dåvarande amerikanska utrikesministern John Kerrys intensiva skytteldiplomati genomfördes 2012-2014, samtidigt som en halv miljon syrier massakrerades, och utgick från just denna idé.
Nästa antagande var att den israelisk-palestinska konfliktens kärna i sin tur utgjordes av judiska bosättningar i Judéen och Samarien, östra Jerusalem, och Gaza. Frys dem och det kommer att bli lätt att medla mellan parterna, sades det. Men också denna teori kollapsade i mötet med verkligheten. År 2005 drog sig Israel tillbaka från Gaza, och evakuerade samtliga 21 bosättningar där. Sen frös man även bosättningarna under en stor del av 2009-2010. Ändå fortsatte konflikten, och till och med förvärrades, men trots detta framhärdade utländska beslutsfattare i att fred skulle vara oförenlig med bosättningar.
Och förutom att frysa de befintliga bosättningarna, förväntades Israel dessutom att ge upp praktiskt taget allihop.
Detta var det tredje antagandet, att fred med arabvärlden endast skulle kunna köpas genom att Israel ger upp landområden. Den här föreställningen är lika gammal som Israel självt. De första angloamerikanska fredsplanerna – Alpha och Gamma [i mitten av femtiotalet] – utgick från israeliska eftergifter i Negev och på andra håll. Efter 1967 tillämpades samma princip på områden som erövrats av Israel under Sexdagarskriget, och efter att Sinai återlämnats till Egypten 1982, även Judéen, Samarien och Gaza. Utrikesminister John Kerry var en av dem som vid upprepade tillfällen varnade för att Israel skulle drabbas av total internationell isolering om man inte uppfyllde dessa krav.
”Alla vet hur den slutliga överenskommelsen ser ut”, hette det i ett fjärde antagande. Med mindre justeringar och visst landutbyte innebar detta att en palestinsk stat skulle upprättas längs de linjer som gällde före 1967, med en huvudstad i östra Jerusalem. Palestinierna skulle ge upp den så kallade ”rätten till återvändande” för palestinska flyktingar, gå med på att avsluta konflikten med Israel, avstå alla vidare anspråk, och att acceptera formeln ”två stater för två folk”. Israel skulle för sin del evakuera dussintals bosättningar, dela upp sin huvudstad igen, och överlämna Västbankens säkerhetskontroll antingen till palestinierna eller till något internationellt organ. Av alla antagandena var detta den mest verklighetsfrånvända. Inte en enda del gick att uppnå. I själva verket var det ingen som visste hur en slutlig överenskommelse skulle se ut.
Slutligen, för det femte, så menade en rad fredsmäklare länge att palestinierna var den svagare parten och därför skulle belönas, särskilt när de lämnade förhandlingsbordet. Den palestinska myndigheten kunde främja terrorism och avvisa långtgående, generösa, fredsförslag, och ändå belönas med stora biståndsökningar och ökat internationellt erkännande. Föga förvånande innebar omvärldens inställning bara att palestiniernas beteende bekräftades och förstärktes: stödet till terror ökade och de fortsatte avvisa freden.
Men nu ställs alla dessa antaganden på ända av överenskommelsen mellan Israel och Förenade Arabemiraten. Avtalet visar att Israel inte måste evakuera en enda bosättning eller dra sig tillbaka från en enda meter land för att uppnå fred med ett mäktigt arabland.
Det öppnar vägen för alternativa infallsvinklar för den som vill försöka lösa konflikten. Nya modeller, som inte är beroende av att israeler och palestinier gör utfästelser som ingen av dem kan infria. Och avtalet straffar, snarare än belönar, palestinierna för att de lämnade förhandlingsbordet. Det skulle inte vara förvånande om den Palestinska Myndigheten inom kort visar sig beredd att komma tillbaka igen.
I över ett halvt sekel har det visat sig svårt att förändra synen på hur fredsskapande förväntas gå till i Mellanöstern. Men det banbrytande avtalet mellan Israel och Förenade Arabemiraten tvingar även de mest hårdnackade anhängare av den gamla skolan att tänka om. En del kommer förstås att fortsätta förespråka modeller som blivit motbevisade. De som bryr sig om fred kommer att överge dem.
Michael Oren
Michael B Oren, Israel’s former ambassador to the United States and a member of Knesset, is the author of Ally: My Journey Across the American-Israeli Divide (Random House, 2015).
Publicerad i Times of Israel 14 augusti 2020
Ja, detta är sannerligen ett historiskt avtal
- Martin Blecher
Överenskommelsen som tillkännagavs under torsdagen väcker nytt liv i Trumps fredsplan, öppnar för ännu bredare förbindelser, stärker Netanyahu, och lägger hans skadliga planer på ensidig annektering på hyllan.
Torsdagens tillkännagivande att Israel och Förenade Arabemiraten (UAE) kommit överens om att etablera fulla diplomatiska förbindelser förtjänar faktiskt alla de epitet om att vara ”historiskt” som Trump och Netanyahu använde sig av i Washington och Jerusalem.
Israels grundläggande önskan om att få goda relationer till sina grannar, och landets strategiska intresse av att bredda kretsen av vänligt sinnade partners i regionen, har för första gången lett till en överenskommelse med en stat i Mellanöstern som inte är ett grannland. Förenade Arabemiraten är en inflytelserik och teknologiskt välutvecklad aktör. Och det verkar finnas möjlighet att förbättra relationerna ytterligare med fler som är beredda att trotsa det tabu som en normalisering tidigare inneburit.
Avtalet stärker Israels befintliga fredspartners, Egypten och Jordanien. Det utgör ett slag mot Israels fiender, ledda av Iran.
Och det skjuter upp Netanyahus kontraproduktiva löfte om att ensidigt annektera delar av Västbanken.
Trumps fredsplan får nytt liv
Tillkännagivandet innebär också en oerhörd framgång för president Trump och hans administration, särskilt rådgivaren Jared Kushner, sju månader efter att ”Peace to Prosperity” – presidentens vision för en israelisk-palestinsk överenskommelse - presenterades i Vita Huset.
Genombrottet, som alltså tillkännagavs under torsdagen, inkluderar ett israeliskt åtagande att suspendera [suspend] Netanyahus ofta upprepade avsikt att inleda en annektering av de 30% av Västbanken som enligt Trumps fredsplan skulle tillfalla Israel. Istället stipulerar det gemensamma uttalandet att Israel skall ’fokusera sina ansträngningar på att utöka banden med andra länder i den arabiska och muslimska världen’.
Enligt israeliska Channel 12 skulle den kommande ceremonin där de tre parterna undertecknar avtalet kunna locka fler av regionens aktörer att ha offentliga kontakter med Israel. Kushner sa i en presentation att fler sådana kontakter nu är ’mer oundvikliga’.
Medan en unilateral annektering riskerade att åtminstone komplicera Israels befintliga fredsavtal, innebär det nya avtalet istället en möjlighet att ingå ännu fler.
’Förenta Staterna, Israel och UAE, är övertygade om att ytterligare diplomatiska genombrott med andra nationer är möjliga, och kommer att arbeta tillsammans för att uppnå detta mål’, heter det i det gemensamma uttalandet.
UAE - som länge haft ett hemligt utbyte med israelerna inom diplomati, underrättelser och handel - underströk under torsdagen att det var viktigt för dem och avtalets tillkomst att Israel suspenderade sina planer på annektering.
Netanyahu hade rätt
Genombrottet markerar en enastående framgång för Netanyahu, som enligt uppgift fört förhandlingarna utan att involvera sina koalitionspartners. Precis som han glatt påpekade vid presskonferensen har han arbetat mycket hårt i många år för att utveckla kontakterna med några av regionens relativt moderata nationer, vilket inkluderat resor till Oman, och möte med Sudans president.
En första kulmen på dessa ansträngningar kom under torsdag eftermiddag, då Netanyahu lämnade ett regeringsmöte för ett sexton minuter långt samtal med Trump och UAE:s kronprins Shejk Mohammed Bin Zayed.
För första gången fick han möjlighet att nämna sina egna framgångar i samma andetag som Menachem Begins (freden med Egypten 1979) och Yitzhak Rabins (freden med Jordanien 1994). Och han fick beskriva hur glad och priviligierad han är då det ’ankommit på honom att etablera Israels tredje fredsavtal med en arabisk stat’.
Annekteringen tillfälligt stoppad?
Det skall bli intressant att se i vilken utsträckning premiärministern har med sig bosättarnas ledare.
Inför utsikterna om en snar israelisk annektering redan i januari var många inom bosättarrörelsen mycket entusiastiska, men efter hand som tiden gått utan att något hänt har man blivit allt mer desillusionerade. Naftali Bennet, ledare för Yamina-partiet, uttalade på kvällen sitt stöd för avtalet med UAE, men kritiserade Netanyahu för att ha missat århundradets chans att utsträcka israelisk suveränitet även till Judéen och Samarien.
Netanyahu kommer att kunna avvärja den kritiken
En avspänd och vältalig Netanyahu poängterade under presskonferensen att han är bosättarnas enda trovärdiga alternativ, och försökte därmed dämpa deras invändningar. Han sa att han även fortsättningsvis arbetar för att tillämpa israelisk suveränitet i Judéen och Samarien, att han alltid sagt att detta måste koordineras med USA, att det endast finns med i Trumps fredsplan tack vare honom, och att Trump nu bara hade begärt ett ’tillfälligt stopp’.
Netanyahu tyckte att skeptikerna gott kunde ta hans ord på allvar. Han påpekade hur han tidigare hade ”förlöjligats” när han insisterat på att Israel skulle kunna göra diplomatiska inbrytningar i arabvärlden utan att för den skull retirera till de landområden som gällde före Sexdagarskriget – men att han nu fått upprättelse. Han menade att det kunde vara klokt att ta honom på allvar även beträffande Judéen och Samarien.
Tiden får utvisa om avtalet huruvida Netanyahu även får rätt i att nya fredspartners i regionen kan förmå palestinierna att inleda en livskraftig fredsprocess med Israel. Han har upprepat detta påstående många gånger och det är möjligt att avtalet med Dubai kan utgöra ett första steg i den riktningen. Eller, vilket är mer troligt, kommer den Palestinska Myndigheten att hålla sig borta från denna krets; myndighetens första reaktion efter torsdagens krismöte var att kalla hem sitt sändebud från Abu Dhabi [och meddela att man bojkottar världsutställningen i Dubai].
Men så här långt är fredsavtalet i sig anledning nog att fira, och att fira stort. Det kan visa vara Israels främsta diplomatiska framsteg på ett kvarts sekel. Och det utgör ett viktigt steg i Israels grundläggande önskan: att befästa och normalisera sin närvaro i detta komplexa, utmanande och ständigt skiftande grannskap.
David Horovitz
David Horovitz is the founding editor of The Times of Israel. He is the author of "Still Life with Bombers" (2004) and "A Little Too Close to God" (2000), and co-author of "Shalom Friend: The Life and Legacy of Yitzhak Rabin" (1996). He previously edited The Jerusalem Post (2004-2011) and The Jerusalem Report (1998-2004).
Ledare publicerad i Times of Israel samma kväll som avtalet offentliggjordes, 13 augusti 2020
En skillnad mellan Israel och hennes fiender
- Martin Blecher
Vid ett tillfälle, 2003, hade Israel möjligheten att slå mot Hamas ledning som var samlad på samma plats. Efter en längre tids noggrant arbete, hade precis och detaljerad underrättelseinformation samlats in.
När det väl var dags tvekade Ariel Sharon, dels eftersom armén (IDF) motsatte sig en attack* och dels på grund av hur attacken skulle genomföras. Den ursprungliga tanken var att använda en bomb som vägde 1 ton. Men IDF ansåg att risken för att oskyldiga skulle skadas inte kunde uteslutas. Efter diskussioner mellan Sharon, IDF och säkerhetstjänsten övertygades Sharon till slut om nödvändigheten i att ta vara på tillfället. Nu kunde man slå ut Hamas ledning (vars primära mål är att radera Israel från kartan och driva judarna i Israel i havet). Sharon godkände attacken, men modifierade planerna. Endast en bomb på 1/4 ton skulle användas. Det ansågs tillräckligt för att kunna få avsedd effekt oavsett om ledningen satt på första och/eller andra våningen i huset.
Huset träffades med precision. Men efteråt kunde hela Hamas ledning gå därifrån; däribland Sheikh Yassin som bars ut sittandes på sin rullstol. Bomben var inte tillräckligt kraftig.
Anledning till Sharons tveksamhet och försiktighet var en tidigare misslyckad aktion då Israel slog mot Salah Shehade (en av Hamas främsta ledare). Det var rätt plats som träffades vid rätt tidpunkt. Endast Shehade och hans fru var hemma. Men bomben var för kraftig. Den var på 1 ton, vilket medförde att även andra skadades – något man från israeliskt håll ville undvika.
Tänk om Sharon hade gett en annan order? Vilka hade fyllt vakuumet efteråt? Det går förstås bara att komma med kvalificerade gissningar i efterhand. Men dagens situation med ständiga attacker från Gaza mot Israel hade nog sett annorlunda ut.
Nu när brandbomber på nytt släpps mot Israel, är det många som fokuserar mer på att Israel stängt av en av övergångarna (Kerem Shalom) mot Gaza. Endast medicin och annan nödvändig hjälp släpps in, medan man sätter stopp för införsel av byggmaterial och dylikt.
Detta synliggör, än en gång, för de som vill och kan se det, skillnaden mellan Israel och dess fiender. Till och med när det kommer till eliminering av fiender som inte nöjer sig med mindre än en total utrotning av den judiska staten, har Israel, tidigare och så även idag, tagit hänsyn till sina egna lagar och agerat så mänskligt som möjligt.
Det svenska sammanhanget och narrativet är som det är. Maktanalys är klar. Men just detta är inte skäl att låta felaktiga rubriker eller offerberättelser gå oemotsagt. Det är snarare desto starkare skäl att plocka isär de felaktiga berättelserna, så ofta som möjligt.
_ _ _
*Attack ska förstås i sitt sammanhang: nämligen att neutralisera det hot som strävar efter att slå till mot dig.
Anosh Ghasri
Frilansskribent
Publicerad på Anosh Ghasris Facebooksida 12 augusti 2020
Ny svensk-israelisk samarbetsplattform för forskning och utveckling
- Martin Blecher
Ny svensk-israelisk samarbetsplattform för forskning och utveckling
av: Business Sweden
Vinnova, Business Sweden och Sveriges ambassad i Israel gör gemensam sak med Start-Up Nation Central (SNC) – en israelisk icke- vinstdrivande organisation som bygger globala broar till israelisk innovation. Initiativet, som kallas ”The Connector”, är en plattform för att skapa gemensamma marknadsorienterade projekt inom forskning och utveckling mellan svensk kreativ och industriell expertis och israelisk innovations- och entreprenörsanda.
Stockholm/Tel Aviv – 8 juni 2020. Vinnova – Sveriges innovationsmyndighet, Business Sweden – Sveriges export- och investeringsråd och Sveriges ambassad i Israel lanserar för första gången en samarbetsplattform för att driva innovativa projekt inom forskning och utveckling med Israel. Organisationerna har startat ett samarbete med Start-Up Nation Central – en israelisk icke-vinstdrivande organisation som bygger globala broar till israelisk innovation. Plattformen, som kallas The Connector, syftar till att katalysera gemensamma marknadsorienterade innovativa R&D projekt mellan de två länderna och göra det möjligt för de bästa företagen och akademiska aktörerna från båda länderna att engagera sig i gemensam utveckling, datadelning och för att ingå partnerskap.
The Connector (www.theconnector.co.il) är en långsiktig satsning med ambition att föra två mycket kreativa, men också olika och kompletterande, och innovativa ekosystem närmare varandra. Ambitionen är att stimulera samverkan och synergieffekter mellan stora och små företag, statliga organisationer och den akademiska världen i Israel och Sverige, att uppnå maximal genomslagskraft och leverera innovativa lösningar för en bättre framtid.
”Innovation har aldrig varit viktigare för att kunna hantera globala utmaningar. Israel och Sverige representerar de starkaste startuphubbarna i våra respektive regioner och kan erbjuda konkurrenskraftiga lösningar på de globala marknaderna. Lösningar som verkligen behövs i en värld som kommer att stå inför en ekonomisk comeback efter att ha kämpat mot pandemin och för att rädda människoliv”, säger Ibrahim Baylan, Sveriges näringsminister.
Professor Eugene Kandel, vd för Start-Up Nation Central säger: ”Vi är hedrade över att få delta i denna underbara strävan. Detta partnerskap visar förtroendet för det israeliska högteknologiska ekosystemet och ett annat exempel på den stora påverkan innovation har på globala partnerskap. Vi vet att detta samarbete kommer att skapa synergifördelar för både svenska och israeliska partners och vi uppmanar israeliska entreprenörer och teknikentusiaster att komma och ansluta sig till oss.”
Både Sverige och Israel rankas kontinuerligt som globalt ledande inom innovation och finns bland de 10 bästa på rankinglistor som Global Innovation Index (GII), Global Competitiveness Index (GCI) och Bloomberg Innovation Index (BII). Tillsammans står de för en betydande del av de patent som utfärdas globalt, där Sverige nyligen rankades som nummer 2 i patent per capita och Israel som nummer 5. Båda länderna befinner sig i framkant av innovationsområdet och de står inför gemensamma utmaningar i behovet av att ständigt förnya sig för att driva på den ekonomiska tillväxten och konkurrera globalt.
Samtidigt kompletterar innovationsekosystemen i Israel och Sverige varandra. Sverige drivs främst av tillverkningsindustrin och stora multinationella företag medan Israel utnyttjar kraften hos nystartade och expanderande företag för att stärka ekonomin. Genom att samarbeta kan både stora och nystartade företag från båda länderna effektivt lösa verkliga innovationsutmaningar och vidareutveckla sina högteknologiska industrier.
Idén till att skapa The Connector kommer från ett liknande program som Sverige har med Schweiz. Detta program, som kallas SWII, har bidragit till att skapa 39 offentligt finansierade banbrytande innovationsprojekt värda 64 miljoner euro bara under de senaste sex åren.
Tisdagen 9 juni kommer The Connector att hålla sitt första officiella evenemang – en digital livekonferens med fokus på artificiell intelligens. Registrerade företag, organisationer och akademiska representanter från båda länderna kommer att genomföra omkring 200 förbokade och matchade möten för att diskutera utmaningar och områden där de söker samarbeten, utbyta idéer och kontakter. Under konferensen kommer deltagarna även att få information om projektfinansiering i Eureka Eurostars-programmet.
Kontakt:
Business Sweden
Hampus Nilzén, Country Manager Israel, Business Sweden,
Vinnova
Ann-Mari Fineman, chef för Vinnovas kontor i Tel Aviv,
Sveriges ambassad i Israel
Ann-Katrin Skrek, handläggare handels- & investeringsfrämjande,
Start-Up Nation Central kommunikation:
Ronen Bodoni, Debby Group,
Om Israel och Sverige
Israel, ett litet land med en befolkning på cirka 8,5 miljoner invånare, betecknas som ”The Start-up Nation” då man har det största antalet nystartade företag per capita i världen – cirka ett per 1 400 personer. Några av dessa har blivit uppmärksammade exits som Mobileye, Waze, Playtika och NeuroDerm eller lanserade innovationer i världsklass som USB-minnet, kapselkameran, digitala utskrifter och några av världens bästa cybersäkerhetsföretag.
Sverige, ett annat litet land med en befolkning på cirka 10 miljoner invånare, är känt för sina många innovativa multinationella företag och en blomstrande startupscen. Stockholm, den största unicorn-fabriken per capita efter Silicon Valley, har gett oss Skype, Spotify, Minecraft, iZettle och Candy Crush för att nämna några. Som ett tecken på ett ökat intresse för samarbete mellan Sverige och Israel öppnade Vinnova ett internationellt kontor i Tel Aviv för två år sedan och Business Sweden har en lång tradition av att hjälpa svenska företag på den israeliska marknaden.
Om Start-Up Nation Central
Start-Up Nation Central är en oberoende icke-vinstdrivande organisation som bygger globala broar till israelisk innovation genom att koppla näringsliv, regeringar och NGOs med israelisk innovation som kan hjälpa till att lösa deras problem; speciellt fokus på snabbväxande teknologiska sektorer.
Business Sweden
Business Sweden hjälper svenska företag att öka sin globala försäljning och internationella företag investera och expandera i Sverige.www.business-sweden.com
Pressmeddelande publicerat 8 juni 2020
Folkrätt är mer än bara tomma ord
- Martin Blecher
Tyvärr fanns det inte riktigt utrymme när vi ville få in en Israelvänlig replik på ”Israel planerar brott mot folkrätten” (Socialdemokrater för tro och solidaritet, SvD Debatt 24/5). Israels ambassadör inkom strax efteråt med en angelägen artikel om Iran, vilket förstås är mycket viktigare än responsen på felaktigheterna från Socialdemokrater för tro och solidaritet. Utan att författa ett fullständigt svar har vi ändå listat några invändningar mot ursprungstexten:
Folkrätten är mer än bara ord
Vi noterar hur textförfattarna använder sig av begrepp som ”folkrättsbrott” och ”ockupation” utan att i något läge förankra dessa i några folkrättsliga källor. På Västbanken rör det sig om omstridda områden vars framtida status skall avgöras genom förhandlingar mellan parterna. Och i likhet med Israel, USA och framträdande folkrättsexperter menar vi att bosättningarna i sig inte är illegala, varken de palestinska eller israeliska. I fallet med de israeliska bosättningarna görs vanligen en tolkning av folkrätten som inte görs i någon annan liknande situation. När Israel utsätts för en annan folkrättslig tolkning än den gängse, så rör det sig inte längre om juridik, utan om något helt annat.
De ensidiga kraven på Israel skadar fredsprocessen
När utomstående aktörer – som den svenska regeringen – försöker föregripa resultatet av framtida förhandlingar mellan parterna genom att t.ex. påstå att palestinier per automatik skulle ha rätt till det ena eller andra, minskar givetvis det palestinska styrets vilja att medverka i fredsförhandlingar. När det gäller palestiniernas vägran att förhandla med Israel bär Socialdemokrater för tro och solidaritet sin del av ansvaret, precis som EU och den svenska regeringen.
Israel anklagas av skribenterna även för att kränka palestiniernas rätt till självbestämmande, vilket är ironiskt med tanke på att Israel genom Osloavtalen varit först i världshistorien att förse palestinierna med just självstyre.
Det är skillnad mellan demokratier och diktaturer.
Det heter i artikeln att ”En klar majoritet av Förenta Nationernas medlemsländer har erkänt staten Palestina”, vilket stämmer. Men det stämmer också att de allra flesta av dessa länder gjort sina erkännanden när de varit diktaturer. Den förra svenska regeringen ingår därmed inte i ett särskilt smickrande mönster.
Textförfattarna nedlåter sig förresten till att kalla den sittande amerikanska administrationen för ”den nuvarande regimen”, vilket är ett språkbruk som bara används för beteckna styret i diktaturer. Den enda diktatur som nämns vid namn i artikeln är i själva verket den Palestinska myndigheten.
Låt inte våld och terror ta fredsprocessen som gisslan
”En tredje intifada skulle sannolikt stå för dörren” om Israel ”annekterar” delar av Västbanken menar skribenterna vidare. Här har vi två invändningar.
För det första har varningen – eller snarare hotet – om en ny Intifada utfärdats av palestinska företrädare och självutnämnda experter så många gånger att vi tappat räkningen. Det har nyligen gällt USA:s erkännande av Israels huvudstad och ambassadflytten dit, men det har också handlat om allt från indragna palestinska löner till placeringen av metalldetektorer i Jerusalem, och premiärminister Netanyahus besök i Hebron. Men inte heller denna gång finns det några hållbara indikationer på en ny intifada.
För det andra, och viktigast: varför skulle hotet om våld vara ett argument för att inte göra vad som är rätt och riktigt? Om extremister fick bestämma över utvecklingen skulle den aldrig gå åt rätt håll, fredsprocessen skulle aldrig röra sig framåt.
Stefan Dozzi (generalsekreterare) och Anders Engström (informationschef) Vänskapsförbundet Sverige-Israel
Publicerad på Vänskapsförbundets hemsida 7 juni 2020
https://www.sverigeisrael.se/artiklar/folkratten-ar-mer-an-bara-ord-av-stefan-dozzi-och-anders-engstrom/
Den palestinska vägran att förhandla med Israel och Trump är ett fegt och ödesdigert misstag
- Martin Blecher
I egenskap av före detta palestinsk förhandlare, har jag detta angelägna budskap till den gamla slutkörda misslyckade palestinska politiska eliten: er vägran att förhandla kommer varken att stoppa annekteringen eller ge oss en stat. Inled samtal med Israel och Trump – eller avgå.
Det självutnämnda palestinska ledarskapet i Ramallah – PLO:s exekutivkommitté och Fatahs centralkommitté – möttes den 31 maj 2020 för att diskutera hur man skall bemöta Israels hot att annektera Jordandalen.
Benjamin Netanyahu och hans högerallians tolkar Trumps fredsplan som att en palestinsk vägran att inleda fredsförhandlingar i juli 2020 ger Israel rätt att utvidga sin suveränitet till 30 procent av Västbanken.
Utöver sin vägran och fördömanden har det palestinska ledarskapet förutsägbart nog inget att erbjuda. De befinner sig i någon slags mental blockering. Det är sorgligt och skadligt, och strider mot det palestinska folkets intressen.
Här är åtta rekommendationer som det palestinska ledarskapet bör tänka igenom – och sedan röra sig framåt. Innan skadan är för stor.
Ni behöver friskt blod. Samma misslyckade palestinska ledare har styrt i fyra decennier. Trots sina tillkortakommanden har de antingen behållit sina positioner eller rentav befordrats. Det är inte många produktiva palestinier med självrespekt som skulle vilja ingå i den misslyckade samlingen beslutsfattare. Lika utbildade och framgångsrika som palestinier är i den privata sektorn, lika mycket gäller motsatsen för dem som verkar i offentlig förvaltning. Utvidga teamet med fredsförhandlare och inkludera rådgivare från Egypten, Jordanien och andra vänligt sinnade länder.
Gör något – eller avgå. Om Fatahs centralkommitté och PLO:s exekutivkommitté inte förmår att fatta konstruktiva beslut i frågor som är avgörande för Palestinas framtid, förutom att säga ”nej”, bör de avgå. Det finns yngre palestinier, i tjugo- och trettioårsåldern, som kan fatta beslut som är modigare och mer välövervägda än så. Det borde vara de som sitter vid makten.
Att förhålla sig passiva eller att säga nej ger Israel grönt ljus att agera. Att säga nej till Trumps fredsplan och/eller avstå från att komma med ett svar på den föreslagna planen är som att ge Israel grönt ljus att annektera Jordandalen i juli 2020. Det är då den israeliska regeringskoalitionens avtal gör det möjligt för Netanyahu att ta upp frågan med kabinettet och Knesset för behandling och godkännande.
Det kanske inte kommer att dyka upp bättre förslag. År 2000, 2008 och 2014 vägrade den Palestinska Myndigheten att acceptera fredsförslag som hade baserats på en tvåstatslösning. Det finns inget perfekt eller helt rättvist fredsavtal. Lär er att leva med livets realiteter och hur verkligheten faktiskt ser ut. De tidigare fredsförslagen ser väldigt lockande ut jämfört med vad Trump nu föreslår. Slösa inte bort palestiniernas liv genom att vänta på att ett bättre förslag skall dyka upp av sig självt. Det kommer kanske aldrig att hända!
Avvisa förslaget, men föreslå ett alternativ. Delta i processen. President Donald Trump och hans ambassadör till FN, Kelly Craft, har beskrivit Trumps fredsplan som ”en grund för förhandlingar”. De sa inte att den var huggen i sten. Vi vet att palestinierna avvisat Trumps fredsplan, men varför inte ta sig till förhandlingsbordet och där lägga fram 2002 års arabiska fredsinitiativ? Ett sådant palestinskt svar skulle tvinga USA och Israel att frysa nya bosättningar på Västbanken och fördröja en annektering av Jordandalen på obestämd tid.
Biden är inte bättre än Trump. Tro inte att en seger för Joe Biden i det amerikanska presidentvalet i november skulle vara bra för palestinierna. Jag skulle tvärtom vilja påstå att det vore bättre för palestinierna om Trump vann. Trump är den ende amerikanske president i modern tid med ett reellt inflytande på israeliska politiker. Lyckligtvis är de också rädda för honom, vilket skulle göra det möjligt för presidenten att framtvinga eftergifter som är bra för palestinierna. Med tanke på vad Trump redan gjort för israelerna kommer Biden inte att kunna pressa dem, men Trump kan.
Förena ert ledarskap. Omvärlden har tolererat ett delat palestinskt ledarskap – den Palestinska Myndigheten i Ramallah och Hamas i Gaza, vilket varit bekvämt, men vi behöver en enad front. Oavsett om det sker genom val, försoning eller medling: skapa ett enat palestinskt ledarskap. Om ni förhandlar var för sig blir ni svagare i Israels och omvärldens ögon. Lägg era egon åt sidan; fokusera på vad som är bäst för ert folk.
Var uppmärksamma på ert eget folk. På senare tid har den palestinska eliten fått en finansiellt bekväm tillvaro med arvoden, bilar, chaufförer och VIP-pass utfärdade av Israel. Resten av det palestinska folket – oavsett om de befinner sig på Västbanken, Gaza eller östra Jerusalem – saknar den typen av lyx. De lider, men ser vilken tillvaro ni ledare har. Var väldigt, väldigt uppmärksamma på vad ett ”hungrigt” folk kan vara i stånd till.
Det sägs ofta att Trumps fredsplan har som främsta mål att säkerställa Israels säkerhet nu och i framtiden.
Om så skulle vara fallet har jag svårt att tänka mig ett bättre säkerhetsarrangemang är det som finns mellan den Palestinska Myndigheten och Israel. Den Palestinska Myndigheten har till och med anklagats för att vara en agent för Israels säkerhetstjänst, en kollaboratör som medverkar till ockupationen. I praktiken har detta varit ett utmärkt samarbete för Israel. Tror Israel verkligen att en annektering av Jordandalen skulle medföra ett bättre säkerhetsläge för Israel än samarbetet med Ramallah?
Landområden ger inte säkerhet. Vi lever i en tid av missiler, raketer, vapenlaser och drönare. Enda sättet för Israel att säkerställa sin säkerhet är genom att underteckna ett omfattande fredsavtal med palestinierna och ingå ömsesidiga säkerhetsarrangemang av den typ som redan finns mellan parternas säkerhetstjänster.
President Mahmoud Abbas, om jag får vända mig direkt till dig: Du har lyckats bli det palestinska ledarskapets i särklass viktigaste beslutsfattare. Det beror delvis på att alla dina tänkbara efterträdare har fullt upp med att lobba för att bli näste ledare, eller slåss internt för att efterträda dig. Det ankommer därför på dig att ställa dig över allt detta och utgöra förnuftets röst med en tydlig vision.
Ditt politiska arv kan antingen utgöras av att palestinierna lämnas i fortsatt limbo, eller så kan du välja den modiga och svåra vägen och återuppta fredsförhandlingar. Valet står mellan en dyster framtid för alla palestinier – eller hopp om en oberoende, blomstrande palestinsk stat.
Bishara A. Bahbah
Tidigare chefredaktör för den Jerusalembaserade tidningen Al-Fajr. Bahbah har undervisat vid Harvard University, ingått i den palestinska delegationen vid Multilateral Peace Talks on Arms Control and Regional Security, och är även grundaren av Palestine Center i Washington DC.
Debattartikel publicerad i Haaretz 2 juni 2020
Några vanliga myter och missförstånd som gäller Israel
- Martin Blecher
Vi märker hur många missuppfattningar återkommer i debatten om Israel. Oavsett om de sprids av okunskap eller illvilja är det viktigt att fortsätta bemöta felaktigheterna. Här är några vanliga exempel, men det finns förstås många fler...
”Israel skapades av FN”
Förenta Nationernas delningsplan och generalförsamlingens omröstning 1947 var förstås viktiga händelser för Israels tillkomst. Men i praktiken fanns det redan en judisk statsbildning på plats. (Och det fanns för övrigt inte någon annan statsliknande enhet på det område som kom att bli Israel.) Den judiska staten bekräftades alltså av FN, men hade funnits där ändå. Israel skapades inte av FN - det skapades av israelerna själva.
”Israel är rikt tack vare biståndet från USA”
Inget land blir rikt av bistånd. I så fall skulle exempelvis det palestinska statsbygget blomstra, vilket knappast är fallet. Biståndet till Israel består nästan uteslutande av öronmärkta pengar som skall gå till Israels försvarsmakt, IDF. År 2018 utgjorde det samlade amerikanska biståndet således ca 1/6 av den israeliska försvarsbudgeten. USA kräver dessutom att beloppet skall användas till inköp av amerikanskt krigsmateriel. För jämförelsens skull, så kan vi konstatera att USA lägger nästan tio gånger så mycket på det militära försvaret av Europa, och att det samlade amerikanska biståndet till Mellanöstern är mångdubbelt större än vad Israel får. Så, ja, Israel är rikt, och det amerikanska biståndet har om inte annat en psykologisk effekt som en bekräftelse av nära vänskap, men landets rikedom är israelernas egen förtjänst.
”1967 års gränser”
Ibland används begreppet ”1967 års gränser” för att beskriva hur kartan såg ut före Sexdagarskriget 1967. Benämningen i sig är felaktig, och den riskerar dessutom att leda till felaktiga slutsatser om konflikten. ”1967 års gränser” är i själva verket 1949 års vapenstilleståndslinjer. Ibland används uttrycket ”gröna linjen”. I det avtal om vapenstillestånd som slöts mellan Israel och Egypten, Libanon, Jordanien och Syrien 1949 skrevs uttryckligen att denna linje inte skulle betraktas som en gräns i juridisk eller politisk mening, och inte heller förekomma senare förhandlingar om gränsdragningar. ”Gränser” är visserligen bara ett ord, men vår invändning är viktig eftersom fel ord antyder att Israel skulle ha sämre rätt än man faktiskt har.
”Israel judaiserar Jerusalem”
”Anklagelsen” om att Israel på olika sätt skulle arbeta för att göra Jerusalem judiskt blir märkligare ju mer man tänker på det. Jerusalem var en judisk huvudstad redan för tre tusen år sedan (och har aldrig haft någon liknande funktion för något annat folk). Det har bott judar här konstant i tusentals år. Judarna har dessutom utgjort den största befolkningsgruppen åtminstone sedan 1840-talet. Till detta kommer givetvis den oöverträffade religiösa och kulturella tyngd som Jerusalem har inom judendomen. Knappast någon annan av världens huvudstäder är lika självklar som Israels. Jerusalem ÄR redan judiskt mer än något annat. Att judaisera Jerusalem blir ungefär som att göra vatten vått.
Hör gärna av dig om du vill ha källhänvisningar, eller om du har exempel på andra vanliga felaktigheter som vi bör ta upp!
Anders Engström
Informationschef, Vänskapsförbundet Sverige-Israel
Publicerad i Förenade Israelinsamlingens tidning Menorah 2/20
Fler artiklar
-
Mars 2023
- Debatten om israeliska rättsväsendet- frågor & svar 2023-03-12
- Kritik mot Amnestys affischer i Stockholm när flicka bär "palestinasmycke" 2023-03-12
- Reformeringen av rättsystemet - nyansering mår vi alla bäst av 2023-03-10
- Inbjudan och information om Vänskapsförbundets kongresshelg i Västerås 15-16 april 2023 2023-03-09
- Svenska och israeliska universitet i samarbete 2023-03-09
- En robot som kan lukta: Ny israelisk teknik kan vara en game changer 2023-03-05
- Resan från 'icke demokratiskt' till 'demokrati' till 'icke demokratiskt' 2023-03-03
-
Februari 2023
- Forskare bekräftar skriftliga referat om kung David som motsvarar med den hebreiska bibeln 2023-02-25
- Rapporteringen om Israels Högsta domstol är undermålig 2023-02-24
- Ett polariserat Israel går ut i demonstrationer 2023-02-17
- 2,67 miljoner turister besökte Israel under 2022 2023-02-15
- Ett enkelt sexminuters blinktest som diagnostiserar ADHD 2023-02-11
- Israeliska byn Kfar Kama utnämns till en Tourist Village 2022 av UNWTO 2023-02-10
- Jag delar inte historieskrivningen om Israel-Palestina 2023-02-10
- Den som offrar barn går inte att förhandla med 2023-02-06
-
Januari 2023
- Vart är Israel på väg? 2023-01-29
- Högsta domstolen i Israel- sett ur ett liberalt, mittenperspektiv 2023-01-23
- Håller Europa på att byta sida i Israel-Palestinakonflikten? 2023-01-20
- Inte helt enkelt att förstå sig på EU alla gånger 2023-01-20
- Besegrar kronisk smärta med AI-drivna vibrerade ärmar 2023-01-16
- Konsten att hitta rätt balans 2023-01-13
- Koldioxidavskiljning förvandlar fabriksrök till värdefulla mineraler 2023-01-13
- Revolutionär israelisk genetisk behandling ska börja testas på människor 2023-01-06
- FN:s senaste manöver väcker frågor 2023-01-06
- Inte konstruktivt att skuldbelägga bara en part i en konflikt 2023-01-04
-
December 2022
- Bokslut III 2022-12-31
- Hur AI hjälper barn med autism 2022-12-31
- Bokslut II 2022-12-25
- Chanukka-hjältar: Bevis på forntida judisk revolt upptäckt 2022-12-25
- Bokslut 2022-12-16
- Kritisera gärna Israel - men särbehandla inte 2022-12-15
- Snedvridet fokus på Israel i FN 2022-12-06
- Vänsterns rasism mot judar viftas bort 2022-12-03
-
November 2022
- USA har återlämnat stulen shekel som myntpräglats av judiska rebeller för 2 000 år sedan 2022-11-26
- Israel rankas #1 i "Digital Quality of Life" över hela världen 2022-11-25
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel bjuder alla på bio via Sponsorhuset! 2022-11-11
- 277 gånger gånger Israel - 0 gånger Hamas 2022-11-04
- Analys av israeliska valet 2022-11-04
- Ett besök i Israel är effektivt vaccin mot antisemitism 2022-11-02
-
Oktober 2022
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel Huvudstadsregionen 2022-10-17
- EU-Israel: Fördjupande av bilaterala relationer samtidigt som man driver på för israelisk-palestinsk fred 2022-10-14
- Israel och Libanon når överenskommelse som både hyllas och sågas 2022-10-14
- Fem röda kvigors ankomst till Israel väcker uppståndelse 2022-10-09
- 'Känner våra rötter och arv': Forntida israelitisk bosättning upptäckt 2022-10-09
-
September 2022
- En attack mot yttrandefriheten 2022-09-24
- Israel i centrum för utvecklare av alternativa proteiner 2022-09-18
- En ny relation mellan Israel och Svenska kyrkan 2022-09-14
- Vänskapsförbundet på årets bokmässa i Göteborg 2022-09-11
- Israelisk mamma utvecklar plastalternativ som upplöses säkert i vatten 2022-09-11
- Det kan Israel lära av Abu Aklehs tragiska öde 2022-09-08
- Münchendramat 5-6 september 1972 2022-09-04
-
Augusti 2022
- Det skriver palestinsk press om Mahmoud Abbas uttalande 2022-08-30
- Kärnavtalet med Iran: Omfattar EU:s förslag tidsfristklausul? 2022-08-22
- Saudisk tidskrift visar på framgången för arabiska israeler i IDF 2022-08-22
- Israel varnar civila att sätta sig i säkerhet 4 minuter före Israel förstör måltavla 2022-08-12
- Amnesty slår till igen 2022-08-12
- Sverige fördömer israelisk klassificering av terrorrelaterade icke-statliga organisationer 2022-08-12
- Israelisk militärteknologi revolutionerar hur läkare behandlar patienter 2022-08-08
- Operation Gryning 2022-08-07
- Denna israeliska startup trycker på knappen "tassar" för cancerscreening 2022-08-06
- Hur Abraham-avtalen förändrade relationerna mellan EU och Israel 2022-08-05
- Välkommet fördömande av Miloon Kothari 2022-08-05
-
Juli 2022
- Noterat från opinionen 2022-07-21
- Israeliska forskare gör genombrott för tidig upptäckt, behandling av Parkinson 2022-07-20
- EU:s utrikesministrar beslutar att återuppta den politiska dialogen med Israel 2022-07-20
- Återupptaget EU-stöd trots fortsatta tveksamheter- USA:s stöd mer komplicerat 2022-07-08
- Minskat arabiskt stöd till UNRWA - riskerar kollaps 2022-07-05
- "FN har sedan länge förlorat sin moraliska kompass" 2022-07-05
-
Juni 2022
-
Maj 2022
- Stor Auschwitz-utställning invigd i Malmö 2022-05-28
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel svarar på ledarartikel från Aftonbladet 2022-05-18
- I Israels kritikers ögon kan landet sällan göra något rätt 2022-05-14
- Theodor Herzls politiska triumf och personliga tragedi 2022-05-12
- Världens säkraste blodbank öppnade sydöst om Tel Aviv 2022-05-07
- Täpp igen kryphålen i svensk lag som tillåter Koranbränning 2022-05-06
- Grattis Israel på födelsedagen! 2022-05-05
- Kluvna tungor skapar inte fred mellan Israel och Palestina 2022-05-03
-
April 2022
-
Mars 2022
- Det här med dubbla måttstockar är spännande II 2022-03-24
- Sovjetunionen, KGB, PLO och effekten av antisemitisk propaganda 2022-03-24
- Därför engagerar sig Israel för judiska flyktingar från Ukraina 2022-03-17
- Det här med dubbla måttstockar är spännande 2022-03-13
- Israel- ett rött skynke i delar av Svenska kyrkan i över 50 år 2022-03-12
- Israel-Palestinakonflikten har inga som helst likheter med kriget i Ukraina 2022-03-04
-
Februari 2022
- Apartheid är något helt annat 2022-02-28
- Amnestys moraliska kompass 2022-02-18
- Frågorna Hammar saknar svar på 2022-02-13
- Apartheidanklagelsen är rent antisemitisk 2022-02-13
- Amnestys rapport om Israels "apartheid" simpel propaganda 2022-02-11
- Pressmeddelande 2022-02-10
- Irving och Ardin har både rätt och fel i sitt resonemang 2022-02-03
- Amnestys frontalangrepp mot nationalstaten 2022-02-01
- Amnesty förvränger verkligheten med sin anti-Israelrapport 2022-02-01
-
Januari 2022
- "Det var nästan som en besatthet" 2022-01-26
- Hans Wallmark: Svenska kyrkan mot den judiska staten 2022-01-22
- "Diskussion om apartheid missar det uppenbara" 2022-01-20
- Israel + Emiraten= sant 2022-01-20
- Hur håller vi kunskapen om Förintelsen aktiv och spridd? 2022-01-20
- Hört talas om Special in Uniform? 2022-01-14
- Lev in er i den press Israel känner 2022-01-10
- DN Debatt: "Kyrkans aktivism mot Israel måste få ett slut" 2022-01-09
- DN Debatt Repliker. "Svenska kyrkan måste bli fri från politisk aktivism" 2022-01-09
- Anmärkningsvärt att Olofsson utelämnar viktiga fakta 2022-01-04
-
December 2021
- Palestinier i Jerusalem önskar fortsatt israelisk överhöghet 2021-12-31
- Det anser Sverige om en av Jerusalems heligaste platser 2021-12-31
- Hur kan relationerna mellan EU och Israel förbättras? 2021-12-30
- "Få länder tillåter så mycket insyn som Israel" 2021-12-19
- Reflektioner från Handelskammaren Sverige-Israel 2021-12-19
- Martin Luther: "Om judarna och deras lögner" 2021-12-19
- Kyrkan och Israel 2021-12-09
- Sveriges problematiska röstande i Förenta Nationerna 2021-12-06
- Uttalande av Vänskapsförbundet Sverige-Israel 2021-12-01
-
November 2021
- Att inte ställa de rätta frågorna leder till vilseledande resonemang 2021-11-26
- Svenska kyrkan har en osund hets mot Israel 2021-11-25
- I vilket syfte sammankallar Sverige till en givarkonferens? 2021-11-17
- Dags att bestämma er- är Palestina en stat? 2021-11-10
- 102 årig israeliska först ut att testa lokalt utvecklad behandling för bröstcancer 2021-11-04
-
Oktober 2021
- Malmöforumet valde rätt definition av antisemitism 2021-10-29
- Handling, inte ord behövs mot judehat i Sverige 2021-10-29
- Israels kritik mot SD bör bli en moralisk väckarklocka 2021-10-29
- Mats Fält: Den inställda förintelsen 2021-10-22
- ”Risk att Israelkritik nyttjas som täckmantel” 2021-10-19
- I kyrkan talar de politiska partierna med kluven tunga om antisemitism 2021-10-17
- De förstår inte att de svartmålar judar 2021-10-14
- Recension: ”Judarnas historia i Sverige” av Carl Henrik Carlsson 2021-10-11
- Jiddisch som ett svensk-judiskt kulturarv 2021-10-08
- Microsoft expanderar sin verksamhet i Israel 2021-10-07
- Han får pris till minne av Jackie Jakubowski 2021-10-05
- Socialdemokraterna i kyrkomötet: Utred Israel för apartheid 2021-10-02
-
September 2021
- Kan de svensk-israeliska förbindelserna upprättas? 2021-09-30
- Västbanken riskerar att bli det nya Afghanistan 2021-09-22
- Tänker Sverige delta i rasistkonferensen Durban? 2021-09-21
- Kyrkans fiende 2021-09-17
- Transatlantisk deklaration: Upphör med diskrimineringen av Israel i FN 2021-09-15
- Så prövas regeringens löften om kampen mot antisemitism 2021-09-15
- Kontakt 2021-09-13
- Ge en gåva 2021-09-13
- Artiklar 2021-09-13
- De vanligaste frågorna om Israel 2021-09-13
- Kalender 2021-09-13
- Veckomailet - Israelnytt 2021-09-13
- Lokalförbunden 2021-09-13
- Bli medlem 2021-09-13
- Om oss 2021-09-13
- Start 2021-09-13
- Elfte september och dess betydelse för Israel 2021-09-09
-
Augusti 2021
- Spännande e-postutväxling med UD 2021-08-27
- Sverige är en vän av Israel 2021-08-19
- Varför ger Sverige 75 miljoner kronor till en NGO vars mål är att utplåna den judiska staten? 2021-08-14
- Det är dags för Israels fiender att ta hand om flyktingarna 2021-08-13
- Bojkott fel väg att gå som konfliktlösning 2021-08-12
- Ben & Jerrys bojkott är ingen lösning på konflikten 2021-08-10
- Intellektuellt ohederligt om Israel 2021-08-03
- Fult angrepp på Israel 2021-08-03
- Vilka var de som dog i stridigheterna mellan Israel & Hamas? 2021-08-01
-
Juli 2021
-
Juni 2021
-
Maj 2021
- Fred i Mellanöstern är ingen IKEA-möbel 2021-05-27
- Vad är priset för Israels militära kampanj? 2021-05-22
- Hur Hamas växte och uppgraderade sin vapenarsenal för att slå till mot Israel 2021-05-21
- Palestinsk television medger att Israel varnade civila att lämna byggnaden före attack 2021-05-20
- Den viktigaste text du kommer att hitta om den pågående konflikten i Gaza och Israel! 2021-05-20
- Inga länder klarar sig utan omvärldens stöd 2021-05-19
- Sverige bör lära av Israels missilförsvar 2021-05-19
- Ett öppet brev till mina palestinska syskon! 2021-05-17
- SSU och Palmecentret har en Israelfientlig hållning 2021-05-17
- Närmast nazistiskt att jämställa Israel med Nazityskland 2021-05-17
- Mark och ägandeskap 2021-05-16
- Israeliskt flygvapen slår till mot Al-Jazeeras kontor som bara används i civilt syfte…. eller?? 2021-05-16
- Terrortunnlar 2021-05-15
- Känslostyrda argument får inte kidnappa debatten om Israel 2021-05-14
- “Vi använder missilförsvar för att skydda våra civila och de använder civila för att skydda sina missiler. “ 2021-05-13
- Mahmoud Abbas (icke) avståndstagande från våld 2021-05-13
- En stat som är judisk. Varför? 2021-05-12
-
Mars 2021
- Argumenten för Israels skyldigheter brister 2021-03-26
- Rätt att Israel inte vaccinerar palestinier 2021-03-19
-
Februari 2021
- Antisemitismen i Malmö: Hur blev lärarna ett antisemitiskt problem? 2021-02-25
- Leve Palestina" 2021-02-10
-
Januari 2021
- Kopplingen mellan antisionism och antisemitism 2021-01-22
- Om detta må ni berätta, Löfven 2021-01-22
-
December 2020
-
November 2020
-
Oktober 2020
-
September 2020
- Blind svensk analys av Mellanöstern 2020-09-27
- ”En normalisering med arabvärlden leder till israelisk-palestinsk fred” 2020-09-24
- Varför är normaliseringen möjlig, och vad missar svenska medier? 2020-09-16
- Terrorklassa den Iranstödda islamiströrelsen Hizbullah 2020-09-10
- Terrorstämpla och bekämpa Hizbollah 2020-09-08
- Vi har redan lärt oss något viktigt av fredsavtalet med UAE! 2020-09-03
-
Augusti 2020
-
Juni 2020
-
Maj 2020
- Förbjud Hizbollahs aktiviteter i Sverige! 2020-05-22
- Samma gamla Israelfientliga propaganda 2020-05-14
- Libanons palestinier plågas fortfarande av UNRWA 2020-05-11
-
April 2020
- Det finns en folkrättslig grund för staten Israels existens 2020-04-21
- Europa, judarna och Israel 2020-04-13
-
Mars 2020
-
Februari 2020
- Om selektiv murkritik 2020-02-20
- Linde backar inte om terrorlöner som socialbidrag 2020-02-18
- Ur regeringens utrikesdeklaration 2020 2020-02-14
- Så ljög den palestinske presidenten inför Förenta Nationerna 2020-02-12
- Programledare på Al Jazeera kallar Israel det mest framgångsrika projektet på 120 år 2020-02-09
- Palestina och terrorlöner 2020-02-06
- Ann Linde kallade terroristlöner för socialbidrag 2020-02-05
- Tu B’Shevat – över 240 miljoner träd har planerats i Israel 2020-02-05
- Sveriges Israelpolitik bör läggas om totalt 2020-02-04
-
Januari 2020
- Därför säger palestinierna nej innan de sett fredsplanen 2020-01-30
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel i möte med utrikesminister Ann Linde 2020-01-20
- Hammarberg och Bjereld blundar för palestinsk antisemitism 2020-01-20
- Sex skäl till varför den palestinska ledningen inte borde förkasta fredsplanen 2020-01-20
- Tel Aviv är först med att skärpa regelverket kring elsparkcyklar 2020-01-16
- Femton missade chanser till fred mellan Israel och palestinierna 2020-01-15
- Två decennier av Israelhat inom Svenska kyrkan 2020-01-08
- Bjurwald förenklar läget i Labour 2020-01-07
-
December 2019
-
November 2019
- Nytt samarbete och program för att förbättra judars liv i Malmö 2019-11-26
- Time for the Church of Sweden Leadership to open their Bible 2019-11-20
- IHRA:s arbetsdefinition av antisemitism 2019-11-15
- Antisemitiska böcker säljs till svenska skolor 2019-11-14
- Kyrkan och Israel 2019-11-12
- Hos Labour möts vi av en judekarikatyr 2019-11-08
- Till alla våra medinvånare i Storbritannien 2019-11-08
- Så har Sverige sett till att UNRWA fått miljardbelopp 2019-11-04
- Diakonia and Israel x 3 [på engelska] 2019-11-01
-
Oktober 2019
- Ann Linde försvarade BDS-rörelsen 2019-10-24
- Sportföretaget Puma 2019-10-18
- Sju tips för en aktiv semester i Israel 2019-10-14
- Det är inte Israel som är problemet i MÖ – Sverige bör ge demokratin sitt stöd 2019-10-13
- Israel vinner ”Bästa resmål utanför EU 2019-10-10
- Utrikesministern pressad i riksdagsdebatt om Israel 2019-10-09
- Svensk utrikespolitik, Iran och de moraliska principerna 2019-10-04
- Nu kan du få Sverige på rätt kurs igen, Linde 2019-10-03
-
September 2019
- Ta chansen nu – ändra synen på Israel, Linde 2019-09-29
- Vår uppgift är att skola och bilda bort antisemitism i alla dess former 2019-09-26
- Tre israeliska författare i en dynamisk värld 2019-09-25
- 25 år sedan samtalen i Oslo – nu utvärderas avtalet 2019-09-19
- Så påverkas vanliga israeler av raketbeskjutningen från Gaza 2019-09-19
- Bauhaus 100 år – firas med invigning av The Liebling Haus – White City Center Tel Aviv 2019-09-17
- Välkommet ifrågasättande av Bildts utrikespolitik 2019-09-12
- Wallström slog vakt om ett dåligt arv 2019-09-11
- Kan Sverige resa sig efter Wallström? 2019-09-09
- Världen måste agera mot Hizbollahs aggressioner 2019-09-07
- Svenska kyrkans journalistresa sågas: ”Antiisraelisk” 2019-09-02
-
Augusti 2019
- Europaparlamentet och kampen mot terrorism [brev] 2019-08-30
- Sveriges bistånd till UNRWA 2019-08-28
- Hanif Bali straffas – men han har helt rätt om Bildt 2019-08-23
- Stå upp för hbtq-personer - även i Palestina! 2019-08-22
- Wallström väljer fel väg 2019-08-22
- Oacceptabelt att rulla ut röda mattan för Iran 2019-08-20
- Därför måste UNRWA läggas ner 2019-08-15
-
Juli 2019
-
Juni 2019
-
Maj 2019
- Israelvänner gästade Wallström på UD 2019-05-31
- Jerusalemdagen 2019-05-28
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel i möte med utrikesminister Margot Wallström 2019-05-28
- Förtjänstdiplomet till Göran Larsson! 2019-05-24
- En realistisk syn på det palestinska flyktingproblemet 2019-05-24
- Malmö värdstad för konferens mot antisemitism och för hågkomsten av Förintelsen 2019-05-24
- Fakta och sammanfattning - Eurovision 2019 i Tel Aviv 2019-05-22
- Nej, Israel består inte alls av privilegierade vita europeer 2019-05-20
- Palestinierna behöver ingen Mandela - de behöver en Adenauer 2019-05-20
- Varför är det så svårt att förstå antisemitism? 2019-05-17
- Svensk-israel är första svenska kvinnan i rymden 2019-05-14
- Kalla Hamas för vad de är – terrorister 2019-05-11
- Svenska medier dubbelt osunda gentemot Israel 2019-05-09
- Antisionister är inte alltid antisemiter men antisemiter är alltid antisionister 2019-05-09
- Vissa grupper inom S är besatta av Israelkritiken 2019-05-08
- Dags att terrorklassa Hizbollah 2019-05-08
- Israeliska soldater ville ge sin sanning 2019-05-08
- Vissa grupper inom S är besatta av Israelkritiken 2019-05-07
- Att rapportera från Gaza - en sarkastisk manual i sju punkter 2019-05-04
- Om kartan inte stämmer med verkligheten 2019-05-02
-
April 2019
- Så blev Israel den stora fienden 2019-04-30
- Nej, Jesus var verkligen inte palestinier 2019-04-25
- De utmanade kyrkans ledning om antisemitism 2019-04-15
- Antisemitism får aldrig accepteras 2019-04-11
- Falska anklagelser mot Israel 2019-04-09
- Några konkreta exempel på Svenska kyrkans och EAPPI:s “bristande objektivitet” 2019-04-08
- Er avsky mot Israel ska inte stoppa Eurovision 2019-04-04
- Åh nej, ytterligare ett tramsigt kändisupprop 2019-04-02
- Låt inte "kulturuppropets" deltagare stå oemotsagda 2019-04-02
-
Mars 2019
- Bristande opartiskhet i följeslagarprogrammet 2019-03-27
- Svenska kyrkan är Israelfientlig 2019-03-26
- Israels suveränitet över Golanhöjderna borde erkänts för länge sen 2019-03-26
- FN's råd diskriminerer Israel og forhindrer fred 2019-03-21
- En skammens vecka i FN 2019-03-21
- Hotet mot Israels existens är grundproblemet 2019-03-21
- Gärna dialog, men utan aversion mot Israel 2019-03-20
- Är judar grymma och araber änglar? 2019-03-06
- Kritik inom SKR mot följeslagarprogram 2019-03-06
- Därför hoppade jag av som följeslagare 2019-03-05
-
Februari 2019
- Israel rankat som världens tionde mest hälsosamma land 2019-02-28
- Sluta hålla den palestinska regimen under armarna 2019-02-27
- Skev och osann bild av verkligheten i Israel 2019-02-25
- Att minnas Förintelsen innebär att ta ställning för Israel 2019-02-22
- En skamlös förvrängning av verkligheten 2019-02-21
- Menar vi verkligen ”aldrig mer”? 2019-02-15
- Kommer du driva en demokratioffensiv mot Palestina, Margot Wallström? 2019-02-13
- Ett par korta förhoppningar beträffande Irans och Israels framtid 2019-02-12
- Begreppet “pinkwashing”, Israelhat och antisemitism 2019-02-08
- En annan form av krigföring 2019-02-07
- WIZO 100 år and still going strong 2019-02-04
-
Januari 2019
- Gör inte Förintelsens minnesdag till ett jippo 2019-01-27
- Statsminister Stefan Löfven på Förintelsens minnesdag 2019 2019-01-27
- Judehatet i Sverige har ursäktats av ledande politiker 2019-01-27
- Wallström – dags att sluta svartmåla Israel 2019-01-23
- Dags att berätta sanningen om den palestinska frågan 2019-01-22
- Bästa restaurangerna att besöka i Jerusalem 2019-01-19
- Ett förbud mot Hizbollah gynnar våra nationella intressen 2019-01-19
- Wallström som utrikesminister väcker oro bland Israelvänner (2) 2019-01-17
- Israel kräver 250 miljarder dollar i ersättning för judar som fördrivits från arabvärlden och Iran [1:2] 2019-01-05
- Ställ krav på biståndet till den palestinska myndigheten 2019-01-05
- Några alternativa sevärdheter i Israel 2019-01-05
- Israel kräver 250 miljarder dollar i ersättning för judar som fördrivits från arabvärlden och Iran [2:2] 2019-01-05
- Israel – ett av 2018 års mest populära resmål 2019-01-04
-
December 2018
- Föreligger det ett reellt hot mot Israels existens, eller är det bara prat? 2018-12-20
- Svensk utrikespolitik påverkar palestinsk förhandlingsvilja negativt 2018-12-18
- Hur kan vi se på när antisemitismen tilltar? 2018-12-13
- Om S, Israel och Palmes 70-talsanalys 2018-12-11
- Hur en Chanukkahälsning blev så fel 2018-12-07
-
November 2018
- Återupprätta relationen med Israel 2018-11-30
- Vinnova öppnar kontor i startup-metropol 2018-11-27
- Dagens Arena, svensk media och det antisemitiska språkbruket 2018-11-26
- Därför måste Iran stoppas 2018-11-26
- Så förbereder sig Iran för att förinta Israel 2018-11-26
- Flytta Sveriges ambassad till Jerusalem 2018-11-21
- Israel sätter stort hopp till nästa svenska regering 2018-11-18
- Bara en liten skärva från en raket... 2018-11-13
- Beskjutningen från Gazaremsan är nu värre än på länge 2018-11-13
- Uttalande med anledning av beskjutningen från Gaza 2018-11-13
- En uppmaning till självrannsakan i S 2018-11-11
- Fikonlövet Svenska kyrkan döljer sin agenda bakom 2018-11-08
- Tystnaden är talande om antisemitismen, S 2018-11-05
-
Oktober 2018
- Ni socialdemokrater öppnar upp för judehat 2018-10-31
- Några rader om Jan Guillou och Vänskapsförbundet Sverige-Israel 2018-10-30
- Palestinsk terror och tortyr 2018-10-29
- 10 skäl till varför BDS-rörelsen är omoralisk och förhindrar fred 2018-10-26
- Varför är du så tyst, Margot Wallström? 2018-10-24
- Sverige stöttar tortyr 2018-10-24
- Svenskt bistånd går till terror och tortyr 2018-10-23
- S talar inte sanning om antisemitismen 2018-10-20
- Israel borde hyllas i stället för hatas 2018-10-18
- Ge oss en regering utan judefientlig Israelpolitik 2018-10-15
- Allmänt hållet svar väcker nya frågor 2018-10-12
- Vad får juden tycka? 2018-10-10
- Elida avseglade mot Israel på onsdagen 2018-10-10
- Tid för förändring 2018-10-10
- "Ge oss Gazaremsan, eller ta konsekvenserna" 2018-10-05
-
September 2018
- De amerikanska oljesanktionerna mot Iran fungerar 2018-09-19
- Israel hjälper skadade syrier att få vård 2018-09-14
- Osloavtalets silverbröllop 2018-09-13
-
Augusti 2018
- Sverige behöver en Israelvänlig regering 2018-08-30
- Varför är palestinska flyktingar annorlunda än alla andra flyktingar? 2018-08-30
- Åtskilliga obehagliga aktörer i Ship to Gazas kulisser 2018-08-20
- Det finns bara 20.000 palestinska flyktingar i världen, enligt amerikansk UD-rapport 2018-08-18
- Liberalerna: Palestinabiståndet är kravlöst och bör göras om i grunden 2018-08-08
- Corbyn och judehatet 2018-08-07
- Partiernas inställning till Israel 2018-08-04
-
Juli 2018
- Israels rätt att existera 2018-07-28
-
Juni 2018
- Medicinska notiser från Israel 2018-06-28
- Man måste inte vara antisemit för att fördöma Israel, men det hjälper 2018-06-21
- Kräv ett slut på Svenska kyrkans hat mot Israel 2018-06-15
- ”Anmärkningsvärt beteende av utrikesministern” 2018-06-13
- Ärkebiskopens negativa fixering vid Israel 2018-06-12
- Kyrkan och Israel – kommentar till Annika Borgs öppna brev 2018-06-11
- Inga mer svenska skattepengar till terroruppviglande skolböcker! 2018-06-07
- Faktum nummer ett är att de här upploppen arrangerades av Hamas 2018-06-01
- Kyrkans terrorstöd är en skam 2018-06-01
-
Maj 2018
- Fördömer man inte hatets krafter undergräver man fredens möjligheter 2018-05-30
- SR beklagar grovt uttalande om kristna 2018-05-24
- Israel måste göra vad som krävs för att skydda sina gränser 2018-05-18
- Lägg ner stödet till terrorverksamheter 2018-05-18
- Perspektivlöst i SVT:s debattprogram 2018-05-17
- Medier och politiker förringar Hamas ansvar 2018-05-17
- Problemet med för få dödade judar 2018-05-16
- Var är vänsterns protestsång mot antisemitism? 2018-05-15
- Gratulerar till de 70 åren 2018-05-14
- Sverige har en skuld mot det judiska folket 2018-05-11
- EU och Sverige måste stoppa biståndet till den palestinska myndigheten 2018-05-11
- Världen borde fira ihop med Mellanösterns enda demokrati 2018-05-07
- Mahmud Abbas tal antyder varför freden uteblir 2018-05-03
- "Iran ljög" 2018-05-01
-
April 2018
- Att använda begreppet apartheid för att beskriva palestiniernas situation på Västbanken polariserar och vulgariserar debatten 2018-04-25
- Antisemitismen i Europa visar varför Israel behövs 2018-04-21
- Israelisk vård lyftes fram som modell i Stockholm 2018-04-20
- En 70-åring med framtiden för sig 2018-04-20
- Du borde skämmas, Margot Wallström 2018-04-19
- Israel en demokrati som firar 70 års överlevnad 2018-04-19
- 70 år av utsatthet och fantastisk framgång 2018-04-18
- På Israels 70-årsdag har landet 8,842 miljoner invånare 2018-04-16
- EU-finansierad hatretorik förhindrar fred i Mellanöstern 2018-04-12
- Vackra ord räcker inte i kampen mot judehatet 2018-04-08
- Hollywood sluter upp bakom Netflix mot BDS 2018-04-05
- TT:s rapportering var ofullständig och vinklad 2018-04-01
- ”Något är allvarligt fel när Sverige väljer att sluta samarbetsavtal med Iran, en av världens mest brutala diktaturer, istället för med en demokrati som Israel.” 2018-04-01
-
Mars 2018
- Därför upplevs Israel vara tryggare än Malmö, Margot Wallström 2018-03-28
- Wallström förstår verkligen inte 2018-03-28
- Wallström om terrorlöner och judar som flyttar till Israel 2018-03-18
- Israels självförvållade sår 2018-03-18
- 2000 år gamla mynt upptäckta i Jerusalem 2018-03-18
- Israel på en elfte plats när världens lyckligaste länder rankas 2018-03-16
- Seglivade myter om judar 2018-03-14
- Vad är egentligen en "flykting"? 2018-03-11
- Antisemitismen i Sverige finns både i politiken, kyrkan och bland pöbeln 2018-03-09
- EU bör se över Palestinabistånd 2018-03-05
- Oacceptabelt att skattepengar uppmuntrar terrorism 2018-03-02
-
Februari 2018
- Abbas förfalskar historien i FN 2018-02-28
- Semestra med sov-upplevelser i Negevöknen 2018-02-22
- Har kyrkan inget ”Hopp” för Israel? 2018-02-22
- Allvarlig utveckling i Iran 2018-02-21
- "Vi är kanaanéerna!” 2018-02-18
- Intel storsatsar i Israel 2018-02-18
- Ett replikskifte ur riksdagens utrikespolitiska debatt 2018-02-14
- Att leva med Iranavtalet 2018-02-12
- UNRWA:s anställda fortsätter hylla terrorism och sprida antisemitism 2018-02-09
- Fem skäl till de ökande spänningarna mellan Hizbollah och Israel 2018-02-08
-
Januari 2018
- Elida ska göra "Ship to Israel" 2018-01-29
- När barn utnyttjas som propagandaverktyg 2018-01-28
- Ett välregisserat mediajippo under uppsegling 2018-01-25
- Så kan vi lösa problemet med det palestinska flyktingorganet UNRWA 2018-01-24
- . Så kan vi lösa problemet med det palestinska flyktingorganet UNRWA [2:2] 2018-01-24
- Det måste kännas rätt bra att vara Mahmoud Abbas 2018-01-22
- Upp till bevis, regeringen! 2018-01-21
- Iranavtalet och Münchenavtalet – en jämförelse 2018-01-15
- Grundlösa anklagelser mot Israel 2018-01-12
- Israelpolitiken är skadlig och behöver omprövas 2018-01-10
- Wallström blundar för hatet och våldet i Iran 2018-01-09
- Danmark skär ned finansiering till palestinska organisationer 2018-01-03
- 2018 kan bli positivt för Israel! 2018-01-03
-
December 2017
- Genomför en vaccinationskampanj mot antisemitism 2017-12-27
- Varför censurerades berättelsen om Malki Roth i Sverige? 2017-12-22
- Europas diplomatiska krig 2017-12-20
- Sveriges inställning till terror är farlig för judar, och för hela Europa 2017-12-19
- Wallströms ensidighet skadar svensk utrikespolitik 2017-12-17
- "Människor lever i rädsla för att de är judar" 2017-12-17
- Internationella medier har drabbats av Jerusalemsyndromet 2017-12-17
- Hatet mot Israel göder antisemitismen 2017-12-14
- Judehatet handlar inte om Israel 2017-12-12
- Snedvriden Israeldebatt uppmuntrar till judehat 2017-12-11
- Vad får juden tycka? 2017-12-10
- Vakna, Sverige! 2017-12-10
- Nej, Jerusalem är inte "en internationell enklav" 2017-12-08
- Varför är Jerusalem Israels huvudstad? 2017-12-08
- Pratet om en tredje intifada är kraftigt överdrivet 2017-12-06
- ”…ett nytt förhållningssätt till konflikten mellan Israel och palestinierna” 2017-12-06
- 1. Vad innebär egentligen det amerikanska erkännandet av Jerusalem? 2017-12-06
- Siffrorna 2017-12-01
-
November 2017
- Israelisk kultur och historia i den digitala eran 2017-11-30
- Sverige ägnar sig åt Bagdad Bob-politik 2017-11-27
- Sändebudet som inte får några möten 2017-11-24
- 1947 – året då Sverige var en humanitär stormakt 2017-11-22
- EU- och handelsministern reser till Israel med fokus på innovation 2017-11-20
- 87 multinationella företag har sökt sig till Israel de senaste tre åren 2017-11-17
- "Vi eftersträvar bättre relationer med Israel" 2017-11-16
- 5 x Micael Bindefelds Tel Aviv av: Aftonbladet 2017-11-14
- Balfourdeklarationen ska förstås i rätt kontext 2017-11-11
- Svenskt bistånd går till judehat och terror 2017-11-09
- Sverige och Israel – likheter och skillnader 2017-11-08
- Om Balfourdeklarationen 2017-11-02
- Vad gjorde egentligen judarna i dåtidens Palestina före Balfourdeklarationen? 2017-11-02
- Anti-israelisk teckning på svensk skola upprör 2017-11-01
-
Oktober 2017
- De egentliga hindren för fred 2017-10-26
- Det är dags att styra upp samtalet om Israel – Palestina 2017-10-20
- ”Iran försöker fortfarande framställa missiler med kärnstridsspetsar” 2017-10-18
- Sverige påstår sig vara Israels vän 2017-10-11
- Israels inställning till atomavtalet med Iran: "Fix it or nix it” 2017-10-06
- Oskarshamns man i världen 2017-10-05
- Stoppa allt ekonomiskt bistånd till den palestinska myndigheten tills stödet för terrorism upphör 2017-10-05
- Iran är inte Mellanösterns Nordkorea - regimen är värre än så 2017-10-04
- Dags att be Israel om ursäkt! 2017-10-04
- EU-vänstern glorifierar terrorism 2017-10-04
-
September 2017
- Jag och regeringen för en orubblig kamp mot antisemitismen 2017-09-30
- Israels nye ambassadör efterlyser fler ”aktiva vänner” 2017-09-29
- Stefan Löfven skyller ifrån sig om antisemitismen 2017-09-15
- Stoppa bistånd till organisationer som stödjer terror 2017-09-14
- Så tycker kyrkovalsgrupperna om Israel 2017-09-13
- Är det israelisk teknik som ligger bakom ansiktsigenkänningen i nya iPhone X? 2017-09-13
- Socialdemokraterna ser inte diktaturerna på grund av sin motvilja mot demokratin Israel 2017-09-13
- . Stoppa stödet till palestinska terrorister 2017-09-04
-
Augusti 2017
- Även svenska UD fryser palestinskt bistånd 2017-08-30
- Uppmaning till regeringen; stoppa fientligheten mot Israel 2017-08-28
- . Lidandet är Hamas ansvar 2017-08-25
- Talen det inte rapporteras om 2017-08-23
- BDS är ren och skär ersättningsteologi 2017-08-17
- Kristna gräsrötter positiva 2017-08-16
- ”Pinkwashing” om Israel – en sunkig konspirationsteori 2017-08-08
- Jo, Mellanösterns gayparadis är på riktigt 2017-08-08
-
Juli 2017
-
Juni 2017
- Noterat: Lilla Israel är en av världens fem ledande cybermakter 2017-06-28
- Bilden av Israel i svenska medier 2017-06-28
- Ta hänsyn till existentiella hot mot Israel 2017-06-22
- SEB gör bara halv pudel gällande Israelbojkott 2017-06-21
- Fred och försoning kräver att Israel erkänns 2017-06-17
- 50 år sedan sexdagarskriget [1:2] 2017-06-16
- Återbetalningskrav av bistånd som finansierar terrorism 2017-06-14
- Skamligt om Israel, Diakonia! 2017-06-13
- Dags för FN att acceptera utfallet av sexdagarskriget 2017-06-13
- Fel att bojkotta Israel 2017-06-12
- En ensidig analys av läget i Mellanöstern 2017-06-12
- Intressanta siffror 2017-06-10
- Golda Meir om avsaknad av fred, gränser & bosättningar 2017-06-09
- Statsfinansierad propaganda 2017-06-09
- 50 år sedan sexdagarskriget [2:2] 2017-06-09
- Wallström måste se terrorns offer också i Israel 2017-06-09
- Mall För Svenska Mellanösternreportage 2017-06-08
- Jag hade vaggat ett dött barn av: Salomon Schulman 2017-06-08
- Israels seger 1967 är värd att fira 2017-06-04
- KD-riksdagsman vill sätta press på Palestinabistånd 2017-06-01
- Rödgrönas svek mot antisemitismens offer 2017-06-01
-
Maj 2017
- Avskedstal hos Handelskammaren Sverige-Israel 2017-05-30
- Arabvärldens ledare planerade att utplåna Israel under Sexdagarskriget 2017-05-29
- Israel är varken mer eller mindre av en kolonialskapelse än andra länder! 2017-05-27
- Israel het fråga när Equmeniakyrkan möts 2017-05-24
- Terrorismen fortsätter så länge den belönas 2017-05-23
- Saudisk journalist till palestinska ledare: Ni har missat för många möjligheter att lösa konflikten med Israel; Det är dags för palestinsk enhet, fred med Israel 2017-05-23
- Vem visar politiskt mod i Jerusalem? 2017-05-22
- Kan Trump lösa Israel–Palestina-konflikten? 2017-05-20
- Affärsmässig Trump kan lösa Israel-Palestina-konflikten 2017-05-19
- Svenska pengar går till palestinsk terrorism 2017-05-19
- Palestinska myndigheten uppkallar skolor efter terrorister och nazistkollaboratörer oavsett vad Abbas intalar Trump 2017-05-18
- Rörande Israel har Trump gått från att vara outsider till mes 2017-05-17
- Israeler kommer att fira 50-årsdagen av Jerusalems återförening den 23-24 maj i år. Nedan följer 50 fakta: 2017-05-17
- Undersökning: Arabiska medborgare tror högre om Israel än vad israeliska judar gör 2017-05-17
- Gott & Blandat 2017-05-05
- Margot Wallströms tystnad när Svenska Kommittén mot antisemitism pekas ut som högerextrema 2017-05-03
- Wallström måste reagera mot antisemitiska konspirationsteorier 2017-05-03
-
April 2017
- Potifars hustru: Längs antisemitismens stigar 2017-04-28
- Förbindelser mellan EU och Israel: Trojanska hästar, ormar, stegar och bojkotter 2017-04-27
- Första kvinnliga domare utnämnd till att döma i Sharia domstol i Israel 2017-04-25
- FN:s generalsekreterare: Att förneka Israelis rätt att existera är en modern form av antisemitism 2017-04-23
- Fatah ledare: Fatah och Hamas enas om att Israel inte har någon rätt att existera 2017-04-21
- Rivlin: Situationen för kristna i Mellanöstern en "vanära mot mänskligheten" 2017-04-19
- "Självklart kan vi lära av Israel" 2017-04-18
- Palestinska myndigheten pausar förbindelser med UNRWA över förväntade utbildningsreformer som har för avsikt att inte avhumanisera Israel i det palestinska lärosystemet 2017-04-13
- EU och Israel överens – gasledning ska byggas 2017-04-04
-
Mars 2017
- Sverige finansierar ideella organisationer som skadar Israel 2017-03-24
- "Resan till Israel slog hål på stora myter" 2017-03-23
- Användningen av UNRWA:s medel 2017-03-22
- Även Sverige har orsak att fira Israel 2017-03-15
- FN-anställda hyllar Hitler 2017-03-09
- Några reflektioner ur rapporten "Hur rapporterar svenska medier om Israel?" 2017-03-08
- När ska ni sluta ignorera oss, UR? 2017-03-08
-
Februari 2017
- Fem skäl att sluta betala för FN:s särskilda organ för palestinska flyktingar 2017-02-28
- Ansvaret för Gazas nutid och framtid ligger på Hamas 2017-02-22
- Israel tredje bästa landet i världen för barn att växa upp i 2017-02-21
- Sveriges påstående om Palestina är mycket problematiskt 2017-02-17
- Wallströms "sändebud" nobbat direkt av Israel 2017-02-17
-
Januari 2017
- En juridisk analys av UNSC 2334 2017-01-17
-
Oktober 2009
-
Maj 2009