Aktuella nyheter om Israel
Terrorstämpla och bekämpa Hizbollah
- Martin Blecher
Varken svenskt eller europeiskt bistånd ska gå till terrorsekten Hizbollah. Inte heller till libanesiska politiker styrda av Iran. Det skriver Europaparlamentariker David Lega (KD).
Det finns mycket att säga om bistånd: hur, var, när, till vem – och hur mycket? Men en sak alla svenskar borde kunna skriva under på är att svenska skattepengar aldrig ska ges i bistånd till terrororganisationer. Därför är det angeläget att nu terrorstämpla den libanesiska organisationen Hizbollah i sin helhet. Varken svenskt eller europeiskt bistånd ska gå till terrorsekten eller till libanesiska politiker styrda av Iran.
Få har missat det fullständiga kaos som nu, återigen, råder i Libanon. Explosionen i Beirut, regeringen som avgick, vågen av folkliga protester, korruptionsskandalerna, den ekonomiska krisen som inneburit hyperinflation och matbrist – och detta mitt under coronapandemin.
Omvärlden har slutit upp, visat medmänsklighet. EU och dess medlemsstater har skickat hjälp och bistånd. Det är bra, men nu måste EU säkerställa att pengarna används på rätt sätt. EU är inte en bankomat. Unionen ska visa medmänsklighet med och hjälpa länder i kris, men detta utan att tumma på freden, demokratin och de mänskliga fri- och rättigheterna – de grundläggande värden som unionen vilar på.
Just därför är det nu hög tid för EU att med emfas ta avstånd från den libanesiska terrorsekten Hizbollah. Hizbollah är ingenting annat än ett gäng våldsvurmande antisemiter som, liksom förbrytarregimen i Iran, vill utplåna staten Israel. Och de skyr inga som helst medel för att nå det målet – om det vittnar deras av blod färgade händer.
För mig är det självklart: Hizbollah ska varken direkt eller indirekt få ta del av bistånd från Sverige och EU. Svenska skattepengar får aldrig hamna i folkmördarnas fickor. Nej, nu måste EU:
1. Terrorstämpla Hizbollah i sin helhet.
Idag skiljer EU på Hizbollahs politiska och militära gren. Man menar att den politiska grenen är en mer legitim falang och hänvisar till deras politiska inflytande i Libanon, ett land som ju är en legitim samarbetspartner till EU.
För det första är distinktionen helt felaktig – vilket Hizbollah själva klargjort. För dem är det samma medlemmar, samma resurser och samma målsättningar som leder alla ”grenar” inom organisationen.
För det andra så förvånar EU:s avsaknad av politisk vilja. EU är en betydelsefull politisk aktör med rätt att kalla en spade för en spade. EU måste på ett ansvarsfullt vis markera mot onda krafter – även om de råkar sitta i, eller styra, en regering. Att terrorstämpla Hizbollah skulle inte betyda att EU skulle offra sin relation med Libanon. Kanada, Nederländerna, Storbritannien och USA är alla exempel på stater som terrorstämplat Hizbollah i sin helhet och fortfarande har robusta relationer med staten Libanon.
2. Klargöra att inga pengar kommer gå till Hizbollah.
När EU samlar in och skickar bistånd till Libanon bör detta göras med ett tydligt förbehåll: inga pengar får eller ska gå till en regering eller myndigheter som, helt eller delvis, styrs av Hizbollah och Iran. Alla humanitära insatser bör därför kanaliseras genom civilsamhället och internationella organisationer såsom FN. Och dessa insatser ska inte bara villkoras, utan också noga övervakas.
3. Agera skyndsamt.
Budskapet från demonstranterna på Beiruts gator är glasklart: man vill reformera konstitutionen. Den maktdelning som baseras på olika etniska och politiska grupper, och som så länge förpestat Libanon, accepteras inte längre i den sekulära republiken. EU ska självklart stötta libanesernas krav.
När Libanon nu står utan regering finns ett momentum för förändring. En ny regering behöver tillsättas snarast, och nästa val gärna tidigareläggas. Libanon behöver politiker som har sitt folks bästa för ögonen, och som inte – genom Hizbollah – låter sig styras av mördarregimen i Iran.
Därför behöver EU inte bara skicka pengar, utan också en uppsättning politiska budskap till Libanons folk:
- EU stöttar libaneserna i deras krav på demokratiska reformer och en sekulär politisk ordning;
- EU står redo att assistera med ett tidigarelagt val och i det omfattande reformarbetet, vilket är nödvändigt för att kväsa den utbredda korruptionen;
- EU kommer inte finansiera eller på något vis stödja terrorsekten Hizbollah. Därför kommer inte heller regeringen eller statliga myndigheter få en enda euro, så länge de helt eller delvis kontrolleras av ayatollornas ställföreträdare i Libanon.
Libaneserna ska kunna lita på EU. För deras, liksom för det israeliska folkets skull, så måste Hizbollah bekämpas.
EU får aldrig någonsin bli en bankomat för terrorsekten. EU har ett ansvar att stå upp för fred, demokrati och mänskliga fri- och rättigheter, varthän i världen de hotas. Och då kan man inte finansiera krafter som skyr de värdena värre än pesten. Det är inte svårare än så.
David Lega (KD)
Europaparlamentariker, ledamot av Europaparlamentets utrikesutskott
Debattartikel publicerad i SvD 8 september 2020
Vi har redan lärt oss något viktigt av fredsavtalet med UAE!
- Martin Blecher
Det har redan gjorts många analyser som tagit upp följderna av fredsavtalet mellan Israel och Förenade Arabemiraten. En del av dem har med rätta noterat att överenskommelsen visserligen är Israels tredje fredsavtal med ett arabland, men det första som utlovar en varm fred. Detta utgör en skarp kontrast mot Israels tidigare avtalspartners Egypten och Jordanien, som begränsats till snäva personliga, diplomatiska och säkerhetsrelaterade kontakter. Beträffande Egypten har man knappt kommit ens så långt.
Hosni Mubarak styrde Egypten under 30 år, men gjorde aldrig något officiellt besök i Israel, trots att det ligger mindre än en timmas flygresa bort. Inte heller Jordaniens kung Abdullah har gjort något sådant besök under det dryga decennium han suttit på sin post. Ändå har han vid flera tillfällen tagit sig till näraliggande Ramallah för att möta den Palestinska Myndighetens president Mahmoud Abbas.
Israel har haft fred med Egypten i nästan ett halvt sekel, men inte ett enda egyptiskt fotbollslag har någonsin spelat mot ett israeliskt lag – varken i Israel eller någon annanstans. Inte en enda delegation från något egyptiskt universitet har någonsin besökt några israeliska kollegor – än mindre inlett ett gemensamt projekt. Inte en enda egyptisk kulturensamble har någonsin besökt Israel. Det finns ett fåtal exempel på hur enstaka egyptiska artister kommit till Israel – främst för att framträda inför israeliska araber – men de förödmjukades och hotades efter sin hemkomst. Så stark var kraften i Arabvärldens bojkott mot ”normalisering”.
Många har konstaterat att fredsavtalet med UAE undertecknats under helt andra omständigheter än de två tidigare. Det finns stora förväntningar på att avtalet kommer att följas av en eller flera liknande överenskommelser med andra stater, särskilt andra Gulfstater och Saudiarabien. Sådana förväntningar fanns inte när avtalen med Egypten och Jordanien slöts.
Avtalet mellan Israel och UAE har redan uppnått en viktig sak. Många har missat den, kanske eftersom det handlar om något som INTE inträffade: de folkliga protesterna uteblev.
Inte ens när ett El Al-plan fyllt med officiella israeliska företrädare, investerare och affärsmän, flög till UAE över saudiskt territorium med det uttalade målet att skapa en varm fred, förekom det några demonstrationer i arabvärlden. I Amman, Beirut, Tunis, Alger och Rabat, där det brukar hållas välbesökta demonstrationer mot israelisk ”ockupation”, mot israeliskt ”vanhelgande” av al-Aqsa, och andra anklagelser riktade mot Israel, var det nu tyst. Åtminstone på gatunivå.
Det fanns förstås högljudda röster som klandrade UAE för normaliseringen av relationerna med Israel, men dessa röster kom framförallt från de dinosaurieliknande instutioner som dominerar Arabvärldens landskap, och som ofta är föremål för folkliga demonstrationer. Dessa aktörer inkluderar organisationer kopplade till Arabförbundet, officiella fackföreningar, och olika politiska rörelser som alla kännetecknas av ett fossilt ledarskap som suttit i 25 år eller mer.
Till och med bland vanliga palestinier var protesterna ytterst små. På foton från såväl Västbanken som Gazaremsan ser man något dussintal demonstranter som bränner avbildningar av Netanyahu, Trump och UAE:s president Shejk bin Zayed. Demonstranterna var inte bara få till antalet utan tillhörde dessutom den äldre generationen.
Vi kan vara säkra på att även om avsaknaden av demonstrationer inte märktes för den breda allmänheten, så noterades den med all säkerhet av de styrande i Mellanöstern och deras våldsamma lydorganisationer. För de ledare som klokt nog strävar efter att etablera förbindelser med Israel var de uteblivna demonstrationerna uppmuntrande, eftersom känslan av fara från ”den arabiska gatan” därmed minskar.
För Iran och de våldsamma organisationer regimen styr, är erfarenheten både påtaglig och smärtsam. Det Palestinakort man under årtionden spelat ut som trumf är uppenbarligen inte särskilt värdefullt längre. Man skall dessutom se avsaknaden av Palestinarelaterade protester i kontrast mot de växande demonstrationer som faktiskt äger rum i Libanon och Irak, och som handlar om den iranska regimens inblandning i deras inre angelägenheter.
Även om avsaknaden av egentliga protester mot de förbättrade relationerna mellan Israel och UAE kan ha kommit som en överraskning, är det ändå ytterligare ett tecken på en långsiktig process där den politiska mognaden ökar hos den arabiskspråkiga allmänheten. Den tidigare senatorn och Harvardprofessorn Patrick Moynihan myntade det berömda uttrycket att ”all politik är lokal” [all politics are local]. Och faktum är att mogna demokratier ofta kännetecknas av befolkningar som värderar lokala intressen och välfärdsfrågor högre än universella problem.
De arabiskspråkiga befolkningarna i Mellanöstern har gradvis gått i den riktningen sedan pan-arabismens storhetstid på 1950- och 1960-talet. Under de massiva protester som inleddes för knappt tio år sedan, uttryckte bedömare förvåning över hur liten uppmärksamhet som riktades mot palestinska och andra regionala frågor, och hur mycket engagemang allmänheten visade inför att lösa inhemska problem.
I dagens Mellanöstern ropar befolkningarna inte längre efter pan-arabisk enhet, pan-islamsk enhet, kalifatet, eller (beträffande Turkiet och Iran) imperiebyggande. De vill ha bättre social välfärd, bättre ekonomiska förutsättningar, god utbildning, innovationer, och rättsstatliga principer som likhet inför lagen på hemmaplan.
De förbättrade relationerna mellan Israel och Förenade Arabemiraten passar in väl i detta sammanhang. De araber som idag ger sig ut på gatorna anser inte att palestiniernas nationalistiska visioner förtjänar mer engagemang än deras egen kamp för en bättre framtid på hemmaplan. I Iran är befolkningen allt mindre villig att underordna sig regimens policy att hålla igång konflikter och sprida nationens resurser på deras bekostnad.
Hillel Frisch
Prof. Hillel Frisch is a professor of political studies and Middle East studies at Bar-Ilan University and a senior research associate at the Begin-Sadat Center for Strategic Studies.
Publicerad hos BESA, The Begin-Sadat Center for Strategic Studies, 3 september 2020
Trumps avtal framgång för fred i Mellanöstern
- Martin Blecher
Förra veckans avtal mellan Israel och Förenade Arabemiraten är en stor och historisk framgång. Inte bara för de två länder som slutit avtalet, utan även för Trumpadministrationens utrikespolitik.
Ära den som äras bör, heter talesättet. President Trump har nått få utrikespolitiska framgångar av verklig betydelse under sin tid i Vita huset. Den högprofilerade, egocentriska diplomatin med Nordkorea har till exempel inte lett nått någonvart hittills.
Men förra veckans avtal mellan Israel och Förenade Arabemiraten är faktiskt, precis som Trump twittrade, en stor och historisk framgång. Inte bara för de två länder som slutit avtalet om att öppna diplomatiska relationer, utan även för Trumpadministrationens utrikespolitik.
Det främsta framsteget är såklart för fred i Mellanöstern. Ännu en arabisk stat erkänner det uppenbara: att Israel finns här för att stanna. Bara så kan man lämna historien bakom sig och gå mot samexistens och samarbete. Här, i Israels huvudstad Jerusalem, ser många fram emot att framöver kunna resa till ännu ett land i närområdet, eftersom många länders portar fortfarande är stängda av politiska skäl.
Visst finns det mycket att invända. Israel har länge byggt närmare relationer med flera gulfstater, om än i det dolda, och det är varken Trumps eller Israels premiärminister Netanyahus förtjänst. Israel och länder som Bahrain, Kuwait, Saudiarabien och Qatar har under lång tid byggt ett närmare utbyte inom underrättelse och säkerhet, för att möta Irans kärnvapenhot. Den iranska regimens löfte om att utplåna Israel har gjort den alltmer ensam i världen.
Även handeln länderna emellan har ökat. Israel är världsledande på områden där flera av gulfstaterna behöver ett ökat utbyte, som jordbruk och cyberteknologi. De ekonomiska incitamenten är kanske inte de viktigaste, men de spelar roll.
Ett avtal om normalisering betyder inte att vägen framåt blir en dans på rosor. Israel och Jordanien har haft diplomatiska relationer sedan 1994, men de har knakat ordentligt i fogarna de senaste åren.
Diplomatiska band betyder inte nödvändigtvis evig vänskap. Men ändå. Att ett land i den region där snart sagt alla grannar en gång i tiden försökt utrota Israel upprättar normala relationer med landet är en stor sak. Fler gulfstater kommer förhoppningsvis att följa Förenade Arabemiratens exempel. Under det katastrofala året 2020 är detta något så unikt som ett framsteg av stora mått.
Benjamin Katzeff Silberstein
Gästledare publicerad i SvD 16 augusti 2020
Avtalet med Dubai visar hur fel många haft beträffande fredsskapande i Mellanöstern
- Martin Blecher
Det förestående fredsavtalet mellan Israel och Förenade Arabemiraten (UAE) är mer än bara ett enastående diplomatiskt genombrott. Det representerar även ett grundläggande paradigmskifte för fredsskapande.
I över 50 år har detta paradigm grundats på antaganden som tyckts omöjliga att uppnå.
Först och främst trodde man att den israelisk-palestinska konflikten utgjorde själva kärnan i Mellanösterns oroligheter. Om bara den kunde lösas, så skulle freden spridas i regionen. Detta visade sig visserligen felaktigt redan under den arabiska våren 2011, och de inbördeskrig som följde i Syrien, Libyen, Irak och Jemen. Men ändå var det många politiker – särskilt i Europa och USA – som fortfarande trodde att en lösning på den israelisk-palestinska konflikten skulle utgöra någon slags mirakelkur för de flesta, eller rentav alla, av Mellanösterns konflikter. Den dåvarande amerikanska utrikesministern John Kerrys intensiva skytteldiplomati genomfördes 2012-2014, samtidigt som en halv miljon syrier massakrerades, och utgick från just denna idé.
Nästa antagande var att den israelisk-palestinska konfliktens kärna i sin tur utgjordes av judiska bosättningar i Judéen och Samarien, östra Jerusalem, och Gaza. Frys dem och det kommer att bli lätt att medla mellan parterna, sades det. Men också denna teori kollapsade i mötet med verkligheten. År 2005 drog sig Israel tillbaka från Gaza, och evakuerade samtliga 21 bosättningar där. Sen frös man även bosättningarna under en stor del av 2009-2010. Ändå fortsatte konflikten, och till och med förvärrades, men trots detta framhärdade utländska beslutsfattare i att fred skulle vara oförenlig med bosättningar.
Och förutom att frysa de befintliga bosättningarna, förväntades Israel dessutom att ge upp praktiskt taget allihop.
Detta var det tredje antagandet, att fred med arabvärlden endast skulle kunna köpas genom att Israel ger upp landområden. Den här föreställningen är lika gammal som Israel självt. De första angloamerikanska fredsplanerna – Alpha och Gamma [i mitten av femtiotalet] – utgick från israeliska eftergifter i Negev och på andra håll. Efter 1967 tillämpades samma princip på områden som erövrats av Israel under Sexdagarskriget, och efter att Sinai återlämnats till Egypten 1982, även Judéen, Samarien och Gaza. Utrikesminister John Kerry var en av dem som vid upprepade tillfällen varnade för att Israel skulle drabbas av total internationell isolering om man inte uppfyllde dessa krav.
”Alla vet hur den slutliga överenskommelsen ser ut”, hette det i ett fjärde antagande. Med mindre justeringar och visst landutbyte innebar detta att en palestinsk stat skulle upprättas längs de linjer som gällde före 1967, med en huvudstad i östra Jerusalem. Palestinierna skulle ge upp den så kallade ”rätten till återvändande” för palestinska flyktingar, gå med på att avsluta konflikten med Israel, avstå alla vidare anspråk, och att acceptera formeln ”två stater för två folk”. Israel skulle för sin del evakuera dussintals bosättningar, dela upp sin huvudstad igen, och överlämna Västbankens säkerhetskontroll antingen till palestinierna eller till något internationellt organ. Av alla antagandena var detta den mest verklighetsfrånvända. Inte en enda del gick att uppnå. I själva verket var det ingen som visste hur en slutlig överenskommelse skulle se ut.
Slutligen, för det femte, så menade en rad fredsmäklare länge att palestinierna var den svagare parten och därför skulle belönas, särskilt när de lämnade förhandlingsbordet. Den palestinska myndigheten kunde främja terrorism och avvisa långtgående, generösa, fredsförslag, och ändå belönas med stora biståndsökningar och ökat internationellt erkännande. Föga förvånande innebar omvärldens inställning bara att palestiniernas beteende bekräftades och förstärktes: stödet till terror ökade och de fortsatte avvisa freden.
Men nu ställs alla dessa antaganden på ända av överenskommelsen mellan Israel och Förenade Arabemiraten. Avtalet visar att Israel inte måste evakuera en enda bosättning eller dra sig tillbaka från en enda meter land för att uppnå fred med ett mäktigt arabland.
Det öppnar vägen för alternativa infallsvinklar för den som vill försöka lösa konflikten. Nya modeller, som inte är beroende av att israeler och palestinier gör utfästelser som ingen av dem kan infria. Och avtalet straffar, snarare än belönar, palestinierna för att de lämnade förhandlingsbordet. Det skulle inte vara förvånande om den Palestinska Myndigheten inom kort visar sig beredd att komma tillbaka igen.
I över ett halvt sekel har det visat sig svårt att förändra synen på hur fredsskapande förväntas gå till i Mellanöstern. Men det banbrytande avtalet mellan Israel och Förenade Arabemiraten tvingar även de mest hårdnackade anhängare av den gamla skolan att tänka om. En del kommer förstås att fortsätta förespråka modeller som blivit motbevisade. De som bryr sig om fred kommer att överge dem.
Michael Oren
Michael B Oren, Israel’s former ambassador to the United States and a member of Knesset, is the author of Ally: My Journey Across the American-Israeli Divide (Random House, 2015).
Publicerad i Times of Israel 14 augusti 2020
Ja, detta är sannerligen ett historiskt avtal
- Martin Blecher
Överenskommelsen som tillkännagavs under torsdagen väcker nytt liv i Trumps fredsplan, öppnar för ännu bredare förbindelser, stärker Netanyahu, och lägger hans skadliga planer på ensidig annektering på hyllan.
Torsdagens tillkännagivande att Israel och Förenade Arabemiraten (UAE) kommit överens om att etablera fulla diplomatiska förbindelser förtjänar faktiskt alla de epitet om att vara ”historiskt” som Trump och Netanyahu använde sig av i Washington och Jerusalem.
Israels grundläggande önskan om att få goda relationer till sina grannar, och landets strategiska intresse av att bredda kretsen av vänligt sinnade partners i regionen, har för första gången lett till en överenskommelse med en stat i Mellanöstern som inte är ett grannland. Förenade Arabemiraten är en inflytelserik och teknologiskt välutvecklad aktör. Och det verkar finnas möjlighet att förbättra relationerna ytterligare med fler som är beredda att trotsa det tabu som en normalisering tidigare inneburit.
Avtalet stärker Israels befintliga fredspartners, Egypten och Jordanien. Det utgör ett slag mot Israels fiender, ledda av Iran.
Och det skjuter upp Netanyahus kontraproduktiva löfte om att ensidigt annektera delar av Västbanken.
Trumps fredsplan får nytt liv
Tillkännagivandet innebär också en oerhörd framgång för president Trump och hans administration, särskilt rådgivaren Jared Kushner, sju månader efter att ”Peace to Prosperity” – presidentens vision för en israelisk-palestinsk överenskommelse - presenterades i Vita Huset.
Genombrottet, som alltså tillkännagavs under torsdagen, inkluderar ett israeliskt åtagande att suspendera [suspend] Netanyahus ofta upprepade avsikt att inleda en annektering av de 30% av Västbanken som enligt Trumps fredsplan skulle tillfalla Israel. Istället stipulerar det gemensamma uttalandet att Israel skall ’fokusera sina ansträngningar på att utöka banden med andra länder i den arabiska och muslimska världen’.
Enligt israeliska Channel 12 skulle den kommande ceremonin där de tre parterna undertecknar avtalet kunna locka fler av regionens aktörer att ha offentliga kontakter med Israel. Kushner sa i en presentation att fler sådana kontakter nu är ’mer oundvikliga’.
Medan en unilateral annektering riskerade att åtminstone komplicera Israels befintliga fredsavtal, innebär det nya avtalet istället en möjlighet att ingå ännu fler.
’Förenta Staterna, Israel och UAE, är övertygade om att ytterligare diplomatiska genombrott med andra nationer är möjliga, och kommer att arbeta tillsammans för att uppnå detta mål’, heter det i det gemensamma uttalandet.
UAE - som länge haft ett hemligt utbyte med israelerna inom diplomati, underrättelser och handel - underströk under torsdagen att det var viktigt för dem och avtalets tillkomst att Israel suspenderade sina planer på annektering.
Netanyahu hade rätt
Genombrottet markerar en enastående framgång för Netanyahu, som enligt uppgift fört förhandlingarna utan att involvera sina koalitionspartners. Precis som han glatt påpekade vid presskonferensen har han arbetat mycket hårt i många år för att utveckla kontakterna med några av regionens relativt moderata nationer, vilket inkluderat resor till Oman, och möte med Sudans president.
En första kulmen på dessa ansträngningar kom under torsdag eftermiddag, då Netanyahu lämnade ett regeringsmöte för ett sexton minuter långt samtal med Trump och UAE:s kronprins Shejk Mohammed Bin Zayed.
För första gången fick han möjlighet att nämna sina egna framgångar i samma andetag som Menachem Begins (freden med Egypten 1979) och Yitzhak Rabins (freden med Jordanien 1994). Och han fick beskriva hur glad och priviligierad han är då det ’ankommit på honom att etablera Israels tredje fredsavtal med en arabisk stat’.
Annekteringen tillfälligt stoppad?
Det skall bli intressant att se i vilken utsträckning premiärministern har med sig bosättarnas ledare.
Inför utsikterna om en snar israelisk annektering redan i januari var många inom bosättarrörelsen mycket entusiastiska, men efter hand som tiden gått utan att något hänt har man blivit allt mer desillusionerade. Naftali Bennet, ledare för Yamina-partiet, uttalade på kvällen sitt stöd för avtalet med UAE, men kritiserade Netanyahu för att ha missat århundradets chans att utsträcka israelisk suveränitet även till Judéen och Samarien.
Netanyahu kommer att kunna avvärja den kritiken
En avspänd och vältalig Netanyahu poängterade under presskonferensen att han är bosättarnas enda trovärdiga alternativ, och försökte därmed dämpa deras invändningar. Han sa att han även fortsättningsvis arbetar för att tillämpa israelisk suveränitet i Judéen och Samarien, att han alltid sagt att detta måste koordineras med USA, att det endast finns med i Trumps fredsplan tack vare honom, och att Trump nu bara hade begärt ett ’tillfälligt stopp’.
Netanyahu tyckte att skeptikerna gott kunde ta hans ord på allvar. Han påpekade hur han tidigare hade ”förlöjligats” när han insisterat på att Israel skulle kunna göra diplomatiska inbrytningar i arabvärlden utan att för den skull retirera till de landområden som gällde före Sexdagarskriget – men att han nu fått upprättelse. Han menade att det kunde vara klokt att ta honom på allvar även beträffande Judéen och Samarien.
Tiden får utvisa om avtalet huruvida Netanyahu även får rätt i att nya fredspartners i regionen kan förmå palestinierna att inleda en livskraftig fredsprocess med Israel. Han har upprepat detta påstående många gånger och det är möjligt att avtalet med Dubai kan utgöra ett första steg i den riktningen. Eller, vilket är mer troligt, kommer den Palestinska Myndigheten att hålla sig borta från denna krets; myndighetens första reaktion efter torsdagens krismöte var att kalla hem sitt sändebud från Abu Dhabi [och meddela att man bojkottar världsutställningen i Dubai].
Men så här långt är fredsavtalet i sig anledning nog att fira, och att fira stort. Det kan visa vara Israels främsta diplomatiska framsteg på ett kvarts sekel. Och det utgör ett viktigt steg i Israels grundläggande önskan: att befästa och normalisera sin närvaro i detta komplexa, utmanande och ständigt skiftande grannskap.
David Horovitz
David Horovitz is the founding editor of The Times of Israel. He is the author of "Still Life with Bombers" (2004) and "A Little Too Close to God" (2000), and co-author of "Shalom Friend: The Life and Legacy of Yitzhak Rabin" (1996). He previously edited The Jerusalem Post (2004-2011) and The Jerusalem Report (1998-2004).
Ledare publicerad i Times of Israel samma kväll som avtalet offentliggjordes, 13 augusti 2020
En skillnad mellan Israel och hennes fiender
- Martin Blecher
Vid ett tillfälle, 2003, hade Israel möjligheten att slå mot Hamas ledning som var samlad på samma plats. Efter en längre tids noggrant arbete, hade precis och detaljerad underrättelseinformation samlats in.
När det väl var dags tvekade Ariel Sharon, dels eftersom armén (IDF) motsatte sig en attack* och dels på grund av hur attacken skulle genomföras. Den ursprungliga tanken var att använda en bomb som vägde 1 ton. Men IDF ansåg att risken för att oskyldiga skulle skadas inte kunde uteslutas. Efter diskussioner mellan Sharon, IDF och säkerhetstjänsten övertygades Sharon till slut om nödvändigheten i att ta vara på tillfället. Nu kunde man slå ut Hamas ledning (vars primära mål är att radera Israel från kartan och driva judarna i Israel i havet). Sharon godkände attacken, men modifierade planerna. Endast en bomb på 1/4 ton skulle användas. Det ansågs tillräckligt för att kunna få avsedd effekt oavsett om ledningen satt på första och/eller andra våningen i huset.
Huset träffades med precision. Men efteråt kunde hela Hamas ledning gå därifrån; däribland Sheikh Yassin som bars ut sittandes på sin rullstol. Bomben var inte tillräckligt kraftig.
Anledning till Sharons tveksamhet och försiktighet var en tidigare misslyckad aktion då Israel slog mot Salah Shehade (en av Hamas främsta ledare). Det var rätt plats som träffades vid rätt tidpunkt. Endast Shehade och hans fru var hemma. Men bomben var för kraftig. Den var på 1 ton, vilket medförde att även andra skadades – något man från israeliskt håll ville undvika.
Tänk om Sharon hade gett en annan order? Vilka hade fyllt vakuumet efteråt? Det går förstås bara att komma med kvalificerade gissningar i efterhand. Men dagens situation med ständiga attacker från Gaza mot Israel hade nog sett annorlunda ut.
Nu när brandbomber på nytt släpps mot Israel, är det många som fokuserar mer på att Israel stängt av en av övergångarna (Kerem Shalom) mot Gaza. Endast medicin och annan nödvändig hjälp släpps in, medan man sätter stopp för införsel av byggmaterial och dylikt.
Detta synliggör, än en gång, för de som vill och kan se det, skillnaden mellan Israel och dess fiender. Till och med när det kommer till eliminering av fiender som inte nöjer sig med mindre än en total utrotning av den judiska staten, har Israel, tidigare och så även idag, tagit hänsyn till sina egna lagar och agerat så mänskligt som möjligt.
Det svenska sammanhanget och narrativet är som det är. Maktanalys är klar. Men just detta är inte skäl att låta felaktiga rubriker eller offerberättelser gå oemotsagt. Det är snarare desto starkare skäl att plocka isär de felaktiga berättelserna, så ofta som möjligt.
_ _ _
*Attack ska förstås i sitt sammanhang: nämligen att neutralisera det hot som strävar efter att slå till mot dig.
Anosh Ghasri
Frilansskribent
Publicerad på Anosh Ghasris Facebooksida 12 augusti 2020
Ny svensk-israelisk samarbetsplattform för forskning och utveckling
- Martin Blecher
Ny svensk-israelisk samarbetsplattform för forskning och utveckling
av: Business Sweden
Vinnova, Business Sweden och Sveriges ambassad i Israel gör gemensam sak med Start-Up Nation Central (SNC) – en israelisk icke- vinstdrivande organisation som bygger globala broar till israelisk innovation. Initiativet, som kallas ”The Connector”, är en plattform för att skapa gemensamma marknadsorienterade projekt inom forskning och utveckling mellan svensk kreativ och industriell expertis och israelisk innovations- och entreprenörsanda.
Stockholm/Tel Aviv – 8 juni 2020. Vinnova – Sveriges innovationsmyndighet, Business Sweden – Sveriges export- och investeringsråd och Sveriges ambassad i Israel lanserar för första gången en samarbetsplattform för att driva innovativa projekt inom forskning och utveckling med Israel. Organisationerna har startat ett samarbete med Start-Up Nation Central – en israelisk icke-vinstdrivande organisation som bygger globala broar till israelisk innovation. Plattformen, som kallas The Connector, syftar till att katalysera gemensamma marknadsorienterade innovativa R&D projekt mellan de två länderna och göra det möjligt för de bästa företagen och akademiska aktörerna från båda länderna att engagera sig i gemensam utveckling, datadelning och för att ingå partnerskap.
The Connector (www.theconnector.co.il) är en långsiktig satsning med ambition att föra två mycket kreativa, men också olika och kompletterande, och innovativa ekosystem närmare varandra. Ambitionen är att stimulera samverkan och synergieffekter mellan stora och små företag, statliga organisationer och den akademiska världen i Israel och Sverige, att uppnå maximal genomslagskraft och leverera innovativa lösningar för en bättre framtid.
”Innovation har aldrig varit viktigare för att kunna hantera globala utmaningar. Israel och Sverige representerar de starkaste startuphubbarna i våra respektive regioner och kan erbjuda konkurrenskraftiga lösningar på de globala marknaderna. Lösningar som verkligen behövs i en värld som kommer att stå inför en ekonomisk comeback efter att ha kämpat mot pandemin och för att rädda människoliv”, säger Ibrahim Baylan, Sveriges näringsminister.
Professor Eugene Kandel, vd för Start-Up Nation Central säger: ”Vi är hedrade över att få delta i denna underbara strävan. Detta partnerskap visar förtroendet för det israeliska högteknologiska ekosystemet och ett annat exempel på den stora påverkan innovation har på globala partnerskap. Vi vet att detta samarbete kommer att skapa synergifördelar för både svenska och israeliska partners och vi uppmanar israeliska entreprenörer och teknikentusiaster att komma och ansluta sig till oss.”
Både Sverige och Israel rankas kontinuerligt som globalt ledande inom innovation och finns bland de 10 bästa på rankinglistor som Global Innovation Index (GII), Global Competitiveness Index (GCI) och Bloomberg Innovation Index (BII). Tillsammans står de för en betydande del av de patent som utfärdas globalt, där Sverige nyligen rankades som nummer 2 i patent per capita och Israel som nummer 5. Båda länderna befinner sig i framkant av innovationsområdet och de står inför gemensamma utmaningar i behovet av att ständigt förnya sig för att driva på den ekonomiska tillväxten och konkurrera globalt.
Samtidigt kompletterar innovationsekosystemen i Israel och Sverige varandra. Sverige drivs främst av tillverkningsindustrin och stora multinationella företag medan Israel utnyttjar kraften hos nystartade och expanderande företag för att stärka ekonomin. Genom att samarbeta kan både stora och nystartade företag från båda länderna effektivt lösa verkliga innovationsutmaningar och vidareutveckla sina högteknologiska industrier.
Idén till att skapa The Connector kommer från ett liknande program som Sverige har med Schweiz. Detta program, som kallas SWII, har bidragit till att skapa 39 offentligt finansierade banbrytande innovationsprojekt värda 64 miljoner euro bara under de senaste sex åren.
Tisdagen 9 juni kommer The Connector att hålla sitt första officiella evenemang – en digital livekonferens med fokus på artificiell intelligens. Registrerade företag, organisationer och akademiska representanter från båda länderna kommer att genomföra omkring 200 förbokade och matchade möten för att diskutera utmaningar och områden där de söker samarbeten, utbyta idéer och kontakter. Under konferensen kommer deltagarna även att få information om projektfinansiering i Eureka Eurostars-programmet.
Kontakt:
Business Sweden
Hampus Nilzén, Country Manager Israel, Business Sweden,
Vinnova
Ann-Mari Fineman, chef för Vinnovas kontor i Tel Aviv,
Sveriges ambassad i Israel
Ann-Katrin Skrek, handläggare handels- & investeringsfrämjande,
Start-Up Nation Central kommunikation:
Ronen Bodoni, Debby Group,
Om Israel och Sverige
Israel, ett litet land med en befolkning på cirka 8,5 miljoner invånare, betecknas som ”The Start-up Nation” då man har det största antalet nystartade företag per capita i världen – cirka ett per 1 400 personer. Några av dessa har blivit uppmärksammade exits som Mobileye, Waze, Playtika och NeuroDerm eller lanserade innovationer i världsklass som USB-minnet, kapselkameran, digitala utskrifter och några av världens bästa cybersäkerhetsföretag.
Sverige, ett annat litet land med en befolkning på cirka 10 miljoner invånare, är känt för sina många innovativa multinationella företag och en blomstrande startupscen. Stockholm, den största unicorn-fabriken per capita efter Silicon Valley, har gett oss Skype, Spotify, Minecraft, iZettle och Candy Crush för att nämna några. Som ett tecken på ett ökat intresse för samarbete mellan Sverige och Israel öppnade Vinnova ett internationellt kontor i Tel Aviv för två år sedan och Business Sweden har en lång tradition av att hjälpa svenska företag på den israeliska marknaden.
Om Start-Up Nation Central
Start-Up Nation Central är en oberoende icke-vinstdrivande organisation som bygger globala broar till israelisk innovation genom att koppla näringsliv, regeringar och NGOs med israelisk innovation som kan hjälpa till att lösa deras problem; speciellt fokus på snabbväxande teknologiska sektorer.
Business Sweden
Business Sweden hjälper svenska företag att öka sin globala försäljning och internationella företag investera och expandera i Sverige.www.business-sweden.com
Pressmeddelande publicerat 8 juni 2020
Folkrätt är mer än bara tomma ord
- Martin Blecher
Tyvärr fanns det inte riktigt utrymme när vi ville få in en Israelvänlig replik på ”Israel planerar brott mot folkrätten” (Socialdemokrater för tro och solidaritet, SvD Debatt 24/5). Israels ambassadör inkom strax efteråt med en angelägen artikel om Iran, vilket förstås är mycket viktigare än responsen på felaktigheterna från Socialdemokrater för tro och solidaritet. Utan att författa ett fullständigt svar har vi ändå listat några invändningar mot ursprungstexten:
Folkrätten är mer än bara ord
Vi noterar hur textförfattarna använder sig av begrepp som ”folkrättsbrott” och ”ockupation” utan att i något läge förankra dessa i några folkrättsliga källor. På Västbanken rör det sig om omstridda områden vars framtida status skall avgöras genom förhandlingar mellan parterna. Och i likhet med Israel, USA och framträdande folkrättsexperter menar vi att bosättningarna i sig inte är illegala, varken de palestinska eller israeliska. I fallet med de israeliska bosättningarna görs vanligen en tolkning av folkrätten som inte görs i någon annan liknande situation. När Israel utsätts för en annan folkrättslig tolkning än den gängse, så rör det sig inte längre om juridik, utan om något helt annat.
De ensidiga kraven på Israel skadar fredsprocessen
När utomstående aktörer – som den svenska regeringen – försöker föregripa resultatet av framtida förhandlingar mellan parterna genom att t.ex. påstå att palestinier per automatik skulle ha rätt till det ena eller andra, minskar givetvis det palestinska styrets vilja att medverka i fredsförhandlingar. När det gäller palestiniernas vägran att förhandla med Israel bär Socialdemokrater för tro och solidaritet sin del av ansvaret, precis som EU och den svenska regeringen.
Israel anklagas av skribenterna även för att kränka palestiniernas rätt till självbestämmande, vilket är ironiskt med tanke på att Israel genom Osloavtalen varit först i världshistorien att förse palestinierna med just självstyre.
Det är skillnad mellan demokratier och diktaturer.
Det heter i artikeln att ”En klar majoritet av Förenta Nationernas medlemsländer har erkänt staten Palestina”, vilket stämmer. Men det stämmer också att de allra flesta av dessa länder gjort sina erkännanden när de varit diktaturer. Den förra svenska regeringen ingår därmed inte i ett särskilt smickrande mönster.
Textförfattarna nedlåter sig förresten till att kalla den sittande amerikanska administrationen för ”den nuvarande regimen”, vilket är ett språkbruk som bara används för beteckna styret i diktaturer. Den enda diktatur som nämns vid namn i artikeln är i själva verket den Palestinska myndigheten.
Låt inte våld och terror ta fredsprocessen som gisslan
”En tredje intifada skulle sannolikt stå för dörren” om Israel ”annekterar” delar av Västbanken menar skribenterna vidare. Här har vi två invändningar.
För det första har varningen – eller snarare hotet – om en ny Intifada utfärdats av palestinska företrädare och självutnämnda experter så många gånger att vi tappat räkningen. Det har nyligen gällt USA:s erkännande av Israels huvudstad och ambassadflytten dit, men det har också handlat om allt från indragna palestinska löner till placeringen av metalldetektorer i Jerusalem, och premiärminister Netanyahus besök i Hebron. Men inte heller denna gång finns det några hållbara indikationer på en ny intifada.
För det andra, och viktigast: varför skulle hotet om våld vara ett argument för att inte göra vad som är rätt och riktigt? Om extremister fick bestämma över utvecklingen skulle den aldrig gå åt rätt håll, fredsprocessen skulle aldrig röra sig framåt.
Stefan Dozzi (generalsekreterare) och Anders Engström (informationschef) Vänskapsförbundet Sverige-Israel
Publicerad på Vänskapsförbundets hemsida 7 juni 2020
https://www.sverigeisrael.se/artiklar/folkratten-ar-mer-an-bara-ord-av-stefan-dozzi-och-anders-engstrom/
Den palestinska vägran att förhandla med Israel och Trump är ett fegt och ödesdigert misstag
- Martin Blecher
I egenskap av före detta palestinsk förhandlare, har jag detta angelägna budskap till den gamla slutkörda misslyckade palestinska politiska eliten: er vägran att förhandla kommer varken att stoppa annekteringen eller ge oss en stat. Inled samtal med Israel och Trump – eller avgå.
Det självutnämnda palestinska ledarskapet i Ramallah – PLO:s exekutivkommitté och Fatahs centralkommitté – möttes den 31 maj 2020 för att diskutera hur man skall bemöta Israels hot att annektera Jordandalen.
Benjamin Netanyahu och hans högerallians tolkar Trumps fredsplan som att en palestinsk vägran att inleda fredsförhandlingar i juli 2020 ger Israel rätt att utvidga sin suveränitet till 30 procent av Västbanken.
Utöver sin vägran och fördömanden har det palestinska ledarskapet förutsägbart nog inget att erbjuda. De befinner sig i någon slags mental blockering. Det är sorgligt och skadligt, och strider mot det palestinska folkets intressen.
Här är åtta rekommendationer som det palestinska ledarskapet bör tänka igenom – och sedan röra sig framåt. Innan skadan är för stor.
Ni behöver friskt blod. Samma misslyckade palestinska ledare har styrt i fyra decennier. Trots sina tillkortakommanden har de antingen behållit sina positioner eller rentav befordrats. Det är inte många produktiva palestinier med självrespekt som skulle vilja ingå i den misslyckade samlingen beslutsfattare. Lika utbildade och framgångsrika som palestinier är i den privata sektorn, lika mycket gäller motsatsen för dem som verkar i offentlig förvaltning. Utvidga teamet med fredsförhandlare och inkludera rådgivare från Egypten, Jordanien och andra vänligt sinnade länder.
Gör något – eller avgå. Om Fatahs centralkommitté och PLO:s exekutivkommitté inte förmår att fatta konstruktiva beslut i frågor som är avgörande för Palestinas framtid, förutom att säga ”nej”, bör de avgå. Det finns yngre palestinier, i tjugo- och trettioårsåldern, som kan fatta beslut som är modigare och mer välövervägda än så. Det borde vara de som sitter vid makten.
Att förhålla sig passiva eller att säga nej ger Israel grönt ljus att agera. Att säga nej till Trumps fredsplan och/eller avstå från att komma med ett svar på den föreslagna planen är som att ge Israel grönt ljus att annektera Jordandalen i juli 2020. Det är då den israeliska regeringskoalitionens avtal gör det möjligt för Netanyahu att ta upp frågan med kabinettet och Knesset för behandling och godkännande.
Det kanske inte kommer att dyka upp bättre förslag. År 2000, 2008 och 2014 vägrade den Palestinska Myndigheten att acceptera fredsförslag som hade baserats på en tvåstatslösning. Det finns inget perfekt eller helt rättvist fredsavtal. Lär er att leva med livets realiteter och hur verkligheten faktiskt ser ut. De tidigare fredsförslagen ser väldigt lockande ut jämfört med vad Trump nu föreslår. Slösa inte bort palestiniernas liv genom att vänta på att ett bättre förslag skall dyka upp av sig självt. Det kommer kanske aldrig att hända!
Avvisa förslaget, men föreslå ett alternativ. Delta i processen. President Donald Trump och hans ambassadör till FN, Kelly Craft, har beskrivit Trumps fredsplan som ”en grund för förhandlingar”. De sa inte att den var huggen i sten. Vi vet att palestinierna avvisat Trumps fredsplan, men varför inte ta sig till förhandlingsbordet och där lägga fram 2002 års arabiska fredsinitiativ? Ett sådant palestinskt svar skulle tvinga USA och Israel att frysa nya bosättningar på Västbanken och fördröja en annektering av Jordandalen på obestämd tid.
Biden är inte bättre än Trump. Tro inte att en seger för Joe Biden i det amerikanska presidentvalet i november skulle vara bra för palestinierna. Jag skulle tvärtom vilja påstå att det vore bättre för palestinierna om Trump vann. Trump är den ende amerikanske president i modern tid med ett reellt inflytande på israeliska politiker. Lyckligtvis är de också rädda för honom, vilket skulle göra det möjligt för presidenten att framtvinga eftergifter som är bra för palestinierna. Med tanke på vad Trump redan gjort för israelerna kommer Biden inte att kunna pressa dem, men Trump kan.
Förena ert ledarskap. Omvärlden har tolererat ett delat palestinskt ledarskap – den Palestinska Myndigheten i Ramallah och Hamas i Gaza, vilket varit bekvämt, men vi behöver en enad front. Oavsett om det sker genom val, försoning eller medling: skapa ett enat palestinskt ledarskap. Om ni förhandlar var för sig blir ni svagare i Israels och omvärldens ögon. Lägg era egon åt sidan; fokusera på vad som är bäst för ert folk.
Var uppmärksamma på ert eget folk. På senare tid har den palestinska eliten fått en finansiellt bekväm tillvaro med arvoden, bilar, chaufförer och VIP-pass utfärdade av Israel. Resten av det palestinska folket – oavsett om de befinner sig på Västbanken, Gaza eller östra Jerusalem – saknar den typen av lyx. De lider, men ser vilken tillvaro ni ledare har. Var väldigt, väldigt uppmärksamma på vad ett ”hungrigt” folk kan vara i stånd till.
Det sägs ofta att Trumps fredsplan har som främsta mål att säkerställa Israels säkerhet nu och i framtiden.
Om så skulle vara fallet har jag svårt att tänka mig ett bättre säkerhetsarrangemang är det som finns mellan den Palestinska Myndigheten och Israel. Den Palestinska Myndigheten har till och med anklagats för att vara en agent för Israels säkerhetstjänst, en kollaboratör som medverkar till ockupationen. I praktiken har detta varit ett utmärkt samarbete för Israel. Tror Israel verkligen att en annektering av Jordandalen skulle medföra ett bättre säkerhetsläge för Israel än samarbetet med Ramallah?
Landområden ger inte säkerhet. Vi lever i en tid av missiler, raketer, vapenlaser och drönare. Enda sättet för Israel att säkerställa sin säkerhet är genom att underteckna ett omfattande fredsavtal med palestinierna och ingå ömsesidiga säkerhetsarrangemang av den typ som redan finns mellan parternas säkerhetstjänster.
President Mahmoud Abbas, om jag får vända mig direkt till dig: Du har lyckats bli det palestinska ledarskapets i särklass viktigaste beslutsfattare. Det beror delvis på att alla dina tänkbara efterträdare har fullt upp med att lobba för att bli näste ledare, eller slåss internt för att efterträda dig. Det ankommer därför på dig att ställa dig över allt detta och utgöra förnuftets röst med en tydlig vision.
Ditt politiska arv kan antingen utgöras av att palestinierna lämnas i fortsatt limbo, eller så kan du välja den modiga och svåra vägen och återuppta fredsförhandlingar. Valet står mellan en dyster framtid för alla palestinier – eller hopp om en oberoende, blomstrande palestinsk stat.
Bishara A. Bahbah
Tidigare chefredaktör för den Jerusalembaserade tidningen Al-Fajr. Bahbah har undervisat vid Harvard University, ingått i den palestinska delegationen vid Multilateral Peace Talks on Arms Control and Regional Security, och är även grundaren av Palestine Center i Washington DC.
Debattartikel publicerad i Haaretz 2 juni 2020
Några vanliga myter och missförstånd som gäller Israel
- Martin Blecher
Vi märker hur många missuppfattningar återkommer i debatten om Israel. Oavsett om de sprids av okunskap eller illvilja är det viktigt att fortsätta bemöta felaktigheterna. Här är några vanliga exempel, men det finns förstås många fler...
”Israel skapades av FN”
Förenta Nationernas delningsplan och generalförsamlingens omröstning 1947 var förstås viktiga händelser för Israels tillkomst. Men i praktiken fanns det redan en judisk statsbildning på plats. (Och det fanns för övrigt inte någon annan statsliknande enhet på det område som kom att bli Israel.) Den judiska staten bekräftades alltså av FN, men hade funnits där ändå. Israel skapades inte av FN - det skapades av israelerna själva.
”Israel är rikt tack vare biståndet från USA”
Inget land blir rikt av bistånd. I så fall skulle exempelvis det palestinska statsbygget blomstra, vilket knappast är fallet. Biståndet till Israel består nästan uteslutande av öronmärkta pengar som skall gå till Israels försvarsmakt, IDF. År 2018 utgjorde det samlade amerikanska biståndet således ca 1/6 av den israeliska försvarsbudgeten. USA kräver dessutom att beloppet skall användas till inköp av amerikanskt krigsmateriel. För jämförelsens skull, så kan vi konstatera att USA lägger nästan tio gånger så mycket på det militära försvaret av Europa, och att det samlade amerikanska biståndet till Mellanöstern är mångdubbelt större än vad Israel får. Så, ja, Israel är rikt, och det amerikanska biståndet har om inte annat en psykologisk effekt som en bekräftelse av nära vänskap, men landets rikedom är israelernas egen förtjänst.
”1967 års gränser”
Ibland används begreppet ”1967 års gränser” för att beskriva hur kartan såg ut före Sexdagarskriget 1967. Benämningen i sig är felaktig, och den riskerar dessutom att leda till felaktiga slutsatser om konflikten. ”1967 års gränser” är i själva verket 1949 års vapenstilleståndslinjer. Ibland används uttrycket ”gröna linjen”. I det avtal om vapenstillestånd som slöts mellan Israel och Egypten, Libanon, Jordanien och Syrien 1949 skrevs uttryckligen att denna linje inte skulle betraktas som en gräns i juridisk eller politisk mening, och inte heller förekomma senare förhandlingar om gränsdragningar. ”Gränser” är visserligen bara ett ord, men vår invändning är viktig eftersom fel ord antyder att Israel skulle ha sämre rätt än man faktiskt har.
”Israel judaiserar Jerusalem”
”Anklagelsen” om att Israel på olika sätt skulle arbeta för att göra Jerusalem judiskt blir märkligare ju mer man tänker på det. Jerusalem var en judisk huvudstad redan för tre tusen år sedan (och har aldrig haft någon liknande funktion för något annat folk). Det har bott judar här konstant i tusentals år. Judarna har dessutom utgjort den största befolkningsgruppen åtminstone sedan 1840-talet. Till detta kommer givetvis den oöverträffade religiösa och kulturella tyngd som Jerusalem har inom judendomen. Knappast någon annan av världens huvudstäder är lika självklar som Israels. Jerusalem ÄR redan judiskt mer än något annat. Att judaisera Jerusalem blir ungefär som att göra vatten vått.
Hör gärna av dig om du vill ha källhänvisningar, eller om du har exempel på andra vanliga felaktigheter som vi bör ta upp!
Anders Engström
Informationschef, Vänskapsförbundet Sverige-Israel
Publicerad i Förenade Israelinsamlingens tidning Menorah 2/20
Förbjud Hizbollahs aktiviteter i Sverige!
- Martin Blecher
Hizbollah finns mitt bland oss, oroväckande nära. Sverige borde följa Tysklands och Storbritanniens exempel och säkerställa att terrorister inte tillåts verka i landet och utnyttja svensk infrastruktur, skriver Efrat Hochstetler, vice beskickningschef på israeliska ambassaden.
I maj förra året frågade KD:s utrikespolitiske talesperson Lars Adaktusson om Sverige var berett att följa det brittiska exemplet och förbjuda den av Iran styrda terrororganisationen Hizbollah. Ett år senare verkar ingenting ha hänt i frågan och från svenskt håll ekar samma gamla retorik om konflikten mellan palestinierna och Israel. Nu ser vi istället hur även Tyskland agerar i frågan för att förhindra att Hizbollah utnyttjar landet som bas för att rekrytera nya sympatisörer samt planera nya attacker.
Hizbollah grundades 1982 på initiativ av det land som gjort mest för att destabilisera regionen – Iran. Organisationen fungerade initialt som en hemlig gerillarörelse som utbildades och finansierades av Irans revolutionsgarde. Med tiden utvecklades Hizbollah till att bli den ”islamiska motståndsrörelsen” – med Irans goda minne. I dag har man det uttalade målet att utplåna Israel genom militära medel samt utrota vad man kallar västerländsk kolonialism.
Inte bara ett hot mot Israel
Organisationens militära arsenal är betydande och Israel hotas ständigt av raketbeskjutning och terrordåd. Men Hizbollah är inte enbart ett israeliskt problem – dess destruktiva inflytande sträcker sig över hela världen. Organisationen har genomfört terrorattacker och mord på civila i såväl Sydamerika som Europa – bland annat vid attentatet mot en bulgarisk turistbuss och genom sin inblandning i sprängningen av det judiska centret i Buenos Aires, som kostade nära 100 människoliv.
Den 30 april 2020 följde Tyskland det brittiska exemplet och förbjöd inte bara terrororganisationen utan även dess verksamheter i landet. Detta skiljer sig från den tidigare gemensamma EU-linjen där man gör skillnad mellan den så kallade politiska- och militära grenen av terrorrörelsen. En linje som motsägs av inte minst Hizbollah själva där man alltid talat om en ”enhetlig motståndsrörelse”.
Planerar attacker i Europa
Det tyska förbudet mot organisationens aktiviteter innebär att det införs förbud mot att offentligt använda Hizbollahs symboler, att delta i möten och samlingar anordnade av terrorgruppen samt att tillgångar beslagtas. I samband med detta har polis och säkerhetstjänst stormat lokala organisationer runtom i landet som misstänks ha kopplingar till Hizbollah.
Tysk underrättelsetjänst har under ett antal år kunnat se hur Hizbollah använt Tyskland som bas för att bland annat planera attacker. Detta har inkluderat försök till anskaffning av militärt material, användning av tysk infrastruktur som bas för cyberattacker samt rekognosering för potentiella attacker i Europa. Och inte minst genomför man insamlingar till stöd för organisationen. Totalt uppskattas andelen Hizbollah-anhängare i Tyskland till över 1 000 personer.
Agera mot terroristerna
Hizbollah finns mitt bland oss, oroväckande nära. När nu både Tyskland och Storbritannien kraftfullt agerar för att bekämpa den fara terrororganisationen utgör, så borde även Sverige agera för att förhindra terrorattacker och säkerställa att terrorister inte tillåts verka i landet och utnyttja svensk infrastruktur för att finansiera och planera attacker mot civila.
Efrat Hochstetler
Vice beskickningschef på israeliska ambassaden
Publicerad på Expressen debatt 22 maj 2020
Samma gamla Israelfientliga propaganda
- Martin Blecher
Den extrema bojkottrörelsen BDS:s representanter fångar alla tillfällen att sprida sitt Israelhat, även i coronatider, skriver Annika Borg.
I en tid då israeler och palestinier arbetar sida vid sida för att bekämpa coronaviruset och innan Israels regering ens har kommit på plats och således ännu inte fattat några beslut, tar den antisemitiska bojkottörelsen BDS:s (Boycotts, Sanctions and Divestments) svenska talespersoner till orda (Dags för EU att skriva historia och sätta stopp för Israel Dagen 14/5). Dock utan att tydliggöra vad flera av dem egentligen är representanter för. Så låt i stället mig åskådliggöra det.
Deras agenda är densamma som alltid: Israel gör fel, Israel kan aldrig göra rätt, Israel är fel. Det är inte fredssträvan dessa ytterlighetsröster propagerar för, utan flera av undertecknarna, liksom Jean Zaru, Jamal Khader, Nora Carmi och Munther Isaac som de nämner i sin debattartikel, ingår i en rörelse med extrema synsätt på staten Israel och det judiska folket. Det är staten Israels existens de ifrågasätter.
BDS-rörelsens kyrkliga infrastruktur och verktyg utgörs av nätverket Kairos-Palestina, som omfamnar och förespråkar totala bojkotter av Israel samt världssamfundets totala utfrysning av landet. I dokument från nätverket sprids retorik om en judisk världskonspiration, bildandet av staten Israel ses som ett rasistiskt projekt och paralleller görs mellan Israel och nazismen.
Vidare sänds ersättningsteologiska budskap ut, i vilka judendomen betraktas som upphävd av kristendomen och utan existensberättigande, terror mot Israel beskrivs som frihetskamp och uppmaningar om att Israel ska isoleras ekonomiskt, kulturellt och akademiskt framförs. BDS är en förbjuden sammanslutning på flera håll i världen och har definierats som antisemitisk av exempelvis Tysklands förbundskansler Angela Merkel och den tyska förbundsdagen.
BDS-rörelsens retorik och agenda faller inom ramen för IHRA:s (International Holocaust Remembrance Alliance) definition av antisemitism, som Sverige antagit. Det som lyfts fram i den definitionen är exempelvis synen på staten Israels bildande som rasism – retoriken om apartheid ingår i den tankefiguren – och jämförelser mellan Israel och nazismen.
Vid BDS:s sommarkonferens i Sverige, finansierad av bland andra Svenska kyrkan, år 2018 skrev deltagarna en appell där Israel demoniserades och de uppmanade till total bojkott av landet, in i minsta del. De krävde exempelvis att den kulturella bojkotten innebar att melodifestivalen skulle förhindras från att äga rum i Jerusalem året därefter. Flera av undertecknarna av debattartikeln är drivande i att arrangera dessa sommarkonferenser.
Att Svenska kyrkans ledning sanktionerar och ekonomiskt bidrar till BDS-rörelsens och nätverket Kairos-Palestinas propaganda genom att sprida och trycka material samt stödja och legitimera rörelsens seminarier och konferenser, inte sällan med flera av undertecknarna som initiativtagare, är sedan länge synliggjort och hårt kritiserat såväl inom Svenska kyrkan som av andra röster.
Artikelförfattarna ägnar sig inte åt kritik, utan Israelhat. Deras syn på Israel och på situationen i Mellanöstern tillhör emellertid en förgången tid, med rötter i 68-rörelsen. Historieskrivningen är nu som då skev och ensidig: Det var i själva verket palestinierna som från början motsatta sig en tvåstatslösning. Tyvärr har de palestinska ledarna varje gång en kompromiss legat på bordet vänt den ryggen. Skälet är att det är Israels existens de ifrågasätter, det är därför de inte kompromissar. År 2008 innebar förhandlingsförslaget att över nittio procent av Västbanken skulle blivit palestinskt. Det kunde således i dag ha funnits en blomstrande palestinsk stat. Men de palestinska ledarna har konsekvent nekat till lösningsförslagen.
Det är viktigt att komma ihåg att undertecknarnas ytterlighetsröster underblåser polarisering och en kompromisslös hållning till utvecklingen i regionen. De understödjer splittrande krafter och har sällan något att säga om den repression som alstrats och upprätthålls av de palestinska ledarna. Det är självklart bekymmersamt att flera av dem har Svenska kyrkans lednings öra, men de tillhör trots allt en allt mer marginaliserad politisk grupp som lever med en förgången världsbild och lägger ut dimridåer runt det de egentligen står för.
Annika Borg
Teol dr, präst och skribent
Libanons palestinier plågas fortfarande av UNRWA
- Martin Blecher
George Deek är Israels förste kristne arabiske israel som företräder landet som ambassadör. Han har bla. tjänstgjort i Norge.
Här kommenterar ambassadör Deek berättelsen om hur Libanon diskriminerar en Abu Tarek på grund av dennes palestinska ursprung.
Familjerna har liknande ursprung, men medan Deek fått chansen att lyckas i Israel, plågas Tarek fortfarande av libanesisk lagstiftning och FN:
År 1948 flydde både min och Tareks farfar till Libanon från kriget. Min kom tillbaka till Israel. Alla tyckte det var vansinnigt av honom att vilja leva bland sina fiender. Tareks farfar stannade kvar i Libanon med andra palestinska flyktingar. 72 år senare…
Min farfars barn och barnbarn, födda och uppvuxna i Israel, är medborgare. De kan äga en bit land som är deras hem, och de kan studera och välja praktiskt taget vilket yrke som helst. En av dem är nu ambassadör. Men Tarek…
Tarek och hans familj, som är födda och uppvuxna i arablandet Libanon, betraktas fortfarande som främlingar. De får inte ens bli medborgare. De benämns ”Zu’ran” - skurkar, bara för att de är palestinier. De får inte äga mark, och det finns 39 yrken de är förbjudna att inneha.
Under alldeles för lång tid har palestinska flyktingar varit fångna i en tillvaro som präglas av förtvivlan. En tillvaro där de förvägras grundläggande mänskliga rättigheter. Jag klandrar inte det libanesiska folket. De är bra och anständiga. Jag klandrar inte heller flyktingarna. De är offer för orättvisorna. Jag klandrar arabvärlden och FN.
I stället för att göra sitt jobb och hjälpa flyktingarna att skapa ett fungerande liv, upprätthåller det internationella samfundet - genom UNRWA - en offermentalitet. De samarbetar med arabvärlden och låter flyktingarna utnyttjas som pjäser i ett politiskt spel, förvägrade de grundläggande rättigheter de egentligen förtjänar.
Tarek och hans familj förtjänar ett värdigt liv med möjligheter att utvecklas och leva gott. Jag uppmanar det internationella samfundet att stoppa den orättvisa som går under benämningen UNRWA. Det finns andra mycket bättre sätt att hitta en lösning som passar alla.
Jag önskar inget högre än att arabvärlden och det internationella samfundet en dag skall ge Tarek och hans barn en framtid med hopp, den typ av framtid som jag och mina barn har i vårt hem, i Israel.
George Deek
Publicerad som tråd på twitter 11 maj 2020
Det finns en folkrättslig grund för staten Israels existens
- Martin Blecher
Det är viktigt att påminnas om Israels rättsliga grund som nation enligt internationell lag, skriver pingstpastor Magnus Jonegård apropå den historiska San Remo-deklarationen som nu i dagarna fyller 100 år.
I en tid då den moderna staten Israel hela tiden ifrågasätts är det oerhört viktigt att påminnas om inte bara landets bibliska grund utan också Israels rättsliga grund som nation enligt internationell lag.
Det beslut som togs vid San Remo-konferensen 1920 är grunden för Israels folkrättsliga existens. Men detta hör vi väldigt lite om. I stället översköljs vi av massmedia och av politiker som påstår att Israel ”ockuperar palestinsk mark” eller bygger ”illegala bosättningar”. Och i nästa mening uppmanas Israel att följa folkrätten.
När dessa mantran basuneras ut gång på gång blir det som en ”sanning”. Inget kan vara mera fel. Juridiska avtal, som är internationellt godkända, har självklart prioritet över många politikers och massmedias subjektiva påståenden.
Efter första världskriget, som pågick åren 1914–1918, ritades kartan om en hel del för Mellanösternområdet. Det osmanska riket (Turkiet) tillhörde förlorarna i första världskriget. Osmanska riket hade fram till dess inkluderat Mellanösternområdet som vi i dag känner igen som Irak, Syrien, Libanon, Jordanien och Israel. Detta område delades upp som mandat mellan Storbritannien och Frankrike.
Tyvärr finns det väldigt mycket okunskap om vad som beslutades efter första världskriget, och vilken betydelse detta fortfarande har för Israel som nation. Därför är det på sin plats, nu när San Remo-konferensen firar 100 år i april, att visa vikten av besluten som togs då och som har juridisk bäring än i dag för Israel som nation och dess existens.
De allierade segermakterna efter första världskriget beslöt i San Remo 24 april 1920 att inom det brittiska mandatet Palestina garantera inrättandet av ett nationellt hemland för det judiska folket. Texten är också tydlig i San Remo-konferensens beslut med att ”erkännande har därmed gjorts av det historiska sammanhang det judiska folket har med Palestina och grunderna för att återupprätta sitt nationella hem i landet” (översättning från engelska).
Här finns med andra ord ett erkännande av det judiska folkets historiska koppling till landet.
Beslutet, som var lagligt bindande, följde internationella rättssystem, som också kallas folkrätten. Därför är det beslutade dokumentet en oerhört viktig juridisk grund för Israels existens. Palestinska mandatet innehöll vid den här tiden det vi i dag kallar Israel samt Jordanien.
Vem skulle kunna ändra på denna juridiska grund? Jo, Storbritannien, som nu styrde över Palestinamandatet, hade den rätten – och använde den också redan knappt ett år senare i mars 1921. Man delade då upp mandatet Palestina i det som i dag är Israel och Jordanien (Transjordanien fram tills 1950).
Detta skedde efter påtryckningar från araberna, och innebar att det framtida judiska folkets nationella hem nu hade reducerats till cirka 22 procent av den ursprungliga ytan.
Nationernas Förbund (NF) hade bildats i januari 1920. NF bekräftade beslutet som togs i San Remo-konferensen 1920 samt Storbritanniens uppdelning som skedde i mars 1921. NF godkände denna uppdelning formellt i september 1922 och uppdelningen följde därmed folkrätten.
Det är denna uppdelning som är grunden för Israel som nation även i dag, trots medierubriker och politiska utspel som påstår något annat.
NF:s efterföljare Förenta nationerna (FN) övertog vid sin tillkomst NF:s avtal och överenskommelser. Det innebär att besluten som redovisats ovan fortsätter att gälla med full folkrättslig legitimitet.
Tänk om vår svenska regering i fortsättningen kunde utgå från den juridiska grund som Israel som nation står på, och kroka arm med Mellanösterns enda demokrati för att uppnå mer lugn och ro i detta område. Svensk utrikespolitik måste stå på fast juridisk grund och får aldrig svikta i kampen mellan demokrati och diktatur.
Magnus Jonegård
Debattartikel publicerad i Världen idag 21 april 2020
Europa, judarna och Israel
- Martin Blecher
När vi talar om Europa och Israel är det en historia som sträcker sig bara 72 år bakåt i tiden. Men när vi talar om Europa och det judiska folket så är det en historia som har mer än tusenåriga rötter. Och genom att det judiska folket vann självständighet efter mer än 2 000 år genom utropandet av staten Israel så är detta i realiteten en och samma historia. Dessvärre är det ingen smickrande historia för Europa.
Efter kejsar Konstantins omvändelse till kristendomen på 300-talet kristnades gradvis det romerska imperiet. Det var bra att barbarerna civiliserades, och det sades att man kunde gå trygg under Pax Romana ända från England till Damaskus. Dessvärre hade även antisemitismen fått insteg i kyrkan. Myten om judarna som Gudsmördare spreds, och det sågs som att man utförde Guds dom över judarna om man förföljde dem. Judarna höll på sina traditioner, till exempel att äta kosher, vilket innebar att när farsoter drog fram så drabbades inte judarna, och detta ledde till att man beskyllde judarna för att ligga bakom farsoterna och till och med förgifta brunnarna. En annan fruktansvärd antisemitisk myt var den om att judarna offrade kristna barn för att använda deras blod när de bakade påskbrödet. Våldsam förföljelse utbröt ofta, och även när inte så skedde sågs judarna med misstänksamhet.
De fick ibland ett visst skydd av kungar, furstar och biskopar på grund av att de var nyttiga för staten inom främst tre områden: finanser, administration och medicin. Men de kunde också brutalt förvisas när de hade gjort sin nytta.
Tvångskonverteringar skedde, och man kan tala om folkmord i samband med korstågen där hela samhällen med judar förintades, samt under den spanska inkvisitionen i slutet av 1400-talet. Och de av oss som är lutheraner har också anledning att blygas över Martin Luther, som en tid var positivt inställd mot judar, eftersom han trodde sig kunna övertyga dem om att konvertera. Men då de inte gjorde det blev han rent hatisk och skrev en skrift till Europas furstar med titeln “Om judarna och deras lögner”, där han bland annat föreslog att man borde bränna de judiska synagogorna och fördriva judarna. Faktum är att Hermann Göring vid rättegången mot nazisternas krigsförbrytelser citerade Luther till sitt försvar.
Efter franska revolutionen gavs judar för första gången lika rättigheter som andra franska medborgare. Men det var alltså inte för att man egentligen accepterade judarna som de var, utan man menade att de nu skulle befrias från sin judiskhet.
Sammantaget kan man säga att Europa redan före Förintelsen bar på en enorm blodskuld gentemot det judiska folket. Och man kan också säga att Förintelsen inte hade kunnat genomföras utan att antisemitismen i över 1 000 år hade demoniserat judarna och judendomen.
Theodor Herzl, sionismens grundare, blev liksom många andra emanciperade judar i Europa chockade över Dreyfusrättegången i Frankrike 1894, och Herzl insåg att även i denna upplysningens och kulturens högborg var antisemitismen djupt ingrodd. Han insåg nu att judar inte var säkra någonstans i världen, där man var helt beroende av kungars och furstars eventuella välvilja, utan man behövde ha en egen stat. Därför skrev han sin bok “Judestaten” och grundade sioniströrelsen 1897 i Basel.
Brittiska kristna parlamentsledamöter hade ända sedan mitten av 1800-talet uppmuntrat de judiska ledarna i England och sagt att tiden nu var inne för det judiska folket att återvända till sitt gamla land, långt innan sionismen grundades som rörelse. Så kom första världskriget. Det osmanska riket som hade behärskat området i exakt 400 år besegrades och kördes ut av britterna, och Balfourdeklarationen kom, där England förklarade sig villigt att verka för ett judiskt nationalhem i det som kallades Palestina. Det hade ju pågått en inflyttning främst från Östeuropa och Ryssland sedan pogromer utbröt där, men nu låg plötsligt vägen fri för att återvända. Så kände judar runtom i världen, och en stor aliya ägde rum.
Här var det alltså en europeisk stormakt som var en välsignelse för judarna och ett historiens redskap för att förbereda grundandet av en judisk stat för första gången på 2 000 år. Dessvärre höll man inte det man lovat, av politiska skäl, för att hålla sig väl med de nu oljeproducerande arabländerna, vilket vägde tyngre än sympatin med det judiska folket. Man begränsade starkt den judiska inflyttningen samtidigt som man uppmuntrade arabisk dito. Och man lät engelska flottan stoppa fartyg med flyktingar undan Förintelsen i Europa. Så England hade alltså en dubbel roll i grundandet av den judiska staten.
När Förintelsen i all sin ohygglighet blev känd efter kriget förfasade sig hela västvärlden och även hela Europa. Men medan förföljelsen pågick hade många europeiska länder villigt stått till nazisternas förfogande. Jag ska inte göra någon fullständig uppräkning över de europeiska ländernas uppförande, men några nedslag vill jag göra.
I Frankrike var som sagt antisemitismen djupt inrotad, fast detta sopades under mattan efter kriget. Franska polisen var mycket tjänstvillig när det gällde att samla ihop franska judar för förflyttning till koncentrationsläger, och överlämnade till och med fler än de som stod på nazisternas listor. Senare, när staten Israel var ett faktum var man faktiskt allierade med Israel under Suez-kriget 1956. Men det var en motvillig allians som styrdes av politisk nödvändighet från fransmännens sida, då det gällde att hindra Egyptens nationalisering av den livsviktiga Suez-kanalen. Israel köpte även stridsplan och andra vapen från Frankrike, men 1967, när Israel hotades av förintelse, belade de Gaulle mycket cyniskt planen med kvarstad fast de var betalda, med hänvisning till att man vägrade sälja till ett krigförande land.
Finland förtjänar en guldstjärna eftersom man trots att man under en del av andra världskriget var ockuperade av tyskarna vägrade att lämna ut sina judar till Tyskland. Det var helt annat i Norge, där polisen var ungefär lika villig som i Frankrike att överlämna de norska judarna. Danmark ockuperades tidigt av tyskarna, men där genomförde danske kungen en tyst protest efter att kravet på davidsstjärnor för judar införts, då han själv bar judestjärna vid sin sedvanliga morgonritt.
Tyskland spelade förstås den fruktansvärda huvudrollen i Förintelsen, och hela statsapparaten inklusive sjukvården och transportväsendet medverkade till världshistoriens mest effektivt genomförda folkmord. Det fanns givetvis motståndsgrupper, och det förekom flera attentat mot Hitler med höga militärer inblandade. Dessa hade ett dubbelt syfte, har man förstått. Dels givetvis att bli av med Hitler och försöka störta nazistregimen, dels demonstrera för omvärlden att inte alla var nazister, för att de allierade inte skulle utkräva en gruvlig hämnd på hela folket när Tyskland hade förlorat kriget, en utgång som framstod som alltmer ofrånkomlig.
Men det måste sägas att Tyskland efter kriget visade verklig ånger och blev en vän till den nya staten. Jag talar då om Västtyskland. I det ryskstyrda Östtyskland skedde ingen sådan uppgörelse. Västtyskland sålde många av sina utrangerade tanks till Israel för dess försvar. Och på 1950-talet betalade Tyskland ett stort krigsskadestånd till Israel, främst riktat till Förintelseöverlevande. Golda Meir berättar i sin självbiografi hur svårt det var för henne när hon första gången skulle sätta in fot i Tyskland, och hur hon avkrävde ett löfte av den tyske förbundskanslern att besöka Yad Vashem när han kom på statsbesök. Det löftet höll han och alla hans efterföljare.
När det gäller Östeuropa, så var Polen först en fristad för judar under kung Sigismund på 1500-talet, till skillnad från andra europeiska länder. Men med tiden växte sig antisemitismen stark där. Det var ingen slump att nazisterna förlade sina största förintelseläger i öst. Även lokalbefolkningarna deltog ibland aktivt som nazisternas handgångna män. Och i Polen levde antisemitismen kvar i högönsklig välmåga även långt efter kriget.
Och så kommer vi till vårt eget land, Sverige. Här fanns överhuvudtaget ingen judisk befolkning förrän på Gustav III:s tid mot slutet av 1700-talet. Sverige var ett strängt protestantiskt rike, och varken katoliker, judar eller några med annan religionstillhörighet var välkomna. Men Gustav III var mer upplyst, eller kanske bara pragmatisk, och insåg att riket kunde ha nytta av judarna med sina kunskaper. Dock fanns länge om inte en öppen antisemitism, så en djup misstänksamhet mot judar i breda lager.
Öppen antisemitism kan man dock tala om i vår tid. 1939 demonstrerade uppemot en tredjedel av alla studenter vid Stockholms högskolor vid ett möte där man bar banderoller med texten “Protest mot judeimporten”. Liknande demonstrationer skedde vid andra lärosäten. Till vår eviga skam. Och det var ju Sverige som krävde av Tyskland att tyska judars pass skulle stämplas med ett “J”, för att man skulle kunna särskilja dem och neka dem inresetillstånd.
Nu blev aldrig Sverige ockuperat av tyskarna. Men det har på senare år blivit känt att det satt folk på Socialstyrelsen och gjorde noggranna listor över alla judar som fanns i Sverige, färdiga att överlämnas till SS om den dagen skulle komma.
Så Sveriges agerande var i högsta grad blandat. Å ena sidan har vi hjälten Raoul Wallenberg, modiga svenska fiskare som räddade över danska judar till Sverige, och så Folke Bernadottes vita bussar. Å andra sidan har vi det jag nyss nämnde. Man har förstås hellre påmint sig Wallenberg och Bernadotte än det andra.
När staten Israel var ett faktum var Sverige länge en vän. Det sågs som självklart att stödja den nya stat som blivit en fristad för dem som överlevt Förintelsen. Särskilt varm blev vänskapen vid Tage Erlanders statsbesök i Israel 1966. Vi har sett de klassiska fotona av Erlander guppande i Döda havets vatten, och vi har hört hur han utbrast när han såg Genesarets sjö: “Men det här är ju min söndagsskolesjö!” Och under sexdagarskriget 1967 talade han vid TCO-kongressen och passade på att utrycka sin förhoppning om att Israel skulle segra. Men bara några år senare kom Olof Palme, och allt förändrades. Han hyste en illa dold motvilja mot Israel, och han var den förste västerländske statschef som legitimerade Yasser Arafat som statsman, fast han var en judehatande ärketerrorist med färskt israeliskt blod på sina händer. Och 1982, under Libanonkriget, gjorde Palme en förtäckt jämförelse mellan Israel och Nazityskland. Sedan hade våra relationer med Israel en kort vår under Göran Persson, men har sedan dess, som det tycks medvetet, förstörts av svenska utrikesministrar genom uttalanden med antisemitisk anstrykning, och dragits ner till nuvarande nivå där Sverige i Israel ses som landets värsta fiende i västvärlden. Det senaste uttrycket för det här var ju nuvarande utrikesminister Lindes beskrivning av palestinska myndighetens löner till terrorister i israeliska fängelser, som “ett slags socialförsäkring”. Det är oerhört. Antingen är hon antisemit eller brottsligt okunnig. Det är svårt att veta vilket som är värst.
Så kommer vi till EU, som för en gemensam utrikespolitik. EU har stort handelsutbyte med Israel, men det vore lögn att säga att relationerna någonsin har varit varma. Israels premiärminister Netanyahu har vid flera tillfällen varit skarpt kritisk mot EU:s ofta ensidiga politik. Och han har öppet ifrågasatt hur Europa, som nästan blev hans folks grav för en generation sedan, kan förfasa sig högljutt över gången antisemitism men ändå sätter den judiska staten i strykklass och har dubbla måttstockar, en för Israel och en för resten av världen inklusive dem själva.
Det är nog ingen överdrift att säga att det i de länder som utgör EU finns en självbild av att eftersom man röstade för den nya judiska staten i FN 1947, så var det på något sätt en ynnest man gav det judiska folket för deras lidanden. Men en ynnest som man kan ta tillbaka om de inte gör som vi säger. Vilket förstås är upprörande nonsens. Om något folk någonsin haft välgrundade anspråk på det land de bebor, så är det judarna.
Vi såg lite av den här europeiska självbilden nyligen då många utrikiska statschefer besökte Israel och Yad Vashem för minnet av Auschwitz befrielse. Frankrikes president Macron besökte också St. Annes kyrka i gamla Jerusalem, som de själva betraktar som franskt territorium. Israel har ju ansvar för sina utländska gäster, men när israeliska livvakter försökte följa med Macron in i kyrkan blev de uppläxade av Macron, som sa att där hade de inget att göra utan det här skötte hans eget folk.
Det var ett obehagligt eko av vad europeiska furstar har varit vana vid att göra i över 1 000 år – att köra med judar. Och nu gör han det till och med i deras eget land. Så Macrons poäng som flera israeliska och judiska betraktare uppfattade var att “det här är egentligen vårt. Ni får vara här, men bara om ni sköter er.”
Man talar om klientstater, alltså när en stormakt knyter nära band med ett litet land för att skaffa sig makt och politiskt inflytande i närområdet. Och flera menar att EU, som okritiskt pumpat in enorma penningsummor i den palestinska myndigheten, ser en palestinsk stat som sin klientstat, för att på allvar få in en fot i Mellanöstern igen efter 100 år.
Och när nu president Trump kom med en långtgående fredsplan för Mellanöstern som skulle ge palestinierna en egen stat och 50 miljarder dollar dessutom, försökte EU:s utrikeskommissionär genast avfärda den. Förmodligen för att Trumps fredsplan erkänner Jerusalem som Israels eviga, odelbara huvudstad.
Europa satt på händerna under Yom Kippurkriget 1973, då Israel var nära att förintas som stat av de sovjetstödda arabländerna. Det var USA som kom till hjälp den gången med en luftbro med krigsmateriel, en luftbro som inte fick tillstånd att landa i Europa.
Och EU har gjort allt för att kringgå och sabotera amerikanska försök att pressa Irans mullor till att upphöra med sina försök att skaffa kärnvapen. Man är tämligen ointresserade av det dödliga hot iranska kärnvapen skulle utgöra mot Israel. Bara man får fortsätta sin lukrativa handel med mullornas Iran, den kanske mest repressiva diktaturen i världen efter Nordkorea.
Och nu när Europa återigen är allt farligare för judar, inte på grund av några få nazistgrupper utan på grund av en ökande radikalisering bland den växande andelen muslimer, visar Europa att man hellre låter hotbilden mot judar öka än att stöta sig med islam. Så ord om “aldrig mer” klingar alltmer tomt.
Israel kommer att fortsätta handla och ha diplomatiska förbindelser med EU och Europa. Men Israel vet att EU och Europa inte är något att lita på. Och Israel kommer aldrig att gå med på EU som garant för något fredsavtal, för de vet att Europa offrar dem om det gagnar dem själva. Vilket historien har visat.
Så är det helt nattsvart? Nej, USA:s nuvarande administration har helt förändrat förutsättningarna i Mellanöstern, och för första gången finns ett fönster och en möjlighet till varaktig fred, även om palestinierna som lärt sig hata judar redan i dagis aldrig kommer att älska Israel. Men räkna inte med att EU kommer att spela en positiv roll. England möjligen, som visade tåga och nyligen terrorstämplade Hizbollah. Men visst nej, de är ju inte med i EU längre.
Bengt-Ove Andersson
Publicerad på vänskapsförbundets hemsida 13 april 2020
Utrikesministrar har inget tolkningsföreträde på folkrätt
- Martin Blecher
Den 28:e februari publicerade 50 tidigare europeiska ledare en varning för konsekvenserna av Donald Trumps plan för Mellanöstern och föredrog en tvåstatslösning baserad på 1967 års gränser, i enlighet med de internationellt erkända parametrarna. Statsvetaren Martin Blecher menar att dessa aldrig varit aktuella enligt folkrätten.
Mitt namn är Martin Blecher och jag har skrivit en bok om de israeliska bosättningarna utifrån hur Israels rättsväsende behandlat frågan under 50 års ockupation.
Jag är väl insatt i folkrätten rörande Israels ockupation av Västbanken och Palestina. Döm av min förvåning när jag läser de europeiska ledare som fått sitt resonemang delat i diverse europeiska tidningar. Nedan redovisas de sakfel artikeln gjorde gällande:
1. Referens till säkerhetsrådsresolution 2334. Alla involverade parter i frågan vet att den förhandling man kommer utgå från kommer att vara resolution 242, antaget efter sexdagarskriget, och resolution 338 antaget efter kriget 1973.
2. 1967 års ”gränser”. 1967 års gräns finns inte i epistemologisk mening. Det är en produkt av stilleståndslinje.
En gräns har det aldrig varit. Folkrätt lägger betydelse i ord och tolkning, därav är det av central betydelse.
3. Ett israeliskt tillbakadragande villkorades bland annat utifrån att man skulle ”dra sig tillbaka till territorier”. Det är inte att förväxla och likställa med att ”dra sig tillbaka till alla territorier”.
Donald Trumps fredsplan, för vad det är värt, är den mest detaljerade redovisning om realiteterna på marken. Man behöver inte tycka om det. Man kan vara emot det, som kungjorts, men man kan åtminstone bedöma det utifrån öppet sinne.
Att krasst skriva att man ”betonar EU:s fortsatta åtagande för en tvåstatslösning baserad på 1967 års gränser, i enlighet med de internationellt erkända parametrarna” utan att ta i beaktande vad som ägt rum under 52 år är varken seriöst eller realistiskt.
Martin Blecher
Författare till boken Israeli Settlements – Land Politics Beyond the Geneva Convention och andra böcker om Israel & Palestina.
Publicerad på vänskapsförbundets hemsida 2 mars 2020
https://www.sverigeisrael.se/artiklar/utrikesministrar-har-inget-tolkningsforetradare-pa-folkratt-av-martin-blecher/
Fler artiklar
-
December 2023
- Julbrev från Adaktusson 22 dec 2023 2023-12-22
-
Oktober 2023
- Video från digital föreläsning med en av världens främsta experter på Hamas. 2023-10-21
- Ett opinionsmöte för stöd till Israel arrangeras på söndag på Norrmalmstorg i Stockholm. Arrangören uppger sig vara vänskapsförbundet i Stockholm. 2023-10-14
- Film från Israelmanifestation Norrmalmstorg Stockholm 11/10 2023 2023-10-12
- Manifestation för Israel 11 oktober 2023 2023-10-10
-
September 2023
-
Juni 2023
-
Maj 2023
-
April 2023
- Vänskapsförbundet tipsar 2023-04-29
- Landet som fyller 75 - Finns det ett Israel som kan definieras bortom konflikt och oro? 2023-04-29
- Avsaknaden av det historiska perspektivet i frågor som rör den israeliska samhällsdebatten är ett stort problem 2023-04-21
- 36 miljarder i svenskt Palestinabistånd har inte ökat chanserna för en tvåstatslösning 2023-04-21
- Så kan Israel vara med och lösa Europas energikris 2023-04-18
- Lögner om Tempelberget utlöser våld mot judar 2023-04-15
- Att uppvigla fyller bara syftet om man tillåter sig att uppviglas 2023-04-14
- Israel äger rätten att försvara sig 2023-04-14
- Allt stöd till Hamas förbjuds i ny fatwa 2023-04-09
- Replik: För Palestina- eller bara emot Israel? 2023-04-07
- Det ständigt flukturerande Israel gör det omöjligt att uppleva landet som tråkigt 2023-04-02
-
Mars 2023
- Att lära världen om fördelarna med cannabis 2023-03-25
- Debatten om israeliska rättsväsendet- frågor & svar 2023-03-12
- Kritik mot Amnestys affischer i Stockholm när flicka bär "palestinasmycke" 2023-03-12
- Reformeringen av rättsystemet - nyansering mår vi alla bäst av 2023-03-10
- Inbjudan och information om Vänskapsförbundets kongresshelg i Västerås 15-16 april 2023 2023-03-09
- Svenska och israeliska universitet i samarbete 2023-03-09
- En robot som kan lukta: Ny israelisk teknik kan vara en game changer 2023-03-05
- Resan från 'icke demokratiskt' till 'demokrati' till 'icke demokratiskt' 2023-03-03
-
Februari 2023
- Forskare bekräftar skriftliga referat om kung David som motsvarar med den hebreiska bibeln 2023-02-25
- Rapporteringen om Israels Högsta domstol är undermålig 2023-02-24
- Ett polariserat Israel går ut i demonstrationer 2023-02-17
- 2,67 miljoner turister besökte Israel under 2022 2023-02-15
- Ett enkelt sexminuters blinktest som diagnostiserar ADHD 2023-02-11
- Israeliska byn Kfar Kama utnämns till en Tourist Village 2022 av UNWTO 2023-02-10
- Jag delar inte historieskrivningen om Israel-Palestina 2023-02-10
- Den som offrar barn går inte att förhandla med 2023-02-06
-
Januari 2023
- Vart är Israel på väg? 2023-01-29
- Högsta domstolen i Israel- sett ur ett liberalt, mittenperspektiv 2023-01-23
- Håller Europa på att byta sida i Israel-Palestinakonflikten? 2023-01-20
- Inte helt enkelt att förstå sig på EU alla gånger 2023-01-20
- Besegrar kronisk smärta med AI-drivna vibrerade ärmar 2023-01-16
- Konsten att hitta rätt balans 2023-01-13
- Koldioxidavskiljning förvandlar fabriksrök till värdefulla mineraler 2023-01-13
- Revolutionär israelisk genetisk behandling ska börja testas på människor 2023-01-06
- FN:s senaste manöver väcker frågor 2023-01-06
- Inte konstruktivt att skuldbelägga bara en part i en konflikt 2023-01-04
-
December 2022
- Bokslut III 2022-12-31
- Hur AI hjälper barn med autism 2022-12-31
- Bokslut II 2022-12-25
- Chanukka-hjältar: Bevis på forntida judisk revolt upptäckt 2022-12-25
- Bokslut 2022-12-16
- Kritisera gärna Israel - men särbehandla inte 2022-12-15
- Snedvridet fokus på Israel i FN 2022-12-06
- Vänsterns rasism mot judar viftas bort 2022-12-03
-
November 2022
- USA har återlämnat stulen shekel som myntpräglats av judiska rebeller för 2 000 år sedan 2022-11-26
- Israel rankas #1 i "Digital Quality of Life" över hela världen 2022-11-25
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel bjuder alla på bio via Sponsorhuset! 2022-11-11
- 277 gånger gånger Israel - 0 gånger Hamas 2022-11-04
- Analys av israeliska valet 2022-11-04
- Ett besök i Israel är effektivt vaccin mot antisemitism 2022-11-02
-
Oktober 2022
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel Huvudstadsregionen 2022-10-17
- EU-Israel: Fördjupande av bilaterala relationer samtidigt som man driver på för israelisk-palestinsk fred 2022-10-14
- Israel och Libanon når överenskommelse som både hyllas och sågas 2022-10-14
- Fem röda kvigors ankomst till Israel väcker uppståndelse 2022-10-09
- 'Känner våra rötter och arv': Forntida israelitisk bosättning upptäckt 2022-10-09
-
September 2022
- En attack mot yttrandefriheten 2022-09-24
- Israel i centrum för utvecklare av alternativa proteiner 2022-09-18
- En ny relation mellan Israel och Svenska kyrkan 2022-09-14
- Vänskapsförbundet på årets bokmässa i Göteborg 2022-09-11
- Israelisk mamma utvecklar plastalternativ som upplöses säkert i vatten 2022-09-11
- Det kan Israel lära av Abu Aklehs tragiska öde 2022-09-08
- Münchendramat 5-6 september 1972 2022-09-04
-
Augusti 2022
- Det skriver palestinsk press om Mahmoud Abbas uttalande 2022-08-30
- Kärnavtalet med Iran: Omfattar EU:s förslag tidsfristklausul? 2022-08-22
- Saudisk tidskrift visar på framgången för arabiska israeler i IDF 2022-08-22
- Israel varnar civila att sätta sig i säkerhet 4 minuter före Israel förstör måltavla 2022-08-12
- Amnesty slår till igen 2022-08-12
- Sverige fördömer israelisk klassificering av terrorrelaterade icke-statliga organisationer 2022-08-12
- Israelisk militärteknologi revolutionerar hur läkare behandlar patienter 2022-08-08
- Operation Gryning 2022-08-07
- Denna israeliska startup trycker på knappen "tassar" för cancerscreening 2022-08-06
- Hur Abraham-avtalen förändrade relationerna mellan EU och Israel 2022-08-05
- Välkommet fördömande av Miloon Kothari 2022-08-05
-
Juli 2022
- Noterat från opinionen 2022-07-21
- Israeliska forskare gör genombrott för tidig upptäckt, behandling av Parkinson 2022-07-20
- EU:s utrikesministrar beslutar att återuppta den politiska dialogen med Israel 2022-07-20
- Återupptaget EU-stöd trots fortsatta tveksamheter- USA:s stöd mer komplicerat 2022-07-08
- Minskat arabiskt stöd till UNRWA - riskerar kollaps 2022-07-05
- "FN har sedan länge förlorat sin moraliska kompass" 2022-07-05
-
Juni 2022
-
Maj 2022
- Stor Auschwitz-utställning invigd i Malmö 2022-05-28
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel svarar på ledarartikel från Aftonbladet 2022-05-18
- I Israels kritikers ögon kan landet sällan göra något rätt 2022-05-14
- Theodor Herzls politiska triumf och personliga tragedi 2022-05-12
- Världens säkraste blodbank öppnade sydöst om Tel Aviv 2022-05-07
- Täpp igen kryphålen i svensk lag som tillåter Koranbränning 2022-05-06
- Grattis Israel på födelsedagen! 2022-05-05
- Kluvna tungor skapar inte fred mellan Israel och Palestina 2022-05-03
-
April 2022
-
Mars 2022
- Det här med dubbla måttstockar är spännande II 2022-03-24
- Sovjetunionen, KGB, PLO och effekten av antisemitisk propaganda 2022-03-24
- Därför engagerar sig Israel för judiska flyktingar från Ukraina 2022-03-17
- Det här med dubbla måttstockar är spännande 2022-03-13
- Israel- ett rött skynke i delar av Svenska kyrkan i över 50 år 2022-03-12
- Israel-Palestinakonflikten har inga som helst likheter med kriget i Ukraina 2022-03-04
-
Februari 2022
- Apartheid är något helt annat 2022-02-28
- Amnestys moraliska kompass 2022-02-18
- Frågorna Hammar saknar svar på 2022-02-13
- Apartheidanklagelsen är rent antisemitisk 2022-02-13
- Amnestys rapport om Israels "apartheid" simpel propaganda 2022-02-11
- Pressmeddelande 2022-02-10
- Irving och Ardin har både rätt och fel i sitt resonemang 2022-02-03
- Amnestys frontalangrepp mot nationalstaten 2022-02-01
- Amnesty förvränger verkligheten med sin anti-Israelrapport 2022-02-01
-
Januari 2022
- "Det var nästan som en besatthet" 2022-01-26
- Hans Wallmark: Svenska kyrkan mot den judiska staten 2022-01-22
- "Diskussion om apartheid missar det uppenbara" 2022-01-20
- Israel + Emiraten= sant 2022-01-20
- Hur håller vi kunskapen om Förintelsen aktiv och spridd? 2022-01-20
- Hört talas om Special in Uniform? 2022-01-14
- Lev in er i den press Israel känner 2022-01-10
- DN Debatt: "Kyrkans aktivism mot Israel måste få ett slut" 2022-01-09
- DN Debatt Repliker. "Svenska kyrkan måste bli fri från politisk aktivism" 2022-01-09
- Anmärkningsvärt att Olofsson utelämnar viktiga fakta 2022-01-04
-
December 2021
- Palestinier i Jerusalem önskar fortsatt israelisk överhöghet 2021-12-31
- Det anser Sverige om en av Jerusalems heligaste platser 2021-12-31
- Hur kan relationerna mellan EU och Israel förbättras? 2021-12-30
- "Få länder tillåter så mycket insyn som Israel" 2021-12-19
- Reflektioner från Handelskammaren Sverige-Israel 2021-12-19
- Martin Luther: "Om judarna och deras lögner" 2021-12-19
- Kyrkan och Israel 2021-12-09
- Sveriges problematiska röstande i Förenta Nationerna 2021-12-06
- Uttalande av Vänskapsförbundet Sverige-Israel 2021-12-01
-
November 2021
- Att inte ställa de rätta frågorna leder till vilseledande resonemang 2021-11-26
- Svenska kyrkan har en osund hets mot Israel 2021-11-25
- I vilket syfte sammankallar Sverige till en givarkonferens? 2021-11-17
- Dags att bestämma er- är Palestina en stat? 2021-11-10
- 102 årig israeliska först ut att testa lokalt utvecklad behandling för bröstcancer 2021-11-04
-
Oktober 2021
- Malmöforumet valde rätt definition av antisemitism 2021-10-29
- Handling, inte ord behövs mot judehat i Sverige 2021-10-29
- Israels kritik mot SD bör bli en moralisk väckarklocka 2021-10-29
- Mats Fält: Den inställda förintelsen 2021-10-22
- ”Risk att Israelkritik nyttjas som täckmantel” 2021-10-19
- I kyrkan talar de politiska partierna med kluven tunga om antisemitism 2021-10-17
- De förstår inte att de svartmålar judar 2021-10-14
- Recension: ”Judarnas historia i Sverige” av Carl Henrik Carlsson 2021-10-11
- Jiddisch som ett svensk-judiskt kulturarv 2021-10-08
- Microsoft expanderar sin verksamhet i Israel 2021-10-07
- Han får pris till minne av Jackie Jakubowski 2021-10-05
- Socialdemokraterna i kyrkomötet: Utred Israel för apartheid 2021-10-02
-
September 2021
- Kan de svensk-israeliska förbindelserna upprättas? 2021-09-30
- Västbanken riskerar att bli det nya Afghanistan 2021-09-22
- Tänker Sverige delta i rasistkonferensen Durban? 2021-09-21
- Kyrkans fiende 2021-09-17
- Transatlantisk deklaration: Upphör med diskrimineringen av Israel i FN 2021-09-15
- Så prövas regeringens löften om kampen mot antisemitism 2021-09-15
- Kontakt 2021-09-13
- Ge en gåva 2021-09-13
- Artiklar 2021-09-13
- De vanligaste frågorna om Israel 2021-09-13
- Kalender 2021-09-13
- Veckomailet - Israelnytt 2021-09-13
- Lokalföreningarna 2021-09-13
- Bli medlem 2021-09-13
- Om oss 2021-09-13
- Start 2021-09-13
- Elfte september och dess betydelse för Israel 2021-09-09
-
Augusti 2021
- Spännande e-postutväxling med UD 2021-08-27
- Sverige är en vän av Israel 2021-08-19
- Varför ger Sverige 75 miljoner kronor till en NGO vars mål är att utplåna den judiska staten? 2021-08-14
- Det är dags för Israels fiender att ta hand om flyktingarna 2021-08-13
- Bojkott fel väg att gå som konfliktlösning 2021-08-12
- Ben & Jerrys bojkott är ingen lösning på konflikten 2021-08-10
- Intellektuellt ohederligt om Israel 2021-08-03
- Fult angrepp på Israel 2021-08-03
- Vilka var de som dog i stridigheterna mellan Israel & Hamas? 2021-08-01
-
Juli 2021
-
Juni 2021
-
Maj 2021
- Fred i Mellanöstern är ingen IKEA-möbel 2021-05-27
- Hur Hamas växte och uppgraderade sin vapenarsenal för att slå till mot Israel 2021-05-21
- Palestinsk television medger att Israel varnade civila att lämna byggnaden före attack 2021-05-20
- Den viktigaste text du kommer att hitta om den pågående konflikten i Gaza och Israel! 2021-05-20
- Inga länder klarar sig utan omvärldens stöd 2021-05-19
- Sverige bör lära av Israels missilförsvar 2021-05-19
- Ett öppet brev till mina palestinska syskon! 2021-05-17
- SSU och Palmecentret har en Israelfientlig hållning 2021-05-17
- Närmast nazistiskt att jämställa Israel med Nazityskland 2021-05-17
- Mark och ägandeskap 2021-05-16
- Israeliskt flygvapen slår till mot Al-Jazeeras kontor som bara används i civilt syfte…. eller?? 2021-05-16
- Terrortunnlar 2021-05-15
- Känslostyrda argument får inte kidnappa debatten om Israel 2021-05-14
- “Vi använder missilförsvar för att skydda våra civila och de använder civila för att skydda sina missiler. “ 2021-05-13
- Mahmoud Abbas (icke) avståndstagande från våld 2021-05-13
- En stat som är judisk. Varför? 2021-05-12
-
Mars 2021
- Argumenten för Israels skyldigheter brister 2021-03-26
- Rätt att Israel inte vaccinerar palestinier 2021-03-19
-
Februari 2021
- Antisemitismen i Malmö: Hur blev lärarna ett antisemitiskt problem? 2021-02-25
- Leve Palestina" 2021-02-10
-
Januari 2021
- Kopplingen mellan antisionism och antisemitism 2021-01-22
- Om detta må ni berätta, Löfven 2021-01-22
-
December 2020
-
November 2020
-
Oktober 2020
-
September 2020
- Blind svensk analys av Mellanöstern 2020-09-27
- ”En normalisering med arabvärlden leder till israelisk-palestinsk fred” 2020-09-24
- Varför är normaliseringen möjlig, och vad missar svenska medier? 2020-09-16
- Terrorklassa den Iranstödda islamiströrelsen Hizbullah 2020-09-10
- Terrorstämpla och bekämpa Hizbollah 2020-09-08
- Vi har redan lärt oss något viktigt av fredsavtalet med UAE! 2020-09-03
-
Augusti 2020
-
Juni 2020
-
Maj 2020
- Förbjud Hizbollahs aktiviteter i Sverige! 2020-05-22
- Samma gamla Israelfientliga propaganda 2020-05-14
- Libanons palestinier plågas fortfarande av UNRWA 2020-05-11
-
April 2020
- Det finns en folkrättslig grund för staten Israels existens 2020-04-21
- Europa, judarna och Israel 2020-04-13
-
Mars 2020
-
Februari 2020
- Om selektiv murkritik 2020-02-20
- Linde backar inte om terrorlöner som socialbidrag 2020-02-18
- Ur regeringens utrikesdeklaration 2020 2020-02-14
- Så ljög den palestinske presidenten inför Förenta Nationerna 2020-02-12
- Programledare på Al Jazeera kallar Israel det mest framgångsrika projektet på 120 år 2020-02-09
- Palestina och terrorlöner 2020-02-06
- Ann Linde kallade terroristlöner för socialbidrag 2020-02-05
- Tu B’Shevat – över 240 miljoner träd har planerats i Israel 2020-02-05
- Sveriges Israelpolitik bör läggas om totalt 2020-02-04
-
Januari 2020
- Därför säger palestinierna nej innan de sett fredsplanen 2020-01-30
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel i möte med utrikesminister Ann Linde 2020-01-20
- Hammarberg och Bjereld blundar för palestinsk antisemitism 2020-01-20
- Sex skäl till varför den palestinska ledningen inte borde förkasta fredsplanen 2020-01-20
- Tel Aviv är först med att skärpa regelverket kring elsparkcyklar 2020-01-16
- Femton missade chanser till fred mellan Israel och palestinierna 2020-01-15
- Två decennier av Israelhat inom Svenska kyrkan 2020-01-08
- Bjurwald förenklar läget i Labour 2020-01-07
-
December 2019
-
November 2019
- Nytt samarbete och program för att förbättra judars liv i Malmö 2019-11-26
- Time for the Church of Sweden Leadership to open their Bible 2019-11-20
- IHRA:s arbetsdefinition av antisemitism 2019-11-15
- Antisemitiska böcker säljs till svenska skolor 2019-11-14
- Kyrkan och Israel 2019-11-12
- Hos Labour möts vi av en judekarikatyr 2019-11-08
- Till alla våra medinvånare i Storbritannien 2019-11-08
- Så har Sverige sett till att UNRWA fått miljardbelopp 2019-11-04
- Diakonia and Israel x 3 [på engelska] 2019-11-01
-
Oktober 2019
- Ann Linde försvarade BDS-rörelsen 2019-10-24
- Sportföretaget Puma 2019-10-18
- Sju tips för en aktiv semester i Israel 2019-10-14
- Det är inte Israel som är problemet i MÖ – Sverige bör ge demokratin sitt stöd 2019-10-13
- Israel vinner ”Bästa resmål utanför EU 2019-10-10
- Utrikesministern pressad i riksdagsdebatt om Israel 2019-10-09
- Svensk utrikespolitik, Iran och de moraliska principerna 2019-10-04
- Nu kan du få Sverige på rätt kurs igen, Linde 2019-10-03
-
September 2019
- Ta chansen nu – ändra synen på Israel, Linde 2019-09-29
- Vår uppgift är att skola och bilda bort antisemitism i alla dess former 2019-09-26
- Tre israeliska författare i en dynamisk värld 2019-09-25
- 25 år sedan samtalen i Oslo – nu utvärderas avtalet 2019-09-19
- Så påverkas vanliga israeler av raketbeskjutningen från Gaza 2019-09-19
- Bauhaus 100 år – firas med invigning av The Liebling Haus – White City Center Tel Aviv 2019-09-17
- Välkommet ifrågasättande av Bildts utrikespolitik 2019-09-12
- Wallström slog vakt om ett dåligt arv 2019-09-11
- Kan Sverige resa sig efter Wallström? 2019-09-09
- Världen måste agera mot Hizbollahs aggressioner 2019-09-07
- Svenska kyrkans journalistresa sågas: ”Antiisraelisk” 2019-09-02
-
Augusti 2019
- Europaparlamentet och kampen mot terrorism [brev] 2019-08-30
- Sveriges bistånd till UNRWA 2019-08-28
- Hanif Bali straffas – men han har helt rätt om Bildt 2019-08-23
- Stå upp för hbtq-personer - även i Palestina! 2019-08-22
- Wallström väljer fel väg 2019-08-22
- Oacceptabelt att rulla ut röda mattan för Iran 2019-08-20
- Därför måste UNRWA läggas ner 2019-08-15
-
Juli 2019
-
Juni 2019
-
Maj 2019
- Israelvänner gästade Wallström på UD 2019-05-31
- Jerusalemdagen 2019-05-28
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel i möte med utrikesminister Margot Wallström 2019-05-28
- Förtjänstdiplomet till Göran Larsson! 2019-05-24
- En realistisk syn på det palestinska flyktingproblemet 2019-05-24
- Malmö värdstad för konferens mot antisemitism och för hågkomsten av Förintelsen 2019-05-24
- Fakta och sammanfattning - Eurovision 2019 i Tel Aviv 2019-05-22
- Nej, Israel består inte alls av privilegierade vita europeer 2019-05-20
- Palestinierna behöver ingen Mandela - de behöver en Adenauer 2019-05-20
- Varför är det så svårt att förstå antisemitism? 2019-05-17
- Svensk-israel är första svenska kvinnan i rymden 2019-05-14
- Kalla Hamas för vad de är – terrorister 2019-05-11
- Svenska medier dubbelt osunda gentemot Israel 2019-05-09
- Antisionister är inte alltid antisemiter men antisemiter är alltid antisionister 2019-05-09
- Vissa grupper inom S är besatta av Israelkritiken 2019-05-08
- Dags att terrorklassa Hizbollah 2019-05-08
- Israeliska soldater ville ge sin sanning 2019-05-08
- Vissa grupper inom S är besatta av Israelkritiken 2019-05-07
- Att rapportera från Gaza - en sarkastisk manual i sju punkter 2019-05-04
- Om kartan inte stämmer med verkligheten 2019-05-02
-
April 2019
- Så blev Israel den stora fienden 2019-04-30
- Nej, Jesus var verkligen inte palestinier 2019-04-25
- De utmanade kyrkans ledning om antisemitism 2019-04-15
- Antisemitism får aldrig accepteras 2019-04-11
- Falska anklagelser mot Israel 2019-04-09
- Några konkreta exempel på Svenska kyrkans och EAPPI:s “bristande objektivitet” 2019-04-08
- Er avsky mot Israel ska inte stoppa Eurovision 2019-04-04
- Åh nej, ytterligare ett tramsigt kändisupprop 2019-04-02
- Låt inte "kulturuppropets" deltagare stå oemotsagda 2019-04-02
-
Mars 2019
- Bristande opartiskhet i följeslagarprogrammet 2019-03-27
- Svenska kyrkan är Israelfientlig 2019-03-26
- Israels suveränitet över Golanhöjderna borde erkänts för länge sen 2019-03-26
- FN's råd diskriminerer Israel og forhindrer fred 2019-03-21
- En skammens vecka i FN 2019-03-21
- Hotet mot Israels existens är grundproblemet 2019-03-21
- Gärna dialog, men utan aversion mot Israel 2019-03-20
- Är judar grymma och araber änglar? 2019-03-06
- Kritik inom SKR mot följeslagarprogram 2019-03-06
- Därför hoppade jag av som följeslagare 2019-03-05
-
Februari 2019
- Israel rankat som världens tionde mest hälsosamma land 2019-02-28
- Sluta hålla den palestinska regimen under armarna 2019-02-27
- Skev och osann bild av verkligheten i Israel 2019-02-25
- Att minnas Förintelsen innebär att ta ställning för Israel 2019-02-22
- En skamlös förvrängning av verkligheten 2019-02-21
- Menar vi verkligen ”aldrig mer”? 2019-02-15
- Kommer du driva en demokratioffensiv mot Palestina, Margot Wallström? 2019-02-13
- Ett par korta förhoppningar beträffande Irans och Israels framtid 2019-02-12
- Begreppet “pinkwashing”, Israelhat och antisemitism 2019-02-08
- En annan form av krigföring 2019-02-07
- WIZO 100 år and still going strong 2019-02-04
-
Januari 2019
- Gör inte Förintelsens minnesdag till ett jippo 2019-01-27
- Statsminister Stefan Löfven på Förintelsens minnesdag 2019 2019-01-27
- Judehatet i Sverige har ursäktats av ledande politiker 2019-01-27
- Wallström – dags att sluta svartmåla Israel 2019-01-23
- Dags att berätta sanningen om den palestinska frågan 2019-01-22
- Bästa restaurangerna att besöka i Jerusalem 2019-01-19
- Ett förbud mot Hizbollah gynnar våra nationella intressen 2019-01-19
- Wallström som utrikesminister väcker oro bland Israelvänner (2) 2019-01-17
- Israel kräver 250 miljarder dollar i ersättning för judar som fördrivits från arabvärlden och Iran [1:2] 2019-01-05
- Ställ krav på biståndet till den palestinska myndigheten 2019-01-05
- Några alternativa sevärdheter i Israel 2019-01-05
- Israel kräver 250 miljarder dollar i ersättning för judar som fördrivits från arabvärlden och Iran [2:2] 2019-01-05
- Israel – ett av 2018 års mest populära resmål 2019-01-04
-
December 2018
- Föreligger det ett reellt hot mot Israels existens, eller är det bara prat? 2018-12-20
- Svensk utrikespolitik påverkar palestinsk förhandlingsvilja negativt 2018-12-18
- Hur kan vi se på när antisemitismen tilltar? 2018-12-13
- Om S, Israel och Palmes 70-talsanalys 2018-12-11
- Hur en Chanukkahälsning blev så fel 2018-12-07
-
November 2018
- Återupprätta relationen med Israel 2018-11-30
- Vinnova öppnar kontor i startup-metropol 2018-11-27
- Dagens Arena, svensk media och det antisemitiska språkbruket 2018-11-26
- Därför måste Iran stoppas 2018-11-26
- Så förbereder sig Iran för att förinta Israel 2018-11-26
- Flytta Sveriges ambassad till Jerusalem 2018-11-21
- Israel sätter stort hopp till nästa svenska regering 2018-11-18
- Bara en liten skärva från en raket... 2018-11-13
- Beskjutningen från Gazaremsan är nu värre än på länge 2018-11-13
- Uttalande med anledning av beskjutningen från Gaza 2018-11-13
- En uppmaning till självrannsakan i S 2018-11-11
- Fikonlövet Svenska kyrkan döljer sin agenda bakom 2018-11-08
- Tystnaden är talande om antisemitismen, S 2018-11-05
-
Oktober 2018
- Ni socialdemokrater öppnar upp för judehat 2018-10-31
- Några rader om Jan Guillou och Vänskapsförbundet Sverige-Israel 2018-10-30
- Palestinsk terror och tortyr 2018-10-29
- 10 skäl till varför BDS-rörelsen är omoralisk och förhindrar fred 2018-10-26
- Varför är du så tyst, Margot Wallström? 2018-10-24
- Sverige stöttar tortyr 2018-10-24
- Svenskt bistånd går till terror och tortyr 2018-10-23
- S talar inte sanning om antisemitismen 2018-10-20
- Israel borde hyllas i stället för hatas 2018-10-18
- Ge oss en regering utan judefientlig Israelpolitik 2018-10-15
- Allmänt hållet svar väcker nya frågor 2018-10-12
- Vad får juden tycka? 2018-10-10
- Elida avseglade mot Israel på onsdagen 2018-10-10
- Tid för förändring 2018-10-10
- "Ge oss Gazaremsan, eller ta konsekvenserna" 2018-10-05
-
September 2018
- De amerikanska oljesanktionerna mot Iran fungerar 2018-09-19
- Israel hjälper skadade syrier att få vård 2018-09-14
- Osloavtalets silverbröllop 2018-09-13
-
Augusti 2018
- Sverige behöver en Israelvänlig regering 2018-08-30
- Varför är palestinska flyktingar annorlunda än alla andra flyktingar? 2018-08-30
- Åtskilliga obehagliga aktörer i Ship to Gazas kulisser 2018-08-20
- Det finns bara 20.000 palestinska flyktingar i världen, enligt amerikansk UD-rapport 2018-08-18
- Liberalerna: Palestinabiståndet är kravlöst och bör göras om i grunden 2018-08-08
- Corbyn och judehatet 2018-08-07
- Partiernas inställning till Israel 2018-08-04
-
Juli 2018
- Israels rätt att existera 2018-07-28
-
Juni 2018
- Medicinska notiser från Israel 2018-06-28
- Man måste inte vara antisemit för att fördöma Israel, men det hjälper 2018-06-21
- Kräv ett slut på Svenska kyrkans hat mot Israel 2018-06-15
- ”Anmärkningsvärt beteende av utrikesministern” 2018-06-13
- Ärkebiskopens negativa fixering vid Israel 2018-06-12
- Kyrkan och Israel – kommentar till Annika Borgs öppna brev 2018-06-11
- Inga mer svenska skattepengar till terroruppviglande skolböcker! 2018-06-07
- Faktum nummer ett är att de här upploppen arrangerades av Hamas 2018-06-01
- Kyrkans terrorstöd är en skam 2018-06-01
-
Maj 2018
- Fördömer man inte hatets krafter undergräver man fredens möjligheter 2018-05-30
- SR beklagar grovt uttalande om kristna 2018-05-24
- Israel måste göra vad som krävs för att skydda sina gränser 2018-05-18
- Lägg ner stödet till terrorverksamheter 2018-05-18
- Perspektivlöst i SVT:s debattprogram 2018-05-17
- Medier och politiker förringar Hamas ansvar 2018-05-17
- Problemet med för få dödade judar 2018-05-16
- Var är vänsterns protestsång mot antisemitism? 2018-05-15
- Gratulerar till de 70 åren 2018-05-14
- Sverige har en skuld mot det judiska folket 2018-05-11
- EU och Sverige måste stoppa biståndet till den palestinska myndigheten 2018-05-11
- Världen borde fira ihop med Mellanösterns enda demokrati 2018-05-07
- Mahmud Abbas tal antyder varför freden uteblir 2018-05-03
- "Iran ljög" 2018-05-01
-
April 2018
- Att använda begreppet apartheid för att beskriva palestiniernas situation på Västbanken polariserar och vulgariserar debatten 2018-04-25
- Antisemitismen i Europa visar varför Israel behövs 2018-04-21
- Israelisk vård lyftes fram som modell i Stockholm 2018-04-20
- En 70-åring med framtiden för sig 2018-04-20
- Du borde skämmas, Margot Wallström 2018-04-19
- Israel en demokrati som firar 70 års överlevnad 2018-04-19
- 70 år av utsatthet och fantastisk framgång 2018-04-18
- På Israels 70-årsdag har landet 8,842 miljoner invånare 2018-04-16
- EU-finansierad hatretorik förhindrar fred i Mellanöstern 2018-04-12
- Vackra ord räcker inte i kampen mot judehatet 2018-04-08
- Hollywood sluter upp bakom Netflix mot BDS 2018-04-05
- TT:s rapportering var ofullständig och vinklad 2018-04-01
- ”Något är allvarligt fel när Sverige väljer att sluta samarbetsavtal med Iran, en av världens mest brutala diktaturer, istället för med en demokrati som Israel.” 2018-04-01
-
Mars 2018
- Därför upplevs Israel vara tryggare än Malmö, Margot Wallström 2018-03-28
- Wallström förstår verkligen inte 2018-03-28
- Wallström om terrorlöner och judar som flyttar till Israel 2018-03-18
- Israels självförvållade sår 2018-03-18
- 2000 år gamla mynt upptäckta i Jerusalem 2018-03-18
- Israel på en elfte plats när världens lyckligaste länder rankas 2018-03-16
- Seglivade myter om judar 2018-03-14
- Vad är egentligen en "flykting"? 2018-03-11
- Antisemitismen i Sverige finns både i politiken, kyrkan och bland pöbeln 2018-03-09
- EU bör se över Palestinabistånd 2018-03-05
- Oacceptabelt att skattepengar uppmuntrar terrorism 2018-03-02
-
Februari 2018
- Abbas förfalskar historien i FN 2018-02-28
- Semestra med sov-upplevelser i Negevöknen 2018-02-22
- Har kyrkan inget ”Hopp” för Israel? 2018-02-22
- Allvarlig utveckling i Iran 2018-02-21
- "Vi är kanaanéerna!” 2018-02-18
- Intel storsatsar i Israel 2018-02-18
- Ett replikskifte ur riksdagens utrikespolitiska debatt 2018-02-14
- Att leva med Iranavtalet 2018-02-12
- UNRWA:s anställda fortsätter hylla terrorism och sprida antisemitism 2018-02-09
- Fem skäl till de ökande spänningarna mellan Hizbollah och Israel 2018-02-08
-
Januari 2018
- Elida ska göra "Ship to Israel" 2018-01-29
- När barn utnyttjas som propagandaverktyg 2018-01-28
- Ett välregisserat mediajippo under uppsegling 2018-01-25
- Så kan vi lösa problemet med det palestinska flyktingorganet UNRWA 2018-01-24
- . Så kan vi lösa problemet med det palestinska flyktingorganet UNRWA [2:2] 2018-01-24
- Det måste kännas rätt bra att vara Mahmoud Abbas 2018-01-22
- Upp till bevis, regeringen! 2018-01-21
- Iranavtalet och Münchenavtalet – en jämförelse 2018-01-15
- Grundlösa anklagelser mot Israel 2018-01-12
- Israelpolitiken är skadlig och behöver omprövas 2018-01-10
- Wallström blundar för hatet och våldet i Iran 2018-01-09
- Danmark skär ned finansiering till palestinska organisationer 2018-01-03
- 2018 kan bli positivt för Israel! 2018-01-03
-
December 2017
- Genomför en vaccinationskampanj mot antisemitism 2017-12-27
- Varför censurerades berättelsen om Malki Roth i Sverige? 2017-12-22
- Europas diplomatiska krig 2017-12-20
- Sveriges inställning till terror är farlig för judar, och för hela Europa 2017-12-19
- Wallströms ensidighet skadar svensk utrikespolitik 2017-12-17
- "Människor lever i rädsla för att de är judar" 2017-12-17
- Internationella medier har drabbats av Jerusalemsyndromet 2017-12-17
- Hatet mot Israel göder antisemitismen 2017-12-14
- Judehatet handlar inte om Israel 2017-12-12
- Snedvriden Israeldebatt uppmuntrar till judehat 2017-12-11
- Vad får juden tycka? 2017-12-10
- Vakna, Sverige! 2017-12-10
- Nej, Jerusalem är inte "en internationell enklav" 2017-12-08
- Varför är Jerusalem Israels huvudstad? 2017-12-08
- Pratet om en tredje intifada är kraftigt överdrivet 2017-12-06
- ”…ett nytt förhållningssätt till konflikten mellan Israel och palestinierna” 2017-12-06
- 1. Vad innebär egentligen det amerikanska erkännandet av Jerusalem? 2017-12-06
- Siffrorna 2017-12-01
-
November 2017
- Israelisk kultur och historia i den digitala eran 2017-11-30
- Sverige ägnar sig åt Bagdad Bob-politik 2017-11-27
- Sändebudet som inte får några möten 2017-11-24
- 1947 – året då Sverige var en humanitär stormakt 2017-11-22
- EU- och handelsministern reser till Israel med fokus på innovation 2017-11-20
- 87 multinationella företag har sökt sig till Israel de senaste tre åren 2017-11-17
- "Vi eftersträvar bättre relationer med Israel" 2017-11-16
- 5 x Micael Bindefelds Tel Aviv av: Aftonbladet 2017-11-14
- Balfourdeklarationen ska förstås i rätt kontext 2017-11-11
- Svenskt bistånd går till judehat och terror 2017-11-09
- Sverige och Israel – likheter och skillnader 2017-11-08
- Om Balfourdeklarationen 2017-11-02
- Vad gjorde egentligen judarna i dåtidens Palestina före Balfourdeklarationen? 2017-11-02
- Anti-israelisk teckning på svensk skola upprör 2017-11-01
-
Oktober 2017
- De egentliga hindren för fred 2017-10-26
- Det är dags att styra upp samtalet om Israel – Palestina 2017-10-20
- ”Iran försöker fortfarande framställa missiler med kärnstridsspetsar” 2017-10-18
- Sverige påstår sig vara Israels vän 2017-10-11
- Israels inställning till atomavtalet med Iran: "Fix it or nix it” 2017-10-06
- Oskarshamns man i världen 2017-10-05
- Stoppa allt ekonomiskt bistånd till den palestinska myndigheten tills stödet för terrorism upphör 2017-10-05
- Iran är inte Mellanösterns Nordkorea - regimen är värre än så 2017-10-04
- Dags att be Israel om ursäkt! 2017-10-04
- EU-vänstern glorifierar terrorism 2017-10-04
-
September 2017
- Jag och regeringen för en orubblig kamp mot antisemitismen 2017-09-30
- Israels nye ambassadör efterlyser fler ”aktiva vänner” 2017-09-29
- Stefan Löfven skyller ifrån sig om antisemitismen 2017-09-15
- Stoppa bistånd till organisationer som stödjer terror 2017-09-14
- Så tycker kyrkovalsgrupperna om Israel 2017-09-13
- Är det israelisk teknik som ligger bakom ansiktsigenkänningen i nya iPhone X? 2017-09-13
- Socialdemokraterna ser inte diktaturerna på grund av sin motvilja mot demokratin Israel 2017-09-13
- . Stoppa stödet till palestinska terrorister 2017-09-04
-
Augusti 2017
- Även svenska UD fryser palestinskt bistånd 2017-08-30
- Uppmaning till regeringen; stoppa fientligheten mot Israel 2017-08-28
- . Lidandet är Hamas ansvar 2017-08-25
- Talen det inte rapporteras om 2017-08-23
- BDS är ren och skär ersättningsteologi 2017-08-17
- Kristna gräsrötter positiva 2017-08-16
- ”Pinkwashing” om Israel – en sunkig konspirationsteori 2017-08-08
- Jo, Mellanösterns gayparadis är på riktigt 2017-08-08
-
Juli 2017
-
Juni 2017
- Noterat: Lilla Israel är en av världens fem ledande cybermakter 2017-06-28
- Bilden av Israel i svenska medier 2017-06-28
- Ta hänsyn till existentiella hot mot Israel 2017-06-22
- SEB gör bara halv pudel gällande Israelbojkott 2017-06-21
- Fred och försoning kräver att Israel erkänns 2017-06-17
- 50 år sedan sexdagarskriget [1:2] 2017-06-16
- Återbetalningskrav av bistånd som finansierar terrorism 2017-06-14
- Skamligt om Israel, Diakonia! 2017-06-13
- Dags för FN att acceptera utfallet av sexdagarskriget 2017-06-13
- Fel att bojkotta Israel 2017-06-12
- En ensidig analys av läget i Mellanöstern 2017-06-12
- Intressanta siffror 2017-06-10
- Golda Meir om avsaknad av fred, gränser & bosättningar 2017-06-09
- Statsfinansierad propaganda 2017-06-09
- 50 år sedan sexdagarskriget [2:2] 2017-06-09
- Wallström måste se terrorns offer också i Israel 2017-06-09
- Mall För Svenska Mellanösternreportage 2017-06-08
- Jag hade vaggat ett dött barn av: Salomon Schulman 2017-06-08
- Israels seger 1967 är värd att fira 2017-06-04
- KD-riksdagsman vill sätta press på Palestinabistånd 2017-06-01
- Rödgrönas svek mot antisemitismens offer 2017-06-01
-
Maj 2017
- Avskedstal hos Handelskammaren Sverige-Israel 2017-05-30
- Arabvärldens ledare planerade att utplåna Israel under Sexdagarskriget 2017-05-29
- Israel är varken mer eller mindre av en kolonialskapelse än andra länder! 2017-05-27
- Israel het fråga när Equmeniakyrkan möts 2017-05-24
- Terrorismen fortsätter så länge den belönas 2017-05-23
- Saudisk journalist till palestinska ledare: Ni har missat för många möjligheter att lösa konflikten med Israel; Det är dags för palestinsk enhet, fred med Israel 2017-05-23
- Vem visar politiskt mod i Jerusalem? 2017-05-22
- Kan Trump lösa Israel–Palestina-konflikten? 2017-05-20
- Affärsmässig Trump kan lösa Israel-Palestina-konflikten 2017-05-19
- Svenska pengar går till palestinsk terrorism 2017-05-19
- Palestinska myndigheten uppkallar skolor efter terrorister och nazistkollaboratörer oavsett vad Abbas intalar Trump 2017-05-18
- Rörande Israel har Trump gått från att vara outsider till mes 2017-05-17
- Israeler kommer att fira 50-årsdagen av Jerusalems återförening den 23-24 maj i år. Nedan följer 50 fakta: 2017-05-17
- Undersökning: Arabiska medborgare tror högre om Israel än vad israeliska judar gör 2017-05-17
- Gott & Blandat 2017-05-05
- Margot Wallströms tystnad när Svenska Kommittén mot antisemitism pekas ut som högerextrema 2017-05-03
- Wallström måste reagera mot antisemitiska konspirationsteorier 2017-05-03
-
April 2017
- Potifars hustru: Längs antisemitismens stigar 2017-04-28
- Förbindelser mellan EU och Israel: Trojanska hästar, ormar, stegar och bojkotter 2017-04-27
- Första kvinnliga domare utnämnd till att döma i Sharia domstol i Israel 2017-04-25
- FN:s generalsekreterare: Att förneka Israelis rätt att existera är en modern form av antisemitism 2017-04-23
- Fatah ledare: Fatah och Hamas enas om att Israel inte har någon rätt att existera 2017-04-21
- Rivlin: Situationen för kristna i Mellanöstern en "vanära mot mänskligheten" 2017-04-19
- "Självklart kan vi lära av Israel" 2017-04-18
- Palestinska myndigheten pausar förbindelser med UNRWA över förväntade utbildningsreformer som har för avsikt att inte avhumanisera Israel i det palestinska lärosystemet 2017-04-13
- EU och Israel överens – gasledning ska byggas 2017-04-04
-
Mars 2017
- Sverige finansierar ideella organisationer som skadar Israel 2017-03-24
- "Resan till Israel slog hål på stora myter" 2017-03-23
- Användningen av UNRWA:s medel 2017-03-22
- Även Sverige har orsak att fira Israel 2017-03-15
- FN-anställda hyllar Hitler 2017-03-09
- Några reflektioner ur rapporten "Hur rapporterar svenska medier om Israel?" 2017-03-08
- När ska ni sluta ignorera oss, UR? 2017-03-08
-
Februari 2017
- Fem skäl att sluta betala för FN:s särskilda organ för palestinska flyktingar 2017-02-28
- Ansvaret för Gazas nutid och framtid ligger på Hamas 2017-02-22
- Israel tredje bästa landet i världen för barn att växa upp i 2017-02-21
- Sveriges påstående om Palestina är mycket problematiskt 2017-02-17
- Wallströms "sändebud" nobbat direkt av Israel 2017-02-17
-
Januari 2017
- En juridisk analys av UNSC 2334 2017-01-17
-
Oktober 2009
-
Maj 2009