David Lega – EU-parlamentariker (KD) arbetar med att förbättra den europeiska unionens relationer till Israel. Samtidigt är han en av EU:s ansvariga för relationen till Iran. David besökte i november 2021 Israel tillsammans med 11 andra EU-parlamentariker och inspekterade bland annat en av Hizbollahs terrortunnlar under gränsen mot Libanon.

Var: Mötet kommer att hållas i Tabernaklet, Storgatan 39, Göteborg och via Zoom. Föranmälan krävs. 

När: Tisdagen den 5 april

 

Christer Mattsson, föreståndare för Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet, om effekten av resor till minnesplatser och om samarbete med Yad Vashem. Forskning visar hur undervisning om Förintelsen missar att belysa antisemitismen. 

Var: Mötet kommer att hållas i Tabernaklet, Storgatan 39, Göteborg och via Zoom. Föranmälan krävs.

När: Tisdagen den 8 mars  kl 19.00 

Anmäl dig genom att ctrl-klicka på texten här framför:        TILL ANMÄLNINGSFORMULÄRET

Eller skriv in länken https://forms.gle/GHvgdrLcED54fczk8 i sökmotorn (dvs google eller annan) för att komma till anmälningsformuläret.

Bengt G Nilsson – författare, journalist och filmare – berättar om hur han under 1980-talet rapporterade om mellanösternkonflikten på samma ensidiga sätt som andra nyhetsmedier, men att han under 1990-talet tänkte om. För Vänskapsförbundet delar han med sig av sin resa från att ha sympatiserat starkt med de palestinska nationalistiska kraven till att bli alltmer skeptisk till dessa. Det blev tydligt för honom att det ofta var ren antisemitism som låg bakom kravet att Israel skulle underordna sig de palestinska kraven. Denna insikt fick honom att ompröva konfliktens kärna.

 

Var: Bengt G Nilsson föreläser via Zoom. Du kan även delta via storbild i vår lokal i Tabernaklet, Storgatan 39, Göteborg. Föranmälan krävs både för att delta i vår lokal och via Zoom.

När: Tisdagen den 1 februari kl 19:00

 

Anmäl dig genom att ctrl-klicka på texten här framför:        TILL ANMÄLNINGSFORMULÄRET

Eller skriv in länken https://forms.gle/GHvgdrLcED54fczk8 i sökmotorn (dvs google eller annan) för att komma till anmälningsformuläret.

Carl-Johan Jargenius berättar om sin utställning om de danska judarnas flykt till Sverige.

När: 28 mars kl. 18

Var: St. Olofskyrkan, Helsinborg.

Om detta berättar Fredrik Sieradzki från Judiska Församlingen i Malmö.

Måndagen den 7 februari kl 18 i St. Olofskyrkan i Helsingborg

 Ulf Cahn, generalsekreterare i Förenade Israelinsamlingen, Keren Hayesod besöker måndagen den 24 januari kl. 18, St. Olofskyrkan i Helsingborg,. 

Ulf berättar om verksamheten i Israel och svarar på frågor om vårt vänland.

 

Special in Uniform är ett program inom den israeliska militären som arbetar med att inkludera och inkorporera lite drygt 750 unga personer, som har fysiska eller psykiska svårigheter, till 60 armébaser runt om i Israel där de utför militärarbete. Dessa personer får inte bara erfarenhet utan ger också något till militären som tar del av deras kunskap, sätt att se, och förstå sin omgivning. 

Före detta chefen för Mossad  Yossi Cohen tjänstgör som ordförande för Special in Uniform. Yossi Cohens son Yoni, som föddes med cerebral pares gick Special in Uniformprogrammet.  Yoni avslutade sin tjänstgöring som befälhavare för enhet 8200, en informationsinsamlingsenhet i militära underrättelsetjänsten. 

Även utrikesminister Yair Lapid har en dotter med autism som gått programmet.


Vill man läsa mer om Special in Uniform kan man göra det här:
https://specialinuniform.com/who-we-are/

Hågkomst av Förintelsedagen. Välkommen till en föreläsning och konsert för Hågkomst av Förintelsedagen 28 januari KL 14.00- 16.00 i Konsertsalen vid Örebro Universitet.

Vi är skyldiga alla från Förintelsen att göra vad vi kan för att aldrig glömma Förintelsen. Kampen mot antisemitism måste bli verklig i handling. Därför arrangerar vi ett live-event med en föreläsning av Christina Toledano Åsbrink. Christina bor vanligtvis i Israel nära jordanska gränsen och gästar nu Örebro. Hon talar om förintelsen, historiska fakta och aktuella händelser idag. Hennes tema är "Israel; Historien – Konflikterna – Juridiken – Framtiden"

 

Med oss finns också trumpetsolisten Leif Forss, "Team Exodus" Israel-dansare samt pianisten och pianopedagogen Sören Unge och hans hustru Maria Hedlund Unge som med sin cello ger oss musik med temat ” Schindler's list”.

Sören har undervisat i pianometodik vid Örebro Musikhögskola och varit anställd vid Kumla musikskola samt Örebro Kulturskola. Han komponerar musik för piano både i pedagogiskt syfte, konsertbruk och ensemble.

Vid EPTA:s (European Pianoteachers Association) kongress i Stockholm 2012 deltog Sören med föredrag och demonstration om begreppet "Piano-ensemble".

2011 fick Sören ”May von Rosens Pianopedagogpris” av Kungliga Musikaliska Akademien, och är styrelsemedlem i Svenska Pianopedagogförbundet.

Hjälp oss genom ditt bidrag för att täcka kostnader för resor och arvoden: SWISH-nummer: 123 517 3851

Nordea Plusgirokonto: 181 19 84 – 2

Facebook insamling finner du här

Fri Entré.

Vägbeskrivning: https://link.mazemap.com/uKgEVI3C

Föranmälan (374 platser med restriktioner) till: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den. Mötet kommer att inspelas och finnas tillgänglig på våra hemsidor.

 

Medarrangörer: Vänskapsförbundet Sverige-Israel Örebro https://vsi.nu/lokalfoerbunden

Israels Vänner https://www.israelsvanner.se/

Med Israel för Fred https://www.miff.se/

Israel behind the News https://israelbehindthenews

Sweden UNRWA Reform https://swedenunrwareform.org/

 

Välkommen till en viktig dag!

                                                     

Annika Borg, präst och teologie doktor: Nu krävs en vitbok över Svenska kyrkans Israelfientliga ­aktivism.

Två decennier av fientlighet mot Israel från Svenska kyrkan måste få ett slut. Nu krävs en vitbok över kyrkans Israelfientliga ­aktivism för att reparera den skada politiska partier i kyrkomötet och kyrkoledningen orsakat relationen till Israel och den judiska minoriteten.

Det utbröt en storm av kritik efter att kyrkomötet under senhösten röstat ja till en motion från Social­demokraterna, Center­partiet och partipoliskt obundna Posk, som innebär att Svenska kyrkan ”ska lyfta frågan (…) om en granskning” av Israel som apartheidstat och pröva Israel mot Romstadgans skrivningar om brott mot mänskligheten.

S och C dominerar kyrkomötet. Deras ledamöter använder Svenska kyrkan för sin aktivism och som bankomat för Israelfientliga projekt och utspel. Det som hänt är en skandal för Svenska kyrkans ledning och ett haveri för dagens politiserade kyrkliga beslutssystem.

Motionen om Israel och apartheid är i själva verket kulmen på decennier av retorik och systematiskt politiskt påverkansarbete mot Israel, inte sällan med antisemitisk slagsida. Kyrkliga partipolitiska företrädare, biskopar och tjänstemän på det nationella kyrkokansliet i Uppsala samordnar och samarbetar – och använder Svenska kyrkan som sin plattform.

Kyrkomötesbeslutet är en länk i en lång kedja av liknande utspel. Här är ett axplock av beslut och aktiviteter:

● 2007 drev en S-ledamot fram ett beslut i kyrkomötet om 30 miljoner kronor till bostäder för palestinier på Olivberget. Hur pengarna använts är fortfarande inte helt klarlagt. Samma S-ledamot undertecknade apartheidmotionen.

● 2012 fattade kyrkomötet beslut om att ge särskild status till det så ­kallade Kairosdokumentet, författat av palestinska kristna. Dokumentet pekar ut Israel som en rasistisk apartheidstat och förespråkar total bojkott – ”BDS (Boycott, Divestment, Sanctions)” – och isolering av landet. Samma C-ledamot som drev igenom det beslutet undertecknade apartheidmotionen.

● Bojkottrörelsen BDS har av ­politiska ledare som Tysklands tidigare förbunds­kansler Angela Merkel definierats som antisemitisk och beskrivits som vår tids ”Kauft nicht bei Juden” (”Köp inte av judar”). Kairosdokumentet sprids på Svenska kyrkans hemsida och rekommenderas av kyrkokansliets tjänstemän samt av biskopar och andra kyrkliga företrädare. Samma S-ledamot som undertecknade apartheidmotionen är koordinator för den svenska grenen av det internationella nätverket Kairos-Palestine och aktiv i bojkott­rörelsen BDS.

● Kairos-Palestinanätverket ordnar regelbundet kurser i Sverige, finansierade av Svenska kyrkan. Inbjudna är ­representanter för bland andra BDS. BDS har även medverkat i Svenska kyrkans seminarieverksamhet i Almedalen. Häromåret bjöd Kairos-Palestinanätverket in representanter för organisationen DCIP (Defense for Children International – Palestine) till sin kurs. DCIP har anklagats för samröre med terrorstämplade palestinska PFLP.

● 2015 stod ärkebiskop Antje Jackelén värd för Teologifestivalen i Uppsala. Hedersgästen var en representant för det internationella Kairos-Palestina­nätverket och BDS. Ärkebiskopen och den inbjudne palestinske gästen ledde tillsammans högtidsgudstjänsten i Uppsala domkyrka. Svenska kyrkans förlag Verbum översatte och publicerade hedersgästens Israelfientliga bok, i vilken judar inte erkänns teologisk och historisk hemhörighet i Israel. Boken distribuerades till alla hundratals deltagare och sprids fortfarande av förlaget. Samma S-ledamot som undertecknade apartheidmotionen var drivande i att lägga upp programmet för Teologi­festivalen.

● 2018 drevs en kyrkomötesmotion från S och C igenom och Svenska kyrkan beviljade 3 miljoner kronor för folkhögskoleverksamhet i Gaza. Folkhögskoleverksamheten skulle ske med företrädare för Kairos-Palestinanätverket. Samma S-ledamot som stod bakom denna kyrkomötesmotion undertecknade apartheidmotionen.

Att representanter för den antisemitiska BDS-rörelsen agerar i socialdemo­kratins namn i kyrko­mötet borde bekymra partiledningen. Utrikes­minister Ann Linde (S) har inte svarat på hur hennes partis agerande i kyrkomötet rimmar med hennes egen charm­offensiv för att återupprätta relationerna med Israel. Inte heller har den tidigare statsministern Stefan Löfven (S) svarat på spörsmålet om hur hans eget engage­mang mot antisemitism kan förenas med att hans hustru Ulla Löfven (S) tillhör den S-grupp i kyrkomötet som tog fram apartheidmotionen. Partipiskan från Sveavägen 68 viner således inte, trots att S säger att de inte vill associeras med Israelfientlighet och antisemitism.

S låter uppenbarligen de radikala elementen inom Tro och solidaritet (tidigare Broderskapsrörelsen) hållas. S vill inte ha dem nära partiet, men behöver rösterna, och har därför kapslat in Tro och solidaritet och låter Svenska kyrkan få utgöra rörelsens spelplan.

I fjolårets kyrkoval stärkte Socialdemo­kraterna och Tro och solidaritet sitt grepp över kyrkan. Rörelsen har ton­givande företrädare i kyrkostyrelsen och kyrkomötet. I Svenska kyrkans ”regering” och ”riksdag” sitter förutom Ulla Löfven även den tidigare LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin, före detta jämställdhetsministern Margareta Winberg, Tro och solidaritets tidigare ordförande Ulf Bjereld och Jesper Eneroth, son till infrastrukturministern, som 2013 bara var 18 år när han som yngsta ledamot valdes in i kyrkomötet och nu är S-gruppens ordförande.

Även Centerpartiet innehar tunga maktpositioner i kyrkan som kyrkomötets ordförande och andre vice ordförande-posten i kyrkostyrelsen. Centerpartiets utrikespolitiska talesperson gick snabbt ut och tog avstånd från apartheidmotionen. Det är därför oklart vilket mandat C-gruppen i kyrkomötet har.

Det faktum att även den opolitiska kyrkomötesgruppen Posk har leda­möter som drev igenom motionen visar att partipolitiseringen även nått in i grupper som gick till kyrkoval på att stoppa politiseringen.

Skillnaden mellan Israelkritik och den Israelfientlighet som tippar över i antisemitism har definierats av svenskgrundade IHRA (International Holocaust Remembrance Alliance). Den definition som Sverige, USA, Frankrike, Tyskland och ett stort antal av världens länder anslutit sig till bygger på forskning om antisemitismens innehåll och olika uttryck. När Israel kritiseras för att vara en, i själva sin existens, rasistisk stat är det ett uttryck för antisemitism. När paralleller dras mellan Israel och nazismens brott mot mänskligheten är det antisemitism. Apartheidmotionen, och en rad andra utspel från kyrkan i historia och nutid, har gett uttryck för antisemitiskt tankeinnehåll.

Ärkebiskoparna K G Hammar, Anders Wejryd och Antje Jackelén har stått på barrikaderna för den politiska aktivismen mot Israel. Två decennier av Israelfientlighet från ärkebiskopsstolen måste nu få ett slut. Att Antje Jackelén senare i år ska gå i pension är förhoppningsvis ett steg i den riktningen.

Apartheidmotionen visar att politiseringen av Svenska kyrkan nått vägs ände. Kyrkan är kidnappad och måste friges.

För detta behövs:

1.Att de politiska partiernas möjlighet att ha makt i kyrkan avskaffas. ­Lagen om Svenska kyrkan behöver därför rivas upp och skilsmässan mellan kyrka och stat bli verklighet på riktigt.

2.Att biskoparnas rösträtt och ansvar i kyrkomötet återinförs. Kyrkomötet måste vara ett kyrkomöte och inte ett politiskt ombudsmöte.

3.En vitbok över kyrkans Israelfientliga aktivism.
Annika Borg
, teologie doktor, präst i Svenska kyrkan och forskare i projektet ”Den förändrade Israelbilden inom svenska trossamfund”

Debattartikeln publicerades den nionde januari på DN Debatt

 

Apartheidmotionen har åsamkat Svenska kyrkan stor skada. Då är det knappast läge, att som Wanja Lundby-Wedin (S) och andra kyrkliga företrädare i sina repliker på min debattartikel, låtsas som om det som skett inte hänt och vränga ord. 

Genom kyrkomötets apartheidbeslut har många ögon öppnats för att någonting inte står rätt till i Svenska kyrkan. Det var apartheidmotionens Israelfientliga innehåll som fick samtliga biskopar, utom ärkebiskop Antje Jackelén, att efter kyrkomötet gå ut och kraftfullt ta avstånd från den. Det var apartheidmotionen som fick Judiska centralrådet och andra judiska organisationer att rikta svidande kritik mot kyrkans ledning

Apartheidanklagelsen mot Israel har en historia. Upprinnelse står att finna under kalla kriget, då Sovjetblocket tillsammans med islamistiska rörelser sökte utvidga begreppet apartheid för att svärta ned demokratiska stater. Syftet med att måla upp Israel som en pariastat är att landet ska frysas ut ur världssamfundet

Nästa steg skedde i början av 2000-talet, då den antisemitiska bojkottrörelsen BDS (Boycott, Divestment, Sanctions) bildades. Apartheidanklagelsen mot Israel är BDS- rörelsens redskap för att få stöd och legitimitet för att totalbojkotta Israel. BDS-aktivister kan uttrycka att Israel ska svältas ut. BDS sprider antisemitisk propaganda, där judar exempelvis framställs som hundar. 

Antingen är Lars Hedlin, Sune Fahlgren – själv aktivist i Kairos-Palestinanätverket –, Tomas Andersson och Stefano Foconi samt Kerstin Dahlberg och andra som replikerat omedvetna om bakgrunden, blundar för den eller, helt enkelt, sympatiserar. 

Tomas Andersson och Stefano Foconi skriver i sin replik alldeles riktigt att all kritik av Israel inte är antisemitism. Det är just var gränsen går mellan kritik och den fientlighet som tippar över i antisemitism som definitionen av svenskgrundade IHRA (International Holocaust Remembrance Alliance) ringar in. 

Wanja Lundby-Wedin påstår i sin replik felaktigt att Svenska kyrkan inte samverkar med BDS, men hon anser samtidigt att BDS´aktivism är legitim. 

Svenska kyrkans systematiska samarbete med BDS har pågått under lång tid. Nätverket Kairos-Palestina, som kyrkan är djupt involverad i, är BDS´ kyrkliga verktyg. Kairosdokumentet, som kyrkan spridit sedan 2012 och som gett upphov till en mängd aktiviteter, uppmanar till totalbojkott av Israel och proklamerar att palestinsk terrorism är frihetskamp. 

Låt mig för tydighetens skull ge ytterligare ett axplock av kyrkliga aktiviteter: 

● År 2013 bedrev Svenska kyrkan en julkampanj för bojkott. På kyrkans officiella hemsida låg en kampanjsida med förslag på politiska aktiviteter som affischering och spridning av pamfletter. Där fanns färdigt material att ladda ned som brev till branschorganisationen Svensk Dagligvaruhandel och punktlistor att dela ut i butiker. Kairosdokumentets uppmaningar ledde således snabbt till konkret aktivism mot Israel. Inga andra länder än Israel har varit föremål för denna typ av kyrkliga kampanjer. 

● År 2014 besökte tidigare ärkebiskop Anders Wejryd, tillsammans med representanter för BDS, terrororganisationen Hamas´ ledare Ismail Haniya i Gaza. Hamas vill utplåna Israel, är Muslimska brödraskapets väpnade gren och har av Amnesty anklagats för krigsbrott mot den egna befolkningen. Det är oacceptabelt att Svenska kyrkans ledning odlar kontakter med Hamas och BDS. 

● Julen 2014 spred Svenska kyrkans officiella hemsida Kairos-Palestinanätverkets dokument ”Christmas Alert”. Juldokumentet innehöll en av de vanligaste antisemitiska föreställningarna, den om en illasinnad judisk lobby och världskonspiration. Svenska kyrkan spred således antisemitisk propaganda. 

Apartheidbeslutet är toppen på ett isberg. Kyrkans stöd, såväl ekonomiskt som på andra sätt, till extrema grupperingar behöver kartläggas och resultera i en vitbok. 

Apartheidmotionen sanktionerades av Socialdemokraterna. Gruppledaren i kyrkomötet Jesper Eneroth, som är vice ordförande i S-organisationen Tro och solidaritet (tidigare Broderskapsrörelsen), och den socialdemokratiska partiledningen behöver nu offentligt förklara hur de kan driva en Israelfientlig linje i kyrkan samtidigt som partiet påstår sig verka mot antisemitism och för goda relationer med Israel. 

Palestinierna förtjänar ett engagemang som är balanserat och realistiskt. De Palestinaaktivister som tagit till orda i replikerna visar prov på motsatsen. 

Västerländska kyrkliga aktivister intar extrempositioner som skapar polarisering och oförsonlighet. Att partier använder Svenska kyrkan som arena och instrument för politisk aktivism måste upphöra och kyrkan äntligen bli fri. 

Annika Borgs slutreplik publicerades i Dagens Nyheter den 18 januari. Ett tack riktas till Annika Borg som gett tillstånd till artikeln publiceras här. 


Debattreplik
Det är väl utmärkt att Gunnar Olofsson från Palestinagruppen uppmärksammar fångars öde. Som läsare kan man dock avkräva att hans text skulle ge läsaren information om exempelvis vem Hisham Abu Hawash är. Då Gunnar Olofsson utelämnar denna vitala information, som i sig är anmärkningsvärd, löper, en inte alltför informativ, läsare stor risk att vilseledas.

2004 fick Hisham Abu Hawash tag på ett gevär, gömde det och planerade en attack. Attacken kom senare under samma år då han försökte skjuta på israeler färdandes i militärfordon. Hans vapen fastnade i skottögonblicket. Hisham Abu Hawash greps och dömdes till ett flerårigt fängelsestraff för attentatet.

Läsaren får heller inte veta av Gunnar Olofssons artikel att Hisham Abu Hawash är aktiv medlem av islamiska Jihad, en terroristklassad organisation av EU, Storbritannien, Förenta staterna, Kanada, Australien, Israel och Japan.

Islamiska Jihad, är likt Hamas, mot Israels existens och söker dess utplånande.

Att människor sitter fängslade utan anklagelser eller rättegång är förfärligt och ska fördömas i starkaste ordalag, oavsett om det sker i Israel eller i Palestina. Dock är det ohederligt att låtsas att denna praxis endast tillämpas i, och av, Israel. Varför får läsaren inte veta att denna praxis används av en rad länder, bland annat USA och Storbritannien, som likt Israel, nyttjar det med anledning av säkerhetsskäl så som hot mot rikets säkerhet. Indien, Australien och Irland är andra länder som använder sig av praxisen.

Det är fullt legitimt och rimligt att tycka att läsaren borde ha delgetts denna information från början.

Martin Blecher
Generalsekreterare Vänskapsförbundet Sverige- Israel

Texten var en replik på Gunnar Olofsson och Palestinagruppen "Nytt år i Palestina och förtrycket fortsätter". https://www.dalademokraten.se/2022-01-04/nytt-ar-i-palestina--och-fortrycket-fortsatter

https://www.dalademokraten.se/2022-01-09/anmarkningsvart-att-olofsson-utelamnar-viktiga-fakta

En nyligen genomförd undersökning av palestinsk media bland arabiska palestinier i Jerusalem visar att en överväldigande majoritet önskar fortsatt israeliskt styre. Ett resultat som kommer sända chockvågor in i det svenska biståndsindustriella komplexet samt inte minst det socialdemokratiska partiet. 

En ny undersökning av hur arabiska invånare i Jerusalem ställer sig till ett palestinskt styre  visade att 93% av dem föredrar att förbli under israeliskt styre och inte ge upp sitt israeliska identitetskort rapporterar bland annat Algemeiner.

Arabiska invånare i Jerusalem är för det mesta inte israeliska medborgare, men kan begära medborgarskap om de vill. De som inte är medborgare bär ett speciellt ID-kort som ger dem rörelsefrihet även inom själva Israel.

Enkäten som genomfördes av nyhetsmediet Shfa frågade 1 200 arabiska Jerusalembor – ingen av dem israeliska medborgare – om deras preferenser för att leva under israeliskt eller palestinskt styre i framtiden. 1 116 av de tillfrågade sa att de föredrar att Israel fortsätter att styra Jerusalem. 84 sa att de föredrog den palestinska myndigheten, men 79 av den senare gruppen menade samtidigt att de inte skulle ge upp sitt nuvarande identitetskort.

Undersökningen genomfördes av nyhetsmediet Shfa, Palestinian News Network, som tidigare har stängts av eller blockerats av den Palestinska Myndigheten.

Resultatet av undersökningen är ett bakslag för inte bara den korruptionstyngda Palestinska myndigheten, PA, och den sittande presidentet Abbas utan även för många svenska opinionsbildare, i praktiken hela Utrikesdepartementet samt inte minst Svenska kyrkan som byggt hela sin opinionsbildning och politik kring en palestinsk självständighet i allmänhet samt isolering av Israel i synnerhet. Om nu palestinska araber, boende i Jerusalem, föredrar israelisk överhöghet före palestinsk finns det ingenting som motiverar en fortsatt opinionsbildning eller isolationspolitik riktad mot staten Israel.

På Utrikesdepartementet, bland de opolitiska tjänstemän som ingår i nätverket ”Dirty Dozen” bör undersökningens resultat kommit som en chock. Flera tjänstemän har i flera år arbetat med att utbilda PA i s.k ”Lawfare” där delar av motståndet lyfts in i domstolsprocesser i bland annat den internationella brottmålsdomstolen ICC. För Olof Palmes Internationella Center, där flera av dessa opolitiska tjänstemän har sin bas samt inte minst Socialdemokrater för Tro och Solidaritet som har goda relationer med bland annat den terrorklassade rörelsen Hamas är resultatet, oavsett vilken kvalitet undersökningen har, mer eller mindre en katastrof.

En rimlig slutsats är att UD kommer låta undersökningen passera med tystnad eller på annat sätt försöka förminska eller misstänkliggöra den.

Konsulatet i Jerusalem, som i huvudsak är en palestina-vänligt sinnad utlöpare från UD med omfattande biståndsverksamhet kommer även den att påverkas av undersökningens resultat. Konsulatet har bland annat varit en port för hur svenska biståndsmedel kunnat föras vidare till Hamas.

Men även den Svenska kyrkan påverkas sannolikt. Den avgående ärkebiskopen Antjé Jackelén har byggt mycket av sin ämbetsperiod tillsammans med prästen Anna-Karin Hammar (S) samt kyrkoherden i Malmö storpastorat Gunilla Hallonsten på att stärka BDS-rörelsen; Boycott, Disinvest, Sanctions. Denna rörelse har av bland annat Tysklands tidigare förbundskansler Angela Merkel klassats som antisemitisk.

Nästan oavsett vilken kvalitet som undersökningen har kommer den att påverka hur svenska myndigheter och myndighetsföreträdare agerar på kort och medellång sikt. Den palestinska myndigheten har tidigare fått internationell kritik för sin repressiva syn på kritisk media och skulle Shfa nu tystas som en konsekvens av den genomförda undersökningen kommer det sätta statsminister Magdalena Andersson samt utrikesminister Ann Linde i en svår situation.
Dessa måste då balansera inte bara bland annat Sidas och Tro och Solidaritets krav på en fortsatt palestinavänligt sinnad biståndspolitik och nära relationer till Hamas samt krav på att Östra Jerusalem inte skall vara under israeliskt styre utan även OPIC krav på en återgång till Margot Wallströms mer aggressiva politiska linje i relation till Israel.

Vid OPIC tjänstgör sedan en tid Jesper Eneroth, vice ordförande för Tro och Solidaritet.

Johan Westerholm 
Artikeln publicerades på Ledarsidorna.se den 26 december. Ett tack riktas till Johan Westerholm som gett sitt tillstånd till att artikeln återpubliceras här.


 

Under den tidigare israeliska regeringen var ofta relationerna till EU ansträngda.
F d statsministern Netanyahu och några av ministrarna i hans regering brukade anklaga EU för att driva en anti-israelisk eller t o m antisemitisk politik.
Det har satt sina spår i den israeliska opinionen och bland vanligt folk där många utrycker samma negativa inställning till EU som populistiska och högerinriktade partier i en del medlemsländer inklusive EU-parlamentet.
Men egentligen gäller det att skilja mellan EU och dess institutioner å ena sidan och medlemsländerna å andra sidan. Antisemitismen är en gammal företeelse i Europa, vilket återkommande opinionsundersökningar och statistiken över hatbrott i media och våldsdåd i medlemsländerna visar.
EU däremot för en proaktiv politik mot alla former av rasism, antisemitism och invandrarfientlighet. Läget skulle vara mycket värre om det inte fanns någon överstatlig institution till försvar för europeisk värden, demokrati och mänskliga rättigheter.
EU-kommissionen i sin roll som garant och övervakare av rättsstatens principer tar klart avstånd från antisemitism och högtidlighåller varje år minnet av Förintelsen. Kommissionen har också tidigare i år utfärdat ett detaljerat handlingsprogram mot antisemitism och till stöd för judiskt församlingsliv i Europa.

Ett rörande exempel på det sistnämnda var EU-kommissionens ordförande von der Leyens deltagande i Chanukah-firandet i Bryssel den 2 december (”Euro-Chanukah”). Hon uppmanade de församlade att sätta ut chanukah-ljusstakarna i fönstren så att alla skulle kunna se dem. Vad är mera judiskt än det?
”Detta borde vara normalt och ingen judisk familj borde vara rädd för att visa sin identitet,” sa hon. ”Jag vill ha en Union som vårdar sin mångfald, där Chanukah-ljusen lyser upp våra städer och våra hjärtan.”

Vad har detta att göra med Israel? Den nya israeliska samlingsregeringen under Naftali Bennett beskriver sig själv som en regering för förändring, i varje fall vad gäller den tidigare inrikespolitiken. Vad gäller utrikespolitiken vill den åtminstone förbättra relationerna till EU.

Det finns naturligtvis ett behov av goda relationer med EU. Israel har sedan länge nära ekonomiska relationer med EU och dess medlemsländer och samarbetar med EU inom flera områden. Två aktuella exempel på det samarbetet kan nämnas.
I början av december skrev EU och Israel under samarbetsavtalet för Israels deltagande i EU’s nya FoU-program Horizon Europé under budgetperioden 2021 – 2026.

Israel har varit associerat till EU’s forskningsprogram sedan 1996 med ett högt deltagande och goda resultat. Underskriften satt dock långt inne och Israel tvingades acceptera, som under förra budgetperioden, att inga forskningsbidrag kommer att delas ut till institutioner och forskare lokaliserade på Västbanken.

Det andra exemplet gäller oljespillet i februari i östra Medelhavet som förorenade en stor del av de israeliska stränderna och ledde till den värsta miljökatastrofen i mannaminne. Det visade sig att Israel under den förra regeringen var helt oförberedd för det här slaget av miljöhot och inte hade tillgång till EU’s varningssystem för upptäckt av oljespill i Medelhavet.
Det var därför glädjande att man nyligen kunde läsa i israeliska media att de israeliska myndigheterna har lärt sin läxa och att regeringen kommer att tillföra mer resurser till ansvariga miljömyndigheter.
Enligt uppgift från den europeiska myndigheten för marinsäkerhet (EMSA) skrev Israel redan den 30 mars på ett avtal som ger det tillgång till satellitbilder från EMSA’s CleanSeaNet-system. Man kan fråga sig vilka politiska skäl som hade hindrat Israel från att ha gjort det långt tidigare.

Allt detta är gott och väl och exemplen på lovande EU-israeliskt samarbete kan mångfördubblas. Men på det politiska området har det knappast skett några framsteg sedan den nya regeringen tillträdde. Om möjligt visar EU och de medlemsländer som skrev på kärnavtalet med Iran en större förståelse för de israeliska synpunkterna på bristerna i avtalet och Irans agerande i de pågående förhandlingarna i Wien.
Däremot har EU knappast någon större förståelse för att den nya israeliska regeringen inte tar några politiska initiativ för att bryta dödläget i fredsprocessen med palestinierna genom t ex förtroendeskapande åtgärder. I det avseendet fortsätter tyvärr den nya regeringen den förra regeringens politik.

Bennett-regeringen skyller på att motsättningarna mellan partierna i samlingsregering om vilken politik som skall föras är alltför stora och att man därför kommit överens om att fokusera på inrikespolitik och inte riskera nyval.

Från första början var hans linje att politiska förhandlingar med palestinierna inte är relevanta i nuläget. Det var dock anmärkningsvärt att han i sitt första tal i FNs generalförsamling i september inte ens nämnde konflikten med palestinierna och hävdade att israelerna inte vaknar upp på morgonen och tänker på konflikten.
Det kan stämma men kan inte dölja att både Bennett själv och än mer några av hans extrema partikamrater bekänner sig till en nationalistisk ideologi. En del av dem känner sig bundna till givna löften till sin väljarbas att främja bosättningspolitiken. Bennett själv har dock inte kvar någon väljarbas inom högern eftersom han anklagas för att ha svikit den.
Problemet är att det inte går att frysa status quo i tiden. Även om inga formella annekteringsbeslut tas, permanentas ockupationen allt mer och försvårar en framtida tvåstatslösning.  Det kan redan vara försent för en sådan lösning om man skall tro den
israeliske författaren A.B. Yehoshua.

Våldsdåd begås av båda sidor men vad som är oroväckande är ökningen av våldsdåd begångna av en extrem minoritet bland bosättarna, oftast från mindre olagliga bosättningar som borde ha avvecklats för länge sedan enligt den israeliska underrättelsetjänsten. Med stöd av fanatiska rabbiner och den ideologiska majoritetens tysta samtycke ger de näring till en ond våldscirkel.

Regering och domstolar brukar släta över deras våldsdåd och olagligheter och klart är att de hittills inte har beivrats med kraft av myndigheterna. En bieffekt av polis- och soldatbrutalitet mot fredliga protester på Västbanken är att det spiller över i agerandet mot fredliga protester i Israel.

Situationen på Västbanken och i östra Jerusalem förvärras och risken är stor att läget eskalerar som det gjorde i våras och leder till ett nytt krig med Hamas. Hur långt kan det här fortsätta tills EU får nog och det nära ekonomiska och tekniska samarbetet äventyras till skada för Israels egenintresse?

Mose Apelblat, frilansskribent och f d EU-tjänsteman
Ett tack riktas till Mose Apelblat som gett sitt tillstånd till att artikeln återpubliceras här. Artikeln har äen publicerats i Times of Israel

Få, om ens något land i världen, erbjuder den tillgängligheten och insyn som Israel gör, skriver Martin Blecher, Vänskapsförbundet Sverige-Israel, i ett svar till Palestinagruppens tidigare insändare.

Israel är i dag unikt som enda land där lite drygt 200 icke statliga organisationer arbetar inne i landet. Det finns få, om ens något land i världen, som erbjuder den tillgängligheten och insyn. Det är remarkabelt i sig.

Palestinagruppen försöker i en insändare koppla olaglighetsförklarandet av sex människorätts- och civilrättsorganisationer till att ”Israel inte får ifrågasättas” och att ”internationell kritik avfärdas som antisionism.” Det är inte för inte att man blir lite nyfiken var dessa påståenden kommer från.

Då drygt 200 icke statliga organisationer arbetar i Israel och det i detta fall är frågan om sex organisationer så faller Palestinagruppens argumentation rimligen enkelt på sin egen orimlighet.

Det finns alltid två sidor av ett mynt. Jag råder Palestinagruppen att ge läsaren minsta tillstymmelse att förstå det.
 

De sex organisationer som nämnts av Israels försvarsministerium anklagas ha kopplingar till PFLP. PFLP är terroriststämplat av EU, USA och andra länder. Varför utelämnas denna information kan man fråga sig om utgångspunkten inte är att fastställa ett specifikt narrativ som passar sitt ändamål?

Varken jag, eller Palestinagruppen, har full kännedom om varför tillslaget gjordes mot dessa sex organisationer utöver den information som går att läsa av alla via öppna källor. Den information som offentliggjorts visar tydligt på att representanter för de sex organisationerna också är högt uppsatta medlemmar i PFLP.

Det råder i dag konsensus, som också antagits av Förenta Nationerna (resolution 1373 och 2642), om att stater ska kriminalisera uppsåtligt tillhandahållande eller insamling av medel från deras medborgare eller inom deras territorier med avsikt att medlen ska användas för att utföra terroristattacker.

Det finns alltid två sidor av ett mynt. Jag råder Palestinagruppen att ge läsaren minsta tillstymmelse att förstå det.

Martin Blecher, generalsekreterare Vänskapsförbundet Sverige-Israel

Vänskapsförbundet i replik till Palestinagruppen som publicerades i Folkbladet 

Kära medlem,

Jag hoppas du och din familj har hälsan! Jag skulle vilja stjäla ett par minuter av din tid och dela ett par reflektioner från mig och styrelsen för vår Handelskammare:

Vi har ett underligt år att se tillbaka på när vi nu så smått summerar 2021. Israel tog ett globalt ledarskap när det gällde tidig vaccination av sin befolkning, nyheterna kring Israel fick en positiv slagsida även i den svenska rapporteringen. Tack vara insatta skribenter i tex DN, SvD, DI etc så fick vi även under våren en serie nyheter kring t.ex. EQT investering i Cyper Tech bolag. Vi som följer Roberth Friedmans insatser för Israeliska Handelsministeriet ser även många affärer som inte alltid når ut i media. Vi fick ett litet hack i kurvan under de dagar i juni då Hamas riktade sina raketer mot Tel Aviv. Vi sköt på ett planerat cyber security seminarium till i augusti och har fortsatt konsolidera våra planer för en starkare kammare med ett utvecklat värdefullt erbjudande för i synnerhet fler aktiva företagsmedlemmar. Vi har under året arbetat hårt med vår digitala närvaro (Uppdaterad hemsida, LinkedIn etc), vi har också hållit ett par seminarier såväl online som på traditionellt vis. Det finns för- och nackdelar med de båda, men en  sak är säker: Hybrida seminarier med publik online OCH på plats är svåra att genomföra så att de blir bra för alla.

Som ni vet lämnade vi våra lokaler i Svensk Handel på Regeringsgatan under våren (då de prioriterar sina egna medlemmar i sina lokaler). Vi är glada för samarbetet med Epicenter där vi nu har vår hemvist (Korsningen Mäster Samuelsgatan-Malmskillnadsgatan) i ett kvarter som verkligen fått en ansiktslyftning under året som gått. Som medlem i handelskammaren är ni välkomna att sitta och arbeta/ta möten i deras lokaler som är väldigt spännande och liknar på många sätt och vis t.ex. WeWork i sitt upplägg. Det unika med Epicenter är den intressanta blandningen av små- och stora bolag samt en del riskkapitalister. Vi ser ett ökande intresse från Epicenter i ett aktivt samarbete, och det första exemplet kommer i februari kring ett gemensamt seminarium kring ”Retail Tech” (Framtidens affär).

Vår styrelse har genomgått en rätt rejäl förnyelse under två år. Vi har en mycket intressant mix av kompetenser med erfarenhet från bland annat Med Tech (Danielle Lewensohn), Retail Tech (Ariella Rotstein), Start ups och ICT (Marie Claire Maxwell), Life Science och start-ups (Jeanette Tuval), Modern kommunikation och Ledarskapsutveckling (Raymond Mankowitz), ekonomistyrning, Fin Tech (Dan Beitner). Sedan har vi såklart den evigt entusiastiska Roberth Friedman som med små medel, men med ett oerhört starkt nätverk, skapar en serie nya affärer för Israeliska bolag i Sverige. Slutligen vill jag nämna den viktiga insats Evelyn Gottlieb gör i allt vad gäller ordning och reda kring medlemslistor, protokoll och som med ett aldrig sviktande gott omdöme kommer med goda råd och aktivt stöttar kammaren i vår utveckling mot ett mer attraktivt erbjudande för er, våra viktigaste intressenter.

 

Nu till en fantastisk möjlighet som vi utvecklat under hösten:

Vi är på väg att skapa de finansiella förutsättningarna för att starta ett unikt utbyte mellan Sverige och Israel, ett initiativ som kommer skapa goda ambassadörer för våra respektive ekosystem för årtionden framöver, samt i det korta perspektivet kommer erbjuda spännande  möjligheter för deltagande företag och studenter.

Vi planerar för ett ömsesidigt utbyte av sistaårsstudenter från våra bästa universitet som kommer ges möjlighet för intressant praktikarbete inom spjutspetsföretag i respektive land. Arbetsnamnet för detta initiativ är ”Tech Kibbutz”. Detta initiativ kommer vara drivet- och finansierat av industriella intressen. Om allt går enligt plan kommer vi kunna rekrytera de första deltagarna i detta initiativ under hösten 2022, med start 2023. Målet är alltså ett ömsesidigt utbytesprogram där studenter från Israel bereds möjlighet att under upp till 6 månader arbeta i ett svenskt multinationellt bolag med utveckling av affär/teknologi. Samtidigt kommer vi rekrytera svenska studenter till ett motsvarande program i ngt av de mest spännande snabbväxande bolagen i Israel.

Just nu analyserar vi förutsättningarna för detta program ur ett arbetsrättsligt perspektiv. Samtidigt rekryterar vi de finansiärer som kommer krävas för att sätta upp två kanslier, ett i Sverige samt ett i Israel. HKSI kommer driva Stockholmskansliet, och vi letar lämplig organisation i Israel som kan driva kontoret i Tel Aviv.

Vi har ett starkt stöd från viktiga svenska nyckelfinansiärer, samt en förankring i svensk industri. Detta ger den trygghet för övriga investerare som krävs för att detta företag skall gå att genomföra.

Vi i styrelsen är beredda att kavla upp ärmarna för att ro detta i hamn, men vi vet att det kommer dyka upp många utmaningar längs vägen. Vi hoppas att ni medlemmar är intresserade av detta initiativ, och är beredda att ställa upp med era råd/synpunkter och expertis under året. Detta komma dominera vårt arbete för kammaren under kommande tid som ni förstår.

Med hopp om att vi kan ses på Trade Award torsdag den 9 december på Epicenter!

Önskemål/synpunkter/glada tillrop kan som vanligt mailas till undertecknad, eller Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Bästa hälsningar, Peter Alberius

Ordförande, Handelskammaren Sverige Israel

Fler artiklar