Aktuella nyheter om Israel

Martin Blecher

13 Februari 2019

• Sverige och Israel
• Hamas
• Palestinska myndigheten

Nationalister och extremister utmanar vårt politiska system. Medlemsländer i EU frångår de värderingar som ligger till grund för unionen. Europa förändras. Demokratin runt om i världen pressas tillbaka.

Utrikesminister Margot Wallström (S) inledde regeringens utrikespolitiska deklaration med att beskriva en värld där otryggheten breder ut sig. I denna föränderliga värld ska därför regeringens främsta prioritet i utrikespolitiken vara att främja demokrati, ta kollektivt ansvar för fred och säkerhet och bedriva en aktiv diplomati.

Gott så. Sverige är ett litet land i en värld med gigantiska aktörer, globala utmaningar och gränsöverskridande hot. Vi måste därför samarbeta med likasinnade länder för att skapa trygghet och främja svenska intressen så som export och handel. På den punkten har utrikesminister Margot Wallström helt rätt.

Men när utrikesministern talar om att det är dags för en så kallad offensiv för demokrati dyker ett antal frågetecken upp. "Vår demokratioffensiv kommer att märkas i all vår utrikespolitik. Det handlar om att ge stöd och näring överallt där demokratin kan växa och vara kritiska när den utarmas", sade Wallström från riksdagens talarstol.

Det lät inte så farligt. Men att tala om en "offensiv" för demokratin förpliktigar. Hur ska Sverige hantera sina relationer med världens diktaturer och auktoritära stater?

För Sveriges högsta representant på den internationella arenan bör vara ärlig med svenska folket: Att vilja främja demokrati kan i många fall krocka med att vilja främja svensk export och handel. Det är inte så särskilt troligt att Sveriges regering kommer riskera goda affärsrelationer med länder som Kina, Egypten, Iran och Saudiarabien genom den så kallade demokratioffensiven.

Och vad innebär egentligen demokratioffensiven för en av Wallströms allra viktigaste utrikespolitiska frågor: Israel-Palestina? I utrikesdeklarationen slog Wallström åter fast, liksom föregående år, att regeringen ska verka för en tvåstatslösning och att man stödjer ett demokratiskt statsbyggande i Palestina. Men Palestina står ljusår ifrån att vara en stabil demokrati med respekt för mänskliga rättigheter.

I den senaste årsrapporten från människorättsorganisationen Human Rights Watch kritiseras den palestinska myndigheten på Västbanken bland annat för att man fängslat journalister, aktivister och regimkritiker. Fångar har torterats och protester har slagits ner. Den palestinska myndigheten stödjer även terrorister med bidrag och högt uppsatta representanter har återkommande gånger hyllat terror- och våldsdåd riktat mot Israel. Och från det Hamas-kontrollerade Gaza skjuts raketer mot Israel, oppositionella arresteras och flertalet avrättningar och dödsstraff har utförts.

Hur ska Wallström hantera Palestina utifrån sitt löfte om en demokratioffensiv? Kanske är det helt enkelt på tiden att Sverige fryser sitt bistånd till Palestina, utrikesministern?

Bawar Ismail

Ledare publicerad i Sundsvalls Tidning 13 februari 2019

Martin Blecher

12 Februari 2019

• Iran

Olika länder firar sin nationaldag på olika sätt. Norrmännen firar exempelvis med pompa och ståt. Amerikaner likaså. Svenskar börjar firandet med att två månader i förväg diskutera om det ens finns något att fira, för att sen till slut fira lite halvljummet, var och en på sitt håll.

Men, man högtidlighåller vanligtvis den egna nationens tillblivelse och historia. I Iran firar man, förutom att glorifiera allt elände och varför det är ädelt av folket att utstå lidanden, på följande sätt: 

”Herrn [Ayatollah Khamenei] har sagt: 
När jag fyllt 23 år, kommer det inte längre att finnas något Israel.” 



Jag hoppas att
1) när detta lilla liv har fyllt 23 år ska det inte finnas kvar några rester av den islamiska republiken,
2) att det och andra i dess ålder har hunnit besöka Israel för att få alla sina inpräntade missuppfattningar (och hatiska föreställningar) som det hinner få under uppväxten utmanade,
3) att Israel och Iran har goda relationer, samt
4) att Iran inte ska vara en av de största producenterna av varken antisemitism eller Israelförakt.

Anosh Ghasri
Frilansskribent, krönikör och kolumnist.

Publicerat på egna facebooksidan 12 februari 2019

Martin Blecher

08 Februari 2019

• Sverige och Israel
• antisemitism

Jag läste en oroande artikel i Proletären idag [20190201], där de tillsammans med 60 organisationer uppmanade att bojkotta ESC och Tel Aviv Pride då de anklagar Israel för ”Pinkwashing” för att dölja konflikten med palestinierna. Detta är inget annat än en unken konspirationsteori.

• Varje år deltar 250,000 personer i Tel Aviv Pride (startade 1979). 

• I ”Gay Happiness Index” hamnar Israel på sjunde plats (Sverige är fyra). De länder som fortfarande krigar mot Israel hamnar i botten. 

• 1998 vann Dana International ESC, hon är israeliska som tidigare genomgått könsbyte. 

• Sedan 2008 får samkönade par adoptera. 

• 2003 grundades Aswat, en palestinsk-lesbisk organisation, med säte i israeliska Haifa. 

• Israels hbtq-anhängare är inga propagandamaskiner för sin stat.

Snarare än att tysta Israels hbtq-rörelse, borde det inte vara rimligare att stötta den i Palestina? Där tycker bara sju procent att samhället ska acceptera homosexualitet. I Iran, Förenade Arabemiraten och i Saudiarabien är straffet för homosexualitet döden.

Genom att negligera hbtq-rörelsens framgångar och kamp i Israel och märka den som ”Pinkwashing” rör sig engagemanget snarare om antisemitism än vurmande för hbtq rättigheter. Återigen framstår kampen inte vara för palestinierna i första hand, utan mot judarnas möjlighet att ha en egen stat.

Viva la diva 
Viva Victoria 

Am Israel Chai! 

Victor Borslöv-Reichmann

Martin Blecher

07 Februari 2019

• Sverige och Israel
• Hamas
• BDS
• Gaza
• Hizbollah

Kampen mot Israel drivs på många olika sätt. I dag pågår ett lågintensivt krig längs gränsen mot Gaza, men främst längs Israels norra gräns. Hizbollah i Libanon och Iran i Syrien attackerar Israel då och då – de vill markera att de har kraft och vapenstyrka och påminna Israel om sin vilja att radera den judiska staten från kartan.

Ibland hör vi om hur Israel slagit till mot vapenlager i Syrien eller mot transporter som Iran skickar genom Syrien till Hizbollah. Israels flygvapen bevakar också södra Libanon för att hålla ögonen på Hizbollah. Allt detta sker efter att man informerat Ryssland.

Det kommer att bli ett krig längs Israels norra gräns, frågan är bara när. Kanske också mot Hamas i Gaza, alltså ett tvåfrontskrig.

Samtidigt pågår en annan krigföring, det som brukar kallas BDS (uppmaningen att bojkotta, avsluta investeringar och införa sanktioner mot Israel). Det är en envis rörelse som finns över hela världen, även i Sverige. Vissa individer agerar på eget bevåg, andra är sammanbundna i vittförgrenade nätverk.

Jag minns till exempel professorn på Karolinska institutet som vägrade handleda en student från Israel, bara för att hon var från Israel. Vi ser ibland kampanjer från Svenska kyrkan, Palestinagrupperna och en del politiska rörelser som vill attackera Israel genom att frysa ut landet på olika sätt. 

BDS-rörelsen har vuxit sig allt starkare i bland annat USA och Storbritannien, där aktiviteter för bojkott mot Israel på universitet och inom kulturområdet är väldigt vanliga. Judiska studentklubbar särbehandlas, och man protesterar när israeliska författare är på besök. Nu i helgen protesterade demonstranter utanför Carnegie Hall i New York när Israels filharmoniker var på besök.

Det är just för att det gäller judar och israeler som protesterna sker – vilka åsikter personerna har spelar ingen roll. Att särbehandla judar brukar kallas antisemitism.

Nu visar en israelisk rapport att det finns över hundra kopplingar mellan terrororganisationerna Hizbollah och PFLP (Folkfronten för Palestinas befrielse) och 13 stora BDS-organisationer. Att Hizbollah och PFLP vill bojkotta Israel är knappast märkligt – de vill ju i förlängningen förinta Israel. Men detta är större än så: Hizbollah och PFLP har placerat kända terrorister i BDS-nätverken. Ett 30-tal medlemmar, varav 20 har suttit i fängelse, en del för mord, återfinns i ledande positioner i BDS-rörelserna.

Rapporten visar att man samlar in pengar tillsammans, delar personal med varandra och att dessa personer inte har lämnat sina åsikter och terrorism bakom sig.

Det visar sig också att BDS-rörelserna fått miljoner euro i stöd från europeiska stater och filantropiska organisationer, lyckats använda sig av banksystemet och även fått in pengar genom så kallad crowdfunding (insamling via sociala medier).

Två exempel på terrorister i dessa sammanhang är Leila Khaled och Mustafa Awad. Khaled är mest känd för flygkapningar på 1970-talet och är fortfarande aktiv inom PFLP. Hon samlar in pengar till BDS-rörelser i Europa och Sydafrika. Hon besökte Sverige 2011 och 2016, båda gångerna inbjuden av Kommunistiska partiet.

Awad sitter för närvarande i fängelse. Han har varit aktiv i PFLP och tränats av Hizbollah. Awad representerade Samidoun, en organisation i Bryssel som bildade opinion för bojkott mot Israel och för att befria palestinska mördare i israeliska fängelser.

Israel utreder dessa band noga och ger informationen vidare till USA och europeiska stater. Man påpekar att terrorister använder sig av BDS-organisationer, inte bara för att främja bojkott av Israel, utan även för att få tillträde till framträdande europeiska politiker. 

Det finns dock en del goda nyheter. Bland annat har en amerikansk insamlingsplattform agerat och flera europeiska stater börjat se över sina kopplingar och bidrag till dessa rörelser. Men det finns mycket kvar att göra, inte minst i Sverige. BDS är bara ännu ett exempel på särbehandling av judar och Israel – en antisemitism som går långt tillbaka i tiden. 

Ulf Cahn
Generalsekreterare, Förenade Israelinsamlingen/Keren Hayesod 
https://www.israelinsamlingen.org

Israelkommentar publicerad i Världen idag 7 februari 2019

Martin Blecher

04 Februari 2019

Starten 1920 innebar att ordna barntillsyn för de första pionjärerna i dåvarande brittiska protektoratet Palestina. Detta så att även kvinnorna kunde bidra till uppbyggandet av landet. Genom åren har åtagandena utvecklats och växt, alltid med fokus på att förbättra barns och kvinnors livsvillkor. Idag erbjuder WIZO alla i Israel inte bara daghem och skolor, utan också föräldrautbildning, rättshjälp, skyddade boenden och professionellt stöd, liksom vidareutbildning och ledarskapsutbildning för kvinnor.

Jubileumsåret uppmärksammas på olika sätt. Bland annat med historiska bakåtblickar, men också med en framtidsinriktad kongress i januari 2020 för WIZO-delegater från hela världen. På WIZO:s internationella hemsida wizo.org finns bland annat bilder och historiska fakta från de gångna 100 åren. Där finns även information om den kommande kongressen, EGM – Enlarged General Meeting i Tel Aviv.

Här i Sverige, är WIZO den enda rikstäckande judiska kvinnoorganisationen. Medlemskapet riktar sig till både unga och gamla. I vissa familjer är mer än tre generationer nu levande kvinnor engagerade i vårt arbete och vi välkomnar gärna fler medlemmar! Självklart är även män välkomna som medlemmar.

Vi är stolta över att tillhöra en 100 år ung organisation, som ständigt blickar framåt och som har som mål att göra daglig skillnad för barnen, ungdomarna och kvinnorna i Israel.

Följ gärna WIZO på svenska facebook WIZOSverige och på internationella facebook World WIZO.

WIZO

Publicerad på WIZO:s egen hemsida:

Martin Blecher

27 Januari 2019

• Sverige och Israel
• antisemitism

27/1: Förintelsens minnesdag. Alla är emot antisemitism. Profilbilder ändras, gamla bilder delas, alla pratar om att vi aldrig får glömma. ‬

‪28/1: Var tredje svensk jude känner sig fortfarande otrygg på grund av (fortsatt) ökad antisemitism. ‬

‪29/1: Den nya regeringen fortsätter med planerna att bygga ett museum för att motverka antisemitism. ‬

‪30/1: Få minns 27/1. Det har ju gått tre dagar. Antisemitismen fortsätter att växa och få sätter fingret på vad ökningen beror på. ‬

‪2019: Antalet personer som attackerat synagogor, eller judar, och får asyl för att Sverige bedömer att det är riskfyllt för de att utvisas kommer sannolikt att öka. ‬

Minnesdagar som denna ska, ja rentav måste, högtidlighållas. De som ännu sörjer måste få sörja. De som minns ska, såvida de själva vill, fortsätta att berätta för de av oss som vill lyssna! Men någon jippodag är det inte. Det får vi inte heller glömma!

Anosh Ghasri

Publicerad på skribentens egen FB-sida 27 januari 2019

Martin Blecher

27 Januari 2019

• Sverige och Israel
• antisemitism

Överlevande,
Ers Kungliga Höghet,
excellenser,
vänner.

Jag skulle vilja säga några ord om tomhet.

För några år sedan gick pjäsen ”Vår klass” här i Stockholm.
Den handlar om förintelsen av den judiska befolkningen i den polska byn Jedwabne 1941.

Det finns en oerhört smärtsam punkt i berättelsen,
där den unge mannen Abram, som emigrerat till USA,
läser upp ett brev där han frågar efter sin mor och sin far.
Sina systrar och bröder.
Sin mormor och morfar, farmor och farfar.
Sina kusiner, sina mostrar och morbröder, sina farbröder och fastrar.

Han frågar: ”Vem har dödat hela min familj, tagit vårt hem, våra saker, allt, och som nu bor i våra hus?”.

Han försöker skrika ut sin vrede och förtvivlan.
Den fruktansvärda tomheten.

* * *

Idag pågår fortfarande en strid om värderingar,
som ännu inte är vunnen,
och kanske aldrig kommer att kunna slutgiltigt vinnas.

Hotet och hatet mot judar är fortfarande fruktansvärt omfattande i Sverige. 
Antisemitismen finns i högerextrema och vänsterextrema grupper,
i konspirationsteorier på nätet, i fundamentalistiska islamistiska miljöer,
men också hos vuxna och barn som flytt till Sverige, 
som har blivit utsatta för antisemitisk propaganda, 
ofta orkestrerad eller påhejad av just de förtryckande regimer som de har flytt ifrån.

Här kan ingen tomhet, inget värderingsmässigt vacuum, få finnas.
Här måste vi kliva in, och med tveklös tydlighet belysa, bemöta och bekämpa antisemitismen, var den än visar sig och vem som än uttrycker den.

Vi har börjat arbeta med att stärka lagen som förbjuder rasistiska symboler, vi har skjutit till pengar för att möjliggöra för fler ungdomar att resa till Förintelsens minnesplatser i Europa och vi har sett till att öka resurserna till judiska församlingar och andra organisationer som behöver stöd för sin säkerhet.

Men om det krävs nya utbildningsprogram, ska vi skapa dem.
Om det krävs större säkerhetsåtgärder, ska vi genomföra dem.
Om det krävs hårdare polisiära insatser, ska vi verkställa dem.

Det judiska livet är en självklar del av Sverige, och var det än hotas eller utmanas ska det försvaras. Om detta kan ingen tvekan få råda.

* * *

En del av det försvaret är också bevarandet av minnena.

Vi är många som blivit betagna av Jacob Mühlrads arbete med att gestalta sin morfars minnen från Auschwitz och Bergen-Belsen,
som nu lever vidare och sprids över världen i kompositionen Kaddish.

Sådana insatser är en stolthet för Sverige.
Men uppgiften att föra minnena vidare,
kan inte bara bäras av överlevande och deras efterkommande.
Den måste bäras av ett helt samhälle.

I somras hörde Max Safir av sig till mig.
Sedan han befriades från koncentrationslägret Ebensee,
har han burit minnena vidare.

Han har arbetat, bildat familj – och samtidigt slitit med att resa runt för att visa nya generationer tatueringarna på hans hud; berätta vad han bär inom sig.

Nu börjar hans ork lida mot sitt slut,
och han berättade för mig att han tyckte att Sverige borde instifta ett museum för att bevara hans och andra överlevandes minnen för kommande generationer.

Nu upprättar vi ett museum för Förintelsens överlevande i Sverige. Jag berättade om det i min regeringsförklaring i riksdagen efter att jag blev vald till statsminister.  

Tillsammans med den internationella konferensen som vi arrangerar nästa år,
kommer detta museum ligga till grund för ett fördjupat och förstärkt arbete för hågkomsten i Sverige och i världen.

Jag vill att Max Safir, Hédi Fried, Livia Fränkel, Emerich Roth,
och alla er som vigt era liv åt att berätta om brotten mot er och era älskade, ska veta detta:

Era minnen kommer inte att försvinna in i tomheten.
De ska leva kvar.

* * *

Slutligen vill jag säga detta: Idag samlas vi för att sörja,
och stödja alla er som fortfarande lever med tomheten,
efter föräldrar, familjemedlemmar, vänner, älskade.

Men vi gör det också för att hedra och hylla det som levt vidare.
Det judiska liv och den fantastiska judiska kultur,
som överlevt millenium av förföljelse och förtryck.

I slutet av pjäsen ”Vår klass”, så kliver också en åldrad Abram fram igen.
Han sörjer sin frus bortgång, men i berättelsen om vilka som närvarat på begravningen i USA, kommer något annat fram.
I uppräkningen av barn och deras partners,
i stoltheten över barnbarn och barnbarnsbarn,
så beskriver Abram det liv, den kärlek, den glädje, som är tomhetens motsats.

Så många av er lever än idag med sorg och sår.
Men så många lever också i kärlek, i gemenskap, i frihet.
Och jag lovar er, som statsminister och som människa, 
att jag kommer göra allt i min makt,
för att den friheten ska försvaras.

Tack.

Stefan Löfven

Talet hölls i stora synagogan 27 januari 2019 och återfinns på regeringens hemsida

Martin Blecher

27 Januari 2019

• Sverige och Israel
• antisemitism
• judar

Vi behöver agera hårt för att skydda den judiska minoriteten i Sverige. 

Allt samröre med terrororganisationer måste kriminaliseras och religiöst motiverade brott prövas som terrorbrott, skriver Ebba Busch Thor och Mikael Oscarsson på Förintelsens minnesdag.

Auschwitz. Få ord är så ödesmättade, så förknippade med den ondska som var Förintelsen. I dag är det 74 år sedan koncentrationslägret intogs och fångarna befriades. Snart har en mansålder gått sedan nazisterna störtades och få som överlevde deras grymhet finns kvar i livet och kan vittna om förtrycket. Det gör minnet än viktigare att vårda. Trots Förintelsen, trots att nazismens brott belysts mer noggrant än något annat folkmord, lever antisemitismen kvar. En färsk rapport från EU-kommissionen visar att antisemitismen normaliseras. Judar hotas i Sverige, i dag. Det är ingen nytt fenomen, inget som återuppstått i år eller förra året. Inte minst har situationen i Malmö varit exceptionell, så pass att Barack Obama skickade sitt särskilda sändebud mot antisemitism till Sverige. Exemplen är dessvärre många.

Attacken mot Göteborgs synagoga

I december 2017, under en judisk ungdomsfest, attackerades synagogan i Göteborg med brandbomber av tolv maskerade män. Endast tre av dem dömdes. Dagen innan brandattentatet samlades två hundra människor till en demonstration i Malmö. De skrek: "Vi har utlyst intifada från Malmö. Vi vill ha vår frihet tillbaka, och vi ska skjuta judarna.". I Umeå har den judiska föreningen känt sig tvingad att lägga ner sin verksamhet på grund av hot från nazister. De kunde inte längre garantera sina medlemmars trygghet.

USA skakades förra året av det värsta antisemitiska dådet i landets historia när en man klev in i en synagoga och mördade elva personer.

Politiker med tveksamma åsikter

Den växande vågen av antisemitism har accepterats eller ursäktats av ledande politiker. Riksdagsledamöter från Vänsterpartiet och Socialdemokraterna har stått på demonstrationer där det skanderats "knivhuggningar av soldater", "frihetskrigare med kniv" och "krigare till Jerusalem". Ledande politiker har menat att judar i Sverige bär ett ansvar för israelisk politik och en socialdemokratisk riksdagsledamot har tagit emot ett pris, som föreställde en karta med ett utraderat Israel, för sitt engagemang i Palestinafrågan. Talare med antisemitiska åsikter har bjudits in av SSU.

Återkommande avslöjas sverigedemokratiska politiker med antisemitiska uttalanden, eller ”skämt”. Men om personerna anses vara viktiga nog skyddas de alltid av partiledningen, både på riksnivå och lokalt.

Antisemitismen finns i alla vrår. Den är det sammanhängande kittet mellan de tre extremismerna: vänsterextremismen, högerextremismen och islamismen. Därför måste vi agera hårt. Den judiska minoriteten behöver skyddas. Lärares kunskap om hur extremism bemöts i klassrummet behöver förbättras. Vi vill att Forum för levande historias uppdrag breddas, så att de också ska upplysa om islamismens illdåd.

Lagstiftningen måste skärpas

Allt samröre med terrororganisationer måste kriminaliseras. De som är medlemmar av dessa och stödjer deras framväxt måste straffas. Det är fel att politiska och religiöst motiverade brott inte prövas som terrorbrott av svenskt rättsväsende i dag. Skyddet av synagogor måste förbättras. De, och andra religiösa byggnader, ska kunna klassas som skyddsobjekt.

Statens viktigaste uppgift är att skydda sina medborgare. Förintelsens minnesdag handlar om att förstå vad som händer när staten vänder sig mot sina egna medborgare och ser dem som fiender. För även om Förintelsen slutade med stora koncentrationsläger, så började den inte så. Därför måste extremismen kvävas redan i sin linda.

Av Ebba Buch Thor (KD)
Partiledare

Mikael Oscarsson (KD)
Riksdagsledamot och ordf riksdagsföreningen Minnet av Förintelsen

Debattartikel publicerad i Expressen 27 januari 2019

Martin Blecher

23 Januari 2019

• Sverige och Israel

Den ansedda tidskriften The Economist publicerade nyligen sitt demokratiindex för 2018. Sverige är glädjande nog det tredje bästa landet i världen när det gäller tillståndet för demokratin.

Genomgående i analysen är att länderna i Västeuropa och Nordamerika får de högsta placeringarna, medan utvecklingen i Nordafrika och Mellanöstern är närmast katastrofal.

Ett lysande undantag finns dock – Israel.

I demokratiindexet, som totalt omfattar 167 länder, återfinns Israel på plats 30. Därmed placerar sig landet före EU-medlemmar som Belgien, Grekland och Italien. Vad gäller länderna i Mellanöstern är det enbart Tunisien, på plats 63, som förutom Israel finns med bland de nationer som enligt analysen kan betecknas som demokratiska.

I botten av indexet återfinns länder som Saudiarabien, Iran, Syrien och Jemen. De palestinska områdena återfinns på plats 109, långt ifrån definitionen av demokrati.

Israels betyg har trendmässigt förbättrats de senaste tio åren. Andra länder i regionen, exempelvis Turkiet, Syrien, Iran, Libanon och palestinska områden går i rakt motsatt riktning. Över tid tilldelas de allt sämre betyg och hamnar därmed längre och längre ner i den årliga sammanställningen.

Vid sidan av sitt demokratiindex publicerar Economist även en särskild bedömning av pressfriheten i världen. Skalan går från noll till tio där betygen nio och tio innebär ”full frihet”. Israel får i detta pressfrihetsindex en nia, samma betyg som stabila demokratier som Norge, Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Nederländerna.

Länderna i Mellanöstern har överlag låga betyg och definieras som ”ofria”. Iran tilldelas en etta, Saudiarabien, Turkiet och Syrien får betyget noll.

Andra välrenommerade underlag och instrument för att utvärdera och jämföra demokratins ställning i världen är årsrapporterna från The Economist Intelligence Unit samt det politiskt oberoende forskningsinstitutet Freedom House. Dessa rapporter har stor spridning, inte minst i forskarvärlden, och omfattar skiftande aspekter av demokratin.

Med 79 poäng av 100 möjliga når Israel även hos Freedom House den högsta nivån och definieras som ”fritt”. I övriga delar av Mellanöstern och Nordafrika är det endast Tunisien som når upp till samma definition, medan exempelvis Turkiet, Egypten och palestinska områden får det sämsta omdömet; ”icke fritt”. Libanon och Jordanien får betyget ”delvis fritt”.

En sammanfattande bedömning är att Israel över tid är Mellanösterns enda stabila demokrati – landet har länge varit ledande när det gäller demokratiska reformer och respekt för mänskliga rättigheter. I en svårt sargad region där några av världens mest auktoritära regimer styr och där den dystra trenden är att demokratin försvagas, är detta en enastående utveckling.

Än mer imponerande blir den israeliska demokratin i ljuset av en exceptionell säkerhetspolitisk utsatthet som landet upplevt ända sedan grundandet 1948. Trots krig och terrorattacker, trots en omgivning av mer eller mindre brutala diktaturer har Israel klarat att värna gemensamma institutioner och utveckla demokratin.

Detta är ett faktum väl värt att ta till sig och reflektera över – inte minst i den svenska debatten. Under lång tid har vänsterföreträdare i politik och medier förmedlat en bild av Israel som inte bara är obalanserad, utan också osann.

När Israel framställs som en apartheidstat, när landets arabiska minoritet beskrivs som andra klassens medborgare, när tillvitelser om utomrättsliga avrättningar slungas runt i debatten handlar detta inte sällan om medveten svartmålning.

Denna svartmålning och de skeva föreställningar som följer i dess spår har i förlängningen lett till att Sverige i dag är ett av Europas mest Israelfientliga länder. Ingenstans noteras detta med sådan tillfredsställelse som hos de diktaturregimer och terrororganisationer som länge förenats i en övergripande målsättning; att utplåna staten Israel.

I kampen mellan demokrati och diktatur duger det inte att tveka. Därför är det nu upp till bevis för den nytillträdda regeringen och Margot Wallström. När får vi se en ny och balanserad svensk Mellanösterpolitik? Kommer regeringen att stå upp för demokratin – och Israel?

Lars Adaktusson
Ordförande i Vänskapsförbundet Sverige-Israel.
Riksdagsledamot och utrikespolitisk talesperson (KD)

Debattartikel publicerad i Aftonbladet 23 januari 2019

Martin Blecher

22 Januari 2019

• antisemitism
• Förenta Nationerna
• Hamas
• Gaza
• Palestinska myndigheten

Denna text bemöter en annan debattartikel, rubricerad ”Dags att bryta tystnaden om Palestina (Michelle Alexander NYT 19/1)”.

Dershowitz konstaterar att den palestinska frågan inte direkt tigs ihjäl, utan snarare är en av de mest överrapporterade i sitt slag – både ute på universiteten, i FN och i medierna. Därefter levererar Dershowitz sitt svar, som här justerats något för en svensk kontext.
 
Det finns ingen tystnad som behöver brytas. Men något som behöver brytas är de dubbla måttstockar som används av dem som låtsas som om de palestinska kraven skulle vara viktigare än kraven från kurder, syrier, iranier, tjetjener, tibetaner, ukrainare och de många andra grupper som behöver omvärldens stöd. Dessa är mer förtjänta grupper, som verkligen lider av mediernas och det internationella samfundets tystnad. FN lägger mer tid, pengar och omröstningar på den palestinska frågan, än man lägger på samtliga dessa förtryckta grupper sammanlagt.
 
Palestiniernas lidande, som inte kan jämställas med det lidande som många andra grupper utsatts för, är till stor del självförvållat. Palestinierna kunde haft en egen stat, utan ockupation, om de hade accepterat resultatet av 1938 års Peel-kommission, FN:s delningsplan från 1947, förslaget vid Camp David år 2000, eller Ehud Olmerts erbjudande 2008. De avvisade alla dessa erbjudanden och svarade med våld och terror, eftersom de annars hade varit tvungna att acceptera Israel som det judiska folkets nationalstat. Något de än i dag är ovilliga att göra.
 
Jag vet detta eftersom jag själv ställde frågan direkt till den palestinska presidenten Mahmoud Abbas och han svarade nej. Det palestinska ledarskapet har alltid varit större motståndare till en judisk stat än man varit tillskyndare av en palestinsk.
 
Den palestinska frågan är inte ”en av vår tids stora moraliska utmaningar” som det hävdades i New York Times kolumn. Det är ett sammansatt, nyanserat, pragmatiskt problem, med fel hos alla parter. Frågan kunde lösas om palestinska ledare vore redo att acceptera de ”smärtsamma kompromisser” som israeliska ledare redan kommit överens om att acceptera.
 
Hade det tidiga palestinska ledarskapet, med de omgivande arabstaterna, inte attackerat Israel samma stund som landet deklarerade sin självständighet, så hade palestinierna fått en livskraftig stat utan flyktingar. Hade Hamas använt de resurser man fick då Israel avslutade sin ockupation 2005 till att bygga skolor och sjukhus i stället för att låta resurserna gå till att bygga raketramper och terrortunnlar, då kunde Gazaremsan kanske ha blivit ett nytt Singapore – istället för den fattiga enklav som det palestinska ledarskapet nu förvandlat den till.
 
Hamas ledare och den Palestinska Myndigheten har minst lika stort ansvar för palestiniernas umbäranden som israelerna. Israel är verkligen inte felfritt, men debattens återkommande skyll-allt-på-Israel-attityd är kontraproduktiv eftersom den palestinska motsträvigheten uppmuntras. Som den israeliske diplomaten Abba Eban en gång noterade: ”Palestinierna missar aldrig en chans att missa en chans”.
 
I New York Times kolumn påstods vidare att israeliska araber drabbas av legal diskriminering. I själva verket har israeliska araber fler rättigheter än araber någonstans i den muslimska världen. De röstar fritt, har sina egna politiska partier, argumenterar fritt och öppet mot den israeliska regeringen, och gynnas av den positiva särbehandlingen vid israeliska universitet. Den enda juridiska rättighet de saknar är att förvandla Israel till ytterligare en muslimsk stat styrd av sharia-lagar, istället för att som i dag vara det judiska folkets nationalstat, styrd av frihet och sekulär demokratisk lagstiftning. Detta är vad Israels nya nationalstatslag handlar om när den förnekar araber ”rätten till självbestämmande i Israel”. Personligen är jag dock motståndare till denna lag.
 
Kolumnen fördömer att ”palestinska hem jämnas med marken” men nämner inte att dessa hem tillhör terrorister som mördar judiska barn, kvinnor och män. Texten sörjer Gazas dödsoffer, utan att nämna att många av dessa offer var mänskliga sköldar, utnyttjade av Hamas för att terroristerna skulle kunna skjuta raketer mot den israeliska civilbefolkningen. Gaza kallas ”ockuperat” trots att varenda bosättare och soldat lämnade redan 2005. Det påstås finnas ”gator som endast är för judar”, vilket är en kategorisk lögn. I de omtvistade områdena finns vägar där säkerhetsläget gör att endast bilar med israeliska nummerskyltar får köra. Men dessa vägar är faktiskt öppna för alla israeler, inklusive druser, muslimer, kristna, zoroastrier, och personer som saknar tro.
 
Kolumnens mest upprörande avsnitt är påståendet att den skrevs under insiration av Martin Luther King Jr. Han var i själva verket en stabil sionist, som sa ” When people criticize Zionists, they mean Jews. You are talking anti-Semitism”. Det är säkert möjligt at than skulle kunna vara kritisk till vissa politiska inslag i dagens Israel, men jag är övertygad om att han skulle förfärats av kolumnens orättvisa angrepp mot det judiska folkets nationalstat. Särskilt som skribenten i detta syfte valt att missbruka Martin Luther King Jr:s goda namn.
 
Alan M Dershowitz
 
Alan M. Dershowitz är the Felix Frankfurter Professor of Law, Emeritus, at Harvard Law School.
Följ honom på twitter: @AlanDersh
 
Publicerad I bl.a. The Hill 22 januari 2019 

Martin Blecher

19 Januari 2019

• Sverige och Israel

I Jerusalem finner man många restauranger som erbjuder mat från Mellanöstern. Vare sig du är ute efter ett snabbt mål mat på språng eller vill sitta ner i vackra lokaler finns en uppsjö fantastiska restauranger som kan ge en gastronomisk upplevelse utöver det vanliga. Nedan följer en guide till de mest spännande restaurangerna i Jerusalem just nu.

Machneyuda

Med sitt läge nära den ikoniska Mahane Yehuda-marknaden kan besökare på restaurang Machneyuda förvänta sig färska ingredienser direkt från marknaden. Denna restaurang är känd bland lokalbefolkningen och matgäster från hela världen, den har till och med varit förebild och inspiration för två restauranger i London. Machneyuda inrättades av tre kockvänner som alla har vuxit upp i och runt staden. Restaurangen är designad runt det öppna köket, där matgästerna kan se kockarna sätta ihop sina bästa Medelhavsrätter. Menyn ändras dagligen, så man blir aldrig uttråkad av maten i en av de bästa restaurangerna i Jerusalem just nu.

Prisnivå: $$$$

Adress: Beit Ya’akov St 10, Jerusalem

https://www.machneyuda.co.il

___
The Eucalyptus

Eucalyptus är en kosher restaurang i Jerusalem som fokuserar på traditionella rätter med en modern twist. Beläget i en vacker stenbyggnad i Artist Quarter, är Eucalyptus en idyllisk plats att äta där gästerna kan varva ner över ett gott glas vin. Ett sätt att prova på den bästa maten som kocken Moshe Basson har att erbjuda är genom att prova en av avsmakningsmenyerna, som alla är uppkallade efter en biblisk karaktär. Alternativt kan du välja A La Carte-menyn med läckerheter som bland annat fyllda fikon med kyckling eller den lokala favoriten Jerusalem Siniya består av köttfärs lamm och nötkött med grönsaker, tahini och nybakad pitabröd. På Eucalyptus bör man boka bord i förväg, särskilt om du vill prova en avsmakningsmeny.

Prisnivå: $$$$

Adress: Khativat Yerushalayim 14, Jerusalem

http://www.the-eucalyptus.com

___
Anna

Med sin lugna atmosfär och iögonfallande stenvalv framträder restaurang Anna som en oas i Jerusalems centrumtriangel. Anna ligger i det historiska Ticho-huset, ett av de första husen som byggdes utanför Gamla stan på 1860-talet. Det är en kosher restaurang som använder högkvalitativa ingredienser för att skapa en rad klassiska rätter från det Italienska köket. En av restaurangens signaturrätter är gnocchi, nyligen gjord med parmesan och ricottaost och toppad med grädde, sparris och körsbärstomater. Det är en perfekt miljö för en familjeutflykt, fredagsbrunch eller en romantisk middag. Menyn är vegetarisk och ligger på en medelpris-nivå. Efter maten kan du titta ner på museet med verk av konstnären Anna Ticho.

Prisnivå: $$-$$$

Adress: 10 HaRav Agan Street, Jerusalem

https://www.annarest.co.il

___
Chakra

Chakra, som ligger tvärs över gatan från Independence Park i centrum, öppnade sina dörrar år 2000 och har blivit en av stadens ledande restauranger. Under ledning av den Jerusalem-födda kocken och restaurangveteranen Eran Peretz serverar Chakra de bästa kötträtterna, men även fisk- och pastarätter finns på menyn. Menyn på Chakra hyllar de elegantare inslagen från det israeliska köket med kreativa rätter som citron och vitlöksbakad blomkål, svart tiger räka och handgjorda rödbetstortellini. Man kan också utforska de innovativa kulinariska skapelserna genom en avsmakningsmeny som är kurerad. Bokningar är ett måste på Chakra.

Prisnivå: $$$$

Adress: 41 King George Street, Jerusalem

http://chakra-rest.com/en/menu/food

___
Rooftop, Mamilla Hotel

Högt över Jerusalems stengator och kalkstensväggar ligger Rooftop, en uteservering och restaurang som erbjuder enastående utsikt över staden. Denna kosher restaurang ligger på taket på det eleganta Mamilla Hotel strax utanför Gamla stan och har blivit beryktat för sina ambitiösa cocktails, gedigna vinlista och sofistikerade maträtter. Den ekologiska kycklingen med grädde och rostad zucchini samt havsabbore shawarma med kryddig tomatsallad kan rekommenderas varmt. Vegan- och vegetariska alternativ finns också på menyn. Prisnivån ligger högre än några av de andra matställena på den här listan, men atmosfären och den natursköna utsikten från Rooftop gör det värt besöket. Bord måste bokas i förväg på Rooftop.

Prisnivå: $$$$

Adress: 11 Shlomo ha-Melekh Street, Jerusalem

https://www.mamillahotel.com/rooftop

___
Azura

Är du ute efter läckra hemlagade rätter är ett besök på Azura ett måste. Azura är inte en restaurang i traditionell mening då den ligger på den livliga Mahane Yehuda-marknaden och mer tillhör kategorin ”Streetfood”. Azura kan dock skryta med några av de mest autentiska måltiderna av Mellanösternmat i stan. Låt de kryddiga, färska dofterna leda dig genom marknaden till Azura med sitt breda urval av varma och kalla rätter. Azura är välkänt för sitt väldigt egna hummusrecept som är mycket krämigare än på andra restauranger. Andra väldigt omtyckta rätter inkluderar Mejadra - en kombination av ris, linser och lök, Kubbe - en mättande klimpsoppa samt oxsvanssoppa

Prisnivå: $$-$$$

Adress: Mahane Yehuda Market, Jerusalem

___
Adom

Adom är en underbar restaurang i stadens centrum för konst och kultur. Denna restaurang ligger i Jerusalems gamla järnvägsstation, och de är stolta över sin plats som bär på mycket historia. Adom är dekorerad med ljuskronor och vinlådor som bidrar till en elegant och autentisk atmosfär. Menyn är generös med ett stort utbud av alternativ från pasta till grillat kött. Varför inte prova Lamm Osso Buco eller Gnocchi med kastanjfyllning i Porcinismör? Till efterrätt bör inte den hemlagade tahini-glassen missas. Adom har både veganska och vegetariska rätter på menyn. 

Prisnivå: $$-$$$

Adress: David Remez St 4, Jerusalem

https://www.adom.rest/en/

___
Mona

Den pittoreska restaurangen Mona kombinerar en vacker miljö med lika vacker och välsmakande mat. Slå dig ner för middag i den charmiga muromgärdade trädgården, eller inomhus bredvid eldstaden. Denna restaurang som definitivt en av de bästa restaurangerna i Jerusalem just nu, har naturen i sitt hjärta med ett stort träd som växer längst med väggarna och skapar en harmonisk känsla. Några av Monas bästa rätter inkluderar Lammkindsgryta med kronärtskockor, potatis och favabönor. Även havsabborre med ekologiska grönsaker. Desserten Chokladtårtan med Valrhonachoklad som serveras med marsipanglass, honungskaka och vailjsås är bara den värt ett besök.

Prisnivå: $$$$

Adress: Shmu’el ha-Nagid St 12, Jerusalem

https://monarest.co.il

Israeliska Statens Turistbyrå har som uppgift att marknadsföra Israel som destination i Norden och att förmedla turistinformation till allmänheten i dessa länder. Israeliska Statens Turistbyrå  arbetar direkt under turistministeriet i Israel. Sammanlagt finns 18 turistbyråer runt om i världen som arbetar med att främja turismen till Israel.

Upplev det unika Israel – Besök Tel Aviv, Party- och Beachstaden vid Medelhavet som aldrig sover – Strosa runt i fascinerade Jerusalem med sina tre världsreligioner – Flyt på hälsosamma Döda havet – Simma med delfiner och snorkla i Röda havets korallrev vid Eilat – Gå i Jesus fotspår i Heliga landet – Vandra i Galiléen med sin häpnadsväckande natur.

Läs mer på www.goisrael.se 

Israeliska statens turistbyrå

Pressmeddelande publicerat 17 december 2019

Martin Blecher

19 Januari 2019

• Hizbollah

[Nyhetsartikeln är intressant av många skäl. De senaste åren har en rad svenska medborgare knutna till Hizbollah dömts för inblandning i terrorism. Ändå – eller just därför – anses Sverige utgöra en av EU:s bromsklossar när det gäller att terrorklassa organisationen i sin helhet. Texten påminner om att det finns ett europeiskt momentum i rätt riktning. Den visar också hur en enskild politisk eldsjäl kan göra skillnad genom engagemang och goda argument. Vänskapsförbundets Riksordförande Lars Adaktusson är den som allra starkast drivit kravet i Sverige. /Red anm.]
 
Den tyske parlamentsledamoten Benjamin Strasser (32) brukar i vanliga fall fokusera på inrikespolitik, men det var mycket tack vare honom som Tysklands parlament nu röstat igenom ett krav på att förbjuda den Iran-stödda terrororganisationen Hizbollah.
 
Strasser förhandlade med de två styrande tyska partierna tills de var redo att stödja hans lagförslag.
 
- Jag är väldigt stolt över att det nu finns en gemensam syn mellan koalitionspartierna och FDP, sa han, och refererade till sitt marknadsliberala parti som endast har 80 av totalt 709 platser i Förbundsdagen.
 
I nuläget har Angela Merkels regering endast terrorklassat Hizbollahs ”militära gren”, men inte dess ”politiska”. De flesta europeiska regeringar gör likadant, av rädsla för att störa de diplomatiska förbindelserna med Libanon, där Hizbollah är baserat.
 
Strassers förslag röstades igenom med bred majoritet, och uppmanar regeringen att förbjuda Hamas aktiviteter i Tyskland. Regeringen uppmanas även att inte längre göra någon åtskillnad mellan Hizbollahs militära och politiska grenar.
 
- Det är viktigt att även EU terrorklassar organisationen i dess helhet, och den tyska regeringen uppmanas nu driva på den utvecklingen.
 
Frankrike är en av de medlemsstater som stretar emot, medan Storbritannien tidigt i våras lät meddela att man inte längre kommer att skilja mellan Hizbollahs olika delar. Som skäl angav britterna 'Hizbollahs försök att destabilisera det känsliga läget i Mellanöstern'. Strassner säger att snappat upp signaler som tyder på att även Frankrike kommer att röra sig i rätt riktning.
 
- Idén om att göra skillnad mellan en militär och en politisk gren har alltid varit konstgjord, säger Strassner. Man gjorde så för att få med sig Frankrike. Men modellen har ingenting med verkligheten att göra. Hizbollah säger också själva att man är en enda enhet – utan några separata grenar.
 
Strassner berättar att terrorklassningen är viktig för Tyskland, eftersom den skulle förhindra Hizbollahs kriminella aktiviteter och dess spridande av antisemitism på tysk mark.
 
- Enligt tyska underrättelserapporter har Hizbollah för närvarande 1.000 supportrar i landet. Situationen är svårbedömd eftersom Hizbollah inte är öppna med vad de gör. Istället använder de sig av täckorganisationer som begår brott som prostitution, pengatvätt och droghandel, och sen betalar del av vinsterna till moderorganisationen.
 
- Ett förbud gör inte att anhängarna plötsligt försvinner. Man kan inte förbjuda människor eller idéer. Det är en illusion. Men vi kan försvåra deras verksamhet. Det blir lättare att bryta upp deras infrastruktur. Och det blir lättare att lagföra de personer och grupper som är knutna till Hizbollah.
 
Strassner säger avslutningsvis också att förbudet är ett viktigt inslag i kampen mot den tilltagande antisemitismen.
 
Raphael Ahren, Times of Israel
 
Publicerad 19 december 2019. Översättningen är endast ett sammandrag. Läs hela hos Times of Israel

Martin Blecher

17 Januari 2019

• Sverige och Israel

Om Margot Wallström (S) får fortsätta som utrikesminister riskerar det att fördjupa och cementera Sveriges dåliga relation till Israel. – Vi kan inte fortsätta ha det som vi haft det de här åren, säger Stefan Dozzi, generalsekreterare i Vänskapsförbundet Sverige-Israel.

Mycket tyder på att Sverige får en fortsatt S- och MP-regering. Vem som blir utrikesminister är ännu inte känt, men att det fortsatt blir Margot Wallström, som innehaft posten de senaste fyra åren, är inte osannolikt. Det som talar emot är att hon nått pensionsåldern och dessutom kämpat med sjukdom de senaste åren.

Under mandatperioden har Wallström återkommande hamnat i konflikt med Israel och av ledande israeliska politiker kal­lats antisemit. Hon har dessutom blivit portad från officiella besök i landet.

I en debattartikel i Svenska Dag­bladet i slutet av förra året skrev professorn Eytan Gilboa, ordförande för Israel Public Diplomacy Forum: ”Israel sätter stort hopp till nästa svenska regering”.

Enligt honom har man i Israel noga följt regeringsförhandlingarna i Sverige och hoppas på en ny Israelpolitik, oavsett vilken färg regeringen har.

”Den svenska regeringen har ensidigt skuldbelagt Israel för misslyckandet att uppnå fred med palestinierna. Samtidigt som den närmast systematiskt förbisett palestiniernas förhalningar, vägran att förhandla och terrorism”, skriver han och efterfrågar en balanserad Mellanösternpolitik och vänskapliga relationer med Israel.

Stefan Dozzi anser att det vore en katastrof för de svensk-israeliska relationerna om Margot Wallström förblir utrikesminister. 

– Den nuvarande regeringspolitiken är gravt felaktig med en utrikesminister som inte ens är välkommen i Israel.

– Israel längtar efter vänskap och samarbete men politiken har varit ett hinder. Vi kan inte ha en utrikesminister som står på ett möte med palestinier i Stockholm och säger: Jag är med er i er kamp. Då är man bränd. Vi hoppas på förändring, oavsett vilken regering som tillträder, det behövs en ny kurs.

Ett av de partier i riksdagen som tydligast kritiserat Margot Wallström och S-MP-regeringens Israelpolitik är Liberalerna. Men när L nu väntas släppa fram Stefan Löfven som statsminister, utan överenskommelse om vilken utrikespolitik som ska föras, väcker det frågor.

”Vill du också ha Margot Wallströms Israelpolitik, Vänsterpartiets EU-politik och Miljöpartiets högskolepolitik? Gå med i @liberalerna”, skriver till exempel Benjamin Dousa, Moderata ungdomsförbundets ordförande, kritiskt på Twitter.

Och Andreas Carlson, riksdagsledamot för KD, skriver:

”Utrikespolitiken omfattas inte av uppgörelsen mellan S, C, L och Mp. Anmärkningsvärt att liberaler ger carte blanche. Inte minst vad gäller Mellanösternpolitiken och synen på Israel. Det har låtit annorlunda under mandatperioden.”

Själva menar C och L att de ska vara liberala oppositionspartier i frågor som inte omfattas av överenskommelsen.

Samuel Teglund

Publicerad i Världen idag 17 januari 2019

Martin Blecher

05 Januari 2019

• Flyktingar
• Iran
• Palestinska myndigheten
• judar

Efter 18 månaders förarbete skall nu kraven färdigställas. Det rör sig inledningsvis om 35 miljarder dollar från Libyen, för tillgångar som judar lämnade kvar när de slängdes ut från landet efter att Israel bildats.
 
Det uppges att Israel nu förbereder ersättningsanspråk på totalt 250 miljarder dollar från sju arabländer och Iran, för tillgångar som judar lämnat efter sig när de tvingats fly dessa länder i kölvattnet av Israels bildande 1948.
 
- Tiden har kommit att rätta till de historiska orätter som drabbat judar i sju arabländer och Iran, och att ersätta tusentals judar, som förlorat sina egendomar, det som rättmätigen är deras. Så uttryckte sig Israels jämlikhetsminister Gila Gamiel i lördags. Det är hon som koordinerar regeringens hantering i ärendet.
 
Israels Hadashot TV News uppgav under lördagen att ersättningsanspråken nu färdigställs beträffande de första två av sammanlagt åtta berörda länder; nämligen 35 miljarder dollar i kompensation från Tunisien och 15 miljarder dollar från Libyen.
 
Enligt TV-inslaget rör det sig om sammanlagt drygt 250 miljarder dollar – det vill säga motsvarande ca 2.250.000.000.000 svenska kronor – som Israel kommer att utkräva från dessa två länder plus Marocko, Irak, Syrien, Egypten, Jemen och Iran.
 
Enligt den internationella paraplyorganisationen Justice for Jews from Arab Countries (JJAC) har uppskattningsvis 856.000 judar flytt eller fördrivits från tio arabländer 1948 och senare. I dessa länder ingår förutom de ovanstående även Algeriet och Libanon
 
Under de senaste 18 månaderna har den israeliska regeringen i tysthet använt sig av en internationell revisionsfirma för att beräkna det samlade värdet av de tillgångar dessa judar tvingades lämna kvar.
 
Anspråken håller nu på att färdigställas, samtidigt som Trumps administration förbereder en presentation av den sedan länge omtalade israelisk-palestinska fredsplanen. En israelisk lag från 2010 stadgar att varje fredsuppgörelse måste tillgodose ersättningskrav från de judiska organisationer och enskilda judar som tvingats bort från arabiska länder och Iran.
 
- Man kan inte prata om Mellanöstern utan att samtidigt ta hänsyn till rättigheterna för de judar som med våld tvingades bort från sina blomstrande samhällen, sa ministern från likud, Gamliel.
 
- Alla de brott som begicks mot dessa judiska samhällen måste erkännas.
 
Den Palestinska Myndigheten har sökt över 100 miljarder dollar i kompensation från Israel för tillgångar som lämnades kvar när arabiska invånare i det som idag är Israel flydde eller fördrevs i samband med Israels bildande. För ett tiotal år sedan presenterade den Palestinska Myndigheten sitt underlag för detta till USA.
 
Palestinierna har dessutom alltid krävt en ”rätt att återvända” till det som idag är Israel – både för de några tiotusen flyktingar som fortfarande lever, och för deras miljontals efterlevande. Detta krav skulle innebära slutet på Israel som judisk stat och har avfärdats av en rad israeliska regeringar.
 
Israel menar att vid ett slutligt fredsavtal så skulle palestinska flyktingar bli medborgare i den nybildade palestinska staten, precis som de judiska flyktingarna från arabvärlden blivit medborgare i Israel. Man menar också att aktuella FN-organ på konstgjort sätt blåst upp denna problematik genom att ge även palestinska flyktingars efterlevande flyktingstatus, och att detta försvårar fredsansträngningarna. Trumps administration instämmer i det senare och tillkännagav under 2018 att USA drar in sitt ekonomiska bidrag till FN:s särskilda organisation för palestinska flyktingar, UNRWA [Alla andra flyktingar i hela världen lyder under FN:s andra flyktingorgan, UNHCR. /Red anm]
 
Israel har aldrig framställt formella krav på kompensation för judar som tvingats bort från arabvärlden och Iran, och trots att många av dessa judar anlände till Israel nästan helt utblottade, så sökte de ingen formell flyktingstatus från det internationella samfundet.
 
Vid denna tidpunkt kämpade den nybildade judiska staten för att locka världens judar att immigrera. En del av legitimiteten hos en ung stat kunde anses ligga i förmågan att ta hand om sitt eget folk. Israels första premiärminister, David Ben-Gurion, skulle inte ha velat att de judar som återvände till sitt ”historiska hemland” klassades som flyktingar, enligt Meir Kahlon, ordförande för the Central Organization for Jews from Arab Countries and Iran
 
Fortsättning följer i nästa veckas Israelnytt
 
Times of Israel
 
Publicerad i Times of Israel 5 januari 2019

Martin Blecher

05 Januari 2019

• Sverige och Israel
• Mahmoud Abbas
• Förenta Nationerna
• UNRWA
• Bistånd
• Palestinska myndigheten

Sverige är en stormakt när det gäller bistånd, inte minst till Palestina och den palestinska myndigheten, som går via EU. Det är därför viktigt att titta på vart svenska biståndspengar går och hur vi använder den position vi har.

Den palestinska myndigheten, som leds av Socialdemokraternas systerparti Fatah, lever tyvärr inte alls upp till vad man kan förvänta sig av någon som tar emot stora summor från svenska skattebetalare. På deras hemsida och deras officiella Facebooksida och Twitterkonto kan man se många exempel på hur man uppmuntrar till våld mot civila israeler. I dag finns det 30 skolor som den palestinska myndigheten har valt att döpa efter terrorister. I den palestinska myndighetens officiella tv visas barnprogram som kallar judar för svin och råttor.

I skolundervisningen finns det många exempel på hatpropaganda, och detta är något som har tagits upp av exempelvis Hillary Clinton vid flera tillfällen. Det slås fast tydligt i FN:s grunddokument att barn har rätt att få undervisning där sådant inte finns, men tyvärr händer ingenting, trots många års påpekande från en rad länder.

Vi måste med öppna ögon våga se och tala om den propaganda som den palestinska myndigheten håller på med. Sverige bör omgående kräva en road map där den palestinska myndigheten visar att den ska se till att hatpropagandan försvinner från skolor, att deras officiella kanaler tar bort hatpropaganda från tv-program för både barn och vuxna, att myndigheten genast slutar uppmana till våld på sociala medier. Om inte den palestinska myndigheten lyssnar bör svenskt bidrag, som går genom EU, dras in.

Min uppfattning är att det borde vara självklart att Sverige genom EU ställer motkrav. Detta är något som jag tror att vi skulle göra om motsvarande problem uppdagas i något annat mottagarland som får stora summor svenskt bistånd.

I ett interpellationssvar våren 2017 säger statsrådet Isabella Lövin: Regeringen är medveten om att det förekommer en omfattande debatt om i vilken utsträckning det förekommer uppvigling på israelisk och palestinsk sida i skolböcker och att frågan är omtvistad.

Hur kan man ens jämföra israeliska och palestinska skolböcker? Grundfakta är att Israel är en levande demokrati med pressfrihet, yttrandefrihet och religionsfrihet. Den kristna befolkningen i Israel är den enda kristna befolkning som har ökat i Mellanöstern de senaste 50 åren. Den muslimska befolkningen i Israel har blivit tio gånger större sedan staten Israel utropades 1948. Det finns fler kvinnor i det israeliska parlamentet än vad det gör i över hälften av parlamenten i Europa.

I de områden som kontrolleras av den palestinska myndigheten finns varken demokrati, pressfrihet, yttrandefrihet eller religionsfrihet. Det har inte hållits några val sedan 2006. Den palestinske presidenten Mahmoud Abbas är inne på sitt tolfte år, trots att han egentligen har ett fyraårigt mandat. Journalister som kritiserar den palestinska myndigheten blir fängslade och torterade – det finns många exempel på detta.

Den kristna delen av befolkningen har kraftigt minskat, till exempel i Betlehem. Där utgjorde de 60 procent när den palestinska myndigheten tog över på 90-talet, men nu är de färre än 15 procent.

Judar uppmanas att inte gå in i områden som kontrolleras av den palestinska myndigheten då deras liv då skulle vara i fara. Detta står i stark kontrast till att tiotusentals palestinier åker in i Israel varje dag utan någon som helst fara.

Sedan finns det nyligen gjorda undersökningar som visar att man i de israeliska skolorna lägger stor tonvikt vid att stödja fred mellan judar och araber. Men i den palestinska myndighetens skolor är det precis tvärtom. I 78 palestinska läroböcker för årskurserna 1–12 nämns inte ens ordet fred.

Sverige har, enligt min uppfattning, en plikt att agera, vara en tydlig röst – och ställa motkrav. För året 2015 var Sverige den 6:e mest generösa givaren till Unrwa, United Nations Relief and Works Agency for Palestine Refugees in the Near East. Sverige gav totalt under året ca 45 430 000 USD, det vill säga närmare 400 miljoner kronor.

För dessa pengar gör Unrwa en rad insatser, däribland utbildning. Unrwa skriver på sin hemsida att man har en utbildningskår om totalt 21 924 anställda. Dessa anställda, däribland lärare, är aktiva i totalt fyra länder, Palestina är ett av dem.

Vilka skolböcker som Unrwa använder är upp till värdlandet. Utöver detta har Unrwa möjligheten att lägga till sina egna böcker för att nyansera bilden och föra fram åsikter som tolerans, icke-våld och mänskliga rättigheter.

Då den palestinska myndigheten 2006 presenterade sina nya läroböcker för gymnasiet stod det klart att syftet inte är att utbilda för fred och samexistens med Israel. I stället talar böckerna om hur Israel inte har någon rätt att existera och att det palestinska kriget mot Israel är en evig islamisk kamp. Vanligt förekommande i läroböcker är att Israel är helt raderat på kartan över området. Kartan föreställer endast Palestina, och israeliska städer är angivna som palestinska städer.

Då Sverige är en av Unrwas största bidragsgivare borde Sverige kunna ställa tämligen stora krav på att organisationen redovisar vart givarens pengar går och till vad de används. Om det är så att en läroplan används där man för fram våldsförskönande saker och antisemitism och att skolböcker som används lär ut att Israel ska utplånas torde det vara väldigt problematiskt.

I artikel 26 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, punkterna 1 och 2, står att var och en har rätt till utbildning. Utbildningen skall syfta till att utveckla personligheten till fullo och till att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna. Om barn lär sig att martyrskap är någonting vackert, att Israel ska utplånas och att hata judar rimmar ju detta tämligen illa med att främja förståelse, tolerans och vänskap mellan alla nationer, rasgrupper och religiösa grupper.

Tyvärr har det blivit värre. Våren 2017 gjorde UN Watch en rapport där man granskade 78 palestinska skolböcker för årskurserna 1–12, och där fanns inte ordet fred med över huvud taget. Staten Israel, med ett enda undantag, finns inte ens på kartan.

I stället har man en rad texter som uppmuntrar och glorifierar våld och jihad. Detta är roten till den antisemitism som finns där. I den officiella palestinska myndighetens barnprogram sägs det tydligt att judar är svin, grisar eller råttor.

UN Watch tog fram en rapport hösten 2016 där 40 alarmerande nya exempel där Unrwas lärare i Gaza, Libanon, Jordanien och Syrien på Facebook hyllar jihadistterrorism och antisemitism och förnekar Förintelsen. Det finns också en rad exempel där lärare hyllar Hitler.

Fredsprocessen kan inte fungera om man i den palestinska skolan inte nämner Israel och fred över huvud taget.

Sammanfattningsvis, Sverige är en av världens viktigaste biståndsgivare, något vi kan vara stolta över. Men i vår iver att hjälpa får vi inte bli naiva. I Sverige bedriver regeringen ett arbete mot antisemitism, och det är bra. Men ska vi komma framåt i fredsprocessen mellan Israel och den palestinska myndigheten måste vi se den grova antisemitism som förekommer redan i barnprogrammen och finns i skolböckerna. Vi vet att det var exakt så på Nordirland. Det var när hatpropagandan togs bort som fredsprocessen kunde komma någon vart.

Nyligen godkände president Mahmoud Abbas den palestinska budgeten för 2018.En budget av vilken sju procent går till betalning av fängslade terrorister och deras familjer. 2017 avsattes mer än motsvarande 2,5 miljarder kronor för ändamålet.

På senare tid har ett antal utländska biståndsgivare kritiserat det här stödet.

Så har exempelvis Storbritanniens biståndsmyndighet stoppat vissa utbetalningar i avvaktan på utredning. Även Norge, Danmark och Tyskland har agerat. Och i USA har kongressen just godkänt en lagstiftning som kan stoppa det amerikanska biståndet tills dess att palestinierna slutar att betala ut ersättning till terrorister. Vad gäller det svenska palestinska biståndet, via EU, finns inga restriktioner. Under EPP:s kongress i november ställde sig partigruppen bakom Kristdemokraternas resolution  om att agera mot den Palestinska myndighetens människorättsbrott och tydligare koppla biståndet till krav på respekt för mänskliga rättigheter. Kristdemokraterna driver nu därför tillsammans med övriga partier att EU:s bistånd till de palestinska institutioner som är ansvariga för tortyr och godtyckliga arresteringar ska dras in. Att Europas största partigrupp, EPP Kristdemokraterna, nu kommer driva frågan om fryst EU-bistånd till den palestinska myndigheten är därför ett viktigt steg i rätt riktning. Visst ska vi hjälpa det palestinska folket som genom åren levt under svåra omständigheter på grund av korrumperade politiska ledare – det ligger även i Israels intresse. Sverige kan kunna göra en skillnad i Mellanöstern om vi vill det – och det genom att EU ställer motkrav.

Yrkande: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige omgående bör verka för att EU villkorar biståndet till den palestinska myndigheten som Sverige bidrar till och tillkännager detta för regeringen.

Magnus Oscarsson och Mikael Oscarsson (båda KD)

Riksdagsmotionen (2018/19:613) inlämnades i november 2018