Aktuella nyheter om Israel
Israel måste göra vad som krävs för att skydda sina gränser
- Martin Blecher
TEL AVIV — Det är brukligt att man antar en ursäktande ton när ett större antal människor dödats, som nu i Gaza. Men jag försöker undvika att vara skenhelig, och säger istället, helt kallt: Israel hade en tydlig målsättning när man sköt - och ibland dödade - de välorganiserade ”demonstranterna” nära den israeliska gränsen. Israel var fast beslutet att förhindra dessa personer - varav en del antas ha varit beväpnade - från att korsa gränsen som separerar Israel från Gaza. Detta mål uppnåddes.
Det är förstås aldrig glädjande när människor dör. Jag känner å andra sidan ingen anledning att delta i något naivt sörjande. Att säkra gränsen var viktigare än att undvika dödsoffer, och Israel lyckades säkra gränsen.
Det kan vara svårt att förstå varför tusentals Gazabor valde att ta sig mot gränsavspärrningarna, trots att de varnats för att det vore förenat med livsfara.
Ursäkterna och förklaringarna är många: Aktiviteten kallades för en ”march of return”, vilket förmodades vara ett försök av palestinska flyktingar att återvända till sina ursprungsorter inne i Israel; I många nyhetsrapporter kopplades den till invigningen av USA:s ambassad i Jerusalem; den förklarades med oönskade levnadsvillkor i Gaza, och bristande hopp om förbättringar; den sades vara kopplad till konflikter i palestinsk ’inrikespolitik’ och den styrande terrorgruppen Hamas behov av att få bort fokus från sina egna många misslyckanden.
Alla dessa förklaringar kan i viss mån ha varit giltiga, men de förklarar inte varför folk deltog i demonstrationerna.
Folket i Gaza trodde förstås inte på allvar att Israel skulle ge dem någon ”rätt att återvända” ifall de bara var tillräckligt många demonstranter. De insåg förmodligen också att USA knappast skulle ompröva sitt beslut att flytta ambassaden till Jerusalem. Och de visste att det krävs något mycket större än en marsch för att förbättra de ekonomiska förhållandena.
Så varför marscherade man, och varför dödades en del av deltagarna?
De marscherade eftersom de är desperata och frustrerade. Eftersom Gaza nästan kan vara som ett helvete. De marscherade mot Israel eftersom de ogillar Israel, och eftersom de inte kan marschera mot någon annan. Israel upprätthåller en blockad mot Gaza, bombar det ibland, och är fortfarande ihågkommet som en ockupationsmakt. Israel är också ett land vars bildande medfört att många palestinier idag uppfattar sig som flyktingar. De marscherade mot Israel eftersom alternativet hade varit att i stället marschera mot Hamas, en regim som genom sin ideologi och sina handlingar får Gaza att lida. Men om folk hade vågat vända sig mot Hamas hade mängder av dem dödats.
Israel har en ”soft belly”. Till skillnad från övriga Mellanöstern delar landet de grundläggande västerländska värderingarna, och försöker således minimera antalet skadade och döda. Israel har också en imponerande militär styrka, så det är lätt att beskylla dem för ”oproportionerliga svar”. Det är förstås också ett land som skulle kunna lyfta blockaden av Gazaremsan.
Israels kritiker tenderar att blanda ihop två saker när man nu klagat på dess agerande. Varför sköt Israel istället för att på andra sätt hindra folk från att korsa gränsen? Och varför isolerar Israel Gazaremsan, så att den ekonomiska situationen blir så svår, och dess befolkning så desperat? Dessa frågeställningar måste bemötas var för sig, eftersom den ena - beskjutningen - är taktisk, och den andra, isoleringen, är strategisk.
Låt oss inleda med obestridliga fakta: Marscherna var åtminstone delvis orkestrerade av Hamas. Och enligt Hamas var de flesta av dem som dödats av Israel medlemmar i Hamas. Detta var ingen fredlig protestaktion. Detta var en provokation som utfördes av en känd terrororganisation. Därför hade Israel inget annat val än att hantera aktionen som ett försök att inte bara kränka den territoriella integriteten, utan även attackera Israel.
Israel måste vidta skyddsåtgärder för att inte dess soldater och befolkning skall dödas eller kidnappas. Man var tvungna att se till att inte hela södra Israel skulle behöva stängas ner efter en inströmmning av tusentals palestinier, där samtliga infiltratörer skulle behöva lokaliseras och gripas. Israel antog - på goda grunder - att det skulle bli ännu värre om man släppte in protestanterna över gränsen för att först senare ta hand om dem: Hamas krigare, utklädda till demonstranter, skulle skada israeler.
Frågan om Israels policy mot Gaza i stort kvarstår förstås. Men svaret är ingen hemlighet: Israel drog sig tillbaka från Gaza för över ett decennium sedan. Allt man vill ha från Gaza är lugn och ro. Men det man får från Gaza är något helt annat: det är ett försök av Hamas att bygga en bas för för sitt våld mot Israel. För att förhindra detta måste Gaza isoleras tills dess ledare byts ut, eller tills dess de inser att kriget mot Israel skadar deras egen befolkning mer än det skadar israel. Och ja, detta innebär att folk i Gaza lider mer än de skulle behöva - inte på grund av Israel, utan på grund av Hamas.
Det skulle vara oärligt av mig att låtsas som om palestiniernas välbefinnande stod överst på min prioriteringslista. Jag vill framförallt ha det som är bäst för Israel, och jag förväntar mig att min regering gör en liknande prioritering. Ändå tror jag att Israels nuvarande Gaza-policy i slutänden gynnar inte bara Israel utan även palestinierna.
Policyn gynnar förstås inte de palestinier som drömmer om ett ”återvändande”, eller med andra ord att Israel försvinner. Men Israels policy utgör den enda vägen framåt för dem som har mer realistiska förväntningar. Gazas folk har det eländigt. De förtjänar sympati och medlidande. Men föreställningen att det är Israel som skall lösa deras problem kommer bara att förvärra deras misär. En sådan förväntan gör bara att det dröjer ännu längre innan de gör vad de måste för att hjälpa sig själva.
Det finns två skäl till detta: för det första måste det stå klart att Hamas alternativ utgör en återvändsgränd. Bara då kommer palestinierna att ge upp den utsiktslösa striden för saker de inte kommer att kunna uppnå (”återvändande”, kontroll över Jerusalem, eliminering av Israel), och istället kämpa för saker som kommer att gynna det egna folket. Om Hamas skulle belönas för att man organiserar våldsamma demonstrationer, om pressen på Hamas skulle minska på grund av demonstrationerna, så skulle följden bli ännu fler demonstrationer - och därmed ännu mer blodsutgjutelse, främst av palestinskt blod.
Och för det andra så är det bara ett Israel som upplever säkra gränser som kommer att kunna föra seriösa fredssamtal med palestinierna. Som Ehud Barak, den tidigare premiärministern som nu är kritisk mot den sittande regeringen, uttryckte det: “Those who believe in having separation from the Palestinians, getting into a peace agreement, having borders — you have to make clear that borders are respected.”
I judiska Midrash återfinns ett berömt, om än inte helt lättsmält, talesätt som går ungefär så här: ”Those who are kind to the cruel end up being cruel to the kind”*. Det kan låta hårt så här i samband med scenerna från Gaza, och kan kännas problematiskt för välmenande personer vars instinkt är att alltid sympatisera med den svagare sidan i varje konflikt. Men ibland finns det inget bättre alternativ än att vara klar och tydlig, att dra upp en gräns som inte får passeras av dem som vill skada Dig. Och att om nödvändigt försvara denna gräns med eldkraft.
Shmuel Rosner
Shmuel Rosner (@rosnersdomain) is the political editor at The Jewish Journal, a senior fellow at the Jewish People Policy Institute and a contributing opinion writer.
Debattartikel publicerad i New York Times 18 maj 2018 Israel Needs to Protect Its Borders. By Whatever Means Necessary.
*) Skrivningen från Talmud har flera möjliga tolkningar, men vad jag förstår går de i huvudsak ut på att förmodad ”snällhet” kan ge oönskade följder. Dessa kan vara till men även för mottagaren. Som när eftergifter stärker ett i grunden destruktivt beteende. Flera tolkningar inkluderar också vikten av att göra skillnad på gott och ont. /Red anm.
Lägg ner stödet till terrorverksamheter
- Martin Blecher
Debattören: Sverige behöver en ny Mellanösternpolitik – och värma upp relationen till Israel
DEBATT. Till följd av de Hamassponsrade provokationerna i Gaza, med djupt tragiska dödsfall som följd, har den nödvändiga debatten om biståndet till den Palestinska myndigheten och olika palestinska organisationer hamnat i skymundan. Debatten tog fart efter att den palestinske presidenten, Mahmoud Abbas, slagit fast att den bakomliggande orsaken till Förintelsen inte var antisemitism, utan judarnas eget uppträdande.
Givet att antisemitism, terrorstöd och vägran att erkänna staten Israel utgör de avgörande hindren för fred i den israelisk-palestinska konflikten, blottlägger Abbas vedervärdiga synsätt ett moraliskt bankrutt ledarskap.
Att från svensk sida fortsatt driva en Mellanösternpolitik utan tydliga krav på den palestinske presidenten och hans gelikar borde av den anledningen vara omöjligt.
Den viktiga granskning av biståndet till palestinska områden som Aftonbladet publicerat, (11/5 2018), visar hur svenska skattepengar under lång tid använts i fel syfte. Exempelvis visar tidningens genomlysning att den rödgröna regeringen via biståndsorganet IHL,Human Rights and International Humanitarian Law Secretariat, förmedlat stora belopp till mer eller mindre öppet antisemitiska organisationer, vissa av dem med koppling till terrorstämplade PFLP.
Pengarna från Sverige sägs ha använts för att stödja det palestinska civilsamhället, men har i själva verket gått till hätska utfall mot det judiska folket och kampanjer för omfattande bojkott av Israel.
IHL:s utbetalningar till palestinska organisationer med ickedemokratiska värderingar har lett till att ett antal biståndsgivare dragit öronen åt sig. Så har exempelvis Danmark fryst sina utbetalningar, det skedde efter att biståndspengar använts till ett ungdomscenter uppkallat efter en palestinsk terrorist och massmördare. Av liknande skäl har även biståndsgivare som Norge, Schweiz och Nederländerna fryst eller avvecklat sitt stöd till IHL. Från den svenska regeringen finns dock inga som helst restriktioner.
Vad detta beror på, vilka bedömningar som ligger bakom det faktum att spridande av antisemitism och glorifiering av terrorism inte är skäl nog att ompröva svenskt bistånd, är dessvärre höljt i dunkel.
Av Aftonbladets granskning framgår att tidningens medarbetare under flera månader sökt svar från biståndsminister Isabella Lövin och utrikesminister Margot Wallström, men förgäves.
I stället är det en politisk tjänsteman, en av utrikesdepartementets statssekreterare, som skickas fram för att svara.
Vederbörande tillstår att det finns ”problem” när det gäller demokrati i palestinska områden, men duckar det faktum att svenska biståndspengar går till organisationer som sprider antisemitism.
Samma sak hände hösten 2017 när jag lyfte fram problemet i en debattartikel i Göteborgsposten; trots fakta och flera exempel blev svaret ett intetsägande uttalande om att ”alla organisationer måste respektera mänskliga rättigheter”.
Förutom omfattande bilateralt stöd ger den svenska regeringen direktstöd till den palestinska myndigheten via EU. Det är väl känt att en avsevärd del av den palestinska budgeten varje år går till löner och ersättningar till terrordömda palestinier och deras familjer.
Till detta kommer att uppföljningen av EU-biståndet generellt sett är mycket bristfällig. Exempelvis uppmärksammade det Jerusalembaserade forskningsinstitutet IMPACT-se nyligen att EU-medel finansierar ett nytt och djupt antisemitiskt undervisningsmaterial för palestinska skolbarn. Materialet innehåller formuleringar om att ”Israel ska avlägsnas från kartan” och att jihad är ”den högsta meningen i livet”. Till och med matematik lärs ut med hjälp av exempel som uppmuntrar till våld mot judar.
Det är ingen tvekan om att den palestinska befolkningen, inte minst i Gaza, lever under svåra omständigheter, det är heller ingen tvekan om att vi från Sverige och EU ska stödja svårt utsatta palestinier. Men skattebetalarnas pengar ska aldrig gå till spridande av antisemitism och stöd till terrorism.
Efter Aftonbladets granskning och de ansvariga statsrådens märkliga agerande är det uppenbart att det behövs en ny svensk Mellanösternpolitik.
De raserade relationerna till Israel måste återuppbyggas, kampen mot antisemitismen prioriteras och biståndet till palestinska områden frysas tills Israelhat och terrorstöd upphör.
Kristdemokraterna ser detta som en central del av en ny alliansregerings utrikespolitiska dagordning. Att inte ställa krav på den palestinska ledningen är att svika ett politiskt ansvar, både för det palestinska folket och för skattebetalarnas pengar.
Lars Adaktusson
Europaparlamentariker (KD)
Debattartikel publicerad i Aftonbladet 15 maj 2018
https://www.aftonbladet.se/debatt/a/Mgk5eK/lagg-ner-stodet-till-terrorverksamheter
- - -
3b. Problemet är hatet mot Israel, Lövin
av: Lars Adaktusson
SLUTREPLIK. I tisdags påpekade jag på Aftonbladets debattsida att stora delar av de svenska biståndsmedlen till palestinska områden vidgar klyftan i den djupa arabisk-israeliska konflikten, och alls inte bidrar till fred och försoning.
Aftonbladet har nu publicerat en replik från Sveriges biståndsminister Isabella Lövin (MP). Att hon alls replikerar, ska hon ha beröm för.
Såväl utrikesministern som biståndsministern har nämligen fram tills nu ignorerat den omfattande nationella och internationella kritiken mot svenskt och europeiskt bistånd.
Tyvärr förblir frågorna obesvarade. Hur kommer det sig att Sverige som enda land valde att inte frysa eller upphöra att förmedla bistånd via IHL(Human Rights and International Humanitarian Law Secretariat) i takt med avslöjanden om mottagarna? Norge, Danmark, Nederländerna och Schweiz valde alla att reagera efter avslöjanden om att IHL förmedlat stöd till judehat och terrorglorifiering, och avbröt eller ställde in stöd i förtid.
Vilken insikt anser sig biståndsministern besitta om detta som grannländerna saknar? Om detta väljer Lövin att tiga.
Inte heller vill Lövin adressera det faktum att den Palestinska myndigheten med EU-stöd ger pengar till terrordömda och deras familjer.
Ej heller att det nyligen framkommit att ett nytt skolmaterial för palestinska barn, helt finansierat av EU, inte bara innehåller antisemitism, utan rena uppmaningar till militant jihad och att ”avlägsna Israel” från kartan.
Att det är en svår situation såväl på Västbanken som i Gazaremsan, som Lövin ägnar större delen av sin korta replik åt att understryka, är jag den första att skriva under på. Men hur situationen skulle förbättras av hatindoktrinering av skolbarn eller finansiering av organisationer med anknytning till internationellt terrorstämplade PFLP har Lövin inga svar på.
Det största hindret mot fred och frihet i regionen är uppviglingen till våld, stödet till terrorismen, den djupa antisemitismen och hatet mot Israel. Sverige måste ha en biståndspolitik som präglas av den insikten.
Lars Adaktusson,
Europaparlamentariker (KD)
Debattartikel publicerad i Aftonbladet 18 maj 2018
Perspektivlöst i SVT:s debattprogram
- Martin Blecher
Eric Rosén, från Politism, menar i i kvällens Opinion Live, i en diskussion om situationen i Gaza och Israels försvar av sin gräns, ”att andra länder skulle försvara sig, men att man skulle inte ta till samma fruktansvärda övervåld”. Till saken hör att inget annat land, inget annat folk, är omgivet av så många hatiska och blodtörstiga fiender. Om en grupp människor stod utanför Sveriges gränser och ropade att de vill ”slita ut svenskarnas hjärtan” så hoppas jag att den svenska staten och militären avvärjer hotet. Militären skulle förvisso vara tvungna att göra det i enlighet med diverse fluffiga ord i olika värdegrundsdokument, men när den biten väl är avklarad så hoppas jag att staten fullgör sin plikt och skyddar oss. Det är statens roll. Men när det kommer till Israel har många oerhört ha svårt att förstå att samma princip gäller där. Den israeliska staten, med den israeliska militärens olika grenar till sitt förfogande, har som en av sina kärnuppgifter att skydda sina medborgare.
Nio barn under 16 år har dödats, säger programledaren. Det gör självklart ont i hjärtat. Inget barn ska gå ett sådant öde till mötes. Det är beklagligt! Men den lika adekvata frågan som programledaren, eller journalister och debattörer för den delen, skulle kunna ställa men som de inte ställer, är hur många barn som skulle dödas, inom sannolikt loppet av bara några timmar, om Israel inte skyddade sin gräns och Hamas tilläts korsa gränsen.
Rosén kallar det som händer för massmord. Vi talar om 60-talet döda, varav 50 av de tillhör Hamas enligt flera källor, däribland Hamas själv. Det finns en stor fara i att devalvera sådana kraftiga ord som "massmord" på innebörd. Vad gäller ”övervåld” och ”massmord” får man vidare ha i åtanke att den israeliska militären delade ut information, på arabiska, om riskerna med att närma sig stängslet, uppmanade Gazaborna att inte låta sig luras av Hamas, och har därtill i första hand använt sig av gummikulor och tårgas för att få människor att inte närma sig stängslet och förstöra säkerhetsinfrastrukturen. Vilka alternativ kvarstår när inget av det fungerar? Dialogpoliser? Att bjuda på kaffe och bulle? Ordna seminarier och panelsamtal? Göra utredningar och skriva rapporter?
Grundproblemet är Israels blockad av Gaza, sägs det vidare i programmet. Gazaborna har under de senaste tre veckorna förstört sin sida av Kerem Shalom-passagen, som används för att föra in bland annat humanitär hjälp, medicin, diverse förnödenheter, byggmaterial, bränsle och annat som behövs på bland annat sjukhusen, inte mindre än två gånger. Senast idag hindrade Hamas israelisk hjälp, som Gazaborna behöver, att nå fram. Notera alltså att samma Israel som är utsatt för Hamas angrepp, retorik, och våldsromantik, erbjuder sin fiende hjälp. Det är mer än tillbörligt fräckt att lägga skulden för den humanitära situationen på Israel.
Blott de som aldrig upplevt ljudet av sirener som varnar för fallande raketer, eller aldrig sett krigets fasor och kraften i en fiendes hat, kan, på behörigt avstånd, moralisera om situationen och Israels hantering av den.
Anosh Ghasri
Frilansskribent. Krönikör på Nya Wermlands-Tidningen och Dagens Samhälle. Tidigare kolumnist på GP.
Publicerat på skribenten egen facebooksida kvällen den 17 maj 2018.
Medier och politiker förringar Hamas ansvar
- Martin Blecher
Hamas har både välkomnat och orkestrerat protesterna i Gaza och förvandlar omkomna medmänniskor till brickor i ett cyniskt spel. Detta till trots förringas Hamasledningens ansvar av de flesta medier och politiska företrädare, bland andra Margot Wallström. Det skriver Lars Adaktusson (KD), Europaparlamentariker och ordförande i Vänskapsförbundet Sverige-Israel.
"Säkerhetsrådet uttalar sin avsky och sorg över dödandet av palestinska civila som utövat sin rätt till fredliga protester."
Att Sverige tillsammans med länder som Tyskland och Storbritannien ändå ställer sig bakom kravet på en oberoende utredning är begripligt, Israels rätt att försvara sin gräns ska självklart ske med proportionerliga medel. Samtidigt finns anledning för den svenska regeringen att fråga sig varför USA just vid detta tillfälle använde sitt veto.
Svaret är att resolutionstexten så som den är formulerad omöjliggör en utredning som präglas av just oberoende. Redan på förhand slås fast att de individer som deltagit i demonstrationerna i Gaza har ägnat sig åt "fredliga protester". Den som under de senaste sex veckorna följt det som kallas återvändandemarschen inser att bilden är mer komplicerad än så. Redan den 30 mars, när de första massprotesterna spårade ur, angavs tonen för protesterna. Inför församlade Gazabor tog Hamasledaren Yahya Sinwar till orda och förklarade:
"Detta kommer att fortsätta tills gränsen är utraderad. Om du är hungrig, ät israelernas levrar."
Att uttalanden av den karaktären är förenliga med en "fredlig protest" är milt uttryckt svårbegripligt. Lika svårbegripligt är det att etablerade medier som Dagens Nyheter och Sveriges Radio väljer att beskriva den värsta protestdagen hittills som en "familjedag" vid gränsen. Eventuella frågetecken kring de egentliga avsikterna med protesterna borde om inte annat ha rätats ut av Hamasledarens eget klargörande:
"Vi ska rasera gränsen och slita hjärtat ur deras kroppar."
Till bilden av Hamas egentliga uppsåt och strategi hör även byggandet av tunnlar in i Israel. Underjordiska gångar har på senare år blivit allt vanligare och tanken är inte att de ska användas som kylda jordkällare för de läskedrycker som enligt DN och SR serverades under "familjedagen". Syftet är att möjliggöra för Hamas att ta sig in på israeliskt territorium och attackera befolkningen, det vill säga de oskyldiga civila som i extremismens föreställningar betraktas som "legitima mål".
I förhör med palestinier som gripits efter upploppen i Gaza har framkommit att Hamasledningen beordrat egna attentatsmän att hålla sig på avstånd från de pågående demonstrationerna – på grund av risken att skadas. Enligt uppgift är det i stället palestinska ungdomar, vissa betalda för uppdraget, som försökt forcera gränsen och på det sättet öppna upp för mer tränade och beväpnade terrorister att ta sig över till den israeliska sidan.
Mot dessa uppgifter kan invändas att källan är israelisk. Icke desto mindre är det ett faktum att Hamas både välkomnat och orkestrerat de pågående protesterna och att målet för organisationen är att skada och på sikt utplåna staten Israel. Det är mot den bakgrunden som uppgifterna om tillvägagångssätt och syften ska ses, det är mot den bakgrunden som ansvaret för förlorade människoliv ska fördelas.
Varje förlust av människoliv är en tragedi. Varje palestinsk familj som i dessa dagar sörjer en älskad familjemedlem ska mötas av respekt, empati och medmänsklighet. Samtidigt är det uppenbart att ledningen för Hamas har ett annat synsätt. Av förvridna proklamationer om hur organisationens anhängare "älskar döden mer än livet" följer att omkomna medmänniskor förvandlas till användbara brickor i ett cyniskt spel.
Detta till trots är det uppenbart att Hamasledningens ansvar i dag förringas av de flesta medier och politiska företrädare. Så nämns till exempel inte Hamas överhuvudtaget i den svenska utrikesministerns officiella kommentar angående händelserna i Gaza. Detta är kontraproduktivt, det är oprofessionellt och det illustrerar på ett närmast övertydligt sätt Margot Wallströms oförmåga att göra balanserade bedömningar när det gäller den israelisk-palestinska konflikten.
Sveriges regering efterlyser en oberoende och transparent utredning av det som skett i Gaza. Ska en sådan utredning vara meningsfull är det nödvändigt att utgå från de grundläggande problemen; uppviglingen till våld, stödet till terrorismen, den djupa antisemitismen och hatet mot Israel. Resultatet blir annars givet på förhand, precis som i fallet med den nyligen stoppade FN-resolutionen.
Lars Adaktusson (KD)
Europaparlamentariker, ordförande i Vänskapsförbundet Sverige-Israel
Debattartikel publicerad i SvD 17 maj 2018
Problemet med för få dödade judar
- Martin Blecher
De senaste dagarna har ett återkommande problem fått förnyad aktualitet: det har dödats alldeles för få judar. På gränsen mellan Israel och Gaza dödades över 60 palestinier i måndags och många, många fler skadades när uppemot 40,000 människor deltog i den så kallade “återvändarmarschen”, vars uttalade syfte var att “bryta ner gränsstaketet och riva ut deras hjärtan”. Den absoluta merparten av deltagarna höll sig på säkert avstånd från gränsstaketet och demonstrerade fredligt, precis som de hade fått instruktioner om att göra via flygblad från Israels försvarsstyrkor (IDF), och klarade sig därför undan oskadda. Mindre grupper av mer hugade protestdeltagare beväpnade med påkar, knivar, köttyxkor, brandbomber, improviserade granater och skjutvapen försökte dock bryta sig igenom gränsstaketet med hjälp av avbitartänger. IDF:s soldater hade fått order om att bara öppna verkanseld mot de som försökte bryta sig igenom gränsstaketet, samt mot de som försökte attackera dem med våld. Den mycket höga palestinska dödssiffran (62 i skrivande stund), liksom det ännu större antalet skottskadade (över 1300 enligt det Hamas-kontrollerade hälsodepartementet) visar att en ansenlig minoritet av palestinierna på plats inte ägnade sig åt fredliga protester, utan snarare utgjorde förtrupper av den planerade massinfiltrationen, vars uttalade mål alltså var att riva ut hjärtat ur kroppen på alla israeler de råkade stöta på. Flera israeliska samhällen ligger mindre än en kilometer från platser där infiltrationsförsök gjordes, så man kan utan svårighet föreställa sig vilka scener som hade utspelat sig där om den våldsamma palestinska mobben hade varit framgångsrik.
Problemet var bara att de inte lyckades döda en enda jude. Endast en IDF-soldat uppges ha skadats under hela måndagen, av en sten som slungats från Gaza, men hans skador var endast lindriga. Omvärldens reaktioner har därför med få undantag varit djupt kritiska, inte minst från Sverige, där utrikesminister Margot Wallström i ett uttalande visserligen tillstod att Israel har rätt att försvara sina gränser, men ändå stark antydde att IDF:s våldstillämpning hade varit oproportionerlig. Hon efterlyste även en oberoende granskning av de dödliga protesterna. Carl Bildt däremot, Sveriges före detta utrikesminister som twittrar lika intensivt som USA:s president Donald Trump, brydde sig inte ens om att medge att Israel har rätt till självförsvar när han beklagade sig (på Twitter, givetvis) över att USA lade in sitt veto i FN:s säkerhetsråd mot en resolution som föreslog en oberoende utredning av de dödliga protesterna. I sitt beklagande citerade hans Louis Charbonneau, företrädare för den tvångsmässigt israelhatande organisationen Human Rights Watch, som anklagade IDF för “kalkylerat dödande av protestdeltagare” och “övergrepp”. Bildt påpekade att “alla andra vill ha en utredning – av självklara anledningar”.
På en punkt har Carl Bildt förstås rätt: USA:s FN-ambassadör Nikky Haley var den enda personen i säkerhetsrådet som tog Israel till försvar. Hon lade skulden för de palestinska dödsfallen på Hamas, som hade uppviglat protestdeltagarna och vars medlemmar aktivt deltog i attacker mot israeliska soldater. IDF:s agerande hade i själva verket varit synnerligen återhållsamt, menade Haley, och vände på resonemanget för att försöka få sina kollegor att förstå Israels position. “Vem av oss här skulle acceptera den här typen av aktivitet vid våra gränser?” frågade hon retoriskt, innan hon svarade sig egen fråga: “Ingen skulle göra det. Inget land i den här kammaren skulle bete sig mer återhållsamt än Israel har gjort”.
Nu är inte detta första gången som världssamfundet skuldbelägger Israel för landets framgångsrika minimering av antalet dödsoffer på den egna sidan. Under kriget mellan Israel och Hamas sommaren 2014 avfyrade Hamas och övriga palestinska terroristorganisationer i Gaza över 4500 raketer mot israeliska städer och samhällen, men lyckades trots detta bara döda sex (6) civila. Detta berodde på att Israel har investerat enorma summor i skyddsrum till sin befolkning och, tillsammans med USA, även i raketförsvarssystemet Järnkupolen, som sköt ner över 700 raketer under kriget. Inte rättvist, tyckte FN:s dåvarande människorättskommissionär Navi Pillay, som kritiserade USA:s investering i Israels utveckling av Järnkupolen. “Den här typen av skydd har man inte försett Gazas befolkning med”, klagade hon. Israel borde alltså ha delat med sig av sitt raketförsvarssystem så att det kunde skjuta ner raketer som Israel avfyrade mot Hamas-installationer i Gaza. ¯\_(ツ)_/¯
Hur förklarar sig då Israel? Oftast behöver Israel inte tänka så mycket på detta, utan bara framlägga uttalanden gjorda av Gazas terroristorganisationer själva. Igår tisdag framförde exempelvis Hamas-företrädaren Mahmoud Al-Zahhar följande guldkorn i en TV-intervju: “När vi pratar om ‘fredligt motstånd’ vilseleder vi allmänheten. Detta är fredligt motstånd understött av militära styrkor och säkerhetstjänster.” Och idag onsdag sa Hamas-företrädaren Salah Bardawil i en TV-intervju att 50 av måndagens 62 dödsoffer var medlemmar i Hamas. Islamiska Jihad hade redan tidigare uppgett att tre av deras medlemmar dödades under samma dag. Minst 53 av de 62 dödsoffren, alltså mer än 85%, var således medlemmar i terroristorganisationer, enligt terroristorganisationerna själva.
Nåväl, detta bevisar kanske att Israel har rätt när man hävdar att protesterna inte var fredliga och att man bara öppnar eld mot våldsverkare, men det förklarar inte den synnerligen oproportionerliga fördelningen av dödsoffer mellan sidorna. Här brukar Israel påpeka att juridiskt berättigat självförsvar måste stå i proportion till det hot man är utsatt för, inte till hur mycket våld man har åsamkats. Om Israel exempelvis har identifierat en grupp terrorister som står i begrepp att avfyra en raket från ett bostadsområde har man rätt att försöka förstöra den, även om det innebär att civila i närheten riskerar att dö. Man måste alltså inte låta terroristerna avfyra raketen, invänta nedslaget och sedan räkna antalet israeliska dödsoffer innan man går till attack mot terroristgruppen när den försöker avfyra nästa raket. Man har däremot inte rätt att lägga en bombmatta över hela bostadsområdet och därmed riskera hundratals dödsoffer, eftersom detta inte står i proportion till hotet från en enda raket.
Om man har allt detta i åtanke när man studerar måndagens händelser, där hundratals terrorister med massmord som uttalat mål stormade mot gränsstaketet som om de höll på att utkämpa ett fältslag på 1600-talet, men där de konfronterades av en välbeväpnad och vältränad 2000-talsarmé, då blir det med ens ganska lätt att förstå hur det blev som det blev.
Och hör och häpna, det finns människor i världen som inledningsvis var snabba med att fördöma Israel, men som sedan tog alla dessa uppgifter i beaktande och helt ändrade uppfattning i frågan. “Igår kritiserade jag Israels hantering av protesterna vid Gaza-gränsen”, skrev exempelvis det brittiske parlamentsledamoten Nick Boles på Twitter. “Jag borde inte ha varit så snabb att döma. Vi ser nu att 50 av de dödade var Hamas-terrorister. Israel hade en absolut rättighet att försvara sig mot sådana attacker”.
Hittills har dock varken Margot Wallström eller Carl Bildt kommenterat Hamas medgivanden att protesterna inte var fredliga och att mer än 85% av dödsoffren var medlemmar i terroristorganisationer. Vi måste därför dra slutsatsen att de båda svenska toppdiplomaterna fortsätter att anse att det dödas alldeles för få judar.
Paul Widén
Jerusalem
Publicerat på Paul Widéns egen sida Nyheter från Israel 16 maj 2018
Vi rekommenderar Dig att gå in på Widéns sida för att teckna en prenumeration på hans nyhetsbrev.
Var är vänsterns protestsång mot antisemitism?
- Martin Blecher
Återigen kräver vänsterpartister att demokratin Israel ska portas från att delta i musiktävlingen Eurovision. Vänsterpartiets medlemmar har knappast lika högljutt ropat på bojkotter av diktaturerna Azerbaijan, Vitryssland eller Ryssland som alla har framgångsrika schlagerartister.
Årets Eurovision genomfördes under helgen i Portugals huvudstad Lissabon. Med flest röster utsågs Netta Barzilai och Israel som vinnare av Eurovision 2018 med trallvänliga låten ”Toy” som redan älskas världen över.
Som vanligt ses inte Israels medverkan i det lättsmälta kulturutbytet med blida ögon av den svenska vänstern. Vänsterpartiet i Malmö krävde under söndagen i ett officiellt uttalade att Eurovision Song Contest ska utesluta Israel och israeliska artister ”på humanitära grunder” med hänvisning till Israel–Palestina-konflikten. Under måndagen framfördes samma krav i en debattartikel av Ung Vänsters ordförande och vice ordförande.
Det är inte första gången lokalavdelningen i Malmö är på krigsstigen mot israelisk schlager. När Malmö var värdstad för Eurovision 2013 gjorde Daniel Sestrajcic, dåvarande ordförande för både Vänsterpartiet och kulturnämnden i kommunen, ett politiskt utspel om att Israel skulle portas. Tillsammans med Palestinanätverket i Malmö skrev Sestrajcic till och med en protestsång för att framföra budskapet: ”Israel, vi skyller allt på dig, fångad i apartheid, natt och dag”.
När Hans Linde, som idag är förbundsordförande för Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU), ännu var vänsterpartistisk riksdagsledamot på Göteborgsbänken krävde även han att Israel skulle kastas ut ur Eurovision. Linde hävdade att Israel är en apartheidstat och jämförde demokratin Israel med diktaturens Sydafrika. Han uppmanade till att: ”damma av den strategi som besegrade apartheidregimen i Sydafrika. Det är dags för en kulturell och idrottslig bojkott av Israel”.
Årets vinnare Netta (som är hennes artistnamn) borde omfamnas av den vänster som påstår sig älska acceptans och öppenhet. Hennes smittande segerlåt har ett allvarligt budskap som tydligast framkommer i refrängen, ”I'm not your toy, you stupid boy” (jag är inte din leksak, du korkade kille). Netta uppger att texten är sprungen ur #metoo-rörelsen, om hur kvinnor har funnit styrka att stå upp mot sexuella kränkningar.
Sångerskan, som delvis är uppvuxen i Nigeria, har även ett BMI som överstiger det man vanligen ser hos kvinnor i underhållningsprogram. I sin feministiska slagdänga sjunger Barzilai att hon minsann är vacker och spänner ögonen i publiken. Den "toleranta" vänstern borde inte heller glömma att Israel är det enda land i Mellanöstern där bögar och flator kan kyssas och stolta gå i Prideparader utan att lynchas eller dras inför domstol.
Om man vill kritisera ett lands politiska ledning finns det bättre tillfällen än att attackera ett forum för festligt kulturutbyte som förenar människor över nationsgränser med hjälp av schlager. Förra året drog musiktävlingen närmare 200 miljoner tittare och sannolikt var det inte färre i lördags. De som tävlar är i första hand inte stater utan underhållare som råkar ha olika nationaliteter.
Vänsterpartiets fixering vid Israel i schlagersammanhang tål att granskas. Partiets företrädare har knappast lika högljutt ropat på bojkotter av diktaturerna Azerbaijan, Vitryssland eller Ryssland som alla har framgångsrika schlagerartister.
Vilka strider ett partis medlemmar väljer avslöjar prioriteringar och värderingar. Nyligen påstod den palestinske presidenten Mahmoud Abbas att Förintelsen orsakades av judars bankverksamhet och ”ocker” vilket är en klassisk antisemitisk konspirationsteori. Påståendet fördömdes kraftfullt av både FN och EU:s utrikestjänst för att undergräva staten Israels legitimitet och försvåra en tvåstatslösning. Det är värt att notera att inga protestsånger mot Abbas har hörts från Vänsterpartiet.
Jenny Sonesson
Ledarkrönika publicerad i GP 15 maj 2018
Gratulerar till de 70 åren
- Martin Blecher
I år firar den judiska staten Israel 70 år. Det är ett land som stått och står under många hot, men som utgör den sista garanten för det judiska folkets fortlevnad.
Det borde inte vara lätt att glömma bort den direkta orsaken till att staten Israel finns – Förintelsen. Ändå är det förvånansvärt många som i debatten om Mellanöstern ofta bortser från nazisternas folkmord på 6 miljoner judar. Judarna hade i sin diaspora länge varit förföljda och diskriminerade, och deras lidande kulminerade i den närmast industriella utrotningen under andra världskriget.
Det är lätt att efter det säga ”aldrig mer” men efter 1945 såg världssamfundet ändå till att agera för att det skulle kunna bli verklighet. Detta genom bildandet av en judisk stat i det brittiska mandatområdet Palestina. Om det judiska folket fick ett eget land så fick de också möjlighet att skydda sig själva, och inte som under nästan två tusen år vara utlämnade åt andras välvilja. Nu har inte de gångna 70 åren varit problemfria, med ständigt aggressiva grannar, men ytterst har ändå Israel funnits som en överlevnadsförsäkran.
Enligt den hebreiska kalendern så firades självständighetsdagen – Yom Ha'atzmaut – i år den 19 april. Men enligt vår kalender så blev Israel självständigt den 14 maj 1948, i dag alltså för 70 år sedan. Enligt Förenta Nationernas delningsplan så skulle det bildas två stater, en judisk och en arabisk. Den arabiska sidan godtog dock inte planen och gick samfällt till anfall mot den nybildade staten dagen efter att den första premiärministern David Ben-Gurion utropat självständighet.
Trots sämre utrusning och lägre numerär vann israelerna. Gaza ockuperades av Egypten och Västbanken av Jordanien. Kriget fick till följd att drygt 720 000 araber flydde från Israel, och samtidigt så fördrevs en miljon judar som bodde i arabvärlden. Medan de judiska flyktingarna integrerats i Israel som fullvärdiga medborgare så har flyktingstatusen för de palestinaarabiska flyktingarna och deras ättlingar gjorts permanent i Israels arabiska grannländer. Detta av politiska skäl, för att hålla det internationella trycket uppe på Israel.
Under de följande decennierna utsattes Israel för återkommande angrepp från sina arabiska grannländer, men lyckades slå tillbaka dem varje gång. Efter sexdagarskriget 1967 så fick man kontroll över bland annat Gaza och Västbanken. Under den viktiga försoningshögtiden Yom Kippur i oktober 1973 anfölls landet på nytt och ett tag såg det illa ut, men med snabb amerikansk hjälp lyckades israelerna slå tillbaka anfallet.
Därefter har Israel inte utsatts för något sammanhållet angrepp – grannländerna har lärt sig att israelerna inte går att besegra. Istället har landet angripits genom ombud, som terroristerna i PLO, i Hizbollah i Libanon och i Hamas på Gazaremsan. Israel hotas också av att länder som Irak under Saddam Hussein och Iran under mullorna försöker utveckla kärnvapen.
Under alla sina 70 år har israelerna levt under ett ständigt existentiellt hot från sina fientliga grannar, krig och terrorism. Trots det har man samtidigt lyckats bygga upp ett modernt välfärdssamhälle, fått öknen att blomstra och blivit en av världens mest högteknologiskt framstående nationer. I staten Israel råder frihet och demokrati, också för de israeliska araberna och andra minoriteter. Mångfalden och toleransen är utbredd. Här lever djupt troende ultraortodoxa judar, druser, kristna, muslimer och sekulära. Israel är det enda land i området som har ett Pridefirande.
Därmed inte sagt att allt är bra i Israel, eller på Västbanken. Debatten om detta är även stor i själva Israel. Men den ofta väldigt enögda och Israelnegativa debatten utanför är stötande. Sverige har genom sitt ensidiga erkännande av en palestinsk stat gjort att våra relationer med Israel är på en bottennivå. Förenta Staterna däremot har beslutat att flytta sin ambassad till den israeliska huvudstaden Jerusalem, även om man så klart kan diskutera hur klokt det var diplomatiskt.
Å andra sidan så är det svårt att tro på en så kallad tvåstatslösning där den ena parten vill slänga ut den andra i havet, och där den muslimska befolkningen dagligen matas med grov antisemitisk propaganda. De antisemitiska utfallen nyligen från den palestinska presidenten Mahmoud Abbas, som nu befinner sig i på sitt 13:e år av sin fyraåriga mandatperiod, om judar som ockrare som orsak till Förintelsen bär syn för sägen. Men så handlade ju hans doktorsavhandling från Moskva om ”kopplingen” mellan nazisterna och sionister.
Med sådana grannar tycks freden tycks därför vara långt borta. Men trots det har Israel ändå lyckats över förväntan under sina 70 år. Må det bli många till.
Henrik L BarvåPolitisk redaktör
Ledare publicerad i Nya Wermlands-Tidningen 14 maj 2018
Sverige har en skuld mot det judiska folket
- Martin Blecher
Det är inte regeringens ensidiga stöd till palestinierna som är mest besvärande. Det är oviljan att stå upp för det judiska folket som förskräcker, skriver Marcus Jonsson.
Allt behöver sättas i ett sammanhang. Just därför är det värt att påminna om vad som hände för 85 år sedan. Redan samma år som Adolf Hitler kom till makten genom demokratiska och parlamentariska processer, fick Tyskland sina första anti-judiska lagar. Judar förbjöds att tjänstgöra inom offentliga yrken som lärare, läkare och advokater. Det tyska järnvägsbolaget gick så långt att alla judar avskedades och därtill även alla icke-judar som var gifta med en judisk person.
Två år senare förlorade judarna sitt fullvärdiga tyska medborgarskap. Äktenskap och sexuellt umgänge förbjöds mellan judar och icke-judar. Judar fick heller inte använda den tyska flaggan eller de tyska färgerna.
Dessa åtgärder fick många att lämna Tyskland. Men i takt med en ökad judisk flyktingström skärptes flyktingpolitiken i Europa. Hårdare regler infördes för att stoppa de judiska flyktingarna redan vid gränsen.
Från svensk sida framfördes hösten 1938 ett förslag till Hitlerregimen att den skulle förse de tyska judarna med särskilda pass.
Den svenska polisen hade nämligen svårt att veta vilka tyskar som var judar. Från schweiziskt håll kom en motsvarande propå. Resultatet blev att Tysklands judar fick ansöka om nya pass som utfärdades med ett tre centimeter stort rött ”J” stämplat på första sidan.
Oviljan mot judar var påtaglig. Och den mildrades inte med vetskapen om Förintelsen. När judiska överlevande efter krigsslutet försökte lämna det Tyskland som bestulit dem på allt och nu stod lika sönderslaget som de själva, var tillflyktsorten oklar. Vart skulle de gå?
Sommaren 1947 vädjade utrikesrådet och rättschefen på svenska utrikesdepartementet till den brittiska regeringen. Från svensk sida var man rädd för att många judar sökte en fristad här. Lösningen skulle vara att man inom den brittiska zonen i Tyskland hindrade judarna från att ta sig till Sverige.
Britterna stod själva med utmaningen att hindra judar från att ta sig till det landområde som var under brittiskt mandat och kallades Palestina. Varje månad fick endast 1500 judiska flyktingar invandra. Därför stoppades de 4554 judiska flyktingarna från Europa som med fartyget Exodus försökte ta sig till vad de såg som sitt förlovade land. Britterna förde dem från Haifa tillbaka till Europa. Ingen ville ta emot dem. Inte heller USA. Sensommaren 1947 tvingades de i land i Hamburg.
Detta är en del av vår historia som vi lätt bortser ifrån. Men den behöver medvetandegöras. Särskilt i en tid då europeiska ledares förmåga att stå upp för det judiska folket åter sviktar.
När den palestinske presidenten Mahmoud Abbas håller ett anförande där han gör det judiska folket ansvarigt för Förintelsen är det tyst i både Stockholm och Bryssel. Fördömanden begränsas till några skrivna rader.
Enligt Mahmoud Abbas var det inte antisemitism som utlöste folkmordet på sex miljoner judar, utan det var judarnas sociala beteende och agerande.
Detta är en klassisk skuldbeläggning av offret.
Jämför med en kvinna som blir våldtagen och får höra att det var hennes fel; hon var för lättklädd, uppträdde utmanande eller berusat. Hade kvinnan bara varit annorlunda, hade inte våldtäktsmannens förgripit sig på henne. Det är ett avskyvärt resonemang. Tacksamt nog är den svenska toleransnivån låg mot dylika anmärkningar. Dessvärre är den inte konsekvent.
När utrikesminister Margot Wallström vägrar en intervju med Sveriges största nyhetsbyrå som vill höra den svenska regeringens syn på Mahmoud Abbas uttalande är det en markering. Lika tydlig är markeringen när ingen från regeringen eller ens regeringspartierna vill diskutera Sveriges relation till den palestinska ledningen i SVT Aktuellt. Trots att det finns en stark relation.
Socialdemokraterna har mångåriga band till Mahmoud Abbas och hans parti Fatah, som Stefan Löfven kallade för "Socialdemokraternas kära systerparti" på den socialdemokratiska partikongressen 2013.
Redan i sin första regeringsförklaring offentliggjorde Stefan Löfven avsikten att erkänna Palestina. Ingen annan EU-regering har följt det svenska exemplet.
Samtidigt som Sveriges regering gjorde sitt erkännande, antogs en femårsplan för utvecklingssamarbetet avseende Palestina och biståndet höjdes med 500 miljoner.
Det är inte ett ensidigt stöd till palestinierna som är mest besvärande. Det är oviljan att stå upp för det judiska folket som förskräcker. Och den historiska kontexten gör den svenska regeringens agerande rent av obehagligt.
Vårt land behöver göra upp med sin relation till det judiska folket. Vi behöver försonas.
Marcus Jonsson
Opinionsstrateg, f d chefredaktör Poletik
Debattartikel publicerad i Dagen 11 maj 2018
EU och Sverige måste stoppa biståndet till den palestinska myndigheten
- Martin Blecher
Häromveckan gick den palestinska ledaren Mahmoud Abbas ut i TV och framförde sin syn på historien rörande judarna i Europa. Han sade bland annat att judarna hade provocerat fram Förintelsen genom sin sociala funktion som ockrare och penningutlånare.
Mahmoud Abbas, som nu fullgör det fjortonde året av sin femåriga mandatperiod som Palestinska myndighetens president, har ett pärlband av liknande antisemitiska och förintelseförnekande uttalanden bakom sig, Uttalanden som hade varit brottsliga enligt den svenska lagen om hets mot folkgrupp.
Regeringen Löfven och utrikesminister Margot Wallström hör till det palestinska styrets närmaste vänner internationellt. I oktober 2014 beslöt man om ett kraftigt utvidgat finansiellt bistånd till den Palestinska myndigheten. Sveriges bistånd till Palestina går genom många olika vägar, till exempel via EU:s program PEGASE, men en stor del hamnar ovillkorat direkt i Palestinas budget, främst genom att betala löner för offentligt anställda.
Den palestinska myndigheten använder en mycket stor del av sin budget för att betala ut lön till dömda terrorister som avtjänar fängelsestraff i Israel. Enligt en granskning av den ansedda dagstidningen Washington Post från den 14 mars i år, används motsvarande närmare en miljard svenska kronor varje år för att på detta sätt stödja terrorism.
Det är stötande och vämjeligt att svenska skattebetalares medel används för att hålla en genomkorrupt och öppet antisemitisk diktatur under armarna. Genom att det icke-villkorade biståndet kan användas för att belöna terrorism, så får alla svenskar blod på sina händer.
Allt annat än en frysning av det ovillkorade biståndet till den Palestinska myndigheten innebär ett öppet godkännande av Mahmoud Abbas antisemitism och diktatur. Det är ett hyckleri utan motstycke att såväl regeringen som EU-kommissionen i andra sammanhang säger sig vilja arbeta mot såväl hatbrott som finansiering av terrorism.
Henrik Sundström
Personvalskandidat till riksdagen (M)
Debattartikel publicerad i Bohusläningen 11 maj 2018
Världen borde fira ihop med Mellanösterns enda demokrati
- Martin Blecher
Vi befinner oss i dagarna mellan den 5 iyar enligt den judiska kalendern och den 14 maj, dagar som år 1948 inföll samtidigt. Dessa dagar firar Israel sitt 70-årsjubileum under mottot «Det finns något att vara stolt över.»
Det finns däremot många som inte tycker att Israel bör firas och inte heller är något att vara stolt över. Araberna, inklusive de palestinska araberna tackade nej till en egen stat 1948 och har använt sin egen aggression mot den nyfödda judiska staten som sitt starkaste vapen genom att de framställer sig själva som oskyldiga offer för en västlig kolonialmakt. De benämner den 15 maj som «Nakba» (Katastrofen) och har, genom att sälja in en förfalskad bild av historien, vunnit stora delar av världens sympati.
Det faktum att deras ledande organisationer som Fatah och Hamas öppet deklarerar att målet är att utplåna staten Israel, påverkar otroligt nog lite eller ingenting av stödet de får. Sympatin för Israel blir heller inte märkbart större, även om en av de starkaste militärmakterna i regionen, Iran, målinriktat och systematiskt arbetar för att ödelägga Israel.
Om man skulle fråga en genomsnittseuropé, finns det heller inte mycket att fira när det gäller Israel. BDS-rörelsen som bojkottar och isolerar Israel på så många områden som möjligt, vinner ständigt nya anhängare i väst-länderna. Även om ledaren för BDS-rörelsen, Omar Barghouti, upprepade gånger har uttalat att målet är Israels förintelse och förvränger fakta för att den ska passa hans hatfulla agenda, verkar detta inte störa västliga intellektuella nämnvärt. Man accepterar med förbluffande lätthet påståenden om att Israel är en rasistisk, nazistisk, kolonialistisk apartheidstat; påståenden som en femteklassare med lätthet skulle kunna motbevisa.
FN fyller en viktig roll i spridningen av den negativa bilden av Israel. Även om alla politiker och journalister i väst vet om att de flesta av organisationens olika grenar är i händerna på anti-israeliska och många gånger antisemitiska stater, används inte desto mindre de olika FN-organens resolutioner för att underminera Israels sak. UNESCO till exempel, antar runt tio resolutioner varje år; alla – 100 % - riktade mot Israel. Av FN:s råd för mänskliga rättigheters totalt 135 nationsriktade resolutioner sedan rådet upprättades, har mer än 50 procent riktats mot Israel.
Under åren 2012-2015 gick 86 procent av hela Generalförsamlingens nationsriktade resolutioner mot Israel. Om man alltså skulle ta stora delar av den arabiska världen, Iran, BDS, och FN på allvar, skulle världen vara en bättre plats utan Israel.
Men lyckligtvis för världssamfundet – finns judarna och staten Israel. Staten var ett mirakel då den kom till, och den har fortsatt stå för mirakler sedan dess. På område efter område har israeliska forskare och uppfinnare stått för helt avgörande genombrott som både räddar liv och ökar livskvaliteten hos människor världen runt. Jordbruk, hydrologi, medicin, hi-tech, förnybar energi, säkerhet – Israel går före. Att judarna har klarat av att bygga – och inte minst bevara – Mellanösterns enda demokrati under särskilt svåra förhållanden, är en bragd vi ofta inte förstår att värdesätta.
Men ännu viktigare än allt detta är den judisk-kristna traditionen och inte minst dess människosyn. Vi skulle ha befunnit oss i en mycket mörk tid i historien utan de judiska lärarna och profeterna, så som Mose, Jesaja, Jeremia och Jesus. Sion har blivit ett ljus för hedningarna på många sätt – och den historien är långt ifrån färdig. En sak är säker, världen är en mycket bättre plats på grund av judarna!
Under våren och försommaren firar också Norge, Sverige och Danmark sina nationaldagar.
Traditionerna i dessa länder är olika, men när man sjunger «Ja, vi elsker», «Du gamla du fria» och «Det er et yndigt land», så firar vi något vi är stolta över. Vi hyllar inte våra länder för att de är perfekta. Vi är faktiskt väldigt medvetna om deras fel och brister som vi upplever på daglig basis. Men det finns något att vara stolta över – det är det vi lägger vikt vid en sådan dag. Så är det också med Israel; inte perfekt, men definitivt något att vara stolt över.
Därför, när Israel firar, bör kristna stå i första raden. Vi bör stå där för att avslöja lögnerna om Israel, men inte minst för att påminna världen om Israels sensationella bidrag till världssamfundet. Den som säger något gott om Israel, kan göra det med huvudet högt; Israel är värt att firas!
Roar Sörensen
Israelkommentar publicerad i Världen idag 2 maj 2018
j
Mahmud Abbas tal antyder varför freden uteblir
- Martin Blecher
Enligt den palestinske presidenten Mahmud Abbas var Förintelsen och nazisternas industriella mördande av miljoner europeiska judar inte ett utslag av antisemitism utan en följd av att judarnas "sociala funktion" – att de ägnade sig åt "ocker, bankverksamhet och liknande".
Abbas resonerar med andra ord som antisemiter brukar resonera: judehat är inte en form av irrationell rasism utan en högst naturlig – men möjligen beklaglig – reaktion på vad judar gör och hur judar är.
I talet inför det palestinska nationella rådet i Ramallah i måndags, direktsänt i tv, luftade Abbas också andra klassiska rasistiska teorier, som att judar från Europa inte är riktiga judar, för de är inte "semiter".
Under det han kallade en "historielektion" hävdade Abbas även att Adolf Hitler stödde tanken på en judisk stat i Mellanöstern och att nazistregimen försökte underlätta för tyska judar att emigrera dit, bland annat genom att låta dem ta med sina ägodelar och ekonomiska tillgångar dit. Enligt Abbas stödde Hitler alltså i själva verket den sionistiska saken.
Abbas tal mötte en skur av fördömanden. "Djupt stötande och tjänar inte det palestinska folkets intressen eller fred i Mellanöstern", löd omdömet från FN:s Mellanösternsändebud Nickolaj Mladenov.
Även för Sveriges utrikesminister Margot Wallström (S), som knappast är snar att kritisera det palestinska ledarskapet, blev det för mycket.
Abbas tal innehöll oacceptabla uttalanden, skrev Wallström på Twitter, och fortsatte:
"Sverige och EU engagerar sig fortsatt för att bekämpa alla former av antisemitism och alla försök att ursäkta, rättfärdiga eller trivialisera Förintelsen."
Nu är den här typen av antisemitiska konspirationsteorier inte direkt okänd terräng för Abbas, snarare hans egen bakgård. Redan i sin doktorsavhandling från 1982 hävdade Abbas att den sionistiska rörelsen samarbetade med nazisterna och lät förstå att antalet judar som mördades i Förintelsen överdrivits kraftigt.
Kanske handlar det om något slags projektion i psykologisk bemärkelse från Abbas sida. I själva verket var det palestinierna och deras dåvarande ledare, Jerusalems stormufti Haj Amin al-Husseini, som villigt erbjöd sina tjänster till Hitler och nazisterna, eftersom de enligt muftin hade gemensamma fiender: "engelsmännen, judarna och kommunisterna".
Vid ett möte i Berlin den 28 november 1941 mellan al-Husseini och Hitler försäkrade den senare att nazisterna stod för ett "kompromisslöst krig" mot judarna och att i detta ingick att Tyskland var en aktiv motståndare mot ett judiskt nationalhem i Palestina – alltså det rakt motsatta av vad Abbas hävdar.
Sverige erkände i oktober 2014 Palestina som stat. Målet för det omfattande svenska engagemanget, inte minst ekonomiskt, är att "Palestina ska bli en självständig, livskraftig, sammanhängande och demokratisk stat som lever sida vid sida med Israel i fred och säkerhet".
Om det ska bli möjligt måste till att börja med den nuvarande korrupta regimen – ledd av en 82-årig antisemit vars mandat som president löpte ut för nio år sedan – bort.
Mats Skogkär
Ledare publicerad i Sydsvenskan 3 maj 2018
_ _ _
Se även analysen i Times of Israel:
When the NY Times says Abbas is no partner, something fundamental is shifting
World response to PA head's vile speech shows a growing awareness that peace requires Palestinian recognition of Jewish rights here. That's not to say Israel will get a free pass
"Iran ljög"
- Martin Blecher
Israels premiärminister Binyamin Netanyahu uppgav på måndagskvällen att landets beryktade underrättelsetjänst Mossad nyligen kom över mer än 100000 dokument rörande Irans hemliga kärnvapenprogram. Tillkännagivandet gjordes under en dramatisk direktsänd presentation i försvarshögkvarteret i Tel Aviv, under vilken Netanyahu offentliggjorde en liten del av materialet med hjälp av en PowerPoint-presentation. Dokumenten visar att det iranska ledarskapet i början av 1990-talet tog beslut om att utveckla kärnvapen, att projektet, kallat AMAD, lades ner 2003 i samband med USA:s invasion av Irak, men att de då redan långt gångna planerna bevarades, medan projektets nyckelpersoner fortsatte ansträngningarna under ännu större hemlighetsmakeri. Vissa delar av projektet, exempelvis utvecklingen av långdistansraketer, fortsatte öppet.
Med hjälp av specifika dokument visade Netanyahu hur Iran systematiskt har ljugit för IAEA, den internationella atomenergikommissionen, vars uppgift det är att kontrollera att Iran inte bryter mot ickespridningsavtalet av kärnvapen som landet skrev under 1968 och ratificerade 1970. Netantahu spelade till och med upp ett blott åtta dagar gammalt videoklipp i vilket Irans utrikesminister Mohammad Zarif påstår, “Vi ville aldrig producera en [atom]bomb”. – “Det ville ni visst”, kommenterade Netanyahu. “Det vill ni visst. Det här atomarkivet bevisar det”.
Netanyahus slutsats var att det så kallade JCPOA-avtalet från 2015 mellan världssamfundet och Iran aldrig borde ha slutits. “Iran ålades i avtalet att lägga korten på bordet för IAEA beträffande sitt atomenergiprogram. Detta var ett uttryckligt villkor för genomförandet av avtalet”, förklarade han. Hela avtalet är alltså baserat på en lögn enligt Netanyahu.
Det dramatiska tillkännagivandet kom mindre än ett dygn efter att en syrisk militärbas i närheten av staden Hama attackerades med avancerade bunkerbrytande raketer. Den därpå följande explosionen, som till stor del orsakades av ammunitionen som förvarades på militärbasen, var så massiv att den orsakade ett jordskalv som mätte 2.6 på richterskalan. Uppgifterna om antalet dödsoffer går isär, men flera källor uppger att minst 11 iranska soldater fanns bland de dödade, däribland en högt uppsatt officer. Ingen har ännu tagit på sin ansvaret för attacken, men eftersom Israel har anklagats för att ligga bakom minst två liknande attacker den senaste månaden har landet nu än en gång utpekats som ansvarigt. Händelsen var förstanyhet under större delen av måndagen och bidrog till den mycket spända förväntan som präglade timmarna innan Netanyahus tillkännagivande på måndagskvällen.
Så fort Netanyahus presentation avslutades började kritiska röster höjas mot hans slutsats. Det hans PowerPoint-presentation i själva verket visade var hur viktigt det är att bevara JCPOA-avtalet, menade kritikerna, eftersom det införde begränsningar på Irans atomenergiprogram och därför förhindrar just de planer som Irans atomarkiv beskriver. Ingenting i Netanyahus tal var egentligen nytt, hävdade man vidare: man visste om Irans kärnvapenprogram, hur det lades ner 2003 men sedan fortlevde under andra former därefter. Man antog till och med att Iran inte talade sanning och JCPOA-avtalet drevs igenom just för att man inte litade på Iran.
Det kritikerna dock inte tycks kunna internalisera är att Irans atomarkiv omfattade inte mindre än 150 gigabyte, att det hölls gömt (för att kunna bevaras för framtiden) att det var aktivt (dvs. det växte hela tiden med ny information). Vilket land skulle lägga så mycket tid och pengar på detaljerade instruktioner för hur man bygger atombomber om man inte har för avsikt att förr eller senare… tja, bygga atombomber? JCPOA-avtalet är dessutom tidsbegränsat, och dess restriktioner på Irans atomenergiprogram kommer successivt att upphöra, vissa så snart som 2025. Även om avtalet fungerar just för stunden är det alltså bara en tidsfråga innan Iran kan återuppta ett helt obegränsat atomenergiprogram, bakom vilket man sedan också kan återuppta sitt välutvecklade kärnvapenprogram. Detta har alltid varit den främsta vattendelaren mellan JCPOA-avtalets supportrar och kritiker. Supportrarna framhäver att avtalet framgångsrikt begränsar Irans atomenergiprogram, och därmed också centrala bitar i ett eventuellt kärnvapenprogram. Ingenting som Iran säger eller gör kan rubba deras tilltro till avtalet. Kritikerna framhäver för sin del att avtalet är tidsbegränsat, och att det Iran säger och gör visar exakt vad som kommer att ske när avtalets restriktioner upphör.
Paul Widén
Jerusalem
Se även Paul Widéns text om den svenske utrikesministern och hennes reaktion på president Abbas antisemitiska tal: Margots val
Och när Du ändå är inne på sidan: passa på att prenumerera på Paul Widéns nyhetsbrev från Israel!
Att använda begreppet apartheid för att beskriva palestiniernas situation på Västbanken polariserar och vulgariserar debatten
- Martin Blecher
Som jag ser det utgör bosättningarna ett hinder för fredsprocessen. Det är också en kritik som dagligen framförs i Israel, skriver Ulf Öfverberg, ordförande för Samfundet Sverige-Israel Stockholm.
Feministiskt initiativs EU-parlamentariker Soraya Post har varit på rundresa i Israel och på Västbanken tillsammans med sina partivänner i Europaparlamentet (Aktuella frågor 18/4). Hon vill ha en tvåstatslösning. Det är en idé som samtliga israeliska regeringar sedan år 2000 har omfamnat. Den palestinska ledningen vill också ha det. Och Sveriges utrikesminister, Margot Wallström (S), ville ha det så innerlig att hon 2014 erkände en stat som inte finns, Palestina. Inte hjälpte det.
Problemet är inte israeliska regeringars och palestinska ledningars uttalade stöd för tanken – och ej heller världssamfundets önskan – om en tvåstatslösning. Nej, hindren är fler och mer mångfasetterade än vad Soraya Post ger sken av.
Ockupationen av Västbanken och bosättningarna är inte konfliktens orsak. Den är dess följd. Före 1967 ockuperade Jordanien Västbanken. Då fanns inga israeliska bosättningar där. Men arabstaterna och de palestinska företrädarna vägrade att erkänna Israel, en vägran som funnits ända sedan tiden för Israels bildande, 1947/48.
Bosättningarna på Västbanken är bara en av flera utmaningar för fredsprocessen. Andra omfattande hinder är säkerheten för både israeler och palestinier, de palestinska ledningarnas krav att alla palestinska flyktingar sedan 1948, också barn och barnbarn, ska få ”återvända”, liksom var gränserna ska gå och den palestinska statens grad av självbestämmande, status.
Olika palestinska ledningar har gång på gång missat chanser till fred. 1937, 1947, 1967, 2000, 2001 och 2008 har Israel accepterat och föreslagit en delning av landet. Förslag som de palestinska ledningarna har avvisat.
Den palestinska ledningen är idag upptagen av att slå ner opposition, fängsla fackföreningsledare och kvinnliga aktivister och av rivalitet med terrorgruppen Hamas. Korruptionen flödar och ledningens släktingar sitter på de flesta nyckelfunktioner.
När det kommer till tal om förhandlingar med Israel kräver den palestinska ledningen förhandsvillkor för att förhandla samtidigt som den uppmuntrar och stöder terror mot israeler.
Israel är inte på Västbanken sedan 1967 för att den israeliska staten vill styra över de palestinska områdena, utan för att en rad av fredsförhandlingar där Israel har eftersträvat erkännande och säkerhetsgarantier i utbyte mot att en palestinsk stat, hittills har misslyckats.
När Soraya Post använder begreppet apartheid för att beskriva palestiniernas situation på Västbanken bidrar hon till att såväl polarisera som att vulgarisera debatten. Att Israel bedriver en politik som separerar palestinier och israeler är en följd av konflikten. Till exempel är separationsbarriären, "muren", ett försök att förhindra terrorhandlingar mot israeler. Likadant är det med säkerhetsvägar och vägspärrar. Att det är så kan försvaras eller kritiseras beroende på vilket perspektiv man anlägger men det är inte samma sak som apartheid.
Palestinier på Västbanken, som lyder under israelisk militärlag, har naturligtvis inte samma rättigheter som israeliska medborgare just därför att de inte är israeliska medborgare och inte heller bor på israeliskt område där israelisk lag gäller. Det förändras bara när en fredsöverenskommelse har undertecknats.
Som jag ser det utgör bosättningarna ett hinder för fredsprocessen. Det är också en kritik som dagligen framförs i Israel.
Soraya Post tar upp förhållandena i byn Suriya på Västbanken. Situationen där är lika komplex som kontroversiell. Även i Israel. Rent principiellt kan den – utan jämförelser i övrigt – likna konflikten om den nyligen nedbrända kåtan i Storuman. Länsstyrelsen hävdade att det var ett svartbygge och demolerade den genom att bränna ner den medan ägaren och flera andra påstår att det stått liknande strukturer där sedan 1800-talet – långt innan platsen blev reservat – och att de bara renoverats. Jag har ännu inte noterat att Soraya Post kallat händelserna i Västerbotten för ett exempel på apartheid. Men jag kan ha varit ouppmärksam.
Även om vägen till fred är lång och svår – men inte omöjlig – underlättas den inte av en historielös och polariserande retorik om apartheid. Det för endast längre bort från en fred. Inte närmare.
Ulf Öfverberg
Ordförande för Samfundet Sverige-Israel Stockholm
Debattartikel publicerad i Sydsvenskan 25 april 2018
Antisemitismen i Europa visar varför Israel behövs
- Martin Blecher
Vad händer om en person går runt med kippa på huvudet i Berlin? Adam Armoush, en israelisk arab, ville inte tro att det skulle vara riskabelt i dagens Tyskland. En dag valde han därför att göra ett "experiment" tillsammans med en vän. De promenerade runt i Berlin med kippa. Vad hände?
De två vännerna blev attackerade.
I en kort filmsnutt som delats flitigt på nätet ser man hur Armoush blir angripen av en ung, ursinnig man. Medan angriparen skriker "yahudi" (arabiska för jude) slår han Armoush med ett bälte.
Attacken skedde på öppen gata. Inför förbigående människor.
Incidenten har med all rätt väckt avsky och ilska i ett Tyskland som åter igen brottas med antisemitiska strömningar.
En undersökning från Amerikanska judiska kommittén visar att antisemitism i Berlins skolor ökat. Lärare vittnar om unga elever, från framför allt salafistiska hem, som uttrycker judehat och antisemitiska förolämpningar mot andra elever.
Och när Tysklands motsvarighet till Grammygalan, Echo Music Awards, tidigare i april delade ut priset för årets bästa hiphop-album till duon Farid Bang och Kollegah protesterade flera artister. Några av gangstarapparnas låtar innehåller nämligen antisemitiska textrader. I låten 0815 rappar duon om att de ska göra "en annan Förintelse, kommer med en Molotov" och att deras kroppar är "mer definierade än Auschwitz-fångar". Och inte nog med det, priset delades ut samma dag som minnesdagen för alla de miljoner judar som föll offer för Förintelsen.
Osmakligt och otroligt respektlöst.
Tyvärr följer Tyskland bara den övriga utvecklingen i Europa. Runt om på kontinenten kan man nu se obehagliga antisemitiska strömningar.
Sverige är absolut inget undantag. Artiklar efter artiklar har beskrivit och undersökt den växande antisemitismen i Malmö. Förra året beslutade judiska föreningen i Umeå att lägga ner all verksamhet på grund av all hot och hat som riktades mot föreningen. Och några månader därefter utsattes judiska institutioner i Malmö och Göteborg för brandattentat. Under samma tidsperiod kunde man höra djupt antisemitiska slagord i demonstrationståg på Malmös gator.
I Frankrike är det så pass allvarligt att det nya, utbredda judehatet lett till flertalet antisemitiska terror- och våldsdåd. Det gör ont i hjärtat att rada upp exemplen. År 2012: Det blodiga attentatet mot en judisk skola i Toulouse. År 2014: Antisemitiska kravaller i Paris, upploppsmakarna skrek antijudiska slagord medan judiska butiker och synagogor vandaliserades. År 2015: Gisslandramat på en kosherbutik i Paris, bara två dagar efter terrordådet mot det franska satirmagasinet Charlie Hebdo. Och 2018: En 85-årig judisk kvinna och Förintelse-överlevare mördades brutalt i sitt hem i Paris. Franska polisen utreder mordet som hatbrott.
Har Europa blivit otryggt för judar? Ja, så blir det om inget görs för att vända denna fasansfulla utveckling. Nu har vi ju sett flera våldsamma, antisemitiska incidenter tätt inpå varandra.
I dagarna fyller staten Israel 70 år. Mot bakgrund av det som nu sker runt om i Europa förstår man verkligen varför allt fler judar väljer att flytta till Israel. När Europa blir allt mer otryggt för den judiska minoriteten, finns åtminstone Israel. Landet vid Medelhavet är en trygg plats och befolkningens säkerhet står alltid högst på dagordningen. Detta trots att väpnade terrorgrupper i närområdet bedriver krig mot Israel och samtliga grannländer i regionen uttrycker fientlighet.
Faktum kvarstår dock, som jude i Israel behöver man inte oroa sig för bli angripen om man uttrycker sin judiska identitet och bär judiska symboler öppet på gatan.
Tänk om den friheten åter kunde säkras i Malmö, Berlin och Paris.
Bawar Ismail
Ledare publicerad i Gefle Dagblad 21 april 2018
Israelisk vård lyftes fram som modell i Stockholm
- Martin Blecher
I Israel hanteras blodbanker och ambulanssjukvården av ickestatliga Magen David Adom, MDA. Sverige har mycket att lära av organisationens effektivitet och snabbhet, menade talarna vid ett symposium i förra veckan.
Att symposiet hölls ett år efter terrordådet på Drottninggatan i Stockholm, då fem människor dog, var inget sammanträffande.
– För fem eller tio år sedan skulle det ha känts mindre relevant att bjuda in till det här seminariet. Men nu har vi lyssnat in önskemål från vården och våra medlemmar om att man vill lära sig av den israeliska erfarenheten, säger Jenny Forsman, insamlingschef vid SMDA, Svenska vänföreningen till Magen David Adom.
Symposiet arrangerades av SMDA tillsammans med Vänskapsförbundet Sverige-Israel. Större delen av de cirka 50 deltagarna var enligt Jenny Forsman sjuksköterskor och läkare. Även flera psykiatriker och psykologer hade anmält sig.
En ambition med arrangemanget är att skapa ett mer långsiktigt utbildningssamarbete mellan MDA och Sverige.
– Det finns ganska många grupper som rest på utbildning eller studiebesök till MDA i Israel, ofta tack vare en personlig koppling. Men framöver kanske man kunde få landstingen att sponsra dessa utbildningar, säger Jenny Forsman.
En person med sådan koppling är Louis Riddez, överläkare vid Karolinska universitetssjukhusets traumacentrum och ofta anlitad av Röda Korset i samband med katastrofer i olika delar av världen. Han berättar att han studerat akutsjukvården och MDA:s arbete i Israel, och även haft med personer från MDA på hans egna kurser.
– Vad Sverige kan lära sig av Israel är snabbheten och samordningen, och faktiskt också det täta samarbetet med försvaret, sade han till Världen idag efter sitt eget föredrag, som handlade om erfarenheterna av terrordådet i Stockholm 2017.
Basen i MDA:s arbete är dess nätverk med drygt 14 000 frivilliga och 3 500 så kallade first responders, som kan vara på plats mycket snabbt efter en händelse, ge första hjälpen och samordna arbetet när ambulans och polis är framme.
Många israeler går med som frivilliga redan i 15-årsåldern, och tränas bland annat genom avancerade videospel.
– Eftersom terrorister kan slå till i hela landet så måste vi ha välutbildade frivilliga i hela landet, sade Eli Jaffe, som leder MDA:s avdelning för bland annat utbildning, volontärer och internationella relationer.
Han berättade hur MDA alltid måste vara beredd på en incident med många döda och skadade, en så kallad Multi-Casualty Incident, och om hur ledningsarbete och kommunikationer inom MDA och mellan MDA, sjukhus, brandkår, polis och militär har trimmats genom åren.
– Våldet under de olika intifadorna har skett enligt vissa mönster som vi lärde oss att se och anpassa vårt arbete efter, till exempel genom att skaffa motorcyklar åt våra "first responders", sade han.
Genom en särskild app i mobiltelefonerna förs videoupptagningar, foton och platsangivelser snabbt vidare i systemet från dem som är först på plats ut i nätverket av frivilliga och till ledningscentralen.
Allt kan dock inte lösas av avancerad teknik.
– Det som människor i de här incidenterna dör av i första hand är blödningar. Det gör att det vid det här laget finns en utbredd kunskap bland israeler om hur man stoppar just blödningar, sade Eli Jaffe, och berättade om hur en person överlevde ett knivhugg i bröstet tack vare en snabb insats av en frivillig från MDA.
Vid sidan av MDA finns i Israel även den betydligt mindre frivilligorganisationen United Hatzalah, som tillhandahåller akutsjukvård och viss ambulanssjukvård med privata bilar. Frågan om hur man kan få de två organisationerna att samarbeta friktionsfritt var förra året ända uppe i Knesset, det israeliska parlamentet.
- - -
FAKTA: Magen David Adom
Den judiske ögonläkaren Moses Erlanger grundade föreningen Magen David Adom (som betyder ungefär "den röda Davidsskölden" på hebreiska), i Schweiz 1915 för att hjälpa judar som skadats i första världskriget.
Namnet kom att användas igen 1930, när de judiska bosättarna i Palestina behövde inrätta en organisation för akutsjukvård efter kravallerna 1929.
I dag ansvarar MDA för Israels blodbanker och för en stor del av den pre-hospitala akutsjukvården och ambulanstransporterna, och erbjuder utbildning i första hjälpen och medicinsk-etiska frågor. MDA verkar även på Västbanken.
MDA är sedan 2006 medlem av Internationella Röda Korset och deltar i Röda Korsets engagemang i katastrofområden i hela världen.
MDA finansieras främst genom avgifter och avtal med privata verksamheter och försäkringsbolag, men får också in vissa medel från den israeliska staten och 20 vänföreningar runt om i världen.
Eva Janzon
Publicerad i Världen idag 20 april 2018
En 70-åring med framtiden för sig
- Martin Blecher
Att Israel i dag trots alla krig man tvingats utkämpa och det ständiga hotet från terrorism förblivit ett öppet samhälle som garanterar mänskliga fri- och rättigheter för alla sina medborgare oavsett etnicitet, är en bedrift utan motstycke i världen, skriver Bengt-Ove Andersson.
Det är nu 70 år sedan staten Israel utropades. Få betänker hur annorlunda historien varit om Israel nu istället firat 80 år. Då hade förföljda judar i Europa haft en tillflykt undan nazisterna och Förintelsen hade inte kunnat genomföras. Men sedan 1948 har Israel utgjort judarnas första nationella hemvist på 2 000 år; nu var judarna inte längre utlämnade åt den eventuella välviljan hos länderna i förskingringen där de befunnit sig.
Det var inte många som trodde att Israel skulle överleva det krig som utlovats av arabländerna efter FN-omröstningen i november 1947. Och förutom en rad erkännanden av den nyfödda staten var det inget land som lade två strån i kors för att hjälpa den att överleva. Mot arabländernas tungt beväpnade och delvis brittisktränade arméer ställdes ett folk på 650 000 invånare som varken hade flygvapen, pansar eller tungt artilleri.
Det var David mot Goliat. För att lura fienden att de hade tungt pansar utrustade man jeepar med högtalaranläggningar och åkte omkring och spelade upp kanonmuller. Många unga män kom bokstavligen raka vägen från Förintelsen och fick ett gevär i händerna. Träning fanns det inte tid till. Men mot alla odds lyckades man försvara sig i detta och i en hel rad kommande krig, och den unga staten Israel vann snart beundran runtom i världen för sin förmåga att få öknen att blomma.
Israel är förvisso inte en fullkomlig stat. Arbetet med att bygga en demokrati av västerländskt mått mitt i en region av diktaturer som helst vill förgöra den kunde ses som ett nästan omöjligt projekt. Att Israel i dag trots alla krig man tvingats utkämpa och det ständiga hotet från terrorism förblivit ett öppet samhälle som garanterar mänskliga fri- och rättigheter för alla sina medborgare oavsett etnicitet, är en bedrift utan motstycke i världen. Landet blomstrar också såväl industriellt och tekniskt som kulturellt.
De palestinsk-arabiska flyktingarnas historia är en tragedi. Men det är en tragedi som inte har sin orsak i den judiska statens utropande. Hade araberna sagt ja till FN:s delningsförslag 1947 istället för att gå i krig mot Israel hade de två staterna tillsammans kunna fira 70 år nu. Men konflikten har aldrig handlat om gränser. Grundorsaken är och förblir att en judisk stat upprättats på mark som varit under muslimskt herravälde i över tusen år, vilket är omöjligt att acceptera för de extrema i arabvärlden.
Men är det viktigt att det finns en judisk stat? Är inte konceptet med en tillflykt för förföljda judar förlegat? Attacker med antisemitiska förtecken sker regelbundet runtom i världen. Också i Sverige växer antisemitismen snabbt och det är fullkomligt upprörande att en av Sveriges största städer nu är nästan Judenrein på grund av den hotbild som finns mot dem. Så, ja, det är viktigt att Israel finns. Att det finns ett land i världen där judars liv försvaras, där man inte som i Sverige förfasar sig över den ökande antisemitismen men inte gör något åt den i praktiken.
Ända sedan statens utropande har Israel varit ett hopp, inte ett hot, för Mellanöstern. Arabledaren emir Feisal välkomnade 1919 en judisk stat och menade att ”bara tillsammans kan vi nå verklig framgång”. När demokrati och mänskliga rättigheter vinner insteg i Israels grannländer kommer säkerligen också freden till Mellanöstern. Då kommer också till sist den judiska och den palestinska staten att blomstra sida vid sida.
Bengt-Ove Andersson
AU-ordförande i Vänskapsförbundet Sverige-Israel
Debattartikel publicerad i NWT 20 april 2018
Artikeln återfinns nu även på Vänskapsförbundet Sverige-Israels hemsida: http://www.sverigeisrael.se/nyheter/blogg/israel-en-70-aring-med-framtiden-for-sig/
Fler artiklar
-
December 2023
- Julbrev från Adaktusson 22 dec 2023 2023-12-22
-
Oktober 2023
- Video från digital föreläsning med en av världens främsta experter på Hamas. 2023-10-21
- Ett opinionsmöte för stöd till Israel arrangeras på söndag på Norrmalmstorg i Stockholm. Arrangören uppger sig vara vänskapsförbundet i Stockholm. 2023-10-14
- Film från Israelmanifestation Norrmalmstorg Stockholm 11/10 2023 2023-10-12
- Manifestation för Israel 11 oktober 2023 2023-10-10
-
September 2023
-
Juni 2023
-
Maj 2023
-
April 2023
- Vänskapsförbundet tipsar 2023-04-29
- Landet som fyller 75 - Finns det ett Israel som kan definieras bortom konflikt och oro? 2023-04-29
- Avsaknaden av det historiska perspektivet i frågor som rör den israeliska samhällsdebatten är ett stort problem 2023-04-21
- 36 miljarder i svenskt Palestinabistånd har inte ökat chanserna för en tvåstatslösning 2023-04-21
- Så kan Israel vara med och lösa Europas energikris 2023-04-18
- Lögner om Tempelberget utlöser våld mot judar 2023-04-15
- Att uppvigla fyller bara syftet om man tillåter sig att uppviglas 2023-04-14
- Israel äger rätten att försvara sig 2023-04-14
- Allt stöd till Hamas förbjuds i ny fatwa 2023-04-09
- Replik: För Palestina- eller bara emot Israel? 2023-04-07
- Det ständigt flukturerande Israel gör det omöjligt att uppleva landet som tråkigt 2023-04-02
-
Mars 2023
- Att lära världen om fördelarna med cannabis 2023-03-25
- Debatten om israeliska rättsväsendet- frågor & svar 2023-03-12
- Kritik mot Amnestys affischer i Stockholm när flicka bär "palestinasmycke" 2023-03-12
- Reformeringen av rättsystemet - nyansering mår vi alla bäst av 2023-03-10
- Inbjudan och information om Vänskapsförbundets kongresshelg i Västerås 15-16 april 2023 2023-03-09
- Svenska och israeliska universitet i samarbete 2023-03-09
- En robot som kan lukta: Ny israelisk teknik kan vara en game changer 2023-03-05
- Resan från 'icke demokratiskt' till 'demokrati' till 'icke demokratiskt' 2023-03-03
-
Februari 2023
- Forskare bekräftar skriftliga referat om kung David som motsvarar med den hebreiska bibeln 2023-02-25
- Rapporteringen om Israels Högsta domstol är undermålig 2023-02-24
- Ett polariserat Israel går ut i demonstrationer 2023-02-17
- 2,67 miljoner turister besökte Israel under 2022 2023-02-15
- Ett enkelt sexminuters blinktest som diagnostiserar ADHD 2023-02-11
- Israeliska byn Kfar Kama utnämns till en Tourist Village 2022 av UNWTO 2023-02-10
- Jag delar inte historieskrivningen om Israel-Palestina 2023-02-10
- Den som offrar barn går inte att förhandla med 2023-02-06
-
Januari 2023
- Vart är Israel på väg? 2023-01-29
- Högsta domstolen i Israel- sett ur ett liberalt, mittenperspektiv 2023-01-23
- Håller Europa på att byta sida i Israel-Palestinakonflikten? 2023-01-20
- Inte helt enkelt att förstå sig på EU alla gånger 2023-01-20
- Besegrar kronisk smärta med AI-drivna vibrerade ärmar 2023-01-16
- Konsten att hitta rätt balans 2023-01-13
- Koldioxidavskiljning förvandlar fabriksrök till värdefulla mineraler 2023-01-13
- Revolutionär israelisk genetisk behandling ska börja testas på människor 2023-01-06
- FN:s senaste manöver väcker frågor 2023-01-06
- Inte konstruktivt att skuldbelägga bara en part i en konflikt 2023-01-04
-
December 2022
- Bokslut III 2022-12-31
- Hur AI hjälper barn med autism 2022-12-31
- Bokslut II 2022-12-25
- Chanukka-hjältar: Bevis på forntida judisk revolt upptäckt 2022-12-25
- Bokslut 2022-12-16
- Kritisera gärna Israel - men särbehandla inte 2022-12-15
- Snedvridet fokus på Israel i FN 2022-12-06
- Vänsterns rasism mot judar viftas bort 2022-12-03
-
November 2022
- USA har återlämnat stulen shekel som myntpräglats av judiska rebeller för 2 000 år sedan 2022-11-26
- Israel rankas #1 i "Digital Quality of Life" över hela världen 2022-11-25
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel bjuder alla på bio via Sponsorhuset! 2022-11-11
- 277 gånger gånger Israel - 0 gånger Hamas 2022-11-04
- Analys av israeliska valet 2022-11-04
- Ett besök i Israel är effektivt vaccin mot antisemitism 2022-11-02
-
Oktober 2022
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel Huvudstadsregionen 2022-10-17
- EU-Israel: Fördjupande av bilaterala relationer samtidigt som man driver på för israelisk-palestinsk fred 2022-10-14
- Israel och Libanon når överenskommelse som både hyllas och sågas 2022-10-14
- Fem röda kvigors ankomst till Israel väcker uppståndelse 2022-10-09
- 'Känner våra rötter och arv': Forntida israelitisk bosättning upptäckt 2022-10-09
-
September 2022
- En attack mot yttrandefriheten 2022-09-24
- Israel i centrum för utvecklare av alternativa proteiner 2022-09-18
- En ny relation mellan Israel och Svenska kyrkan 2022-09-14
- Vänskapsförbundet på årets bokmässa i Göteborg 2022-09-11
- Israelisk mamma utvecklar plastalternativ som upplöses säkert i vatten 2022-09-11
- Det kan Israel lära av Abu Aklehs tragiska öde 2022-09-08
- Münchendramat 5-6 september 1972 2022-09-04
-
Augusti 2022
- Det skriver palestinsk press om Mahmoud Abbas uttalande 2022-08-30
- Kärnavtalet med Iran: Omfattar EU:s förslag tidsfristklausul? 2022-08-22
- Saudisk tidskrift visar på framgången för arabiska israeler i IDF 2022-08-22
- Israel varnar civila att sätta sig i säkerhet 4 minuter före Israel förstör måltavla 2022-08-12
- Amnesty slår till igen 2022-08-12
- Sverige fördömer israelisk klassificering av terrorrelaterade icke-statliga organisationer 2022-08-12
- Israelisk militärteknologi revolutionerar hur läkare behandlar patienter 2022-08-08
- Operation Gryning 2022-08-07
- Denna israeliska startup trycker på knappen "tassar" för cancerscreening 2022-08-06
- Hur Abraham-avtalen förändrade relationerna mellan EU och Israel 2022-08-05
- Välkommet fördömande av Miloon Kothari 2022-08-05
-
Juli 2022
- Noterat från opinionen 2022-07-21
- Israeliska forskare gör genombrott för tidig upptäckt, behandling av Parkinson 2022-07-20
- EU:s utrikesministrar beslutar att återuppta den politiska dialogen med Israel 2022-07-20
- Återupptaget EU-stöd trots fortsatta tveksamheter- USA:s stöd mer komplicerat 2022-07-08
- Minskat arabiskt stöd till UNRWA - riskerar kollaps 2022-07-05
- "FN har sedan länge förlorat sin moraliska kompass" 2022-07-05
-
Juni 2022
-
Maj 2022
- Stor Auschwitz-utställning invigd i Malmö 2022-05-28
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel svarar på ledarartikel från Aftonbladet 2022-05-18
- I Israels kritikers ögon kan landet sällan göra något rätt 2022-05-14
- Theodor Herzls politiska triumf och personliga tragedi 2022-05-12
- Världens säkraste blodbank öppnade sydöst om Tel Aviv 2022-05-07
- Täpp igen kryphålen i svensk lag som tillåter Koranbränning 2022-05-06
- Grattis Israel på födelsedagen! 2022-05-05
- Kluvna tungor skapar inte fred mellan Israel och Palestina 2022-05-03
-
April 2022
-
Mars 2022
- Det här med dubbla måttstockar är spännande II 2022-03-24
- Sovjetunionen, KGB, PLO och effekten av antisemitisk propaganda 2022-03-24
- Därför engagerar sig Israel för judiska flyktingar från Ukraina 2022-03-17
- Det här med dubbla måttstockar är spännande 2022-03-13
- Israel- ett rött skynke i delar av Svenska kyrkan i över 50 år 2022-03-12
- Israel-Palestinakonflikten har inga som helst likheter med kriget i Ukraina 2022-03-04
-
Februari 2022
- Apartheid är något helt annat 2022-02-28
- Amnestys moraliska kompass 2022-02-18
- Frågorna Hammar saknar svar på 2022-02-13
- Apartheidanklagelsen är rent antisemitisk 2022-02-13
- Amnestys rapport om Israels "apartheid" simpel propaganda 2022-02-11
- Pressmeddelande 2022-02-10
- Irving och Ardin har både rätt och fel i sitt resonemang 2022-02-03
- Amnestys frontalangrepp mot nationalstaten 2022-02-01
- Amnesty förvränger verkligheten med sin anti-Israelrapport 2022-02-01
-
Januari 2022
- "Det var nästan som en besatthet" 2022-01-26
- Hans Wallmark: Svenska kyrkan mot den judiska staten 2022-01-22
- "Diskussion om apartheid missar det uppenbara" 2022-01-20
- Israel + Emiraten= sant 2022-01-20
- Hur håller vi kunskapen om Förintelsen aktiv och spridd? 2022-01-20
- Hört talas om Special in Uniform? 2022-01-14
- Lev in er i den press Israel känner 2022-01-10
- DN Debatt: "Kyrkans aktivism mot Israel måste få ett slut" 2022-01-09
- DN Debatt Repliker. "Svenska kyrkan måste bli fri från politisk aktivism" 2022-01-09
- Anmärkningsvärt att Olofsson utelämnar viktiga fakta 2022-01-04
-
December 2021
- Palestinier i Jerusalem önskar fortsatt israelisk överhöghet 2021-12-31
- Det anser Sverige om en av Jerusalems heligaste platser 2021-12-31
- Hur kan relationerna mellan EU och Israel förbättras? 2021-12-30
- "Få länder tillåter så mycket insyn som Israel" 2021-12-19
- Reflektioner från Handelskammaren Sverige-Israel 2021-12-19
- Martin Luther: "Om judarna och deras lögner" 2021-12-19
- Kyrkan och Israel 2021-12-09
- Sveriges problematiska röstande i Förenta Nationerna 2021-12-06
- Uttalande av Vänskapsförbundet Sverige-Israel 2021-12-01
-
November 2021
- Att inte ställa de rätta frågorna leder till vilseledande resonemang 2021-11-26
- Svenska kyrkan har en osund hets mot Israel 2021-11-25
- I vilket syfte sammankallar Sverige till en givarkonferens? 2021-11-17
- Dags att bestämma er- är Palestina en stat? 2021-11-10
- 102 årig israeliska först ut att testa lokalt utvecklad behandling för bröstcancer 2021-11-04
-
Oktober 2021
- Malmöforumet valde rätt definition av antisemitism 2021-10-29
- Handling, inte ord behövs mot judehat i Sverige 2021-10-29
- Israels kritik mot SD bör bli en moralisk väckarklocka 2021-10-29
- Mats Fält: Den inställda förintelsen 2021-10-22
- ”Risk att Israelkritik nyttjas som täckmantel” 2021-10-19
- I kyrkan talar de politiska partierna med kluven tunga om antisemitism 2021-10-17
- De förstår inte att de svartmålar judar 2021-10-14
- Recension: ”Judarnas historia i Sverige” av Carl Henrik Carlsson 2021-10-11
- Jiddisch som ett svensk-judiskt kulturarv 2021-10-08
- Microsoft expanderar sin verksamhet i Israel 2021-10-07
- Han får pris till minne av Jackie Jakubowski 2021-10-05
- Socialdemokraterna i kyrkomötet: Utred Israel för apartheid 2021-10-02
-
September 2021
- Kan de svensk-israeliska förbindelserna upprättas? 2021-09-30
- Västbanken riskerar att bli det nya Afghanistan 2021-09-22
- Tänker Sverige delta i rasistkonferensen Durban? 2021-09-21
- Kyrkans fiende 2021-09-17
- Transatlantisk deklaration: Upphör med diskrimineringen av Israel i FN 2021-09-15
- Så prövas regeringens löften om kampen mot antisemitism 2021-09-15
- Kontakt 2021-09-13
- Ge en gåva 2021-09-13
- Artiklar 2021-09-13
- De vanligaste frågorna om Israel 2021-09-13
- Kalender 2021-09-13
- Veckomailet - Israelnytt 2021-09-13
- Lokalföreningarna 2021-09-13
- Bli medlem 2021-09-13
- Om oss 2021-09-13
- Start 2021-09-13
- Elfte september och dess betydelse för Israel 2021-09-09
-
Augusti 2021
- Spännande e-postutväxling med UD 2021-08-27
- Sverige är en vän av Israel 2021-08-19
- Varför ger Sverige 75 miljoner kronor till en NGO vars mål är att utplåna den judiska staten? 2021-08-14
- Det är dags för Israels fiender att ta hand om flyktingarna 2021-08-13
- Bojkott fel väg att gå som konfliktlösning 2021-08-12
- Ben & Jerrys bojkott är ingen lösning på konflikten 2021-08-10
- Intellektuellt ohederligt om Israel 2021-08-03
- Fult angrepp på Israel 2021-08-03
- Vilka var de som dog i stridigheterna mellan Israel & Hamas? 2021-08-01
-
Juli 2021
-
Juni 2021
-
Maj 2021
- Fred i Mellanöstern är ingen IKEA-möbel 2021-05-27
- Hur Hamas växte och uppgraderade sin vapenarsenal för att slå till mot Israel 2021-05-21
- Palestinsk television medger att Israel varnade civila att lämna byggnaden före attack 2021-05-20
- Den viktigaste text du kommer att hitta om den pågående konflikten i Gaza och Israel! 2021-05-20
- Inga länder klarar sig utan omvärldens stöd 2021-05-19
- Sverige bör lära av Israels missilförsvar 2021-05-19
- Ett öppet brev till mina palestinska syskon! 2021-05-17
- SSU och Palmecentret har en Israelfientlig hållning 2021-05-17
- Närmast nazistiskt att jämställa Israel med Nazityskland 2021-05-17
- Mark och ägandeskap 2021-05-16
- Israeliskt flygvapen slår till mot Al-Jazeeras kontor som bara används i civilt syfte…. eller?? 2021-05-16
- Terrortunnlar 2021-05-15
- Känslostyrda argument får inte kidnappa debatten om Israel 2021-05-14
- “Vi använder missilförsvar för att skydda våra civila och de använder civila för att skydda sina missiler. “ 2021-05-13
- Mahmoud Abbas (icke) avståndstagande från våld 2021-05-13
- En stat som är judisk. Varför? 2021-05-12
-
Mars 2021
- Argumenten för Israels skyldigheter brister 2021-03-26
- Rätt att Israel inte vaccinerar palestinier 2021-03-19
-
Februari 2021
- Antisemitismen i Malmö: Hur blev lärarna ett antisemitiskt problem? 2021-02-25
- Leve Palestina" 2021-02-10
-
Januari 2021
- Kopplingen mellan antisionism och antisemitism 2021-01-22
- Om detta må ni berätta, Löfven 2021-01-22
-
December 2020
-
November 2020
-
Oktober 2020
-
September 2020
- Blind svensk analys av Mellanöstern 2020-09-27
- ”En normalisering med arabvärlden leder till israelisk-palestinsk fred” 2020-09-24
- Varför är normaliseringen möjlig, och vad missar svenska medier? 2020-09-16
- Terrorklassa den Iranstödda islamiströrelsen Hizbullah 2020-09-10
- Terrorstämpla och bekämpa Hizbollah 2020-09-08
- Vi har redan lärt oss något viktigt av fredsavtalet med UAE! 2020-09-03
-
Augusti 2020
-
Juni 2020
-
Maj 2020
- Förbjud Hizbollahs aktiviteter i Sverige! 2020-05-22
- Samma gamla Israelfientliga propaganda 2020-05-14
- Libanons palestinier plågas fortfarande av UNRWA 2020-05-11
-
April 2020
- Det finns en folkrättslig grund för staten Israels existens 2020-04-21
- Europa, judarna och Israel 2020-04-13
-
Mars 2020
-
Februari 2020
- Om selektiv murkritik 2020-02-20
- Linde backar inte om terrorlöner som socialbidrag 2020-02-18
- Ur regeringens utrikesdeklaration 2020 2020-02-14
- Så ljög den palestinske presidenten inför Förenta Nationerna 2020-02-12
- Programledare på Al Jazeera kallar Israel det mest framgångsrika projektet på 120 år 2020-02-09
- Palestina och terrorlöner 2020-02-06
- Ann Linde kallade terroristlöner för socialbidrag 2020-02-05
- Tu B’Shevat – över 240 miljoner träd har planerats i Israel 2020-02-05
- Sveriges Israelpolitik bör läggas om totalt 2020-02-04
-
Januari 2020
- Därför säger palestinierna nej innan de sett fredsplanen 2020-01-30
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel i möte med utrikesminister Ann Linde 2020-01-20
- Hammarberg och Bjereld blundar för palestinsk antisemitism 2020-01-20
- Sex skäl till varför den palestinska ledningen inte borde förkasta fredsplanen 2020-01-20
- Tel Aviv är först med att skärpa regelverket kring elsparkcyklar 2020-01-16
- Femton missade chanser till fred mellan Israel och palestinierna 2020-01-15
- Två decennier av Israelhat inom Svenska kyrkan 2020-01-08
- Bjurwald förenklar läget i Labour 2020-01-07
-
December 2019
-
November 2019
- Nytt samarbete och program för att förbättra judars liv i Malmö 2019-11-26
- Time for the Church of Sweden Leadership to open their Bible 2019-11-20
- IHRA:s arbetsdefinition av antisemitism 2019-11-15
- Antisemitiska böcker säljs till svenska skolor 2019-11-14
- Kyrkan och Israel 2019-11-12
- Hos Labour möts vi av en judekarikatyr 2019-11-08
- Till alla våra medinvånare i Storbritannien 2019-11-08
- Så har Sverige sett till att UNRWA fått miljardbelopp 2019-11-04
- Diakonia and Israel x 3 [på engelska] 2019-11-01
-
Oktober 2019
- Ann Linde försvarade BDS-rörelsen 2019-10-24
- Sportföretaget Puma 2019-10-18
- Sju tips för en aktiv semester i Israel 2019-10-14
- Det är inte Israel som är problemet i MÖ – Sverige bör ge demokratin sitt stöd 2019-10-13
- Israel vinner ”Bästa resmål utanför EU 2019-10-10
- Utrikesministern pressad i riksdagsdebatt om Israel 2019-10-09
- Svensk utrikespolitik, Iran och de moraliska principerna 2019-10-04
- Nu kan du få Sverige på rätt kurs igen, Linde 2019-10-03
-
September 2019
- Ta chansen nu – ändra synen på Israel, Linde 2019-09-29
- Vår uppgift är att skola och bilda bort antisemitism i alla dess former 2019-09-26
- Tre israeliska författare i en dynamisk värld 2019-09-25
- 25 år sedan samtalen i Oslo – nu utvärderas avtalet 2019-09-19
- Så påverkas vanliga israeler av raketbeskjutningen från Gaza 2019-09-19
- Bauhaus 100 år – firas med invigning av The Liebling Haus – White City Center Tel Aviv 2019-09-17
- Välkommet ifrågasättande av Bildts utrikespolitik 2019-09-12
- Wallström slog vakt om ett dåligt arv 2019-09-11
- Kan Sverige resa sig efter Wallström? 2019-09-09
- Världen måste agera mot Hizbollahs aggressioner 2019-09-07
- Svenska kyrkans journalistresa sågas: ”Antiisraelisk” 2019-09-02
-
Augusti 2019
- Europaparlamentet och kampen mot terrorism [brev] 2019-08-30
- Sveriges bistånd till UNRWA 2019-08-28
- Hanif Bali straffas – men han har helt rätt om Bildt 2019-08-23
- Stå upp för hbtq-personer - även i Palestina! 2019-08-22
- Wallström väljer fel väg 2019-08-22
- Oacceptabelt att rulla ut röda mattan för Iran 2019-08-20
- Därför måste UNRWA läggas ner 2019-08-15
-
Juli 2019
-
Juni 2019
-
Maj 2019
- Israelvänner gästade Wallström på UD 2019-05-31
- Jerusalemdagen 2019-05-28
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel i möte med utrikesminister Margot Wallström 2019-05-28
- Förtjänstdiplomet till Göran Larsson! 2019-05-24
- En realistisk syn på det palestinska flyktingproblemet 2019-05-24
- Malmö värdstad för konferens mot antisemitism och för hågkomsten av Förintelsen 2019-05-24
- Fakta och sammanfattning - Eurovision 2019 i Tel Aviv 2019-05-22
- Nej, Israel består inte alls av privilegierade vita europeer 2019-05-20
- Palestinierna behöver ingen Mandela - de behöver en Adenauer 2019-05-20
- Varför är det så svårt att förstå antisemitism? 2019-05-17
- Svensk-israel är första svenska kvinnan i rymden 2019-05-14
- Kalla Hamas för vad de är – terrorister 2019-05-11
- Svenska medier dubbelt osunda gentemot Israel 2019-05-09
- Antisionister är inte alltid antisemiter men antisemiter är alltid antisionister 2019-05-09
- Vissa grupper inom S är besatta av Israelkritiken 2019-05-08
- Dags att terrorklassa Hizbollah 2019-05-08
- Israeliska soldater ville ge sin sanning 2019-05-08
- Vissa grupper inom S är besatta av Israelkritiken 2019-05-07
- Att rapportera från Gaza - en sarkastisk manual i sju punkter 2019-05-04
- Om kartan inte stämmer med verkligheten 2019-05-02
-
April 2019
- Så blev Israel den stora fienden 2019-04-30
- Nej, Jesus var verkligen inte palestinier 2019-04-25
- De utmanade kyrkans ledning om antisemitism 2019-04-15
- Antisemitism får aldrig accepteras 2019-04-11
- Falska anklagelser mot Israel 2019-04-09
- Några konkreta exempel på Svenska kyrkans och EAPPI:s “bristande objektivitet” 2019-04-08
- Er avsky mot Israel ska inte stoppa Eurovision 2019-04-04
- Åh nej, ytterligare ett tramsigt kändisupprop 2019-04-02
- Låt inte "kulturuppropets" deltagare stå oemotsagda 2019-04-02
-
Mars 2019
- Bristande opartiskhet i följeslagarprogrammet 2019-03-27
- Svenska kyrkan är Israelfientlig 2019-03-26
- Israels suveränitet över Golanhöjderna borde erkänts för länge sen 2019-03-26
- FN's råd diskriminerer Israel og forhindrer fred 2019-03-21
- En skammens vecka i FN 2019-03-21
- Hotet mot Israels existens är grundproblemet 2019-03-21
- Gärna dialog, men utan aversion mot Israel 2019-03-20
- Är judar grymma och araber änglar? 2019-03-06
- Kritik inom SKR mot följeslagarprogram 2019-03-06
- Därför hoppade jag av som följeslagare 2019-03-05
-
Februari 2019
- Israel rankat som världens tionde mest hälsosamma land 2019-02-28
- Sluta hålla den palestinska regimen under armarna 2019-02-27
- Skev och osann bild av verkligheten i Israel 2019-02-25
- Att minnas Förintelsen innebär att ta ställning för Israel 2019-02-22
- En skamlös förvrängning av verkligheten 2019-02-21
- Menar vi verkligen ”aldrig mer”? 2019-02-15
- Kommer du driva en demokratioffensiv mot Palestina, Margot Wallström? 2019-02-13
- Ett par korta förhoppningar beträffande Irans och Israels framtid 2019-02-12
- Begreppet “pinkwashing”, Israelhat och antisemitism 2019-02-08
- En annan form av krigföring 2019-02-07
- WIZO 100 år and still going strong 2019-02-04
-
Januari 2019
- Gör inte Förintelsens minnesdag till ett jippo 2019-01-27
- Statsminister Stefan Löfven på Förintelsens minnesdag 2019 2019-01-27
- Judehatet i Sverige har ursäktats av ledande politiker 2019-01-27
- Wallström – dags att sluta svartmåla Israel 2019-01-23
- Dags att berätta sanningen om den palestinska frågan 2019-01-22
- Bästa restaurangerna att besöka i Jerusalem 2019-01-19
- Ett förbud mot Hizbollah gynnar våra nationella intressen 2019-01-19
- Wallström som utrikesminister väcker oro bland Israelvänner (2) 2019-01-17
- Israel kräver 250 miljarder dollar i ersättning för judar som fördrivits från arabvärlden och Iran [1:2] 2019-01-05
- Ställ krav på biståndet till den palestinska myndigheten 2019-01-05
- Några alternativa sevärdheter i Israel 2019-01-05
- Israel kräver 250 miljarder dollar i ersättning för judar som fördrivits från arabvärlden och Iran [2:2] 2019-01-05
- Israel – ett av 2018 års mest populära resmål 2019-01-04
-
December 2018
- Föreligger det ett reellt hot mot Israels existens, eller är det bara prat? 2018-12-20
- Svensk utrikespolitik påverkar palestinsk förhandlingsvilja negativt 2018-12-18
- Hur kan vi se på när antisemitismen tilltar? 2018-12-13
- Om S, Israel och Palmes 70-talsanalys 2018-12-11
- Hur en Chanukkahälsning blev så fel 2018-12-07
-
November 2018
- Återupprätta relationen med Israel 2018-11-30
- Vinnova öppnar kontor i startup-metropol 2018-11-27
- Dagens Arena, svensk media och det antisemitiska språkbruket 2018-11-26
- Därför måste Iran stoppas 2018-11-26
- Så förbereder sig Iran för att förinta Israel 2018-11-26
- Flytta Sveriges ambassad till Jerusalem 2018-11-21
- Israel sätter stort hopp till nästa svenska regering 2018-11-18
- Bara en liten skärva från en raket... 2018-11-13
- Beskjutningen från Gazaremsan är nu värre än på länge 2018-11-13
- Uttalande med anledning av beskjutningen från Gaza 2018-11-13
- En uppmaning till självrannsakan i S 2018-11-11
- Fikonlövet Svenska kyrkan döljer sin agenda bakom 2018-11-08
- Tystnaden är talande om antisemitismen, S 2018-11-05
-
Oktober 2018
- Ni socialdemokrater öppnar upp för judehat 2018-10-31
- Några rader om Jan Guillou och Vänskapsförbundet Sverige-Israel 2018-10-30
- Palestinsk terror och tortyr 2018-10-29
- 10 skäl till varför BDS-rörelsen är omoralisk och förhindrar fred 2018-10-26
- Varför är du så tyst, Margot Wallström? 2018-10-24
- Sverige stöttar tortyr 2018-10-24
- Svenskt bistånd går till terror och tortyr 2018-10-23
- S talar inte sanning om antisemitismen 2018-10-20
- Israel borde hyllas i stället för hatas 2018-10-18
- Ge oss en regering utan judefientlig Israelpolitik 2018-10-15
- Allmänt hållet svar väcker nya frågor 2018-10-12
- Vad får juden tycka? 2018-10-10
- Elida avseglade mot Israel på onsdagen 2018-10-10
- Tid för förändring 2018-10-10
- "Ge oss Gazaremsan, eller ta konsekvenserna" 2018-10-05
-
September 2018
- De amerikanska oljesanktionerna mot Iran fungerar 2018-09-19
- Israel hjälper skadade syrier att få vård 2018-09-14
- Osloavtalets silverbröllop 2018-09-13
-
Augusti 2018
- Sverige behöver en Israelvänlig regering 2018-08-30
- Varför är palestinska flyktingar annorlunda än alla andra flyktingar? 2018-08-30
- Åtskilliga obehagliga aktörer i Ship to Gazas kulisser 2018-08-20
- Det finns bara 20.000 palestinska flyktingar i världen, enligt amerikansk UD-rapport 2018-08-18
- Liberalerna: Palestinabiståndet är kravlöst och bör göras om i grunden 2018-08-08
- Corbyn och judehatet 2018-08-07
- Partiernas inställning till Israel 2018-08-04
-
Juli 2018
- Israels rätt att existera 2018-07-28
-
Juni 2018
- Medicinska notiser från Israel 2018-06-28
- Man måste inte vara antisemit för att fördöma Israel, men det hjälper 2018-06-21
- Kräv ett slut på Svenska kyrkans hat mot Israel 2018-06-15
- ”Anmärkningsvärt beteende av utrikesministern” 2018-06-13
- Ärkebiskopens negativa fixering vid Israel 2018-06-12
- Kyrkan och Israel – kommentar till Annika Borgs öppna brev 2018-06-11
- Inga mer svenska skattepengar till terroruppviglande skolböcker! 2018-06-07
- Faktum nummer ett är att de här upploppen arrangerades av Hamas 2018-06-01
- Kyrkans terrorstöd är en skam 2018-06-01
-
Maj 2018
- Fördömer man inte hatets krafter undergräver man fredens möjligheter 2018-05-30
- SR beklagar grovt uttalande om kristna 2018-05-24
- Israel måste göra vad som krävs för att skydda sina gränser 2018-05-18
- Lägg ner stödet till terrorverksamheter 2018-05-18
- Perspektivlöst i SVT:s debattprogram 2018-05-17
- Medier och politiker förringar Hamas ansvar 2018-05-17
- Problemet med för få dödade judar 2018-05-16
- Var är vänsterns protestsång mot antisemitism? 2018-05-15
- Gratulerar till de 70 åren 2018-05-14
- Sverige har en skuld mot det judiska folket 2018-05-11
- EU och Sverige måste stoppa biståndet till den palestinska myndigheten 2018-05-11
- Världen borde fira ihop med Mellanösterns enda demokrati 2018-05-07
- Mahmud Abbas tal antyder varför freden uteblir 2018-05-03
- "Iran ljög" 2018-05-01
-
April 2018
- Att använda begreppet apartheid för att beskriva palestiniernas situation på Västbanken polariserar och vulgariserar debatten 2018-04-25
- Antisemitismen i Europa visar varför Israel behövs 2018-04-21
- Israelisk vård lyftes fram som modell i Stockholm 2018-04-20
- En 70-åring med framtiden för sig 2018-04-20
- Du borde skämmas, Margot Wallström 2018-04-19
- Israel en demokrati som firar 70 års överlevnad 2018-04-19
- 70 år av utsatthet och fantastisk framgång 2018-04-18
- På Israels 70-årsdag har landet 8,842 miljoner invånare 2018-04-16
- EU-finansierad hatretorik förhindrar fred i Mellanöstern 2018-04-12
- Vackra ord räcker inte i kampen mot judehatet 2018-04-08
- Hollywood sluter upp bakom Netflix mot BDS 2018-04-05
- TT:s rapportering var ofullständig och vinklad 2018-04-01
- ”Något är allvarligt fel när Sverige väljer att sluta samarbetsavtal med Iran, en av världens mest brutala diktaturer, istället för med en demokrati som Israel.” 2018-04-01
-
Mars 2018
- Därför upplevs Israel vara tryggare än Malmö, Margot Wallström 2018-03-28
- Wallström förstår verkligen inte 2018-03-28
- Wallström om terrorlöner och judar som flyttar till Israel 2018-03-18
- Israels självförvållade sår 2018-03-18
- 2000 år gamla mynt upptäckta i Jerusalem 2018-03-18
- Israel på en elfte plats när världens lyckligaste länder rankas 2018-03-16
- Seglivade myter om judar 2018-03-14
- Vad är egentligen en "flykting"? 2018-03-11
- Antisemitismen i Sverige finns både i politiken, kyrkan och bland pöbeln 2018-03-09
- EU bör se över Palestinabistånd 2018-03-05
- Oacceptabelt att skattepengar uppmuntrar terrorism 2018-03-02
-
Februari 2018
- Abbas förfalskar historien i FN 2018-02-28
- Semestra med sov-upplevelser i Negevöknen 2018-02-22
- Har kyrkan inget ”Hopp” för Israel? 2018-02-22
- Allvarlig utveckling i Iran 2018-02-21
- "Vi är kanaanéerna!” 2018-02-18
- Intel storsatsar i Israel 2018-02-18
- Ett replikskifte ur riksdagens utrikespolitiska debatt 2018-02-14
- Att leva med Iranavtalet 2018-02-12
- UNRWA:s anställda fortsätter hylla terrorism och sprida antisemitism 2018-02-09
- Fem skäl till de ökande spänningarna mellan Hizbollah och Israel 2018-02-08
-
Januari 2018
- Elida ska göra "Ship to Israel" 2018-01-29
- När barn utnyttjas som propagandaverktyg 2018-01-28
- Ett välregisserat mediajippo under uppsegling 2018-01-25
- Så kan vi lösa problemet med det palestinska flyktingorganet UNRWA 2018-01-24
- . Så kan vi lösa problemet med det palestinska flyktingorganet UNRWA [2:2] 2018-01-24
- Det måste kännas rätt bra att vara Mahmoud Abbas 2018-01-22
- Upp till bevis, regeringen! 2018-01-21
- Iranavtalet och Münchenavtalet – en jämförelse 2018-01-15
- Grundlösa anklagelser mot Israel 2018-01-12
- Israelpolitiken är skadlig och behöver omprövas 2018-01-10
- Wallström blundar för hatet och våldet i Iran 2018-01-09
- Danmark skär ned finansiering till palestinska organisationer 2018-01-03
- 2018 kan bli positivt för Israel! 2018-01-03
-
December 2017
- Genomför en vaccinationskampanj mot antisemitism 2017-12-27
- Varför censurerades berättelsen om Malki Roth i Sverige? 2017-12-22
- Europas diplomatiska krig 2017-12-20
- Sveriges inställning till terror är farlig för judar, och för hela Europa 2017-12-19
- Wallströms ensidighet skadar svensk utrikespolitik 2017-12-17
- "Människor lever i rädsla för att de är judar" 2017-12-17
- Internationella medier har drabbats av Jerusalemsyndromet 2017-12-17
- Hatet mot Israel göder antisemitismen 2017-12-14
- Judehatet handlar inte om Israel 2017-12-12
- Snedvriden Israeldebatt uppmuntrar till judehat 2017-12-11
- Vad får juden tycka? 2017-12-10
- Vakna, Sverige! 2017-12-10
- Nej, Jerusalem är inte "en internationell enklav" 2017-12-08
- Varför är Jerusalem Israels huvudstad? 2017-12-08
- Pratet om en tredje intifada är kraftigt överdrivet 2017-12-06
- ”…ett nytt förhållningssätt till konflikten mellan Israel och palestinierna” 2017-12-06
- 1. Vad innebär egentligen det amerikanska erkännandet av Jerusalem? 2017-12-06
- Siffrorna 2017-12-01
-
November 2017
- Israelisk kultur och historia i den digitala eran 2017-11-30
- Sverige ägnar sig åt Bagdad Bob-politik 2017-11-27
- Sändebudet som inte får några möten 2017-11-24
- 1947 – året då Sverige var en humanitär stormakt 2017-11-22
- EU- och handelsministern reser till Israel med fokus på innovation 2017-11-20
- 87 multinationella företag har sökt sig till Israel de senaste tre åren 2017-11-17
- "Vi eftersträvar bättre relationer med Israel" 2017-11-16
- 5 x Micael Bindefelds Tel Aviv av: Aftonbladet 2017-11-14
- Balfourdeklarationen ska förstås i rätt kontext 2017-11-11
- Svenskt bistånd går till judehat och terror 2017-11-09
- Sverige och Israel – likheter och skillnader 2017-11-08
- Om Balfourdeklarationen 2017-11-02
- Vad gjorde egentligen judarna i dåtidens Palestina före Balfourdeklarationen? 2017-11-02
- Anti-israelisk teckning på svensk skola upprör 2017-11-01
-
Oktober 2017
- De egentliga hindren för fred 2017-10-26
- Det är dags att styra upp samtalet om Israel – Palestina 2017-10-20
- ”Iran försöker fortfarande framställa missiler med kärnstridsspetsar” 2017-10-18
- Sverige påstår sig vara Israels vän 2017-10-11
- Israels inställning till atomavtalet med Iran: "Fix it or nix it” 2017-10-06
- Oskarshamns man i världen 2017-10-05
- Stoppa allt ekonomiskt bistånd till den palestinska myndigheten tills stödet för terrorism upphör 2017-10-05
- Iran är inte Mellanösterns Nordkorea - regimen är värre än så 2017-10-04
- Dags att be Israel om ursäkt! 2017-10-04
- EU-vänstern glorifierar terrorism 2017-10-04
-
September 2017
- Jag och regeringen för en orubblig kamp mot antisemitismen 2017-09-30
- Israels nye ambassadör efterlyser fler ”aktiva vänner” 2017-09-29
- Stefan Löfven skyller ifrån sig om antisemitismen 2017-09-15
- Stoppa bistånd till organisationer som stödjer terror 2017-09-14
- Så tycker kyrkovalsgrupperna om Israel 2017-09-13
- Är det israelisk teknik som ligger bakom ansiktsigenkänningen i nya iPhone X? 2017-09-13
- Socialdemokraterna ser inte diktaturerna på grund av sin motvilja mot demokratin Israel 2017-09-13
- . Stoppa stödet till palestinska terrorister 2017-09-04
-
Augusti 2017
- Även svenska UD fryser palestinskt bistånd 2017-08-30
- Uppmaning till regeringen; stoppa fientligheten mot Israel 2017-08-28
- . Lidandet är Hamas ansvar 2017-08-25
- Talen det inte rapporteras om 2017-08-23
- BDS är ren och skär ersättningsteologi 2017-08-17
- Kristna gräsrötter positiva 2017-08-16
- ”Pinkwashing” om Israel – en sunkig konspirationsteori 2017-08-08
- Jo, Mellanösterns gayparadis är på riktigt 2017-08-08
-
Juli 2017
-
Juni 2017
- Noterat: Lilla Israel är en av världens fem ledande cybermakter 2017-06-28
- Bilden av Israel i svenska medier 2017-06-28
- Ta hänsyn till existentiella hot mot Israel 2017-06-22
- SEB gör bara halv pudel gällande Israelbojkott 2017-06-21
- Fred och försoning kräver att Israel erkänns 2017-06-17
- 50 år sedan sexdagarskriget [1:2] 2017-06-16
- Återbetalningskrav av bistånd som finansierar terrorism 2017-06-14
- Skamligt om Israel, Diakonia! 2017-06-13
- Dags för FN att acceptera utfallet av sexdagarskriget 2017-06-13
- Fel att bojkotta Israel 2017-06-12
- En ensidig analys av läget i Mellanöstern 2017-06-12
- Intressanta siffror 2017-06-10
- Golda Meir om avsaknad av fred, gränser & bosättningar 2017-06-09
- Statsfinansierad propaganda 2017-06-09
- 50 år sedan sexdagarskriget [2:2] 2017-06-09
- Wallström måste se terrorns offer också i Israel 2017-06-09
- Mall För Svenska Mellanösternreportage 2017-06-08
- Jag hade vaggat ett dött barn av: Salomon Schulman 2017-06-08
- Israels seger 1967 är värd att fira 2017-06-04
- KD-riksdagsman vill sätta press på Palestinabistånd 2017-06-01
- Rödgrönas svek mot antisemitismens offer 2017-06-01
-
Maj 2017
- Avskedstal hos Handelskammaren Sverige-Israel 2017-05-30
- Arabvärldens ledare planerade att utplåna Israel under Sexdagarskriget 2017-05-29
- Israel är varken mer eller mindre av en kolonialskapelse än andra länder! 2017-05-27
- Israel het fråga när Equmeniakyrkan möts 2017-05-24
- Terrorismen fortsätter så länge den belönas 2017-05-23
- Saudisk journalist till palestinska ledare: Ni har missat för många möjligheter att lösa konflikten med Israel; Det är dags för palestinsk enhet, fred med Israel 2017-05-23
- Vem visar politiskt mod i Jerusalem? 2017-05-22
- Kan Trump lösa Israel–Palestina-konflikten? 2017-05-20
- Affärsmässig Trump kan lösa Israel-Palestina-konflikten 2017-05-19
- Svenska pengar går till palestinsk terrorism 2017-05-19
- Palestinska myndigheten uppkallar skolor efter terrorister och nazistkollaboratörer oavsett vad Abbas intalar Trump 2017-05-18
- Rörande Israel har Trump gått från att vara outsider till mes 2017-05-17
- Israeler kommer att fira 50-årsdagen av Jerusalems återförening den 23-24 maj i år. Nedan följer 50 fakta: 2017-05-17
- Undersökning: Arabiska medborgare tror högre om Israel än vad israeliska judar gör 2017-05-17
- Gott & Blandat 2017-05-05
- Margot Wallströms tystnad när Svenska Kommittén mot antisemitism pekas ut som högerextrema 2017-05-03
- Wallström måste reagera mot antisemitiska konspirationsteorier 2017-05-03
-
April 2017
- Potifars hustru: Längs antisemitismens stigar 2017-04-28
- Förbindelser mellan EU och Israel: Trojanska hästar, ormar, stegar och bojkotter 2017-04-27
- Första kvinnliga domare utnämnd till att döma i Sharia domstol i Israel 2017-04-25
- FN:s generalsekreterare: Att förneka Israelis rätt att existera är en modern form av antisemitism 2017-04-23
- Fatah ledare: Fatah och Hamas enas om att Israel inte har någon rätt att existera 2017-04-21
- Rivlin: Situationen för kristna i Mellanöstern en "vanära mot mänskligheten" 2017-04-19
- "Självklart kan vi lära av Israel" 2017-04-18
- Palestinska myndigheten pausar förbindelser med UNRWA över förväntade utbildningsreformer som har för avsikt att inte avhumanisera Israel i det palestinska lärosystemet 2017-04-13
- EU och Israel överens – gasledning ska byggas 2017-04-04
-
Mars 2017
- Sverige finansierar ideella organisationer som skadar Israel 2017-03-24
- "Resan till Israel slog hål på stora myter" 2017-03-23
- Användningen av UNRWA:s medel 2017-03-22
- Även Sverige har orsak att fira Israel 2017-03-15
- FN-anställda hyllar Hitler 2017-03-09
- Några reflektioner ur rapporten "Hur rapporterar svenska medier om Israel?" 2017-03-08
- När ska ni sluta ignorera oss, UR? 2017-03-08
-
Februari 2017
- Fem skäl att sluta betala för FN:s särskilda organ för palestinska flyktingar 2017-02-28
- Ansvaret för Gazas nutid och framtid ligger på Hamas 2017-02-22
- Israel tredje bästa landet i världen för barn att växa upp i 2017-02-21
- Sveriges påstående om Palestina är mycket problematiskt 2017-02-17
- Wallströms "sändebud" nobbat direkt av Israel 2017-02-17
-
Januari 2017
- En juridisk analys av UNSC 2334 2017-01-17
-
Oktober 2009
-
Maj 2009