Vänskapsförbundet Sverige-Israel

Aktuella nyheter om Israel

FN:s senaste manöver väcker frågor

Nog kan man ha åsikter om Israel, Israel-Palestina och bosättningar, terrorism etcetera. Det råder dock inget tvivel om att fokus på Israel alltid varit oproportionerligt, på gränsen till morbid, i FN.


Under “internationell rätt,”  särskiljs Israel ofta från andra konflikter och nationer. Titta på Ryssland som annekterade Krim och invaderade Ukraina. Eller Turkiet som ockuperade Afrin i Syrien så går det att se hur Israel ensamt står i centrum för ”internationell rätt” 

Israels roll på Västbanken är inte unik. Vare sig det handlar om demografisk förändring eller annat sker denna process annanstans likaså.

Den argumentation som drivits i västvärlden är att Israel utifrån att man är en demokrati ska hållas utifrån en högre standard. Det är inte korrekt idag utifrån att Turkiet har invaderat delar av Syrien, ockuperar Cypern, etniskt rensat kurder med mera. Turkiet är också de som håller nycklarna till Sveriges Nato-medlemskap.

En rätt som tillämpas selektivt är varken internationell eller att betraktad som ”lag” om den inte appliceras på samtliga stater. 

Israeliska bosättningar och barriär är andra typexempel. Två högst relevanta komponenter som riktas mot Israel och sägs konstituera internationell rätt.  Samma komponenter är inslag av andra konfliktområden men betraktas då som fullt legitima. 

Gaza är ett annat intressant exempel. Även om Israel är en av flera aktörer som spelat en roll i Gazas dåtid och samtid finns det de som refererar Israel som ”ockupant”, och enda ockupant dessutom. De brittiska mandat - kolonial - myndigheterna ockuperade aldrig Gaza. Inte heller Egypten har benämnts/ benämns utifrån detta epitet.

Generalförsamlingen i FN beslutade i veckan att söka ett rådgivande yttrande beträffande Israels ockupation av palestinskt territorium. 

Det är nu det blir rörigt och roddigt . Å ena sidan förväntas inte en stad som Jerusalem tillhöra Israel därför att FN beslutade 1947 att Jerusalem var en ”internationell stad.”
Å andra sidan: Tar man del av FN:s resolution i generalförsamlingen definieras Jerusalem som palestinsk eftersom man refererar Tempelberget som al-Haram al Sharif och dessutom nämner Jerusalem i samma sammanhang som ockupation, bosättande och annektering. Det verkar som om att FN accepterar delningen av staden 1948 och den efterföljande jordanska ockupationen av halva staden. FN föreslår inte att staden blir en internationell plats utan en palestinsk sådan.

Stadens status är också intressant. Den internationella ”rätten” kring dess status är inte helt baserat utifrån 1947 års delningsplan. Det var vapenvila 1948 och därefter krig 1967.

Utifrån detta rådde dock ingen ”ockupation” av Jerusalem eller ”demografisk förändring” under tiden då Jordanian styrde östra Jerusalem. Att över 50 synagogor förstördes, att judar etniskt rensades från staden och förbjöds tillträde till Klagomuren var ingen ”demografisk förändring.”

När Israel sedan återtar östra delen av Jerusalem så träder internationell rätt in och gör gällande att situationen som förelåg innan 1967 är satt i sten.  Vad exakt som gör att årtalet 1967 har tolkningsföreträde över 1947 eller 1920 är svårt att svara på. Vad det kokar ned till är naturligtvis var man sätter gränsen.

FN använder 1967 års ”gränser” som kärnan i att utreda ”ockupationen”. Detta implicerar ofta att Gaza fortfarande är ”ockuperat”. Även om Israel de facto drog sig tillbaka från Gaza 2005 är Israel aldrig enligt vissa standards tillåtet att dra sig tillbaka.

 Gaza ockuperades av Egypten mellan 1948 och 1967. Från 2007 till dags dato är det under kontroll av Hamas. Det betyder att i mer än 35 år har Gaza inte varit ockuperat av Israel. 

Under delar av åren då Gaza var ockuperat av Israel administrerades dessutom området av den palestinska myndigheten som en del av Oslo- processen. Det var början på inledningen av Yasser Arafats återvändande till Gaza från Tunisien. Trots att en rad länder och myndigheter administrerat Gaza är Israel ”ockupant” allena. 
Intressant nog konsulterades aldrig de boendes i Gaza om huruvida de ville vara ockuperade av britterna och Egypten. Likväl tycks den internationella rätten i sammanhanget endast förhålla sig till Israels temporära kontroll. 

Det är svårt att föreställa sig hur Israel någonsin kan frigöra sig från ändlöst FN fokus även om man så önskade.  

Något få har tillfälle eller tid att reflektera över är just omständigheterna bakom ”internationell rätt”. Västerländska koloniala makter skapar diverse administrationer världen över, ibland endast under några decennier.

Under denna tid styckar man upp områden, skapar godtyckliga gränser på kartor för att dela områden. Dessa makter anklagades sällan under internationell rätt för olaglig ockupation. Konceptet av internationell rätt skapades primärt efter att västerländska makter drog sig tillbaka. 
Inga andra områden av den koloniala eran anses vara ”ockuperade”.

Det enskilda fokuset på Israel fyller också syftet att andra ockupationer maskeras. 

I enlighet med detta narrativ ockuperade västerländska länder aldrig områden. När man bestämde sig för att dela länder eller dra godtyckliga linjer på kartor som innefattade att man delade folk och territorier var det alltid ”legalt”. Så var fallet med Indien och Kashmir dispyten 

Så var fallet med Mellanöstern. Att Golanhöjderna anses vara del av Syrien är inte på grund av någon forntida legal anledning. Snarare är det för att brittiska och franska koloniala myndigheter ritade upp den avgränsade gränsen på detta vis. Ingen part ansågs någonsin ”ockupera”.

Det är inte långt ifrån sanningen att anse att när väl europeiska länder bestämde att ge ”självständighet ” till en rad stater eller lämna områden, ja först då svepte plötsligt internationell rätt in och sade att de gränser de före detta stormakterna dragit upp skulle inpräntas i sten. Förändringar som gjordes nu var att betrakta som mot internationell rätt.

Tack för att ni tog er tid och god fortsättning på det nya året


Inte konstruktivt att skuldbelägga bara en part i en konflikt

Jag har stor respekt och beundran för Helena Lindholms forskning såväl som kunskap om fred- och utveckling. Med viss förvåning funderar jag därför mer på vad hon utelämnar i sin text än det hon skriver om, skriver Martin Blecher, generalsekreterare Vänskapsförbundet Sverige-Israel.


Det är inte svårt att hålla med Helena Lindholm i åsikten att nya verkligheter kräver nytt förhållningssätt i Mellanöstern. Det är vägen dit man kan ha olika uppfattningar om, och om det verkligen är konstruktivt eller sanningsenligt att skuldbördan läggs på en part när konflikt oftast innefattar fler.

Jag har stor respekt och beundran för Helena Lindholms forskning såväl som kunskap om fred- och utveckling. Med viss förvåning funderar jag därför mer på vad hon utelämnar i sin text än det hon skriver om.


Vittrar sönder

Sedan den arabiska våren har ”stater” som konstruktion hamnat i förnyat ljus och debatt. Begrepp som våldsmonopol, klaner, dynamiken i förhållandet mellan majoritet och minoritet har flitigt diskuterats.

Som stat existerar inte Libyen längre. Inte Jemen heller. Varken Syrien eller Libanon kan karaktäriseras som stater i ordets traditionella mening och betydelse. Egypten räddas från muslimska brödraskapet genom militären.
Inte ett ord nämns stater i Israels och Palestinas närområde som vittrar sönder. Det är inte så lite anmärkningsvärt när man är professor inom freds- och utvecklingsforskning.

Vad utevaron av omnämnandet om Mellanösterns sönderfall beror på är jag inte rätt person att svara på. Jag sätter min förhoppning till att det har att göra med att Lindholm har en IP (Israel-Palestinakonflikten) -centrisk syn på fred och konflikt i stort och att det inte beror på annat än det.

Det är också besynnerligt att ingenting nämns om att Mellanösterns stater gått vidare. Man är trött på att användas som gisslan i Israel och Palestina.

Det har skett en avmattning i den IP -centriska världsbilden under senare år. Det måhända att Helena Lindholms text är ett försök till att aktualisera frågan på nytt.


Sättas i kontext

Att diskutera Israels och Palestinas brott mot Oslo-avtalet (bägge parter bryter mot Oslo-avtalet) och en icke existerande fredsprocess bör uppmuntras och ges prioritet. Dock måste det sättas i kontext och perspektiv utifrån det som pågår i världen i stort och Mellanösternregionen i synnerhet.

Hur vi uppfattar världen och vår omvärld handlar i slutändan om vilka glasögon betraktaren har på sig samt hur man tolkar och uppfattar dess innebörd.
Israel och Palestina frågan är viktig. Den är dock varken central för Europa, Afrika, Asien eller ens för Mellanösterns framtida utveckling.

Den är inte heller konflikternas moder eller unik som konflikt mellan stridande parter. Som fredsforskare åligger ett ansvar och skyldighet att redogöra det.

Martin Blecher, generalsekreterare Vänskapsförbundet Sverige-Israel


Följande text var en replik publicerad i Göteborgsposten








Bokslut III

I denna text tänkte jag inte skriva om den israelisk-arabiska konflikten, varför man är för eller emot Benjamin Netanyahu eller hur framtida israelisk politik kan komma se ut 2023. Istället tänkte jag resonera lite utifrån vad det israeliska valen karaktäriserats av sedan Benjamin Netanyahus comeback som premiärminister 2009.


I slutet av 2022 gick Israel till val för femte gången på fyra år.
Efter valet kunde man dra flera slutsatser. Den kanske främsta slutsatsen var att den israeliska högersidan dels lyckats mobilisera väljare att gå och rösta i större utsträckning än mitten-vänsterblocket. Högersidan hade också lyckats att partierna på deras sida gick ihop för att inte riskera att falla under riksdagsspärren på 3.25 procent. Det misslyckades mitten-vänsterblocket att åstadkomma.
Sedan 2009 har israeliskt koalitionsbyggande efterliknats svenskt utifrån att man har haft tydligt block. Åtskilliga försök har gjorts för att spräcka Netanyahus block utan att man lyckats. 

Konsekvensen av det har inneburit att medan de som röstar på Netanyahu kanske motsvarar en fjärdedel, eller en tredjedel när det omvandlas i faktiska mandat, har han alltid nästan fått 50 procent i och med att han kan räkna in de ultraortodoxas stöd som adderar ytterligare 10-15 procent.
Den sidan som inte representeras av Netanyahu innehåller allt från vänster, mitten, höger, arabiska till islamistiska partier och har haft problem med att ställa upp med ett liknande, enat, block.
Det försök som gjordes till just detta var resultatet av den regering som bildades i mitten av 2021. Det blocket bestod av åtta partier varav sju av dessa partier gick på val att inte sitta med Benjamin Netanyahu. Två-tre partier som ingick i koalitionen var höger-centerpartier. Deras väljare straffade dem sedermera när det blev val 2022. Två partier på gränsen till upplösning och ett parti är upplöst.
 
I upptakten till valet skrevs det mycket om att Netanyahus block skulle få/inte skulle få parlamentarisk majoritet. Få resonemang kretsade kring huruvida sittande regering skulle kunna åstadkomma parlamentarisk majoritet. Därför att det sågs som en omöjlighet.

Det politiska kommentatorerna lade tyngdpunkt vid var centrerat kring Netanyahu. Dennes möjlighet till parlamentarisk majoritet i förhållande till oppositionens chans till att blockera densamme från att få parlamentarisk majoritet.
Det säger en del om personen och statsmannen Benjamin Netanyahu. Kanske säger det framförallt en del om israelisk politik. 

Utländsk media och mellanösternvetare tenderar alltför ofta också att falla in i monotona mönster som analyserar israelisk politik utifrån Netanyahus förtjänster och brister. 
Ändå så missar analytiker och självutnämnda experter ofta orsak och verkan i israelisk politik som egentligen tar utgångspunkt i en rad frågeställningar.

Analyserna är bristfälliga så länge de inte går på djupet och kompletterar med en analys dels om hur det israeliska valsystemet fungerar men också om de positionsförflyttningar som görs och gjorts i andra länder.  Med andra ord: Avsaknaden av ett sammanhang. 

Svaren på relevanta frågor som kan ge heltäckande bild av det israeliska valet 2022 har lysts med sin frånvaro. Frågor som: 

Hur har riksdagsspärren ändrats? 

Vilka partier har dragit nytta av riksdagsspärren ändrats?  

Vilka partier har tagit skada?

Hur har det påverkat, och påverkar, koalitionsbyggande i Israel?

Om en positionsförflyttning (vilket inte alls är en självklarhet) har skett i Israel, hur står sig denna i komparativ politik jämfört med andra länder, exempelvis i Väst- och Östeuropa?






Hur AI hjälper barn med autism

App uppmärksammar föräldrar på avgörande ögonblick i hemterapisessioner. 

Barn med autism lär sig tala för första gången tack vare en AI-driven-app.

Föräldrar spelar in videos av strukturerade terapisessioner hemma ,därefter ges man praktisk vägledning baserad på sofistikerad datoranalys.
Genom maskinlärning kan appen identifiera de ögonblick, som  föräldrarna förbiser, när ett barn försöker verbalisera, som under aktiviteter de tycker om.
Utbildade terapeuter ingriper vid denna tidpunkt  och föreslår detaljerade sätt där föräldrar kan implementera strategier för framtida scenarier. 

Till exempel: när en mamma blåser på sitt barns händer för att torka dem och pausar för ett ögonblick, kommer AI att föreslå att hon kunde uppmuntrat honom till att verbalisera och säga ordet ”blåsa”.
Appen är utformad för att få ut det mesta av de tidiga åren hos ett icke verbalt barn - upp till fem års ålder  -när de bäst kan tillägna sig  språkkunskaper 
Den använder maskininlärning för att identifiera de stunder där ett icke verbalt barn mest troligt kommer  försöka att kommunicera, och när föräldrarna ska förstärka sina försök.
Programmet är byggt på en evidensbaserad beteendebehandling (Pivotal Response Treatment, PRT) för autism som ökar barnets motivation att lära sig och initiera kommunikation och förbättrar deras sociala färdigheter.
Föräldrar har ofta inte tillgång till mänsklig PRT- intervention på grund av långa väntelistor, bristande försäkringsskydd, och det faktum att det är dyrt. 

SocialMind Autism grundades i Israel av Dr Keren Sagiv Friedgut, en legitimerad barnläkare sedan 20 år som först lärde sig PRT för att hjälpa sina två autistiska barn att kommunicera.
Programmet är uppbyggt i 22 lektioner som inriktar sig på områden för kommunikationsutveckling, inklusive motivation, svar på multipla signaler och initiering av sociala interaktioner.

"Det finns ett kritiskt tillfälle för barn med autism upp till fem års ålder som kan förbättra deras liv och utvecklingsbana avsevärt - och vetenskapen har vetat hur man gör det i mer än fyra decennier", säger hon.

Dessa terapier är dock inte tillgängliga för barn . Det är långa väntelistor, och när du väl kommer in i terapi får du inte det bästa vetenskapen har att erbjuda. 
"”Så det jag gör är att utbilda de vuxna - terapeuter eller föräldrar- att ge de bästa utvecklingsmöjligheterna under dagen och få dessa barn att nå deras fulla potential.”

Varje lektion lär en förälder en del av strategin med en animerad scen, och framkallar frågor för att hjälpa så att man tar till sig informationen. De tittar också på videor av föräldrar som redan har deltagit i programmet som interagerar med sina barn och betygsätter deras prestationer.
Den mest effektiva och innovativa delen av appen är den feedback föräldrar får vid fem viktiga ögonblick, varje gång de skickar in en video.

”Vad som gör det väldigt tillgängligt är att du filmar dig själv i en terapisession eller när du interagerar med barnet hemma, du laddar upp det till plattformen, och det finns AI som känner av om du gjort rätt eller fel, så det hjälper att standardisera hela träningssystemet , och gör det billigare.
Min algoritm kan se om barnet nyss artikulerat eller verkligen hade ett försök till att kommunicera. Och sedan kan jag se om den vuxne förstärkte detta försöket, eller vad de normalt brukar göra, vilket är att ge barnen en annan uppmaning”, berättar hon för NoCamels

“ Det är väldigt intuitivt men det hjälper inte barnet för det är väldigt svårt för honom att kommunicera. Och om du gör en annan uppmaning istället för att förstå och förstärka honom , då känner att kommunikationen är det ännu svårare än vad han trodde det var.”
Feedback kommer inom tre dagar. Föräldrar frågas om de lyckats tillämpa en viss metod, och de visas tio sekunder från deras video som visar om de gjorde det eller inte.
Efter att ha svarat, får användaren fullständig feedback från utbildade terapeuter och alumner.
“Vår användare måste fundera om huruvida de verkligen tillämpade metoden korrekt innan de får svaret , och det accelererar verkligen deras inlärningskurva därför att du ser stunder av dig själv och ditt barn , och det är mycket bättre än att någon säger till dig vad du ska göra. Du måste åtminstone försöka ta reda på om du gjorde det rätt eller fel.”

SocialMind Autism erbjuder utbildning till föräldrar som fick högt betyg på modulerna och vill vara med i nätverket, så att de kan hjälpa till att förbättra algoritmen och ge feedback till de som har det svårt. 

Föräldrar går vidare från en lektion till nästa men kan repetera delar av läroplanen och fortsätta ladda upp videos och få feedback för att hjälpa sina barn att förbättras om de fortfarande är försenade i tal och kommunikation. 

“Ibland uppmuntrar vi föräldrar att gå tillbaka till en tidigare modul.  Även om du är bra på det du gör, behöver du feedback på fler scenarier och behöver förstå hur man använder dessa färdigheter för andra typer av utvecklingsmål eller mål.”

“Två procent av små barn har diagnosen autism.  Och som en barnläkare, ser jag de siffrorna ” säger hon. 
” Varje gång det fanns en diagnos, var det smärtsamt för mig att det här barnet bara skulle sättas upp på en väntelista och att han inte skulle få bästa möjlighet till framsteg. Det var min drivkraft.” 

SocialMind Autism siktar att träna mer terapeuter, föräldrar och öka dess AI förmågor.
Så småningom hoppas Dr Sagiv Friedgut att licensiera tjänsten till andra länder och expandera till svårigheter bortom autism. 

Nyheten har bland annat rapporterats av NoCamels

Bokslut II

Från första juli i år tills åtminstone när detta skrivs heter Israels premiärminister Yair Lapid. Och han har koppling till Sverige. 

 
Yair Lapid tog i sin tur tillfälligt över premiärministerposten från Naftali Bennett. Lapid gjorde politisk entré 2012. 
 
Yair Lapid föddes 1963 och är son till Tommy Lapid och Shulamit Lapid.  
Tommy Lapid var bland annat justitieminister och partiledare för ett sekulärt parti kallat Shinui. Yair Lapids mamma var en av grundarna till tidningen Ma’ariv. 
 
Yair Lapid gjorde sig främst känd som programledare i teve under många år. 
2012 grundade han sitt parti, Yesh Atid (det finns en framtid), som likt hans fars parti också är sekulärt.  

Yesh Atid har varit mycket framgångsrikt och ofta varit största parti vid sidan av Likud.  
 
Yair Lapid har haft olika roller i olika regeringskonstellationer. Under Benjamin Netanyahu var han finansminister. De senaste åren har han vägrat tjänstgöra under Netanyahu och gått i opposition. Under 2021 blev Yair Lapid utrikesminister i Naftali Bennetts regering.  
 
Tidigare i år berättade Yair Lapid hur hans far, som 13 årig pojke räddades i ghettot av Raul Wallenberg.  

Mycket rörande berättade Yair Lapid om att det i hörnet vid Raul Wallenberg Street i Tel Aviv står en bronsstaty på en man.  

Statyn föreställer en lång, smal man som står mellan två stenblock. Mannen sträcker ut sin hand som om att han vill hindra något. Denna man är Raul Wallenberg.  

Den är där på initiativ från Tommy Lapid, som finansierade det själv och övertygade myndigheterna att ställa ut statyn.  

Det var Tommy Lapids sätt att säga tack till Raul Wallenberg berättade Yair.  
 
Tommy Lapid glömde aldrig mannen som bevisade för honom att även i det största mörkret kan man hitta det goda. 
Tommy Lapids son, Yair, är alltså numera Israels premiärminister.  

När Yair Lapid träffade svenska representanter i Israel citerade han Eli Wiesel som en gång sade: ”Motsatsen till hat är inte kärlek. Motsatsen till hat är likgiltighet.” 
Dessa rader är utmärkta för att kort summera Yair Lapid.  

Yair Lapid är mannen som bröt Benjamin Netanyahus tolvåriga maktinnehav. Han gjorde det genom att inte vara just likgiltig.  
Lapid orkestrerade på ett imponerande sätt en samlingsregering bestående av åtta partier.  

Partierna, från israeliska vänstern, mitten, israeliska högern och ett islamistparti hade inte mycket gemensamt. Om det nu hade något som helst gemensamt. Man ville alla föra Israel framåt och bortom oändligt kaos.  

Lapids parti, blev näst störst i det senaste israeliska valet. Trots det släppte man fram Naftali Bennett, en partiledare som fick blott sex procent av väljarnas röster som först ut på premiärministerposten i vad som var tänkt mynna ut i ett roteringsavtal.  

Lapids parti var dubbelt så stort som Bennetts parti. Yair stegrade åt sidan och lät Naftali Bennett bli premiärminister för att Israel skulle få ett regeringsdugligt styre.  

Nu höll denna konstellation knappt ett år. Dess fall var en kombination av en stridslysten opposition och bristen på insikt hos vissa partier att man nu styrde landet och inte var förpassat till evig opposition.

Den kortlivade regeringen hade politiska framgångar. Den största framgången kan dock ha varit insikten att man kan arbeta tillsammans, och representera samhällets alla sektorer oavsett om det är en ideologisk avgrund mellan representerande partier och att motsatsen (ideologiskt liknande partier) inte alltid är att föredra.


 

Chanukka-hjältar: Bevis på forntida judisk revolt upptäckt

Israeliska arkeologer upptäckte det första beviset för Mackabeernas revolt mot det grekiska Seleukiderriket i Judéens öken.
 
För en vecka sedan tillkännagav Israels antikvitetsmyndighet (IAA) ett betydelsefullt nytt fynd: en trälåda innehållandes 15 silvermynt från tiden för de judiska upproren mot grekiska inkräktare för cirka 2 200 år sedan.

Mynten identifierades som tillhörande perioden av Antiochos IV:s regeringstid. De upptäcktes vid en utgrävningsplats i naturreservatet Darageh Stream, nära Döda havet.

Enligt ett uttalande från Israels antikvitetsmyndighet var mynten ”daterade till dagarna fram till den mackabeiska revolten” och ”trälådan gömdes förmodligen i grottan av en person som flydde stridigheterna” som hade för avsikt att ”återvända för att hämta sina pengar efter revolten.”

Mynten kommer att ställas ut vid Hasmonean Museum i Modi’in under ”Israel Heritage Week” som tidsmässigt sammanfaller med Chanukka-helgen som äger rum mellan 18-26 december i år.

"Bland de många fynden upptäcktes den unika svarvade trälådan i en spricka i grottan. När locket togs bort visade det sig att den övre delen av lådan var full av packad jord och små stenar. Under detta jordlager hittades en stor bit lila ylletyg som täckte de 15 silvermynten som var ordnade med bitar av fårull i den nedre delen av asken.”

"Myntförrådet, som rengjorts i den israeliska antikvitetsmyndighetens metallfyndlaboratorium, bestod av en homogen grupp av silvertetradrakma-mynt, präglade av Ptolemaios VI, kung av Egypten. Ptolemaios VI regerade över Egypten samtidigt som hans farbror Antiochos IV Epifanes ('den ogudaktige') regerade över Seleukidriket, inklusive Judéen. De tre tidigaste mynten i skatten präglades 176/5 f.Kr. och det senaste myntet daterades till 171/0 f.Kr. Namnet "Shalmai" i arameisk skrift hittades sekundärt inristat på ett av mynten."

IAA fastställde året då skatten gömdes till omkring 170 f.Kr. baserat på datumet för det senaste myntet i skatten, vilket var början på Maccabean Revolt och kriget som Antiochos Epiphanes IV förklarade mot den judiska religionen.

IAA:s direktör Eli Escusido tillade: "Myntförrådet som kommer att ställas ut för allmänheten inom ramen för Israel Heritage Week-evenemang tänder fantasin och förbinder oss med "de där dagarna i denna årstid. Detta är Chanukka 'gelt' (pengar) som Israel antikvitetsmyndighet donerar till folket och staten Israel. Jag inbjuder allmänheten att delta i utgrävningarna i Wadi Muraba'at-grottan i december. Vi anser att grottan ännu inte har sagt sitt sista ord!”

Denna nyhet har tidigare rapporterats av Haaretz och United With Israel

Bokslut

 

2022 går mot sitt slut. Mycket har hänt som påverkar Israel men också de svensk-israeliska relationerna. De veckor som är kvar av året kommer jag blicka tillbaka.

När vi summerar 2022 är det oundvikligt att inte börja med kriget i Ukraina. Frågan dyker upp då och då över hur Israel positionerat sig mellan Ryssland och Ukraina och varför. 

Israel har intagit ett medvetet och balanserat förhållningssätt till kriget i Ukraina. Innan ni ondgör er över min formulering så låt mig redogöra för hur jag tänker. 

Israel har officiellt fördömt den ryska invasionen och varit del av resolutioner som censurerat Ryssland. Man har bidragit med ansenlig mängd av humanitär assistans till Ukraina, inkluderat ett fullt fältsjukhus men inte militär hjälp. 
Israel har också tjänstgjort som oväntad medlare när få andra kanaler fanns tillgängliga. Den religiöst observerande premiärministern Naftali Bennett och Ukrainafödde Zeev Elkin reste till och med på den judiska shabbaten för att träffa Vladimir Putin då de ansåg det vara en fråga om liv och död.

Detta till trots har kritiken mot Israel till stor del utgått från att landet inte varit tillräckligt stödjande gentemot Ukraina. Det är i mitt tycke lite märkligt. 
När kriget först bröt ut förkunnade USA att man inte skulle skicka trupper för att försvara Ukraina, därmed påverka Ukrainas enskilda öde men i förlängningen undvika ett potentiellt världskrig.  
Amerikanerna vägrade att bistå Ukraina med flygplan eller till och med tillåta andra stater göra det. USA vägrade att införa en flygförbud zon över Ukraina, eller att utföra cyberrepresalier mot Ryssland, ett mindre eskalerande och icke dödligt svar.

Europa vägrade att skära ned på energiimporter från Ryssland. Många av de som riktade kritik mot Israels balanserande mellan Ryssland och Ukraina hade inget problem med dessa beslut.

De amerikanska och europeiska positionerna var uttänkta, kalibrerade och lämpliga. Strategiska nödvändigheter tvingar alla stater att ta kyliga kalkyleringar om vad de kan göra respektive inte kan göra. 

Israel har också kritiska strategiska intressen på spel i Ukrainakrisen. 

Både Ryssland och Ukraina har stora judiska befolkningar, vars välmående och band till Israel, inkluderat friheten att flytta till Israel, är av främsta betydelse.
Ryssland har bistått Iran med nukleära reaktorer tidigare och kan göra så ännu en gång med färre restriktioner. Landet är en viktig aktör i de nukleära förhandlingarna. Dess villighet att fortsätta köpa överskott av iranskt höganrikat uranium har fram tills nu varit en kritisk komponent i ansträngningarna till att hålla tillbaka Irans nukleära program.

Ryssland kan aktivera sitt sofistikerade luftförsvarssystem i Syrien när de känner för det, vilket komplicerar Israels ansträngningar att förhindra uppbyggandet av iransk närvaro där och överföringen av avancerade vapen till Hezbollah.

Sammanfattningsvis har Israel haft skäl till en balanserad hållning även om man tvingas medge att det på ett moraliskt plan varken är rätt eller lätt alla gånger. 


Kritisera gärna Israel - men särbehandla inte

Det hade varit klädsamt och på sin plats att Anna Sundström tagit avstånd från användandet av antisemitiska uttryck. 
Det gjorde hon inte när det skedde, det gör hon heller inte i sin replik på min artikel, skriver Lars Adaktusson, ordförande för Vänskapsförbundet Sverige-Israel.

SLUTREPLIK. Helt enkelt är det inte att debattera när det är förvrängda argument och påståenden som vederläggs. I en replik går generalsekreteraren vid Olof Palmes Internationella Center, Anna Sundström, till storms mot något som jag aldrig har påstått. Så jag tar det igen; det är helt i sin ordning att kritisera Israel. Rätten att kritisera vilka länder som helst får inte inskränkas, däremot är särbehandling av den judiska staten och andra inslag av antisemitism aldrig acceptabelt.

Detta bland annat påpekade jag i min debattartikel. Texten var föranledd av ännu ett tragiskt exempel på hur rasistiska antijudiska åsikter förts fram vid ett seminarium arrangerat av Olof Palmes Internationella Center. I ABF-huset i Stockholm liknade en av seminariedeltagarna Israel vid Nazityskland och möttes av - applåder. 

Det hade varit klädsamt och på sin plats att Anna Sundström tagit avstånd från användandet av antisemitiska uttryck i det som är den egna organisationens arrangemang. Det gjorde hon inte när det skedde, det gör hon heller inte i sin replik på min artikel.

Ser mellan fingrarna

I sig blir detta en illustration på det som är det grundläggande problemet. Palmecentrets högsta företrädare ser mellan fingrarna med kvardröjande antisemitiska stråk som finns inom vänstern och den egna organisationen. 

Samtidigt ignoreras det faktum att antisemitiska uttryck i allt större utsträckning används i annan kontext. 

När det i västvärldens demokratier inte längre är att comme-il-faut att utmåla judiska individer som särskilt ondskefulla, överförs antisemitiska synsätt och tankefigurer till den judiska staten. Mellanösternexperten och statsvetaren vid Linneuniversitetet, Anders Persson, belägger detta i sin forskning. 

Rasistisk kontext

Dessvärre har Olof Palmes Internationella Center gjort sig till aktör i det här sammanhanget, konkret genom att förmedla och ge utrymme för kopplingen nazism, apartheid och Israel. Det som emellanåt kallas socialdemokratins UD placerar sig därmed i en rasistisk antisemitisk kontext, vilket i grunden sår tvivel om organisationens trovärdighet.

Det är inte orimligt att agerandet kopplas till frågan om statliga och kommunala organisationsbidrag. Tydlig förändring samt nolltolerans mot antisemitism borde vara ett krav för fortsatt ekonomiskt stöd från skattebetalarna. 

Vänskapsförbundet Sverige-Israel deltar gärna i de samtal Anna Sundström bjuder in till. Låt oss träffas när Palmecentret tydligt tagit avstånd från användningen av de rasistiskt laddade uttryck som förknippas med antisemitiska föreställningar om såväl judar som Israel.

Av Lars Adaktusson
ordförande, Vänskapsförbundet Sverige-Israel

https://www.expressen.se/debatt/kritisera-garna-israel-men-sarbehandla-inte/

Inlägget var en slutreplik i Expressen. De andra inläggen hittar ni nedan.

https://www.expressen.se/debatt/vansterns-rasism--mot-judar-viftas-bort-/ 

https://www.expressen.se/debatt/stotande-att-kalla-kritik-mot-israel-for-rasism/


Snedvridet fokus på Israel i FN



Det är ett alldeles för ensidigt fokus på Israels ansvar i konflikten med palestinierna. Det skriver Martin Blecher, generalsekreterare för Vänskapsförbundet Sverige-Israel i en replik. 

Samtidigt som Tro och Solidaritets artikel med rubriken “Övergreppen mot palestinierna måste få ett slut” publicerades, höll USA:s ambassadör till Förenta Nationerna Linda Thomas Greenfield ett tal till Säkerhetsrådet. Det var ett tal som rimligtvis bör ha fångat Thomas Hammarbergs intresse utifrån hans tidigare roll som kommissionär för mänskliga rättigheter. Debattartikeln i Dagens Arena (27/11), som skrivits under av Hammarberg, Sara Kukka Salam och Jesper Eneroth från Socialdemokrater för Tro och solidaritet, är både historielös utifrån den lösning man propagerar för, och fri från kontext utifrån hur regionen varit och sedermera utvecklats till att bli.

Både Kofi Annan och Ban Ki-Moon, tidigare generalsekreterare, har kraftigt markerat mot Förenta Nationernas ensidiga fokus mot Israel.

USA:s ambassadör till Förenta Nationerna, Linda Thomas Greenfield, höll ett tal till Säkerhetsrådet som rimligtvis borde ha fångat, framförallt, Thomas Hammarbergs intresse. Hon beskriver en verklighet som karaktäriseras av två parter som är del av en territoriell dispyt.  Det är två parter som felar. FN-ambassadören uppmanar därför till avhållsamhet från unilaterala aktioner hos bägge sidor. Greenfield vidhåller att inga genvägar kan tas för att nå visionen om två stater. Visionen realiseras endast genom direkta förhandlingar mellan parterna i fråga. Greenfield, liksom representanterna för Tro och Solidaritet, ser att Förenta Nationerna har en konstruktiv roll att spela. Linda Thomas Greenfield intar dock den enda logiska hållningen: Det internationella samfundet kan inte påtvinga fred mellan parterna.

USA:s FN-ambassadör redogör sedan för hur hela FN-systemet i sig är fullt av anti-israeliska aktioner och organ, inklusive partiska och oproportionerliga resolutioner mot Israel. Hon slår också fast det uppenbara: det snedvridna fokuset på Israel, har inte fört israeler och palestinier närmare fred.

Både Kofi Annan och Ban Ki-Moon, tidigare generalsekreterare, har kraftigt markerat mot Förenta Nationernas ensidiga fokus mot Israel.

FN:s ensidiga fokus på Israel är något man genom åren haft gemensamt med Thomas Hammarberg. Det kännetecknas mer av osund besatthet än prat om internationell rätt i teoretiska termer.

Martin Blecher, Generalsekreterare Vänskapsförbundet Sverige-Israel


Publicerad 6 december i Dagens Arena


Ovanstående inlägg , liksom Kristoffer Åbergs text som man kunde ta del av förra veckan, var svar på Tro och Solidaritets artikel. https://www.dagensarena.se/opinion/overgreppen-mot-palestinierna-maste-fa-ett-slut/

Vänsterns rasism mot judar viftas bort

Antisemitiska åsikter nonchaleras i flera vänsterorganisationer. Kritik mot Israel accepteras även när den bygger på rasistiska stereotyper. Nolltolerans mot antisemitism borde vara ett krav för statligt och kommunalt stöd, skriver Lars Adaktusson.

Än en gång har rasistiska antijudiska åsikter framförts på ett arrangemang av Olof Palmes Internationella Center. 

En seminariedeltagare liknade Israel vid Nazityskland och publiken applåderade. Något avståndstagande har inte synts till, varken från arrangören eller från övriga deltagare, bland dem Svenska kyrkan. På sin Facebook-sida skriver Socialdemokratiska Israelvänner om händelsen som ägde rum på ett seminarium i ABF-huset. Bland arrangörerna fanns även Socialdemokrater för tro och solidaritet. 

Sedan tidigare har det avslöjats att en liknande sak hände på Globala Torget på Bokmässan i Göteborg som Olof Palmes Internationella Center ansvarade för. Där förknippades Israel med Sydafrikas apartheid. 

Ser mellan fingrarna 

Den vänligaste tolkningen av det som skett är att ansvariga inte inser vad de håller på med. 

Troligare är dock att Palme-centret medvetet ser mellan fingrarna med kvardröjande antisemitiska stråk som finns inom vänstern och den egna organisationen. Detta är milt uttryckt anmärkningsvärt.

Socialdemokratin med stödtrupper borde i stället rikta blickarna mot Storbritannien där det numera pågår ett uppror inom Labourpartiet mot den antisemitism som fick breda ut sig under Jeremy Corbyns tid som partiledare. 

För den som inte vill eller kan förstå finns en lättillgänglig beskrivning av problemet i en ny rapport av forskaren Anders Persson, ”Israel-Palestinakonfliktens påverkan på antisemitismen i Sverige”.  Persson skildrar hur Israel-Palestinakonflikten i dag används på ett annorlunda sätt, antisemitism som allmänt ses som oacceptabel i vår del av världen artikuleras som kritik mot Israel. 

Antisemitiska synsätt och tankefigurer överförs från enskilda judar till den judiska staten. Metodiken används inom såväl extremvänstern som extremhögern, liksom i vissa inriktningar bland kristna, muslimer och islamister.

Överföringen av antisemitiska uttryck till den israelisk-palestinska konflikten sker på olika sätt. Till exempel via bildspråk, liknelser eller karikatyrer, men även genom vridna föreställningar om judisk makt eller dominans.

Utmålas som ondskefull stat

Det kanske främsta kännetecknet för antisemitism, att judar tillskrivs egenskaper som närmast kan liknas vid kosmisk ondska, ingår också i repertoaren. 

Israel utmålas som en ondskefull stat, med hjälp av grava och överdrifter kopplas landet till nazism, apartheid, kolonialism, imperialism och rasism. Anklagelser om att Israel genomför folkmord eller en förintelse av palestinierna förekommer också.

Att använda den typen av begrepp i relation till den judiska staten är att placera sig i en rasistisk antisemitisk kontext. Det är rimligt och begära att seriösa organisationer avstår från rasistiskt laddade uttryck som allmänt är förknippade med antisemitism, både vad gäller judar och Israel. 

I stället bör kritiken som ska framföras vara sakinriktad. Rätten att kritisera Israel – eller något annat land får inte inskränkas - däremot är särbehandling av Israel och andra inslag av antisemitism aldrig acceptabla. 

Nolltolerans borde vara krav

Mot den här bakgrunden måste frågan ställas om de organisationer som accepterar – eller ser mellan fingrarna på – rasistiska begrepp uppfyller demokratikriterierna för statliga och kommunala bidrag. Tydlig förändring samt nolltolerans mot antisemitism borde vara ett krav för fortsatt ekonomiskt stöd. 

Det gäller inte minst organisationer som Olof Palmes Internationella Center, Diakonia, som länge tillhört de mest ensidiga kritikerna av Israel, och SSU, där kampsånger om att ”krossa sionismen” har sjungits i demonstrationståg.

Det är dags att blottlägga acceptansen för antijudiska uttryck och vidta åtgärder mot de organisationer som fortsatt bidrar till detta samhällsproblem. 

Den nya regeringen måste agera, smygrasism och förklädd antisemitism fräter på samhällsgemenskap och demokrati.

Av Lars Adaktusson

Ordförande för Vänskapsförbundet Sverige-Israel

Publicerad i Expressen den tredje december

 

USA har återlämnat stulen shekel som myntpräglats av judiska rebeller för 2 000 år sedan

 


Myntet, det fjärde av sitt slag som är känt i världen, var del av en mängd material som grävdes upp av palestinska antikvitetsplundrare 2002. 

Amerikanska myndigheter återlämnade ett ”extremt sällsynt” silvermynt i shekel tillverkat av judiska rebeller från 2000 år sedan, efter att det hade stulits och smugglats ut från landet för två decennier sedan.

Myntet ska ha tillverkats av judiska rebeller som en självständighetsförklaring mot det romerska imperiet under det fjärde året av den stora revolten (66-73 E. Kr)

”Silvermynts präglande av den stora revoltens ledare var faktiskt ett förkunnande av självständighet av judarna i landet Israel, ett uttalande mot det mäktiga imperium som stod framför dem” förklarade Ilan Hadad, en arkeolog vid Israels myndighet för antikviteter. ” Många av upprorsmakarnas silvermynt var överstrukna kejserliga silvermynt, täckandes kejsarens ansikte med judiska motiv”.

” Detta gav myntet mycket större symboliskt värde än det monetära värdet av själva myntet” tillade Hadad.

Myntet, det fjärde av sitt slag i världen som man känner till, var del av mängd material som grävdes upp av palestinska antikplundrare 2002 vid en plats i Elah -dalen, enligt Israels myndighet för antikviteter.

Under de senaste två decennierna har israeliska tjänstemän letat efter det stulna myntet. Myntet har färdats mellan illegala antikvitetsmarknader i Israel , Jordanien och Storbritannien. Jakten på det plundrade  myntet involverade en transkontinental underrättelsetjänstoperation i samarbete mellan USA, Egypten, Storbritannien och Jordanien.

Myntet beslagtogs till slut i Denver 2017. Samlare hade försökt att sälja myntet under en aktion i Denver, efter att falska ursprungsdokument hade förberetts i London för att exportera shekeln från Storbritannien till USA.

Israels myndighet för antikviteter noterade att 25 centiga shekelmynt (som detta mynt var) från det fjärde året av revolten inte tidigare hade upptäckts i arkeologiska utgrävningar.
Det finns bara ett liknande mynt som The British Museum erhöll på 1930-talet, och ytterligare tre "cirkulerar" på svarta marknaden för antikviteter och bland privata samlare.

Nyheten har tidigare uppmärksammats av Times of Israel, Algemeinier, Haaretz och NY Times bland annat.



Israel rankas #1 i "Digital Quality of Life" över hela världen

Den fjärde årliga utgåvan av Digital Quality of Life Index har rapporterat att Israel nu är rankat högst upp på sin lista, slår ut 116 andra länder och går om Danmark som varit i topp under två år. 
Rapporten är gjord efter att ha övervägt fem ’grundläggande digitala pelare av välbefinnande’: internkvalitet, e-förvaltning, e-infrastruktur, överkomliga priser på internet och e-säkerhet.

Sedan förra året har hastigheten på mobilt internet i Israel förbättrats med 30 procent och hastigheten för fast bredband har ökat med 15.8 procent.
Israels mobila internet är det mest prisvärda i världen: invånare kan köpa 1 GB mobilt internet i Israel för så billigt som fem sekunders arbete per månad, 58 gånger mindre än i USA. I genomsnitt, måste människor arbete sex minuter mer för att ha råd med bredbandsinternet 2022.

Förra året tillhörde det mest prisvärda mobila internet Danmark, men i årets upplaga sjönk man till plats nio. Fast bredband kostar dock israeliska medborgare 19 minuter varje månad, vilket ger en 28:e plats.
Kvaliteten av Israels internet, kännetecknat av dess hastighet, stabilitet, och växande rankas på 21 plats i världen och är 31 procent bättre än det globala genomsnittet. 

Israels sämsta resultat kommer inom e-förvaltning där man rankas på plats 33. E-infrastruktur och e-säkerhet rankas man på plats 28 och plats 32. Dess överväldigande höga poäng i prisvärdhet har hjälpt Israel till att uppnå den högsta rankingen på det hela taget, trots blygsamma prestanda i de andra kategorierna.

Globala inflationstakten i år har gjort att fast bredbandsinternet blivit mindre överkomligt runt om i världen för andra året i rad. Detta kan få förödande effekter på länder med en ökad ekonomisk klyfta mellan sina medborgare, och den nuvarande inflationen ökar pressen på låginkomsthushåll som behöver internet.
Trots detta kan Israel stoltsera med det mest prisvärda internet i världen och tar den ledande positionen i hela Asien.

”Medan länder med en stark digital livskvalitet tenderar vara de i avancerade ekonomier, upptäckte vår globala studie att pengar inte alltid köper digital lycka” förklarar Gabriele Racaityte-Krasauske, PR-chef vid Surshark.
”Det är därför vi, för fjärde året i rad, fortsätter att analysera den digitala livskvaliteten för att se hur olika länder ligger i fas med att tillhandahålla de grundläggande digitala förnödenheterna för sina medborgare”, betonade han. ”Det viktigaste är att vår forskning försöker visa hela bilden av den globala digitala klyftan som miljontals människor lider av.”

Sju av de topp tio länderna med högt betyg för digital livskvalitet är baserade i Europa. Israel följs av Danmark, som petades från tätpositionen, Tyskland, Frankrike och Sverige. Storbritannien rankades nia och USA tolva.
The Digital Quality of Life Index är byggt utifrån Förenta Nationernas öppna källkodsinformation, Världsbanken, Freedom House, Internationella teleunionen och andra källor. I år omfattar rapporten ytterligare sju länder, de flesta av dem är afrikanska.

Detta har tidigare rapporterats av Jerusalem Post, Times of Israel, World  Israel  News och Calcalist.

Vänskapsförbundet Sverige-Israel bjuder alla på bio via Sponsorhuset!

Hej!

 
Nu finns Vänskapsförbundet Sverige-Israel anslutna till Sponsorhuset. Där kan du handla från över 600 kända nätbutiker. Varje köp som du gör ger pengar både till dig själv och Vänskapsförbundet Sverige-Israel.
 
Nu har Sponsorhuset samlat allt du behöver veta för att komma igång i deras Bonusstege. Går du igenom stegen så stödjer du Vänskapsförbundet Sverige-Israel med 50 kr och du själv får en biobiljett.. Bättre än så blir det inte!
 
Alla kan komma igång med Bonusstegen även du som redan är medlem på Sponsorhuset. Klicka här och sprid länken till dina vänner och bekanta: 

https://www.sponsorhuset.se/vanskapsforbundetsverigeisrael/intro
 
Tack för ditt stöd 



277 gånger gånger Israel - 0 gånger Hamas

Rubriceringen är inget idrottsresultat. I FN:s särskilda utredningskommissions rapport nämns Israel 277 gånger, men ingen gång de terroristenheter som söker den explicita förstörelsen av Israel, skriver Martin Blecher.

FN:s “utredningskommission” – UN Independent International Commission of Inquiry – skapades i maj 2021 för att undersöka påstådda brott mot internationell rätt under de senaste striderna i Gaza, såväl som grundorsakerna till den israelisk-palestinska konflikten. Uppdraget är unikt i sin natur i och med att det är pågående, vilket betyder att det kan existera i evighet.

Ingen västerländsk demokrati röstade för att utredningskommissionen skulle skapas från början. Kommissionen skapades på initiativ av FN:s råd för mänskliga rättigheter. Låt er inte luras av namnet dock. Det är nämligen en institution där endast 30 procent av medlemmarna är fria demokratier. Dess medlemsstater inkluderar Kina, Libyen, Somalia, Sudan och Venezuela.

Medlemmarna i utredningskommissionen valdes utifrån det faktum att de redan innan de tillsattes förkunnat Israel skyldig för de brott landet skulle undersökas för!

De tog heller inte särskilt lång tid förrän medlemmarna själv, nu officiellt representerades FN:s utredningskommission, uttryckte sig antisemitiskt. Miloon Kothari, en av tre i utredningskommissionen – som innan han valdes in i kommissionen hävdat att Israel begår etnisk rensning – intervjuades i somras och påtalade då att “den judiska lobbyn” och dess finanser kontrollerade sociala medier och arbetade för att förstöra utredningskommissionen rykte. Han föreslog också att Israel skulle kastas ut från FN.

Ordföranden för utredningskommissionen, Navi Pillay, var högkommissarie för mänskliga rättigheter i FN:s generalförsamling. Också Pillay har blivit påkommen med att prata om den “extrema Israellobbyn” och “apartheid-Israel”.

Man behöver inte vara sakkunnig för att konstatera att medlemmarna i “utredningskommissionen” brutit mot de mest basala FN-reglerna som avkräver opartiskhet, objektivitet och personlig integritet.

I slutet av oktober släppte FN:s utredningskommission sin första rapport i generalförsamlingen. Förenta nationernas särskilda utredningskommission nämner Israel 277 gånger. Inte en enda gång namnger man eller erkänner de terroristenheter som söker den explicita förstörelsen av Israel. Inte heller nämns att dessa organisationer som avfyrar raketer medvetet riktar in sig på oskyldiga civila.

Den så kallade Utredningskommissionen ger endast Israel skuld för uteblivna fredsförhandlingar mellan israeler och palestinier. Konsekvent hänvisar man till begrepp som ockupation och bosättningar samtidigt som man ignorerar, och förtiger, de fredsförslag som fanns från israeliska premiärministrar Ehud Barak och Ehud Olmert.

Rapportens rekommendationer uppmanar endast Israel att “fullt ut följa internationella rätt och utan dröjsmål avsluta dess 55-åriga ockupation av palestinskt och syriskt territorium.” Palestinierna friskrivs ansvar.
Vid upprepade tillfällen minimerar utredningskommissionen Israels säkerhetsbehov genom att påstå att Israels policys på Västbanken drivs av olovlig rasistisk diskriminering och en drivkraft för territoriell expansion snarare än legitima säkerhetsbehov.

Många länder kritiserade utredningskommissionen och de antisemitiska yttringar utredare gjort sig skyldig till när rapporten lades fram i FN:s generalförsamling. Också Europeiska unionen gjorde ett uttalande mot utredningskommissionen.

Sverige innehar för närvarande ordförandeskapet i den mellanstatliga International Holocaust Remembrance Alliance, på svenska Den internationella alliansen till minne av Förintelsen (IHRA). Därmed åligger det oss också en skyldighet att dels fördöma utredningskommissionens delegaters antisemitiska yttranden, dels tillkännage att “utredningskommissionen” som sådan saknar uppenbar legitimitet.


Martin Blecher
Texten publicerades i tidningen Dagen den fjärde november. 

Analys av israeliska valet

Efter det femte israeliska val på fyra år kan man dra flera slutsatser. 


1. Att sittande premiärministern Yair Lapid mittenparti gjorde ett historiskt bra val. Man ökade med flera mandat. 

Lapid - som tidigare suttit i opposition mot Netanyahu i flera års tid- ses som huvudarkitekten bakom den brokiga skara av åtta partier som bildade regering i maj 2021. 
I den regeringen som höll i drygt 18 månader var Lapid både utrikesminister, alternerande premiärminister och interim premiärminister. 
Lapid skiljde sig mot Netanyahu i den grad att han försökte omorientera Israels förhållande till EU. Det fick också konsekvenser i förhållandet mellan Sverige och Israel.

2. Lapid ökade på bekostnad av hans andra mindre koalitionspartners. Yair Lapids parti tog röster främst från vänsterpartier och mittenpartier. Han lyckades inte, till skillnad från högerblocket, att ena de mindre partierna att slå sig samman för att ha större chans att komma över den parlamentariska spärren på 3.25 procent. Denna gång kan det ha varit en avgörande skillnad till att Benjamin Netanyahu fick över de 61 mandat som krävs.

3. Väljarna röstade medvetet höger denna gång utifrån vad utgången blev förra gången. Efter tre val under kort period kom den avgående regeringen till stånd som ett resultat av åtta partier förra året. Av dessa åtta partier var åtminstone tre partier definierade som högerpartier. Dessa partier stod för över tio mandat. De hade, av olika anledningar, valt att inte sitta med högerblocket. Anledningarna skiftade mellan att de kommit i onåd med Benjamin Netanyahu till att man inte ville sitta i en regering med de ultraortodoxa. Dessa tre partier tycks ha straffats hårt i detta val. Två partier på gränsen till upplösning och ett parti är upplöst.

4. Israeliska väljare har under flera decennier röstat överväldigande höger. Denna gång var inget undantag. De ultraortodoxa partierna som står till vänster i socialpolitik men höger i frågor om territorium brukar få 10-15 procent av väljarnas röster. Denna gång väntas de få mer. Sedan finns det en grupp väljare som dels anser att vad de ultraortodoxa erbjuder är föråldrat och dels uttrycker en besvikelse och bestörtning över vad som kan kallas för 'den djupa staten'. De har sikte på att reformera domstolsväseendet och även polis. De är yngre, mer radikalare 
Den sistnämnda gruppen, som går under namnet Religiös sionism har förmodligen tagit röster från de moderata högerpartier som inte velat sitta med Benjamin Netanyahu och som istället satte sig med andra partier i en omaka koalition maj 2021. 

5. Har Netanyahu fått sin drömregering?
Många analytiker menar att detta är Netanyahus drömregering utifrån att han nu har en koalition som är lojal mot honom och hans position. Jag är sjäv långt ifrån övertygad om att detta är vad Netanyahu egentligen ville. Netanyahu har alltid balanserat högerregeringar med minst ett mittenparti. Under nästan konstant hela hans tid som premiärminister har han ryktats och anklagats för att ha velat reformera Israels domstolsväseende och vidta andra åtgärder som skulle väckt internationell vrede. Dock har han aldrig gjort slag i saken. Nu kommer han dock ha press från sig bland de partier som står höger till honom i dessa frågor att agera. 
Netanyahu är en riskminimerare. Därför tror jag inte att detta var den regering han själv önskade. Men det var den regering han fick. 



Ett besök i Israel är effektivt vaccin mot antisemitism

Vi behöver se med våra egna ögon, och själva uppleva och förstå, vad detta omdebatterade och av så många kritiserade landet Israel är, skriver Bengt Klintenberg.


Jag är nyss hemkommen från ännu en resa till Israel. Under de senaste elva åren har jag fått göra många resor till Israel med olika grupper, något jag är så glad och tacksam för. I år var vi 42 personer som reste tillsammans. Tänk att få gå där Jesus gått och höra bibelorden läsas, be tillsammans vid Olivberget, Getsemane och invid Genesarets sjö. Det är så roligt att se hur människor upptäcker vilket fantastiskt land de besöker.

Många var lite osäkra och otrygga innan de satte sina fötter på israelisk jord – mediebilden och alla negativa nyheter från och åsiktsyttringar om regionen har självklart påverkat. Men efter några dagar var det flera som utbrast: “Vad lugn och trygg jag känner mig!”

Det går upp för turister till Israel att landet är en solid demokrati. En nation där landets nära två miljoner araber har rösträtt och kan åka i samma bussar som judar och sitta på samma parkbänkar. Något annat de blir förvånade över är att muslimernas minareter och kyrkornas klockor ibland överröstar bönen vid judarnas heligaste plats vid Västra muren. Religionsfrihet kallas det – något som är helt unikt i denna del av världen.

När de får höra att Israel är ett av få länder i Mellanöstern som inte använder sig av dödsstraff och att HBTQ-personer har skydd av lagen blir många förvånade. Och när de får höra att inga människor flyr från Israel men att väldigt många flyr hit blir de imponerade av Israels förmåga att integrera sina nyanlända.

Så besöker de Yad Vashem, Förintelsemuseet, som ger en så stark bild av vad som hände under nazitiden. “Tänk om Israel funnits tio år tidigare” är en tanke som slår besökare. När de sedan får klart för sig att det som hände då skulle kunna hända med judar utan ett eget land även i dag – att många av Israels grannländer i dag vill göra processen kort med Israel och det judiska folket – förstår de varför Israel måsta vara rustat till tänderna för att stå emot.
 
De svenska turisterna till Israel höjer på ögonbrynen när de får höra att fler judar tvingats fly från sitt arabiska hemland i samband med krigen som arabvärlden startat mot Israel än araber som flytt från Israel – det framgår ju inte så ofta i den mediala historien om Mellanöstern. När guiden berättar att Israels yta är mindre än en procent av Mellanösterns totala yta och denna ynka del är den enda del av Mellanöstern som har demokrati, då frågar de sig varför så många i Sverige vill minska detta område.

Jag tror att jag, genom dessa resor, fått vara med och vaccinera människor mot antisemitism och Israelhat. Därför borde fler anordna resor dit, och ännu fler resa dit. Vi behöver se med våra egna ögon, och själva uppleva och förstå, vad detta omdebatterade och av så många kritiserade landet Israel är.

Texten publicerades i Dagen 2 november

Underkategorier

Politik

Näringsliv

Kultur

Vetenskap

Sida 4 av 38

Kategorier

Fler artiklar