Aktuella nyheter om Israel

Martin Blecher

04 Oktober 2017

• Iran

Man hör ibland hur den iranska regimen liknas vid ett Mellanösterns Nordkorea. En sådan liknelse lyckas varken fånga vad som är speciellt för Irans roll i Mellanöstern, eller påvisa skillnaderna mellan Nordkorea och Iran.

När det gäller vilka roller de båda staterna spelar i sina respektive regioner, så är den iranska regimen långt mer destabiliserande och destruktiv än den nordkoreanska.

Genom sina väpnade styrkor är den islamiska republiken aktivt inblandad i andra nationers interna angelägenheter. Ett exempel: Iranska ledare har erkänt att det Iranska revolutionsgardet (IRGC) - och dess elitenhet Quds Force - strider sida vid sida med Assads styrkor i Syrien. Dessutom stödjer Iran den syriska regimens militär med pengar, vapen, rådgivare och underrättelseinhämtning.

Bortsett från egna direkta militära ingripanden, har iranska ledare framgångsrikt byggt upp mäktiga allierade och miliser i Syrien, i syfte att stärka den högste ledaren Ayatollah Ali Khameneis revolutionära och geopolitiska intressen.

De iranska ledarnas planering är långsiktig, och går ut på att milisernas politiska agendor skall kunna genomföras ifall Assad faller, och därmed säkra Irans inflytande och dominans. Irans regim vill helt enkelt vara säker på att fortsatt inflytande och kontroll över Syrien - oavsett om Assad lyckas sitta kvar eller ej. 

I Irak har den iranska regimen placerat många individer på inflytelserika poster för att garantera att Bagdads politik skall gynna Teheran. Och genom en sekteristisk agenda, där de känsliga relationerna mellan sunni och shia utnyttjas, använder sig Iran av strategin att söndra och härska. På samma sätt uppmuntras oroligheter i Bahrain och Kuwait.

Genom IRGC:s aktiviteter tror sig Irans ledare dessutom ha säkerställt sin närvaro i Irak för flera årtionden framåt. Man anser sig även ha kontroll över framtida politisk utveckling genom upprättandet av People’s Mobilization Forces (PMF). PMF är en paraplyorganisation som rymmer ett drygt fyrtiotal irakiska milisgrupper, och som alla tjänar den iranska regimens intressen, och har nära band till Quds Force befälhavare Qassem Soleimani.

Irans militära aktiviteter sträcker sig bortom grannländerna. I Libanon lyckades Iran upprätta lojala organisationer strax efter den islamiska revolutionen 1979. Till och med i Jemen intervenerar den iranska regimen. I Saana beror den tilltagande krisen i huvudsak på att Iran fortsätter att förse Houtis med vapen och ammunition. Nyligen har flera av Irans transporter hejdats.

Spelar Nordkorea samma roll i Ostasien? Har Nordkorea militära styrkor på plats i Kina, Japan, Taiwan, Filippinerna eller Ryssland? Försöker man störta dessa regeringar? Har Nordkorea stödmilis som strider och dödar människor i Tokyo, Seoul, Beijing, Moskva, Manilla eller Taipei, i syfte att säkra Pyongyangs intressen? Svaret på dessa frågor är nej.

Nordkorea håller sig vanligen till eldfängd retorik, vilket ibland leder till ökade spänningar. Dessa spänningar lägger sig som regel direkt efteråt.

Den högst rankade amerikanske generalen uttalade sig nyligen i linje med detta. General Joseph Dunford - chef för Joint Chiefs of Staff - påpekade förra veckan att Nordkorea trots sitt högre tonläge egentligen inte hade förändrat sitt militära aktivitetsmönster. ”Även om politiken nu är klart förändrat, så har vi inte sett en förändring hos de nordkoreanska styrkorna, och detta är något vi följer väldigt noga”, sa han. ”Vi har inte sett militär aktivitet som återspeglar den förändrade politiska miljön”.

Den som hävdar att den iranska regimens agerande i Mellanöstern motsvarar Nordkoreas i Ostasien gör en felaktig liknelse, eftersom man misslyckas med att fånga helhetsbilden, inklusive de båda regimernas politiska och militära agendor. Nordkorea är inte i närheten av att vara så destabiliserande i Ostasien som Iran är i Mellanöstern.

När Nordkorea ökar spänningarna är det framförallt genom sin retorik. Men Iran använder våld, och agerar aktivt både politiskt och militärt för att destabilisera regionen på olika sätt - vilket inkluderar finansiering och beväpning av dess stödmiliser, och placering av egna militära och paramilitära grupper i andra länder.

Den iranska regimen intervenerar aktivt, för att på alla sätt uppnå sina mål om inflytande och hegemoni. Man har ambitionen att dominera och kontrollera andra länders politik, säkerhetssystem, och underrättelseväsen.

Nordkorea pratar på, men den iranska regimen agerar.

Dr. Majid Rafizadeh 

Författarens presentation hos Harvard

Och på Wikipedia

Publicerad i Arab News 4 oktober 2017

-
Artikeln är hämtad från saudisk media, och saknar exempel på hur Israel påverkas. Även Israel drabbas svårt av den iranska regimens regionala inflytande, som när det gäller Teherans politiska, ekonomiska och militära stöd till terrorgrupperna Hizbollah, Palestinian Islamic Jihad, och Hamas. /Red anm.

Några länktips på temat:

Massive Iranian funding for anti-Israel terror groups revealed


State Sponsorship of Terrorism


Iran’s Support for Terrorist Groups

Martin Blecher

04 Oktober 2017

• Sverige och Israel

Sverige måste sluta att ensidigt skuldbelägga den israeliska sidan, vi måste respektera Israels självklara rätt till självförsvar och erkänna att det judiska folkets utsatthet är en faktor som aldrig får förminskas, skriver Lars Adaktusson och Stefan Dozzi, Vänskapsförbundet Sverige-Israel.

Israels premiärminister saknar förtroende för Sveriges statsmister och tackar nej till ett bilateralt möte i samband med FN:s generalförsamling i New York. Sveriges utrikesminister är persona non grata i Israel efter att ha raserat vårt lands redan bräckliga relationer till Mellanösterns enda demokrati.

Så kan det inte fortsätta.

Vänskapsförbundet Sverige-Israels viktigaste uppgift är att bidra till att förbindelserna mellan Sverige och Israel återupprättas. Det borde vara en självklarhet med vänskapliga och konstruktiva förbindelser mellan demokratier, inte minst inom områden som handel, politik, kultur och vetenskap.

Goda relationer mellan Sverige och Israel är en angelägenhet för båda länderna. För att komma dit måste vi från svensk sida ompröva vårt förhållningssätt när det gäller den arabisk-israeliska konflikten.

Vi måste sluta att ensidigt skuldbelägga den israeliska sidan, vi måste respektera Israels självklara rätt till självförsvar och erkänna att det judiska folkets utsatthet är en faktor som aldrig får förminskas. Israel är omgivet av terrororganisationer och diktaturer som utgör ett permanent hot och vars uttalade mål är att utplåna Israel och dess befolkning.

Politiska företrädare, opinionsledare och medier har ett gemensamt ansvar för att öka kunskapen om Mellanöstern och dess historia, men också för att ge en balanserad bild av vad som sker och orsakerna till att konflikten inte kunnat lösas. Det är djupt olyckligt och direkt skadligt för Sveriges anseende att bilden av Israel systematiskt och under lång tid har varit ofullständig och osann i vårt land.

Förutom att bidra till återupprättade relationer och arbeta för en balanserad Israelbild vill Vänskapsförbundet verka för förändringar av svensk bistånds- och utrikespolitik. Det är väl känt att Sverige under innevarande femårsperiod betalar ut motsvarande en och en halv miljarder kronor i bistånd till palestinska områden, detta trots att matmissbruk, korruption och brist på demokratiska reformer präglar beslutsfattandet. Till detta kommer att uppvigling mot Israel, antisemitism och glorifiering av palestinsk terrorism understöds av Palestinska myndigheten.

Detta är i alla avseenden oacceptabelt och Sverige måste på ett helt annat sätt än hittills ställa krav på Palestinska myndigheten och de av civilsamhällets organisationer som är mottagare av hjälp från svenska skattebetalare.

Självklart är det viktigt att på olika sätt stödja det palestinska folket, men svenska biståndsmedel får aldrig gå till spridande av hat mot Israel och stöd till terrorism riktad mot oskyldiga civila.

I förhållande till detta har svenska folket rätt att av sina politiska företrädare kräva tydlighet och konsekvens. Om terrorism, antisemitism och rasism är förkastligt i Bryssel, Paris och Köpenhamn är det förkastligt även på Västbanken och i Gaza. Om polisen för att skydda medborgare och försvara det öppna samhället måste ingripa med våld i Trollhättan, är det rimligt att så sker även i Jerusalem.

Att relativisera palestinsk terrorism, att välja tystnad när oskyldiga judiska barn mördas är att svika offren och deras anhöriga. Men det är också att undergräva demokratins fundament och kompromissa med övertygelsen om varje människas unika och okränkbara värde.

För Israel som nation är stödet från andra demokratier en livsbetingelse, en tydlig fråga om överlevnad. Till våren högtidlighålls 70-årsdagen av Israels grundande, 70 år av enastående utveckling, tillväxt och framgång, men också av en ständigt pågående existentiell kamp mot en fientlig omgivning.

Till detta perspektiv har även vi i vårt land en skyldighet att förhålla oss.

I kampen mellan demokrati och diktatur får svensk utrikespolitik aldrig svikta. Därför är det hög tid för den rödgröna regeringen att sätta stopp för den fientliga politiken mot Israel, det är dags att framföra en ursäkt till det israeliska folket och åter bygga upp relationerna till Mellanösterns enda demokrati.

Vänskapsförbundet Sverige-Israel vill möjliggöra för vårt land att spela en konstruktiv roll i Mellanöstern. För inte så länge sedan hade vi faktiskt goda förbindelser med Israel.

Det kan vi få igen.

Lars Adaktusson, ordförande Vänskapsförbundet Sverige-Israel
Stefan Dozzi, generalsekreterare Vänskapsförbundet Sverige-Israel

Debattartikel publicerad i Dagen 4 oktober 2017

Martin Blecher

04 Oktober 2017

• Israel i krig
• Europa

Häromveckan inbjöd partigruppen GUE/NGL, som samlar allehanda kommunister och vänsteraktivister och där bland annat det svenska vänsterpartiet ingår, palestiniern Leila Khaled att tala i Europaparlamentet.

Leila Khaled är medlem i den av EU terrorklassade organisationen PLFP och deltog själv i flera uppmärksammade flygplanskapningar på 60- och 70-talen. Under sitt anförande i Europaparlamentet hann hon med att både försvara och glorifiera terrorhandlingar och att fälla grova antisemitiska uttalanden (bland annat genom att jämföra Israel med Nazityskland).

Det här är ett återkommande mönster. Pro-palestinska grupperingar i Europaparlamentet använder parlamentets legitimitet för att på olika sätt – direkt eller indirekt – understödja terrorism. Gruppledaren för de svenska socialdemokraterna Maria Ulvskog blev i våras kraftigt kritiserad efter att utanför parlamentets plenisal i Bryssel poserat med ett idolporträtt av den palestinska terroristen och dömda mördaren Marwan Barghouti.

Europaparlamentet ska inte låna ut sitt anseende till den här typen av terrorglorifiering. Tillsammans med ett 60-tal andra Europaparlamentariker skickade jag därför idag ett brev till talman Tajani och bad honom att agera i frågan. Se brevet nedan.

Se även detta klipp från vänstergruppens seminarium med Leila Khaled: https://youtu.be/Z4v0oI1zhGo

—

Dear Honourable President Tajani,

We would like to bring to your attention “The Role of Women in the Palestinian Popular Struggle” event that was organised by the GUE/NGL Group and Unadikum at the European Parliament in Brussels on 26 September 2017. The event violates Council Common Position of 27 December 2001 on the specific measures to combat terrorism (2001/931/CFSP) and the updated Council Decision (CFSP) 2017/1426) of 4 August 2017 by directly and indirectly giving support to a EU designated terrorist organisation, including the provision of services to a person acting on behalf of the organisation. The Council Decision designates the ‘Popular Front for the Liberation of Palestine’ (PFLP), amongst Hamas and Hezbollah’s military wing, as a terror organisation, and thus Parliament shall refrain from inviting representatives of a EU designated terror organisation to the European Parliament.

Ms Leila Khaled is a current member of a EU designated terrorist organisation, the PFLP, and previously responsible for the hijacking of American and Israeli airlines, the spread of incitement and the promotion of hatred and violence. Her current membership of and activities for the PFLP, her provocation to commit a terrorist act by joking about hijacking an airplane – and receiving a standing ovation for that remark during her speech in Parliament – are furthermore clear violations of the Council of Europe Convention on the Prevention of Terrorism. The speeches by the Unadikum representative and Ms Leila Khaled unquestionably amounted to direct and indirect incitement through the use of multiple references of terrorist offences being necessary and justified, the drawing of comparisons of contemporary Israeli policy to that of the Nazis, the denial of the right of the Jewish people to self-determination and the use of symbols and images associated with classic anti-Semitism to characterise Israel or Israelis. The dissemination of such messages furthermore regrettably violates the definition of Anti-Semitism adopted by Parliament in July 2017. Please note Appendix I, II, III and IV as evidence for the above charges.

We fully recognise the weight that the European Parliament carries in political and public debate and therefore regret the tarnishing of the Parliament’s good name and the message that the event sent to European citizens and Member States. We strongly believe that the Parliament carries a responsibility to all European citizens to take a united stand against terrorism and its incitement, especially at a time when Europe has experienced the agonising truth of terrorist attacks across its continent. We urge that in cases, in which EP regulations and Council Decisions were violated, adequate measures are taken against the persons, political groups and/or entities responsible for the organisation of the event as their actions undermine the united fight against terrorism.

In light of the above, we kindly ask you, under your honourable leadership, to investigate the details surrounding the event and whether the funding for the event on 26 September by the GUENGL Group, notably if EU taxpayers money was used that violated EP regulations and Council Decision (CFSP) 2017/1426). The selling and advertising of merchandise from an outside organisation during the meeting as well as the covering of the EP logo on the podium in the meeting room go against the overall customary EP principles of provisions and rules governing meetings of political groups at the European Parliament. If any irregularities have taken place, we urge for appropriate action to be taken and funds to be returned to the budget of the European Parliament.

Lars Adaktusson, 
EU-parlamentariker (KD)
Ordförande Vänskapsförbundet Sverige-Israel

Texten upplagd i sin helhet på egna sidan 4 oktober 2017

Martin Blecher

30 September 2017

• Sverige och Israel
• antisemitism

I dag, på den judiska högtiden Jom Kippur, marscherar nazister på Göteborgs gator. Att detta är en mening som behöver skrivas 2017 känns bedrövligt.

Hela min politiska gärning har drivits av vad jag lärde mig i skolan om Förintelsen. Att det kan finnas ett organiserat hat mot en viss grupp människor går emot all vad jag tror på och allt vad jag kämpat för. Det är vidrigt synsätt på människan.

En av mina käraste och äldsta vänner heter Joost Lakmaker. Han är över 90 år gammal och överlevare av Förintelsen. Det smärtar mig att Joost ska behöva se det som sker i Göteborg idag.

Att ovillkorligen fördöma antisemitism – och alla former av rasism och religionsförtryck – är en demokratisk skyldighet. Jag och regeringen ser med stor oro på utvecklingen både här hemma och i världen, och vår del i kampen mot de här yttringarna är orubblig.

Justitieministern har börjat en process för att reda ut om vi har de lagar och regler som krävs för att lösa det samhällsproblem som dessa extremister utgör.

Vi bevittnar ökad intolerans och hat i Sverige, i Europa och runt om i världen. Denna intolerans och detta hat är ofta riktad mot minoritetsgrupper, men det är ett hot mot oss alla och mot demokratin – en demokrati som vi i Europa har kämpat hårt för.

Nu är det allas vårt ansvar att se till att historien aldrig upprepar sig.

Margot Wallström
Utrikesminister (S)

Publicerad på egna facebooksidan 30 september 2017


- - -

4b. Därför är det väldigt svårt att ta utrikesministerns ord på allvar
av: Viktor Hardarson

Jag hoppas verkligen att dina senaste poster markerar ett nytt paradigm i ditt förhållande till judar och Israel.

Men det är väldigt svårt att ta dina ord på allvar. Jag vet att nästan ingen svensk jude tror på vad du säger, inte heller många Israelvänner och ännu färre Israeler. Det är inte så att vi inte vill att du skall stå upp för judar, både i Sverige och utomlands (antisemitismen ökar i Europa om flera hundrad procent varje år nu och judar har börjat fly Europa till Israel, Kanada och USA. Svenska judar inkluderade) men dina handlingar hittills gör det omöjligt för oss. Vi skulle jubla och dansa och ta emot dig med öppna armar om du fördömde Abbas ständiga uppmaningar till terrorism mot Israel, om du istället för att sitta ner med antisemitiska institutioner så som UNRWA och OIC, så som du gjorde den 22 september (https://www.un.org/.../strong-diplomatic-and-donor.../). Organisationer som är notoriska för antisemitism. OIC är till exempel en organisation som vill förbjuda "freedom of speech", som vill ta upp både hädelselagar och sharia i hela världen och inte accepterar Förenta Nationernas stadgar om de mänskliga rättigheterna, utan har sina egna som endast gäller muslimer. (du kan läsa mer om den här: https://sv.wikipedia.org/.../Kairodeklarationen_om_de_m... )

UNRWA använder skolböcker som indoktriner palestinska barn med våld, förnekelse, svek och demonisering av judar. Dessa skolböcker har ersatt Israel med namn som "Zionistiska ockupationsmakten" och innehåller dikter som glorifierar martyrdöden och jihad. (länk här: http://www.wiesenthal.com/site/apps/nlnet/content.aspx...)

Din mun säger ett. Dina handlingar annat. Så om du istället för att omfamna antisemiter, själv hamna på Simon Wiesenthals lista över antisemiter, anklaga endast Israel för utomrättsliga avrättningar när de försvarar sig mot terrorister och inte vara "persona non grata" i Israel och istället började visa samma moraliska klarsynthet och när du sa att Saudiarabiens rättssystem var från medeltiden (det gjorde du helt rätt) när det kommer till Israel. Det vore intressant att se och höra dig protestera mot UNESCOs historierevisionism när de hävdar att Israel inte har någon rätt till Klagomuren eller Patriarkernas Grav eller publikt skälla ut Mahmoud Abbas för att inte hålla demokratiska val i de Palestinska områdena på Gaza och i Judea och Samarien och hans fängslande av oliktänkande. Du kan också kräva svar av honom varför så många miljarder av internationellt bistånd hamnar i hans egen ficka eller varför han har en karta på sitt kontor i Ramallah där Israel inte existerar eller till och med varför det är dödsstraff för hans folk att sälja egendom till Israeler? Straff som har utförts allt för ofta de senaste åren. Och vad menar Abbas när han säger att han aldrig kommer att acceptera att en enda jude skall få bo i en framtida Palestinsk stat?

Vi Israelvänner och judar VILL tro på dig. Vi vill ha dig i "samma lag", vi vill så mycket att du vore en person som vi kunde lita på slog vakt om vårt välbefinnande...

men det går inte...

Och det kan endast du göra nånting åt....

Mvh 
Viktor Hardarson 
Styrelseledamot i Samfundet Sverige-Israel i Stockholm

Publicerat som svar på Margot Wallströms inlägg ovan, 30 september 2017

Martin Blecher

29 September 2017

• Sverige och Israel

Israels nye ambassadör, Ilan Ben-Dov, ger ett ödmjukt och sympatiskt intryck när vi möts på Israels ambassad i Stockholm. Han betonar vikten av dialog och vill uppmuntra fler att bli ”aktiva vänner” till Israel. – Jag är inte bara villig – jag är ivrig – att åka ut till olika kyrkor och samfund, för att tala till dem och uppmuntra dem mycket. De är våra viktigaste vänner.

För en dryg månad sedan var det vaktbyte på israeliska ambassaden i Stockholm. Isaac Bachman åkte tillbaka till Israel och Ilan Ben-Dov kom till Sverige. Det första offentliga framträdandet för den nye ambassadören skedde under en manifestation på Raoul Wallenbergs torg i Stockholm. Och budskapet från Ilan Ben-Dov rymde både tacksamhet och kritik.

– Först av allt uttryckte jag min tacksamhet till våra vänner, både för egen del och från hela det israeliska folket. Vi uppskattar verkligen vänskapen och den är inte självklar. Men sedan talade jag även om att vi är medvetna om den kritik mot Israel som finns i Sverige, och det är ingen hemlighet att den kritiken ibland är väldigt skarp.

Huvudbudskapet var att Israel måste ha rätt att försvara sig mot de som vill förgöra landet.

– Man måste komma ihåg att Israel är den enda demokratin Mellanöstern. Vi bor i ett väldigt problematiskt och våldsamt område, omgivna av terroristorganisationer som Hizbollah, Hamas, Al-Qaida och Isis. Vi är en liten nation omgivna av alla dessa fanatiker och vi har ansvaret att försvara oss. Det var huvudbudskapet och det är huvudbudskapet, säger han.

Det är första gången Ilan Ben-Dov är i Sverige. Men någon diplomatisk duvunge är han knappast, och Europa är hans expertområde. Tidigare har han varit stationerad i såväl Tyskland som i Österrike, eftersom han pratar tyska. Den senaste stationeringen var i Singapore, där han verkade i sex år, och innan han kom till Sverige var han direktor för den centraleuropeiska avdelningen på utrikesdepartementet i Jerusalem.

Vad hade du hört om Sverige innan du kom hit?

– Först av allt att det är ett ledande land i Europa, att det är ett stort land och att det har en god ekonomi. Men jag måste erkänna, och det är ju ingen hemlighet, att Sveriges politik rörande Israel är väldigt problematisk.

Ilan Ben-Dov förklarar att bilden av Sverige i Israel har försämrats kraftigt på senare tid. Inte minst efter anklagelserna om utomrättsliga avrättningar från israelisk polis i samband med att en rad knivdåd inträffade i Jerusalem.

– Det var många arga reaktioner då. Jag menar att det största problemet här är bristen på förståelse av den väldigt unika situationen vi lever i. Våra grannar i Mellanöstern är inte Danmark, Norge och Finland utan en rad terroristorganisationer, som inte lever efter några internationella lagar. Vi har både en moralisk rätt och en överlåtelse till att försvara oss mot de som vill förgöra den judiska staten, säger han.

Men Ilan Ben-Dov tror att det går att förändra den svenska oförståelsen och bilden av Israel. Och han tror att dialog är redskapet som behövs för att skapa en förändring.

– Jag förväntar mig en bred dialog med alla parter av samhället under min tid som ambassadör. Självklart med våra vänner, men också med de som inte känner till Israel så väl.

Inte minst vill han nå in i den unga generationen, där öppenheten och förståelsen för Israels unika situation möjligen är större.

– De flesta människor är nog inte medvetna om den unika situation som Israel lever i. Om jag kan få fram budskapet att vi är en fredsälskande stat, som ändå måste försvara sig, och som måste nå något slags samförstånd med våra grannar, då tror jag att många öron kommer att vara öppna.

När den moderna staten Israel fyller 70 år 2018 kommer det finnas en möjlighet att beskriva ”framgångssagan Israel” för många människor och lyfta fram en annan sida av Israel, tror ambassadören.

– När staten etablerades år 1948 var det bara en öken. Det fanns bara omkring 600 000 israeler som bodde där, men i dag är vi mer än åtta miljoner israeler. Vi har gjort öknen grön och vi har fått öknen att blomstra. Vi har byggt ett starkt land med en stark ekonomi med ett väldigt levande och intressant samhälle, trots att många av våra grannar fortfarande inte accepterar vår existens och tvingar på oss krig. Så Israel är en stor framgångssaga och vi är väldigt stolta över utvecklingen.

Det bästa sättet att visa sitt stöd till Israel är att höja sin röst när det behövs, menar Ilan Ben-Dov. Han tror att Israel behöver fler ”aktiva vänner” än tidigare.

– Det jag har lärt mig hittills är att vi har många vänner här i Sverige, men många av dem tror att de är ensamma och de flesta är väldigt tysta och passiva. De människor som är emot Israel och som kritiserar Israel är däremot väldigt högljudda. Jag tror att folk i både Israel och Sverige behöver veta att Israel har många vänner i Sverige.

Hur kan man vara en ”aktiv vän” till Israel?

– Om Israel blir felaktigt anklagat för något så förväntar vi oss att våra vänner höjer sina röster och säger “Det där är inte sant.” Israel försvarar sig mot terrorister och då är det viktigt att vi har många vänner som försvarar oss. Det är till exempel viktigt att våra vänner skriver till politiker, till regeringen och till media.

Ilan Ben-Dov vill gärna fördjupa kontakterna med kristna i Sverige, förklarar han.

– Jag har förstått att många kristna i Sverige tillhör de bästa av våra vänner. Jag är inte bara villig – jag är ivrig – att åka ut till olika kyrkor och samfund, för att tala till dem och uppmuntra dem mycket. De är våra viktigaste vänner.

Än så länge har han mest rört sig i Stockholmsregionen. Men han längtar efter att få röra sig ut i landet, för att se mer av Sverige och träffa nya människor.

– Jag hoppas att få åka från norr till söder och träffa så många människor jag kan. För du vet, när man har en känsla av att man representerar rätt och rättvisa – ett högre moraliskt syfte – då vill du nå ut med budskapet till så många människor du kan.

Lukas Berggren

Publicerad i Världen idag 29 september 2017

Martin Blecher

15 September 2017

• Sverige och Israel
• antisemitism

När statsministern anklagar alliansen för bristande trovärdighet i arbetet mot antisemitismen sker det för att skapa bilden av en mer pålitlig socialdemokrati. Verkligheten ser dock annorlunda ut, skriver Lars Adaktusson (KD).

Partiledarnas sommartal är avklarade och de politiska kommentatorerna har levererat sina analyser. Mycket av vikt har framförts, en del har varit förväntat, annat mer förvånande. Till den senare kategorin hör Stefan Löfvens formuleringar om antisemitismen. 

Det är självklart av största vikt att statsministern är tydlig i sitt avståndstagande från alla former av judehat. Samtidigt har Socialdemokraterna under lång tid haft förvånansvärt svårt att förhålla sig till det faktum att antisemitismen i dag är ett av våra stora samhällsproblem.

Av den anledningen blir det minst sagt märkligt när Löfven väljer att kombinera sitt fördömande av antisemitismen med att misstänkliggöra allianspartierna. I en retorisk ordvändning antyder Löfven att borgerligheten inte med trovärdighet kan bekämpa antisemitismen om partierna tar emot stöd från Sverigedemokraterna.

Stefan Löfven saknar självinsikt

Det är ett resonemang som förvisso kan föras, samtidigt blir diskussionen meningslös när självinsikt saknas och dubbla måttstockar tillämpas. Är det förkastligt att alliansen får stöd från Sverigedemokraterna borde det vara lika förkastligt när Socialdemokraterna får det. Detta inträffade senast i våras när de rödgröna med stöd av SD drev igenom förändringar av Lex Laval. Det hände också under förra mandatperioden när S med hjälp av SD stoppade en sänkning av statsskatten.

Anfall är bästa försvar säger vissa, bristande självinsikt och projektion genomskådas säger andra. Hursomhelst är beteenden som dessa vanligt förekommande, inte minst för att frisera sanningen och framhäva sig själv. När statsministern anklagar alliansen för bristande trovärdighet i arbetet mot antisemitismen sker det för att skapa bilden av en i sammanhanget mer pålitlig socialdemokrati. 

Verkligheten ser dock annorlunda ut, låt mig nämna några exempel:

Stefan Löfvens gode vän och partikamrat, Ilmar Reepalu, har genom åren visat prov på både nonchalans och okunskap vad gäller antisemitismen. Under sin tid som kommunalråd i Malmö stod Reepalu för upprepade övertramp som enligt internationella Simon Wiesenthal-centret bidragit till att underblåsa antisemitismen.

Även Stefan Löfvens utrikesminister har agerat på ett sätt som fått omvärlden att reagera. Oavsett om det handlat om relativisering av palestinsk terror eller anklagelser om "utomrättsliga avrättningar" har Margot Wallström bidragit till att svartmåla det israeliska samhället. I förlängningen bidrar detta till att spela de krafter i händerna som satt i system att sprida antisemitism.

Sedan den tillträdde driver regeringen Löfven en biståndspolitik som präglas av bristande uppföljning vad gäller spridning av antisemitism. Dels finansieras mer eller mindre öppet antisemitiska organisationer på palestinska områden, dels förmedlas bistånd till Palestinska myndigheten som bland annat används för att avlöna terrordömda.

I parlamentariska sammanhang har Stefan Löfven partivänner som lyfter fram personer och grupperingar som förknippas med antisemitism. Så har till exempel Marita Ulvskog gjort sig känd för att i Europaparlamentet posera med idolporträtt av den terrordömde palestiniern Marwan Barghouti. Riksdagsledamoten Hillevi Larsson har tacksamt tagit emot en palestinsk hedersbetygelse föreställande en karta över Mellanöstern där Israel är utplånat.

Statsministern skyller ifrån sig

I svensk debatt fanns en period när det talades om antisemitism i förfluten tid. I det skede av upprättade relationer och försoning som gav oss Europasamarbetet fanns förhoppningar om en framtid utan fördomar och rasism. Men vi vet vad som hände, de goda förhoppningarna till trots kunde fientlighet mot det judiska folket åter slå rot och i dag talar vi inte längre om antisemitism i förfluten tid.

Mot detta måste samhället stå samlat. De krafter som sprider hat och förakt, som devalverar människovärdet och undergräver demokratin måste mötas med förenade insatser. Då duger det inte att statsministern ägnar sig åt att tränga undan egna missgrepp och skylla ifrån sig.

Att ta avstånd från antisemitism är viktigt, lika viktigt är det att ta ansvar för samhällets motåtgärder.

Lars Adaktusson 
Europaparlamentariker (KD)
Riksordförande Vänskapsförbundet Sverige-Israel

Debattartikel publicerad i Expressen 15 september 2017

Lars Adaktussons egen sida

Martin Blecher

14 September 2017

• Bistånd

Problemet med Sveriges Palestinabistånd är allvarligt då det bidrar till ett genomkorrupt system där terrordömda personer och deras familjer belönas för att ha attackerat och mördat oskyldiga civila. Det är på tiden att villkora den svenska hjälpen, skriver Lars Adaktusson (KD).

Slutreplik - Bistånd till terrorism, 4/9 och 8/9

Biståndsministerns statssekreterare Ulrika Modéer replikerar min kritik mot regeringens bistånd till palestinska områden i allmänhet och till Sekretariatet för mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt, IHL, i synnerhet.

Statssekreteraren försäkrar att regeringen har kontroll på biståndet och exemplifierar med att utbetalningar till den palestinska kvinnoorganisationen, WATC, för närvarande hålls inne i väntan på en utredning om misstänkta terrorkopplingar.

Det är ett i alla avseenden otillräckligt besked eftersom statssekreteraren i sak inte motsäger att svenskt bistånd går till bland annat de organisationer som anges i min artikel. Det handlar om organisationer och grupperingar som öppet sprider antisemitism och i sin verksamhet glorifierar palestinsk terrorism.

Detta är ett allvarligt problem som inte är isolerat till IHL. I princip gäller problematiken hela det svenska biståndet till palestinska områden som under innevarande femårsperiod uppgår till 1,5 miljarder kronor. Med detta stöd bidrar den rödgröna regeringen till ett genomkorrupt system där terrordömda personer och deras familjer belönas för att ha attackerat och mördat oskyldiga civila.

Villkora hjälpen

Oavsett uppfattning om den arabisk-israeliska konflikten är det helt centralt att ställa krav på den palestinska ledningen som mottagare av svenskt bistånd. För det palestinska folkets skull, för de svenska skattebetalarnas skull, är det nödvändigt att villkora hjälpen.

Inga utbetalningar av biståndspengar bör ske till organisationer som direkt eller indirekt stödjer terrorism. Inget stöd bör ges till grupperingar som sprider antisemitism och motverkar en tvåstatslösning. Samtidigt bör allt bistånd till den Palestinska myndigheten frysas tills löneutbetalningarna till terrordömda och deras familjer stoppas.

Att inte detta sedan länge är självklara principer för svenskt Palestinabistånd är direkt stötande. Nu krävs förändring, det är hög tid för en bistånds- och utrikespolitik som bygger på tydliga värderingar om människovärde och mänskliga rättigheter.

Med andra ord, en ny politisk ledning i utrikesdepartementet.

Lars Adaktusson 
Europaparlamentariker (KD) och riksordförande för Vänskapsförbundet Sverige-Israel

Publicerad i GP 14 september 2017

Lars Adaktussons egen sida


_ _ _
Se även Expressen idag fredag 15/9:
"Stefan Löfven skyller ifrån sig om antisemitismen" 
När statsministern anklagar alliansen för bristande trovärdighet i arbetet mot antisemitismen sker det för att skapa bilden av en mer pålitlig socialdemokrati. Verkligheten ser dock annorlunda ut, skriver Lars Adaktusson (KD).

Martin Blecher

13 September 2017

• Sverige och Israel
• kyrkan

Tidningen Världen idag ställde nio frågor till nomineringsgrupperna inför söndagens kyrkoval. Här återger vi resultatet av den fråga som gäller Israel. För enkäten i sin helhet, gå till artikeln: Detta vill nomineringsgrupperna. 

Israelfrågan löd:

Svenska kyrkan har fått kritik för att inta en pro-palestinsk hållning i konflikten mellan israeler och palestinier. Hur ska kyrkan förhålla sig till Israel anser ni?

Svaren:

Karl-Gunnar Svensson, Kristdemokrater för En levande kyrka (KR)
* Svenska kyrkans hållning ska inte vara pro-palestinsk, pro-israelisk, anti-palistinsk eller anti-israelsk. Svenska kyrkans hållning ska alltid vara pro-fred och anti-våld.

Anki Erdmann och Berit Bornecrantz Dias, Vänstern i Svenska kyrkan (ViSK)
* Frågan är oerhört infekterad och det är därför viktigt att förhålla sig neutral till de båda staterna, som båda äger frågan. Man måste lyssna med respekt på dem båda. Det pågår mycket interreligiös dialog mellan israeler och palestinier. Dialogen kan vara enda vägen att få våldet att upphöra.

Kenneth Nordgren, Fria liberaler i Svenska kyrkan (FiSK)
* Solidariskt kritisk med Israel som stat. Det är självklart att hävda Israels rätt att leva i fred och säkerhet liksom det är lika självklart att Israel måste följa humanitär och internationell rätt vilket måste medföra ett upphörande av en repressiv politik mot palestinsk befolkning.

Marja Sandin-Wester, Miljöpartister i Svenska kyrkan (MPSK).
* Kyrkan ska absolut ta ställning mot Israels förtryck av palestinierna. Israel bryter mot FN-resolutioner och förtrycker och kränker människor. Bosättningarna och muren är fruktansvärda övergrepp. Kyrkan tar ställning för freden och alla människors lika värde.

Lars G Linder, Socialdemokraterna (S).
* Svenska kyrkan ska i all sin internationella verksamhet alltid stå upp för människovärdet och varje individs rätt, precis som Jesus. Det innebär att Svenska kyrkan ska stå upp för den internationella rätten och folkrätten också i konflikten mellan israeler och palestinier.

Hans-Olof Andrén, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (POSK)
* Genom Svenska Teologiska Institutet i Jerusalem deltar kyrkan i dialogen mellan framförallt kristna och judar. Vår naturliga samtalspartner är förstås ELCJHL, den lutherska kyrkan i Palestina med sin välkända biskop, Munib Younan, tills nyligen ordförande i Lutherska Världsförbundet. Svenska kyrkan arbetar för fred och kräver att båda sidor upphör med allt folkrättsvidrigt våld och säkerställer respekten för de mänskliga rättigheterna. Staten Israel bildades efter ett beslut inom det internationella samfundet genom FN. Det internationella samfundets hållning är idag att ockupationen av palestinska områden, liksom bosättningar på Västbanken, ska upphöra, för att kunna åstadkomma en fredlig och bestående lösning som tillgodoser behoven hos båda de berörda folken. Båda har rätt att leva i trygghet inom säkra och erkända gränser. Detta ansluter sig Svenska kyrkan till, vilket syns rimligt. 

Peder Fohlin, Kyrklig samverkan i Visby stift (KSV)
* Israel och det judiska folket måste mötas med respekt och förståelse, dess historia är viktig för kristenheten och kan aldrig förbigås. Därför måste det finnas en positiv inställning till Israel

Mats Hagelin, Borgerligt alternativ (BA)
* Med respekt för att detta är en ytterst komplicerad fråga.

Aron Emilsson, Sverigedemokraterna (SD)
* Ja och vi delar den bedömningen. Svenska kyrkan har haft en alldeles för pro-palestinsk hållning och varit alltför ensidigt kritiska gentemot Israel. Kyrkan måste ompröva sin hållning och etablera en mer balanserad och Israel-vänlig hållning.

Inger Fredriksson, Centerpartiet (C)
* -

Claes Björndahl, Öppen kyrka (ÖKA)
* Som nomineringsgrupp har vi ingen uppfattning i frågan.

Bertil Murray, Frimodig kyrka (FK)
* Uttalanden med ensidig Israelkritik har djupt skadat kyrkan och gynnar inte freden. Generellt är Svenska kyrkan för snabb med att göra politiska uttalanden. Svenska kyrkan varken kan eller har uppdraget att lösa den mycket djupa konflikten.
Israel har en självklar rätt att leva inom säkra gränser. Dessa gränser måste fastställas genom förhandlingar där båda sidor går in med ett gott hjärta och öppet sinne.

Enkäten utförd av Samuel Teglund. Publicerad i Världen idag 13 september 2017. Se enkäten i sin helhet på tidningens hemsida

Martin Blecher

13 September 2017

Apple vill som vanligt inte avslöja något, men enligt en israelisk TV-kanal är ett israeliskt forskningsteam delvis ansvarigt. I februari rapporterades det att Apple köpt israeliska företaget Realface, pionjärer inom teknik för ansiktsigenkänning.

Under onsdagen rapporterade Israels Channel 2 att israelisk teknologi delvis ligger bakom funktionen för ansiktsigenkänning i Apples nya flaggskeppsmobil iPhone X, som just presenterats.

Apple kallar tillämpningen för Face ID, och tekniken kommer bland annat att användas för att öppna mobilen när nu hemmaknappen tas bort. Beräknad säljstart för iPhone X är i Sverige 4 november, och priset ligger på 11.495 kronor och uppåt.

Channel 2 citerar anonyma källor inom Apple, men företaget väljer att inte kommentera nyhetsinslaget, eller i vilken mån israeliska teknologier ingår i produkterna.

I februari kunde man emellertid läsa hos the Calcalist om hur den amerikanska teknikjätten köpt israeliska Realface. Företaget är en IT-teknikstartup vars teknologi för ansiktsigenkänning kan användas till att säkerställa användares behörighet. Prislappen låg på flera miljoner dollar.

Realface, som startades 2014 av Adi Eckhouse Barzilai och Aviv Mader, har utvecklat programvara för ansiktsigenkänning som gör det möjligt att använda ett smart biometriskt login, och på det viset slippa hålla koll på lösenord vid inloggningar på mobiler och datorer.

Enligt en databas för israeliska teknikföretag, Startup Nation Central, hade det Tel Aviv-baserade företaget fått in en miljon dollar före uppköpet, och anställt upp till tio personer. Företaget sålde enligt egna uppgifter till Kina, Israel, Europa och USA.

Nya iPhone X har också det nya A11 bionic-chippet, som enligt Apple är ’det kraftfullaste och smartaste chip någonsin i en smartphone’. Genom chippet möjliggörs kraftfulla beräkningar och krävande tillämpningar som Face ID, appar för augumented reality, och Animoji (emojis som kopplas till användarens ansiktsrörelser). Israeliska ingenjörer och utvecklare är allmänt kända för att sin kompetens inom områdena maskininlärning och artificiell intelligens.

Apple brukar vara hemlighetsfullt när det gäller produktutveckling och förvärv runt om i världen. En anställd vid företaget sa nyligen till Times of Israel att dess olika team ofta arbetar skilda från varandra, utan att veta vad de andra teamen jobbar med, och att den informationen bara fås när så anses nödvändigt.

Apple uppges också ha utvecklat hårdvara till nya iPhone 8 i Israel. Business Insider för ett år sedan: ”En del hårdvara till nya iPhone 8 skapas i Herzliya, Israel, enligt en lokal Apple-anställd.”

Apple startade sin verksamhet i Israel efter att man 2012 köpt Anobit Technologies Ltd.

Anläggningen i Herzliya har ungefär 800 anställda, och Apples VD Tim Cook har sagt att det är företagets näst största centrum för forskning och utveckling i hela världen. Apple har även ett centrum i Haifa.

I över 55 länder kommer man att kunna förbeställa iPhone X från den 27 oktober. Den kommer att finnas i butik 3 november. iPhone 8 och 8+ är tillgänglig i Israel 29 september [en vecka efter bl.a. Sverige som är en av de cirka trettio länder som får telefonen allra först].

Shoshanna Solomon

Publicerad i Times of Israel 13 september 2017. "Is Israeli tech behind iPhone X’s new facial recognition feature?" 

_ _ _
Apples köp av RealFace var det fjärde av ett Israel-baserat bolag. De tre tidigare förvärven är tillverkaren av flash-minneskort Anobit för 400 miljoner dollar 2011, 3D-sensorföretaget PrimeSense för 345 miljoner dollar 2013 och senast LinX för 20 miljoner dollar 2015.

Martin Blecher

13 September 2017

• Sverige och Israel
• antisemitism
• Hamas
• Gaza
• Iran
• Hizbollah

Ett skäl till varför antisemitismen i Sverige har vuxit sig stark är Socialdemokraternas nonchalans Det skriver Gunnar Hökmark (M), Europaparlamentariker.

Israel är en demokrati där människor kan leva fritt oavsett sexuell läggning eller kön. Kvinnor och män har samma rättigheter och deltar på lika villkor i det politiska livet liksom i det militära försvaret. Muslimer och andra religiösa riktningar har lika rättigheter och är valbara till landets parlament. Muslimska flickor kan – bara i Israel – bada i Medelhavet både med och utan burka, burkini eller slöja. Trots detta väljer den svenska regeringen att utmåla Israel som en politisk fiende men länder som Iran som vänner.

Iran bedriver en konsekvent destabiliserande politik av terror, hot och militär inblandning i Mellanöstern. Iran är det land som främst bidragit till uppbyggnaden av Nordkoreas kärnvapen- och missilteknologi. I landet råder total diktatur och förakt för mänskliga fri- och rättigheter. Det förekommer godtyckliga dödsstraff för kritik mot regimen, mot islam och för homosexualitet. Iran finansierar och stöder terror och krig i andra delar av Mellanöstern liksom Assadregimens massmördande.

Hamas regerar i Gaza, en del av det som Sveriges rödgröna regering erkänt som den självständiga staten Palestina och ger betydande bistånd till. I Gaza har kvinnor inte samma rättigheter som män. Varje form av HBTQ-läggning ses som ett brott som kan följas av misshandel eller död. Biståndspengar används för att finansiera terror och inköp av vapen.

På Västbanken är styret mindre extremt men korruption, våld och stöd till terror tillhör det normala. Här används biståndspengar för att finansiera våldsbejakande propaganda, hat och extremism.

Hizbollah är den iranska regimens förlängda arm i Libanon och i Syrien. Hizbollah deltar i mördandet av människor i Syrien och satsar på att bygga upp en militär som kan eliminera Israel. Synen på mänskliga fri- och rättigheter, regimkritik eller HBTQ är densamma som i Iran eller i Gaza.

I Israel finns yttrandefrihet, tryckfrihet och mediers frihet. Politisk mångfald och respekt för mänskliga fri- och rättigheter liksom ett rättsväsende som dömer alla lika och som har dömt ledande politiker för sexuella trakasserier eller korruption.

Israel ockuperar än idag Västbanken. Orsaken till att någon fred aldrig har kunnat slutas är att de militära hoten om att utplåna Israel och döda judar kvarstår liksom den ständiga terrorn.

Den svenska regeringen har som en av få regeringar i den demokratiska världen erkänt Palestina. Utrikesminister Margot Wallström (S) dömer upprepade gånger ut israeliska svar mot terrorister som utomrättsliga avrättningar, något som varken sägs om motsvarande insatser i Trollhättan, Barcelona, Paris eller London. Israel ges skulden för förtrycket, våldet och konflikterna i Mellanöstern.

Statsminister Stefan Löfven (S) och andra ministrar utbyter vid sina besök i Iran och Saudiarabien vänliga ord om situationen i dessa kvinnoförtryckande länder.

Socialdemokraterna ser inte diktaturerna på grund av sin motvilja mot demokratin Israel. Därmed ser de heller inte de säkerhetspolitiska hot som utvecklas i Mellanöstern liksom den våldsextremism som kommer från de terrorregimer man inte vill ta avstånd från.

Ett skäl till varför antisemitismen i Sverige har vuxit sig stark är Socialdemokraternas nonchalans när det gäller muslimsk extremism och hoten mot Israel. Passivt ser de på hur totalitära regimer utvecklas i riktning mot nya regionala Nordkorea. Det är en usel och omoralisk politik. Sverige kan inte ha en utrikespolitik som är en modern motsvarighet till 1980-talets samförstånd med kommunistiska diktaturer.

Gunnar Hökmark
Europaparlamentariker (M) sedan 2004.
(Och riksordförande för Vänskapsförbundet Sverige-Israel 2003-2012)

Debattartikel publicerad i Sydsvenskan 13 september 2017

Gunnar Hökmarks egen sida:
http://hokmark.eu/

Martin Blecher

04 September 2017

• Sverige och Israel
• Bistånd

För tilltron till Sveriges bistånds- och utrikespolitik är det nödvändigt att den svenska regeringen fryser biståndet till palestinska områden tills dess att den del av biståndet som bevisligen går till terrorstöd upphör, skriver Lars Adaktusson (KD).

Utrikesdepartementet i Schweiz beslutade nyligen att tills vidare frysa landets bistånd till IHL, Human Rights and International Humanitarian Law Secretariat. Sekretariatet som förmedlar stöd till olika organisationer på palestinska områden finansieras, förutom av Schweiz, även av Nederländerna, Danmark och Sverige.

Ända sedan tillblivelsen, 2014, har frågorna hopat sig angående IHL:s agerande och verksamhet. Det schweiziska beslutet att frysa allt ekonomiskt stöd kom efter att IHL förmedlat pengar till en kvinnoorganisation på Västbanken som uppkallat en ungdomsgård efter en palestinsk terrorist. Det handlar om Dalal Mughrabi som 1978 deltog i en terrorattack där 37 civila israeler, varav 13 barn, dödades.

Andra biståndsgivare agerar

Namngivningen av ungdomsgården och hyllningen av palestinsk terrorism har tidigare i sommar fått även andra biståndsgivare att agera. Liksom Schweiz har Danmark beslutat frysa sitt ekonomiska stöd till IHL medan Norge, som delfinansierat den palestinska ungdomsgården, har begärt att få satsade pengar tillbaka.

Detta behöver dock inte bekymra den organisation som hela tiden varit drivande bakom projektet, Women´s Affairs Committee, WATC. Trots oklara omständigheter har WATC beviljats generöst med bistånd, även om de fyra länderna som står bakom IHL just nu håller inne utbetalningar i väntan på en utredning. Sverige som är ledande bidragsgivare till IHL har mellan 2013 och 2017 bidragit med närmare 35 miljoner kronor till organisationen.

Terror och hat på agendan

Att denna typ av bistånd inte är ovanligt illustreras av det faktum att IHL förmedlar pengar till en rad palestinska organisationer med terrorstöd och hat mot Israel på agendan. Några exempel:

Organisationen al-Haq beviljades mellan 2014 och 2016 mer än 5,6 miljoner kronor i bistånd från IHL. Organisationen verkar i huvudsak för bojkott av Israel och en av dess ledande personer är kopplad till terrorgruppen PFLP.

Gruppen Addameer samarbetar officiellt med PFLP och erbjuder juridiskt stöd till palestinska fångar, däribland terrordömda. Mellan 2014–2016 fick Addameer motsvarande 2,6 miljoner kronor från IHL.

Women’s Centre for Legal Aid and Counseling fick mellan 2014 och 2016 närmare 5.7 miljoner kronor i stöd av IHL. Sammanslutningen kombinerar jämställdhetsarbete med direkt antisemitiska budskap. En av organisationens företrädare refererar till israeler som ”vampyrsionister”.

Resource Center for Palestinian Residency and Refugee Rights är en annan av mottagarna av IHL:s biståndspengar. För perioden 2014 -2016 handlar det om närmare tre miljoner kronor som bland annat använts för att arbeta mot en tvåstatslösning och dela ut stöd till antisemitisk konst.

Har bagatelliserats

Det faktum att utländskt bistånd till palestinska områden används till terrorstöd och hets mot Israel har under lång tid bagatelliserats i den svenska debatten. På samma sätt har det förringats att biståndsmiljarder från svenska skattebetalare till följd av ett genomkorrupt system hamnar i fickorna på palestinska ledare. Men i stället för effektivare uppföljning och tydligare krav på mottagarna delar den rödgröna regeringen ut ännu mer pengar. Under innevarande femårsperiod går mer än 1,5 miljarder kronor direkt från den svenska statskassan till palestinska områden.

Självklart är det angeläget och riktigt att stödja den palestinska civilbefolkningen. Självklart ska Sverige tillsammans med EU och andra internationella aktörer arbeta för demokrati och mänskliga rättigheter i palestinska områden, det ligger även i Israels intresse. Men när biståndsmedel motverkar sitt eget syfte och i själva verket bidrar till fördjupade motsättningar är det hög tid att agera kraftfullt.

Svek mot egna befolkningen

Ett av de länder som gör just det är USA. Senatens utrikesutskott i den amerikanska kongressen godkände i början av augusti ett nytt lagförslag som innebär att USA kommer att frysa Palestinabiståndet om inte det som kallas ”kompensation till martyrer” omedelbart stoppas. Bakom förslaget står såväl republikaner som demokrater som inte längre tänker acceptera den palestinska ledningens maktmissbruk och svek mot den egna befolkningen.

För tilltron till bistånds- och utrikespolitiken är det nödvändigt att den svenska regeringen drar samma slutsats. Det är nog nu, visa respekt för skattebetalarnas pengar, frys biståndet till palestinska områden tills terrorstödet upphör.

Lars Adaktusson (KD)
Europaparlamentariker och ordförande, Vänskapsförbundet Sverige–Israel

Debattartikel publicerad i GP 4 september 2017


Lars Adaktussons egen sida

Martin Blecher

30 Augusti 2017

• Sverige och Israel
• Bistånd

UD bekräftar nu att Sverige, i likhet med Schweiz, Nederländerna och Danmark, fryst biståndet till en palestinsk kvinnoorganisation sedan ett projekt namngivits efter en terrorist. Diakonia däremot anser att organisationen är oskyldig och fortsätter samarbetet.

Organisationen hamnade i mediernas blickfång i våras, när det framkom att WATC hjälpt till att renovera ett kvinnocenter som sedan namngavs efter Dalal Mughrabi – en av initiativtagarna bakom ett terrordåd som tog 38 israelers liv 1978.

Norge, som bidragit till att finansiera kvinnocentret, fördömde snabbt benämningen och krävde att få sina pengar tillbaka. Och både WATC och UN Women bad om att få sina logotyper bortplockade från centret, så snart det stod klart vilket namn som byrådet på orten valt.

Ögonen riktades även mot Human Rights and International Humanitarian Law Secretariat, som ger verksamhetsstöd till WATC, även om man inte ska ha stöttat det kritiserade kvinnocentret. Sekretariatet kanaliserar bistånd från Sverige, Schweiz, Danmark och Nederländerna till palestinska organisationer och samarbetsprojekt.

Enligt den israeliska organisationen NGO Monitor fick WATC motsvarande 4,2 miljoner kronor i verksamhetsstöd från sekretariatet för perioden 2014–2016.

Även om pengarna för att rusta upp det kritiserade kvinnocentret i Burqa inte kom från sekretariatet, har både Schweiz och Danmark valt att frysa sitt bistånd till sekretariatet, i väntan på en inte närmare specificerad utredning.

Nu bekräftar det svenska utrikesdepartementet att Sverige, tillsammans med dessa två länder samt Nederländerna, stoppat sina utbetalningar till kvinnoorganisationen WATC.

"Konsortiet har gemensamt beslutat att tillfälligt suspendera ytterligare utbetalningar till WATC, i avvaktan på att undersökningen av frågan avslutas", skriver UD till Världen idag.

Även Diakonia stöder WATC, men beslöt tidigt att inte låta debatten kring centret påverka samarbetet.

"Vi har samarbetat med Women's Affairs Technical Committee under en lång tid och sett hur organisationen arbetat för kvinnors rättigheter i ett patriarkalt samhälle. WATC har bland annat stöttat kvinnor att engagera sig politiskt och uppmärksammat trakasserier mot dem när de kandiderat till politiska poster", skrev biståndsorganisationen den 1 juni i år.

"Organisationens snabba avståndstagande från namngivningen av centret bekräftar den bild vi tidigare haft av WATC".

Joakim Wohlfeil vid Diakonia ser just nu inget skäl till att ändra på det ställningstagandet.

– Vår information är att centret namngavs långt efter det att WATC avslutat och avrapporterat sin del i det kommunala projektet. Och självklart är varje uppmaning till terror eller våld oacceptabel, säger han.

Byrådet i Burqa, som röstade fram namnet till kvinnocentret, har vägrat att ta bort Dalal Mughrabis namn.

"Om vi tvingas att välja mellan biståndet och namnet, så kommer vi att lämna tillbaka biståndet, och vi kommer inte att gå med på något villkorat stöd", sa byrådets ordförande Sami Daghlas, enligt Palestinian Media Watch i juni.

Eva Janzon

Publicerad i Världen idag 30 augusti 2017


_
Världen idag har följt ärendet i flera artiklar:

Schweiz fryser palestinskt bistånd (Eva Janzon, 25/8)


Varför blundar Lövin för palestinsk terrorism? (Lukas Berggrens ledare 25/8)

Martin Blecher

28 Augusti 2017

• Sverige och Israel

Lars Adaktusson medverkade vid den årliga manifestationen för Israel som arrangeras av Sionistiska Federationen i Sverige. I sitt anförande tog han upp två viktiga utmaningar för svenska Israelvänner. Det riktades också en direkt uppmaning till regeringen och statsminister Stefan Löfven.

Tal vid Israelmanifestationen i Stockholm, 2017-08-27

Tack för att jag får vara med här idag. Tack Saskia Pantell och Sionistiska Federationen i Sverige för initiativet till den här viktiga manifestationen.

För oss i Vänskapsförbundet Sverige-Israel är det en glädje att vara med som medarrangör.

Låt mig lyfta fram ett par aktuella utmaningar för oss Israelvänner.

För det första; vi ska bidra till en balanserad bild av Israel.

Under lång tid har den politiska debatten och medierapporteringen i Sverige nästan enbart kretsat kring begrepp som bosättningar och ockupation.

Självklart är detta frågor som ska diskuteras, självklart är det fullt legitimt att ifrågasätta och kritisera den israeliska regeringens politik.

Detta sker också, inte minst i Israel, där hårdför politisk debatt hör till den demokratiska vardagen.

Problemet är alltså inte kritiken i sig, problemet är ensidigheten och obalansen.
Problemet är oviljan att inse och förstå.

Nästan aldrig möter vi i det egentliga Israel i den svenska debatten – landet med det framgångsrika företagandet och entreprenörskapet, med forskning och utbildning i världsklass, med inkännande och engagerade samhällsmedborgare.

Konstant är bilden av Israel ofullständig – viktiga fakta försvinner eller förtigs.

Så har det exempelvis länge varit ett förbisett faktum i den svenska debatten att Israel är omgivet av totalitära stater med nära en halv miljard invånare – och en militant islamism som öppet hotar att utplåna landet.

Vi behöver alla fråga oss hur det kommer sig att Israel kan framställas som ett större problem, än alla de terrororganisationer och diktaturer som omger landet.

Hur det kommer sig att politiska företrädare och medier kan förmedla bilden av att alla grundläggande problem skulle lösas om Israel förändrades.

Inte om diktaturerna och de totalitära systemen runt omkring förändrades.

Tillsammans ska vi ändra på detta – vi ska ge stöd i utsattheten och hoten, vi ska vi föra fram den sanna bilden av Israel.

För det andra; vi ska arbeta för att återuppbygga Sveriges relation till Israel.

Istället för att vara en balanserad och konstruktiv politisk röst har Sverige en regering som konsekvent svartmålar Israel.

Vi har sett det i utrikesministerns uppträdande – vi har sett det i regeringens agerande i UNESCO och andra FN-sammanhang.

Detta har lett till fördjupade motsättningar och isolering – av EU:s 28 medlemsstater är Sverige det enda land vars utrikesminister inte är välkommen – i Mellanösterns enda demokrati.

I den israelisk-palestinska konflikten tycks den svenska regeringen ha valt bort ömsesidighet och förtroendeskapande åtgärder.

Ensidigt fördjupas istället relationerna till den palestinska ledningen – som sedan länge personifierar korruption och maktmissbruk.

Som stödjer terrorism och uppvigling mot Israel och systematiskt sprider antisemitism.

Tillsammans ska vi arbeta för en ny och balanserad Mellanösternpolitik.

Det är hög tid att villkora biståndet till palestinska områden och återuppbygga relationerna till Israel.

Avslutningsvis;

För Israel som nation är stödet från andra demokratier en livsbetingelse – en fråga om överlevnad.
Till våren högtidlighålls 70-årsdagen av staten Israels tillblivelse.

70 år av enastående utveckling, tillväxt och framgång – men också 70 år av existentiell kamp mot omgivande diktaturer.

Till detta perspektiv har även vårt land en skyldighet att förhålla sig. I kampen mellan demokrati och diktatur får svensk utrikespolitik aldrig svikta.

Därför vill vi idag rikta en uppmaning direkt till den svenska regeringen och statsminister Löfven:

Sätt stopp för den fientliga politiken mot Israel, framför en ursäkt till det israeliska folket och bygg upp relationerna till Mellanösterns enda demokrati.

Tack för att ni ville lyssna.

Lars Adaktusson
Riksordförande Vänskapsförbundet Sverige-Israel
Europaparlamentariker (KD)

Talet publicerat på egna hemsidan 28 augusti 2017

Martin Blecher

25 Augusti 2017

• Hamas
• Gaza

Replik på debattartikeln "Gaza lider av blockaden" (VT 21/8). 

Gunnar Olofsson har naturligtvis helt rätt när han beskriver det fasansfulla öde som möter palestinierna i Gaza. Det är en framtid som hotar palestinierna, israelerna och egyptierna men de främsta offren är människor oavsett ursprung. De människor som förvägras leva drägliga, humana liv.

Jag delar bilden av det humanitära läget, men inte Olofssons historieskrivning och orsakssamband där jag tycker för mycket saknas och resonemanget brister.

För det första har Israel absolut ingen skyldighet att förse Gaza med el eftersom det råder krigstillstånd mellan Israel och Hamas, som styr på Gaza.

Israel levererar 125 MW elektricitet till Gazas två miljoner invånare, men PA (palestinska myndigheten) betalar månadsräkningen på 40 miljoner israeliska shekels. Ursprungligen sade PA till Israel att man skulle stoppa sina betalningar av el fullständigt. Under slutet av maj berättade man för Israel att de bara skulle betala elen till 75 procent och bad Israel dra av en fjärdedel från räkningen.

Om varken jag eller Gunnar Olofsson betalar vår elräkning, då bör vi väl ställa oss frågan: huruvida vår hyresvärd eller bostadsrättsförening har något annat val än att stänga av elnätet? Det är ju den endast logiska slutsatsen.

Ironiskt nog är det den palestinska myndigheten som nyligen har hindrat palestinier från att få tillgång till israelisk vård. Även om Israel fysiskt kontrollerar gränsen till Gaza och utfärdar nästan 200 000 medicinska inresetillstånd per år till palestinier, måste en palestinier också ha ett tillstånd för utresa från den palestinska regeringen för att kunna lämna Gaza.

PA är officiellt det enda palestinska styret och har därför ansvaret för utfärdandet av sådana tillstånd. I ett senare skede av processen ansöker man om utländska resurser för att betala för medicinsk behandling.

PA avslår kostnaderna för att man har begränsat tillgången till sjukvård i syfte att pressa Hamas till att släppa kontrollen av enklaven. Palestinska myndigheten har skurit ned på medicinsk hjälp till Gaza med motsvarande 90 procent, inte Israel.

Hamas kan, om man vill, betala för elen och omedelbart lindra lidandet. Enligt uppgifter från Hamas finansministerium samlar gruppen minst 15 miljoner dollar kronor i månaden i beskattning. Men istället för att betala för utbildning, medicinska tjänster och el investerar Hamas miljoner dollar per år i sin militära infrastruktur och förberedelser för krig, inklusive smugglingstunnlar och raketer.

Det finns en väldigt enkel lösning på Gazas problem. Världssamfundet har ställt tre krav på Hamas: Erkänn ingångna avtal, ta avstånd från våld, erkänn Israels rätt att existera, och blockaden bryts.

Svårare än så behöver verkligheten inte vara.

Martin Blecher
Författare

Publicerad i Västerviks-Tidningen (VT) 25 augusti 2017

Martin Blecher

23 Augusti 2017

• Hamas
• Hizbollah

När man bor i väst, blir man matad med information om Israel som, med några ädla undantag, är extremt kritisk mot Israel. Om det är fråga om bosättningar, säkerhetsmuren eller israeliska militära operationer spelar mindre roll; kritik kommer lika säkert som tranbär i september. Vad man också kan vara helt övertygad om, är att de mer djuplodande orsakerna till Israels agerande inte kommer att presenteras i sin fullhet. Av den anledningen är det viktigt att stanna upp då och då och påminna sig själv och andra om den verklighet som Israel lever i. Risken är annars att vi tror att vår egen skandinaviska fridfulla vardag är standard för resten av världen. Förra veckan var ett tydligt bevis på att så inte är fallet för Israel.

Förra onsdagen sa Hamas relativt nya ledare i Gaza, Yahia Sinwar, att Israel bör akta sig för att ”vidta åtgärder” mot Gaza. Om de gör det kommer Hamas att ”krossa Israel” om det blir nödvändigt. (Han använde faktiskt de orden.) Sinwar skröt om att terroristorganisationen han leder byggt inte bara tunnlar, utan också underjordiska städer. De är tänkta att användas mot israeliska soldater om det skulle bli så att Israel bestämmer sig för att det återigen är nödvändigt med en markoperation för att få slut på raket- och terrorangreppen från Gaza. Israel bygger nu en fyrtio meter djup, underjordisk mur för att förhindra terrortunnlarna från att passera in i Israel. Det är möjligen en av de ”åtgärder” Sinwar hade i åtanke.

I söndags uttalade en annan terroristledare sig mot Israel under det att hans organisation, Hizbollah, firade vad de anser vara sin seger över Israel i andra Libanonkriget 2006. Hassan Nasrallah hotade, ännu en gång, med att hans missiler kan nå hela Israel. Han rekommenderade cyniskt Israel att avveckla kärnreaktorn i Dimona. Medan han skröt om Hizbollahs styrka, sade Nasrallah att Israel kommer att drabbas av en mycket större förlust än 2006 vid ett eventuellt nytt krig. Hizbollah definieras som en terroristorganisation av både EU och USA och organisationen har tillgång till mer än 130 000 raketer. Det är mer än alla 27 Natoländer tillsammans, USA exkluderat. Deras uttalade mål är att använda raketerna mot Israel. Hizbollah stödjs och finansieras av Iran.

Syriens ledare, som fortfarande anser sig vara landets president, Bashar al-Assad, höll också ett tal i söndags. Mannen som är ansvarig för morden på hundratusentals av sina egna medborgare, tackade sina sponsorer och medhjälpare, Iran, Ryssland, Hizbollah och Kina, eftersom deras stöd ”gjorde vår framgång på marken större och krigsförlusterna mindre”. Samtidigt påpekade han att Syrien stödjer de palestinska araberna och ser deras kamp mot Israel som ett centralt syriskt intresse.

Lägg till detta Irans atomvapenprogram och deras uttalanden om att Israel måste utplånas, Turkiets pågående fjärmande från väst och närmande till Ryssland och Iran, och det palestinska självstyrets hatkultur som uppmuntrar till terror, så får man en bild av den hotnivå israelerna lever under.

Israel har självfallet inga planer på eller intresse av att invadera varken Gaza, Libanon eller Syrien, men de har ett uppenbart intresse av att leva i säkerhet. Att ha kontroll över Judeen och Samarien (Västbanken) stärker de möjligheterna; säkerhetsmurarna och militära punktoperationer mot de olika terrornätverken bidrar också till detta. Alla dessa säkerhetsåtgärder kostar hundratals miljarder kronor, pengar som Israel behöver till annat, men säkerhet, överlevnad, måste gå först.

Det är detta som är Israels vardag, detta är kontexten bakom nyheterna. När kontexten, sammanhanget, tas bort, kan man skapa en alternativ bild. Ställ dig själv frågan: I vilka av de medier jag vanligtvis brukar följa har jag hört om Sinwars, Nasrallahs och Assads tal? Svaret är mest troligt: Inga. Därför säger dessa ledares hot dig ingenting eller har någon påverkan på dig. Men israelerna hörde terrorledarnas hot – och de agerar därefter. Genom att ta bort kontexten har man avlägsnat sympatin med och förståelsen för Israel.  

Israelerna får ofta höra att de som strävar efter fred bygger broar, inte murar. Israel försöker kontinuerligt bygga broar och kommer att fortsätta med detta. Men med grannar som Hamas, Hizbollah, Syrien och Iran är man tvungen att samtidigt bygga murar. Utan dem skulle det inte finnas några israeler kvar som kunde bygga broar.

Roar Sörensen

Israelkommentar publicerad i Världen idag 23 augusti 2017