Aktuella nyheter om Israel
BDS är ren och skär ersättningsteologi
- Martin Blecher
REPLIK. Fredrik Modéus säger att Svenska kyrkan tar avstånd från ersättningsteologin [10/8]. Men BDS är inget annat än en ren och skär sådan, anser Martin Blecher.
Att vara emot ockupation och delar av ett lands politik är moraliskt riktigt. Att stödja rörelser som är emot en nationalstats existens är däremot inte moraliskt försvarbart. Den skiljelinjen tycks både Wanja Lundby-Wedin och Fredrik Modéus vara blinda för.
Att Israel felar och gör, bitvis moraliskt icke försvarbara handlingar, är en sak. Att kyrkan har fokus på det heliga landet med dubbla måttstockar jämfört med liknande konfliktzoner kan delvis förklaras med symboliken som Jerusalem, Bethlehem och Nasaret har för kristendomen, och behöver utifrån detta naturligtvis inte vara automatiskt utslag av kristen antisemitism.
Däremot är Svenska kyrkans stöd till Boycott, Divestment and Sanctions Movement (BDS) mer svårargumenterat.
Framträdande palestinier som president Mahmoud Abbas och Sari Nusseibeh avvisar den policy som Svenska kyrkan förespråkar. Norman Finkelstein, en extrem Israelkritiker, har anklagat BDS-rörelsen för att vara oärlig och likställt den med ”en kult” samt menar att dess verkliga avsikt är att förgöra den judiska staten.
När en student från Tel Aviv universitet frågade ledande BDS-aktivisten och grundaren Omar Bargohouti om huruvida BDS skulle upplösas om ockupationen slutade svarade Barghouti nej.
I en annan intervju förklarade han varför det var så viktigt att alla flyktingar skulle återvända: ”Om flyktingarna skulle återvända så skulle vi inte ha en tvåstatslösning. Då skulle vi ha en palestinsk stat jämte en palestinsk stat snarare än Palestina jämte Israel." Det är det som är ulven i fårakläder. Ersättningsteologin som Kairosdokumentet och Svenska kyrkan i förlängningen, stöder.
Hur kan Svenska kyrkan vara totalt omedveten och ignorant inför BDS-grundaren Omar Barghoutis uttalanden? Hur kan Svenska kyrkan i sitt ivriga försvar till BDS, återigen, vara totalt omedveten inför att BDS-rörelsen är emot att Israel definierar sig utifrån hur landet själv ser sig, nämligen som en judisk stat?
Antisemitism är ofta något oförklarligt eftersom den alltid återkommer i olika förklädnader. Svenska kyrkans vurmande för bojkott, tidigare i form av HOPP-kampanjen och nu i form av BDS, visar att historien sitter i oavsett hur hårt man vill förklä den som något annat, och att man inte kan bli fri från gamla synder hur ofta man än biktar sig.
Detta har pensionerande prästen Åke Lion uppmärksammat i Kyrkans Tidning i sin artikel Antisemitismen finns i kyrkan. Dessutom påvisar Svenska kyrkan det själv genom att konsekvent fortsätta bjuda in ersättningsteologen Mitri Raheb, trots argument från ledande företrädare om att man tar avstånd från teologin.
Det går inte att tala med kluven tunga. Antingen distanserar man sig resolut från något eller så gör man det inte.
Martin Blecher
Författare till boken Vem säger vad? Röster för och emot en tvåstatslösning mellan Israel och Palestina
Debattartikel publicerad i Kyrkans Tidning 17 augusti 2017
_
Martin Blechers artikel en av de allra mest lästa hos Kyrkans Tidning just nu. En annan artikel mycket läst artikel är ”Står biskopsmötet bakom den extrema BDS-rörelsen?” av Johanna Andersson och Annika Borg (7 aug).
http://www.kyrkanstidning.se/debatt/star-biskopsmotet-bakom-den-extrema-bds-rorelsen
Kristna gräsrötter positiva
- Martin Blecher
I fredags fick jag ett telefonsamtal från en präst i Svenska kyrkan. Låt oss kalla honom Daniel. Daniel har arbetat som präst länge och är verksam i västra Sverige. Jag har aldrig träffat Daniel och hade aldrig talat med honom förut, men nu hade han något viktigt att dela med mig. Han ville be om ursäkt.
Daniel har fått nog. Han tycker att situationen närmast är ohållbar. Han har tröttnat. Han skäms. När Daniel läser, ser och hör Svenska kyrkan uttala sig om Israel mår han dåligt. Nu hade det gått så långt att han ville kontakta oss på Förenade Israelinsamlingen och be om ursäkt å kyrkans vägnar.
Det blev ett långt och intressant samtal, och återigen blev jag påmind om det jag ofta tänker och ofta upplever, men ibland ändå glömmer: att Israel har många fler vänner i Sverige än vad vi tror. Det är viktigt inte minst för oss judar att veta, i dagens läge när vi känner oss mer utsatta än på många år. Men det är också viktigt för våra kristna vänner runt om i landet.
När vi hör ärkebiskop Antje Jackelén, Wanja Lundby-Wedin, Anna Karin Hammar och andra i Svenska kyrkans ledning uttala sig på ett ytterst Israelfientligt sätt, är det lätt att tro att de har kyrkan bakom sig. Det har de inte. Svenska kyrkans kansli i Uppsala är en sak, de många församlingarna och medlemmarna i landet en helt annan. De vill inte hålla på med utrikespolitik, eller politik över huvud taget. På lokalplanet har man sina egna medlemmar, gudstjänster, diakoni och andra aktiviteter, och förstås en del problem, att arbeta med.
Under sommaren talade jag på två olika konferenser, Israels vänners sommarkonferens i Värnamo och Shalom över Israel på Hjälmareds folkhögskola. Båda hade ett rekordstort antal deltagare. I Värnamo var man över 1 000 deltagare när man var som flest.
Det finns alltså ett stort positivt Israelintresse bland kristna gräsrötter över hela Sverige. Det finns en kärlek till och omsorg om det judiska folket och Israel. Vi ska inte låta oss luras av en högljudd ledning inom Svenska kyrkan. Vi ska inte heller låta dem sätta agendan och stå oemotsagda.
Ibland tänker jag att svenska kristna Israelsvänners största fiende är den egna osäkerheten och försiktigheten. Du kanske är med i Svenska kyrkan och din egen församling är ljum, ointresserad eller till och med negativt inställd till Israel.
Du kanske är med i en annan församling där det inte predikas eller talas om Israel. Minns då att när du står upp för Israel har du rätten på din sida, vare sig du har Bibeln som utgångspunkt eller om du ser historiskt på Israel och det judiska folkets koppling till landet. Men det kan ju vara obekvämt att säga emot en högljudd antiisraelisk präst, pastor eller annan ledare i sin församling. Vi vill inte bråka, vi vill att alla ska vara sams. Det är inte bara en svensk egenskap, den är ännu starkare bland troende.
Jag vill gärna utmana dig. Håll dig informerad och uppdaterad om vad som händer i Israel. När du hör någon uttrycka något felaktigt eller fördomsfullt om judar och/eller Israel, våga säga emot. Om det inte talas om Israel i din församling, våga ta upp det med ledningen. Vi kan alla göra skillnad, i det lilla och det stora. Du mår dessutom bättre när du gör det rätta!
Och kom ihåg: Israel har många fler vänner i Sverige än du tror. När du talar, vågar fler göra det, och plötsligt visar det sig att många tänker som du.
Ulf Cahn
Generalsekreterare för Förenade Israelinsamlingen/Keren Hayesod.
http://www.israelinsamlingen.org/
Israelkommentar publicerad i Världen idag 16 augusti 2017
”Pinkwashing” om Israel – en sunkig konspirationsteori
- Martin Blecher
Pride är en underbar mångfald av folk och åsikter. Något värt att sprida världen över. Några få har dock valt att använda regnbågsflaggan som ett sätt att slå mot andra och driva en egen agenda som inte alls gynnar mångfald eller hbtq-frågan. Ett återkommande sådant inslag är antiisraeliska aktivisters anklagelser om ”pinkwashing”.
Begreppet pinkwashing är här en slags konspirationsteori som går ut på att israeler skulle flagga för att vara pro-hbtq, medan de i själva verket inte alls är det – att det bara är ett poserande för att dölja ockupationspolitiken.
”Alla som ogillar judar ogillar förstås Israel”
Palestina ska givet bli fritt. Som sympatisör till den israeliska vänstern går det utmärkt att kombinera en kärlek till Israel som land med kritik av nuvarande regeringen. Tvåstatslösningen är självklar som lösning. Men Israels ovänner har en tendens att locka till sig även osunda anhängare. Alla som ogillar judar ogillar förstås Israel. Men även bland de som ser sig som antirasister finns ofta en osund sida. Anklagelserna om pinkwashing är en sådan.
Anklagelsen innebär att israeler innerst inne inte skulle kunna vara för mänskliga rättigheter, utan att de lömskt bara utger sig för det. När israeliska hbtq-personer gör filmer om sina liv eller när Israelvänner manifesterar i Pride blir de angripna för att ha en dold agenda.
Parallellerna till hur judar historiskt sett beskrivits som ondskefulla, lömska och manipulativa kunde inte vara tydligare. Ändå förs argumentet fram, även av “antirasister” – häromdagen av prästen och debattören Anna Karin Hammar.
Borde inte kristendomens historia av judeförföljelser göra att man tänker efter? Kristna har en lång historia av att porträttera kristendomen som kärlekens och försoningens lära – och judendomen som motsatsen. Martin Luther är en av världshistoriens mest inflytelserika antisemiter. Den här synen ledde till spanska inkvisitionen, inspiration till Nazityskland och den fortsätter i dag med en hets mot den judiska staten. “Köp inte judiskt” förvandlades till Hammars “köp inte israeliskt”.
Israels hbtq-anhängare är inga propagandamaskiner för sin stat. Precis som i Sverige är Pride där överrepresenterat av rödgröna och där är en överväldigande majoritet för en tvåstatslösning. Deras kamp har också gett resultat: I ”Gay Happiness Index” hamnar Israel på sjunde plats (Sverige är fyra). De länder som fortfarande krigar mot Israel hamnar i botten.
Snarare än att tysta Israels hbtq-rörelse, borde det inte vara rimligare att stötta den i Palestina? Där tycker bara sju procent att samhället ska acceptera homosexualitet. Återigen framstår kampen inte vara för palestinierna i första hand, utan mot judarnas möjlighet att ha en egen stat.
Pridedeltagande utförs av och för hbtq-anhängare, i Israel och av Israelvänner i Sverige. De är sannerligen ”ett ljus för andra folk”. Nästa år fyller Israel 70 år, kanske kan någon då upplysa Israels motståndare: We’re here, we’re Israelis – get used to it!
Kristofer Åberg
Styrelseledamot i Socialdemokratiska Israelvänner
Debattartikel publicerad i QX 8 augusti 2017
Socialdemokratiska Israelvänner:
http://www.s-israelvanner.se/
https://www.facebook.com/s.israelvanner/
Jo, Mellanösterns gayparadis är på riktigt
- Martin Blecher
Khaled Jarrar, en palestinsk aktivist och konstnär, ville göra ett politiskt statement i en tid då HBTQ-rättigheter var hett i nyhetsflödet. Så han målade en regnbågsflagga på den separatationsbarriär som Israel byggt genom Västbanken.
Det uppskattades inte av omgivningen. Flaggan målades över med vit färg av ett gäng palestinska demonstranter. Den arga mobben ville inte "uppmuntra" homosexualitet. En demonstrant sade i en intervju att den regnbågsfärgade muren var skamlig.
Händelsen är en stark påminnelse om hur utsatta HBTQ-personer är i det palestinska samhället. Det råder ett starkt tabu kring HBTQ-frågor i Palestina. Med det följer så klart avsaknaden av rättigheter för människor med en avvikande sexuell läggning eller identitet.
Och bortom Västbanken, i det Hamaskontrollerade Gaza, bestraffas homosexualitet med döden. Ja, de militanta jihadisterna i Hamas använder till och med homosexualitet som en ursäkt för att avrätta sina egna. Förra året sköts befälhavaren Mahmoud Ishtiwi till döds av sina kollegor. Hamas hade bland annat anklagat honom för att ha begått homosexuella gärningar.
Palestina är inget speciellt undantag i en region som präglas av ofrihet och intolerans. Homofobi är utbrett i Mellanöstern. Religiösa morallagar som straffar homosexualitet återfinns i länder från Marocko till Iran.
Men det finns faktiskt ett gayparadis i Mellanöstern. Ett land där HBTQ-människor kan leva i trygghet och frihet. Ett land där diskriminering på grund av sexuell läggning är förbjudet. Ett land där människor kan dansa loss i Prideparader utan någon rädsla för reprimander från intoleranta och inskränkta regimer. Det landet är Israel.
I Tel Aviv deltar omkring 200 000 människor i Pridefestligheterna. Från Tel Aviv Pride till Stockholm Pride så påminns vi om vilken oas av trygghet Israel blivit för HBTQ-personer. I årets upplaga av Stockholm Pride marscherade Israels ambassadör Isaac Bachman tillsammans med vänner i Pridetåget. De dansade med Israelflaggor.
På Stockholm Pride är det inte ovanligt att se olika länders flaggor i tåget för alla människors lika värde och frihet. Här går kurder som vill visa sitt stöd för HBTQ-rättigheter. Likaså assyrier och iranier. Alla viftandes med sina nationers flaggor.
Men just Israels flagga verkar ha stuckit i ögonen på Svenska kyrkans Anna Karin Hammar, präst och stiftsadjunkt i Uppsala stift. På Twitter skrev hon till ambassadören Bachman att deras deltagande i Prideparaden var "pinkwashing".
Det är ett patetiskt uttalande som vittnar om en unken, och sorlig, syn på Israel. Med pinkwashing menas, simpelt uttryckt, att politiska krafter bara låtsas om att vara toleranta inför HBTQ-rättigheter. I fallet Israel handlar "kritiken" om att den israeliska regeringen skulle vilja sopa bort kritik om folkrättsliga brott mot palestinier genom att framhäva sig som en förkämpe för allas lika värde, däribland HBTQ-människor.
Men Mellanösterns gayparadis är på riktigt. Svenska kyrkans Anna Karin Hammar får tro på vad hon vill, men genom att anklaga Israel för pinkwashing förminskar hon den verklighet som hundratusentals HBTQ-israeler delar. Är de alla bara schackpjäser i ett fult politiskt spel? Varför kan de inte tillåtas att bara vara sig själva? Måste allt verkligen kopplas an till konflikten med Palestina? Måste man per automatik misstänkliggöra Israels toleranta inställning till HBTQ-människor om man intresserar sig för Palestinas sak?
För något säger mig att attityden hade varit något helt annat om det rört sig om ett annat land från Mellanöstern. Låt oss leka med tanken: tänk om grannlandet Egypten var Mellanösterns gayparadis? Hade Anna Karin Hammar twittrat om pinkwashing då? Eller är det just konflikten Israel-Palestina som förgiftat synen på HBTQ-rättigheter i Israel?
Nåväl, Prideparaderna kommer i alla fall att fortsätta på Tel Avis gator. Detsamma går inte att säga om Israels grannländer. Där saknas fortfarande de färgstarka paraderna, även om det tas små steg i rätt riktning som i exempelvis Libanon. Mellanöstern har helt enkelt mycket att lära sig av Israels inställning till HBTQ-rättigheter.
Bawar Ismail
Ledare publicerad i Gefle Dagblad 8 augusti 2017
_
Se även:
Öppet brev från Israels ambassadör till ärkebiskop Antje Jackelén: Fördöm anklagelsen om “pinkwashing”
SEB fel ute med bojkott av israeliska banker
- Martin Blecher
En av Sveriges största affärsbanker, SEB, svartlistar tre israeliska banker. Beslutet blir i sig ett politiskt ställningstagande mot Mellanösterns enda demokrati, skriver Lars Adaktusson (KD), ordförande i Vänskapsförbundet Sverige-Israel.
Att företag av värderingsmässiga skäl väljer bort vissa leverantörer eller samarbetspartners är i sig varken märkligt eller klandervärt. Tvärtom ska etiskt och socialt ansvarstagande inom näringsliv och finanssektor välkomnas, i grunden leder det till positiva effekter och ett ökat engagemang för exempelvis mänskliga rättigheter.
Men när en av Sveriges största affärsbanker, SEB, nu svartlistar tre israeliska banker därför att de är israeliska och som sådana verkar i ockuperade områden, leder de goda ambitionerna fel.
Beslutet blir i sig ett politiskt ställningstagande mot Mellanösterns enda demokrati och i grunden kontraproduktivt därför att det ger näring åt en internationell anti-israelisk rörelse och dess mest hårdföra representanter.
SvD Näringsliv kunde i måndags berätta att SEB i sina fonder slutar handla med en lång rad företag som den svenska storbanken anser bryter mot globala normer och konventioner. Förutom de israeliska bankerna rör det sig om ett 40-tal bolag och konglomerat som finns i skiftade branscher och i olika delar av världen.
Ett av de svartlistade bolagen är Hewlett Packard Enterprise som bland tusentals produkter levererar teknisk utrustning för kontroll av personer vid gränspassager och vägspärrar.
Tillverkningen av denna utrustning är direkt kopplad till SEB:s svartlistning av Hewlett Packard Enterprise. Anledningen sägs vara att företaget levererar en produkt som hindrar palestinier på Västbanken att röra sig fritt, vilket i sin tur uppges strida mot internationell rätt.
Att Israel som nation är omgiven av mer eller mindre brutala diktaturer som förenas i hat mot det judiska folket förtigs inte sällan när gräns- och säkerhetsfrågor diskuteras. Samtidigt förringas det faktum att Israel vid samtliga sina gränser hotas av islamistiska terrororganisationer vars mål är att utplåna landet. Det handlar om Hamas i Gaza, Hizbollah i Libanon, al-Qaida i Sinai och Islamiska staten i Syrien.
Fungerande övervakning och gränskontroller är med andra ord en fråga om överlevnad för Israel som nation. Värt att notera när det talas om internationell rätt är dessutom Haagkonventionens föreskrifter om ockuperande länders skyldigheter, föreskrifter som bland annat innefattar upprätthållande av lag och ordning.
Självklart står det var och en fritt, även affärsbanker, att argumentera för ett omedelbart israeliskt tillbakadragande från Västbanken. Samtidigt är det ett faktum att tidigare israeliska tillbakadraganden inte lett till den stabilitet och fred som utlovats.
År 2000 drog sig Israel tillbaka från södra Libanon i enlighet med FN:s önskemål. Resultatet blev att terrorstämplade Hizbollah flyttade fram positionerna och under sex år attackerade Israel. 2005 genomförde den israeliske premiärministern Ariel Sharon ett omfattande tillbakadragande från Gaza - svaret blev intensifierade attacker från terrororganisationen Hamas mot oskyldiga civila i södra Israel.
Enligt SEB ska beslutet att svartlista israeliska banker inte ses som ett ställningstagande i den arabisk-israeliska konflikten. Även om detta är riktigt innebär beslutet de facto att den svenska storbanken agerar mot en israelisk närvaro på Västbanken och därmed bortser från existentiella hot och historiska erfarenheter av tillbakadraganden.
Till grund för sitt ställningstagande har SEB:s ledning lagt information från den externa aktören ISS-Ethix – som bland sina företrädare har en seniorrådgivare knuten till en organisation med bojkott av Israel på agendan. Att bojkotta demokratier hör dock inte till vanligheterna, dels därför att det går att föra dialog och förhandla med demokratiska företrädare, dels därför att det finns en allvarlig inkonsekvens i att bestraffa demokratiska länder och samtidigt ha nära relationer till diktaturer.
Icke desto mindre är ISS-Ethix och SEB långt ifrån ensamma i sina bedömningar. Att företag och organisationer i Europa tackar nej till samarbete med israeliska partners är beklagligt, men inte ovanligt. I många sammanhang sitter fientligheten mot Israel djupt, inte minst till följd av medveten och organiserad desinformation.
Sedan länge pågår en aggressiv anti-israelisk kampanj från den så kallade BDS-rörelsen, där BDS står för Boycott, Sanctions and Divestment. Denna rörelse präglas av svartmålning och ensidiga fördömanden av Israel. Rörelsens grundare och ledande företrädare är mot en tvåstatslösning och tar inte avstånd från palestinsk terrorism.
Samtidigt bortser BDS-aktivisterna från Israels legitima rätt till säkerhet och den palestinska ledningens politiska ansvar. Att Palestinska myndigheten stödjer terrorhandlingar mot civila israeler, ägnar sig åt antisemitisk propaganda och uppvigling av den egna befolkningen förbigås med tystnad. Avsky mot Israel, snarare än omtanke om palestinierna, är drivkraften bakom rörelsen ansträngningar.
Utan tvekan är det ett framsteg för BDS sympatisörer att en av Sveriges största affärsbanker nu aviserar bruk av bojkotten som verktyg. Sannolikheten att fler storföretag följer efter är inte obefintlig, fientligheten mot Israel riskerar att öka med politiska och ekonomiska konsekvenser som följd.
Samtidigt är SEB kronjuvelen i ett imponerande företagsimperium som genom åren burits upp av en och samma familj och som präglats av goda värderingar och samhällsansvar. Det vore dystert om namnet Wallenberg, så förknippat med det judiska folkets kamp för överlevnad, i våra dagar skulle associeras med de mörka krafter som vill förgöra Israel.
Mer än någon gång tidigare är Mellanösterns enda demokrati beroende av storföretagens, allmänhetens och hela den demokratiska världens stöd.
Lars Adaktusson (KD)
Europaparlamentariker, ordförande Vänskapsförbundet Sverige-Israel
Debattartikel publicerad i SvD 15 juni 2017
_
Se även
SEB svartlistar israeliska banker (ViD 14/7) Nyhetsartikel med kommentarer från Michael Cohn.
Musik används som politiskt redskap i islamistiska organisationer
- Martin Blecher
Musikformen anashid används av libanesiska Hizbullah och palestinska Hamas för att bland annat väcka känslor, skicka budskap och skapa enighet. Att vara en del av dessa organisationer är inte en roll medlemmarna kan gå i och ur, vilket gör att samma slags musik även flödar i privata sammanhang och är en del av människors identitet. Det visar en avhandling från Göteborgs universitet.
– En av dem jag intervjuade sa att musiken triggat honom till att våga utföra handlingar som egentligen går emot människans natur, säger avhandlingens författare Carin Berg.
Vid sidan av marscher och klassisk musik är anashid en av få accepterade musikformer inom islam. Närmast kan anashid beskrivas som hymner med i grunden religiöst innehåll. Teman i dem kan vara motstånd, nationalism, jihad och protester mot Israel. De politiska budskapen blandas med religiösa.
Carin Berg är en av ytterst få som kommit ända in till ledningspersoner inom Hamas och Hezbollah för att intervjua dem om hur de använder anashid för att stärka och ena organisationen, kontrollera medlemmar och uppmuntra till politiska handlingar. En av hennes slutsatser är att anashid dels används för att elda på massorna vid politiska events och manifestationer, dels som bakgrundsmusik i propagandavideor.
− Det var tydligt vid de events jag var med på att musiken kan frambringa känslor och beröra på ett sätt som ingen annan informationskanal kan. Därmed blir också anashid ett kraftfullt verktyg för ledarna att styra människors tankar och känslor med, säger hon.
Utöver hur ledningen för de två organisationerna använder musiken har Carin Berg också undersökt hur anashid uppfattas av medlemmarna. Hon kan visa att tvärtemot en gängse uppfattning så finns det inte någon strikt gräns mellan det organisationella och det privata.
– Oavsett om du har en formell position eller är en supporter så är du Hamas eller Hizbullah. Uppdelningen vi kan ha i Sverige mellan en privat sfär och engagemang i ett politiskt parti finns inte bland de här medlemmarna. Därför hörs anashid också ofta i sammanhang utanför organisationernas egentliga sfär.
Fältarbetet med intervjuer, observation och informella samtal gjorde Carin Berg under nio månaders vistelse i Mellanöstern. Den långa tiden på plats innebar att hon lärde känna informanter och skapa förtroende för sig bland ansvariga inom organisationerna. Men arbetsmöjligheterna var ändå begränsade.
– Det är svårt att gå utanför de givna ramarna om man ska kunna behålla kontakterna, säger hon.
Påpassligheten gäller också organisationernas medlemmar. Här skiljer sig dock Hamas och Hizbullah något åt.
– Om någon inom Hizbullah, som har en väloljad kontrollapparat för konstuttryck, skulle spela förbjuden musik leder detta ofta inte till ytterligare påföljd än att någon säger ifrån. I Hamas är kontrollen mer flytande och där kan istället enskilda personer ta lagen i egna händer på ett annat sätt, som att till exempel abrupt stänga ner konserter eller stänga CD-butiker som strider mot organisationens normer, säger Carin Berg.
Inställningen till censuren är delad bland gemene man och kvinna.
– En del jag intervjuade tyckte att anashid hjälpte dem att hålla sig fokuserade på det som är viktigt i livet. Andra upplevde det mer som ett hinder att de ständigt måste lyssna på den här musiken och att det hämmar dem som vill utvecklas musikaliskt, säger hon.
Carin Berg
Publicerad som pressmeddelande från Göteborgs Universitet 3 juli 2017
Engelsk version på universitetets hemsida
Avhandlingens titel: The Soundtrack of Politics. A Case Study of Anashid in Hamas and Hezbollah.
Noterat: Lilla Israel är en av världens fem ledande cybermakter
- Martin Blecher
Premiärminister Netanyahu vid Tel Aviv University Cyber Week:
För några år sedan beslöt jag att Israel skulle bli en av världens fem ledande cybermakter och jag tror att vi är där nu. Det gäller dock att ständigt vara på sin vakt, det är en konstant utmaning.
Cybersäkerhet är viktigt av framför allt två orsaker: den första för att det är ett allvarligt och växande hot som växer eftersom allt idag digitaliseras. Skillnanden mellan high-tech och low-tech håller på att suddas ut och då detta sker i land efter land, i industri efter industri inträder vi i det som kallas Internet of Things och då växer behovet av cybersäkerhet lavinartat. Det här är ett problem för alla regeringar då militär, underrättelsetjänst, kritisk infrastruktur, företag och organisationer ska skyddas.
För det andra så handlar det om att cybersäkerhet är en bra affär eftersom det växer geometriskt. Det finns ingen slutgiltig, permanent lösning.
Idag vill alla de regeringar som jag kommer i kontakt med ha samarbete med Israel inom high-tech och alla vill framför allt samarbete inom cybersäkerhet.
Det här är ett uttryck för Israels status inom området. Den så kallade bojkotten håller på att skingras för vinden.
Israels teknologiska position inom cyberområdet har gjort israeliska företag väldigt, väldigt attraktiva och på grund av detta letar sig investeringar hit.
Israel idag
Publicerad på ambassadbloggen 28 juni 2017
Bilden av Israel i svenska medier
- Martin Blecher
I 15 år var Lisa Abramowicz generalsekreterare för Svensk Israel-Information. Organisationen, som lade ner sin verksamhet vid årsskiftet, hade som syfte att ”bidra till en mer balanserad bild av Israel i Sverige”. Nathalie Rothschild har träffat henne.
I september år 2000 bröt den andra intifadan ut efter att den dåvarande israeliske oppositionsledaren Ariel Sharon besökt Tempelberget i Jerusalem tillsammans med en handfull Likud-representanter och en 1 500 man stark poliseskort. Bara några månader tidigare hade Camp David-förhandlingarna kollapsat. Israel-Palestinakonflikten tog en blodig vändning med terrorattentat och militära ingrepp.
Under den här tiden följde Lisa Abramowicz intensivt rapporteringen från Mellanöstern. Hon jobbade på Regeringskansliet som handläggare med fokus på utbildningsfrågor, men gjorde själv några inspel i debatten kring Israel-Palestinafrågan, då hon blev mer och mer frustrerad över det hon ansåg vara en orättvis medial behandling av Israel och en ”total brist på förståelse” för landets situation.
– Media var inte bara kritiska utan direkt oförskämda mot Israel. Man tolkade allt landet gjorde negativt. Man brydde sig inte överhuvudtaget om den roll som den Palestinska Myndigheten hade i det här. Intifadan var ju faktiskt planerad redan sommaren 2000 medan förhandlingarna fortfarande pågick i Camp David, säger Lisa Abramowicz.
Vintern 2001 bestämde hon sig för att ta tjänstledigt från Regeringskansliet i ett halvår då hon blivit ombedd att tillträda som generalsekretare för Svensk Israel-Information(SII).
Under i stort sett hela nittiotalet och under Oslo-processen var det rätt lugnt i svensk media, säger Lisa Abramowicz. Israel och fredssamtalen skildrades på ett ganska schysst sätt. Men under andra intifadan vände det, menar hon.
Varför, tror du?
Troligen på grund av att svensk media och den svenska regeringen lade hela skulden på den planerade och igångsatta Intifadan på Israel. Intifadan måste bero på palestiniernas frustration, tycks man ha menat.
I sin roll som SII:s generalsekreterare har det inte varit hennes uppgift att i alla sammanhang försvara Israels officiella politik, insisterar Lisa Abramowicz.
– SII var inte Israels ambassads förlängda arm. Vi kunde välja vad vi ville ta upp, vad vi ville belysa. Jag försökte förklara hur man ser på saker och ting från israeliskt håll; både hur man diskuterar bland majoriteten av israeler och hur den israeliska regeringen resonerar och försvarar sin politik.
Men andra har uppfattat henne som ett israeliskt språkrör och anklagat henne för att syssla med propaganda. Sådana kommentarer förekommer särskilt i sociala medier där Lisa Abramowicz upplever att debattklimatet kan vara väldigt hätskt.
– Det finns ju en hel del galningar som skriver mejl eller otrevligheter i sociala medier. Några gånger har jag polisanmält folk, när det varit fråga om ren antisemitism. Till exempel en som skrev att ”Hitler borde gjort färdigt jobbet” och sådana saker.”
Lisa Abramowicz berörs inte särskilt mycket av sådana händelser, säger hon, men i andra debattforum har hon ofta känt sig orättvist behandlad.
– Ibland (men inte alltid) har det i radioprogram och TV-soffor där jag medverkat, känts som att jag har haft alla emot mig, att även programledaren står på motdebattörers sida. Ja, det har ofta känts ensamt. Jag begär inte att någon ska ge mig några fördelar. Jag vill bara att de ska behandla mig som de andra debattdeltagarna.
Varför bemöttes du på det viset, tror du?
– Jag tror att man uppfattar Israel och de som vill försvara eller förklara Israels position som den starkare parten, och därför ska man särskilt gå hårt åt dem. Jag tror också att många ser judar som en resursstark grupp och att det inte ”är synd om dem”. Därför kan sådana frågor som den antisemitiska fråga som ställdes av en medarbetare på Studio Ett, komma med utan att någon på redaktionen reagerade förrän den hade uttalats.”
– I små länder som Sverige är vi ju inte så många som skriver om Israel, eller som försöker förklara eller försvara. Och tänk på vad vi har att kämpa mot: Till exempel svenska UD, Utrikespolitiska Institutet (UI) och Mellanösterninstitutionerna på de stora universiteten, som inte haft någon balanserad syn på den israelisk-arabiska konflikten på många år. En annan institution är Svenska kyrkan, eller åtminstone dess ledning, som för att uttrycka det milt, varit mycket Israelkritisk.
Obalansen består i att media och olika statliga institutioner nästan uteslutande ger en pro-palestinsk syn på konflikten. Hur länge sedan är det som UI hade en konferens där deltagare hade en israelisk eller pro-israelisk uppfattning eller hade en neutral inställning till konflikten? I den mån israeliska ståndpunkter redovisas i media, så sker det med en negativ eller fördömande snäsning eller så ger man möjligen röst åt extrema individer på höger- eller vänsterkanten. Typ, en osympatisk bosättare på Västbanken eller journalister som Ha’aretz Gideon Levy vars åsikter sannerligen inte är representativa för israeler i gemen.
Var tycker du att gränsen går för att vara Israel-kritisk och att vara Israel-hätsk?
– Självklart får och ska Israel kritiseras. Men det är balansen som saknas. Därför är det inte acceptabelt att ifrågasätta Israels existens, däremot helt legitimt att kritisera den politik som förs. Dessutom så får den palestinska sidan sällan samma negativa behandling som Israel. Media ger utförliga och känslomässigt laddade ”förklaringar” till deras uppförande. När det gäller Israel är det sällan media på ett seriöst sätt anstränger sig för att ge en förklaring till Israels handlingar. Då blir en naturlig följd att mediekonsumenter och allmänhet upplever Israel och israelerna som ”onda”. DN:s Nathan Shachar hade en poäng i en chatt med läsarna 2010, där han skrev:
”Om konflikten är en tävling i elände och smärta så vinner palestinierna och pressen har fog för sin fördelning av uppmärksamheten. Mer allvarligt tycker jag är att inte alla rapportörer lyckas göra Israels agerande – också när det är förkastligt – begripligt för läsarna. En läsare vill inte bara att rapportören skall fördela uppförandebetyg åt parterna, hon vill också sätta sig in i hur de är funtade, hur de resonerar.”
Under de senaste två åren har det inte blivit många medieframträdanden för Lisa Abramowicz. Man är som mest populär när det är krig, säger hon med sarkastisk ton. I och med allt annat elände som händer i Mellanöstern har rapportering från Israel avtagit.
Men hur har mediabevakningen förändrats under åren? Inte särskilt mycket, enligt Lisa Abramowicz som menar att 60- och 70-talens vänstervåg satte djupa spår i journalistkåren.
– På den tiden skulle hela världen ses ur ett imperialism- och kolonialismperspektiv och man utmålade Israel som ett ”vitt” (europeiskt) land som hade gett sig på urinvånarna.
Att Israels judiska befolkning bestod och består av en majoritet med rötter i Mellanöstern var inget man kände till eller brydde sig om. Det här märkte jag själv den vecka jag gick på Journalisthögskolan år 1976. Jag hoppade av för jag orkade inte med vänstervågen och då var jag ändå rätt vänster själv.
Lisa Abramowicz menar att Israel mäts med andra måttstockar än andra länder, men utanför Sverige är situationen något annorlunda.
– Av det lilla jag läst av nordiska tidningar så märker jag ändå att de är mer nyanserade i frågan och i engelskspråkig press finns så klart en hel annan bredd.
Hon läser själv inte hebreiska, men har flera favoriter bland Israels engelskspråkiga publikationer.
– Times of Israel tycker jag är mycket bra. De har plockat de bästa journalisterna från Jerusalem Post och Haaretz och presenterar väldigt många olika perspektiv från Israel och även från den palestinska sidan, säger hon.
De skribenter hon beundrar – Benny Morris, Ari Shavit, Amos Oz – utmärker sig, säger hon, genom att vara kunniga och kritiska ”utan att tappa huvudet”.
– De kan vara kritiska mot alla sidor och det är bra. Jag gillar inte propaganda – man ska vara så klar, tydlig, saklig och icke-emotionell som möjligt.
Lisa Abramowicz om:ockupationen: ”Den kan jag absolut förstå.” Israel drog sig tillbaka från den ockuperade delen av Södra Libanon år 2000. År 2005 utrymde Israel hela Gaza, och varenda soldat och bosättare fick lämna området. Dessa tillbakadraganden sågs som ”svagheter” från Hizbollah i Libanon och Hamas på Gaza, och ledde till fyra krig. De länder som Israel har fredsavtal med, Jordanien och Egypten, har inte startat några krig. Att ge upp områden, som Västbanken, utan ett fredsavtal, kan innebära att krig bryter ut även på en tredje front, det vill säga inte bara från norr och söder utan även från öster.
bosättningarna: ”Det är inget som jag personligen ställer mig bakom. Jag tycker det är kontraproduktivt att bygga ut dem, men man skall komma ihåg att det egentligen bara är två procent av Västbanken som det finns bosättningar på, och det är inom område C, där endast drygt fem procent av Västbankens palestinier bor...”
Gazakrigen under tvåtusentalet: ”De har alla startats av Hamas som liksom andra militanta grupper placerar både vapenförråd och avskjutningsramper i civila områden. Därmed tar de bort det folkrättsliga skyddet av dessa områden.”
Nathalie Rothschild
Journalist och medarbetare på Sveriges Radio.
Intervjun publicerades i Judisk Krönika nr 2/2017, upplagd på Internet 28 juni 2017.
Ta hänsyn till existentiella hot mot Israel
- Martin Blecher
Det är uppenbart för dem som följer den arabisk-israeliska konflikten att svartlistning av företag i syfte att åstadkomma ett israeliskt tillbakadragande från Västbanken har direkt politisk bäring. Det skriver Lars Adaktusson i en slutreplik till Anna Lindenfors på Amnesty International.
Svenska Amnesty rycker ut till försvar för storbanken SEB och dess omdiskuterade svartlistning av tre israeliska banker. På SvD Brännpunkt, (21/6), skriver generalsekreteraren Anna Lindenfors att jag felaktigt kopplar ihop SEB:s svartlistning med bojkott av Israel och att jag anklagar banken för att ta ställning politiskt.
Det låter sig sägas att SEB-beslutet om den svarta listan inte innebär ett politiskt ställningstagande. Samtidigt är det uppenbart för dem som följer den arabisk-israeliska konflikten att svartlistning av företag i syfte att åstadkomma ett israeliskt tillbakadragande från Västbanken har direkt politisk bäring.
Ockupationen av Västbanken är resultatet av ett arabiskt angreppskrig mot staten Israel – ett Israel som fortfarande 50 år senare hotas av omgivande diktaturer och terrororganisationer. Ett omedelbart israeliskt tillbakadragande skulle leda till framflyttade positioner för den militanta islamism vars uttalade målsättning är att utplåna staten Israel.
Utan att erkänna detta, utan att se de existentiella hoten mot Israel försvinner en central dimension i diskussionen om svartlistning av israeliska företag.
Att vidta åtgärder för att åstadkomma ett omedelbart israeliskt tillbakadragande från Västbanken är inte att ta ansvar, det är att försvaga Mellanösterns enda demokrati och dess befolkning i ett extremt utsatt läge.
Enligt Amnestys generalsekreterare Anna Lindenfors ska SEB:s svartlistning ses som ett ställningstagande mot aktiviteter som bryter mot folkrätten. Om så är fallet är det vällovligt, samtidigt nämner inte Lindenfors att folkrätten även ger Israel rättigheter; exempelvis när det gäller självförsvar och nationell säkerhet. Inte heller nämner generalsekreteraren att de FN-organ som hon åberopar ofta kännetecknas av direkt fientlighet mot Israel.
FN:s råd för mänskliga rättigheter domineras sedan länge av muslimska länder och andra diktaturstater som förvandlat världsorganisationen till en arena för antisemitism och ensidig Israelkritik. Av antagna resolutioner och fördömanden av brott mot mänskliga rättigheter framgår att en majoritet av rådets medlemmar utmålar Israel som ett långt värre land än exempelvis Nordkorea, Iran och Syrien. När det gäller FN:s säkerhetsråd är det väl känt att vetostaterna Ryssland och Kina knappast bidrar till balanserade ställningstaganden i frågor som rör Israel.
Att se Mellanösternkonflikten i dess hela vidd är centralt när beslut fattas som är riktade endast mot en part. Det är också angeläget att omvärldens agerande inte spelar antidemokratiska krafter i händerna och därmed verkar kontraproduktivt. I detta perspektiv är det ingen tvekan om att SEB:s beslut om svartlistning lämnar en del i övrigt att önska, vilket även bankens ledning tillstår genom att dra tillbaka den svarta listan.
Den antiisraeliska BDS-rörelsen beklagar tillbakadragandet av svartlistningen och verkar genom omfattande bojkottkrav för att försvaga Israel. Förhoppningsvis aktar sig svenska Amnesty för att hamna i det sällskapet.
Lars Adaktusson
Europaparlamentariker (KD)
Ordförande Vänskapsförbundet Sverige-Israel
Debattartikel publicerad i SvD 22 juni 2017
SEB gör bara halv pudel gällande Israelbojkott
- Martin Blecher
Måndagen den 12 juni 2017 går till historien då SEB beslöt att ta ett finansiellt beslut grundat på politiska åsikter från en palestinaaktivist. Tisdagen den 13 juni 2017 var en mer vanlig dag, då representanter för fem organisationer – bland annat Diakonia, Svenska kyrkan och Svenska missionsrådet – skrev ännu en Israelkritisk artikel, den här gången i Bohusläningen.
Vad har dessa två saker gemensamt? Jo, både SEB och de fem organisationerna står på en felaktig historisk och dagsaktuell grund när de tar sitt beslut (SEB) och gör sitt uttalande (organisationerna). Det som skiljer dem är att SEB troligen inte riktigt förstod vad de gjorde, medan organisationerna har en medveten agenda.
SEB vill i dag, liksom andra banker och finansiella institut, verka för etiska placeringar när det handlar om vilka internationella företag deras fonder ska placera sina pengar i. De har dock inte kapaciteten att själva utreda hur etiska, eller oetiska, alla världens företag är, och därför anlitar de ett externt företag. Det finns flera sådana. Ett av de ledande heter ISS-Ethix och är svenskägt.
Den 12 juni spred SEB en lista på 40 internationella företag som de omedelbart svartlistade och skulle börja bojkotta. Naturligtvis uttryckte de sig inte så, men det var den praktiska betydelsen av budskapet att SEB-fonderna från och med samma vecka skulle börja sälja alla innehav i dessa 40 företag och inte skulle investera i dem igen. Av de 40 företagen är fyra israeliska, tre banker med verksamhet i Judéen och Samarien (Västbanken) samt försvarsföretaget Elbit. Till detta kom tre internationella företag som hamnat på listan för att de hjälpt Israel att bygga säkerhetsbarriären mot dessa områden.
Protesterna spred sig omedelbart. Vi var många som vände oss till SEB, vare sig vi är/var kunder eller ej, och ställde kritiska frågor. Lars Adaktusson skrev en utmärkt debattartikel i Svenska Dagbladet. Men även många länder protesterade. Tyskland, Frankrike och USA var inte särskilt nöjda med att SEB:s fonder skulle bojkotta Deutsche Telekom, Renault, Chevron och Hewlett Packard Enterprises, för att ta några exempel.
Vad berodde då denna svartlistning på? ISS-Ethix hade gjort en utredning och kommit med denna rekommendation, som SEB omedelbart accepterat. Ansvarig för utredningen hos ISS-Ethix var Michele Prisco, med bakgrund hos Sveriges kristna råd, Kristna fredsrörelsen, så kallad följeslagare i Israel och Palestina (fast dessa följeslagare är ju aldrig i Israel), aktivist och lobbyist. SEB hade dock ett eget val, de kan inte skylla ifrån sig. Nordea valde att inte följa ISS-Ethix rekommendationer för ett par år sedan.
ISS-Ethix och Michele Prisco lämnade alltså över utredningen till Hans Ek, ägaransvarig hos SEB, som omedelbart tog beslutet att följa rekommendationerna och publicerade sitt beslut. Vad grundar sig då dessa utredningar på? Frågar man SEB får man generellt svaret att det handlar om brott mot internationella normer avseende miljö, mänskliga rättigheter, korruption eller arbetsrätt, verifierat av FN eller domstol. De 40 företagen hade brutit mot någon av dessa normer.
Använder vi uteslutningsmetoden blir svaret enkelt när det gäller de sju företagen med koppling till Israel: De har brutit mot mänskliga rättigheter enligt FN. Vad SEB, liksom många andra, inte förstår är att FN inte är en opartisk organisation, inte något sanningsvittne, inte någon domstol. FN består till största del av diktaturer. FN:s generalförsamling och andra organ antar en mängd resolutioner efter vad denna majoritet tycker – många av dem antiisraeliska. Säkerhetsrådet fattar knappt något enda bindande beslut eftersom fem stater har vetorätt.
Efter fem dagar pudlade SEB. Eller gjorde de verkligen det? Deras pressmeddelande är otydligt, liksom intervjun med ägaransvarige Hans Ek i Svenska Dagbladet. De beklagar att fondbolagets beslut att publicera listan uppfattades som ett ställningstagande mot Israel. De ska ändra sitt arbetssätt. De tar bort listan. De ska göra ett ”omtag”. Men när jag frågar SEB om detta även betyder att de ändrat sitt beslut, det vill säga att man inte har sålt eller ska sälja innehav i de 40 företagen och inte ska bojkotta dem, då får jag inget svar.
Låt oss alltså fortsätta ställa dessa frågor till SEB tills vi får ett klart svar. Det kan bli en bra repetition inför juli – då kommer Handelsbanken att redovisa vilka bolag de inte ska investera i framöver …
Ulf Cahn
Generalsekreterare för Förenade Israelinsamlingen/Keren Hayesod.
Israelkommentar publicerad i Världen idag 21 juni 2017
Förenade Israelinsamlingen/Keren Hayesod
Fred och försoning kräver att Israel erkänns
- Martin Blecher
Det har gått 50 år sedan Sexdagarskriget och Israel fortsätter att sträcka ut en hand till fred och försoning, liksom man gjort 1948 och 1967. Men det palestinska ledarskapet har under de 50 åren gång på gång upprepat sin vägran att erkänna den judiska staten – till stor skada både för Israel och sig själva, skriver Isaac Bachman, Israels ambassadör i Sverige.
I veckan är det 50 år sedan Israels seger i Sexdagarskriget, som dramatiskt förändrade Mellanösterns politiska landskap. I sitt påtvingade försvarskrig mot grannstaternas arméer stod Israel segerrikt och återförenade sin urgamla huvudstad, Jerusalem. Trots dess karaktär av vattendelare är emellertid Sexdagarskriget i mycket mindre grad orsak till dagens realiteter än vad man ofta tror. Den aggressiva militära inringningen av Israel i maj 1967 som utlöste kriget, hade sin grund i det arabiska och palestinska förkastandet av Israels rätt att existera inom några gränser. Denna vägran till erkännande är orsaken till att regionen ännu i dag inte har fred.
År 1947 antog Förenta Nationerna en delningsplan för att skapa två stater – en judisk och en arabisk. Den judiska sidan accepterade delningsplanen men på den arabiska sidan förkastades med stor majoritet tanken på en judisk stat och förslaget avvisades.
Avsikt att utplåna den judiska staten
När sedan Israel den 14 maj 1948 utropade sig självständigt, förklarade dess grannstater krig med avsikt att utplåna den judiska staten och påbörjade en invasion. Efter hårda strider nåddes ett stilleståndsavtal år 1949. Stilleståndslinjerna kom att fungera som de facto gränser mellan Israel och grannländerna Jordanien, Egypten, Syrien och Libanon – men arabstaterna fortsatte sin vägran att erkänna den judiska staten.
Från 1949 till 1967 ockuperades Östra Jerusalem och Västbanken av Jordanien och administrerades från dess huvudstad Amman – medan Gaza-remsan kontrollerades från Egypten. Den judiska befolkningen fördrevs från jordansk-kontrollerat område, inklusive det uråldriga judiska kvarteret i Jerusalems gamla stad, där varenda synagoga blev bombad, vanhelgad och förstörd.
Trots att möjlighet fanns, gjordes då inga försök från arabstaternas eller den lokala befolkningens sida att skapa en palestinsk stat i de områden som kontrollerades av Jordanien och Egypten. Målet var fortsatt att utplåna Israel. Detta var också själva orsaken till grundandet av Palestinian Liberation Organization (PLO), som bildades år 1964 för att ”med vapenmakt åstadkomma Palestinas befrielse”, det vill säga att utplåna staten Israel inom de gränser som de facto rådde före 1967.
År 1967 höll Egypten och de andra arabstaterna som bäst på att förbereda ett utplåningskrig mot Israel. Den syriska armén intensifierade sin artilleri-beskjutning av de israeliska jordbrukarna i Galiléen medan Egypten drog samman sina trupper. Israels premiärminister Levi Eshkol försökte undvika krig då han den 15 maj deklarerade att ”Israel vill klargöra för Egyptens regering att man inte har några som helst aggressiva avsikter mot någon arabisk stat”.
Militär allians
Några dagar senare begärde emellertid Egypten att FN:s fredsbevarande styrkor skulle lämna Sinai-halvön, där de varit stationerade sedan 1956 som en buffert mellan Egypten och Israel – för att sedan sända ett tusental tanks och 100 000 soldater till gränsen till Israel. Kort därefter stängde Egypten också Tiran-sundet för alla israeliska fartyg, vilket var casus belli (en giltig krigsorsak) enligt internationell rätt. Andra arabstater drog också samman trupper längs gränsen med Israel och ingick en militär allians medan man fortsatte att göra hotfulla uttalanden.
Omgivet av fientliga arabiska grannstater som inte gjorde någon hemlighet av sin avsikt att utplåna den judiska staten, hade Israel ingen annan möjlighet än att slåss för sin överlevnad och morgonen den 5 juni slog man ut det egyptiska flygvapnet i ett blixtanfall. Trots att Israel uppmanat Jordanien att hålla sig utanför striderna bombarderade den jordanska armén den 5 juni både israeliska städer och baser från såväl marken som luften – vilket tvingade Israel till svarsåtgärder.
Mot alla odds stod Israel segerrikt i sitt försvarskrig, och kom under stridernas lopp att kontrollera Judéen och Samarien (Västbanken), Golan-höjderna och Sinai-halvön – vilken senare återlämnades till Egypten i utbyte mot den fred som än i dag består.
Tillgång till heliga platser
För första gången sedan Israels självständighet, fick det judiska folket nu tillgång till judendomens heligaste platser och historiska minnesmärken i Jerusalem, inklusive Västra muren och Tempelberget i Gamla stan. En stad där för första gången i historien bekännare av alla religioner nu ägde fullständig religionsfrihet och fritt tillträde till sina heliga platser.
Nu, vid Sexdagarskrigets slut, deklarerade Israel åter att det var villigt att förhandla och kompromissa för fred.
Det arabiska svaret, som lämnades vid Arabförbundets möte i Kartoum den 29 augusti 1967, innebar återigen ett fullständigt förkastande av Israel med mötets beryktade tre ”Nej”. Nej till fred med Israel, nej till erkännande och nej till förhandlingar.
Sedan dess har Egypten och Jordanien erkänt Israel och ingått fredsavtal 1979 och 1994. Vad emellertid det palestinska ledarskapet beträffar, har det under de 50 åren gång på gång upprepat sin vägran att erkänna den judiska staten – till stor skada både för Israel och sig själva.
Vilja till fred och försoning
Israel fortsätter att sträcka ut en hand till fred och försoning, liksom man gjort 1948 och 1967. Den så kallade ”ockupationen” avspeglar inte, såsom visats ovan, någon israelisk expansionism utan är det påtvingade resultatet av palestiniernas och arabstaternas fortsatta vägran att acceptera staten Israels existens. Freden kommer den dag det palestinska ledarskapet förstår att vägen för att uppnå dess mål inte är hat, våld och ett förkastande av Israel utan ömsesidigt erkännande, respekt och samexistens.
Isaac Bachman
Israels ambassadör i Sverige
Debattartikel publicerad i GP 10 juni 2017
50 år sedan sexdagarskriget [1:2]
- Martin Blecher
Det är alltså 50 år sedan sexdagarskriget 1967, det som av större delen av arabvärlden men framför allt Israels ärkefiende Egypten var tänkt att göra slut på den judiska staten en gång för alla. Israel hade framgångsrikt försvarat sig efter sin födelse 1948, och efter vapenstilleståndet 1949 höll man ett område som i princip överensstämde med det man tilldelats genom FN:s delningsplan 1947. Men det var mycket svårförsvarade gränser, och på det smalaste stället var landet inte mer än 16 kilometer smalt. Dessutom var Jerusalem delat.
Av det ursprungliga Palestinamandatet, det som erövrats av britterna under första världskriget från Turkiet, hade cirka 75 procent redan 1922 skurits bort och gjorts till ännu en arabisk stat – Jordanien. När britterna överlämnade förvaltandet av resten av mandatet till FN 1947, tillsatte FN alltså en kommission som skulle komma med rekommendation om hur detta skulle fördelas. FN föreslog alltså en lösning där de västliga delarna tilldelades den judiska staten, och där Gaza-området och stora delar av Judeen och Samarien (vanligen kallat Västbanken) tilldelades landets arabiska invånare.
Det är väl att märka att ingen då talade om en palestinsk nation eller ett palestinskt folk, helt enkelt för att inget sådan hade existerat historiskt. Däremot hade den judiska återuppbyggnaden av landet resulterat i en mycket stor arbetsinvandring från de omkringliggande länderna, och i ett mycket gåtfullt och olycksdigert beslut efter kriget 1948-49 beslöt FN att alla araber som uppehållit sig i landet i 2 år eller mer före 1948 automatiskt räknades som palestinska flyktingar.
Efter andra världskriget fanns flera miljoner flyktingar i Europa. Det skedde en enorm folkomflyttning och slutlig assimilering av dessa flyktingar i nya hemländer när krutröken lagt sig, precis som skett efter tidigare krig i historien. Men nu fanns plötsligt en märklig flyktingstatus som dessutom kunde ärvas, och det finns nu palestinska flyktingar i fjärde generationen. Skillnaden mellan andra krig och kriget 1948-49 var att Israels motpart aldrig accepterade dess utgång eller överhuvudtaget erkände landets existens. ”Den sionistiska enheten” var ett vanligt uttryck.
Jerusalems status
Jerusalem föreslogs av FN bli en ”öppen stad”. Denna status skulle vara i nio år, och därefter skulle stadens invånare rösta om vilket land de skulle tillhöra. Eftersom judarna hade varit i klar majoritet i staden i nästan hundra år, finns ingen tvekan om hur omröstningen hade utfallit. Argumenten för att östra Jerusalem skulle vara ockuperat av Israel är alltså lika tunga som ett höstlöv.
Men när vapnen tystnade 1949, höll judarna den västra delen av staden, medan Jordanien höll den östra, som innehöll Gamla staden och judarnas heliga platser. Gaza-området hölls av Egypten, och Västbanken av Jordanien. Det fanns alltså inga hinder i världen för dessa länder att upprätta en palestinsk stat på dessa områden. Israel hade säkerligen accepterat det, i utbyte mot ett fredsavtal. Men arabländerna hade redan i FN förkastat delningsförslaget och sagt nej till fred och nej till en judisk stat.
Nassers roll
Det var aldrig någon tvekan om att det var Egypten och president Nasser som var Israels ärkefiende, med Syrien som god tvåa. Nasser utlöste redan 1956 ett nytt krig då han förstatligade Suezkanalen och stoppade den för israelisk sjötrafik. Resultatet av det kriget var att Israel erövrade Sinaihalvön, men lämnade tillbaka den för att kontrolleras av en FN-styrka. Kriget, där både Storbritannien och Frankrike tillsammans med Israel tog till vapen för att häva den olagliga blockaden av Suezkanalen, upphörde efter att Sovjet hotat att ingripa militärt och ett tredje världskrig hotade.
Åren 1949-1967 präglades till stor del av ”nålsticksanfall” in i Israel från Gaza och Västbanken, samt resulterande israeliska räder in i dessa områden. 1967 hette Israels premiärminister Levi Eshkol. Han var en duglig statsman och byråkrat som hade lyckats bygga upp en god infrastruktur i Israel, men han var knappast en ledare som ingav respekt för presumtiva fiender. Egypten och Syrien var nu klientstater till Sovjet, som hade utrustat dessa och andra arabländer med toppmodern krigsutrustning. Även Israel hade rustat, och bland annat köpt stridsflygplan från Frankrike, men landets litenhet gjorde att det framstod som en munsbit för de samlade arabarméerna.
Nasser framstod som alltmer segerviss under den militära uppladdning som skedde medan Eshkol gav ett närmast räddhågat intryck under sina offentliga framträdanden. Utgången kändes given, och hela omvärlden höll andan inför den urladdning som skulle bli slutet på den 19-åriga sagan för den lilla återuppståndna judiska staten. Märk väl att ingen i väst gjorde något aktivt för att hjälpa Israel eller garantera att landet överlevde, medan Sovjet öppet agerade rustmästare och militär rådgivare för arabsidan.
Den minst villiga i den arabiska militäralliansen var Jordaniens kung Hussein, men han valde att inte spräcka den mäktiga militäralliansen. Israel hade försäkrat honom om att om Jordanien inte anföll Israel, skulle inte Israel anfalla. Men han gick med i kriget, och resultatet blev att Jordanien förlorade inte bara östra Jerusalem utan hela Västbanken.
Krigets officiella orsaker
Om man vill söka efter en officiell förklaring till sexdagarskriget, duger det så kallade vattenkriget lika bra som något annat. 1964 blev israelerna klara med ett omfattande, cirka 13 mil långt system av kanaler och pipelines som pumpade vatten från Jordanfloden till Negevöknen. Detta uppfattades av araberna som ett hot eftersom den uppodlingsbara arealen nu växte, vilket möjliggjorde ökad inflyttning av judar. Därför började syrierna avleda Jordanflodens tillflöden på sin egen mark. Israelerna besköt avledningsarbetena, och stridsvagnsslag utkämpades. Till slut blev den israeliska träffsäkerheten för mycket för syrierna, och avledningsprojektet lades ner. Istället påbörjade syrierna en våldsam beskjutning av gårdar och kibbutzer i norra Israel från sina ställningar i Golanhöjderna. I början av april skickades Israels flygvapen upp för att göra slut på artilleribeskjutningen. Syrierna skickade upp sina ryska MiG-plan, men israelerna i sina lättare Mirageplan sköt ner sex av dem utan egna förluster, och flög därefter ett ärevarv över Damaskus. Sovjet förlorade ansiktet, FN kritiserade, araberna rasade.
Nasser krävde att FN-styrkorna skulle lämna Sinai, vilket de gjorde utan knot. Det är värt att observera att själva syftet med dem var att agera som en buffert mellan Israel och Egypten och undvika krigshandlingar, men när Nasser krävde det lydde man genast och lämnade Israels hela södra flank öppen. Den israeliska tvehågsenheten gentemot FN förbyttes nu i öppen misstro. (Det är ett förhållande som består än idag, och Israel kommer säkerligen aldrig att låta sin existens vila på några FN-garantier.) På TV kunde man se folkmassor i Kairo, Damaskus och Bagdad som vrålade: ”Död åt judarna.”
Sovjet spelade sitt eget spel, och meddelade Nasser den 13 maj att Israel drog samman stora pansarstyrkor vid Syriens gräns och tänkte gå till anfall, något som var helt gripet ur luften. (Sovjets ambassadör i Israel erbjöds att följa med på en tur längs nordgränsen, men vägrade.) Nasser stängde nu Tiransundet för israelisk sjöfart, något som i sig var en giltig krigsorsak och gav israelerna rätten att svara med krigshandlingar. Den 1 juni tillträdde en samlingsregering i Israel med tanke på det dödliga hotet mot landets existens, med Moshe Dayan som försvarsminister. Till arabsidan kom också trupper från Irak, Saudiarabien, Algeriet och Kuwait, men det var aldrig någon tvekan om vilka som var huvudaktörer.
[Artikeln fortsätter i nästa veckas Israelnytt. Då med själva krigsförloppet, de svenska reaktionerna, och krigets efterspel. Redan nu kan Du läsa texten i sin helhet här.]
Bengt-Ove Andersson
AU-ordförande Vänskapsförbundet Sverige-Israel
Artikeln är nyligen publicerad på Sverige-Israels (före detta) hemsida
Återbetalningskrav av bistånd som finansierar terrorism
- Martin Blecher
Villkorande av bistånd till Palestina
av: Boriana Åberg
Fråga 2016/17:1515 och 2016/17:1516 från Boriana Åberg (M) till statsrådet Isabella Lövin (MP)
År 2015 betalade Sverige 416 miljoner kronor i bistånd till den palestinska staten. Delar av det svenska biståndet går dock till att finansiera saker som knappast kan räknas som humanitära insatser eller hjälp till att bygga upp det palestinska samhället. Den palestinska staten ger bland annat ekonomiskt stöd till terrordömda personers familjer, vilket innebär att Sverige indirekt finansierar terrorbrott som i stor utsträckning riktas mot Israel.
Den palestinska staten namnger även med jämna mellanrum nya sjukhus, skolor eller andra inrättningar efter terrorister som dött i samband med sina attacker mot civila. Sveriges regering har varit passiv i sin kritik mot sin palestinska motsvarighet, men det finns länder som inte accepterar glorifierande av terrorism.
Efter nyheten om att ett nyöppnat kvinnocenter på Västbanken namngetts efter en palestinsk terrorist kräver Norge att biståndspengar betalas tillbaka. Det är föredömligt handlat av Norge. Bistånd ska gå till att hjälpa människor i nöd och till projekt som på ett eller annat sätt bygger upp ett samhälle, exempelvis vattenreningsverk eller elverk – inte till att hylla terrorister eller till pensioner till terroristers familjer.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Isabella Lövin:
- Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att svenska biståndspengar som gått till att finansiera den palestinska statens bidrag till terrordömda personers familjer krävs tillbaka?
- Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att svenska biståndspengar till Palestina inte ska användas till att finansiera projekt som glorifierar terrorism eller terrorister?
- - -
Svar från statsrådet Isabella Lövin (MP)
Svar på fråga 2016/17:1515 Återbetalningskrav av bistånd som finansierar terrorism samt fråga 2016/17:1516 Villkorande av bistånd till Palestina av Boriana Åberg (M)
Boriana Åberg har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta för att svenska biståndspengar till Palestina inte ska användas till att finansiera projekt som glorifierar terrorism eller terrorister samt för att svenska biståndspengar som gått till att finansiera den palestinska statens bidrag till terrordömda personers familjer krävs tillbaka.
Jag har tidigare besvarat ett antal liknande frågor om biståndet till Palestina och hänvisar till svar på riksdagsfrågorna 2016/17:126 och 2015/16:418 samt interpellationerna 2014/15:500 och 2014/15:372.
Sveriges bistånd till den Palestinska myndigheten uppgår till cirka 40 miljoner kronor per år och kanaliseras genom den så kallade PEGASE-mekanismen. Nivån på stödet till den Palestinska myndigheten var ungefär densamma under alliansregeringen under föregående strategiperiod för biståndet till Palestina. Det utgår inget svenskt bistånd till den Palestinska myndighetens särskilda kontantutbetalningar till behövande palestinska familjer. Inga biståndsmedel från Sverige eller EU går heller till stöd till palestinska fångar i israeliska fängelser.
Stockholm den 14 juni 2017
_ _ _
Länkar till Åbergs frågor:
http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/skriftlig-fraga/aterbetalningskrav-av-bistand-som-finansierar_H4111515
http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/skriftlig-fraga/villkorande-av-bistand-till-palestina_H4111516
Lövins svar
Skamligt om Israel, Diakonia!
- Martin Blecher
Trots de många orden för att framställa Diakonia som opartisk och rättvis, bekräftar Wohlfeil att biståndsorganisation är allt annat i relationen till Israel. Det skriver Marcus Jonsson.
Det Joakim Wohlfeil inte nämner i sin text (Dagen den 3 juni) säger mer om Diakonia än det han skriver. FN-organet Unesco används för att förneka den judiska statens existens; historiskt, kulturellt och religiöst. Diakonia har två gånger fått chansen att kommentera detta i Dagen, men Wohlfeil väljer att i stället anmärka på de som är kritiska till FN-besluten och därtill allmänt beskriva hur bra hans organisation är.
Om Diakonia hade menat allvar med något i sina rättvisedeklarationer, hade Wohlfeil fördömt det faktum att Rakels grav gjorts till en muslimsk helgedom av politiska skäl. Men han tiger. Trots att det finns gott om historiska bevis.
Den muslimske geografen Muhammad al-Idrisi beskrev 1154 både hur Rakels grav ser ut och hur den ligger mellan Betlehem och Jerusalem. Under det Ottomanska imperiet fick judar nycklarna och ansvaret för skötseln av graven. Den turkiska makten fastslog 1827 att det var en helig judisk plats.
Graven var därefter under judisk kontroll fram till 1948 då Jordanien anföll den nyligen utropade judiska staten och ockuperade området. Fram till 1967 fick inga judar närma sig platsen, trots att arabförbundet och PLO beskrev den som en judisk grav.
Det är bara 17 år sedan PLO kom med påståendet att Rakels grav är falsk och ursprungligen var platsen för en moské. Sanningen är att den palestinska ledningen har förvanskat historien för att mer effektivt kunna mobilisera sitt folk mot Israel. Det tragiska och djupt allvarliga är att denna lögn sanktionerades av Unesco.
Hanteringen av Rakels grav är troligen det tydligaste exemplet på hur utstuderat politiska krafter arbetar för att förneka Israels närvaro i regionen. Det är ingen slump att den absoluta merparten av länderna bakom denna agenda antingen vägrar erkänna den judiska staten eller saknar diplomatiska förbindelser med Israel.
Dessa länder har insett att de trots ett numerärt övertag inte kan besegra Israel militärt, men de vet att de kan gå segrande ur en votering i Unesco eller andra FN-organ. Det är därför oförsvarligt att den svenska regeringen backar upp den här gruppen.
Wohlfeil menar att det som sker inte kan kallas antisemitiskt. Vad ska det då kallas? Diakonia har inte klargjort sin åsikt om Unesco-resolutionerna. I stället upprepas ståndpunkten att allmän kritik mot den israeliska regeringens politik inte är detsamma som antisemitism. Men jag har aldrig hävdat motsatsen. Tvärtom håller jag med Wohlfeil om att inte begreppet ska urholkas. Jag är därtill angelägen om att förstå hur dagens judehat tar sig uttryck.
FN:s generalsekreterare António Guterres har som bekant sagt: ”Den moderna formen av antisemitism är förnekandet av Israels existens.”
I april fick den tyska förbundsdagen en rapport på 311 sidor från den expertgrupp som noga har definierat antisemitismen och konstaterat att det även finns en Israelrelaterad form. Bland annat ges två exempel; när en dubbelstandard tillämpas och när Israel anklagas för apartheid.
Det första exemplet märks vid varje sammanträde med FN:s råd för mänskliga rättigheter. Den demokratiska staten Israel är en stående punkt på dagordning, medan inget annat land utsätts för samma kritik. Flera av rådets medlemsländer är dessutom diktaturer ökända för sina övergrepp.
Diakonia riskerar att falla på den här punkten eftersom biståndsorganisationen fördömer den israeliska säkerhetsbarriären, men har inte riktat ett ord mot Libanon som i november började bygga en hög betongmur runt det palestinska flyktinglägret Ain al-Hilweh.
Diakonia kräver att Israel ska häva blockaden mot Gaza, men nämner inte Egyptens blockad med en underjordisk mur som är 18 meter djup och sträcker sig en mil. Notera att båda dessa arabiska stater har vidtagit dessa åtgärder för att skydda sig från terrorism.
Även det andra exemplet från den tyska expertgruppen är illa för Diakonia som i egna dokument skriver att Israel skulle ha ett apartheidsystem. När motsvarande åsikt fördes fram i en FN-rapport tidigare i år, krävde FN-chefen Guterres att rapporten drogs tillbaka och författaren fick sluta.
Guterres har med några få uttalanden återväckt tron på världssamfundet. Detsamma kan inte sägas om Wohlfeil och hans biståndsorganisation. Trots de många orden för att framställa Diakonia som en opartisk och rättvis organisation, bekräftar Wohlfeil att denna kristna biståndsorganisation är allt annat i relationen till Israel. Det är skamligt.
Marcus Jonsson
Fd chefredaktör för det fristående kristdemokratiska veckomagasinet Poletik.
Debattartikel publicerad i Dagen 13 juni 2017
Dags för FN att acceptera utfallet av sexdagarskriget
- Martin Blecher
Denna vecka kommer det internationella samfundet att markera 50-årsminnet av sexdagarskriget och återföreningen av Jerusalem. Men trots att Israels försvarskrig mot tre arabiska arméer i början av juni 1967 var rekordkort, verkar det som om kriget fortfarande skulle pågå. Det internationella samfundet har nämligen fortfarande svårt att acceptera att det lilla landet Israel mot alla odds segrade över de arabiska arméerna, och som en följd av detta försvarskrig fick Israel nya landområden.
Kriget tog formellt slut redan efter sex dagar, den 10 juni 1967, men fortfarande femtio år senare kräver det internationella samfundet att de av Israel ”ockuperade” områdena ska återlämnas trots att det inte var Israel som startade kriget. Den israeliska ”ockupationen” anses således vara roten till hela Israel-Palestinakonflikten.
Påståendet är felaktigt av två olika orsaker. Man kan enligt folkrätten inte ockupera ett landområde som redan tillhör en juridiskt. Judéen och Samarien hade tilldelats den judiska staten i Palestinamandatet 1922 i det landområde som blev kvar när det ursprungliga mandatet delades i två delar, ett judiskt Palestina (sedan 1948 Israel) och ett arabiskt Palestina, dagens Jordanien.
FN:s delningsplan från 1947 hade däremot förkastats av Israels arabiska grannar och trädde således aldrig i kraft. De landområden som Israel återvann i sexdagarskriget tillhörde därför redan landet enligt folkrätten, efter att ha olagligt ockuperats av Jordanien i tjugo år.
För det andra förbjuder folkrätten uttryckligen anfallskrig. Den säger däremot ingenting om landområden som tillskansas efter ett regelrätt försvarskrig. Ett land, eller en grupp länder, kan således inte starta ett anfallskrig och ifall man förlorar kriget beskylla motparten för ockupation. Folkrätten kan rimligtvis inte förbjuda länder att försvara sig, eller uppmuntra länder att inleda anfallskrig med löftet om att man senare kan få tillbaka alla territorier som man förlorar. Detta skulle vara ett recept för fullständigt kaos där aggressiva stater belönas medan de laglydiga saknar juridisk rätt.
Nu är det därför dags för världssamfundet att acceptera utkomsten av sexdagarskriget.
Javisst, Israels regering har i FN-resolutionen 242 accepterat att vissa landområden ska återlämnas i en fredsöverenskommelse, men anklagelserna om att Israel i dag ockuperar palestinsk mark är felaktigt eftersom de ”ockuperade områdena” aldrig tillhört en palestinsk stat.
När man i internationella sammanhang nästa vecka kommer att upprepa att sexdagarskriget är roten till Israel-Palestinakonflikten så har man därför fel.
Ifall det palestinska folket (egentligen araber bosatta i Palestinamandatet) hade varit intresserad av en egen stat hade en sådan grundats redan 1947 när FN:s delningsplan erbjöd dem allt vad de i dag begär och ännu mera. Man hade med andra ord hela tjugo år, från 1947 till 1967 att skapa en egen stat men det fanns inget intresse. Därför är det intellektuellt ohederligt att påstå att kriget 1967 är konfliktens kärna.
Som utomstående kolumnist är det inte min uppgift att avgöra hur konflikten ska lösas men Israels regering har meddelat att man är beredd på att förhandla med palestinierna om en egen stat, men vidhåller att Jerusalem bör förbli Israels odelade huvudstad, dock så att dagens status inte förändras och Tempelberget bevaras under jordansk administration. Det är ingen orimlig förhandlingsposition.
Efter snart femtio år är det dags för det internationella samfundet att erkänna att sexdagarskriget är över och att Jerusalem är, har varit och alltid kommer att förbli judarnas huvudstad. Detta faktum erkänns, de facto, varje gång som ett statsöverhuvud reser till Jerusalem för att träffa landets regering. Dessa möten sker inte i Tel Aviv utan i Jerusalem. När man lite slentrianmässigt talat om en delning av Jerusalem i öst och väst, glömmer man att precisera att just östra Jerusalem med Västra muren är det historiska Jerusalem som är heligt för det judiska folket. Ifall man anser att Israels krav på Jerusalem är orimligt måste man beakta alternativen, att dela Jerusalem och skapa ett nytt Mekka i Östra Jerusalem där ingen icke-muslim kan komma in.
För dem som vill värna om universella rättsprinciper och värderingar är det därför viktigt att man slår vakt om Jerusalems nuvarande status som en enad stad som är öppen för alla religioner samt även för dem som inte tillhör någon religion. Jerusalems återförening är en händelse som är värd att fira, såväl för kristna, muslimer som för judar.
Tomas Sandell
Nyhetskommentar publicerad i Världen idag 13 juni 2017
Fel att bojkotta Israel
- Martin Blecher
Under norska LO.s kongress fick ett förslag stöd om ekonomisk, kulturell och akademisk bojkott av Israel. Det är ett mycket olyckligt beslut – och vi ser gärna att svenska LO:s ledning tydliggör att man inte tänker gå i sådan riktning, skriver Ulla Bab Rydbeck, Socialdemokratiska Israelvänner.
På norska LO:s kongress fattade man den 12 maj beslut om att verka för en internationell ekonomisk, kulturell och akademisk bojkott av Israel. Röstsiffrorna var 193 för och 117 emot.
Vi i Socialdemokratiska Israelvänner (SIV) anser att detta är ett djupt olyckligt beslut som på inget sätt bidrar till dialog och lösning av konflikten.
Tanken om bojkott utgår från en partisk och oförsonlig syn på konflikten – att alla vägar är uttömda och endast fördömanden återstår – detta har sällan varit en konstruktiv väg ut ur konflikter.
De som står bakom bojkottsförslaget tar heller inte hänsyn till det våld Israel utsatts för, eller det motstånd mot landets existens som funnits alltsedan staten grundades 1948. Inte heller tas hänsyn till den oförsonlighet, hat och antisemitism som staten Israels motståndare utövar.
Israel ska självklart kritiseras. Den israeliska högern för en politik som inte leder till fred, och utökade bosättningar är självklart att fördöma. Men kritiken är ofta obalanserad utan att ta hänsyn till det ansvar som båda parter i konflikten har.
Den europeiska socialdemokratin har heller inte alltid förmått skilja på staten Israel och den högerpolitik som fått råda alltför länge. Man har inte uppmärksammat den israeliska vänsterns ansträngningar att i trängt läge skapa ett inrikespolitiskt utrymme och samtidigt verka för en förnyad fredsprocess.
Det ska också sägas att detta kongressbeslut inte var vad den nyvalde norske LO-ledaren Hans-Christian Gabrielsen ville se – han argumenterade emot. Även Arbeiderpartiet har gjort klart att de inte stödjer LO:s beslut. Det ursprungliga förslaget innehöll kritik mot Israels bosättningspolitik och även förslag om bojkott av varor från de ockuperade områdena.
Men detta var inte nog för kongressmajoriteten som fick igenom att Norge ska verka för en genomgripande internationell bojkott (beslutet innebär alltså inte att Norge själv ska ta dessa ställningstaganden omedelbart, men det visar på en klar inriktning).
Även i Sverige – både inom och utom socialdemokratiska led – har det lyfts förslag på bojkott av Israel på samma sätt som norska LO nu fattat beslut om.
Vi i SIV vill motverka denna utveckling – vi tror inte att bojkott är lösningen på konflikten – vi tror på att upprätthålla dialog, även med stater som leds av en politisk rörelse som vi är främmande inför.
Isolering leder bara till att staten Israel känner sig ansatt av en fientlig och oförstående omvärld. Framför allt den israeliska högern utnyttjar det faktum att Israel upprepat och ensidigt kritiseras. Med det följer att opinionen går högerut – vilket blockerar möjligheten för en fredsuppgörelse och en palestinsk stat.
Det försvårar också för den israeliska socialdemokratin som inrikespolitiskt kläms mellan å ena sidan en allt vulgärare höger understödd av de ultraortodoxa och å andra sidan vänstern som parlamentariskt har föga stöd i opinionen. För att kunna förändra måste man ha folkflertalet i Israel med sig.
Vid svenska LO:s kongress 2016 förekom inga motioner med krav på bojkott av Israel – det var bra – vi i SIV vill gärna se att LO:s ledning tydliggör att man inte vill se en utveckling inom svenska LO som leder till ett liknande beslut i Sverige som det norska LO nyligen fattat, utan att man istället uttalar att man vill verka för utökad dialog politiskt och fackligt mellan arbetarrörelsen i Sverige och Israel.
Sverige och Norge bör gemensamt verka för en tvåstatslösning, undvika ensidighet i debatt och agerande, och vi bör upprätthålla goda relationer med båda parter. Så var fallet när våra länder ledde fredsförhandlingar inför Osloavtalet, och efter förhandlingarna i Camp David.
Den som skriker högst och mest är sällan den som åstadkommer mest!
Ulla Bab Rydbeck
Insändare publicerad i Arbetet 12 juni 2017
Socialdemokratiska Israelvänners hemsida och sida på facebook:
http://www.s-israelvanner.se/
https://www.facebook.com/s.israelvanner
_
Läs även Ulla Bab Rydbeck och Kristofer Åberg för SIV i tidningen ETC 9 juni 2017: Solidaritet med den israeliska vänstern ger fritt Palestina
Fler artiklar
-
Oktober 2023
- Video från digital föreläsning med en av världens främsta experter på Hamas. 2023-10-21
- Ett opinionsmöte för stöd till Israel arrangeras på söndag på Norrmalmstorg i Stockholm. Arrangören uppger sig vara vänskapsförbundet i Stockholm. 2023-10-14
- Film från Israelmanifestation Norrmalmstorg Stockholm 11/10 2023 2023-10-12
- Manifestation för Israel 11 oktober 2023 2023-10-10
-
September 2023
-
Juni 2023
-
Maj 2023
-
April 2023
- Vänskapsförbundet tipsar 2023-04-29
- Landet som fyller 75 - Finns det ett Israel som kan definieras bortom konflikt och oro? 2023-04-29
- Avsaknaden av det historiska perspektivet i frågor som rör den israeliska samhällsdebatten är ett stort problem 2023-04-21
- 36 miljarder i svenskt Palestinabistånd har inte ökat chanserna för en tvåstatslösning 2023-04-21
- Så kan Israel vara med och lösa Europas energikris 2023-04-18
- Lögner om Tempelberget utlöser våld mot judar 2023-04-15
- Att uppvigla fyller bara syftet om man tillåter sig att uppviglas 2023-04-14
- Israel äger rätten att försvara sig 2023-04-14
- Allt stöd till Hamas förbjuds i ny fatwa 2023-04-09
- Replik: För Palestina- eller bara emot Israel? 2023-04-07
- Det ständigt flukturerande Israel gör det omöjligt att uppleva landet som tråkigt 2023-04-02
-
Mars 2023
- Att lära världen om fördelarna med cannabis 2023-03-25
- Debatten om israeliska rättsväsendet- frågor & svar 2023-03-12
- Kritik mot Amnestys affischer i Stockholm när flicka bär "palestinasmycke" 2023-03-12
- Reformeringen av rättsystemet - nyansering mår vi alla bäst av 2023-03-10
- Inbjudan och information om Vänskapsförbundets kongresshelg i Västerås 15-16 april 2023 2023-03-09
- Svenska och israeliska universitet i samarbete 2023-03-09
- En robot som kan lukta: Ny israelisk teknik kan vara en game changer 2023-03-05
- Resan från 'icke demokratiskt' till 'demokrati' till 'icke demokratiskt' 2023-03-03
-
Februari 2023
- Forskare bekräftar skriftliga referat om kung David som motsvarar med den hebreiska bibeln 2023-02-25
- Rapporteringen om Israels Högsta domstol är undermålig 2023-02-24
- Ett polariserat Israel går ut i demonstrationer 2023-02-17
- 2,67 miljoner turister besökte Israel under 2022 2023-02-15
- Ett enkelt sexminuters blinktest som diagnostiserar ADHD 2023-02-11
- Israeliska byn Kfar Kama utnämns till en Tourist Village 2022 av UNWTO 2023-02-10
- Jag delar inte historieskrivningen om Israel-Palestina 2023-02-10
- Den som offrar barn går inte att förhandla med 2023-02-06
-
Januari 2023
- Vart är Israel på väg? 2023-01-29
- Högsta domstolen i Israel- sett ur ett liberalt, mittenperspektiv 2023-01-23
- Håller Europa på att byta sida i Israel-Palestinakonflikten? 2023-01-20
- Inte helt enkelt att förstå sig på EU alla gånger 2023-01-20
- Besegrar kronisk smärta med AI-drivna vibrerade ärmar 2023-01-16
- Konsten att hitta rätt balans 2023-01-13
- Koldioxidavskiljning förvandlar fabriksrök till värdefulla mineraler 2023-01-13
- Revolutionär israelisk genetisk behandling ska börja testas på människor 2023-01-06
- FN:s senaste manöver väcker frågor 2023-01-06
- Inte konstruktivt att skuldbelägga bara en part i en konflikt 2023-01-04
-
December 2022
- Bokslut III 2022-12-31
- Hur AI hjälper barn med autism 2022-12-31
- Bokslut II 2022-12-25
- Chanukka-hjältar: Bevis på forntida judisk revolt upptäckt 2022-12-25
- Bokslut 2022-12-16
- Kritisera gärna Israel - men särbehandla inte 2022-12-15
- Snedvridet fokus på Israel i FN 2022-12-06
- Vänsterns rasism mot judar viftas bort 2022-12-03
-
November 2022
- USA har återlämnat stulen shekel som myntpräglats av judiska rebeller för 2 000 år sedan 2022-11-26
- Israel rankas #1 i "Digital Quality of Life" över hela världen 2022-11-25
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel bjuder alla på bio via Sponsorhuset! 2022-11-11
- 277 gånger gånger Israel - 0 gånger Hamas 2022-11-04
- Analys av israeliska valet 2022-11-04
- Ett besök i Israel är effektivt vaccin mot antisemitism 2022-11-02
-
Oktober 2022
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel Huvudstadsregionen 2022-10-17
- EU-Israel: Fördjupande av bilaterala relationer samtidigt som man driver på för israelisk-palestinsk fred 2022-10-14
- Israel och Libanon når överenskommelse som både hyllas och sågas 2022-10-14
- Fem röda kvigors ankomst till Israel väcker uppståndelse 2022-10-09
- 'Känner våra rötter och arv': Forntida israelitisk bosättning upptäckt 2022-10-09
-
September 2022
- En attack mot yttrandefriheten 2022-09-24
- Israel i centrum för utvecklare av alternativa proteiner 2022-09-18
- En ny relation mellan Israel och Svenska kyrkan 2022-09-14
- Vänskapsförbundet på årets bokmässa i Göteborg 2022-09-11
- Israelisk mamma utvecklar plastalternativ som upplöses säkert i vatten 2022-09-11
- Det kan Israel lära av Abu Aklehs tragiska öde 2022-09-08
- Münchendramat 5-6 september 1972 2022-09-04
-
Augusti 2022
- Det skriver palestinsk press om Mahmoud Abbas uttalande 2022-08-30
- Kärnavtalet med Iran: Omfattar EU:s förslag tidsfristklausul? 2022-08-22
- Saudisk tidskrift visar på framgången för arabiska israeler i IDF 2022-08-22
- Israel varnar civila att sätta sig i säkerhet 4 minuter före Israel förstör måltavla 2022-08-12
- Amnesty slår till igen 2022-08-12
- Sverige fördömer israelisk klassificering av terrorrelaterade icke-statliga organisationer 2022-08-12
- Israelisk militärteknologi revolutionerar hur läkare behandlar patienter 2022-08-08
- Operation Gryning 2022-08-07
- Denna israeliska startup trycker på knappen "tassar" för cancerscreening 2022-08-06
- Hur Abraham-avtalen förändrade relationerna mellan EU och Israel 2022-08-05
- Välkommet fördömande av Miloon Kothari 2022-08-05
-
Juli 2022
- Noterat från opinionen 2022-07-21
- Israeliska forskare gör genombrott för tidig upptäckt, behandling av Parkinson 2022-07-20
- EU:s utrikesministrar beslutar att återuppta den politiska dialogen med Israel 2022-07-20
- Återupptaget EU-stöd trots fortsatta tveksamheter- USA:s stöd mer komplicerat 2022-07-08
- Minskat arabiskt stöd till UNRWA - riskerar kollaps 2022-07-05
- "FN har sedan länge förlorat sin moraliska kompass" 2022-07-05
-
Juni 2022
-
Maj 2022
- Stor Auschwitz-utställning invigd i Malmö 2022-05-28
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel svarar på ledarartikel från Aftonbladet 2022-05-18
- I Israels kritikers ögon kan landet sällan göra något rätt 2022-05-14
- Theodor Herzls politiska triumf och personliga tragedi 2022-05-12
- Världens säkraste blodbank öppnade sydöst om Tel Aviv 2022-05-07
- Täpp igen kryphålen i svensk lag som tillåter Koranbränning 2022-05-06
- Grattis Israel på födelsedagen! 2022-05-05
- Kluvna tungor skapar inte fred mellan Israel och Palestina 2022-05-03
-
April 2022
-
Mars 2022
- Det här med dubbla måttstockar är spännande II 2022-03-24
- Sovjetunionen, KGB, PLO och effekten av antisemitisk propaganda 2022-03-24
- Därför engagerar sig Israel för judiska flyktingar från Ukraina 2022-03-17
- Det här med dubbla måttstockar är spännande 2022-03-13
- Israel- ett rött skynke i delar av Svenska kyrkan i över 50 år 2022-03-12
- Israel-Palestinakonflikten har inga som helst likheter med kriget i Ukraina 2022-03-04
-
Februari 2022
- Apartheid är något helt annat 2022-02-28
- Amnestys moraliska kompass 2022-02-18
- Frågorna Hammar saknar svar på 2022-02-13
- Apartheidanklagelsen är rent antisemitisk 2022-02-13
- Amnestys rapport om Israels "apartheid" simpel propaganda 2022-02-11
- Pressmeddelande 2022-02-10
- Irving och Ardin har både rätt och fel i sitt resonemang 2022-02-03
- Amnestys frontalangrepp mot nationalstaten 2022-02-01
- Amnesty förvränger verkligheten med sin anti-Israelrapport 2022-02-01
-
Januari 2022
- "Det var nästan som en besatthet" 2022-01-26
- Hans Wallmark: Svenska kyrkan mot den judiska staten 2022-01-22
- "Diskussion om apartheid missar det uppenbara" 2022-01-20
- Israel + Emiraten= sant 2022-01-20
- Hur håller vi kunskapen om Förintelsen aktiv och spridd? 2022-01-20
- Hört talas om Special in Uniform? 2022-01-14
- Lev in er i den press Israel känner 2022-01-10
- DN Debatt: "Kyrkans aktivism mot Israel måste få ett slut" 2022-01-09
- DN Debatt Repliker. "Svenska kyrkan måste bli fri från politisk aktivism" 2022-01-09
- Anmärkningsvärt att Olofsson utelämnar viktiga fakta 2022-01-04
-
December 2021
- Palestinier i Jerusalem önskar fortsatt israelisk överhöghet 2021-12-31
- Det anser Sverige om en av Jerusalems heligaste platser 2021-12-31
- Hur kan relationerna mellan EU och Israel förbättras? 2021-12-30
- "Få länder tillåter så mycket insyn som Israel" 2021-12-19
- Reflektioner från Handelskammaren Sverige-Israel 2021-12-19
- Martin Luther: "Om judarna och deras lögner" 2021-12-19
- Kyrkan och Israel 2021-12-09
- Sveriges problematiska röstande i Förenta Nationerna 2021-12-06
- Uttalande av Vänskapsförbundet Sverige-Israel 2021-12-01
-
November 2021
- Att inte ställa de rätta frågorna leder till vilseledande resonemang 2021-11-26
- Svenska kyrkan har en osund hets mot Israel 2021-11-25
- I vilket syfte sammankallar Sverige till en givarkonferens? 2021-11-17
- Dags att bestämma er- är Palestina en stat? 2021-11-10
- 102 årig israeliska först ut att testa lokalt utvecklad behandling för bröstcancer 2021-11-04
-
Oktober 2021
- Malmöforumet valde rätt definition av antisemitism 2021-10-29
- Handling, inte ord behövs mot judehat i Sverige 2021-10-29
- Israels kritik mot SD bör bli en moralisk väckarklocka 2021-10-29
- Mats Fält: Den inställda förintelsen 2021-10-22
- ”Risk att Israelkritik nyttjas som täckmantel” 2021-10-19
- I kyrkan talar de politiska partierna med kluven tunga om antisemitism 2021-10-17
- De förstår inte att de svartmålar judar 2021-10-14
- Recension: ”Judarnas historia i Sverige” av Carl Henrik Carlsson 2021-10-11
- Jiddisch som ett svensk-judiskt kulturarv 2021-10-08
- Microsoft expanderar sin verksamhet i Israel 2021-10-07
- Han får pris till minne av Jackie Jakubowski 2021-10-05
- Socialdemokraterna i kyrkomötet: Utred Israel för apartheid 2021-10-02
-
September 2021
- Kan de svensk-israeliska förbindelserna upprättas? 2021-09-30
- Västbanken riskerar att bli det nya Afghanistan 2021-09-22
- Tänker Sverige delta i rasistkonferensen Durban? 2021-09-21
- Kyrkans fiende 2021-09-17
- Transatlantisk deklaration: Upphör med diskrimineringen av Israel i FN 2021-09-15
- Så prövas regeringens löften om kampen mot antisemitism 2021-09-15
- Kontakt 2021-09-13
- Ge en gåva 2021-09-13
- Artiklar 2021-09-13
- De vanligaste frågorna om Israel 2021-09-13
- Kalender 2021-09-13
- Veckomailet - Israelnytt 2021-09-13
- Lokalföreningarna 2021-09-13
- Bli medlem 2021-09-13
- Om oss 2021-09-13
- Start 2021-09-13
- Elfte september och dess betydelse för Israel 2021-09-09
-
Augusti 2021
- Spännande e-postutväxling med UD 2021-08-27
- Sverige är en vän av Israel 2021-08-19
- Varför ger Sverige 75 miljoner kronor till en NGO vars mål är att utplåna den judiska staten? 2021-08-14
- Det är dags för Israels fiender att ta hand om flyktingarna 2021-08-13
- Bojkott fel väg att gå som konfliktlösning 2021-08-12
- Ben & Jerrys bojkott är ingen lösning på konflikten 2021-08-10
- Intellektuellt ohederligt om Israel 2021-08-03
- Fult angrepp på Israel 2021-08-03
- Vilka var de som dog i stridigheterna mellan Israel & Hamas? 2021-08-01
-
Juli 2021
-
Juni 2021
-
Maj 2021
- Fred i Mellanöstern är ingen IKEA-möbel 2021-05-27
- Vad är priset för Israels militära kampanj? 2021-05-22
- Hur Hamas växte och uppgraderade sin vapenarsenal för att slå till mot Israel 2021-05-21
- Palestinsk television medger att Israel varnade civila att lämna byggnaden före attack 2021-05-20
- Den viktigaste text du kommer att hitta om den pågående konflikten i Gaza och Israel! 2021-05-20
- Inga länder klarar sig utan omvärldens stöd 2021-05-19
- Sverige bör lära av Israels missilförsvar 2021-05-19
- Ett öppet brev till mina palestinska syskon! 2021-05-17
- SSU och Palmecentret har en Israelfientlig hållning 2021-05-17
- Närmast nazistiskt att jämställa Israel med Nazityskland 2021-05-17
- Mark och ägandeskap 2021-05-16
- Israeliskt flygvapen slår till mot Al-Jazeeras kontor som bara används i civilt syfte…. eller?? 2021-05-16
- Terrortunnlar 2021-05-15
- Känslostyrda argument får inte kidnappa debatten om Israel 2021-05-14
- “Vi använder missilförsvar för att skydda våra civila och de använder civila för att skydda sina missiler. “ 2021-05-13
- Mahmoud Abbas (icke) avståndstagande från våld 2021-05-13
- En stat som är judisk. Varför? 2021-05-12
-
Mars 2021
- Argumenten för Israels skyldigheter brister 2021-03-26
- Rätt att Israel inte vaccinerar palestinier 2021-03-19
-
Februari 2021
- Antisemitismen i Malmö: Hur blev lärarna ett antisemitiskt problem? 2021-02-25
- Leve Palestina" 2021-02-10
-
Januari 2021
- Kopplingen mellan antisionism och antisemitism 2021-01-22
- Om detta må ni berätta, Löfven 2021-01-22
-
December 2020
-
November 2020
-
Oktober 2020
-
September 2020
- Blind svensk analys av Mellanöstern 2020-09-27
- ”En normalisering med arabvärlden leder till israelisk-palestinsk fred” 2020-09-24
- Varför är normaliseringen möjlig, och vad missar svenska medier? 2020-09-16
- Terrorklassa den Iranstödda islamiströrelsen Hizbullah 2020-09-10
- Terrorstämpla och bekämpa Hizbollah 2020-09-08
- Vi har redan lärt oss något viktigt av fredsavtalet med UAE! 2020-09-03
-
Augusti 2020
-
Juni 2020
-
Maj 2020
- Förbjud Hizbollahs aktiviteter i Sverige! 2020-05-22
- Samma gamla Israelfientliga propaganda 2020-05-14
- Libanons palestinier plågas fortfarande av UNRWA 2020-05-11
-
April 2020
- Det finns en folkrättslig grund för staten Israels existens 2020-04-21
- Europa, judarna och Israel 2020-04-13
-
Mars 2020
-
Februari 2020
- Om selektiv murkritik 2020-02-20
- Linde backar inte om terrorlöner som socialbidrag 2020-02-18
- Ur regeringens utrikesdeklaration 2020 2020-02-14
- Så ljög den palestinske presidenten inför Förenta Nationerna 2020-02-12
- Programledare på Al Jazeera kallar Israel det mest framgångsrika projektet på 120 år 2020-02-09
- Palestina och terrorlöner 2020-02-06
- Ann Linde kallade terroristlöner för socialbidrag 2020-02-05
- Tu B’Shevat – över 240 miljoner träd har planerats i Israel 2020-02-05
- Sveriges Israelpolitik bör läggas om totalt 2020-02-04
-
Januari 2020
- Därför säger palestinierna nej innan de sett fredsplanen 2020-01-30
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel i möte med utrikesminister Ann Linde 2020-01-20
- Hammarberg och Bjereld blundar för palestinsk antisemitism 2020-01-20
- Sex skäl till varför den palestinska ledningen inte borde förkasta fredsplanen 2020-01-20
- Tel Aviv är först med att skärpa regelverket kring elsparkcyklar 2020-01-16
- Femton missade chanser till fred mellan Israel och palestinierna 2020-01-15
- Två decennier av Israelhat inom Svenska kyrkan 2020-01-08
- Bjurwald förenklar läget i Labour 2020-01-07
-
December 2019
-
November 2019
- Nytt samarbete och program för att förbättra judars liv i Malmö 2019-11-26
- Time for the Church of Sweden Leadership to open their Bible 2019-11-20
- IHRA:s arbetsdefinition av antisemitism 2019-11-15
- Antisemitiska böcker säljs till svenska skolor 2019-11-14
- Kyrkan och Israel 2019-11-12
- Hos Labour möts vi av en judekarikatyr 2019-11-08
- Till alla våra medinvånare i Storbritannien 2019-11-08
- Så har Sverige sett till att UNRWA fått miljardbelopp 2019-11-04
- Diakonia and Israel x 3 [på engelska] 2019-11-01
-
Oktober 2019
- Ann Linde försvarade BDS-rörelsen 2019-10-24
- Sportföretaget Puma 2019-10-18
- Sju tips för en aktiv semester i Israel 2019-10-14
- Det är inte Israel som är problemet i MÖ – Sverige bör ge demokratin sitt stöd 2019-10-13
- Israel vinner ”Bästa resmål utanför EU 2019-10-10
- Utrikesministern pressad i riksdagsdebatt om Israel 2019-10-09
- Svensk utrikespolitik, Iran och de moraliska principerna 2019-10-04
- Nu kan du få Sverige på rätt kurs igen, Linde 2019-10-03
-
September 2019
- Ta chansen nu – ändra synen på Israel, Linde 2019-09-29
- Vår uppgift är att skola och bilda bort antisemitism i alla dess former 2019-09-26
- Tre israeliska författare i en dynamisk värld 2019-09-25
- 25 år sedan samtalen i Oslo – nu utvärderas avtalet 2019-09-19
- Så påverkas vanliga israeler av raketbeskjutningen från Gaza 2019-09-19
- Bauhaus 100 år – firas med invigning av The Liebling Haus – White City Center Tel Aviv 2019-09-17
- Välkommet ifrågasättande av Bildts utrikespolitik 2019-09-12
- Wallström slog vakt om ett dåligt arv 2019-09-11
- Kan Sverige resa sig efter Wallström? 2019-09-09
- Världen måste agera mot Hizbollahs aggressioner 2019-09-07
- Svenska kyrkans journalistresa sågas: ”Antiisraelisk” 2019-09-02
-
Augusti 2019
- Europaparlamentet och kampen mot terrorism [brev] 2019-08-30
- Sveriges bistånd till UNRWA 2019-08-28
- Hanif Bali straffas – men han har helt rätt om Bildt 2019-08-23
- Stå upp för hbtq-personer - även i Palestina! 2019-08-22
- Wallström väljer fel väg 2019-08-22
- Oacceptabelt att rulla ut röda mattan för Iran 2019-08-20
- Därför måste UNRWA läggas ner 2019-08-15
-
Juli 2019
-
Juni 2019
-
Maj 2019
- Israelvänner gästade Wallström på UD 2019-05-31
- Jerusalemdagen 2019-05-28
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel i möte med utrikesminister Margot Wallström 2019-05-28
- Förtjänstdiplomet till Göran Larsson! 2019-05-24
- En realistisk syn på det palestinska flyktingproblemet 2019-05-24
- Malmö värdstad för konferens mot antisemitism och för hågkomsten av Förintelsen 2019-05-24
- Fakta och sammanfattning - Eurovision 2019 i Tel Aviv 2019-05-22
- Nej, Israel består inte alls av privilegierade vita europeer 2019-05-20
- Palestinierna behöver ingen Mandela - de behöver en Adenauer 2019-05-20
- Varför är det så svårt att förstå antisemitism? 2019-05-17
- Svensk-israel är första svenska kvinnan i rymden 2019-05-14
- Kalla Hamas för vad de är – terrorister 2019-05-11
- Svenska medier dubbelt osunda gentemot Israel 2019-05-09
- Antisionister är inte alltid antisemiter men antisemiter är alltid antisionister 2019-05-09
- Vissa grupper inom S är besatta av Israelkritiken 2019-05-08
- Dags att terrorklassa Hizbollah 2019-05-08
- Israeliska soldater ville ge sin sanning 2019-05-08
- Vissa grupper inom S är besatta av Israelkritiken 2019-05-07
- Att rapportera från Gaza - en sarkastisk manual i sju punkter 2019-05-04
- Om kartan inte stämmer med verkligheten 2019-05-02
-
April 2019
- Så blev Israel den stora fienden 2019-04-30
- Nej, Jesus var verkligen inte palestinier 2019-04-25
- De utmanade kyrkans ledning om antisemitism 2019-04-15
- Antisemitism får aldrig accepteras 2019-04-11
- Falska anklagelser mot Israel 2019-04-09
- Några konkreta exempel på Svenska kyrkans och EAPPI:s “bristande objektivitet” 2019-04-08
- Er avsky mot Israel ska inte stoppa Eurovision 2019-04-04
- Åh nej, ytterligare ett tramsigt kändisupprop 2019-04-02
- Låt inte "kulturuppropets" deltagare stå oemotsagda 2019-04-02
-
Mars 2019
- Bristande opartiskhet i följeslagarprogrammet 2019-03-27
- Svenska kyrkan är Israelfientlig 2019-03-26
- Israels suveränitet över Golanhöjderna borde erkänts för länge sen 2019-03-26
- FN's råd diskriminerer Israel og forhindrer fred 2019-03-21
- En skammens vecka i FN 2019-03-21
- Hotet mot Israels existens är grundproblemet 2019-03-21
- Gärna dialog, men utan aversion mot Israel 2019-03-20
- Är judar grymma och araber änglar? 2019-03-06
- Kritik inom SKR mot följeslagarprogram 2019-03-06
- Därför hoppade jag av som följeslagare 2019-03-05
-
Februari 2019
- Israel rankat som världens tionde mest hälsosamma land 2019-02-28
- Sluta hålla den palestinska regimen under armarna 2019-02-27
- Skev och osann bild av verkligheten i Israel 2019-02-25
- Att minnas Förintelsen innebär att ta ställning för Israel 2019-02-22
- En skamlös förvrängning av verkligheten 2019-02-21
- Menar vi verkligen ”aldrig mer”? 2019-02-15
- Kommer du driva en demokratioffensiv mot Palestina, Margot Wallström? 2019-02-13
- Ett par korta förhoppningar beträffande Irans och Israels framtid 2019-02-12
- Begreppet “pinkwashing”, Israelhat och antisemitism 2019-02-08
- En annan form av krigföring 2019-02-07
- WIZO 100 år and still going strong 2019-02-04
-
Januari 2019
- Gör inte Förintelsens minnesdag till ett jippo 2019-01-27
- Statsminister Stefan Löfven på Förintelsens minnesdag 2019 2019-01-27
- Judehatet i Sverige har ursäktats av ledande politiker 2019-01-27
- Wallström – dags att sluta svartmåla Israel 2019-01-23
- Dags att berätta sanningen om den palestinska frågan 2019-01-22
- Bästa restaurangerna att besöka i Jerusalem 2019-01-19
- Ett förbud mot Hizbollah gynnar våra nationella intressen 2019-01-19
- Wallström som utrikesminister väcker oro bland Israelvänner (2) 2019-01-17
- Israel kräver 250 miljarder dollar i ersättning för judar som fördrivits från arabvärlden och Iran [1:2] 2019-01-05
- Ställ krav på biståndet till den palestinska myndigheten 2019-01-05
- Några alternativa sevärdheter i Israel 2019-01-05
- Israel kräver 250 miljarder dollar i ersättning för judar som fördrivits från arabvärlden och Iran [2:2] 2019-01-05
- Israel – ett av 2018 års mest populära resmål 2019-01-04
-
December 2018
- Föreligger det ett reellt hot mot Israels existens, eller är det bara prat? 2018-12-20
- Svensk utrikespolitik påverkar palestinsk förhandlingsvilja negativt 2018-12-18
- Hur kan vi se på när antisemitismen tilltar? 2018-12-13
- Om S, Israel och Palmes 70-talsanalys 2018-12-11
- Hur en Chanukkahälsning blev så fel 2018-12-07
-
November 2018
- Återupprätta relationen med Israel 2018-11-30
- Vinnova öppnar kontor i startup-metropol 2018-11-27
- Dagens Arena, svensk media och det antisemitiska språkbruket 2018-11-26
- Därför måste Iran stoppas 2018-11-26
- Så förbereder sig Iran för att förinta Israel 2018-11-26
- Flytta Sveriges ambassad till Jerusalem 2018-11-21
- Israel sätter stort hopp till nästa svenska regering 2018-11-18
- Bara en liten skärva från en raket... 2018-11-13
- Beskjutningen från Gazaremsan är nu värre än på länge 2018-11-13
- Uttalande med anledning av beskjutningen från Gaza 2018-11-13
- En uppmaning till självrannsakan i S 2018-11-11
- Fikonlövet Svenska kyrkan döljer sin agenda bakom 2018-11-08
- Tystnaden är talande om antisemitismen, S 2018-11-05
-
Oktober 2018
- Ni socialdemokrater öppnar upp för judehat 2018-10-31
- Några rader om Jan Guillou och Vänskapsförbundet Sverige-Israel 2018-10-30
- Palestinsk terror och tortyr 2018-10-29
- 10 skäl till varför BDS-rörelsen är omoralisk och förhindrar fred 2018-10-26
- Varför är du så tyst, Margot Wallström? 2018-10-24
- Sverige stöttar tortyr 2018-10-24
- Svenskt bistånd går till terror och tortyr 2018-10-23
- S talar inte sanning om antisemitismen 2018-10-20
- Israel borde hyllas i stället för hatas 2018-10-18
- Ge oss en regering utan judefientlig Israelpolitik 2018-10-15
- Allmänt hållet svar väcker nya frågor 2018-10-12
- Vad får juden tycka? 2018-10-10
- Elida avseglade mot Israel på onsdagen 2018-10-10
- Tid för förändring 2018-10-10
- "Ge oss Gazaremsan, eller ta konsekvenserna" 2018-10-05
-
September 2018
- De amerikanska oljesanktionerna mot Iran fungerar 2018-09-19
- Israel hjälper skadade syrier att få vård 2018-09-14
- Osloavtalets silverbröllop 2018-09-13
-
Augusti 2018
- Sverige behöver en Israelvänlig regering 2018-08-30
- Varför är palestinska flyktingar annorlunda än alla andra flyktingar? 2018-08-30
- Åtskilliga obehagliga aktörer i Ship to Gazas kulisser 2018-08-20
- Det finns bara 20.000 palestinska flyktingar i världen, enligt amerikansk UD-rapport 2018-08-18
- Liberalerna: Palestinabiståndet är kravlöst och bör göras om i grunden 2018-08-08
- Corbyn och judehatet 2018-08-07
- Partiernas inställning till Israel 2018-08-04
-
Juli 2018
- Israels rätt att existera 2018-07-28
-
Juni 2018
- Medicinska notiser från Israel 2018-06-28
- Man måste inte vara antisemit för att fördöma Israel, men det hjälper 2018-06-21
- Kräv ett slut på Svenska kyrkans hat mot Israel 2018-06-15
- ”Anmärkningsvärt beteende av utrikesministern” 2018-06-13
- Ärkebiskopens negativa fixering vid Israel 2018-06-12
- Kyrkan och Israel – kommentar till Annika Borgs öppna brev 2018-06-11
- Inga mer svenska skattepengar till terroruppviglande skolböcker! 2018-06-07
- Faktum nummer ett är att de här upploppen arrangerades av Hamas 2018-06-01
- Kyrkans terrorstöd är en skam 2018-06-01
-
Maj 2018
- Fördömer man inte hatets krafter undergräver man fredens möjligheter 2018-05-30
- SR beklagar grovt uttalande om kristna 2018-05-24
- Israel måste göra vad som krävs för att skydda sina gränser 2018-05-18
- Lägg ner stödet till terrorverksamheter 2018-05-18
- Perspektivlöst i SVT:s debattprogram 2018-05-17
- Medier och politiker förringar Hamas ansvar 2018-05-17
- Problemet med för få dödade judar 2018-05-16
- Var är vänsterns protestsång mot antisemitism? 2018-05-15
- Gratulerar till de 70 åren 2018-05-14
- Sverige har en skuld mot det judiska folket 2018-05-11
- EU och Sverige måste stoppa biståndet till den palestinska myndigheten 2018-05-11
- Världen borde fira ihop med Mellanösterns enda demokrati 2018-05-07
- Mahmud Abbas tal antyder varför freden uteblir 2018-05-03
- "Iran ljög" 2018-05-01
-
April 2018
- Att använda begreppet apartheid för att beskriva palestiniernas situation på Västbanken polariserar och vulgariserar debatten 2018-04-25
- Antisemitismen i Europa visar varför Israel behövs 2018-04-21
- Israelisk vård lyftes fram som modell i Stockholm 2018-04-20
- En 70-åring med framtiden för sig 2018-04-20
- Du borde skämmas, Margot Wallström 2018-04-19
- Israel en demokrati som firar 70 års överlevnad 2018-04-19
- 70 år av utsatthet och fantastisk framgång 2018-04-18
- På Israels 70-årsdag har landet 8,842 miljoner invånare 2018-04-16
- EU-finansierad hatretorik förhindrar fred i Mellanöstern 2018-04-12
- Vackra ord räcker inte i kampen mot judehatet 2018-04-08
- Hollywood sluter upp bakom Netflix mot BDS 2018-04-05
- TT:s rapportering var ofullständig och vinklad 2018-04-01
- ”Något är allvarligt fel när Sverige väljer att sluta samarbetsavtal med Iran, en av världens mest brutala diktaturer, istället för med en demokrati som Israel.” 2018-04-01
-
Mars 2018
- Därför upplevs Israel vara tryggare än Malmö, Margot Wallström 2018-03-28
- Wallström förstår verkligen inte 2018-03-28
- Wallström om terrorlöner och judar som flyttar till Israel 2018-03-18
- Israels självförvållade sår 2018-03-18
- 2000 år gamla mynt upptäckta i Jerusalem 2018-03-18
- Israel på en elfte plats när världens lyckligaste länder rankas 2018-03-16
- Seglivade myter om judar 2018-03-14
- Vad är egentligen en "flykting"? 2018-03-11
- Antisemitismen i Sverige finns både i politiken, kyrkan och bland pöbeln 2018-03-09
- EU bör se över Palestinabistånd 2018-03-05
- Oacceptabelt att skattepengar uppmuntrar terrorism 2018-03-02
-
Februari 2018
- Abbas förfalskar historien i FN 2018-02-28
- Semestra med sov-upplevelser i Negevöknen 2018-02-22
- Har kyrkan inget ”Hopp” för Israel? 2018-02-22
- Allvarlig utveckling i Iran 2018-02-21
- "Vi är kanaanéerna!” 2018-02-18
- Intel storsatsar i Israel 2018-02-18
- Ett replikskifte ur riksdagens utrikespolitiska debatt 2018-02-14
- Att leva med Iranavtalet 2018-02-12
- UNRWA:s anställda fortsätter hylla terrorism och sprida antisemitism 2018-02-09
- Fem skäl till de ökande spänningarna mellan Hizbollah och Israel 2018-02-08
-
Januari 2018
- Elida ska göra "Ship to Israel" 2018-01-29
- När barn utnyttjas som propagandaverktyg 2018-01-28
- Ett välregisserat mediajippo under uppsegling 2018-01-25
- Så kan vi lösa problemet med det palestinska flyktingorganet UNRWA 2018-01-24
- . Så kan vi lösa problemet med det palestinska flyktingorganet UNRWA [2:2] 2018-01-24
- Det måste kännas rätt bra att vara Mahmoud Abbas 2018-01-22
- Upp till bevis, regeringen! 2018-01-21
- Iranavtalet och Münchenavtalet – en jämförelse 2018-01-15
- Grundlösa anklagelser mot Israel 2018-01-12
- Israelpolitiken är skadlig och behöver omprövas 2018-01-10
- Wallström blundar för hatet och våldet i Iran 2018-01-09
- Danmark skär ned finansiering till palestinska organisationer 2018-01-03
- 2018 kan bli positivt för Israel! 2018-01-03
-
December 2017
- Genomför en vaccinationskampanj mot antisemitism 2017-12-27
- Varför censurerades berättelsen om Malki Roth i Sverige? 2017-12-22
- Europas diplomatiska krig 2017-12-20
- Sveriges inställning till terror är farlig för judar, och för hela Europa 2017-12-19
- Wallströms ensidighet skadar svensk utrikespolitik 2017-12-17
- "Människor lever i rädsla för att de är judar" 2017-12-17
- Internationella medier har drabbats av Jerusalemsyndromet 2017-12-17
- Hatet mot Israel göder antisemitismen 2017-12-14
- Judehatet handlar inte om Israel 2017-12-12
- Snedvriden Israeldebatt uppmuntrar till judehat 2017-12-11
- Vad får juden tycka? 2017-12-10
- Vakna, Sverige! 2017-12-10
- Nej, Jerusalem är inte "en internationell enklav" 2017-12-08
- Varför är Jerusalem Israels huvudstad? 2017-12-08
- Pratet om en tredje intifada är kraftigt överdrivet 2017-12-06
- ”…ett nytt förhållningssätt till konflikten mellan Israel och palestinierna” 2017-12-06
- 1. Vad innebär egentligen det amerikanska erkännandet av Jerusalem? 2017-12-06
- Siffrorna 2017-12-01
-
November 2017
- Israelisk kultur och historia i den digitala eran 2017-11-30
- Sverige ägnar sig åt Bagdad Bob-politik 2017-11-27
- Sändebudet som inte får några möten 2017-11-24
- 1947 – året då Sverige var en humanitär stormakt 2017-11-22
- EU- och handelsministern reser till Israel med fokus på innovation 2017-11-20
- 87 multinationella företag har sökt sig till Israel de senaste tre åren 2017-11-17
- "Vi eftersträvar bättre relationer med Israel" 2017-11-16
- 5 x Micael Bindefelds Tel Aviv av: Aftonbladet 2017-11-14
- Balfourdeklarationen ska förstås i rätt kontext 2017-11-11
- Svenskt bistånd går till judehat och terror 2017-11-09
- Sverige och Israel – likheter och skillnader 2017-11-08
- Om Balfourdeklarationen 2017-11-02
- Vad gjorde egentligen judarna i dåtidens Palestina före Balfourdeklarationen? 2017-11-02
- Anti-israelisk teckning på svensk skola upprör 2017-11-01
-
Oktober 2017
- De egentliga hindren för fred 2017-10-26
- Det är dags att styra upp samtalet om Israel – Palestina 2017-10-20
- ”Iran försöker fortfarande framställa missiler med kärnstridsspetsar” 2017-10-18
- Sverige påstår sig vara Israels vän 2017-10-11
- Israels inställning till atomavtalet med Iran: "Fix it or nix it” 2017-10-06
- Oskarshamns man i världen 2017-10-05
- Stoppa allt ekonomiskt bistånd till den palestinska myndigheten tills stödet för terrorism upphör 2017-10-05
- Iran är inte Mellanösterns Nordkorea - regimen är värre än så 2017-10-04
- Dags att be Israel om ursäkt! 2017-10-04
- EU-vänstern glorifierar terrorism 2017-10-04
-
September 2017
- Jag och regeringen för en orubblig kamp mot antisemitismen 2017-09-30
- Israels nye ambassadör efterlyser fler ”aktiva vänner” 2017-09-29
- Stefan Löfven skyller ifrån sig om antisemitismen 2017-09-15
- Stoppa bistånd till organisationer som stödjer terror 2017-09-14
- Så tycker kyrkovalsgrupperna om Israel 2017-09-13
- Är det israelisk teknik som ligger bakom ansiktsigenkänningen i nya iPhone X? 2017-09-13
- Socialdemokraterna ser inte diktaturerna på grund av sin motvilja mot demokratin Israel 2017-09-13
- . Stoppa stödet till palestinska terrorister 2017-09-04
-
Augusti 2017
- Även svenska UD fryser palestinskt bistånd 2017-08-30
- Uppmaning till regeringen; stoppa fientligheten mot Israel 2017-08-28
- . Lidandet är Hamas ansvar 2017-08-25
- Talen det inte rapporteras om 2017-08-23
- BDS är ren och skär ersättningsteologi 2017-08-17
- Kristna gräsrötter positiva 2017-08-16
- ”Pinkwashing” om Israel – en sunkig konspirationsteori 2017-08-08
- Jo, Mellanösterns gayparadis är på riktigt 2017-08-08
-
Juli 2017
-
Juni 2017
- Noterat: Lilla Israel är en av världens fem ledande cybermakter 2017-06-28
- Bilden av Israel i svenska medier 2017-06-28
- Ta hänsyn till existentiella hot mot Israel 2017-06-22
- SEB gör bara halv pudel gällande Israelbojkott 2017-06-21
- Fred och försoning kräver att Israel erkänns 2017-06-17
- 50 år sedan sexdagarskriget [1:2] 2017-06-16
- Återbetalningskrav av bistånd som finansierar terrorism 2017-06-14
- Skamligt om Israel, Diakonia! 2017-06-13
- Dags för FN att acceptera utfallet av sexdagarskriget 2017-06-13
- Fel att bojkotta Israel 2017-06-12
- En ensidig analys av läget i Mellanöstern 2017-06-12
- Intressanta siffror 2017-06-10
- Golda Meir om avsaknad av fred, gränser & bosättningar 2017-06-09
- Statsfinansierad propaganda 2017-06-09
- 50 år sedan sexdagarskriget [2:2] 2017-06-09
- Wallström måste se terrorns offer också i Israel 2017-06-09
- Mall För Svenska Mellanösternreportage 2017-06-08
- Jag hade vaggat ett dött barn av: Salomon Schulman 2017-06-08
- Israels seger 1967 är värd att fira 2017-06-04
- KD-riksdagsman vill sätta press på Palestinabistånd 2017-06-01
- Rödgrönas svek mot antisemitismens offer 2017-06-01
-
Maj 2017
- Avskedstal hos Handelskammaren Sverige-Israel 2017-05-30
- Arabvärldens ledare planerade att utplåna Israel under Sexdagarskriget 2017-05-29
- Israel är varken mer eller mindre av en kolonialskapelse än andra länder! 2017-05-27
- Israel het fråga när Equmeniakyrkan möts 2017-05-24
- Terrorismen fortsätter så länge den belönas 2017-05-23
- Saudisk journalist till palestinska ledare: Ni har missat för många möjligheter att lösa konflikten med Israel; Det är dags för palestinsk enhet, fred med Israel 2017-05-23
- Vem visar politiskt mod i Jerusalem? 2017-05-22
- Kan Trump lösa Israel–Palestina-konflikten? 2017-05-20
- Affärsmässig Trump kan lösa Israel-Palestina-konflikten 2017-05-19
- Svenska pengar går till palestinsk terrorism 2017-05-19
- Palestinska myndigheten uppkallar skolor efter terrorister och nazistkollaboratörer oavsett vad Abbas intalar Trump 2017-05-18
- Rörande Israel har Trump gått från att vara outsider till mes 2017-05-17
- Israeler kommer att fira 50-årsdagen av Jerusalems återförening den 23-24 maj i år. Nedan följer 50 fakta: 2017-05-17
- Undersökning: Arabiska medborgare tror högre om Israel än vad israeliska judar gör 2017-05-17
- Gott & Blandat 2017-05-05
- Margot Wallströms tystnad när Svenska Kommittén mot antisemitism pekas ut som högerextrema 2017-05-03
- Wallström måste reagera mot antisemitiska konspirationsteorier 2017-05-03
-
April 2017
- Potifars hustru: Längs antisemitismens stigar 2017-04-28
- Förbindelser mellan EU och Israel: Trojanska hästar, ormar, stegar och bojkotter 2017-04-27
- Första kvinnliga domare utnämnd till att döma i Sharia domstol i Israel 2017-04-25
- FN:s generalsekreterare: Att förneka Israelis rätt att existera är en modern form av antisemitism 2017-04-23
- Fatah ledare: Fatah och Hamas enas om att Israel inte har någon rätt att existera 2017-04-21
- Rivlin: Situationen för kristna i Mellanöstern en "vanära mot mänskligheten" 2017-04-19
- "Självklart kan vi lära av Israel" 2017-04-18
- Palestinska myndigheten pausar förbindelser med UNRWA över förväntade utbildningsreformer som har för avsikt att inte avhumanisera Israel i det palestinska lärosystemet 2017-04-13
- EU och Israel överens – gasledning ska byggas 2017-04-04
-
Mars 2017
- Sverige finansierar ideella organisationer som skadar Israel 2017-03-24
- "Resan till Israel slog hål på stora myter" 2017-03-23
- Användningen av UNRWA:s medel 2017-03-22
- Även Sverige har orsak att fira Israel 2017-03-15
- FN-anställda hyllar Hitler 2017-03-09
- Några reflektioner ur rapporten "Hur rapporterar svenska medier om Israel?" 2017-03-08
- När ska ni sluta ignorera oss, UR? 2017-03-08
-
Februari 2017
- Fem skäl att sluta betala för FN:s särskilda organ för palestinska flyktingar 2017-02-28
- Ansvaret för Gazas nutid och framtid ligger på Hamas 2017-02-22
- Israel tredje bästa landet i världen för barn att växa upp i 2017-02-21
- Sveriges påstående om Palestina är mycket problematiskt 2017-02-17
- Wallströms "sändebud" nobbat direkt av Israel 2017-02-17
-
Januari 2017
- En juridisk analys av UNSC 2334 2017-01-17
-
Oktober 2009
-
Maj 2009