Martin Blecher

17 Maj 2017

• Mahmoud Abbas
• antisemitism
• fredsprocess

President Trump valdes som outsidern som skulle störta etablissemanget och kasta bort dess konventionella visdom och tidigare misstag i historien.

I vissa avseenden har han varit sann mot sig själv, och hans okonventionella beteende har drivit några av de kontroverser som har fått honom strålkastarljuset. Men inom utrikespolitiken, och i synnerhet hans inställning till Israel, och Jerusalem har outsidern Trump blivit Trump.

De som förväntade sig att Trump skulle vara den första presidenten som slog sak i löftet att flytta USA: s ambassad från Tel Aviv till Jerusalem kanske skämtade med sig själva. Men Trump sade inte bara det upprepade gånger; hans första stora Mellanöstern-utnämning visade att han menade allvar. Genom att namnge advokat David Friedman, Israels flitige supporter, som sin ambassadör till den judiska staten, signalerade presidenten utrikespolitikens etablissemang att han inte skulle spela enligt deras regler.

Att ha en komplett utomstående som styrde ambassaden skulle inte bara hjälpa till att vända president Obamas försök att skapa mer "dagsljus" mellan Israel och USA. Det var också en kompensation mot att avvisa den juridiska fiktionen att Jerusalem - även den västra delen inom 1967-linjerna - inte var del av Israels stat. Men trots Friedmans bekräftelse har ingenting förändrats i USA: s politik mot Israel.

Tvärtom, före Trumps besök i Israel nästa vecka, bekräftade administrationen att ambassaden inte kommer att flyttas när som helst inom kort - och att Trump inte ens är beredd att erkänna att västra muren är en del av den judiska staten. När den israeliska regeringen bad om att premiärminister Benjamin Netanyahu följde Trump till Klagomuren, avisade amerikanerna begäran och rapporterade att den heliga platsen var en del av Västbanken. Även om Vita huset avvisade den kommentaren, klingade försäkran falsk när den nationella säkerhetsrådgivaren H. McMaster inte kunde säga om han trodde att muren var i Israel.

En del av problemet är att Trump har kommit under inflytande av vanliga figurer som McMaster, försvarsminister James Mattis och statssekreterare Rex Tillerson. När det gäller frågor som NATO ger de Trump goda råd. Men på Israel kan de föda honom samma myter som Obama körde för att sätta press på den judiska staten i stället för palestinierna.

Trump har också blivit frestad att tro att han är mannen som kan lösa fredens pussel i Mellanöstern som bedragit hans föregångare. Han må vara annorlunda från tidigare presidenter, men som dem har han tillåtit sig att bedras av en palestinsk ledare.

Trump verkar ha trott den palestinska myndighetens Mahmoud Abbas när han hävdade att han motsatte sig terror och den antisemitiska uppviglandet som gjuter konflikten, trots att Abbas fortsätter att subventionera terrorister och anti-israelisk propaganda i PA-skolor och media. Men snarare än att hålla Abbas ansvarig, lämnar Trump den gamla politiken i Jerusalem för att undvika att antagonisera sin nya vän.
Problemet här är inte bara att Trumps ego har fått ut det bästa av hans omdöme.

Flytta ambassaden eller erkänna att Jerusalem är en del av Israel kan skapa våld i den muslimska världen. Men genom att följa samma diskrediterade politik som inte erkänner att Jerusalem är Israels huvudstad och att för första gången i historien är stadens heliga platser öppna för alla trosinriktningar, kommer Trump att åstadkomma samma katastrofala resultat som Obama.

Så länge palestinierna får komma undan med att delegitimera judiska rättigheter, även vid västra muren, kommer de inte att skapa fred. Endast genom att tvinga palestinierna att acceptera det judiska Jerusalems verklighet kommer de att förstå legitimiteten hos en judisk stat oavsett var gränserna dras. Förstärkning av deras vanföreställningar, som Trump har gjort, kommer att göra fred ännu mindre sannolikt.

Trump kommer att få möjlighet att rätta till det här misstaget genom att gå utanför manuset när han är i Israel nästa vecka. Men om han inte gör det, kommer det att stå klart att åtminstone i vad som berör Mellanöstern , har outsidern blivit fånge för sitt etablissemang.
Jonathan S. Tobin är opinionsredaktör av JNS.org och en bidragande författare till National Review.

Artikeln är publicerad i New York Post

Martin Blecher

17 Maj 2017

• Jerusalem

1. Jerusalem-dagen är en israelisk, national helgdag som minns återföreningen av Jerusalem i sex-dagars kriget 1967.

2. Under den jordanska ockupationen av Jerusalem fick judar inte komma åt sina heliga platser, inklusive Västra muren

3. Jerusalem har attackerats 52 gånger, erövrats och återerövrats 44 gånger, belägrats 23 gånger och förstörts två gånger under de senaste 3000 åren.

4. Israel är det enda landet som kommer in i det 21: a århundradet med en nettovinst i antal träd; Du kan avnjuta några av dem under en picknick eller grill i Jerusalemskogen.

5. Namnet "Jerusalem" kommer sannolikt från "Urusalim", ett ord av semitiskt ursprung som betyder "Shalem Foundation" (helhet) "eller" Guds stiftelse ".

6. Jerusalem har mer synagogor per capita än någon annan stad i världen.
 
7. Jerusalem är den enda staden där omkring 15 olika kristna sekter bor tillsammans med varandra, enligt Jerusalem Institute for Israel Studies.

8. Jerusalem anses vara den eviga huvudstaden för det judiska folket.

9. Jerusalem är den tredje heligaste staden i islam, efter Mekka och Medina, som båda är i Saudiarabien.

10. Jerusalem nämns mer än 600 gånger i den hebreiska bibeln, men inte en gång i islams Koran.

11. Under medeltiden förbjöds judar från Jerusalem av kristna, men muslimerna lyfte senare förbudet.

12. Det finns mer än 70 olika hebreiska namn för Jerusalem i judisk skrift.

13. Jerusalem är statistiskt säkrare än de flesta stora amerikanska städer och många större städer på andra håll i världen.

14. Jerusalem hotell registrerar mer än 2,5 miljoner övernattningar av utländska turister varje år.

15. Trettiotusen människor sprang i årets Jerusalem Marathon.
 
16. Jerusalems Mount of Olives är hem för 150 000 judiska gravar, som går tillbaka till 1400-talet.

17. Enligt israeliskt beslut får judar inte be på templet, trots att det är landets religions heligaste plats.

18. Den gamla staden i Jerusalem är uppdelad i ett muslimskt kvarter, kristet kvarter, judiska kvarteret och arameiska kvarteret.

19. The Dome of Rock är inte en moské, men en islamisk helgedom som ligger på templet.

20. Även om alla grenar av den israeliska regeringen har sitt huvudkontor i Jerusalem, är staden inte hem för några utländska ambassader. President Donald Trump överväger att flytta den amerikanska ambassaden från Tel Aviv till Jerusalem.

21. De 2,5 mil långa väggarna runt Jerusalems gamla stad byggdes år 1536 av Suleiman den magnifika.

22. Jerusalem har mer än 2000 arkeologiska platser.

23. Arkeologi visar att judar har bott i Jerusalem sedan 3000 före Kristus.

24. Arkeologer har hittat 3 800 år gamla keramik i Davids stad.

25. Jerusalem har separata utbildnings- och religiösa system för sina kristna, muslimska och judiska befolkningar.
 
26. Jerusalem har en av de högst rankade nattklubbarna i världen: Haoman 17.

27. Det finns 26 vingårdar i Jerusalem, enligt United With Israel.

28. Bob Dylan höll sin äldste son Jesse Bar Mitzvah vid västra väggen.

29. Skådespelerskan Natalie Portman föddes i Jerusalem.

30. Jerusalem är Israels största stad i både landsmassa och befolkning.

31. Jerusalems befolkning är 61 procent judisk, 36 procent muslim, 1 procent arabisk kristen och 1 procent icke arabisk kristen.

32. Medan Israels självbestämda "sekulära" judiska befolkning är 44 procent, är Jerusalems sekulära judiska befolkning bara 19 procent.

33. Av Jerusalems muslimska befolkning identifierar 62 procent som religiösa och bara 1 procent identifierar som icke observant.

34. Jerusalem har haft en judisk demografisk majoritet sedan 1864.

35. Jerusalem representerar cirka 0,001 procent av landmassan i Mellanöstern.

36. 18 procent av Israels arabiska befolkning bor i Jerusalem, jämfört med 8 procent av Israels totala judiska befolkning.

37. 11 procent av husägare i Jerusalem är utländska invånare, jämfört med 3 procent i Israel i stort.

38. 35 procent av Jerusalems judar identifierar som haredi.

39. Nästan 37 procent av alla familjer i Jerusalem lever under fattigdomsgränsen. Detta motsvarar 61 procent av alla Jerusalems barn.

40. Jerusalem är hem för mer än 400 högteknologiska företag.

41. Antalet högteknologiska nystartade företag i Jerusalem har tredubblats från 200 till mer än 600 sedan 2012.

42. 14 procent av Jerusalems arbetskraft är egenföretagare.

43. Arabiska familjer i Jerusalem har tre gånger så stor sannolikhet att de lever under fattigdomsgränsen jämfört med judiska familjer i Jerusalem. Detta beror på en stor skillnad i antal års utbildning.

44. Nittiofem procent av judiska kvinnor i Jerusalem arbetar, jämfört med 70 procent av judiska män.

45. Kvinnor i Jerusalem tjänar 25 procent mindre i inkomst än genomsnittet, jämfört med 46 procent mindre i Tel Aviv.

46. ​​Det Jerusalem-baserade företaget Mobileye, som köptes av Intel i år, var en del av det största förvärvet av ett israeliskt teknologibolag.

47. I år var en märkbart hög andel (nästan 50 procent) av nytillkomna till Jerusalem 20-34 år gamla

48. Av de israeler som flyttar till Jerusalem kommer 38 procent från Beit Shemesh och Tel Aviv.

49. Den brasilianska invandringen till Jerusalem tredubblades under det gångna året.

50. Den "nya" invandrarbefolkningen i Jerusalem - de som anlänt under de senaste 20 åren - utgör cirka 13 procent av stadens judiska befolkning.

Artikeln är hämtad från Algemeiner

Martin Blecher

17 Maj 2017

• israeliska araber
• utveckling

Trots muttrande visar undersökningen på att Israel, 69 år, till stor del är tillfredsställt.
När Israel fyller 69 år på måndag, är det till en nation  - benägen att oändlig muttra - nöjd med mycket mer än vad man skulle förstå om man hade samlat in information från media eller konversationer runt ett kvällsbord för Shabbat. Detta enligt en undersökning som släppts av Israels demokratiinstitut.

Enligt undersökningen sa hela 71% av befolkningen att deras personliga situation är "bra" eller "mycket bra", med bara 3% som definierar det som "dåligt" eller "mycket dåligt". Ytterligare 25% sa att deras situation är " Okej."
Det var på individnivå.

På kollektiv nivå sa ungefär 47,5% av befolkningen att Israels situation idag är "mycket bra" eller "bra", med endast 15% som säger "dåligt" eller "mycket dåligt" och ytterligare 40% som säger "okej".

Det som är intressant, och kanske till och med kontraintuitivt, är att andelen araber som sa att landet är i bra eller mycket bra form, var betydligt högre än de judiska respondenterna som sa det. Bland araberna sade hela 66% att Israels situation är antingen "bra" eller "väldigt bra" och cirka 12% gav landet en "dålig" eller "mycket dålig" betyg.

Bland den judiska populationen bedömde 44% landet som ”bra” eller ”bättre”, cirka 22% färre än bland den arabiska sektorn. Men när det gäller sin egen individuella situation säger 57% av araberna att de har det bra, medan 74% av judarna har en optimistisk utsikt över sin egen situation.

Trots oändligt prat om ett land som förlorar sin "själ" och / eller sin moraliska och demokratiska kompass, är hela 80% av allmänheten stolt över att vara israelisk, ett tal som stiger till 86% när man frågar den judiska befolkningen.

Endast 13% av judarna säger att de inte är stolta, medan antalet ökar till 40% bland araberna. Även bland araber svarade mer än hälften (51%) att de är stolta över att vara israeliska.

Som en jämförande siffra fann en Gallup-undersökning i mars att 75% av amerikanerna upplevde att de antingen är "extremt" eller "väldigt" stolta över att vara amerikaner.

Institutionens undersökning visar att israelerna fortsätter att vara invanda optimister, med 71 procent av allmänheten som säger att de antingen är optimistiska eller mycket optimistiska för framtiden och bara 24 procent intar pessimistisk syn på framtiden. Inte dåligt, med tanke på att landet har Hizbollah vid en gräns, islamiska staten, och variationer av al-Qaida på en annan. och Hamas på en tredjedel. Med hotet av ett kärnvapenbestyckat Iran som svävar ovanför; samt den palestinska terrorismen lurar runt hörnet.

När det gäller israeliska attityder mot landets prestationer inom ett antal olika områden ser 81% av allmänheten Israels förmåga att behålla landets säkerhet som "måttligt bra" eller "bra", 70% hade bra saker att säga om hälsosystemet, 62 % gav höga betyg till ekonomin och 61% sa att landets prestationer inom utbildning och vetenskap är bra, eller mycket bra.

Det är de goda nyheterna.

Den dåliga nyheten är att endast 24% svarade att landet lyckas med att minska de sociala klyftorna och 72% av allmänheten svarade negativt när man frågade hur framgångsrikt landet är att reagera på vad medborgarna vill ha.

Undersökningens resultat presenterades i Jerusalem Post.

Martin Blecher

05 Maj 2017

Israel rankas som världens tredje mest stabila ekonomi 2016
Israel rankades som världens tredje mest stabila ekonomi 2016 enligt den ansedda finansorganisationen Bloomberg. Israel har rekordlåg arbetslöshet, stark valuta, hög reserv av utländsk valuta, låg inflation, stark tillväxt och låg skuldsättningsgrad jämfört med flertalet andra utvecklade ekonomier. Hong Kong hamnade på första plats medan Sydkorea rankades nummer två. Andra länder som hamnade på topp tio-listan är Danmark, Taiwan, Island, Japan, Schweiz, Singapore och Thailand. Med undantag av Thailand så är det utvecklade ekonomier som dominerar toppen. De minst stabila ekonomierna var Kroatien, Columbia, Uruguay, Brasilien, Grekland, Spanien, Ukraina, Sydafrika och Venezuela.

Tel Aviv en av världens grönaste städer
Tel Aviv rankas som världens sjunde grönaste stad enligt en rapport som presenterades av forskare vid MIT i samarbete med World Economic Forum. På första plats hamnade den kanadensiska staden Vancouver. Den amerikanska staden Sacramento rankas nummer två, Geneve i Schweiz som nummer tre, efterföljt av Seattle och Toronto. Tel Aviv rankas högt i kraft av att staden har 260 000 träd på 52 kvadratkilometer. Under det senaste decenniet har antalet träd fördubblats i Tel Aviv som har i genomsnitt 5000 träd per kvadratkilometer vilket bidrar till en hög livskvalitet.

Apples näst största R&D ligger i Herzliya
Drygt 1000 ingenjörer arbetar i Apples R&D kontor i den israeliska staden Herzliya utanför Tel Aviv. Mycket av företagets mest avancerade teknologier har utvecklats i Israel och det är därför inte förvånande att Apples näst största forskningslabb finns i den judisk staten. Apple har under årens lopp köpt upp olika israeliska startups och israeliska forskare sägs ha arbetat med att utveckla spetsteknologier för iPhone 8. Israel är idag ett av världens ledande teknologiska centrum med fler startup än något annat ställe utanför Silicon Valley.

Artiklarna om Israels ekonomi, Tel Aviv samt Apple är tidigare publicerade i nyhetsbrevet Från den Ljusa sidan

Martin Blecher

03 Maj 2017

• Sverige och Israel
• antisemitism

I videon kan man ta del av hur Margot Wallström inte väljer att bemöta journalistens antagande om att Svenska Kommittén mot antisemitism är "högerextrem".

Uttalande från UD angående intervju i Al Jazeera

Under en intervju med Al Jazeera i förra veckan fick utrikesministern frågan om regeringens syn på svensk extremhöger. Intervjun simultantolkades mellan arabiska och engelska. I frågan om extremhögern gjordes en referens till Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA). Den referensen gick förlorad i tolkningen och utrikesministern uppfattade inte att det var SKMA som åsyftades.

Regeringen motsätter sig påståendet att SKMA skulle ha något med extremhögern att göra. Regeringen anser inte att SKMA är en högerextrem grupp. SKMA gör ett viktigt arbete mot antisemitism, rasism och hat i samhället. Regeringen uppskattar deras arbete och regeringskansliet står i nära kontakt med SKMA.

Martin Blecher

03 Maj 2017

• Sverige och Israel
• antisemitism

Rågången mot antisemitism och annan rasism måste vara glasklar, skriver Ulf Öfverberg, ordförande Samfundet Sverige-Israel Stockholm.
 
Förra veckan lät Margot Wallström sig intervjuas av en journalist från Al-Jazeera. När journalisten fällde antisemitiska påståenden sade hon överhuvudtaget inte emot.
Al-Jazeera-journalisten Ahmed Mansour frågar utrikesministern hur denna påstått SKMA-ledda "högerextrema lobby" har inflytande på hennes regering. Wallström varken dementerar, protesterar eller säger emot påståendet.
Hon säger inte heller emot när samme intervjuare beskriver ”israeliska dödsoperationer i Jerusalem”. Det vi bevittnar är Margot Wallströms totala kapitulation för ”fake news”.

Intervjuaren, Ahmed Mansour, är en egyptisk journalist och författare. Han är emellertid mycket kontroversiell och har bland annat intervjuat ledarskapet i terrororganisationer som Hamas och Al Nusra-fronten. När terrorgruppen som enväldigt styr Gazaremsan, Hamas, sköt raketer mot Israel som nådde Tel Aviv glorifierade han dessa terrorattacker mot israelerna. Det är ingen vanlig strävan efter en objektiv journalistik vi talar om här. 
Ahmed Mansour kan också beslås med antisemitiska påståenden. Det främsta skälet till det är en bok han har författat, ”Judiskt inflytande på den amerikanska administrationen”. Bland annat tar boken upp påståenden om ”kontrollen av Clinton”. Sådana påståenden är en vanlig ingrediens i antisemitiska konspirationsteorier. 
Sådana påståenden är en vanlig ingrediens i antisemitiska konspirationsteorier. 
Det han påstår i sin fråga till Margot Wallström är egentligen samma konspirationsteori som i hans bok; en organisation mot antisemitism (läs: judisk organisation) leder den högerextrema lobbyn som försöker sätta agendan och påverka den svenska regeringen. 
Tänk om han påstått att exempelvis Amnesty leder en högerextrem lobby i Sverige! Hade Margot Wallström reagerat då? Det är i princip samma sak som att påstå att Kommittén mot antisemitism gör det. 
I den verkliga verkligheten är SKMA en antirasistisk organisation som arbetar mot antisemitism och rasism. Det är raka motsatsen till högerextremism. Ahmed Mansours påståenden i intervjun är rena lögner.

Margot Wallström har alltsedan hon utsågs till utrikesminister lagt det ena Israelfientliga uttalandet till det andra. Hon har lyckats med konststycket – vilket ingen annan svensk regering gjort – att manövrera in Sverige i ett hörn utan någon som helst realistisk möjlighet att konstruktivt påverka situationen mellan Israel och palestinierna. Det är inte bara inkompetent utan också tragiskt. Nu visar sig Margot Wallström också vara tondöv inför antisemitismens olika uttryck och okänslig för det judiska.
Efter denna intervju samlas frågorna. Varför låter sig Margot Wallström intervjuas av någon med tydliga sympatier för terrorister och med en tydlig negativ uppfattning om Israel? Och varför dementerar hon inte att Kommittén mot antisemitism leder en högerextrem lobby i Sverige?

Och varför dementerar hon inte att Kommittén mot antisemitism leder en högerextrem lobby i Sverige?
Rågången mot ”alternativa fakta”, mot antisemitism och annan rasism måste vara glasklar. Även om Sveriges utrikesminister av olika skäl valt en Israelfientlig politisk linje är det inte acceptabelt att utrikesministern godtar påståenden som är både falska, stötande och antisemitiska. Det är att godta trumpifieringen av det politiska samtalet.

Ulf Öfverberg
Ordförande Samfundet Sverige-Israel Stockholm
 
Artikeln har publicerats i Expressen den 3 maj

Martin Blecher

28 April 2017

• Sverige och Israel
• antisemitism
• Förenta Nationerna
• Bistånd
• Palestinska myndigheten

Att granska den svenska utrikes- och biståndspolitiken låter sig inte göras ostraffat. Det är som att anklaga Potifars hustru för försök till otrohet. Men granskningen krävs då det visar sig att Sverige inte alls i praktiken står bakom en tvåstatslösning. Tvärtom agerar Sverige med alla tillgängliga resurser för en palestinsk enstatslösning genom biståndspolitiken. En biståndspolitik där ansvaret ligger på den politiska nivån då detta är ett av verktygen i den utrikespolitiska verktygslådan.

Den svenska retoriska politiken för Israel – Palestina bygger på en tvåstatslösning baserat på 1967 års gränser. En tvåstatslösning, och inget annat. Så lyder även budskapet från den palestinske presidenten Mahmoud Abbas vid FNs människorättsråd när de senast sammanträdde. Målet för de kompromisslösa orden var Donald Trump, som svajar om lösningen på konflikten mellan Israel och Palestina.

Som ett led i detta bedömde Margot Wallström 2014 att ett erkännande av Palestina skulle underlätta processen. Idag är de svenska relationerna med Israel bottenfrusna. Det svenska särskilda sändebudet kommer inte att bjudas in, eller godkännas som part, av Israel i några förhandlingar. Sverige kan i praktiken utse ett halvt UD som särskilt utsedda, ingen kommer ändå bjudas in till de samtal som skulle kunna leda framåt. På goda grunder.

Svenskt bistånds kravlösa utformning ger en i praktiken heltäckande förklaring vad Margot Wallströms ord är värda.

Den inledande frågan är dessutom om det ens finns ett underlag att förhandla om eller en part att förhandla med. Den palestinske presidenten Mahmoud Abbas har inget förhandlingsmandat om vilket territorium som palestinierna gör anspråk på då vare sig Hamas eller Al Fatah har ratificerat och godkänt Camp David – avtalet.

Mahmoud Abbas vet att han aldrig kommer kunna ge efter ens en procent av ens Israels ursprungsterritorium. Ens från sin egen organisation kan han få ett mandat. För Abbas finns inget annat alternativ än en palestinsk enstatslösning i i ett längre perspektiv. Det vet han. Det vet Margot Wallström. Det vet samtlig personal om på Sida som är engagerade i biståndsarbetet. Inte ens bland palestinierna finns en enighet efter Camp David om vad som är det territorium de gör anspråk på. Vad som är dagens Palestina.

Före sexdagarskriget 1967 kontrollerade Jordanien det vi idag kallar Västbanken. Jordanien erövrade detta område då arabvärlden förkastade FN:s delningsplan 1947 som delade det då brittiska mandatet i två stater: en judisk och en arabisk. Istället för att acceptera delningsplanen och på så vis kunna upprätta en palestinsk stat, invaderade palestinierna tillsammans med sex arabiska arméer den nyetablerade staten Israel med avsikt att utrota de judar som befann sig där, blott tre år efter att den nazistiska Förintelsen av Europas judar nått sitt slut.

Efter att Jordanien erövrat Västbanken 1948, och fram till då området kom under israelisk kontroll 1967 på grund av påtvingat militärt självförsvar under sexdagarskriget, diskuterades inte frågan om palestinsk självständighet över huvud taget i internationella sammanhang. Inga fredskonferenser eller FN-resolutioner uppmanade någonsinJordanien att medverka till upprättandet av en palestinsk stat. Israel har framfört eller accepterat sex fredsförslag med palestinierna: 1937, 1947, 1967, 2000, 2008 och 2014. Det palestinska ledarskapet har förkastat dem alla.

Detta är det sakläge som vi bör ta med oss. Ett sakläge som visar sig genomsyra svenskt bistånd till Palestina. Förkasta alla förslag till fredlig lösning.

Att den palestinska befolkningen i Israel, Judéen och Samarien samt på Gaza-remsan lider svårt är nog alla överens om. Israel är, trots att de är den enda demokratin i västerländsk mening i Mellanöstern, inte en perfekt demokrati. Situationen är extra svår i Östra Jerusalem och Hebron med återkommande markannektioner och fördrivning av palestinska markägare. Hål som ersätts av bosättare. Det finns ett behov av en stark rättsstat men i en stat utan territorium (palestinierna har inte definierat detta, än mindre ratificerat någon fredsprocess) faller oftast stödet platt.

Ett av de biståndsprojekt som Sverige är delaktigt i är ett EU-gemensamt projekt för att bygga upp bland annat ett fungerande rättsväsende. Som del av detta rättsväsende hör bland annat ett fungerande advokatsamfund. Ett sådant grundades, Palestinian Bar Association (PBA), med säte i bland annat Gaza.

I grunden syftar EU och Sveriges stöd till bland annat PBA till att stärka arbetet för palestiniernas mänskliga rättigheter. En ädel, och i allra högsta grad angelägen, satsning. Palestinierna behöver bygga upp en fungerande rättsstat. Men.

• I artikel 27 i PBA stadgar förbjuds medlemmarna explicit att samarbeta med staten Israel samt israeliska medborgare.
• 2015 erhöll Muhammad Halabi, som knivmördade två israeliska medborgare, en postum examen i palestinsk lag av PBA. Halabi benämndes officiellt av PBA som en ”hjältemodig martyr”.
• PBA förklarade sig ”stå lojala med Muhammad Halabi”.
• 2016 års examens- och invalsceremoni i PBA kom att uppkallas efter Muhammad Halabi till hans ära för de mord han utfört.
• PBA:s ordförande, Hussein Shabaneh, har officiellt vid flera tillfällen låtit förstå att PBA inte kommer att erkänna något Israeliskt territorium mellan Jordanfloden och Medelhavet.
• PBA har sedan 2013 erhållit mer än 22 miljoner Euros för att dels vidareutveckla sin verksamhet men även för att bygga ett högkvarter samt domstolsbyggnader. Varför ett advokatsamfund skall ansvara för byggnation av domstolar är en annan, rätt udda, lösning men kan ha någon form av logisk förklaring. Som att det inte finns en formell stat.

Sverige har konsekvent visat sig alliera sig med palestinska organisationer som, i likhet med PBA, inte erkänner Israels existens i någon form. Av 24 granskade palestinska mottagarorganisationer av svenskt bistånd ser 18 inte Israels existens som önskvärd. Vissa vill gå längre än så – längs antisemitismens väg.

När Sverige säger sig vilja vara en del av en process som leder till en tvåstatslösning men konsekvent arbetar med de som inte vill se en enda jude mellan Jordanfloden och Medelhavet, finns det goda skäl för internationella parter i allmänhet att bemöta allt vad Sverige säger och tar initiativ till med stor skepsis.

Och frågan svenskar bör ställa sig är varför svenska UD:s politiska ledning valt att stödja parter som PBA, som gömmer sig bakom fagert tal om mänskliga rättigheter, som inte kommer att tillåta en enda jude mellan Medelhavet och Jordanfloden. UD, och Sida, bör avkrävas ett tydligt svar varför ett sådant stöd skall leda fram till en hållbar tvåstatslösning.

Ett rimligt lägsta krav på PBA och andra palestinska biståndsmottagare är att de stödjer en tvåstatslösning som baseras på 1967 års gränser. I likhet med Camp David-avtalet. Att såväl UD som Sida är explicita med detta villkor. I alla sammanhang. Att detta villkor inte heller är föremål för förhandling. Varför Margot Wallström inte sätter upp detta rätt naturliga krav på motprestation kan bara hon själv svara på. Men det kan finnas en förklaring. Att det finns andra krafter, både på UD, Sida och inom civilsamhällets biståndsorganisationer, som i likhet med PBA inte vill se en enda jude vid liv i det som idag är Israel, Judeen och Samarien.

I Sveriges biståndspolitik till den Palestinska Myndigheten finns det parter och projekt som pekar i en helt motsatt riktning mot vad Margot Wallströms fagra ord i olika talarstolar om en tvåstatslösning innebär. En befolkning, och diaspora, som marineras i Israel- och judehat och som med svenska och europeiska biståndsmedel som stöd förbjuds att interagera med Israel.

Är det så att bakom de fagra orden om humanism, en tvåstatslösning  och allas lika värde döljer sig en antisemistisk kultur som egentligen vill utrota varje jude? En kultur av antisemitism nödtorftigt skyld i en globalistisk kostym av ”do good´ ers” inom den svenska biståndsindustrin och som ser PBA, med sin explicita antisemitiska agenda, med fler mottagarorganisationer av svenskt bistånd som naturligt allierade.

Som delar världsbild. Frågan är om vi nöjer oss med att några få postmoderna globalister, såväl politiker som tjänstemän, skall få leka ostört tillsammans med krafter som vill se en ny Förintelese finansierat med våra skattemedel?

Den palestinska internationellt erkände experten på konflikten och journalisten Khaled Abu Toameh, sunnimuslimsk palestinier och uppvuxen på Västbanken, sammanfattar i två punkter den enda rimliga vägen framåt:

• Västvärlden, eller främst USA och EU, måste finna sig i att börja ställa krav på PA för sitt biståndgivande. Att tvinga PA sakta införa demokratiska reformer och minska korruptionen. Kanske inte över natt, men sakta och försiktigt. Med ett kanske 30-årigt perspektiv. En alltför snabb “demokratisering” kan innebära dramatiska, och oönskade, resultat.
• Det palestinska folket måste börja utbildas för fred, inte krig. Framför allt om internationellt bistånd finansierar utbildningen.

Detta är dock ingen önskvärd väg, med hur svenskt bistånd utformats, för den svenska biståndsindustrin. Av skäl vi inte får reda på trots upprepade frågor. Och utan svar så måste det ligga något annat bakom.

Potifars hustru får inte ifrågasättas. Inte heller den svenska biståndsindustrin. Oavsett om den leder till en ny Förintelse eller inte och att vi nu fortsätter hjälpa en av parterna att vandra längs antisemitismens väg genom vårt kravlösa bistånd och oförmåga att se vem vi står bredvid.

Ärligast är att öppet tillstå att Sverige bara står bakom en palestinsk enstatslösning genom vårt agerande med biståndsmedel som ett av verktygen i vår utrikes- och säkerhetspolitiska verktygslåda.

Publicerat av: Johan Westerholm 2017-04-28  ledarsidorna.se

Martin Blecher

27 April 2017

• BDS
• Europa

Varför Europaparlamentet och andra EU-institutioner måste ta en stark ställning på den rörelse som kräver en bojkott av staten Israel.

Bryssel tog sig an uppgiften att skapa en gemensam europeisk ståndpunkt i frågan om den israelisk-palestinska konflikten genom att under de senaste fem åren driva en praktisk strategi för att säkerställa en avkastning på den europeiska politiska och ekonomiska investeringen i regionen.
Denna politik för "differentiering" i Bryssel-jargon återspeglar Europeiska unionens självberättigade beslutsamhet "att vidta åtgärder för att bevara tvåstatslösningen på marken" genom att göra en åtskillnad i sina bilaterala avtal med Israel mellan ”Gröna -linjen” Israel och Palestinska territorier. Hittills har politiken resulterat i två uppsättningar av EU-riktlinjer, om israeliskt deltagande i Horisont 2020 i juli 2013 och om indikering av ursprung för produkter, respektive EU-märkning av produkter från israeliska bosättningar, i november 2015.
 
Duvor i Israel och runt om i världen förutspådde att EU: s nya politik skulle avslöja den påstådda pro-palestinska gräsrotsrörelsen för vad den är, ett paraply av organisationer och individer som medvetet ifrågasätter Israels legitimitet och som representerar en smältpunkt  för antisemitism.
 
Det fanns hopp om att när det väl fanns en klar EU-politisk åtskillnad mellan staten Israel och dess bosättningar på territorierna skulle rösterna som uppmanar för en bojkott av Israel förändra sitt förhållningssätt och börja påverka Bryssel för att istället börja utöva sin ekonomiska hävstång för att främja ett vibrerande palestinskt civilsamhälle och ett ansvarigt palestinsk politiskt ledarskap.
I stället blir EU: s politik den tunna änden av kilen som BDS-aktivister använder för att komma åt EU-institutioner, med hjälp av trojanska hästtaktik som strävar efter en fullständig avveckling av ekonomiska, kulturella och vetenskapliga band med Israel.
För att förhindra ytterligare tendenser med syndabockar och radikalisering, skulle jag vilja göra följande rekommendationer:
 
1. Tilldela resurser och inrätta en arbetsgrupp inom Europeiska kommissionen som skulle övervaka och undersöka BDS: s inverkan på de europeiska gemenskaperna, eventuellt under kommissionär Vera Jurova (rättvisa, konsumenter och jämställdhet).

2. Utfärda ett meddelande till alla medlemsstater:
Be dem att övervaka BDS-supporters verksamhet och vidta ytterligare rättsliga åtgärder i linje med rådets rambeslut från november 2008 att "rasism och främlingsfientlighet utgör direkta brott mot principerna om frihet, demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och rättsstatsprincipen "och  vidta åtgärder för att bestraffa följande, avsiktliga, beteende:
Offentligt uppmuntrande till våld eller hat riktat mot en grupp personer eller en medlem i en sådan grupp definierad av ras, färg, religiöst eller etniskt ursprung

3. Förhindra att skattebetalarnas EU-pengar finansiera varje entitet som kräver en bojkott från staten Israel

4. Utfärda ett meddelande om BDS-supporters tillgång till EU-institutionerna och en ansvarsfriskrivning för organisationer eller enheter som kräver en bojkott av Israel.
 
Det europeiska politiska ledarskapet, liksom EU: s beslutsfattare, borde verkligen "vidta ytterligare åtgärder för att skydda lönsamheten för tvåstatslösningen." De borde inte under några omständigheter tillåta att deras politik missbrukas, och slutligen missbrukas av BDS aktivister som arbetar under förevändning av yttrandefrihet.
 
Ovanstående rekommendationer skulle säkerställa att EU: s uttalade mål att få en meningsfull avkastning på sin investering skulle stöta på många fler stegar än ormar framåt längs vägen.
 
Artikeln är publicerad i Ynetnews. 

Teodora Coptil är en konsult som specialiserar sig på EU: s politik för MENA-regionen och chefen för institutionella förbindelser i Europa- Israel- Public Affairs, en brusselsbaserad icke-statlig organisation som förespråkar ett strategiskt EU-Israel-bilateralt förhållande och ansvar för EU-biståndet till den palestinska myndigheten.

Martin Blecher

25 April 2017

• israeliska araber
• utveckling

Advokaten Hannah Hatib, från den norra israelisk- arabiska staden Tamra i dag blev i tisdags den första kvinnan som kommer arbeta som domare inom shari'a domstolar efter att en kommitté som leddes av israeliska justitieminister Ayelet Shaked godkänt Hatibs nominering. Riksdagsmannen Issawi Frej, som initierade möjligheten kallade detta ett "historiskt beslut".

Hatib arbetar för närvarande som advokat och representerar även kunder i shari'a domstolar.

Shari'a domstolar avgör familjerätten inom det muslimska samhället, samtidigt som de har den unika myndigheten att diskutera äktenskapliga frågor. Shari'a domstolarna i Israel är muslimska motsvarigheten till rabinnatets, judiska domstolar.

"Detta är ett beslut med många konsekvenser rörande allt som är relaterat till att främja kvinnans status inom det arabiska samhället", säger Farij. "Vi kunde vidarebefordra beslutet  med stöd av shari'a - domstolarnas ledarskap. En annan symbol för diskriminering av arabiska kvinnor har upphört.

För att nå jämställdhet inom det israeliska samhället måste vi först garantera jämställdhet inom det arabiska samhället. Kampen mot diskriminering av arabiska kvinnor fortsätter.”

Artikeln är hämtad från Times of Israel 

Martin Blecher

23 April 2017

• antisemitism
• Förenta Nationerna

FN: s generalsekreterare Antonio Guterres lovade att vidta åtgärder för att avsluta antisemitismen och kallade förnekandet av Israels rätt att existera en modern form av anti-judisk hat.

Vid ett tal, i söndags kväll, i samband med judiska världskongressens plenarsammanträde i New York, sade Guterres att han inte kunde kontrollera alla uttryck av fördomar mot Israel i FN. Men han sa att Israel har rätt att bli behandlad som vilken annan medlemsstat som helst.


"En modern form av antisemitism är förnekandet av Israels rätt att existera," sade Guterres. "Som FN: s generalsekreterare kan jag säga att staten Israel måste behandlas som någon annan stat, med exakt samma regler."

Israels, och amerikanska tjänstemän, tillsammans med Israels anhängare, har länge anklagat Förenta nationerna för’ fördomar mot Israel. Enligt U.N. Watch, en pro-israelisk grupp, som övervakar det internationella organet, fördömde FN: s generalförsamling Israel 20 gånger 2016, jämfört med sex fördömanden mot resten av världen tillsammans.


Men Guterres betonade att vikten av att behandla landet rättvist, betyder inte att han alltid kommer att vara överens med alla beslut, och regeringsståndpunkter, som fattas av någon regering som sitter i Israel" men tillade  "den absoluta obestridliga rätten att Israel ska existera, och att leva i fred och säkerhet med sina grannar. "Han förespråkade också för  inrättandet av en palestinsk stat.

"Ni kan vara helt säkra på att jag som FN: s generalsekreterare kommer att stå i förgrunden i kampen mot antisemitism, och säkerställa så att FN kan vidta alla möjliga åtgärder för att antisemitism skall fördömas, och om möjligt utrotas från jordens yta ", sa Guterreres
 
Följande text är ett kortare utdrag. Artikeln i sin helhet går att läsa via Jewish Telegraph Agency

Martin Blecher

21 April 2017

Fatah ledare:

"Fram till denna dag erkänner Fatah inte Israel"

Hamas ledare:

"Våra principer säger att vårt land är hela Palestina, inklusive det land som är under ockupation (dvs Israel)"

Pratet om att skapa en stat på Västbanken och Gaza:

"Är ett taktiskt steg"

Fatah, som presenterar sig internationellt som den måttliga palestinska fraktionen, erkänner inte alls Israel, och döljer inte ens denna ideologi.

Palestinian Media Watch har tidigare rapporterat att palestinska myndighetens ordförande Mahmoud Abbas  har betonat att Fatah och Hamas är överens om alla viktiga frågor:

Via den officiella palestinska myndighetens teve betonar Fatah- ledaren, tillika kommissionären för statskassan, och ekonomin, Muhammad Shtayyeh offentligt Fatahs vägran att erkänna Israel.

"The Fatah Movement never demanded that Hamas recognize Israel. To this moment, Fatah does not recognize Israel. The topic of recognition of Israel has not been raised in any of Fatah's conferences."

[Official PA TV, Topic of the Day, March 26, 2017]

Mahmoud Abbas: "Det finns ingen motsättning mellan oss [Fatah och Hamas]: Om tro? Ingen! Om politik? Ingen! Om motstånd? Ingen!"

[Officiell PA-TV 31 december 2009]

Abbas rådgivare för religiösa angelägenheter har betonat att, förutom att Fatah förnekar Israels rätt att existera, överensstämmer Fatah med Hamas att islam "förbjuder" palestinierna från att acceptera Israels existens i några gränser, på "till och med millimeter" av land:

Mahmoud Al-Habbash, Abbas rådgivare och chef för shari'ah domstolar: "Enligt islamisk shari'ah lag är hela landet Palestina waqf (dvs en oförlåtlig religiös begåvning i islamisk lag) och är välsignat land, och det är förbjudet att sälja, skänka ägande, eller underlätta ockupationen av en millimeter av det. "

[Officiell PA dagligen, Al-Hayat Al-Jadida, 22 oktober 2014]

Abbas rådgivare för religiösa angelägenheter använde nästan samma ord som framgår av Hamas nuvarande stadga, artikel 11:

"Den islamiska motståndsrörelsen [Hamas] anser att palestinens land är en islamisk waqf helgad till framtida muslimska generationer fram till domdagen. Den eller någon del av den ska inte slösas bort: den eller någon del av den borde inte Ge upp. "

Denna ideologi upprepades av officiell PA-TV förra året av en annan religiös ledare, chefen för Waqfs Al-Aqsa-akademin för arv och antikviteter Najeh Bakirat, som sa:

"Varje jordkorn i Palestina är vårt ... Haifa och Jaffa och Acre (det vill säga, alla är städer i Israel). Varje jordkorn i Palestina är en del av det välsignade Palestina och det heliga Palestina som är en waqf . Därför är det förbjudet att avstå ett enda korn av sin jord. "

[Officiell PA-TV, Palestina i Koranen, 11 juni 2016]

Artikeln är hämtad från Palestinian Media Watch 

Martin Blecher

19 April 2017

"Jag säger till er här, våra kristna bröder i Jerusalem, våra tankar är med er under denna svåra tid," sade den israeliske presidenten Reuven Rivlin.

President Rivlin besökte Latinpatriarkatet i Jerusalem för att hedra påsken.

Han beskrev de kristnas öde Mellanöstern som "en vanära mot mänskligheten" under ett möte med överhuvudet för det latinska patriarkatet i Jerusalem och den grekisk-ortodoxa patriarken.

Presidenten noterade de senaste terroristattackerna mot koptiska kristna i Egypten samt förföljelsen av syriska kristna av ISIS och av andra extremistiska islamistiska grupper och sade att Israel skulle fortsätta att skydda sin kristna befolkning. 

""Alla har vi sett bilderna från Syrien; Jag besökte några av de skadade som behandlades på israeliska sjukhus. Vad som händer där mot det kristna samhället - och mot hela landet - är en vanära mot hela mänskligheten. "

Rivlin sa att det judiska folket "vet bättre än någon annan vad det innebär att be i rädsla och drabbas av terrorism" och lovade att Israel skulle "skydda ens religionsfrihet, den personliga säkerheten och säkerheten för era heliga platser".

Ärkebiskop Pierbattista Pizzaballa, som för närvarande tjänar som den apostoliska administratören av det latinska patriarkatet, en interimistisk position, tackade Rivlin för dennas stöd.

Han noterade dock att Israel också drabbats av anti-kristna attacker, såsom brandattack mot kyrkan i Galileen, och nämnde Rivlins solidaritetsbesök med platsen.

Pizzaballa sa att kristna var en kritisk del av landet och i Jerusalem. De utgör "en integrerad del av stadens identitet, utan vilken Jerusalem inte kunde vara densamma".

Grekisk-ortodoxa patriarken Theophilos III instämde med detta och kallade Jerusalem en plats som "omfamnar en multireligiös och multietnisk mosaik" och sade att staden skulle kunna vara ett exempel på "harmonisk samexistens och en syntes av traditioner och civilisationer.” 

Martin Blecher

18 April 2017

• Assymetrisk krigsföring
• Sverige och Israel
• Gaza

I onsdags 12/4 skrev jag på SvD debatt med utgångspunkt från mitt forskningsområde Israel-Palestinakonflikten ett inlägg under rubriken ”Sverige kan lära sig av Israels erfarenheter”. Sedan publiceringen har artikeln fått två repliker på SvD Debatt. Den första, från Robin Bankel, har som bärande argument att min artikel ger en ”onyanserad bild av terrorismernas (sic!) orsaker”.

I själva verket berör min artikel inte alls denna jättefråga, mer än att kort beskriva hur den ”folkliga terrorismen” mot Israel sett ut under de senaste 18 månaderna.

Argumentet som Bankel sedan för fram att Hizbollah och Hamas är skapade, direkt eller indirekt, av Israels militära ockupationer är sant. Argumentet att dessa grupper skulle avveckla sig själva när ockupationerna upphör är inte sant. Detta enkla och självklara resonemang visar att konflikterna med Israel innehåller långt fler aspekter än bara de territoriella. Låt mig också säga att jag är väl medveten om att flera ledande auktoriteter fortfarande betraktar Gaza som ockuperat, givet Israels fortsatta, direkta och indirekta, kontroll över området, samt att Israel fortfarande ockuperar Shebaagårdarna från Libanon eller Syrien (öppet för tolkningar här). Allt detta till trots, Israels unilaterala tillbakadraganden från Libanon 2000 och Gaza 2005 var strategiskt korrekta beslut. Israel är mycket säkrare och starkare utan Gaza än med Gaza, mycket säkrare och starkare utan säkerhetszonen i Libanon än med den. Samma grundläggande logik gäller för Israels ockupation av Västbanken, om än med fler förbehåll och större komplexitet. Valalternativen för de inblandande aktörerna i konflikterna i regionen handlar sällan om att välja de bästa bitarna från smörgåsbordet, utan istället oftare om att välja dåliga alternativ framför än värre.

Anders Persson svarar på Robin Bankels artikel "Vad är det Sverige ska lära av Israel?  

samt Nina Grens "Nej Sverige bör inte lära av Israel"

Martin Blecher

13 April 2017

• UNRWA

 Föreslagna ändringar av läroböcker av FN-organet, välkomnas av Israel, enligt uppgift, bland annat reviderade kartor, en ’balanserad representation i Jerusalem,’ och utskickande av meddelanden som ses som hets.

 
Utbildningsministeriet hos den palestinska myndigheten meddelade på torsdagen att man avbrytet förbindelserna med FN: s hjälporganisation (UNRWA) över planer från organet över att reformera sin läroplan.
Det palestinska ministeriet säger i ett uttalande publicerat på sin officiella webbplats, att det som kallas för eventuella revideringar av läroplanen är en ”skymf mot det palestinska folket, dess historia och kamp,” och sade att brytandet med UNRWA skulle fortsätta tills FN-organets ”positioner korrigeras.”
 
UNRWA har över 312 000 studenter i sina skolor över hela Västbanken och i östra Jerusalem (motsvarande 50.000) och Gazaremsan (262.000).
 
FN-organet har inte formellt publicerat några planer på att ändra sin läroplan, men läckor till den arabiska pressen om eventuella förändringar har lett till upprördhet under de senaste veckorna i Gaza och på Västbanken.
 
Ändringarna, enligt arabiska medierapporter, inkluderar revideringar av kartor över Palestina, för att utesluta hänvisningar till städer i Israel som palestinska städer, en praxis många studier av palestinska läroböcker har refererat som ”uppvigling.” Andra förändringar som rapporterades var att tona ner beröm för palestinska fångar och förbättra Israels image.
Enligt en rapport från COGAT, det israeliska försvarsdepartementets myndighet som ansvarar för civila angelägenheter på Västbanken och Gaza, är en del av reformen till UNRWA läroplanen ” en balanserad representation av Jerusalem som har religiös betydelse för de tre stora monoteistiska religionerna ( islam, kristendom och judendom) och att nämna att muslimska troende har tillgång till de heliga platserna.”
”UNRWA har dessutom försökt att ändra läroböcker i de fall där innehållet visade könsfördomar, saknade objektivitet och hetsade till våld mot Israel”
Den israeliska regeringen, US State Department, och oberoende organisationer har under många år anklagat det palestinska utbildningssystemet, inklusive UNRWA:s skolor, att utbilda palestinska barn i att hata Israel och stödja våld.
 
COGAT lovprisade de föreslagna ändringarna som ett försök ” att skapa en balanserad, positiv läroplan med universella värden fri från våld och uppvigling.”
En företrädare för den palestinska myndighetens utbildningsministeriet vägrade att tala med The Times of Israel.
”Snedvridning av den palestinska läroplanen är en uppenbar kränkning av lagarna i värdlandet, och varje förändring, varje bokstav för att blidka någon part är ett svek mot den palestinska berättelsen och rätten till det palestinska folket under ockupation för att bevara sin identitet och kamp” sade palestinska myndighetens ministerie i ett uttalande förra torsdagen.

Chris Gunness, talesman för UNRWA, skrev i ett uttalande till The Times of Israel att FN-organet ”har arbetat med PA i flera år och har en lång meritlista som en partner att lära barn i en mycket komplex miljö.”
 
”UNRWA skolor följer läroplanen för värdmyndigheten, en praxis som överenskommits 1954 med stöd av Unesco och, bekräftad, efter Osloavtalet.
 
Det är UNRWA policy att granska och i förekommande fall berika officiella PA- läroböcker, läroplaner och andra läromedel som används i UNRWA: s skolor för att säkerställa att FN: s värderingar och principer” löd ett uttalande från UNRWA.
 
En rapport som publicerades tidigare denna månad av Institutet för övervakning av fred och kulturell tolerans inom skolutbildningen (IMPACT-SE) menade på att grundskolan i 2016-2017 års läroplan i PA ”lär eleverna att vara martyrer, demoniserar och förnekar existensen av Israel och fokuserar på en 'återgång' till en uteslutande palestinska hemland.”

Artikeln har publicerats av The Times of Israel

Martin Blecher

04 April 2017

• Europa