"Visst kom Israel till som en konsekvens av Förintelsen?”

"Har judarna någon koppling till Jerusalem?"

"Vad betyder det att Israel ser sig som en judisk stat?"

 

Nog har du, som är intresserad av Israel och dess grannar, funderat på dessa frågor. Du har också funderat över andra, bredare, frågor. Här listar vi de vanligaste påståenden och frågor om Israel.

Frågorna är indelade i de olika kategorierna:

  • Israels historia
  • Israel och Palestina och konfliktens kärnfrågor
  • Internationalism
  • Avlegitimisering, dubbel standard och antisemitism
  • Varför stödja Israel?

Det finns ett ställe på jorden där vi inte är flyktingar, inte immigranter utan där vi återvänder hem – landet Israel, Hanna Szenes, (1921-1944)

 

 Israels historia 

 Hur långt bakåt sträcker sig judarnas anknytning till landet Israel?

Historiker menar att den judiska anknytningen till Israel sträcker sig tillbaka till 1700 f.Kr. Under tiden mellan 1000-talet och 600-talet före Kristus har judarna ett självständigt styre.

Efter att det andra templet i Jerusalem förstörs av romarna år 70 e.Kr. och de flesta judarna tvingades i exil finns det fortfarande kvar en judisk majoritet i landet fram till cirka 500 e.Kr.

Judarna är ett av få folk, som haft något som liknar en nationalstat i Mellanöstern. Det var under kungarna Saul, David och Salomo och deras efterföljare, mellan cirka 1000 och 600 före Kristus. 
 
Judar har alltid levt, och sökt sig, till Israel. Talmud, sammanfattningen av den rabbinska judendomen sammanställde första gången några hundra år efter Kristus. Det arbetet utförs i Galileen.
 
Gamla testamentet förses med vokaltecken mellan 600 och 1000-talet i Tiberias.
Under 600-talet revolterar judar och perser mot Öst-rom. Judar är nu en stor befolkningsgrupp som slåss mot olika erövringsfolk.
 
Judeförföljelser har alltid varit som värst i Europa. Korsfarartiden blir också fruktansvärd för judar som lever i sitt hemland. När korsriddare intar Jerusalem 1099 tar 6000 judar tillflykt i en synagoga. Erövrarna tänder eld på helgedomen och samtliga bränns inne.
När korsriddarna besegras får judarna det lättare igen. Rabbiner och i synnerhet ortodoxa judar söker sig åter till Israel. 
Under 1500-talet utvecklas Safed till ett andligt centrum.

Under årtusenden styr olika stormakter landet (assyrier, babylonier, perser, greker, romarna, arabiska härskare och turkar).

Judarna fördrivs men fortfarande lever stora grupper kvar. Många judar i exil försöker hela tiden att återvända och bosätta sig i landet.

Varför Israel?

Judar har levt bland alla världens länder. Under fyra tusen år har de endast levt som fria, självstyrande folk i landet Israel. Endast i Israel kan de konstruera, om de vill, jordbruk, medicinskt system och ekonomisk infrastruktur utifrån Torahn (judarnas heligaste skrift).

Endast i Israel kan judar prata biblisk hebreiska som vardagligt språk. Bara i Israel kan man leva utifrån judisk tideräkning utifrån judiskt kalendarium som följer det judiska årets olika cykler.

Sammanlänkandet mellan det judiska folket och att bosätta sig i landet Israel är så viktigt att judiska skrifter uttryckligen menar att " det är att föredra att bo i öknen i landet Israel framför palatsen i diasporan."

I Talmud * står det att " man ska alltid bo i landet Israel, även i en stad där majoriteten av de boendes är avgudadyrkare och inte utanför landet Israel, även i en stad där majoriteten är judar. För att alla de som bor i Israel efterliknar den som har en G-D, och alla de som bor utanför landet Israel efterliknar den som inte har någon G-D.”

Om en make vill flytta från Diasporan till landet Israel ska hans hustru vara förpliktigad till att flytta med. (Det gäller även när flyttandet involverar lämnandet av trivsamma omgivningar framför motsatt förhållande).

När en make önskar sig att flytta till landet Israel och hans hustru inte önskar göra det må han skilja sig utan att betala äktenskapsavgift. Om hustrun önskar att flytta till landet Israel och maken inte önskar göra så, måste han skilja sig från henne och betala äktenskapsavgift (därmed tillåta hustrun att flytta till Israel).

Även (när det är nödvändigt att lämna) ett område bebott av en majoritet som är judar mot ett område bebott av icke judar ska man flytta till landet Israel.

Man ska inte lämna landet Israel för diasporan, även om flytten leder till att man flyttar från en otrivsam till trivsam miljö, och även om det bidrar till att man flyttar från ett område bebott av en majoritet icke judar till ett område bebott av en majoritet med judar. 

*Talmud är judarnas stora efterbibliska skriftsamlingar. Här finns bland annat stadgar, lagdiskussioner och skriftutläggningar. Samtliga auktoriteter som åberopas i Talmud levde före år 500 efter Kristus.

 

Är Israel en kolonialmakt?

Nej. Länder som Storbritannien, Frankrike, Holland och Spanien har handel och militära mål som syfte med respektive lands imperialism.

Judiska flyktingars öde är mer jämförbart med amerikaner som lämnade England på grund av religiöst förtryck.

Judarna kommer till Palestina i flykt från pogromer. Man flyr från religiös, politisk och social diskriminering. 

Judarna är utsatta för förintelser (i plural) både av romarna då nästan hela den judiska civilisationen utplånas, spanska inkvisitionen och av Nazi-Tyskland.

Landet de kultiverar tas inte ifrån dess rättmätiga ägare genom våld. Marken konfiskeras inte genom kolonial lag. Landet judarna strävar efter att kultivera är heller inte rikt på naturresurser som olja eller guld eller strategiskt positionerade handelsvägar.

”I mer än 1600 år var judarna den största bofasta befolkning i (vad romarna senare kallade) Palestina.”

Trots upprepade försök från romare, korsfarare och muslimer att försöka tömma Palestina på judar lyckas judar att fortsätta leva och arbeta i heliga städer, främst i Jerusalem, Safed, Tiberias och Hebron. Judiska samfund finns också i Gaza, Rafah, Ashkelon, Cesarea, Jaffa, Acre och Jeriko.

Brittiska Survey of Palestine kartlägger landet mellan december 1945 och januari 1946. Det man kommer fram till är att judar äger 8,6 procent av det område som utgör Israel. Araber som stannade i Israel äger 3,3 procent. Mer än 70 procent är statlig egendom som lagligt övergår från brittiska mandatregeringen till dess efterföljare Israel.

 

I Sverige har politiska partier sjungit sånger och demonstrerat med slagorden ”Krossa sionismen”. Politiker har velat jämställa sionism med rasism. Men vad är sionism? Är det en ideologi som är enhetlig?

Till skillnad från många andra länders nationalism representerar sionismen olika strömningar av idéer och tankar.

Flera personligheter kommer att forma sionismen.

 Theodor Herzl är en av flera pionjärer. Herzl primära mål med bildandet av den judiska staten är att slippa förföljelse. Han skriver också att: Sionism är ett återvändande till judiskhet även före återvändande till ett judiskt land

Herzl ställer sig retoriskt frågan: Kan vi hoppas på bättre dagar?” 

Nationerna inom vilka judar lever inom är öppet eller diskret antisemitiska. Det vanliga folket har inte, och kan inte, ha någon historisk förståelse. De vet inte att synderna från medeltiden nu hemsöker nationerna i Europa. Vi är vad ghettot gjorde oss.

Vi har uppnått framgång i finans för att medeltida tillstånd drev oss till det. Vi är återigen indragna till finans, nu på börsmarknaden genom att bli uteslutna från andra ekonomiska aktiviteter.

Theodor Herzls pamflett, Judestaten, är tänkt för honom att öppna upp till allmän diskussion.

Herzl är en av många med funderingar på det sionistiska projektet.

Sionismen som idé tar sig uttryck i flera former. Arbetarsionismen, revisionismen, kultursionismen och religiös sionism. Trädet med många grenar.

 

 

Arbetarsionismen kännetecknas av en social gemenskap som främst tar sig uttryck i kollektivism. Fokus ligger på att producera frukt, grönsaker och livsmedel både till sig själva och det gemensamma kollektiv man vistades, och ofta, bor i. På ett sätt är det en omställning. Judar har förbjudits att äga mark i flera europeiska länder. Nu ska man vara som sina jämlikar. Med detta finns också en längtan och ambition att få erkännande som judar. Anhängare av arbetarsionismen anser att fokus borde ligga på kärleken till marken, brukande av jord och det gemensamma. Det finns förhoppningar om att skiljelinjer, religiös icke religiös, ska suddas ut. En ny värld förskonad från antisemitism ska skapas.

Revisionismen är en annan inriktning inom sionismen. Den tar sin början som en kritik mot arbetarsionismens strategi mot britterna. 

Revisionisterna vill, liksom arbetarsionismen, forma en ny sorts jude. Medan fokus för arbetarsionisterna ligger på kollektivet, självförsörjande och jordbruk ser revisionismen behovet av en stolt, stark, muskulös jude. Namnet revisionismen kommer i från att man vill att sionisterna ska revidera relationen med britterna. Man känner sig svikna av britterna på flera plan. Främst är man av åsikten att britterna backar från åtagandet av ett judiskt nationalhem som ska omfatta stora landytor.

Revisionisterna ser ett egenvärde av att sätta upp en judisk legion som skulle ingå i den brittiska armén. Det inträffar också 1917.  Under 1920-talet försämras relationerna till britterna. Britterna begränsar bland annat judisk invandring samtidigt som man låter arabisk invandring vara obegränsad.

Både arbetarsionismen och revisionismen ser framför sig en egen judisk stat. Det som skiljer sig är hur man ser på strategi. Revisionisterna menar att arbetarsocialismen inte tar tillräckligt stor plats. Man riktar in sig på att försvara sig mot angrepp istället för att attackera. För att sätta sig hos respekt hos araberna borde man istället vara mer offensiva. 

Kultursionismen kommer att utgöra kanske den starkaste motståndaren till det judiska nationalprojektet. Andra delar av den sionistiska rörelsen anser att syfte är att rädda judarna från förföljelse. Den kultursionistiska rörelsen sätter det som sin prioritet i att rädda judendomen. Man menar att det är den judiska kulturen, hebreiskan och judiska traditioner som är grundbulten i den judiska statsbildningen.

Kultursionismen strävar efter att Israel ska vara ett moraliskt föredöme. Genom sitt handlande ska man få resten av världen att bli bättre. En kritik mot kultursionismen i detta avseende är att hur denna utveckling skulle ske var vagt uttryckt.

I den tidsanda då kultursionismen växer fram är inte judar längre åtskilda från andra folk som man varit tidigare. Judisk identitet utmanas nu inifrån och utifrån. Denna rörelse inom sionismen menar att det handlar mer om bejakelse av identiteten än frigörelse. Respekt kommer genom att du är sann mot dig själv.

Palestina anses vara platsen för att förverkliga deras tankar och idéer. Ett andligt centrum att inspireras av skapas endast genom att återvända till den historiska marken, uttrycka sig på det historiska språket och leva ett judiskt etiskt liv.

En av antisemitismens orsaker är avsaknaden efter stolthet för den egna kulturen. En pånyttfödelse ska få judar runt om i världen att respektera sig själv och därmed vinna respekten hos omvärlden.

Man är motståndare till Theodor Herzls syn på vad en stat har för mening. Kultursionisterna menar att en stat likt det Herzl förespråkar kommer vara alltför fixerad av materiella ting och makt. En sådan stat är hinder för att väcka judarnas självmedvetenhet.

En annan inriktning inom sionismen är den religiösa. Religiös sionism hamnar dock i bakgrunden av arbetarsionisterna och revisionisterna.

Religiös sionism brottas länge med tankar om Israels bildande. Kan staten Israel bildas av sekulära? Man slits mellan att stå med ena benet i den moderna världen och det andra i den religiösa. Sekulära sionister vill ha ett land för judar. De religiösa sionisterna vill ha ett judiskt land. 

Den religiösa sionismen utgör inledningsvis inte en stor del av Israels befolkning. Man är inte heller stora som politisk gruppering. Dock är man tillräckligt stora och inflytelserika för att utveckla ett eget utbildningssystem som existerar parallell med det sekulära. Denna ordning existerar än idag. De få försök som har gjorts för att få ortodoxa judar att läsa vissa kärnämnen har genomförts av en regeringskoalition för att i nästa regeringskoalition återställa parallella utbildningssystem.

Har Israels bildande stöd av folkrätten?

Ja. I samband med att det ottomanska riket kollapsar skapas förutsättningar för en ny värld, med nya och nygamla statsbildningar. De sionistiska ledarna är väldigt tidiga med att söka tydligt internationellt stöd för återetablerandet av ett judiskt nationalhem i vad som då går under namnet Palestina.

Denna förpliktelse upptas i San Remo resolutionen som antas av Nationernas Förbund 24 juli 1922. Nationernas Förbund är Förenta Nationernas föregångare.

Palestinamandatet erkänner den absoluta rätten för det judiska folket att återuppbygga sitt nationalhem i Palestina. Det nationella hemmet som existerat i bibliska tider ska återbyggas. Detta är unikt för Palestinamandatet. I jämförelse med mandatet för andra stater, som Mesopotamien (Irak) och Syrien som skapar rättigheter för befolkning redan boendes inom mandatet.

 

Nära 80 procent av det som Nationernas Förbund definierar som det historiska Palestina och det judiska nationalhemmet avskiljs dessutom 1922 av engelsmännen och tilldelas Jordanien (Transjordanien). Storbritanniens beslut att göra Jordanien självständigt förändrar inte den jordanska majoritetens palestinska härkomst eller suddar inte förbindelserna mellan de transjordanska Palestina och området väster om Jordanfloden.

Som konsekvens är Israels grannar idag ett resultat av bestämmelser och mandat från Nationernas Förbund. Samma internationella bestämmelser och mandat som Israels återetablerande härstammar från.

Är Israels bildande ett resultat av Förintelsen?

Nej. När staten Israel utropades finns redan stadsliknande organisation, Jewish Agency, som fungerar som provisorisk regering, vilket också erkänns som representant för det judiskt nationella projektet.

Jewish Agency uppstår, främst, som en följd av det judiska samhälle - Yishuv (på hebreiska) som växer fram i dåvarande Palestina.

Civilsamhället är välutvecklat. Det finns israeliska fackförbund, sjukhus och universitet. Judar börjar köpa mark i Palestina.

Före första världskriget är området en del av det ottomanska imperiet. Under första världskriget erövras territoriet av britterna. 

År 1917 meddelar Storbritanniens utrikesminister Lord Balfour att den brittiska regeringen planerar att medverka till återskapandet av ett judiskt hemland i Palestina.

Balfourdeklarationens löfte om ett judiskt nationalhem ingår i uppdraget som Nationernas Förbund ger britterna 1922. Uppdraget är att förvalta området Palestina.

Nationernas Förbundets mandat erkänner det judiska folkets historiska koppling till Palestina och skälen för att återupprätta sitt nationella hem i det området. Både det faktum att det judiska folkets historiska koppling till området erkänns och innebörden av ordet återupprättande är tydliga belägg på att världssamfundet ser att det judiska folket har en moralisk och historisk rätt till egen stat.

Världssamfundet accepterar därmed idén på ett judiskt hemland, drygt tio år före nazisterna tar makten i Tyskland.

 Var härstammar namnet Palestina från?

Namnet Judéen ändras till Syria-Palestina av romarna.

Palestina är ett ord som kommer från hebreiskans pelishtim. Pelishtim är översättning av ordet filistéer. Ett folkslag som inte har funnits på 500 år men varit svurna fiender till judarna.

Under det ottomanska riket är inte Palestina någon sammanhållen enhet. Olika distrikt fick olika namn.

År 1898 översatte nasarén Khalīl Baydas

  En beskrivning av det heliga landet från ryska till arabiska. "De arabiska geografiböckerna om ämnet var otillräckliga". "Folket i Palestina behövde en geografibok om sitt land." Som Baydas förklarade var boken "en beskrivning av Palestinas land", och hänvisade till Palestinas folk som palestinier på flera ställen. "

Vid sekelskiftet föddes den palestinska bonden. Begreppet palestinier sprids snabbt under 1900-talets första decennium. Fortast sprids det i nyhetstidningar.

Fyra teman präglar diskussionerna om palestiniern i inhemsk press:

Sionism

Ortodox renässans

Migration

Den arabiska offentliga sfären.

Judar som föddes i vad som kallades Palestina av det brittiska mandat omfattades i juridisk mening också av namnet och termen palestinier. Israels första kvinnliga premiärminister, Golda Meir, pratar 1970 om att hon från 1921-1948 hade ett palestinskt pass.