LÄNGE LEVE ORDET! Som utställare på bokmässan i Göteborg får vi ett elegant rött band med dessa ord. Vi ges pamfletter med budskap om att den internationella avdelningen Globala Torget är en myllrande mötesplats för alla som intresserar sig för vår omvärld. Beklagligt nog lever Globala Torget inte upp till sin egen självbild.

Vänskapsförbundet Sverige – Israel utsattes för Cancel Culture under gårdagen. Det borde vara fullständigt otänkbart i Sverige - synnerhet från representanter som säger sig värna om det fria ordet.

Från det Globala Torget har arrangörerna under flera månaders tid varit tydliga:
De har varit positiva till att arrangera en debatt mellan Vänskapsförbundet Sverige-Israel och organisationer som representerar en annan syn på situationen i Mellanöstern.
Från vår sida har vi hela tiden välkomnat en debatt.

Onsdagen den 21 september tackade den israeliska organisationen B’tselem ja till att delta i en debatt om tillståndet i Israel och Palestina.   

Igår nås B’tselem av beskedet att de ska debattera mot en annan israelisk organisation på det Globala Torget – den mycket seriösa och aktiva NGO Monitor.

Två timmar senare nås vi av beskedet från Globala Torget att NGO Monitor inte ges tillstånd av arrangörerna att varken gå upp på scenen för att hålla en föreläsning eller att debattera mot den andra israeliska organisationen.

Att en organisation stängs av från att debattera en annan organisation är en sak. Båda parter måste vara överens om regler och förutsättningar.
Att de ansvariga för Globala Torget däremot förvägrar representanter från en demokrati att framföra åsikter, som man kan hålla med om eller välja att inte hålla med om, är ytterst uppseendeväckande.

Står Globala Torget verkligen upp för det fria ordet?

Eller är det fria ordet bara reserverat för somliga?

Få förväntar sig att bokmässan ska vara en del av problemet när det gäller kampen för yttrandefriheten i vårt land. Det fria ordet behöver fler vänner – inte färre.
 
Mats Fält
Vice ordförande
Vänskapsförbundet Sverige-Israel
Telefon: 073-595 34 16
Epost: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Följande text skickades ut som pressmeddelande under fredagen


Det är många i vårt land som ber och hoppas att slutet nalkas för den ökenvandring man kan tala om i ­relationerna mellan Svenska kyrkan och den judiska staten.

Kyrkans historia visavi det judiska folket har varit skiftande, ibland mycket mörk. Det började med myterna om judar som gudsmördare. Och det finns ett visst fog för påståendet att utan den antisemitism som genomsyrade stora delar av kyrkan ­genom historien kunde marken aldrig ha beretts för att förintelsen skulle kunna ske. Och det må vara till kyrkans eviga skam att nazister vid Nürnbergrätte­gången kunde citera Martin Luther till försvar för sina gärningar.

Dock har det genom kyrkans historia alltid funnits männi­skor med stor kärlek till våra ”judiska syskon i tron”, som en ung präst nyligen uttryckte det. Och de är inte få som har försökt och försöker göra en ände på den långvariga skilsmässa och djupa klyfta av misstro som funnits mellan de två broderfolken.

I en tid då kyrkan, inte minst med tanke på sin historia, verkligen borde lägga sig vinn om att tala och agera med rättfärdighet mot det judiska folket – och mot deras land – lade vissa grupper sig an med en magistral attityd och mätte den judiska staten med helt andra måttstockar än deras grannländer som faktiskt försökte förgöra den. Man silade israeliska mygg och svalde arabiska kameler. Och man hade även andra måttstockar för den judiska staten jämfört med oss själva.

Tragiskt nog fick denna syn genomslag i våra kyrkor, i vissa frikyrkor men kanske särskilt inom Svenska kyrkan, i takt med en allt ökande politisering av dess institutioner. Detta har yttrat sig i en rad politiska aktioner, varav den senaste och kanske mest skandalösa var försöket att stämpla den judiska staten som en apartheidstat. Dock är inte denna syn representativ – och har aldrig varit det – för kyrkfolket i stort. Inte heller för den nya generation präster som kommit på ­senare år.

Jag har själv till min glädje kunnat märka en ny ton, där man i predikningar och skrift tar kraftigt avstånd från ersättningsteologin och den antisemitism denna i förlängningen har banat väg för. Det är många i vårt land som ber och hoppas att slutet nalkas för den ökenvandring man kan tala om i ­relationerna mellan Svenska kyrkan och den judiska staten. Vi kan skönja tecken på det.

Hoppet, också för Svenska kyrkans framtid, är att vi under kommande år ska få se en kyrka som gör upp med den politisering som delvis hållit den fången, och slår in på en kurs där skilsmässan mellan de två broderfolken ska få ett slut, och där vi tillsammans med förväntan inväntar den Messias som till slut ska förena allt och alla i sig.

Bengt-Ove Andersson 
kyrkvärd i Malma församling, tidigare generalsekreterare i Vänskapsförbundet Sverige-Israel

Artikeln publicerades i Kyrkans Tidning den 14 september. Ett tack riktas till Bengt- Ove Andersson som gett tillstånd till att artikeln publiceras här.
 

 

Tre månader efter att den palestinsk-amerikanska journalisten Shireen Abu Akleh dödades i Jenin har Israel gått ut med information om att hon sannolikt dödades av israelisk eld.
De israeliska försvarsstyrkorna (IDF) uttalade sig under måndagen: ” Det är hög sannolikhet att Shireen oavsiktligt träffades av de israeliska försvarsstyrkornas vapeneld som avfyrades mot misstänkta identifierade som beväpnade palestinska milismän, under eldväxling där livshotande, utbredda, urskillningslösa skott avfyrades mot IDF-soldater.”

Kommittén för att skydda journalister ansåg att Israels undersökning var otillräcklig samt att slutsatsen om skuld kom för sent.

Två saker sticker ut i efterspelet kring Shireen Abu Aklehs död.

1). Vad som händer i Israel och i de palestinska territorierna kommer alltid att bevakas hårdare, ställas andra krav på/mot än andra konflikthärdar. Enligt International Federation of Journalists har 2.658 journalister dödats mellan 1990 och 2020 när man har rapporterat i krigszoner.

Svenska journalistförbundet ställde sig bakom en anmälan om krigsbrott som Internationella Journalistfederationen gjort till Internationella brottsmålsdomstolen rörande Shireen Abu Akleh.

Det ska ställas mot bakgrund av att man teg och tillät Bernt Renauds (dödades i Ukraina) , Pierre Zakrezewskis (dödades i Ukraina), Oleksandra Kuvishinovas (dödades i Ukraina) och Danish Siddiquis (dödades i Afghanistan)  död passera obemärkt förbi.

Att det som händer i Israel och i de palestinska territorierna bevakas hårdare gör det viktigare för Israel att se över vad man kan lära sig framöver.

Det kan röra sig om annorlunda genomgång av information före man förbereder en insats. 

Israel har blivit skickliga när det kommer till precisionsattacker och att delge underrättelseinformation till de stridande vid frontlinjen. Detta är en del av IDF:s Momentum five year plan.

Israel tillhör de länder som ligger i framkant när det kommer till användande av artificiell intelligens och nya sensorer med mera för att identifiera hot och neutralisera dessa.
Samma teknologi används också för att undvika att skada civila. Israeliska soldater är vana att strida i urbana miljöer.
Landet har utvecklat långgående teknologi för att undvika skada civila I dessa komplexa stridsområden. 
Konkret exempel på detta är inte bara att använda teknologi som separerar vad som är ett hot mot vad som inte är ett hot. Det kan också vara teknologi som känner av ens måltavla och utifrån detta hittar rätt typ ammunition för att neutralisera målet. 
Ambitionen är att det mest precisa system ska nyttjas. När civila är i närliggande hem har en militär inte råd att pulverisera ett lägenhetskomplex för att slå ut en lägenhet där det konstant beskjuts från.
Kraven på krigsföringen ändras hela tiden.

Operationerna som genomförs av IDF genererar generellt att få civila skadas. Men vad händer när civila skadas? Målet för Israel är att inga civila ska skadas. När civila skadas bör Israel veta skyndsamt när något inte gått som planerat. Strax efter skjutningen av Shireen Abu Akleh fanns det indicier på att skotten kunde ha avlossats från Israel.

Israel är naturligtvis vaksamma, och känsliga att ta på sig ansvar. Detta främst utifrån det faktum att Israel under decennier har beskyllts för saker som palestinier begått själva (felriktade raketer, ”massakern” i Jenin 2002 etcetera).

Jag återkommer det som jag skrev inledningsvis. Som statistiken visar, från International Federation of Journalists, hamnar journalister och civila i korseld.
I fallet med Shireen Abu Akleh är det inte klarlagt om det var ett misstag som inträffade bortom protokoll. Sköt en soldat utan att titta på måltavlan? Om man sköt tillbaka mot ett uppfattat hot, vad var hotet?

Det Israel kan lära sig av är den uppdatering av information soldater får innan man går in i ett befolkat område som kan förbättra soldaternas precision och kontroll av eldgivning.  Vilka underrättelser kan ges rörande civilas närvaro och journalisters?
Journalister är civila. Det är dock sannolikt att när journalister är närvarande använder militanta dem som skydd och utnyttjar deras närvaro.
 
2) Israel slåss mot desinformation och verkar ha tagit lärdom av det
Tidigare incidenter och operationer visar på att det sprids mycket desinformation. 

Den information som inte är desinformation, utan omedveten felinformation gör också den stor skada eftersom rättelse sällan görs. När och om, en rättelse görs står den inte i proportion till uppmärksamheten den felaktiga informationen bidrog med från början.

Israel var tidigt ute med information om att eldstrider mellan israeliska soldater och palestinska militanta hade ägt rum. Man gick ut med information att Shireen Abou Akleh kunde ha träffats av israeliska soldater såväl som av kulor från andra sidan. Vidare beslöt man sig tidigt för att dels öppna en egen utredning av incidenten och att dels delge information med utomstående.
Att Israel från början var publika med att man hade tvivel om vem som sköt, och var kulorna kom ifrån, är också ett tecken på ökad medvetenhet om att Israel insett behovet av att utveckla sig på flera fronter. Men fortfarande finns saker att lära.

 

 

Den 5 september har exakt 50 år förflutit sedan massakern vid München-OS 1972, ett dåd som sände chockvågor mer än andra terrordåd eftersom det utspelades mitt i Västeuropa, framför TV-kamerorna inför en hel värld. 

Dådet utfördes av en grupp inom PLO, Svarta september, som kallade sig det till minne av inbördeskriget i Jordanien 1970. Detta ledde till att gruppen kastades ut och därefter började operera från Libanon, ett land som dittills hade kallats Mellanösterns Schweiz men som snart blev en terrorbas och ett helvete för befolkningen där. 

Att gisslantagandet mitt i OS-byn överhuvudtaget kunde äga rum hade delvis historiska skäl. Alla mindes Berlin-OS 36 år tidigare, som varit ett propagandaverktyg för nazisterna, och andra världskriget och Förintelsen låg bara ett tjugotal år tillbaka i tiden. Man ville från västtysk sida fjärma sig från alla associationer till polisstat; det skulle inte synas beväpnade vakter någonstans. Man tummade på säkerheten på ett sätt som skulle bli ödesdigert. 

Natten till den 5 september kunde alltså åtta terrorister klädda i träningskläder obehindrat ta sig in i israelernas förläggning. I sina tygväskor hade de automatvapen och granater. De yrvakna israeliska idrottarna satte sig till motvärn, och två av dem sköts ihjäl. De nio återstående i gisslan bands och misshandlades. 

Gruppen kom nu med sina krav för frisläppande av israelerna. 234 terrorister som satt fängslade i Israel skulle friges, tillsammans med Andreas Baader och Ulrike Meinhof, terrorister och ledare för Röda brigaderna som satt i fängelse i Västtyskland. 
 

Israels reaktion 

Israels reaktion, efter den inledande förfäran och chocken, var väntad. Golda Meir förklarade att Israel aldrig förhandlar med terrorister under några omständigheter, inte minst för att detta bara skulle uppmuntra till nya dåd. Man hade redan egna, tragiska erfarenheter av terrordåd på israelisk mark. 

Otroligt nog fortsatte OS-tävlingarna som om inget hänt i 12 timmar efter att den ene döde israeliske idrottaren slängts ut genom dörren av terroristerna för att visa att de menade allvar, ända tills omvärlden satte press på Internationella Olympiska Kommittén att avbryta spelen tills vidare. 

Israel, som hade elittrupper tränade just för sådana situationer, begärde av Västtyskland att få sätta in dem för att rädda sina landsmän, vilket blankt avslogs. Med tragiskt resultat. Istället skickade man fram västtyska polismän, säkert modiga men utan någon som helst erfarenhet av gisslandramer, som skulle försöka krypa ner från taket genom ventilationstrummor och eliminera terroristerna. 

Detta amatörmässiga och taffliga försök skedde inför TV-kamerorna, inte minst östtysk TV, som var positivt inställda till PLO och helt enkelt skickade bilderna vidare till dem. Efter att terroristerna hotat döda flera i gisslan direkt, avbröts försöket. 
Under tiden hade de västtyska myndigheterna försökt förhandla med terroristerna och vinna tid. Det var särskilt känsligt för Västtyskland att gisslan var judiska. Man erbjöd obegränsade penningsummor och fri lejd om gisslan frigavs. Man erbjöd även att låta högt uppsatta tyskar ta israelernas plats. Ingetdera hörsammades. 

Walter Tröger, borgmästare för OS-byn, tilläts komma in i huset för att förvissa sig om att gisslan fortfarande var vid liv. Han beskrev senare hur tagen han var av den israeliska gisslans obrutna värdighet trots att de blivit misshandlade och en av dem skjuten i axeln. De verkade ha förlikat sig med att de skulle dö. 
 

Katastrofalt fritagningsförsök 

Efter flera förhandlingsrundor krävde terroristerna att två militärhelikoptrar skulle föra dem och gisslan till en NATO-flygbas i närheten. Myndigheterna, som flög före i en tredje helikopter, hade planerat ett väpnat angrepp mot terroristerna på flygbasen. 
Ett Boeing 727 stod på startplattan, med sexton västtyska polismän inuti klädda som flygpersonal. Tanken var att övermanna de två terrorister som skulle gå ombord för att kontrollera planet, för att utplacerade prickskyttar sedan skulle kunna eliminera de övriga gisslantagarna. 

Problemet, debaclet, var att man bara trodde att terroristerna bara uppgick till fyra eller fem, eftersom man bara hade sett så många i OS-lägret. I själva verket var de åtta. Därför ställde polismännen ombord på planet in försöket utan att fråga sina överordnade, och lämnade planet. Nu fanns bara fem prickskyttar kvar som skulle försöka eliminera ett större antal, som dessutom hade tyngre vapen. 

När terroristerna fann planet tomt, insåg de att det hade varit en fälla och rusade tillbaka mot helikoptrarna. Prickskyttarna öppnade då eld. I det kaos som följde dödades två av terroristerna medan de övriga tog skydd bakom helikoptrarna. 
Den israeliska gisslan var bundna inuti helikoptrarna och gjorde desperata försök att befria sig. Man fann senare bitmärken i repen som hållit dem bundna. Myndigheterna hade underlåtit att kalla in pansarfordon i förväg, och när man nu gjorde det fastnade de i trafikstockningar och anlände först vid midnatt. 
 

Massakern 

Terroristerna måste nu ha känt att operationen hade glidit dem ur händerna. Fyra minuter över midnatt den 6 september vände sig en av dem mot gisslan och sköt mot dem med ett automatgevär från nära håll. Tre ur gisslan dog omedelbart. Sedan kastade han in en handgranat i helikoptern, och de återstående israelerna brändes till döds. 

Otroligt nog återupptogs de olympiska spelen igen efter ett uppehåll på 36 timmar. Alla återstående israeliska idrottare avbröt tävlandet och återvände till Israel. Vid minnesceremonin på olympiastadion hängde OS-flaggan och deltagarländernas flaggor på halv stång. Dock inte tio arabländers flaggor. 

Kropparna av de fem terroristerna som dödats i eldstriden sändes till Libyen, där de begravdes som krigshjältar. Den 8 september bombade israeliska plan tio PLO-baser i Syrien och Libanon som svar på massakern, varvid cirka 200 militanta dödades. 
De tre överlevande terroristerna hölls i fängelse i München i väntan på rättegång.

Den 29 oktober kapades ett passagerarplan från Lufthansa, och man hotade att spränga det om inte de tre fångna släpptes. Så skedde också. Oerhört snabbt. Och de tre terroristerna med blodet av elva israeler på händerna flögs nu till Libyen där de mottogs som hjältar och inför den samlade världsmedier höll presskonferens där de fick framställa sig som hjältar. Osmakligt är inte ordet. Det förljöds också att Västtyskland genom att släppa de tre mördarna köpte sig ett löfte från Svarta september att slippa fler terrordåd på tysk mark. 
 

Efterspel 

För Israel inskärpte massakern i München flera saker. En var att judar och israeler (fortfarande) inte är säkra i Europa. En annan var att europeiska myndigheter var hopplöst inkompetenta ifråga om att möta och besegra terrorism. En tredje var att det bara finns ett land där judiskt blod är dyrt: Israel. 

Den lättvindighet med vilken Västtyskland och Europa hade behandlat frågan om ansvarsutkrävande av terrorister med israeliskt/judiskt blod på händerna var för mycket att smälta för Israel. Golda Meir och Israels försvarskommitté gav i hemlighet Mossad i uppdrag att spåra upp och eliminera dem som låg bakom Münchenmassakern – det gällde alltså även planerare – som gick omkring fria som fågeln i Europa och annorstädes. Helt enkelt utkräva ett pris för de elva israeliska idrottarnas död, och avskräcka dem som planerade liknande attentat i framtiden. 

Två av de tre överlevande terroristerna eliminerades också av Mossad, medan den tredje var vid liv så sent som 1999. Den 9 april 1973 genomförde Mossad och IDF en gemensam operation i Beirut, där man eliminerade tre av Svarta septembers toppnamn. 

Av de som planerade Münchenattacken är Abu Doud, som hävdade att den var hans idé, den ende som sägs ha dött av naturliga orsaker. Han har i intervju sagt att attacken skedde med Yasser Arafats godkännande, och har även hävdat att Mahmoud Abbas, president för Palestinska myndigheten sedan 2005, var ansvarig för finansieringen. 
(Fyra år efter Münchenmassakern ägde ett nytt, liknade gisslandrama rum i Entebbe, Uganda. Den gången tog Israel saken i egna händer, och resultatet var den gången ett helt annat.) 

Bengt-Ove Andersson, tidigare generalsekreterare i Vänskapsförbundet Sverige-Israel 


 

Nedantill är ett kort utdrag av vad palestinsk press skriver efter Mahmoud Abbas uttalande den 16:e augusti där han förkunnade att Israel ”har utfört 50 Förintelser”.

Ledare i Palestinska myndighetens officiella dagstidning: "President Mahmoud Abbas – han är inte rädd för att säga sanningen... Sanningen är smärtsam, och den frenetiska, sionistiska, rasistiska hetskampanjen mot president Mahmoud Abbas bevisar detta."
[Al-Hayat Al-Jadida, 21 augusti 2022]

"Tyskland har bevisat att det är en wellpappsstat, fången och förslavad till den sionistiska rörelsen [genom] svaren från Tysklands förbundskansler [Olaf] Scholz, hans administration och dess politiska partier jämfört med det modiga och kloka palestinska ställningstagandet av palestinska presidenten och ledaren Mahmoud Abbas.”
[ Al-Hayat Al-Jadida, 22 augusti 2022]

Generalsekreterare för [Palestinska] folkpartiet och PLO:s verkställande kommittémedlem Bassam Al-Salehi:
"Abbas uttalanden i Tyskland, enligt vilka Israel har begått och fortfarande begår oupphörliga 'Förintelser' mot det palestinska folket, är förkroppsligandet av sanning... President Abbas uttalanden speglar alla palestiniernas ståndpunkt.”
[Ma'an, oberoende palestinsk nyhetsbyrå, 17 augusti 2022]

Medlem i det palestinska nationella rådet ( PLO:s lagstiftande organ) Dr. Muhammad Ayyash:
"Abbas uttalanden i Tyskland är sanningen... det finns ingen vaghet i dem, och ... de återspeglar [ståndpunkten för] alla palestinier."
[Ma'an, oberoende palestinsk nyhetsbyrå, 17 augusti 2022]

Abbas representant till de palestinska gemenskaperna i Europa Mahmoud Ayyash:
"Abbas uttalanden i Tyskland, enligt vilka Israel begår ständiga"Förintelser" mot det palestinska folket, är förkroppsligandet av sanningen."
[Ma'an, oberoende palestinsk nyhetsbyrå, 17 augusti 2022]

Biträdande chef för det palestinska journalistsyndikatet Dr. Tahsin Al-Astal: "Tyskarna och världen... känner fortfarande smärta över den nazistiska Förintelsen, och därför måste de känna samma smärta över den pågående Förintelsen mot det palestinska folket."
[Officiell PA-dagstidning Al-Hayat Al-Jadida, 20 augusti 2022]

Omar Hilmi Al-Ghoul, regelbunden krönikör för officiell PA-dagstidning:
"Några av de största vapnen i kriget mot sanningen, och de som producerar falska berättelser, fabricerar nyheter och vänder upp och ner på fakta, är den sionistiska mediemaskinen och Västerländska medier... ett galet angrepp på [PA] president Mahmoud Abbas, som sa sanningen... ett genomskinligt angrepp av skurkar och mobbare i sionistisk media och deras tyska och amerikanska partner och deras gelikar."
[Officiell PA-dagstidning Al-Hayat Al-Jadida, 18 augusti 2022]

Fatahs sekreterare, för deras avdelning i Ramallah, Muwaffaq Sahwil:
"De församlade kom för att betona att allt som presidenten sa i sitt tal, sina uttalanden och hans positioner representerar vårt palestinska folk."
[Officiell PA-dagstidning Al-Hayat Al-Jadida, 19 augusti 2022]

Tidigare PA-ambassadör i Grekland Marwan Emile Tubasi:
"De förnekar den sionistiska rörelsens brott, som inte var mindre avskyvärda än nazisternas brott, som vi naturligtvis fördömer. De agerar som om de glömmer bort den sionistiska rörelsens ansvar [för Förintelsen], genom att den konspirerade med nazisterna i den där historiska skurkakten, som inte bara riktades mot de fattiga judarna för att tvinga dem att migrera till Palestina som bosättare.”
[Officiell PA-dagstidning Al-Hayat Al-Jadida, 22 augusti 2022]

Fatahs informationskontor för mobiliserings- och organisationskommissionen:
"Ärade president, du har sanningen och den som har sanningen är stark, fortsätt med Allahs välsignelse med ett stillsamt hjärta, du är detta hemlands stolthet, och vi är alla bakom dig."
[Facebooksida för Fatah Commission of Information and Culture, 18 augusti 2022]

 


EU:s utrikeschef, Josep Borell, presenterade nyligen ett slutligt kompromissförslag för en återgång till det nukleära avtalet med Iran som USA drog sig ur under förre president Trump 2018.

Det nukleära avtalet, eller Joint Comprehensive Plan of Action (JCPOA). som undertecknades 2015 mellan Iran å ena sidan och USA, Ryssland, Kina, Storbritannien, Frankrike och Tyskland a andra sidan, syftade till att stävja Irans nukleära program åtminstone fram till 2030 och hindra landet från att utveckla kärnvapen i utbyte mot att de ekonomiska sanktionerna hävdes.

År 2018 drog sig Trump-administrationen ensidigt ut ur avtalet, uppmuntrad av Netanyahus regering i Israel, och återinförde sanktionerna mot Iran. Detta hade emellertid motsatt effekt på Iran, som lyckades motstå sanktionerna, återupptog anrikningen av uran upp till nivån av 60 % eller högre, och vid det här laget har förkortat tiden för att utveckla ett kärnvapen till ett antal veckor.

Efter att Joe Biden valdes till USA:s president återupptogs samtalen i Wien i juni förra året om att återuppliva kärnkraftsavtalet. De har fortsatt fram tills nu med vissa avbrott. Samtalen samordnades av EU:s utrikespolitiske chef som nyligen presenterade ett kompromissförslag. Han räknar med att få svar från berörda parter mycket snart.

Hans talesperson, Peter Stano, förklarade för The Brussels Times att kompromissen i grund och botten handlar om en fullständig återgång till JCPOA – ett upphävande av de amerikanska sanktionerna och ett stopp för och upphävande av de åtgärder som Iran har vidtagit sedan USA drog sig ur avtalet. Dessa åtgärder har lett till att landet överskrider de gränser som föreskrivs i JCPOA när det gäller anrikning och annan kärnteknisk verksamhet

Irans officiella nyhetsbyrå (IRNA) sade förra veckan att Iran kan komma att acceptera förslaget. Enligt nyhetsbyrån, som citerar en oidentifierad iransk diplomat, är “EU:s förslag är acceptabla förutsatt att de ger försäkringar till Iran inom en rad områden relaterade till sanktioner och skyddsåtgärder” så väl som pågående frågor om inspektioner av Internationella atomenergiorganet (IAEA)

Iran vill framför allt ha försäkringar från USA om att en annan amerikansk administration inte kommer att dra sig ur det nya avtalet och införa sanktioner på nytt som Trump gjorde.

En avgörande fråga i en ny överenskommelse är de så kallade tidsfristsklausulerna (solnedgångklausulerna) – tidpunkterna då Irans förpliktelser löper ut. EU:s före detta utrikeschef Federica Mogherini, som spelade en viktig roll i i det ursprungliga avtalet 2015, underskattade betydelsen av tidsfristsklausulerna. Efter att USA drog sig ut avtalet förnekade hon till och med att de ens existerade.

Kommer tidsfristsklausulerna att tas bort eller förlängas?

På frågan huruvida kompromissförslaget hanterar tidsfristsklausulerna och deras förlängning, avböjde EU:s talesperson Peter Stano att klargöra frågan och hänvisade till diplomatisk sekretess.

”Vi varken kommenterar eller spekulerar offentligt om vad som kan stå i texten och varför förrän de involverade parterna själva har haft möjlighet att studera det ordentligt i sina huvudstäder och fatta ett politiskt beslut om de kommer att acceptera förslaget eller inte”, svarade han.

"Texten återspeglar allt som kan förhandlas om JCPOA," tillade han. "Utrikeschef Borrell, som samordnare av avtalet, ser det som det bästa möjliga förslaget som integrerar alla olika ståndpunkter och som en text om vilken konsensus kan nås."

Riccardo Alcaro, expert på EU och det nukleära avtalet och forskningskoordinator och ansvarig för ’Global Actors Programme of the Istituto Affari Internazionali’, berättade för The Brussels Times att EU och E3 (Frankrike, Tyskland och Storbritannien) var nöjda med tidsfristsklausulerna i det ursprungliga avtalet som de hade förhandlat fram under 2014 och 2015.

“Självklart skulle de vilja förlänga dem, men detta som en del av en uppföljning av pågående förhandling,” tillade han. ”De har inte sagt det öppet, men givetvis måste de komma överens om det. Det skulle involvera ännu en omgång av ge och ta, där Iran skulle förlänga tidsfristsklausulerna i utbyte mot mer än vad som står på spel i JCPOA."

Detta verkar dock vara en omtvistad punkt nu, enligt Alcaro. Det som brådskar nu är att återvända till JCPOA och tjäna några år under vilka Irans kärnkraftsprogram skulle kontrolleras under stränga inspektionsmekanismer.

“Det längre och starkare avtal som USA:s president Biden sade att han ville ha är något som endast kan diskuteras efter att JCPOA har trätt i kraft och fungerat ordentligt under en tid. Som det är nu finns det så mycket osäkerhet om att JCPOA kommer att återupprättas at chansen är liten att ett JCPOA + någonsin kommer att infrias.”

När det gäller tiden för en förlängning, antar han att den kommer att sträcka sig från ett minimum av fem år till ett maximum av tio år.

 Även om det fortfarande är osäkert om USA och Iran kommer att acceptera EU:s kompromissförslag, står Israel fast vid att en överenskommelse som bevarar tidsfristsklausulerna är ett dåligt avtal och inte acceptabelt ur dess synvinkel.

"Européerna är angelägna om att avsluta förhandlingarna med Iran i kärnkraftsfrågan så snart som möjligt för att kunna importera iransk olja och återuppta affärerna med Iran", förklarade professor Efraim Inbar, ordförande för ’Jerusalem Institute for Strategy and Security’. "Det är ett cyniskt förhållningssätt från EU:s utrikeschefs sida. Han verkar redo att offra Israel och andra vänliga stater i regionen.”

"Utan en långsiktig förlängning av tidsfristerna (solnedgångsklausulerna) är ett förnyat JCPOA en fars", avslutade han.

Mose  Apelblat

The Brussels Times


Fler muslimska- och kristna araber tar värvning i IDF tack vare framgångsrika rekryteringsstrategier och tankesätt.


En artikel i Al-Majallah, en saudisk månatlig tidskrift, uppmärksammade att arabiska israeler tjänstgör i de israeliska försvarsstyrkorna (IDF)  

Enligt den långa artikeln av den kurdisk-svenska journalisten och forskaren Suzan Quitaz, som är specialiserad på israelisk politik och Gulfstatsregionen, tar fler muslimska och kristna araber värvning till IDF tack vare framgångsrika rekryteringsstrategier och tankesätt.

Artikeln inleds med att uppmärksamma den missuppfattning som råder i media om IDF:s sammansättning, och att den i själva verket inte bara är judisk utan även innefattar medlemmar från hela det israeliska samhället, inklusive arabiska soldater – muslimer och kristna, druser och beduiner – som nämnts i en rapport från Middle East Media Research Institute (MEMRI).


Bilden är hämtad från IDF:s arkiv

Artikeln belyser, i synnerhet, insatser från IDF-enheten som ansvarar för att rekrytera minoriteter.
Enheten i fråga har underavdelningar som specialiserar sig på specifika minoritetsgrupper, och militärens framgång med att rekrytera ett större antal israelisk-araber  beror främst på dess effektiva rekryteringsmekanism.

“Ellas berättelse är en extraordinär sådan – hon föddes 1989 i den israelisk-arabiska staden Qalansawe, några mil från staden Natanya”, förklarar artikeln.

”Hon gick med i IDF 2013 och avslutade sin utbildning som en föredömlig soldat och deltog i många operationer. Under 2015, mottog hon President’s Outstanding Medal. I september 2021 befordrades Ella till rang som major i Israels försvarsstyrkor och blev den första arabiska muslimska kvinnan att uppnå denna rang.

Nyheten har tidigare rapporterats av The Majalla, World Israel News, MEMRI 

Klicka på länken nedan för att lyssna till inspelning där Israel varnar civila i Gaza att försvinna från byggnaden före Israel förstör måltavlan.   

Länk: https://palwatch.org/page/31872


Följande är en inspelning av en konversation som en israelisk säkerhetstjänsteman har med en boendes i Gaza den sjätte augusti. Det äger rum medan Islamiska Jihad skjuter hundratals raketer och missiler mot israeliska civila. 

Den israeliske säkerhetstjänsteman varnar i samtalet att Israel är i färd med att förstöra en byggnad, som används för att utföra attacker och vill få det bekräftat att alla civila palestinier har lämnat området som är föremål för innestående attack. 

Nedantill följer texten av det inspelade samtalet: 

Israeliska säkerhetstjänstemannen: “Vad är ert namn , min herre?”  

Mannen boendes i Gaza: “Abu Haseira.”  

Israeliska säkerhetstjänstemannen:  “Abu Haseira, må G-D välsigna dig. Lyssna på mig noggrant."  

Mannen boendes i Gaza:  “Okej.”   

Israeliska säkerhetstjänstemannen:  “Broder, du vet hur vi opererar eller hur ? Jag vill inte att någon ska skadas. Jag sager till dig att jag ser att personer återvänder till hem, byggnader och går ut. Hjälp mig nu, är  Khalifa byggnaden tom?” 

Mannen boendes i Gaza: “Det finns ingen där nu”  

Israeliska säkerhetstjänstemannen: Okej, är du säker att det inte finns någon där nu? Du såg det med dina egna ögon?"


Mannen boendes i Gaza:  “ Jag ser med mina egna ögon att det inte finns någon på gatan.”  

Israeliska säkerhetstjänstemannen:  “Okey, är husen tomma bakom huset där affärerna finns?”  

Mannen boendes i Gaza:  “De är alla tomma.”  

Israeliska säkerhetstjänstemannen: “Så vem är dessa fyra personer jag såg komma ut för fyra minuter sedan?”  

Mannen boendes i Gaza:  “Vi sa åt dem att gå ut eftersom de kommer att bomba huset på baksidan, så de gick ut, de var rädda för vart de skulle gå, sedan gick de ut.”

Israeliska säkerhetstjänstemannen:  “Okej, lyssna nu, alla byggnader och hem runt Khalifabyggnaden är tomma, eller hur?”  

Mannen boendes i Gaza:  “Ja.”  

Israeliska säkerhetstjänstemannen:  “Lyssna till vad som kommer att hända om fyra minuter, okej? Snart kommer jag öppna eld, jag kommer att skjuta en varningsraket okej? Jag vill inte att folk står i korsningen."

Telefonkonversationen hölls under Israels Operation Breaking Dawn mot Islamiska Jihads terror infrastrukture i Gazaremsan.  

Ovanstående publicerades av Palestinian Media Watch den 6 augusti

 

Amnesty startades en gång i tiden med syftet att göra världen uppmärksamma på politiska fångar eller samvetsfångar som också är ett begrepp som nyttjats.

Under 1960-talet och 1970-talet kommer Amnesty att utvecklas till ett globalt nätverk. Man finns i allt fler länder. Amnesty International initierar den första globala kampanjen mot användande av tortyr av väpnade grupper. Ett tillvägagångssätt som var allmänt accepterat som en nödvändighet på den tiden. Idag tack vare Amnesty har resolutioner mot användande av tortyr undertecknats av fler än 150 länder. 

Amnesty startades en gång i tiden med syftet att göra världen uppmärksamma på politiska fångar eller samvetsfångar som också är ett begrepp som nyttjats.
 
Under 1960-talet och 1970-talet kommer Amnesty att utvecklas till ett globalt nätverk. Man finns i allt fler länder. Amnesty International initierar den första globala kampanjen mot användande av tortyr av väpnade grupper. Ett tillvägagångssätt som var allmänt accepterat som en nödvändighet på den tiden. Idag, tack vare Amnesty, har resolutioner mot användande av tortyr undertecknats av fler än 150 länder.
 
På 1980-talet lyfter Amnesty politiska mord och försvinnanden. Under 1990-talet dokumenterar man Östtimor, Rwanda och Jugoslavien.
 
Under vårt decennium flyttas fokus mot ekonomisk och sociala orättvisor.
 
Men Amnesty har haft problem. Och man har haft problem länge. Systematiskt har man haft begränsad kunskap om mänskliga rättigheter och begränsad kännedom om väpnad konflikt. Följden har blivit felaktiga påståenden och inkorrekta analyser. Amnesty har dessutom en tendens att använda dubbla måttstockar och vara mer kritiska mot demokratier än världens främsta och värsta diktaturer. Det har varit bekvämt för Amnesy att rapportera om missförhållande i öppna samhällen snarare att rapportera överhuvudtaget om missförhållanden från slutna samhällen (för där kommer organisationen knappast in).
 
Få har kanske missat att Amnesty har en tendens att referera länder i västvärlden (inte bara Israel) som rasistiska och koloniala.
Det rimmar ju illa att Amnesty International själva anklagas för djup rasism i sin egen organisation.
 
2019 släpptes en rapport om systematisk mobbing vid Amnesty Internationals Londonkontor. Rapporten föranleddes av att två anställda vid Amnesty tog livet av sig.
Det var dock toppen av ett isberg.
Amnesty i Storbritannien och Amnestys internationella sekretariat har anklagats för institutionell och systematisk rasism bland annat utifrån att man valt bort sökande av afrikanskt ursprung när man tillsatt tjänster.

2020 skriver Amnesty i Irland ett brev där man uppmanar politiker att ”inte längre bidra med legitim representation” av kvinnor som håller ”kritiska” synpunkter om könsideologi, något man likställer med "trångsynta övertygelser som är i linje med extremhögerns ideologier."

När Amnesty International publicerar en rapport där Ukraina anklagas för krigsförbrytelser och för att ha försatt civila för livsfara genom att ha upprättat militärbaser i tätt befolkade bostadsområden bör därför ingen vara förvånad. 

Såvitt jag vet har Amnesty aldrig sagt något om att Hamas målmedvetet placerar sina raketer, tunnlar, ledningscentraler och ammunitionsförråd inom eller under bostadsområden. Visserligen säger de att Hamas inte ska göra detta, men de säger aldrig det (exakta) uttalandet att placering av militära föremål i civila områden förändrar själva områdena till militära mål.

Militära mål är giltiga mål enligt internationell rätt. Naturligtvis måste angriparen göra allt för att minimera civila dödsfall och skador, och väga målets värde mot den förväntade skadan på civila. Men de är inte skyldiga att undvika att attackera områden där giltiga militära föremål finns bara för att de är placerade i ett civilt område.

Amnestys expertis ligger inte i folkrätt. Man har länge levt på ett anrikt namn och historik.

Förra året fråntog organisationen Aleksej Navalnyj, den fängslade ryske oppositionspolitikern, statusen som samvetsfånge. Varför gjorde man då det? Navalnyj ska ha gjort rasistiska uttalanden – för 15 år sedan. 

I Amnestys senaste årsrapport uppmärksammas även Sverige. Sverige kritiseras för att ha skärpt lagen när det gäller familjeåterförening. 

Kanske har Amnestys uppdrag och organisation blivit för oöverskådligt. Det måhända att organisationen ska ha ett snävare fokus. 

Kära statsråd Ann Linde, 

Förra veckan publicerade Sverige ett kort uttalande som avfärdade Israels klassificering av terroristkopplade organisationer utifrån deras tillhörighet till Populära fronten för befrielsen av Palestina (PFLP).

Uttalandet hävdade att:
”Ingen substantiell information mottogs från Israel som skulle rättfärdiga att se över vår policy mot de sex palestinska NGOs utifrån det israeliska beslutet att utnämna dessa NGOs som ’terroristorganisationer.’”

 Vi noterar dock att detta och liknande uttalanden inte hänvisade till information från öppna källor, inklusive uppgifter som bekräftats av en oberoende utredning i Nederländerna och i rapporter från NGO Monitor. Dessa visar på betydande samröre mellan de nämnda icke-statliga organisationerna och PFLP, som erkänns av EU som en terroristorganisation.
 
Den nederländska regeringen, som undertecknade det gemensamma uttalandet, förkunnade i januari 2022 att den utredning man låtit sig göra slog fast att en av de nämnda icke-statliga organisationerna, Union of Agricultural Work Committees (UAWC), hade 34 anställda med anknytning till PFLP under 2007-2020, några innehade ledarskapsbefattningar i terroristgruppen samtidigt med deras anställning vid UAWC. I rapporteringen till riksdagen tillade ministrarna att ”det stora antalet styrelseledamöter i UAWC med ett dubbelt mandat är särskilt oroande”.
 
• Detaljerade rapporter från NGO Monitor om det PFLP-kopplade NGO-nätverket finns på:
https://www.ngo-monitor.org/reports/pflp-ties-six-newly-designated-terror-ngos/
 
Som systematisk och lätt verifierbar forskning från NGO Monitor har visat på är anslutningar och uttalanden från NGO-tjänstemän och anställda avgörande för korrekt granskning av potentiella partners. Denna forskning har delats med dig upprepade gånger under de senaste två åren.

Dessutom noterar vi att Europaparlamentet i maj 2022 godkände 2020 års betänkande om ansvarsfrihet, "EU:s allmänna budget – kommissionen och genomförandeorganen", som efterlyser att EU-kommissionen ”ser till att individer eller grupper anslutna, kopplade till eller att stödja terroristorganisationer är undantagna från EU:s finansiering."

Omsorgsfullhet och ansvarsskyldighet, baserat på att utvärdera alla tillgängliga bevis, är
väsentligt för att säkerställa att statliga medel till civilsamhällets organisationer inte avleds till terroranslutna verksamheter.
På grundval av detta skulle vi uppskatta information, om eventuella utvärderingar, om det finns, som gjorts av Sveriges regering angående det stöd från öppna källor som visar på omfattande kopplingar mellan dessa palestinska organisationer och PFLP, i samband med anslags- och granskningsmekanismer.

Respektfullt,
Professor Gerald Steinberg                                                              Olga Deutsch
Ordförande   NGO Monitor                                                                Vice Ordförande    NGO Monitor

CC: Ambassadör Erik Ullenhag, Sveriges ambassadör i Israel

https://www.ngo-monitor.org/nm/wp-content/uploads/2022/07/Sweden-Condemns-Israeli-Designation-of-Terror-linked-NGOs-1.pdf

Följande text skickades den 25 juli till statsråd och ambassadör


Operationen inleddes efter fyra dagars spänning i söder, som i sig utlöstes av att IDF arresterade Bassem Saadi, ledaren för Palestinska Islamiska Jihad (PIJ) på Västbanken tidigare i veckan.

Efter sju dödliga terrorattacker som resulterade i 19 israeliska dödsfall mellan mars och april, inledde Israel en serie arresteringar över hela Västbanken.

Vad har hänt hitills?
Klockan 07.00 på söndagsmorgonen slog IDF till mot 139 PIJ-mål inklusive terrorattacktunnlar, militära poster, vapenlagringsanläggningar och raketuppskjutningsplatser.

Totalt har omkring 20-25 PIJ-operationer dödats.

Dessutom har det skett andra palestinska offer, men flera av dessa har dödats av felaktiga PIJ-raketer som landat inne på Gazaremsan.

Enligt palestinska tjänstemän klockan 08:00 på söndagen har totalt 29 dödats, 253 skadats i attacker.

Parallellt med händelserna i Gazaremsan genomförde IDF också en våg av 20 arresteringar på Västbanken sent i går kväll, varav 19 var medlemmar från Islamiska Jihad.

Raketattacker mot Israel

Från klockan 07:00 på söndagsmorgonen avfyrades 585 raketer mot Israel från Gazaremsan.

Av dessa gick 470 över till israeliskt territorium. Majoriteten av raketerna har haft kort räckvidd, riktad mot israeliska samhällen i periferin längs med Gazaremsan.

185 raketer fångades upp av missilförsvaret Iron Dome, baserat på den bana som dessa raketer skulle ha landat i befolkade områden. Detta motsvarar en cirka 97 procentig framgång.

En raket resulterade i en direkt träff mot en bostad i Eshkol Regional Council.
Ingen skadades i attacken. Familjemedlemmarna som bor i huset hade tagit skydd i ett bombskyddsrum. Huset fick en del strukturella skador.

En andra raket exploderade i trädgården till en privat bostad i Sderot.

Omkring 115 raketer lyckades inte att nå Israel och landade inne på själva Gazaremsan.

En av dessa raketer ledde tragiskt nog till att fem barn dog. 

Fler oskyldiga dödades av Islamiska Jihad på grund av misslyckad raketbeskjutning än på grund av israeliska flygattacker i Gaza. Detta enligt ett uttalande från IDF (Israels försvarsstyrkor).

 Var femte raket som sköts av Islamiska Jihad landade i Gaza.

Operation Gryning varade under 66 timmar, där IDF slog till mot 170 mål, dödade flera höga Islamiska Jihad medlemmar och förstörde mycket av organisationens militära förmåga.



Vilka är Palestinska Islamiska Jihad (PIJ)?


Organisationen etablerade sig i Gazaremsan på 1980-talet. Deras mål är, likt Hamas, att förinta staten Israel med våld och införa islamisk lag.

Eftersom PIJ:s mål överensstämmer med Irans mål får organisationen mesta av sin finansiering från Teheran. För närvarande uppskattas stödet till cirka 58 miljoner pund per år. Det ä dock en minskning jämfört med tidigare stöd på grund av sanktioner mot Iran.

Iran tillhandahåller även vapen och utbildning till PIJ.

I samband med att Hamas tog över Gazaremsan 2007 åtnjöt PIJ nästan fullständig handlingsfrihet och lyckades växa i storlek till cirka 20 000 operativa.

Utöver det har PIJ celler och infrastruktur på Västbanken, särskilt i Jenin-området, där Bassam al-Saadi greps förra veckan

Efter USA:s dödande av Qasem Soleimani, befälhavare för Islamiska revolutionsgardet, besökte dåvarande ledaren för PIJ Ramadan Shalah Iran för att lova trohet.

Palestinska Islamiska Jihad är en mycket mindre organisation än Hamas, med minskad kapacitet att avfyra långdistansraketer.

Den nuvarande logiken i att Hamas håller sig utanför striderna är trefaldig:

Efter den senaste konflikten i maj 2021 är Hamas inte redo för ytterligare en sammandrabbning. Organisationen har fortfarande inte
a)fyllt på sin raketkapacitet och

b) tillräckligt rekonstruerat sitt underjordiska tunnelnätverk.

Sedan maj förra året har Israel använt både morot och piska för att övertyga Hamas om att hålla sig lugna.

Israel har släppt in 14 000 Gaza-arbetare till Israel varje dag.
Dessa arbetare avgörande för Gazas ekonomi.

När det gäller piskan har Hamas noterat de riktade attackerna mot ledarskiktet i PIJ och förstår att de riskerar att gå ett liknande öde om de ska engagera sig militärt.

Egypten leder medlingsförsöken för att få ett slut på fientligheterna. Egyptens president Sisi bekräftade: "Vi arbetar med våra partners för att återställa fred och stabilitet i Gaza".

Under söndagen trädde också en formell vapenvila in.

 

Israel, är, och har varit beroende av Europiska unionen för tillgång till marknader. Det som nu är viss skillnad är att nu EU behöver Israels hjälp.


Att EU och Israel närmar sig varandra är viktigt. Närmandet kan förklaras av en rad faktorer.

En faktor som har haft betydelse är tveklöst Abrahamsavtalen (fred mellan Israel, Bahrain, Förenade Arabemiraten, Marocko & Sudan). Det Abrahamavtalen åstadkom var att det frikopplade processer. Länderna som slöt fred med Israel gjorde detta trots Israels pågående konflikt med Palestina.

Naturligtvis har inte länderna som ingick Abrahamsavtalen med Israel frångått sin pro-palestinska hållning och det är heller inte att förvänta. 
Det avtalen har gjort är att den palestinska frågan inte längre hålls som gisslan för andra nationers utveckling och kunskapsutbyte.
Dessa länder är beviset på att man kan ha starka förbindelser med Israel på ena sidan och åtnjuta starka förbindelser med palestinierna på andra sidan. Man håller olika processer åtskilda.

Något liknande gjorde Indiens premiärminister Narenda Modi. Indiens relation med Israel skulle vara oberoende från Indiens relation med palestinierna som separata enheter.

Både under EU:s utrikesrepresentanter Catherine Ashton och Frederica Mogherini gjorde EU det klart att ökat samarbete med Israel stod i relation till den palestinska frågan.    

Associationsrådet mellan EU och Israel etablerades 1995. Syftet var att stärka samarbetet mellan Israel och EU. Varje år skulle ett möte äga rum där fokus skulle ligga på att diskutera frågor där parterna hade gemensamt intresse.

2013 ställde Israel in det planerade mötet för att protestera mot EU:s beslut att göra skillnad på varor och tjänster som kom inifrån stilleståndslinjerna 1949 och de varor och tjänster som kom utifrån stilleståndslinjerna. Följande år ställdes mötet in. Den gången var det EU- stater som protesterade mot Israels operation i Gaza, Operation Protective Edge i Gaza. Inget möte har hållits sedan dess.

Nuvarande israeliska regering, med Yair Lapid i bräschen, intor en annan hållning än föregående. Man medgav att relationerna med vissa EU-länder inte var bra. Men att kalla någon för antisemit är inte en policy även om det kan kännas rätt emellanåt förklarade Lapid i sitt installationstal som utrikesminister i juni 2021.

Både Israel och EU har tonat ned hårda retoriken som var vanligt förekommande under förra israeliska regeringen.

I takt med kriget i Ukraina behöver också EU diversifiera sina källor av gas, en av dessa källor kan vara Israel.

Israel är inte i position att leverera stora mängder av gas till Europa i närtid, varken via en pipeline under vatten eller genom Egypten. Dock har upptäckten av gas bidragit till att delar av Europa nu har en mindre mästrande ton och istället intagit ett förhållningssätt som kännetecknas av lyhördhet även om man tycker olika.

Olikheter kring en rad frågor kommer att fortsäta uppstå.
Skillnaden är att det nu inte karaktäriserar relationen mellan Israel och EU.

Om några arabstater kan ta relationen vidare med Israel trots avsaknad av framsteg i relationen med palestinierna, så varför kan inte EU?

                                                                                      ***

Vänskapsförbundet Sverige-Israel välkomnar att den svenska representationen i Geneve fördömer FN-utredaren Miloon Kotharis språkbruk. Det sänder ett tydligt budskap om att Sverige inte accepterar antisemitism var den än infinner sig och att det är oacceptabelt oberoende av vem som yttrar det.


Miloon Kothari är en av tre utredare i undersökningskommissionen om Israel, en undersökningskommission som skapades under mycket kontroversiella former tidigare i år.

Under förra veckan gav Kothari en intervju där han pratade om den judiska lobbyn samt ifrågasatte varför Israel överhuvudtaget är medlem i FN.

Fördömandet av Kothari av den svenska representationen i Geneve är en viktig signal. 
Det är en viktig signal därför att vi är en av de största givarna till FN-systemet.
 
Det är också betydelsefullt eftersom vi för närvarande innehar ordförandeskapet i IHRA (International Holocaust Remembrance Alliance). 
IHRA kom till på svenskt initiativ 1998. Dåvarande statsministern, Göran Persson, skapade med hjälp av Storbritanniens premiärminister, Tony Blair och USA:s president, Bill Clinton en så kallad Task Force för att med hjälp av utbildning, hågkomst och forskning om Förintelsen förebygga intolerans och i förlängningen folkmord och andra brott mot mänskligheten. 

Under det svenska ordförandeskapet som pågår till februari 2023 har vi åtagit att främja hågkomst av Förintelsen och bekämpa antisemitism och antiziganism genom dialog och samarbete
 
Sverige ansluter sig nu till tretton länder, Europeiska unionen och höga FN-tjänstemän som markerar mot Miloon Kothari.
 
Sveriges insatser inom en rad områden är respekterade av FN. Mycket görs från svensk sida för att vidareutveckla organisationen så att den kan möta och representera samtidens behov och utmaningar.
 
Det är därför extra betydelsefullt att just vårt land kan anmärka på institutionell antisemitism när vi möter det. Det gäller även inom en organisation vi normalt anser gör mycket gott.
 
Mats Fält
Vice ordförande
Vänskapsförbundet Sverige - Israel

           

 

Då och då nås vi av intressanta opinionsundersökningar som kan ge en indikator på vilka attityder och strömmingar som är aktuella bland israeler och palestinier.

Fikra Forum publicerade i slutet av juni en rad intressanta påståenden. 

Palestinier fortsätter att visa frustration med Palestinska myndighetens styre på Västbanken.  

Palestinier visar också upp preferenser för alternativa lösningar till tvåstatslösning med Israel.
Att ”röra sig mot delat styre med Jordanien eller Egypten” tilltalar 18 procent.
Detta att kontrasteras mot en enstatslösning som endast får 16% stöd. 

Hälften av de som bor på Västbanken fortsätter att tro på att ”så småningom kommer palestinierna att kontrollera nästan hela Palestina för att G-D är på deras sida.” Denna åsikt är  en 13 procentig minskning mot undersökningen 2020.

Fler personer på Västbanken  (44%) tror också att israelerna skulle acceptera en tvåstatslösning i utbyte mot permanent fred, en ökning sedan 2020.

Stöd för beväpnad kamp över andra alternativ har också minskat. 61 procent av de som bor på Västbanken instämmer något med förslaget att palestinierna skulle röra sig mot ett nytt upprop.
Fikra Forum tar fasta på att det dock är färre av de tillfrågade som ”starkt” stödjer detta påstående 2022 jämfört med 2020.

Det utrikespolitiska rådet beslöt nyligen (18 juli) att åter sammankalla associationsrådets möten med Israel efter år av spända politiska relationer. 

Associationsrådet har inte träffats sedan 2012. Enligt EU:s utrikeschef Josep Borrell har ett datum för ett första möte ännu inte satts och det är inte troligt att det kommer att äga rum förrän efter nyvalet i Israel första november. I vilket fall som helst kommer datumet att bestämmas i samråd med Israel och efter att EU och dess medlemsstater har definierat en gemensam EU-linje. 

Associationsrådet är det tyngsta politiska organet för att diskutera bilaterala relationer mellan EU och Israel. Det omfattar samarbete inom en rad diplomatiska, ekonomiska, kulturella och tekniska politikområden förutom återupptagandet av fredsprocessen i Mellanöstern.
"EU:s ståndpunkt har inte förändrats vad gäller fredsprocessen i Mellanöstern", konstaterade Borrell vid en presskonferens i Bryssel efter utrikesrådets sammanträde. 


“Vi fortsätter i rådet med samma slutsats från 2016 som stöder tvåstatslösningen. Vi vet att situationen på marken i de palestinska territorierna förvärras och jag tror – och ministrarna höll med om det – att associationsrådet skulle vara ett bra tillfälle att engagera sig med Israel i dessa frågor.” 

I alla associationsråd talar EU med en röst och säger samma sak, tillade Josep Borrell. ”Jag tycker att det vore ett bra tillfälle att ompröva fredsprocessen i Mellanöstern, och detta med avseende på EU:s roll och hållning. Så fort som vi har en gemensam hållning kommer vi att försöka komma överens med den israeliska sidan om ett datum, inte före det.” 

Varför behöver man bestämma en gemensam hållning för EU om den inte har förändrats och fortfarande bygger på tvåstatslösningen?


EU:s chefstalesperson i utrikesfrågor, Peter Stano, förklarade för The Brussels Times att associationsrådet mellan EU-Israel inte endast behandlar fredsprocessen. EU:s medlemsstater är eniga om att Israel är en viktig partner för EU. Men det är gängse policy när det gäller associationsråd och andra samarbetsråd med tredjeländer, att varje steg före ett möte, inklusive datum och dagordning, måste beslutas enhälligt av alla medlemsstater.   

Det faktum att alla medlemsstater var överens om att åter sammankalla associationsrådet välkomnades av Israel och kan ses som en signal att EU vill vända ett nytt blad i relationerna med Israel, i synnerhet efter att EU-kommissionens ordförande von der Leyen besökte i Israel i juni i syfte att främja förbindelserna mellan EU och Israel, särskilt när det gäller import av israelisk naturgas och vetenskapligt samarbete i kampen mot klimatförändringen.

”Sammankallandet av associationsrådet kommer att göra det möjligt för Israel att fortsätta att utveckla sina relationer med EU till gagn för Israels medborgare,” kommenterade Israels premiärminister Yair Lapid. ”Det faktum att EU:s 27 utrikesministrar enhälligt röstade för att stärka de ekonomiska och diplomatiska banden med Israel är ett bevis för Israels diplomatiska styrka och denna regerings förmåga att skapa nya möjligheter med det internationella samfundet.”

Den palestinska frågan kommer däremot inte att försvinna och Josep Borrell hänvisade till den försämrade situationen i de palestinska områdena och behovet av att engagera sig med Israel i frågan. Lapid själv är kanske för en tvåstatslösning men det finns knappast en majoritet för politiska initiativ för att lösa dödläget i fredsprocessen i en framtida tänkbar israelisk regering

 

Gemensamt amerikanskt-israeliskt tillkännagivande

Detta var också uppenbart under USA:s president Joe Bidens besök till Israel för en tid sedan. Besöket var en besvikelse för palestinierna men visade på vänskapen och de nära relationerna mellan USA och Israel och kulminerade i ett gemensamt amerikanskt- israeliskt uttalande –
“Jerusalem US-Israel Strategic Partnership Joint Declaration.”

De två länderna uttryckte, bland annat, entusiasm över att utveckla försvarssamarbetet vad gäller spetsförsvarsteknologier som ett nytt ”vapensystem för högenergilaser för försvar av Israels luftrum och andra amerikanska och israeliska säkerhetspartners i framtiden”.

I den palestinska frågan bekräftade president Biden på nytt “sitt långvariga och konsekventa stöd för en tvåstatslösning och för att röra sig mot en verklighet där israeler och palestinier kan åtnjuta lika mått av säkerhet, frihet och välstånd”, liknande EU:s hållning i frågan. USA är redo att arbeta med Israel, den palestinska myndigheten, och regionala intressenter mot detta mål.  

Under besöket fick Biden bland annat se en utställning av Israels luft- och missilförsvarssystem, träffade Förintelse-överlevanden i Yad Vashem i Jerusalem, deltog i möten med arbetslag från båda länderna, och höll ett virtuellt möte med Lapid och ledarna för Förenade Arabemiraten och Indien (I2U2) om att stärka samarbetet mellan de fyra länderna kring livsmedelssäkerhet och lagring av sol- och vindenergi.

Det är förmodligen ingen tillfällighet att EU direkt efter Bidens besök beslutade sig för att åter sammankalla associationsrådet med Israel. Många av de frågor som diskuterades under Bidens besök i Israel berör också EU, som t ex fredsprocessen, finansiellt stöd till den palestinska myndigheten, bristen på fossila bränslen och ökade energipriser, Rysslands oprovocerade invasion av Ukraina, Abrahamavtalen samt Israels integration i regionen.

Iranfrågan den viktigaste frågan

Professor Efraim Inbar, ordförande för ’Jerusalem Institute for Strategy and Security’, kommenterade att Iranfrågan var den viktigaste frågan under besöket. Biden upprepade USA:s åtagande "att aldrig tillåta Iran att skaffa kärnvapen, och att man är beredd att använda alla sin makt för att säkerställa att detta inte sker".

Men han misslyckades med att förklara USA:s röda linjer i de pågående iranska framstegen på vägen till att bli en kärnvapentröskelstat eller hur länge USA kommer att vänta tills kärnkraftssamtalen – med EU och dess utrikeschef Borrell i en samordningsroll – kommer att återupptas. Under tiden fortsätter Iran inte bara att destabilisera Mellanöstern utan kan också komma att sälja avancerade drönare till Ryssland för att stödja dess krig i Ukraina.

Från Israel fortsatte president Biden till ett toppmöte i Jeddah i Saudiarabien där människorättsfrågor överskuggade besöket. Israel hade hoppats att besöket skulle resultera i ett tillkännagivande om en ny säkerhetsarkitektur och försvarsallians av moderata arabländer mot Iran, men något formellt beslut om det togs inte. Saudiarabien gick inte heller med på att öka oljeproduktionen som amerikanerna hade önskat.

Biden misslyckades också med att förmedla en normalisering av relationerna mellan Israel och Saudiarabien. Saudierna villkorade normaliseringen med framsteg i fredsprocessen med palestinierna. Det hjälpte inte att Biden förklarade att USA stöder en tvåstatslösning baserad på 1967 års gränser med överenskomna landbyten. Det enda positiva var att de saudiska luftfartsmyndigheterna meddelade att de kommer att öppna saudiskt luftrum för israeliska flygbolag.

Mose Apelblat
The Brussels Times

 

Artikeln publicerades i The Brussels Times den 20 juli.
Tack riktas till Mose Apelblat som gett tillstånd till att texten återpubliceras i Israelnytt.

https://www.brusselstimes.com/259524/eu-foreign-affairs-ministers-decide-to-resume-political-dialogue-with-israel


* Det gemensamma amerikanska- israeliska tillkännagivandet –
Jerusalem US-Israel Strategic Partnership Joint Declaration går att läsa i sin helhet via nedanstående länk:

 https://www.gov.il/en/departments/news/israel-us-sign-joint-declaration-on-strategic-partnership-14-jul-2022


EU-kommissionen har beslutat att återigen bevilja bistånd till palestinska skolor och läromedel. 
"Jag är positiv till bistånd och att finansiera utbildning för barn i nöd. Verkligen. Men problemet är att läromedlen som används i dessa skolor uppmuntrar till hat och våld. De är antisemitiska och uppmuntrar till jihad. Eleverna i de palestinska skolorna förtjänar bättre.

Just därför har biståndet varit fruset ett år. EU:s utvidgningskommissionär, Olivér Várhelyi, satte upp villkor för biståndet förra året. Han ansåg att den palestinska myndigheten för att få medlen måste se till så att läromedlen inte innehåller antisemitiska anspelningar och uppvigling till våld. Om ingen förbättring sker, hålls pengarna inne."
(David Lega, Europaparlamentariker)

Enligt David Lega har Sverige varit drivande i frågan att bistånd ska återupptas utan villkor. 

När det kommer till de palestinsk-amerikanska relationerna har biståndsfrågan också hamnat i centrum. Palestinierna insisterar på att biståndet ska återupptas post- Trump.
Den överväldigande delen av Ameikas bistånd till palestinierna går via något som kallas för Economic Support Fund (ESF) hjälpen.

Under 2014 skrev USA under ett dokument som blockerar ESF hjälp till palestinska myndigheten om palestinierna "initierar ICC -undersökning, eller aktivt stödjer en sådan undersökning som medför att israeliska medborgare blir föremål för påstådda brott mot palestinier." ICC är internationella brottsmålsdomstolen.

2018 bad palestinska myndigheten ICC att öppna en undersökning mot Israel. I mars 2021 förkunnade ICC:s åklagare att hon öppmat "en rättslig auktoriserad undersökning"
Tjänstemän från Palestinska myndigheten har träffat ICC:s åklagare vid över 80 tillfällen. Åklagaren vid ICC uppdaterade till och med den palestinska myndigheten om dess intention att öppna en officiell undersökning. 

Stöd genom ESF blockeras också genom Taylor Force Act (TFA), som villkorar palestinskt bistånd mot att Palstinska myndigheten upphör med utbetalningar till fångar som begått terroristhandlingar, frisläppta fångar, skadade terrorister och familjer till döda terrorister.

Fler artiklar