Hamas har både välkomnat och orkestrerat protesterna i Gaza och förvandlar omkomna medmänniskor till brickor i ett cyniskt spel. Detta till trots förringas Hamasledningens ansvar av de flesta medier och politiska företrädare, bland andra Margot Wallström. Det skriver Lars Adaktusson (KD), Europaparlamentariker och ordförande i Vänskapsförbundet Sverige-Israel.

"Säkerhetsrådet uttalar sin avsky och sorg över dödandet av palestinska civila som utövat sin rätt till fredliga protester."

Att Sverige tillsammans med länder som Tyskland och Storbritannien ändå ställer sig bakom kravet på en oberoende utredning är begripligt, Israels rätt att försvara sin gräns ska självklart ske med proportionerliga medel. Samtidigt finns anledning för den svenska regeringen att fråga sig varför USA just vid detta tillfälle använde sitt veto.

Svaret är att resolutionstexten så som den är formulerad omöjliggör en utredning som präglas av just oberoende. Redan på förhand slås fast att de individer som deltagit i demonstrationerna i Gaza har ägnat sig åt "fredliga protester". Den som under de senaste sex veckorna följt det som kallas återvändandemarschen inser att bilden är mer komplicerad än så. Redan den 30 mars, när de första massprotesterna spårade ur, angavs tonen för protesterna. Inför församlade Gazabor tog Hamasledaren Yahya Sinwar till orda och förklarade:

"Detta kommer att fortsätta tills gränsen är utraderad. Om du är hungrig, ät israelernas levrar."

Att uttalanden av den karaktären är förenliga med en "fredlig protest" är milt uttryckt svårbegripligt. Lika svårbegripligt är det att etablerade medier som Dagens Nyheter och Sveriges Radio väljer att beskriva den värsta protestdagen hittills som en "familjedag" vid gränsen. Eventuella frågetecken kring de egentliga avsikterna med protesterna borde om inte annat ha rätats ut av Hamasledarens eget klargörande:

"Vi ska rasera gränsen och slita hjärtat ur deras kroppar."

Till bilden av Hamas egentliga uppsåt och strategi hör även byggandet av tunnlar in i Israel. Underjordiska gångar har på senare år blivit allt vanligare och tanken är inte att de ska användas som kylda jordkällare för de läskedrycker som enligt DN och SR serverades under "familjedagen". Syftet är att möjliggöra för Hamas att ta sig in på israeliskt territorium och attackera befolkningen, det vill säga de oskyldiga civila som i extremismens föreställningar betraktas som "legitima mål".

I förhör med palestinier som gripits efter upploppen i Gaza har framkommit att Hamasledningen beordrat egna attentatsmän att hålla sig på avstånd från de pågående demonstrationerna – på grund av risken att skadas. Enligt uppgift är det i stället palestinska ungdomar, vissa betalda för uppdraget, som försökt forcera gränsen och på det sättet öppna upp för mer tränade och beväpnade terrorister att ta sig över till den israeliska sidan.

Mot dessa uppgifter kan invändas att källan är israelisk. Icke desto mindre är det ett faktum att Hamas både välkomnat och orkestrerat de pågående protesterna och att målet för organisationen är att skada och på sikt utplåna staten Israel. Det är mot den bakgrunden som uppgifterna om tillvägagångssätt och syften ska ses, det är mot den bakgrunden som ansvaret för förlorade människoliv ska fördelas.

Varje förlust av människoliv är en tragedi. Varje palestinsk familj som i dessa dagar sörjer en älskad familjemedlem ska mötas av respekt, empati och medmänsklighet. Samtidigt är det uppenbart att ledningen för Hamas har ett annat synsätt. Av förvridna proklamationer om hur organisationens anhängare "älskar döden mer än livet" följer att omkomna medmänniskor förvandlas till användbara brickor i ett cyniskt spel.

Detta till trots är det uppenbart att Hamasledningens ansvar i dag förringas av de flesta medier och politiska företrädare. Så nämns till exempel inte Hamas överhuvudtaget i den svenska utrikesministerns officiella kommentar angående händelserna i Gaza. Detta är kontraproduktivt, det är oprofessionellt och det illustrerar på ett närmast övertydligt sätt Margot Wallströms oförmåga att göra balanserade bedömningar när det gäller den israelisk-palestinska konflikten.

Sveriges regering efterlyser en oberoende och transparent utredning av det som skett i Gaza. Ska en sådan utredning vara meningsfull är det nödvändigt att utgå från de grundläggande problemen; uppviglingen till våld, stödet till terrorismen, den djupa antisemitismen och hatet mot Israel. Resultatet blir annars givet på förhand, precis som i fallet med den nyligen stoppade FN-resolutionen.

Lars Adaktusson (KD)
Europaparlamentariker, ordförande i Vänskapsförbundet Sverige-Israel

Debattartikel publicerad i SvD 17 maj 2018

Fler artiklar