Olika länder firar sin nationaldag på olika sätt. Norrmännen firar exempelvis med pompa och ståt. Amerikaner likaså. Svenskar börjar firandet med att två månader i förväg diskutera om det ens finns något att fira, för att sen till slut fira lite halvljummet, var och en på sitt håll.


Men, man högtidlighåller vanligtvis den egna nationens tillblivelse och historia. I Iran firar man, förutom att glorifiera allt elände och varför det är ädelt av folket att utstå lidanden, på följande sätt: 

”Herrn [Ayatollah Khamenei] har sagt: 
När jag fyllt 23 år, kommer det inte längre att finnas något Israel.” 



Jag hoppas att
1) när detta lilla liv har fyllt 23 år ska det inte finnas kvar några rester av den islamiska republiken,
2) att det och andra i dess ålder har hunnit besöka Israel för att få alla sina inpräntade missuppfattningar (och hatiska föreställningar) som det hinner få under uppväxten utmanade,
3) att Israel och Iran har goda relationer, samt
4) att Iran inte ska vara en av de största producenterna av varken antisemitism eller Israelförakt.

Anosh Ghasri
Frilansskribent, krönikör och kolumnist.

Publicerat på egna facebooksidan 12 februari 2019

Fler artiklar