Den här texten är skriven av två vänner. Vi har olika åsikter om konflikten, och de frågeställningar som hör dit. Texten hade sett annorlunda ut om vi skrivit den var för sig. Nu har vi försökt att ta fasta på de övergripande inslag där vi ändå är överens. Det är ju faktiskt så man gör för att ta sig framåt och uppnå fred.

 
Det palestinska ledarskapet står inför ett stort och avgörande beslut när det gäller president Trumps fredsplan för att lösa konflikten mellan palestinier och israeler.
 
Med tanke på att den Palestinska myndigheten tyvärr valt att klippa banden till Trumps administration, och med tanke på de uttalanden gjorts från en del av myndighetens företrädare, så vore det inte särskilt överraskande ifall den Palestinska myndighetens första reaktion blir ett tvärt avslag utan att ens ha läst förslaget. Och Hamas och Palestinska Jihad, då? Vi kan vara rätt säkra på hur de ställer sig.
 
Men vi hoppas att många palestinier kommer att se fördelen med att ha is i magen och räkna till tio innan man lämnar en officiell reaktion på fredsplanen, och den vision planen rymmer för både palestinier och israeler.
 
Här är sex skäl till varför det palestinska ledarskapet borde ta sig an planen, läsa den noga, systematiskt beskriva sina invändningar – och sen föreslå realistiska, praktiskt genomförbara tillägg i en gemensam diskussion. Planen är en inbjudan till båda parter att seriöst delta i processen.
 
1) Bygg vidare på de delar som är positiva
När palestinska företrädare väl haft chansen att gå igenom president Trumps fredsplan, så kan de bygga vidare på dess positiva delar, invända mot de inslag man motsätter sig, föreslå alternativ, realistiska och genomförbara förslag, och uppnå meningsfulla framsteg genom hårt diplomatiskt arbete.
 
2) Lär av historien
Bland palestiniernas värsta fiender finns tiden och det faktum att de undviker direkta förhandlingar. Israel växer och blomstrar medan palestinierna fortfarande halkar efter (även om det går bättre på Västbanken). Palestinierna kan fortsätta att invänta ett bättre avtal, men det är knappast sannolikt att ett sådant någonsin kommer.
 
För att kunna ge nästa generation av palestinier en bättre framtid måste vi nu förhandla med en uppriktig vilja att nå gemensamma resultat. Det palestinska ledarskapet måste vara pragmatiskt. Palestinier måste inse vad som är realistiskt och inte enbart drivas av vad som känns rättvist.
 
Båda sidor kan gräla i årtionden om vad de anser är rättvist. Istället bör palestinierna fokusera på en realistisk plan som är möjlig att genomföra, och som kan göra palestinierna mycket gott om deras företrädare är framgångsrika förhandlare. Palestinska ledare kommer också att ha ett konkret och viktigt ansvar när det gäller att därefter implementera det man lyckats uppnå i förhandlingarna. Ledarskapet måste vara redo för detta så att deras folk kan dra nytta av framgångarna och äntligen nå framgång.
 
3) Räkna inte med att Trump inte blir omvald
Om de palestinska ledarna hoppas att detta är president Trumps sista år i Vita Huset så kommer de antagligen att bli djupt besvikna. Sannolikheten för att Trump blir omvald till en ny presidentperiod är extremt hög.
 
4) Vad händer med tvåstatslösningen?
Beroende på hur planen tolkas, och hur den palestinska entiteten definieras, om demilitariseringen genomförs, hur den övergripande gemensamma säkerheten hanteras, vad blir allra viktigast för palestinierna att fokusera på? Tveklöst en plan som ger palestinier och israeler en trygg och säker tillvaro i sin vardag. Palestinier strävar dessutom efter – och förtjänar – värdighet och välstånd, samtidigt som de behåller sin distinkta identitet.
 
5) Ta upp frågetecken och orosmoln
När palestinierna väl sitter vid förhandlingsbordet kan de konstruktivt ta upp sådana frågor som känns problematiska. Ingen hindrar dem från detta. Huruvida deras önskemål kan uppfyllas är en annan sak. Men, som sagt, om de inte tar sig till förhandlingsbordet så missar de chansen att se vad som kan uppnås. Vi skulle kunna stå inför oändliga möjligheter och en mycket lovande framtid om fredsplanen skulle leda till ett avtal.
 
6) Ekonomiskt välstånd
När palestinierna vägrade medverka i 2019 års ekonomiska konferens i Bahrain, så var det på grund av att den ekonomiska delen introducerades före den politiska. När nu även det politiska avsnittet presenterats är det lätt för alla att se vilka enorma ekonomiska fördelar ett avtal skulle ge alla palestinier.
 
Inom ett decennium kan palestinierna bli ekonomiskt framgångsrika, handla fritt och säkra investeringar från hela världen. Det finns ingen anledning till varför palestinierna inte kan skapa ett nytt ’start up-samhälle’. Vi är båda fast övertygade om att man kan.
 
Detta är inte en ekonomisk fredsplan, men en framgångsrik ekonomi är avgörande för ett framgångsrikt fredsavtal och ett framgångsrikt palestinskt samhälle. Amerikaner och israeler, bland så många andra, kan handla med palestinier och investera där.
 
Om dessa sex skäl inte är tillräckliga för att locka fram ett engagemang hos det palestinska ledarskapet för Trumps fredsplan, så måste man betänka alternativet. Status quo, att allt fortsätter som hittills? Rentav försämrade förhållanden för palestinier på Västbanken och Gazaremsan? Är det verkligen vad palestinierna vill ha?
 
Palestinier har mycket att vinna på att granska planen noga, och arbeta konstruktivt tillsammans med president Trump och Israel. Palestinier har samtidigt mycket att förlora på att avvisa den föreslagna fredsplanen.
 
Det är dags att fånga denna historiska möjlighet, dess brister till trots, och ta reda på ifall fred äntligen kan uppnås. Det finns ingen perfekt plan. Det är dags att sluta vänta på en sådan.
 
 Jason D. Greenblatt och Bishara A. Bahbah
 
Jason D. Greenblatt is a former assistant to the president and special representative for international negotiations in the Trump administration. Follow him on Twitter at @GreenblattJD.

Bishara A. Bahbah is a former member of the Palestinian delegation to the multilateral peace talks. He taught at Harvard University and was associate director of its Middle East Institute.


Debattartikeln publicerades i Jerusalem Post 27 januari 2020 

Fler artiklar