BRIGHTON Det är en sak att läsa om något i tidningen. En annan att uppleva det på plats. Men det som möter mig på söndag morgon vid ingången till Labours partikongress är en antisemitisk affisch.

Delegater, partiledning och utställare promenerar förbi. Överallt finns säkerhetsvakter och partifunktionärer men ingen tycks reagera.

Vad håller Socialdemokraternas brittiska systerparti egentligen på med?

Partikongressen pågår fram till onsdag i Brighton i södra England och Brexit är den viktigaste frågan.

Några timmar senare lyssnar jag på Londons borgmästare Sadiq Khan vid ett möte med Jewish Labour Movement i Middle Street Synagogue ett stenkast från själva kongressen.

”Antisemitism är det äldsta hat mänskligheten känner. Rasism är rasism, det finns inga nyanser. Och antisemitism är rasism. Men i vårt parti verkar det finnas en hierarki. Det krossar mitt hjärta”, säger han.

Sadiq Khan är djupt troende muslim, Donald Trump brukar utmåla honom som väldigt suspekt. Och här står han, i solidaritet med Labours judiska medlemmar och protesterar mot antisemitiska krafter i det egna partiet - på den egna partikongressen.

"Jag är stolt stödmedlem i Jewish Labour Movement" säger Sadiq Khan.

Vittnesmålen i synagogan är förfärliga att lyssna på. Både från de som talar, parlamentsledamöter, lokalpolitiker och andra organisationer som kommit för att visa stöd. Och från de jag intervjuar efteråt.

Judiska Labourmedlemmar som varit med om att antisemitisk propaganda mot dem själva sprids i lokalorganisationen, som hotas, som förföljs av andra Labouraktivister på internet.

Förra ordföranden för den parlamentariska grenen av Jewish Labour Movement, Luciana Berger, var tvungen att ha polisskydd på Labours kongress 2018. I våras lämnade hon partiet och är nu parlamentsledamot för Liberaldemokraterna.
”På deras kongress behövde hon inget polisskydd”, sa en talare bittert.

Egentligen visste jag allt detta redan innan jag åkte hit, egentligen för att skriva om Brexit. Men var ändå inte förberedd. Jag är faktiskt helt paff.

Organisationen Jewish Labour bildades 1902 av judiska flyktingar från Östeuropa och sedan 1920 har den varit en officiell del av Labourpartiet. Under 20-talet var en av ledarna David Ben-Gurion som senare skulle grunda staten Israel och bli dess första president.

Det har tidigare funnits antisemitiska strömningar inom den brittiska vänstern precis som i den svenska. "Judiska kapitalister" har anklagats för att suga ut arbetare och konspirationsteorier om "judisk världsmakt" har spridits. Men fram till att Jeremy Corbyn och hans hårda vänsterfalang fick makten 2015 beskrivs detta trots allt som marginella fenomen.

Sedan dess har antisemitiska konspirationsteorier och angrepp på judiska Labourmedlemmar blivit allt vanligare. Den antisemitiska affischen framför ingången till kongressen plockades till slut ner av Sussex Police men ingen jag pratar med är förvånad över att den fick sitta uppe ända till tre på eftermiddagen.

Vad är det då för "hierarki" av rasism som Sadiq Khan pratar om?

Enligt den hårda partivänsterns ideologi är imperialism och rasism nära sammanflätat. USA, Storbritannien och Israel är västerländska imperialister. Judar ses som ansvariga för vad Israel gör, oavsett var de bor, och kan följaktligen inte utsättas för rasism.

Detta uppenbart felaktiga resonemang, antalet antisemitiska våldsdåd ökar exempelvis, återkommer i olika versioner i retoriken. Judarna har därmed sig själva att skylla.

Jeremy Corbyn borde självklart rensa ut sådana här strömningar och skulle kunna göra mycket om han ville. Men i så fall måste han göra upp med sina egna rötter och sin egen falang.

Tills dess är det tydligen Sadiq Khan som får står för det moraliska ledarskapet i partiet.

Anders Lindberg
Aftonbladets politiske chefredaktör

Ledare publicerad i Aftonbladet 24 september 2019

Fler artiklar