Sent på måndagkvällen i förra veckan, när det urskiljningslösa raketregnet från Hamas och andra av Gazaremsans terrorgrupper drabbade Israel, så tog sig en raket genom försvarssystemet Iron Dome, och landade rakt på ett hus i arbetarstaden Netivot. 

Reporten Moshe Nussbaum och hans kamerateam från Hadashot visade vilken otrolig skada denna raket orsakade.

Den raserade taket i ett av sovrummen, den slog ett stort hål i en yttervägg, den slog ut vardagsrummet, den förstörde möbler och den skadade familjens hund, vars blod fortfarande syntes på golvet när kamerateamet gick in.

Den här nyheten fick mycket uppmärksamhet i israeliska nyhetssändningar på måndagen, men fick förstås inte mycket internationellt genomslag, eftersom ingen dödades, tack och lov.

Trots att Netivot ligger knappt 15 mil från centrala Gaza, och därmed är ett av de främsta målen för Hamas beskjutning, visade det sig att den här stadsdelen saknar kommunala bombskydd. Och just de här husen byggdes innan det blev obligatoriskt att inkludera förstärkta säkrade rum i bostadshus, dit israeler kan springa under de sekunder av förvarning som larmet kan ge innan raketerna slår ner.

För familjen i Netivot, vars hem förstördes under anfallet, och för många andra med dem, är därför den enda möjliga åtgärden när sirenerna ljuder, att ligga ner på golvet, lägga händerna över huvudet, be och hoppas på ett mirakel. Och det var vad som hände här. Ett mirakel. Deras hus slogs ut men familjen - förutom hunden - undkom oskadda.

MEN, den här artikeln handlar egentligen inte om dem. 

Senare samma kväll tog sig reportern Nussbaum och hans TV-team till en annan plats, till ett grannhus som ligger bara litet drygt tjugo meter bort.

Här hade byggnaden inte drabbats av något direktnedslag. Istället hade en bit av raketen från det andra huset farit iväg och träffat även detta, där familjen Edri bor - föräldrar med två små barn.

För att illustrera vilken skada raketerna från Gaza kan ställa till med valde TV-reportern att följa splittrets väg genom väggar och inredning.

Han visade hur denna enda splitterbit hade trängt in i Edris hem via hörnet av deras sovrum, där det lämnade efter sig ett litet hål i väggen nära deras bröllopsfoto.

Det flög rakt genom rummet, förbi en litet vit barnsäng där familjens åtta månader gamla dotter sover på sin Mimmi Pigg-kudde, och genom nästa vägg, in i köket. 

Där slog splitterbiten in i - och ut genom - kylskåpet. Sen tvärs genom köket och in i ugnen, där den till slut stannade.

Detta var ingen direktträff, bara ett enda fragment från en raket.

Precis som grannarna saknar familjen ett säkrat rum. vanligtvis brukar även de stanna kvar hemma och hoppas och be när raketlarmet tjuter.

På måndagkvällen hade de flytt sin väg, och uppenbarligen var det detta som räddade dem, avrundade Nussbaum sitt nyhetsinslag.

Denna korta rapport om hur splitterbiten hade farit [länken igen] varade knappt 70 sekunder. Inslaget återgavs inte i någon av kanalens större nyhetssändningar. Det förtjänade inte en egen notering på kanalens hemsida, och plockades inte heller upp av andra hebreiska medier.

Och det kan man förstå, nyhetsvärdet är begränsat; ingen skadades, här finns det inte mycket att se, nu går vi vidare.

Istället var en av kanalens medarbetare vänlig nog att gräva fram inslaget åt mig dagen efter så att jag kunde visa upp det, och berätta om det alla dem som inte råkat se det på TV när det sändes.

Varför? Ja, som den orädde reportern Nussbaum sa, för att kunna visa upp den skada som redan en liten bit av en raket kan åstadkomma.

David Horovitz

Publicerad i Times of Israel 13 november 2018

Besök gärna artikeln genom ovanstående länk för att se fler bilder och det korta nyhetsinslaget. Notera även att detta alltså gällde ett fragment från en raket. Under det aktuella dygnet sköts ca 450 raketer mot Israels befolkning. Detta raketregn nämndes knappt i svenska medier, vilket vi kunde konstatera i förra veckans Israelnytt. /Red anm.

Fler artiklar