Det är uppenbart för dem som följer den arabisk-israeliska konflikten att svartlistning av företag i syfte att åstadkomma ett israeliskt tillbakadragande från Västbanken har direkt politisk bäring. Det skriver Lars Adaktusson i en slutreplik till Anna Lindenfors på Amnesty International.

Svenska Amnesty rycker ut till försvar för storbanken SEB och dess omdiskuterade svartlistning av tre israeliska banker. På SvD Brännpunkt, (21/6), skriver generalsekreteraren Anna Lindenfors att jag felaktigt kopplar ihop SEB:s svartlistning med bojkott av Israel och att jag anklagar banken för att ta ställning politiskt.

Det låter sig sägas att SEB-beslutet om den svarta listan inte innebär ett politiskt ställningstagande. Samtidigt är det uppenbart för dem som följer den arabisk-israeliska konflikten att svartlistning av företag i syfte att åstadkomma ett israeliskt tillbakadragande från Västbanken har direkt politisk bäring.

Ockupationen av Västbanken är resultatet av ett arabiskt angreppskrig mot staten Israel – ett Israel som fortfarande 50 år senare hotas av omgivande diktaturer och terrororganisationer. Ett omedelbart israeliskt tillbakadragande skulle leda till framflyttade positioner för den militanta islamism vars uttalade målsättning är att utplåna staten Israel.

Utan att erkänna detta, utan att se de existentiella hoten mot Israel försvinner en central dimension i diskussionen om svartlistning av israeliska företag.

Att vidta åtgärder för att åstadkomma ett omedelbart israeliskt tillbakadragande från Västbanken är inte att ta ansvar, det är att försvaga Mellanösterns enda demokrati och dess befolkning i ett extremt utsatt läge.

Enligt Amnestys generalsekreterare Anna Lindenfors ska SEB:s svartlistning ses som ett ställningstagande mot aktiviteter som bryter mot folkrätten. Om så är fallet är det vällovligt, samtidigt nämner inte Lindenfors att folkrätten även ger Israel rättigheter; exempelvis när det gäller självförsvar och nationell säkerhet. Inte heller nämner generalsekreteraren att de FN-organ som hon åberopar ofta kännetecknas av direkt fientlighet mot Israel.

FN:s råd för mänskliga rättigheter domineras sedan länge av muslimska länder och andra diktaturstater som förvandlat världsorganisationen till en arena för antisemitism och ensidig Israelkritik. Av antagna resolutioner och fördömanden av brott mot mänskliga rättigheter framgår att en majoritet av rådets medlemmar utmålar Israel som ett långt värre land än exempelvis Nordkorea, Iran och Syrien. När det gäller FN:s säkerhetsråd är det väl känt att vetostaterna Ryssland och Kina knappast bidrar till balanserade ställningstaganden i frågor som rör Israel.

Att se Mellanösternkonflikten i dess hela vidd är centralt när beslut fattas som är riktade endast mot en part. Det är också angeläget att omvärldens agerande inte spelar antidemokratiska krafter i händerna och därmed verkar kontraproduktivt. I detta perspektiv är det ingen tvekan om att SEB:s beslut om svartlistning lämnar en del i övrigt att önska, vilket även bankens ledning tillstår genom att dra tillbaka den svarta listan.

Den antiisraeliska BDS-rörelsen beklagar tillbakadragandet av svartlistningen och verkar genom omfattande bojkottkrav för att försvaga Israel. Förhoppningsvis aktar sig svenska Amnesty för att hamna i det sällskapet.

Lars Adaktusson
Europaparlamentariker (KD)
Ordförande Vänskapsförbundet Sverige-Israel

Debattartikel publicerad i SvD 22 juni 2017

Fler artiklar