”Med falska påståenden och försåtliga formuleringar väver de en rasistisk diskurs om ett land som inte har särskilt mycket att göra med verklighetens Israel”, skriver Ulf Öfverberg i sitt debattsvar.

Man hade kunnat tro att valet i Israel är ett föredöme som ett fritt val i ett demokratiskt land i en region som i övrigt är söndertrasad av inbördeskrig, folkmord, förföljelse, etnisk rensning och allmänt förtryck av kvinnor, homosexuella och där fackliga och andra rättigheter förnekas befolkningarna.

Men icke.

Enligt Anna Sundström och Oscar Ernerot från Olof Palmes Internationella Center är det regionens i stort sett enda fria demokratiska val som är ett ”varnande exempel”. Den svenska anti-israeliska vänstern förnekar sig aldrig.

Med falska påståenden och försåtliga formuleringar väver de en rasistisk diskurs om ett land som inte har särskilt mycket att göra med verklighetens Israel.

Apartheid, Sydafrika, etnonationalism, förtryck, ojämlikhet är ord som de beskriver Israel med. Ord som med lätthet och sanningsenligt hade kunnat användas om flera av Israels grannländer, men inte om Israel.

Israel är ingen apartheidstat. Israel är en mångkulturell demokrati – trots nationalitetslagen – och en rättsstat. Det finns ingen apartheid i Israel.

Tvärtemot har flera israeliska regeringar kraftigt satsat omfattande belopp och politiska ambitioner på att förbättra integrationen och villkoren för den arabiska minoriteten i landet.

Något som också under åren de facto har förbättrat situationen för Israels stora arabiska minoritet.

Så ockupationen. Sanningen är att Israel finns kvar på Västbanken efter 1967 inte för att olika israeliska regeringar har velat det, utan för att en rad fredsförhandlingar – i vilka Israel eftersträvade erkännande och säkerhetsgarantier i gengäld för skapandet av en palestinsk stat i Gaza och på Västbanken – har misslyckats så här långt.

De FN-resolutioner som finns talar om att Israel ska dra sig tillbaka från ockuperat område. Men inte dra sig tillbaka villkorslöst, utan efter ett fredsavtal som ger Israel säkerhet för sina medborgare.

Netanyahu är en del av den våg av nationalpopulism som sveper över världen. Det visar ju dock att Israel är ett land som alla andra demokratiska länder. Samma problem där som här.

Och visst kan man tycka – som jag gör – att Netanyahus politik är anti-liberal och riskerar att göra Israel till ett mindre liberalt samhälle om han fortsätter regera. Det är förskräckande nog. Men det är inte detsamma som apartheid eller etnonationalism.

En fredsprocess behöver kompromisser, ömsesidigt erkännande och tillit. Lögner om apartheid är ett språkbruk som polariserar och demoniserar.

Dessutom, om man tror att man negativt kan särbehandla en enda av världens alla stater, den lilla judiska, utan att samtidigt bidra till att underblåsa en växande antisemitism är man väldigt naiv eller har andra – mer mörka – motiv.

Ulf Öfverberg
Liberal skribent, fd ordförande Samfundet Sverige-Israel i Stockholm

Publicerad på SVT Opinion 9 april 2019

Fler artiklar