Svenska kyrkan uppvisar ännu en gång upp ett besynnerligt förhållningssätt i hur de ser, och förstår, israelers och palestiniers verklighet, skriver Martin Blecher, generalsekreterare för Vänskapsförbundet Sverige-Israel efter kyrkomötets apartheidbeslut.

När kyrkomötet beslutade att man ska kartlägga huruvida Israel uppfyller konventionen om apartheid så bör det sättas i kontext, till tusenårig anti-judiskhet. Jag drar mig ofta för att använda värdeladdat språkbruk då vi lever i en tid där relativism, ignorans, förvrängning och förträngning av historisk verklighet är mer en realitet än satt på undantag. Denna text är därför skriven utifrån att just sätta saker i sitt sammanhang. 

Två miljoner israeliska araber är medborgare i Israel med fulla rättigheter. Ett arabiskt parti sitter i Israels regering och en arabisk minister ansvarar för regionalt samarbete med omvärlden. Araber och israeliska professorer arbetar sida vid sida vid israeliska universitet. Doktorer och sjuksköterskor arbetar sida vid sida på sjukhus. 

En barriär för skydd – inte förtryck

Israels kritiker beskriver vägspärrar och säkerhetsbarriären som en ”apartheidmur.” Till skillnad från den så kallade Group Areas Act som höll svarta sydafrikaner åtskilda från vita medborgare som ett sätt att förtrycka dem, är Israels barriär inte byggd med syfte att vara en förtryckande struktur. 

22 procent av alla som studerar medicin i Israel är araber, samma proportion som dess befolkningsstorlek.

Den konstruerades endast efter flera år av självmords- och massmordsbombningar som dödade människor på restauranger, hotell, tonårsklubbar och synagogor. Dödsantalet har minskat med över 90 procent.  Det gynnar naturligtvis bägge sidorna då en utlösande bomb lika gärna kan träffa en arab som en jude, en palestinier som en israel. 

Går inte att jämföra med Sydafrika

I Israel har alla yttrandefrihet och rätten att röra sig fritt.  Medan svarta sydafrikanska studenter sköts på gatorna i Soweto – och Hamas och den palestinska myndigheten arresterar kritiker mot deras styre – kan man i Israel fredligt protestera mot regeringen utan fruktan för våldsamma repressalier eller annat straff. 

Medan Sydafrikas apartheidlagar stiftades för att förtrycka svarta sydafrikaner, förhindra deras sociala mobilitet uppåt i samhället genom att försäkra sig om att endast en liten andel av svarta gick på lågkvalificerade universitet, hittar man åtskilliga exempel på utbildningsinitiativ i Israel för att öka möjligheterna för arabiska israeler. 

Före staten Israel bildades 1948, var endast 25 procent av den arabiska populationen läskunniga. Idag är nästan alla läskunniga. 

22 procent av alla som studerar medicin i Israel är araber, samma proportion som dess befolkningsstorlek. 

Vad handlar kyrkans Israelhets om?

Det finns en Israelhets och en Israelfientlighet inom Svenska kyrkan som är allt annat än sund. Handlar denna fråga verkligen om Israel, apartheid och palestinier? 

 

Vi behöver inte gå alldeles för långt bort i regionen för att notera att Svenska kyrkan får problem när de ska tänkas applicera begreppet apartheid visavi Israel och dess behandling av palestinier. 

Personer i det palestinska flyktinglägret Ein El Hilweh (Libanon) kan inte få ett riktigt arbete därför att i Libanon är det emot lagen för en palestinier att äga egen egendom, ett företag, gå på universitet eller att finna arbete inom en rad områden. Man kan som palestinier inte bli medborgare i Libanon för man måste bibehålla sin flyktingstatus för att bekämpa Israel till varje pris. 

Bryr sig egentligen inte om palestinierna

Men Svenska kyrkan bryr sig inte om palestinier som inte kan gå på universitet eller äga egendom. Därför att palestinier och dess rättigheter som folk är helt utan värde, om det inte ställs i relation till vad Israel gör och inte gör. 

Det är beklagligt att Svenska kyrkan nu tar detta initiativ. Detta initiativ förkunnar utan minsta tvivel att Svenska kyrkan är emot något specifikt – snarare än att vara för något.  

Av Martin Blecher 

Generalsekreterare Vänskapsförbundet Sverige-Israel 

Artikeln publicerades i Expressen

Fler artiklar