Vänskapsförbundet Sverige-Israel

Kultur

Vänskapsförbundet på årets bokmässa i Göteborg 

Vi kommer att i år delta på bokmässan som går av stapeln torsdagen den 22 september och slutar söndagen den 25 september. Varmt välkomna att besöka oss. Vi finns i monternummer H03:06

I dagsläget har vi två scenprogram som Vänskapsförbundet är arrangör för.
 
Varför rankas Israel så högt i undersökningar av demokrati och mänskliga rättigheter?
Dag/tid: Fredag kl.17.30-18.00
I en region som rankas som den absolut sämsta när det gäller demokrati, jämställdhet mellan kvinnor och män, skydd för religiösa och etniska minoriteter och respekt för mänskliga rättigheter, utgör Israel ett undantag. Landet ligger bättre till än vissa länder i EU. Vi förklarar varför.
 
Miljöarbete i Israel och Palestina
Dag/tid: Lördag kl.16.30-17.00
 
Mycket talar för att klimatförändringarna kan slå mycket hårt mot människor, djur och natur i Mellanöstern. Klimatet förutspås bli allt torrare och hetare. Belastningen på redan ansträngda naturresurser kommer då att öka med försämrade livsvillkor som följd. Vattenbristen speciellt i Gaza är ständigt hotande. Hur arbetar man i Israel och Palestina för att avvärja dessa hot?

 
Många organisationer försöker på årets bokmässa likställa konflikten mellan israeler och palestinier som apartheid eftersomtemat är Sydafrika. 
Arrangörerna för bokmässan har på deras eget initiativ föreslagit en debatt vilket Vänskapsförbundet gladeligen tackat ja till. Dessvärre har varken Amnesty eller Palestinagrupperna velat ställa upp.
Under bokmässan kommer därför separata program i frågan.
Vänskapsförbundet kommer ha ett program på temat. Titeln och formerna är inte klara i nuläget.   





Israels ambassadör Ziv Nevo Kulman deltar i ett program om konstnärlig frihet i en skiftande värld. Det äger rum torsdagen den 22 september 16: 45 -17:30 

I många länder står kulturutövare inför restriktioner och försök att kontrollera deras arbete – en tendens som har förstärkts av pandemin och det spända politiska landskapet. I de nordiska länderna har det uppstått behov att revidera några av de institutionella mekanismer som både ska säkra konstens fria utövning och samtidigt understödja deras roll i utvecklingen av samhällslivet.

Ett samtal om konstnärlig frihet. Medverkande: ELINE SIGFUSSON, direktör tankesmedjan a/ nordi/c, MIKA ROMANUS, direktör Konstnärsnämnden, och ZIV NEVO KULMAN, Israels ambassadör i Sverige. Programledare: ELLEN WETTMARK, verksamhetschef Bonniers Konsthall. Inledning: BENNY MARCEL, direktör Nordisk Kulturfond.


Vi ses väl i Almedalen?

Snart börjar Almedalen. Vänskapsförbundet är på plats. Vi deltar i två seminarium. Ni som är i Almedalen får gärna komma förbi.


Måndagen den 4 juli blir det panelsamtal om Israel och Palestina. Hur kan vi stödja en rättvis fred mellan Israel och Palestina?

Medverkar gör:
Robert Rydberg, Kabinettsekreterare, Utrikesdepartementet
Erik Lysén, Chef, ACT Svenska Kyrkan
 Ulf Perbo, Vänskapsförbundet Sverige-Israel

Fredrik Hedlund, förbundsrektor för Sensus moderar samtalet
För mer info läs här


Tisdagen den 5 juli bjuder vi in till samtal där paneldeltagarna får berätta varför just de stödjer Israel.
Medverkar gör:
Mikael Oscarsson, Riksdagsledamot, (KD) Riksdagen
Joar Forssell, Riksdagsledamot, (L) Riksdagen
Stefan Abrahamsson, Skeppare, Elida
Mats Fält, Vice ordf, Vänskapsförbundet Sverige-Israel

Ulf Perbo moderar samtalet. 
För mer info läs här

Stor Auschwitz-utställning invigd i Malmö

En undersökningssäng från doktor Mengeles mottagning, betongpelare med taggtråd och delar av tåget som förde judarna direkt till döden - det är  några av de 700 autentiska föremål som just nu visas på en stor utställning i Malmö om förintelselägret Auschwitz-Birkenau.

Många av föremålen kommer direkt från Auschwitz-Birkenaumuseet i Polen och en del från andra museer runtom om i världen. En del föremål kommer från överlevandes släktingar och har aldrig tidigare ställts ut.

Utställningen omfattar 700 autentiska föremål.

Utställningen "Auschwitz. Not long ago. Not far away." har tidigare visats i Madrid, New York och Kansas City. Malmö är enda stället i Skandinavien där utställningen visas.

Att det blev Malmö är ingen slump. Stadens demografi, med stort inslag av personer med bakgrund i arabiska länder och öppet antisemitiska mot judar, har länge varit oroväckande. Kommunen började ta tag i  problemet först efter att tidigare kommunalrådet Ilmar Reepalu (s), som med vissa uttalanden förvärrade situationen, lämnade lokalpolitiken i Malmö.
I höstas hölls på regeringens initiativ en internationell förintelsekonferens i Malmö. I samma lokaler, Malmömässan, drygt ett halvår senare finns nu utställningen om Förintelsens mest symboltyngda dödsläger Auschwitz-Birkenau.

- Malmös politiker ville verkligen att utställningen skulle hamna här. Redan 2017 började vi diskussionerna. Man vill i Malmö verkligen berätta den komplexa historien om Auschwitz som är en varning till oss alla, säger Luis Ferreiro, VD för det spanska företaget Musealia som producerat utställningen.
- Vi ser ökad antisemitism inte bara i Europa utan över hela världen. Det måste tas på allvar. Jag hoppas att utställningen blir ett bidrag i arbetet mot antisemitism också i Malmö.

Luis Ferreiro, VD för Musealia som producerat utställningen

Över 1 miljon besökare
Att just få ungdomar att se utställningen anses så viktigt att Region Skåne köpt upp över 20.000 biljetter till skånska gymnasieelever. SJ bidrar med att eleverna får resa gratis till utställningen

 

En docka ägt av ett barn i Auschwitz-Birkenau.

Förutom lokalpolitikernas önskan att få utställningen till just Malmö har det geografiska läget bidragit med närhet till Danmark, norra Tyskland och överkomliga avstånd till Stockholm, Oslo och Helsingfors.
Hittills har över 1 miljon sett utställningen.
- Vi hoppas naturligtvis på 100.000-tals besökare i Malmö men det handlar inte om siffror. Det handlar om påverkan. Har bara en enda person blivit påverkad och ändrat sin tidigare uppfattning är det värt allt, menar Luis Ferreiro.
Utställningens primära syfte är att få besökare att just reflektera över hur en plats som Auschwitz överhuvudtaget kunde uppkomma.
- Förintelsen började successivt. Positionerna för handlingar som först troddes vara omöjliga att göra flyttades fram stegvis, förklarar Michael Berenbaum från USA, rabbin, professor och världsledande auktoritet på Förintelsen.
- Dem jag helst hade velat prata med efter att de sett utställningen i Malmö är de unga med arabisk bakgrund i Mellanöstern vilka blivit uppfödda med antisemitism och hat. Jag är verkligen nyfiken på deras reaktion. Vi vet att utställningen är så stark att den transformerar människor.

Dr. Michael Berenbaum från USA, rabbin, professor och världsledande expert på Förintelsen, var en av talarna under invigningen. 

På plats när utställningen invigdes var förutom Luis Ferreiro och Michael Berenbaum även bland andra kulturminister Jeanette Gustafsdotter, Piotr Cywinski, direktör för Auschwitz-Birkenuamuseet i Polen, Ann Bernes, svenska regeringens representant i IHRA (International Holocaust Rememberence Alliance), Skånes landshövding Anneli Hulthén och Carl-Johan Sonesson (m), regionstyrelsen ordförande i region Skåne.
Förutom Musealia har Malmö Kommun, Region Skåne samt Forum för levande historia sammarbetat kring utställningen i Malmö. Utställningen pågår till den 30 september.

Av Caroline Bilander
Caroline Bilander är journalist och sitter även med i Vänskapsförbundet Sverige-Israels riksstyrelse

Täpp igen kryphålen i svensk lag som tillåter Koranbränning

De våldsamma upploppen under påskhelgen har gett upphov till en politiserad debatt om våldsutvecklingen i det svenska samhället men oftast nämns inte den tändande gnistan som utlöste dem. 


Upploppen utlöstes som bekant av en högerextrem dansk politiker som reste land och rike runt under Ramadan för att bränna Koranen, en bok som anses helig av muslimerna. Enligt egen utsago, gjorde han det för att protestera mot den muslimska invandringen och mot bristerna i integrationen av invandrare som inte accepterar svenska lagar och normer. 

Det var inte fösta gången som det inträffade och likväl togs polisen på sängen. I augusti 2020 gjorde politikern samma sak i Rosengården, ett invandrartätt utanförskapsområde i Malmö. Koranbränningen provocerade som väntat ett våldsamt upplopp i Malmö och en spiral i hatpropaganda med inslag av antisemitiska slagord. 

Judar och muslimer i Sverige har all anledning att tillsammans protestera mot bokbränningar, rasism, främlingsfientlighet och intolerans gentemot deras religiösa sedvänjor. 

Under medeltiden brändes judiska böcker av kyrkan. Nazityskland brände böcker som regimen ansåg förkastliga. Tankarna går osökt till den tysk-judiske diktaren Heinrich Heine som skrev: Där man bränner böcker, kommer det att sluta med att man bränner människor.

Politikern belades med ett tvåårigt inreseförbud som dock upphävdes när han blev svensk medborgare. I andra EU-länder, där han aviserat sina bokbränningsplaner, är han portförbjuden. I Sverige ses dock bokbränning som en legitim proteståtgärd inom ramen för den lagstadgade yttrandefriheten. Förundersökningen mot honom 2020 lades ner eftersom bokbränningen inte var olaglig.

Det var också polisens åsikt i påskas trots tidigare erfarenheter och den överhängande risken att Koranbränningen skulle störa den allmänna ordningen och leda till upplopp. Berörda polisregioner fattade beslut utan någon samordning. På några ställen förbjöds bokbränningen, på andra ställen förlades den till en avlägsen belägen plats och på andra tilläts den att äga rum. 

Men överallt resulterade hans framfart i de våldsammaste upploppen i mannaminne med tiotals poliser och motdemonstranter skadade, tiotals polisbilar förstörda och ett stort antal personer omhändertagna eller arresterade. Rikspolischefen hävdade att element från kriminella nätverk var inblandade i upploppen. 

Nu kommer polisen att utreda vad som hände men utredningen riskerar att inte ge svar på alla frågorna. Enligt polisens talespersoner kommer den att göras på regionnivå utan någon samlad bedömning och begränsas till själva polisinsatsen och bristen på utrustning, resurser, utbildning och framförhållning i planeringen.

Frågan om polisen hade laglig möjlighet att förbjuda Koranbränning överallt kommer inte att utredas utan det är en fråga som polisen med all rätt överlåter till politikerna och lagstiftarna. Partiledare för oppositionen påstår förenklat att upploppen hade kunnat undvikas om inte den organiserade brottsligheten hade tillåtits flytta fram sina positioner på senare år.

Men den centrala frågan är yttrandefriheten och dess gränser. Det är svårt att förstå vad en bokbränning som utförs i avsikt provocera och som riskerar att sprida hat och intolerans mot en hel invandrarupp har att göra med yttrandefriheten. Det handlar inte om att någon yttrar något som kan bemötas i en öppen och saklig debatt.  

Det hör också till saken att EU redan 2008 utfärdade ett ramverksbeslut om bekämpning av rasism och främlingsfientlighet med lagliga medel. Medlemsländerna är skyldiga att tillämpa beslutet i sin egen lagstiftning men enligt ett EU-kommissionen har Sverige och några andra länder inte gjort det på ett korrekt sätt. 

Sist men inte minst verkar också det också pågå en omsvängning bland en del svenska jurister. Det är fullt möjligt att det blir en mer restriktiv prövning eftersom polisen skall ta i beaktande risken för ordningsstörningar när de utfärdar demonstrationstillstånd. På kommunnivå tycker man detsamma.

Provokationer, som att bränna Koranen, kan också falla under gällande lagstiftning mot förargelseväckande beteende och hets mot folkgrupp. 

Yttrandefriheten är en hörnsten i svensk demokrati och skall naturligtvis försvaras. Men ingen grundläggande frihet och rättighet är absolut och den kan begränsas enligt lag om den missbrukas eller kolliderar med andra samhällsvärden. 

Mose Apelblat
Frilansskribent och före detta tjänsteman i EU-kommissionen

Grattis Israel på födelsedagen!

Idag hyllar vi Israel, landet av mjölk och honung. Blicka tillbaka på det som varit och sträva framåt mot den tid som väntar. 

Se denna vackra video med israeler i alla åldrar sjungandes Chai (Vi är levandes) genom att klicka på nedanstående länk:

https://youtu.be/HdwowVBLH48

 

 

Vänskapsförbundet Sverige-Israel Riks bjuder in till Rikskonferens/kongress

Vänskapsförbundet Sverige-Israel Riks bjuder in till Rikskonferens/kongress den 7– 8 maj som kommer hållas på WIK:s Slott, Uppsala.

Delta du också!

För infomation om anmälan och program under dessa dagar besök: 
https://tinyurl.com/Inbjudan-program-7-och-8-maj 

Anmälan görs senast 30:e april

Forskare dechiffrerar äldsta kända inskription på hebreiska av 'förbannelse'-tavla

Den äldsta kända inskription på hebreiska, hittad på berget Ebal innehåller ordet ”fördömd (förbannelse)” tio gånger i en engelsk översättning på 23 ord.

I femte Moseboken, 27:15-26, instruerar Moses Leviterna att leda hela Israels folk från toppen av berget Ebal i en serie av elva förbannelser mot alla som deltar i en mängd olika handlingar, inklusive att göra en avgud, vanära sin moder eller fader, eller att flytta sin grannes gräns.

Vid en presskonferens den 24 mars i Houston, Texas, tillkännagav Associates for Biblical Research (ABR) upptäckten av en liten, vikt, skrivtavla som hittades på berget Ebal.

På presskonferensen läste man upp den engelska översättningen av inskriptionen: Fördömd, fördömd, fördömd – fördömd av G-Den av YHWH (Yahweh) kommer du garanterat att dö, fördömd av YHWH, fördömd, fördömd, fördömd. 

Om man kan verifiera tidpunkten (cirka 1200 f.Kr.) för när denna tavla skapades, kan denna lilla, 2 cm x 2 cm vikta "förbannelsetavla" i bly vara en av de största arkeologiska upptäckterna någonsin. Det skulle vara den första bekräftade användningen av G-ds namn i landet Israel. 
Det skulle också visa att israeliterna var läskunniga när de gick in i det heliga landet och därför kunde ha skrivit Bibeln som dokumenterar några av de händelser som ägde rum.

Denna nyhet rapporterades av bland annat Times of Israel och Jerusalem Post

Det här med dubbla måttstockar är spännande

Man behöver inte vara ett orakel på Israel för att snabbt förstå att Israel ofta bedöms utifrån andra standards i jämförelse med andra länder.

Vad hade hänt om Israel förkunnade att man planerade förbjuda hallal-slakt?
Under 2020 slog Europeiska Unionens högsta domstol fast att länder kan förbjuda ritualslakt i syfte att verka för djurvälfärd. Hur kraftiga skulle inte fördömanden vara om Israel hade talat om för muslimer hur de skulle praktisera sin religion?

Vad hade hänt om Israel skulle upplösa medborgerliga grupper och stänga ned en moské som Frankrike gjort?

Vad hade hänt om Israel skulle förbjuda muslimer från att bära slöja?

I ett annat domslut så har EU sagt att företag kan förbjuda hijab (en sorts slöja) om det rättfärdigar arbetsgivarens behov av att presentera en bild av neutralitet till sina kunder.
Frankrike har förbjudit bärandet av huvuddukar i statliga skolor sen 2004.

Vad hade hänt om Israel gjorde det olagligt för muslimska kvinnor att bära heltäckande ansiktsslöja?
Frankrike upprättade ett förbud mot detta 2010. I april blev Schweiz det senaste europeiska land att förbjuda niqab. Andra länder med helt eller delvisa förbud mot niqab inkluderar Belgien, Bulgarien, Österrike, Nederländerna och Norge. Det är otänkbart att Israel skulle föreslå, och också komma undan med, att ge kvinnor böter eller arrestera någon för att bära slöja.

Nästa vecka fortsätter vi genomgången av, ett urval, dubbla måttstockar som få ägnar tanke åt

 

De förstår inte att de svartmålar judar

Den irländska succéförfattaren Sally Rooney vill inte låta sin nya roman ”Vackra värld, var är du” översättas till hebreiska. Hynek Pallas kritiserar kulturskaparna som missar att deras handlingar göder antisemitism.

KULTURDEBATT. 2019 blev den brittisk-pakistanska författaren Kamila Shamsie fråntagen det tyska Nelly Sachspriset som hon just hade tilldelats. Shamsie vägrade nämligen att låta sin hyllade roman ”Home fire” (på svenska som ”Vår älskade” 2019) översättas till hebreiska. 
Nelly Sachspriset ska gå till författare som ”främjar förståelse mellan folk”. Ändå blev juryns beslut fränt kritiserat av 250 tunga författare i London Review of Books (23/9/19). Arundhati Roy, Michael Ondaatje, Jeanette Winterson, Noam Chomsky och Sally Rooney ansåg alla att det var fel att Shamsie blev av med priset. 
Redan då undrade jag hur de här kändisarna i egenskap av författare ställde sig till att Shamsie alltså valde bort ett språk. Svaret kom i dagarna, när det visade sig att just Sally Rooney tagit samma beslut som Shamsie: hennes nya roman ”Vackra värld, var är du" översätts inte till hebreiska.
Vad är det som leder till detta? Någon skulle säga att bojkott av Israel, liksom en gång bojkotten av den sydafrikanska apartheidstaten, är rimlig. Visst, att vägra varor från ockuperade områden och företag på olika vis kopplade till dessa har en poäng. 

 Att kultur i form av konserter eller filmer undviker Israel är illa nog. Shamsie och Rooneys inställning drabbar dock ett språk, något som är värre. Vad författarna genom att vägra en hebreisk översättning gör är att skuldbelägga judar även utan Israel som ram. Hebreiska är förstås kopplat till staten Israel. Men i dag är det också en oskiljaktig del av judisk kultur, och därmed historia, världen över. 

Jag tror inte att Shamsie eller Rooney är antisemiter. Jag tror att de – precis som alltför många andra i kulturens värld – inte reflekterar över hur deras ställningstaganden när det gäller just Israel är enögt och därför svartmålar judar. Och att det göder konspirationsteorier och antisemitism. 

Följande text är utdrag ur Hynek Pallas artikel från 12 oktober. Artikeln i sin helhet kan läsas på Expressen 

Recension: ”Judarnas historia i Sverige” av Carl Henrik Carlsson

”Judarnas historia i Sverige” av Carl Henrik Carlsson är en imponerande exposé, men den tar lite för lätt på den svenska antisemitismen. Den är kraftigare än ”ett bakgrundsbrus” betonar GP:s recensent Kenneth Hermele.

Vi tar det från början. Gustav III låter sig inspireras av sin mamma, drottning Lovisa Ulrika, som har träffat Moses Mendelsohn i Berlin och förstått att judar kan vara nyttiga för Sveriges utveckling till en modern handelsnation. Gustav III håller med: ”Det är visst, att det skulle vara en mycken stor fördel för riket, om ett så idogt folk som judarna skulle kunna bosätta sig här.”

Och så blev det, från 1775 kunde judar komma till Sverige utan att behöva övergå till kristendomen. Men det fanns begränsningar och infördes ett ”judereglemente” 1782 som stängde in judars liv. Judar fick inte äga mark eller fastigheter och inte bo på andra ställen än Marstrand, Stockholm, Göteborg och Norrköping samt inte utöva de yrken som kontrollerades av skråna.

Det regelverket skulle komma att gälla i femtio år även om det gradvis luckrades upp. Men fria i meningen lika med kristna svenskar blir judar inte förrän hundra år senare, i slutet av 1800-talet.

Carl Henrik Carlsson ger oss en imponerande exposé över Sveriges judiska historia, från den blygsamma början fram till nuet. Det är ett uppslagsverk, på 350 sidor får Carlsson med näringsliv och kultur, antisemitism och judehat samt motsättningar inom den judiska gruppen och mycket mer. Personregistret omfattar nästan tusen namn och över 200 judiska organisationer tas upp, tänk bredd snarare än djup.

Vi talar om ett mycket litet antal människor, till att börja med några tiotal, i mitten av 1800-talet hade antalet judar vuxit till 900, för att sedan öka genom invandring till 6 000 vid tiden för första världskriget, en siffra som står sig fram till nästa krig. Även dagens 20 000 judar utgör blott två promille av Sveriges befolkning – men denna lilla grupp har stått för viktiga insatser framför allt under 1800-talet och första hälften av 1900-talet när Gustav III:s förhoppningar slog in.

Det gällde framväxten av handel och bankväsende men i lika hög grad de institutioner som utgör grunden i ett modernt och demokratiskt samhälle: företag, högskolor, tidningar, förlag, konserthus och muséer drevs eller finansierades av judar. Detta samhällsengagemang ledde också till att judar tog sig an politik, särskilt i Göteborg, där hela tjugo procent av stadsfullmäktiges ledamöter på 1870-talet var judar, trots ett mycket blygsamt bidrag till stadens befolkning som helhet.

 
De inom-judiska diskussionerna fascinerar, här ställs genom åren den närmast klassiska frågan om integration eller assimilering: Hur leva som jude i Sverige utan att överge sin judiska särart? För varje omgång av judiska invandrare tar det ofta bara en generation att bli svensk, att arbeta bland svenskar och att gifta sig med svenskar. I takt med samhällets sekularisering avtar den religiösa praktiken även bland judar och religion blir inte längre det viktigaste för den judiska identiteten.
 
Hur ska vi då se på judehatet i Sverige, har det varit betydande? Carlsson talar om antisemitism i Sverige som ett ”bakgrundsbrus”, visserligen ett ständigt närvarande hot, en diskriminering som ibland övergått i handgripligheter, men ändå en antisemitism ”i förbifarten”. Det är ett litet för gulligt uttryck i mina öron. Motståndet mot judisk invandring och mot judiskt liv i Sverige har varit ihärdigt och spritt, frigörelsen för judar kom senare här än i många andra europeiska länder. Likaså är Sveriges anti-judiska politik före och under andra världskriget väl dokumenterad.
 
Snarare alltså judiskt liv och judisk historia trots motstånd och en fientlig omvärld. Carlsson slutar med en förhoppning – det finns många sätt att vara svensk, att vara jude är ett av dem – men vi lever i ett land där var femte svensk är beredd att lägga sin röst på ett rasistiskt parti som vill utestänga judar (och romer, samer och muslimer) från den svenska nationen. Jag skulle tro att många judar med mig ser det som hotfullt.

För sextio år sedan avslutade historikern Hugo Valentin sin bok ”Judarna i Sverige”, den studie som ”Judarnas historia i Sverige” både ersätter och för fram till nuet, genom att sätta sitt hopp till sionismen som han såg som en garant för att judiskt liv i Sverige skulle fortsätta. Det är lite motsägelsefullt, tycker jag, sionismen vill ju flytta allt judiskt till Israel.

I dag ser Carlsson att judiskt liv hotar att koncentreras till Stockholm, medan de judiska församlingarna i Göteborg och Malmö (för att inte tala om i resten av landet) minskat ganska så drastiskt i antal medlemmar. Men judiskt liv bör inte reduceras till dess religiösa och traditionella sfär, tvärtom, många svenska judar har tagit strid mot religionen som ensam eller huvudsaklig markör av ”judiskhet”, en stor del av det judiska livet sker ju utanför synagogans väggar.

Numera har vi sekulära judiska grupper som Judisk kultur i Stockholm och Judiska salongen i Göteborg (där jag själv är med), vi har årliga studiedagar och konferenser som Limmud (lärande) i Stockholm och Malmö, vi hade under drygt tjugo år en judisk filmfestival i Stockholm, lika judiskt som sekulärt.

Och därmed skulle kanske judiskt liv i Sverige för första gången klara sig utan påfyllnad utifrån? Carlsson tror det och även för den som tvivlar är det svårt att se varifrån nya judar skulle kunna komma till Sverige, de stora judiska bosättningsområdena i Europa finns ju inte längre, Rysslands judar har redan dragit, USA:s är nog ovilliga att röra på sig. Kanske kan vi hoppas på en ”tysk” utveckling, en stor invandring av unga, ofta högutbildade israeler, Berlin räknas ibland till Israels större städer.

Det skulle i så fall vara ytterligare en paradox: Israel, som grundas som ett hem för Europas judar, förvandlas till en källa för judisk förnyelse i Europa.

Kenneth Hermele. Artikeln publicerades i Expressen

Jiddisch som ett svensk-judiskt kulturarv

Jiddisch är det yngsta språket i den germanska språkgruppen. Det skrivs med hebreiska bokstäver, och uppstod i tidig medeltid i Europa. Språket anpassade sig till omgivningen där judarna levde och ordförrådet utökades med låneord från hebreiska och andra språk.

Före Förintelsen talades jiddisch dagligen av miljontals judar och gav upphov till ett rikt kulturliv, omfattande skolor, litteratur, teater och press i främst Östeuropa. Efter Förintelsen blev jiddisch ett udda och halvt döende språk som talades av liten spillra av överlevande samt i slutna ortodoxa samhällen.

Det skulle dröja till 1978 tills språket skulle uppmärksammas igen. Då tilldelades jiddisch-författaren Isaac Bashevis Singer Nobelpriset i litteratur ”för (sin) intensiva berättarkonst, som med rötter i en polsk-judisk berättartradition levandegör universella mänskliga villkor”.

Sedan dess har språkutvecklingen gått vidare och jiddisch har upplevt ett slags renässans i Sverige och resten av världen. Brytpunkten i Sverige inträffade 2000 då jiddisch tillsammans med fyra andra språk (romani, samiska, finska och meänkieli) erkändes som ett historiskt nationellt minoritetsspråk enligt Europarådets språkkonvention.

Gemensamt för de folkgrupper som talar dessa språk är att de har befolkat Sverige under lång tid samt att de utgör grupper med en uttalad samhörighet, där språket spelar en viktig roll för den egna identiteten. 

Det satt dock långt inne för jiddisch att erkännas som ett minoritetsspråk.

 Den judiska minoritetsgruppen i Sverige är relativt liten och de flesta svenska judar idag har knapphändiga kunskaper i språket och talar det inte dagligen. De behöver inte få myndighetsinformation översatt till jiddisch. Idag konkurrerar också jiddisch med hebreiska som ett gemensamt språk för judar världen över.

Under Göran Perssons tid som statsminister startade Sverige en bred informationskampanj om Förintelsen, grundade en ny myndighet, Forum för levande historia, och initierade en internationell konferens om undervisning, hågkomst och forskning om Förintelsen.

Men det kan inte vara hela förklaringen till varför Sverige erkände jiddisch som minoritetsspråk. Jiddisch slog rötter också i Sverige. Aaron Isaac, den förste juden som erhöll tillstånd av kung Gustav III att bosätta sig i Sverige i slutet av 1700-talet, skrev sina memoarer på jiddisch. Under de första åren var Judiska församlingens mötesprotokoll skrivna på jiddisch.

Detta är kanske mest att betrakta som historisk kuriosa.

Men ett språk berikar inte bara dem som talar det utan också samhället i stort och bidrar till kulturell mångfald. Få talar jiddisch men det finns ett starkt intresse för språket och den kultur som hänger samman med det.

Erkännandet gav förutsättningar för att språket kunde vakna till liv i Sverige.  Idag är det inte bara judar utan också språk- och kulturintresserade svenskar utan judisk bakgrund som intresserar sig för jiddisch. Detta kom tydligt till uttryck i ett jiddisch-seminarium som anordnades av Sveriges Jiddischförbund i augusti.

Ett par moln tornade dock upp sig på himlen när deltagarna i seminariet diskuterade den framtida utvecklingen. Många menar att myndigheterna skulle kunna göra mer för att se till att det finns behöriga lärare i jiddisch, en förutsättning för språkets vitalisering.

I och för sig är reglerna redan generösa för rätt till undervisning i skolan.

Kravet på minst fem elever gäller inte för de nationella minoritetsspråken. Inte heller behöver språket talas hemma dagligdags som hemspråk. Däremot krävs goda kunskaper i minoritetsspråket om man skall få studera det på gymnasiet. Även det kravet förväntas slopas.

Det finns dock fortfarande en skriande okunskap bland skolledare och kommuner om rätten till undervisning i jiddisch.

Generaldirektörerna för berörda myndigheter, som skolverket och Institutet för språk och folkminnen, varnade själva för att om inte hela utbildningskedjan säkras kommer om några av de nationella minoritetsspråken inte att förbli levande språk.

Idag finns bara en enda legitimerad lärare i jiddisch i Sverige. Skolverket undersöker dock möjligheten att genomföra en uppdragsutbildning av jiddischlärare, något som kan leda till fler lärare om ca tre år.

Om det infrias, kan vi räkna med att jiddisch kommer att gå en bättre framtid till mötes. En föraning av det kommer vi att se redan i november då ”I väntan på Godot” kommer att spelas på jiddisch på Dramaten med översättning på engelska.

Mose Apelblat

 

 

Han får pris till minne av Jackie Jakubowski

Författaren och journalisten Nathan Shachar tilldelas Judisk Krönikas pris till minne av Jackie Jakubowski, ett nytt pris som belönar nyfikenhet och intellektuellt mod.

– Jag är hedrad och stolt. Jackie var en vän som jag kände mig djupt befryndad med i fråga om livssyn och åsikter, säger Nathan Shachar om priset.

 

Kulturtidskriften Judisk Krönikas pris till minne av Jackie Jakubowski går till författaren och journalisten Nathan Shachar med motiveringen: 

”Han skyr provinsialismen och populismen. Nathan Shachar använder sin mästerliga stilistik till förnuft, frihet och folkbildning. Hans självständiga intellektuella hållning är oundgänglig i svensk offentlighet, liksom en gång Jackie Jakubowskis.” 

”Han försvarade det judiska i en mörk tid”

Nathan Shachar har sedan 1980-talet arbetat som korrespondent för Dagens Nyheter i Jerusalem, han har även bevakat Latinamerika och har genom åren medverkat som skribent i Judisk Krönika. Jackie Jakubowski har varit en förebild för honom på många sätt, berättar han.

– Jackie kom utifrån och tog sig an det ingen infödd kunde eller orkade göra: att försvara det judiska i en mörk tid, en tid som de flesta av dagens unga inte har några minnen av. Förtalet av judar och judendom, kamouflerade till Israel-kritik, blev under 1980-talet en rubbning i svenskt åsiktsliv. Där spelade Jackie en heroisk roll. Utan honom och utan Per Ahlmark hade det inte blivit någon fällande dom i målet mot Ahmed Rami och Radio Islam.

Vad har Jackie Jakubowski betytt för dig personligen? 

– Han var en förebild i fråga om civilkurage, men också yrkesmässigt. Han tvekade inte att ta in artiklar i Judisk Krönika som kostade det officiella Israel prestige. När Israel baktalades och beljögs protesterade han, men han såg aldrig sin roll som Israels ombud. Skedde det fula och onda saker i Israel skulle de bevakas.

Skedde det fula och onda saker i Israel skulle de bevakas.

Priset på 50 000 kronor och en skulptur av konstnären Fanny Bylund, delas ut i samband med Jakubowskis födelsedag den 5 oktober.

– Vi är väldigt glada att kunna utse Nathan Shachar till vår förste pristagare, säger juryns ordförande Anneli Rådestad i ett pressmeddelande. 

– Shachar är en stilsäker journalist, beläst och välinformerad, och som få balanserad i sin rapportering från en av världens mer komplicerade konflikter. Nathan Shachar är därtill en lysande författare och essäist, som genom sina texter bjudit läsarna på bildningsresor till bland annat Israel, Gaza och Latinamerika.

Den fristående priskommittén består av Judisk Krönikas chefredaktör Anneli Rådestad, Lizzie Oved Scheja, vd Judisk Kultur i Sverige, Nina Solomin, kulturredaktör på tidningen Fokus, Karin Olsson, kulturchef och biträdande chefredaktör på Expressen samt Noa Jakubowski och Tuva Winblad, barn till Jackie Jakubowski.
Jackie Jakubowski var chefredaktör på Judisk Krönika och verkade i många år på Expressens kultursida.

 Expressen kultur 4 oktober 2021

En stat som är judisk. Varför?

Det som skiljer hat mot judar gentemot andra sorters hat är att judar blir förföljda för dels den man är (till skillnad mot andra som blir hatade för vad man kanske gör) och att hatet mot judar är som en kameleont, ett virus som muterar. Ett hat som anpassar sig efter omständigheterna.  

Tanken med Israel är att det ska vara en plats för judar, utan att känna rädsla, och med frihet kunna leva och förverkliga sin judiskhet och potential om man så vill. Ingen annan plats kan, och har historiskt sett kunnat göra det. 

Grunden till staten Israel lades före Förintelsen och FN:s beslut

När staten Israel utropades fanns redan stadsliknande organisation, Jewish Agency, som fungerade som provisorisk regering. Jewish Agency kom till mångt och mycket att uppstå som en följd av det judiska samhälle – Yishuv (på hebreiska) som växte fram i dåvarande Palestina. 

Civilsamhället var välutvecklat och det fanns israeliska fackförbund, sjukhus och universitet.  

Rätten till ett judiskt hemland förkunnades 1917 för att bekräftas av det internationella samfundet den 25 april 1920

Programledare på Al Jazeera kallar Israel det mest framgångsrika projektet på 120 år

Faisal al-Qassems arabiska inlägg på twitter möttes av kritik, men en överväldigande majoritet av dem som deltog i hans omröstning instämde. Netanyahu och talespersoner för IDF hyllar honom.

 
En programledare i arabisk TV, känd för att ta upp kontroversiella ämnen, kallade i lördags Israel för det mest framgångsrika projektet under de 19:e och 20:e århundradena. Hans arabiskspråkiga inlägg på twitter väckte en intensiv debatt i sociala medier om den judiska staten.
 
“For most Arabs, if they want to curse you, they will describe you as a ‘Zionist,’ even though they know that the most successful project in the current and last century is the Zionist project,” tweetade Faisal al-Qassem, programledare för Al Jazeeras välkända TV-program The Opposite Direction.
 
Han skrev vidare att
 
“All of the Arabs’ projects, especially that of Arab nationalism, failed. So… before you use the term ‘Zionist’ as a curse, you must first come somewhat closer to what Zionism has accomplished and then we will talk,”
 
Qassem har ofta använt sitt program och twitter för att kritisera många av arabvärldens regimer för deras antidemokratiska politik. Han är en mycket välkänd profil och har 5, 5 miljoner följare på twitter. År 2018 orsakade han rabalder genom att bjuda in IDF:s arabiskspråkiga talesperson Avichai Adraee till TV-studion.
 
Bland de många kritiska svarsinläggen på twitter finns till exempel Meshaal al-Nami, en forskare i Kuwait, som menade att Qassem och Al Jazeeras “mercenaries are serving Zionism by spreading chaos and failing and frustrating Arabs and Muslims.”
 
Men när Qassem litet senare la till en omröstning där man kunde ange ifall det är Israel eller någon arabisk regim som är mest ”avancerad, utvecklad, demokratisk och framgångsrik”, så valde en överväldigande majoritet (82% av drygt sex tusen röstande) den judiska staten.
 
Twitter offentliggör inga uppgifter om de röstandes identitet, men det är värt att notera att tweeten och omröstningen var på arabiska, precis som Qassems övriga flöde.
 
Medan ett antal arabstater, särskilt många av dem i Gulfen, har uttryckt en större öppenhet inför Israel under de senaste åren, har flera experter hävdat att den arabiska folkopinionen förblivit i huvudsak fientlig till den judiska staten.
 
Israeliska företrädare hyllade Qassem för hans commentar, som de lyfte fram genom sina twitterkonton.
 
“Dr. Faisal al-Qassem is right. The Zionist movement achieved the Jewish people’s ambition to return to its homeland and build a national state anew on the land of its forefathers,” skrev Ofir Gendelman, premiärminister Benjamin Netanyahus arabiskspråkige talesperson.
 
“I am a Zionist and proud. In 71 years, we have transformed from a poor state that lacks resources to a state that is at the top of the world’s rankings with regard to modernism, innovation, sciences, medicine and agriculture,” tillade han.
 
Adraee, IDF:s talesperson, skrev: “Faisal al-Qassem is speaking the word of truth. ‘Zionist’ is not a curse word but rather one of admiration.”
 
Al Jazeera är en av en handfull arabiskspråkiga TV-stationer som låtit företrädare för Israel medverka.
 
Många av Al Jazeeras programledare uttrycker emellertid ofta stark kritik om Israel och dess politik gentemot palestinier på Västbanken och Gazaremsan.
 
Times of Israel
 
Publicerat på tidningens hemsida 9 februari 2020

Tu B’Shevat – över 240 miljoner träd har planerats i Israel

Tu B’Shevat är de judiska trädens nyår och syftar till att framhäva trädens viktiga roll i ekosystemet och för en grönare planet. Sedan 1901 har fler än 240 miljoner träd planterats i Israel av KKL-JNF, världens äldsta miljöorganisation, vilket tyder på att Tu B’Shevat är ett viktigt initiativ som bidrar till skogens återhämtning och fortsatt grönska.

Den 10 februari 2020 firas högtiden Tu B’Shevat i Israel, vilket är ett av landets fyra nyår och översätts till de israelska trädens nyårsafton. Under Tu B’Shevat äter judar mängder av frukt som har en tydlig israelisk koppling som exempelvis vindruvor, fikon, granatäpple, oliver och dadlar. Enligt tradition ska judar även äta en ny säsongsfrukt varje år, en frukt som endast förtärs under Tu B’Shevat och aldrig under det övriga året. 

I början av 1970-talet publicerades litteratur om judarnas uppfattning om ”Adam-adamah”, vilket översätts till relationen mellan människa och natur. Den nya teknikens tillkomst förändrade samhället med ökad konsumtion och försvagat miljötänk, vilket oroade allmänheten. Tu B’Shevat är ett resultat av denna oro- en årlig tradition som uppmuntrar allmänheten till att plantera ett träd alternativt att donera pengar till planteringsorganisationer för en grönare tillvaro och hållbar planet. Traditionen symboliserar även ett stärkt band mellan sitt andliga inre och planeten – genom att plantera ett träd i jorden med sina egna händer, skapas ett djupt rotat band till moder jord som är ämnat att bestå för evigt. 

En organisation som har varit aktiv i att plantera träd sedan 1901 är KKL-JNF, Keren Kayemeth LeIstrael – Jewish National Found, som planterat över 240 miljoner träd i Israel. De har även nyligen upprättat ett planteringscenter i Tzora-skogen, som till stor del förstördes under den förödande brand som bröt ut i augusti 2015. Tu B’Shevat är därmed ett fantastiskt initiativ som hjälper skogens återhämtning och bidrar till fortsatt grönska.

För mer information: 

Israeliska statens turistbyrå

Pressmeddelande publicerat 5 februari 2020

Tel Aviv är först med att skärpa regelverket kring elsparkcyklar

 Tel Aviv stad vill öka säkerheten för både fotgängare och trafikanterna som hyr elsparkcyklar och har därför valt att införa nya, hårdare regler för elsparkcykel-företagen. Numera måste samtliga elsparkcyklar för uthyrning utrustas med hjälm, registreringsskylt och förnybara batterier. Även nya direktiv gällande hastighetskrav kommer också införas och i särskilda områden kommer elsparkcyklar att förbjudas helt. De nya reglerna kan bli vägledande för hur andra städer väljer att hantera trafikproblemen som uppstår på grund av elsparkcyklarna. 

I augusti 2019 påbörjades arbetet för att öka trafiksäkerheten gällande elsparkcyklarna i staden. Företagen som hyr ut elsparkcyklar, tvingades redan då att förhålla sig till en rad nya regler som exempelvis begränsningar på antalet elsparkcyklar per företag, nya parkeringsregler samt krav på åtgärder för att förhindra minderårigas möjligheter till att använda elsparkcyklarna. Med de nya restriktionerna väljer nu Tel Aviv att fortsätta arbetet i syfte att öka trafiksäkerheten och den allmänna ordningen i staden. 

”Jag är stolt över att Tel Aviv blir den första staden i världen som kräver att stadens elskotrar ska utrustas med registreringsskyltar och hjälmar. Vi ser detta som en fantastisk utveckling när det gäller att leverera hög säkerhet till våra medborgare såväl som den ökade turismen. För mig, som representerar Israel i Norden, tror jag att det kommer att uppskattas av de nordiska resenärerna och hoppas att många andra länder kommer att följa vårt exempel vad som gäller säkerheten i trafiken” säger Nira Fisher, direktör för israeliska Statens Turistbyrå i Norden

För mer information: https://visit.tel-aviv.gov.il/move/in-tel-aviv

Israeliska statens turistbyrå

Pressmeddelande publicerat 16 januari 2020

Kategorier

Fler artiklar