I förra veckan publicerades en debattartikel i New York Times där den eminenta svenska journalisten Paulina Neuding lyfter fram ”En obekväm sanning om Svensk antisemitism” [The Uncomfortable Truth About Swedish Anti-Semitism] Hon fokuserar där på alla de trakasserier och hot som riktas mot landets 18.000 judiska medborgare. I samband med detta nämns även Wiesenthalcentrets resevarning som utfärdades 2010 då personer som besökte södra Sverige uppmanades vara extremt vaksamma.
Neuding lyfter fram att det inträffat ett skifte: de antisemitiska incidenterna har tidigare kunnat härledas till högerextremister, men kommer numera främst från muslimska extremister. De sistnämnda står för hela 51%, medan 25% kommer från vänsterextrema, och endast 5% från extremhögern.
I samband med det ökade våldet mot judiska mål uppges Sveriges utrikesminister Margot Wallström ha klandrat Israel för att europeiska muslimer radikaliserats. Lastbilsattacken som drabbade Stockholm i april saknade anknytning till judar, och ingick snarare i ett mönster som blivit vanligt över hela Västeuropa.
Den nu bortgångne Simon Wiesenthal varnade ofta för att ’det som börjar med judar aldrig slutar med dem’.
Bo Persson i Sverige, har skapat en mycket speciell film, som visar empati för offren och deras familjer - som alla delar en global gemenskap - samtidigt som filmen visar islamistisk terrorism över hela världen.
Hans film, ”Watching the Moon at Night”, stöddes av Svenska Filminstitutet, och Sveriges Television (SVT) var hans medproducent. När den var klar ville inte SVT visa filmen offentligt, och angav inga övertygande skäl för detta.
Sedan dess har ”Watching the Moon at Night” visats på filmfestivaler i över ett dussin länder. Och ett öppet brev har skickats till SVT för att kräva en offentlig visning. Brevet, som skickats till SVT:s VD har undertecknats av över 1.500 kända personer - inklusive medlemmar av Nobelkommittén.
SVT:s vägran - i likhet med fransk-tyska Artes vägran att visa en annan film under liknande omständigheter - är kanske symbolisk för det politiskt korrekta regelverk som vidrigt nog kastat om två historiska roller. ’Den infödde palestiniern’ som blir det nya ’judiska’ offret för ’koloniserande nazi-israeler’.
Det fungerar som en lättnadsmekanism för förövaren, kollaboratören, och den passiva betraktaren vid Europas två värsta brott: kolonialismen och Förintelsen. En åkomma som Persson kallar för ’ett kognitivt krig i Sverige’.
Ironin är att Israel och israeler spelar en mindre, men viktig, roll bland de offer som intervjuas i Watching the Moon at Night. De svenska myndigheterna tycks fästa oproportionellt stor vikt vid skuldbeläggande av Israel. Passiviteten inför offentliga utrop om att ”Skjuta judarna” tolkas som godkännande, och judarna i Stockholm, Göteborg och Malmö görs till måltavlor.
Wiesenthalcentret har sammanställt ett utkast till en konvention där terrorism framställs som en sammanlänkad kedja [en chain of shame] av medskyldiga bland dem som rekryterar och indoktrinerar, tränar och beväpnar, finansierar, skyddar och glorifierar. Denna konvention antogs av parlamentet i Australien, och av det latinamerikanska PARLATINO-parlamentet. Det är mindre troligt att den kommer att antas även i Europa, där det finns så många av dem som är aktiva länkar i kedjan.
”BDS”-kulturen, som uppvisas av SVT, kanske indikerar att Wiesenthalcentret gjorde ett misstag när det begränsade sina resevarningar till att gälla endast landets tredje största stad Malmö. Sverige, som möjligen är ett av de i dag farligaste länderna för judar, tycks vara på väg att bli ett av Europas farligaste.
”Watching the Moon at Night” är en kraftfull väckarklocka.
Shimon Samuels
Director for international relations of the Simon Wiesenthal Center.
Publicerad i Jerusalem Post 19 december 2017. Ovanstående översättning är något förkortad. Texten kan läsas i sin helhet här
Paulina Neudings artikel i New York Times