Denna vecka, den 19 april i år, fyller den moderna staten Israel enligt den judiska kalendern 70 år. – Det är en stor händelse och en stor anledning att fira Israel som nation, sammanfattar EU-parlamentarikern Lars Adaktusson (KD) sina intryck av de 70 år som landet har existerat som nation.

– Det är sjuttio år av utsatthet och stora problem när det gäller säkerhetsfrågorna, men också 70 år av fantastisk framgång för landet när det gäller företagande, entreprenörskap, forskning och utbildning som en levande demokrati, säger EU-parlamentarikern Lars Adaktusson som satsar på att komma in i riksdagen i höst.

Han beskriver sin beundran för hur landet klarat av kampen för överlevnad i kombination med en övertygelse om att demokrati är det grundläggande för att skapa ett gott samhälle.

– Den kombinationen har Israel varit mästare i att utöva i praktisk handling. Det har aldrig varit så att Israels utsatthet har lett till brister i demokratiskt avseende, utan man har lyckats att kombinera kampen för sin egen överlevnad och stora satsningar på säkerhet och försvar, med en samhällsutveckling på det ekonomiska och demokratiska planet som är en förebild för hela världen, menar Lars Adaktusson, som är Europaparlamentets rapportör i relation till Israel.

Sverige ska bli det Israelvänligaste landet i Europa har Vänskapsförbundet Sverige-Israel proklamerat. Är det en realistisk målsättning?
– Det är en djärv målsättning kan man väl säga och vi har en väg att gå innan vi är där. Det är ingen tvekan om att fientligheten och kritiken mot Israel i många år har varit mer utbredd i Sverige än i de flesta andra länder.
– Det är som sagt en djärv målsättning men i ett sådant här opinionsbildande arbete som det här handlar om så behöver man jobba med tydliga målsättningar och det här är en av dem.

Vilken är den enskilt viktigaste frågan att jobba med för att detta ska ske?
– Vi behöver jobba med framför allt två saker. Det ena är att ge den rätta bilden av Israel. Det är sällan som vi i den svenska debatten får den fulla, balanserade bilden av Israel som nation. Det är ofta väldigt filtrerat genom eget tyckande och genom den israelisk-palestinska konfliktens perspektiv. Så det ena är att ge en korrekt och allsidig bild av vad Israel är och vad landet står för.
– Det andra som vi har definierat och som jag tycker är viktigt är att Sverige normaliserar sina relationer med Israel.
– Vi har en situation som är fullståndigt ohållbar där Sverige är det enda av EU:s medlemsländer där utrikesministern inte är välkommen i Israel. Så kan vi inte ha det, vi måste arbeta med att förbättra relationerna mellan Sverige och Israel. Det är den andra stora uppgiften för vänskapsförbundet.

Du talar om mediebilden. I en intervju har du uttryckt att när du var korrespondent i Mellanöstern var SVT:s ledning ganska på om hur du skulle rapportera…
– Ja, jag har upplevt det och jag tror att många har upplevt det som har jobbat med Mellanösternbevakning i journalistisk form på olika redaktioner runt om i Sverige. Vi har haft en lång period av ensidighet och obalanserad bevakning där perspektivet hela tiden har varit palestinska och där man inte exempelvis har sett till Israels utsatthet och hoten mot Israel i de större perspektiven. Alla som har rapporterat från regionen tror jag har konfronterats med den här problematiken.

En annan aktuell fråga är ju biståndet till UNWRA, det FN-organ som arbetar med palestinska flyktingar. Sverige har tagit på sig ett ansvar att täcka upp för det tomrum som USA:s tveksamhet har inneburit. Kommentar?
– USA har ju dragit tillbaka en stor del av sitt bistånd till UNWRA och då har vissa länder sagt att man måste fylla ut det och Sverige är ett av de länder som verkar för att andra länder ska ersätta det bortfall som har skett på grund av USA:s agerande.
– Jag tror att vi måste diskutera UNWRA:s verksamhet i ett större perspektiv. Det är en verksamhet som har stora brister och där vi genom åren har sett fler och fler avslöjanden om rena missförhållanden när det handlar om anställd personal som har en bakgrund i antisemitiska sammanhang, det handlar om undervisningsmaterial i palestinska skolor som förmedlar Israelhat och antisemitism.
– Det här är en ond cirkel som bara föder mera våld och misstro mellan parterna som i förlängningen leder till ökade konfliktrisker. Så UNWRA:s verksamhet behöver verkligen utvärderas. Jag tycker dessutom rent allmänt att när det gäller biståndet till palestinska myndigheter och organisationer ska det finnas mycket tydligare och större krav när det gäller efterlevnaden och respekten för mänskliga rättigheter.
– Vi har en situation i de palestinska områdena som är fullständigt oacceptabel när det handlar om respekten för demokrati och mänskliga rättigheter. Vi har dessutom en utbredd korruption som den palestinska myndighetens ledning i dag och de som har suttit de senaste åren överhuvudtaget inte har gjort något åt.
– Att ställa krav när det gäller åtgärder mot korruptionen och att ställa krav när det gäller mänskliga rättigheter borde vara grundläggande när det gäller den hjälp som vi naturligtvis ska ge till det palestinska folket. Men hjälpen ska ju nå dem, inte den palestinska ledningen.

Israel framställs ofta som den starka parten i konflikten samtidigt som närmare 60 muslimska länder har en tydlig ambition i området. Hur kommenterar du de här perspektiven och den här beskrivningen?
– Jag tycker att det här är ett av de stora problemen när det gäller skildringen av Israel. Israel är omgivet av ett stort antal stater med en halv miljard invånare nästan. Stater som är mer eller mindre auktoritära, diktaturer, och som har – tillsammans med de terrororganisationer som också finns runt Israel – ett gemensamt intresse, nämligen att utplåna landet.
– Så när man talar om Israels geopolitiska läge så handlar det ju inte bara om konflikten med de palestinska områdena och den palestinska myndigheten utan det handlar ju också om det faktum att Israels existens är hotad av ett stort antal länder – och terrororganisationer inte minst – runt omkring landet. Vi måste mycket mer se till Israels övergripande säkerhetssituation än bara i perspektivet Israel-Palestina.

Iran har som målsättning att utplåna Israel och det ska vara gjort senast år 2040. Kommentar?
– Iran är ett tragiskt exempel på ett land där i stort sett all utveckling går åt fel håll, både när det gäller respekten för mänskliga rättigheter men också politiskt i relation till omvärlden. Vi har i dag ett avtal på atomkraftsområdet mellan Iran och västvärlden. Tyvärr så utnyttjade inte USA och Europa den möjlighet som fanns när det här avtalet förhandlades fram att sätta tryck på Iran när det gäller relationen till Israel.
– Iran har fortfarande idag – 70 år efter staten Israels tillkomst – inte erkänt Israel. Från Irans sida så vill man fortfarande, och arbetar aktivt för, att Israel ska utplånas från jordens yta. Det är en skam och det är fullständigt oacceptabelt att inte i internationella sammanhang ständigt påpeka detta och sätta tryck på den iranska regimen.

Ruben Agnarsson
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Intervjun publicerades i Inblick 18 april 2018

Besök länken för att också läsa samtalet mellan Lars Adaktusson och Keren Kajemet Israelfondens Max Federmann. 

Fler artiklar