Vänskapsförbundet Sverige-Israel

Aktuella nyheter om Israel

Debatten om israeliska rättsväsendet- frågor & svar

Bakgrund 

Vid år 1950 är det uppenbart att ingen överenskommelse kommer att nås i frågan om en heltäckande konstitution.  Då föds idén att utarbeta en konstitution gradvis med individuella grundlagar, som en dag ska ratificeras. Tillsammans ska de utgöra Israels konstitution. Konstitutionen kommer att byggas kapitel för kapitel. Kapitlen ska läggas fram för Knesset när utskottet avslutar sitt arbete, och alla kapitel kommer tillsammans utgöra statens grundlag.

Under de kommande decennierna har det israeliska parlamentet antagit 13 separata grundlagar. Man har ändrat lagarna flera gånger. Den senaste ändringen skedde i samband med det bildandet av den nya regeringen i december förra året.

Många talar om den ’konstitutionella revolutionen’ som ägde rum under 1990-talet. Vad var det för något?

 Under de kommande 45 första åren efter 1948 tolkar inte det israeliska rättsväsendet de individuella grundlagarna som en de facto-konstitution, och antar endast en mycket begränsad materiell rättslig prövning.

Det förändras under 1990-talet. Av dess anses högsta domstolen ha skaffat sig omfattande befogenheter för domstolsöversyn, tillsammans med en  utökad användning av ett begrepp som refereras till ’rimlighetsnorm’ för att slå ner administrativa beslut och utnämningar. 

 Från och med 1997 utnyttjar Högsta domstolen sin nyligen deklarerade rätt till domstolsöversyn och slår ner 20 lagar som antagits av israeliska parlamentet. Domstolsöversynen blir också vanligare under 2000-talet.

Vad är det som för närvarande pågår i Israel?

 Israel går till val i november 2022. Detta då föregående regeringskoalition löstes upp efter att ha reagerat knappt ett år. Flera partier från högersidan i israelisk politik har reform av högsta domstolen som en valfråga. 

Varför upplevs högsta domstolen vara en så laddad fråga?

Högsta domstolen i Israel har länge varit en polariserad fråga. Uppfattningarna om vad domstolen bör ha för funktion  är många. Debatten sträcker sig flera decennier.

Som vi inledningsvis konstaterar saknar

Israel en konstitution. Staten har alltså inte en klar delning mellan den legislativa, exekutiva och juridiska makten. De senaste åren har högsta domstolen yttrat sig i frågor som många upplever inte uteslutande varit av juridisk karaktär utan innefattat frågor av mer politisk karaktär. 

Varför vill man göra förändringar rörande högsta domstolen?

I Israel stödjer endast 42 procent av befolkningen högsta domstolen enligt en undersökning som gjordes i januari. Det är alltså mindre än hälften av befolkningen. Det finns och har funnits stöd att förändra domstolen oberoende politiskt hemvist.

Israel är inte unikt i förhållande till andra västländer vars förtroende för landets instanser visar på en nedåtgående trend. Många israeler tror att rättsväsendets domare är kraftigt under inflytande utifrån deras egna politiska åsikter.

Frågans komplexitet kan inte brytas ned till att endast handla om ett vänster-högerperspektiv. 

Vad upplever den nuvarande regeringen som främsta problem med högsta domstolen och vilka frågor vill man förändra beslutanderätt och beslutandeförfarande kring?

Argumentationen hos de som vill förändra högsta domstolen utgår ofta från flera saker.  

En sådan sak kan vara frihet till beslut i frågor och områden som inte tydligt funnits definierade i lag att domstolen haft mandat att ta ställning till. Debatten om Israels domstol handlar mycket om rättsväsendets roll i förhållande till de folkvalda politikerna. Vem har mandat att göra vad?

Det förslag som nu gått ut innebär:

  1. Att en sittande regering ska kunna häva beslut från högsta domstolen med en enkel parlamentarisk majoritet bestående av 61 parlamentariker. 
  2. Förändra hur domare till högsta domstolen väljs i Israel. Israel har en unik konstellation utifrån hur man väljer domare. Utnämningarna sköts av en kommitté bestående av nio medlemmar. Två är israeliska parlamentariker. Oftast är det en från oppositionen och en från koalitionen. Två är ministrar. Tre är nuvarande domare från högsta domstolen. Två är från advokatsamfundet. I praktiken innebär det att de demokratiskt valda representanterna utgör en minoritet i den meningen att två ministrar och en parlamentsledamot representerar de folkvalda. Även om alla folkvalda – de två parlamentarikerna och de två ministrarna – motsätter sig en utnämning av en domare är de ändå i minoritet eftersom det sitter tre domare och två representanter för advokatsamfundet, som inte är folkvalda.För att kunna utse en domare till högsta domstolen krävs att man har stöd från sju av nio medlemmar. Det betyder att de sittande domarna har vetorätt över utnämnandet av nya domare.
     
  3. Att det ska göras en tydlig distinktion mellan vilka sorts lagar högsta domstolen har mandat att häva och vilka lagar som går bortom det mandatet. 
  4. Israel har en unik situation där statens försvarsadvokat tillika är dess riksåklagare. Många ser det som problematiskt då man anser att det kan vara svårt att skilja när situationer anses vara jäviga eller inte. Förslag från olika sidor av det politiska spektret vill dela upp rollen i två olika roller.

Det förslag som man vill rösta igenom kommer också att effektivt förankra i israelisk lag högsta domstolens rätt till juridisk översyn - ett faktum inte många känner till idag.

De som vill förändra domstolen hänvisar de till något konkret exempel på hur högsta domstolen gått utanför sitt mandat?

Ett av de problem som lyfts fram i debatten har varit att det dels finns de som hävdar att högsta domstolen gått utanför sitt mandat och så finns det en annan grupp som menar att domstolens mandat aldrig från början varit fastslaget och att detta är problematiskt i sig.

De som menar att domstolen gått utanför sitt mandat brukar ta upp flera exempel på detta. Det kanske mest konkreta exemplet att relatera till är det om värnpliktstjänstgöring.

I Israel är religionen som är mer sammanvävt med staten än vad så är fallet i Sverige. Det får som konsekvens att det är en stor grupp på endera spektrum som känner sig kränkta. De sekulära som exempelvis vill att alla ska göra allmän militär tjänstgöring och delta fullt ut i samhällslivet. På andra sidan står de ultraortodoxa som menar att studerandet av Torahn är att anse som ett nationellt värde och att likställas med de som tjänstgör i armén. Denna grupp vill ha, och har historiskt sett, haft undantagstillstånd från värnpliktstjänstgöring.

De senaste åren har Israels högsta domstol fattat en rad beslut att värnpliktstjänstgöring är en fråga som faller under lagen om mänsklig värdighet och frihet. Högsta domstolen har slagit fast att allmän värnpliktstjänstgöring är en fråga om jämlikhet och att de ultraortodoxa, som är en väldigt stor grupp, måste tjänstgöra.

Detta har väckt stor irritation hos de ultraortodoxa partierna och dess väljare. Det kan vara svårt att relatera till i Sverige men de ultraortodoxa partierna har med ytterst få undantag tjänstgjort i varenda koalitionsregering sedan statens återetablerande. Deras politiska och demografiska inflytande är således av väldigt betydande karaktär.

Domstolens yttrande i frågan om allmän tjänstgöring har komplicerat israeliskt koalitionsbyggande utifrån det faktum att varken högern eller vänstern lyckats få majoritet då de ultraortodoxa partierna krävt en revidering av domstolens beslut. Det har också stärkt de människor som vill se över vilket mandat domstolen ska ha.

Frågans problematik kokar ned till: är detta ett område som exempelvis ska lämnas till den exekutiva makten att bestämma i framtida koalitionsförhandlingar eller ska den juridiska makten ha företrädesrätt att kunna ta beslut i frågan eftersom det på goda grunder kan sägas vara en fråga om mänsklig värdighet och frihet?

Det finns, som ovan nämnt, en annan grupp som menar att domstolens mandat aldrig från början varit fastslaget och att detta är problematiskt i sig. Denna grupps argumentation tar utgångspunkt ur det faktum att från 1995 kan högsta domstolen i Israel bestämma vilka lagar som är lagliga och vilka som är illegala utifrån om de motsäger rättighetsförklaringen eller inte. Rättighetsförklaringen är en lag som högsta domstolen själv beslutat har företrädesrätt över allt annat. Att högsta domstolen har befogenhet att upphäva lagar som antagits av det israeliska parlamentet anser många vara fel och extremt.

Högsta domstolen å sin sida menar att det inte handlar om att de har mandat att upphäva lagar, utan att domstolens makt härstammar från lagarna som israeliska parlamentet antog (rättighetsförklaringen under 1990-talet).

Israels grundlagar ger högsta domstolen mandat att häva lagar som inte är att betrakta som grundlagar.

Det som har hänt i Israel de senaste åren är att högsta domstolen också antytt att den inte bara har makt att häva lagar som inte är att betrakta som grundlagar, utan även grundlagarna i sig, som är att betrakta som israels konstitution. Hur, och av vem, fick de denna rätt? Svaret är att få vet idag.

Handlar förändringarna i israeliskt domstolsväsende om att rädda premiärminister Benjamin Netanyahu från att bli dömd i dennes pågående rättsfall?

 Den som har tagit del av rättegången mot Benjamin Netanyahu har kunnat notera flera intressanta saker.

1. För drygt tio år sedan talar Netanyahu sig varm om domstolen. “Jag tror att en stark, oberoende domstol möjliggör existensen av alla andra institutioner i en demokrati. Jag ber er att ni visar mig en diktatur, ett odemokratiskt samhälle där ett starkt oberoende rättsväsende existerar. Det finns inget sådant. På platser med avsaknad av ett starkt och oberoende rättssystem kan rättigheter inte skyddas.”

Tio år senare har Netanyahu och flera lojala till Netanyahu gjort flera utfall mot domstolsväsendet. Det är svårt att tro att denna totala omsvängning inte ska ha något att göra med det faktum att Benjamin Netanyahu står åtalad.

2. Det som talar emot resonemanget om att Netanyahu ska driva på förändring av rättsväsende utifrån sitt egenintresse är tiden och hans legala utrymme.

Vi är nu inne i år 2023. Efter en 16 månader lång utredning rekommenderar den israeliska polisen att Benjamin Netanyahu ska åtalas för mutor, bedrägeri och trolöshet mot huvudman. Detta beslut tas i februari 2018 (!). Betänk att det också föregicks av 16 månaders utredning.

Ungefär 300 vittnen kommer att höras under rättegången. Rättsprocessen går med andra ord extremt långsamt. I händelse av en friande eller fällande dom kommer det att gå vidare till nästa instans.

En israelisk premiärminister är inte skyldig enligt israelisk lag att avgå förrän alla möjligheter till överklagande är uttömda.

Netanyahu ska snart fylla 75 år. I den takt rättegången håller på kommer han förmodligen att kunna sitta ut denna mandatperiod innan hans fall går till nästa rättsliga instans. Om han sitter hela mandatperioden har han fyllt 77 år. Det är en ganska hög och aktningsvärd ålder. Det är svårt att förstå bevekelsegrunden till varför han skulle initiera legala förändringar i domstolsväsendet med syftet bara för att bli frikänd och därmed kunna sitta fler mandatperioder.

3.Oavsett utgången av Benjamin Netanyahus rättegång är det klart att väldigt många aktörer hos både åklagarsidan och försvaret har mycket att förlora på utfallet. Det är för mycket prestige, makt som är inblandat för att det inte kommer få konsekvenser som förändrar Israel från grunden.

Försvaret har vid flera tillfällen kunnat påpeka på direkta övertramp hos den andra sidan.

Statens åklagare har konsekvent hävdat att utredningarna som initierades mot Netanyahu gjordes så i enlighet med israelisk lag. 

Försvaret har exempelvis framgångsrikt argumenterat för att endast landets riksåklagare kan öppna upp en undersökning mot sittande premiärminister, och att denna begäran måste ha getts skriftligt. I ett nederlag mot åklagaren gick domstolen på försvarets linje. Någon skriftlig begäran från riksåklagaren har inte kunnat påvisats.

Andra saker som varit problematiska är att statsåklagaren påstått att ett möte som ska ha ägt rum mellan en av Netanyahus mellanhänder och en mediemogul. Där kunde försvaret påvisa att mötet inte kan ha ägt rum utifrån det specifika datum åklagarsidan hävdade. Åklagarsidan förvägrades av domstolen att modifiera åtalet. Mot bakgrund av att många anser att åklagarsidan fått utstå några uppseende väckande nederlag mot Netanyahu ökar också tvivlen kring varför han i detta nu skulle ha vinning av att driva igenom juridisk reform enbart utifrån sin pågående rättsprocess.

De som är motståndare till förändring av högsta domstolen, vad är deras argument och vad ser de för problem föreslagna förändringar?

Denna grupp vill att status quo ska råda. Man anser att domstolen skyddar människor över hela det politiska och ekonomiska spektrumet.

De som försvarar domstolen påtalar att rättsystemet skyddar ekonomiskt svaga personer från att välfärdsrättigheter godtyckligt tas ifrån dem endast för att de har en bil men att domstolen också skyddar investeringsbankirer från att deras levnadsuppehälle berövas genom otaliga retroaktiva kvalificeringsstandards. 

Domstolen skyddar rika israeler från beskattande av ytterligare hushåll i utevaro av en ordentlig lagstiftande process. Man skyddar flyktingars rättigheter och soldaters rättigheter att ha möjlighet att träffa en domare inom 96 timmar.

Det är grundlagen som anger att personlig frihet, rätt att arbeta, yttrandefrihet, liv och frihet inte inskränks.

Israel återetablerades som ett hem för människor som hade genomlidit statligt förtryck med fruktansvärda konsekvenser. Det var således en stat som skulle försäkra de sociala och politiska rättigheterna för alla dess invånare.

Den grupp som är emot den juridiska reform som nu föreslås är av åsikten att reformen inte ämnar skydda medborgarna. Målet är att endast skydda regeringen själv och specifika individer inom regeringen. Vad förändringen åstadkommer är att den avlägsnar alla barriärer mot övernyttjande av makt.

Det förs fram argument om att Israel, om reformerna går igenom, skulle bli mindre demokratiskt. Vad bygger man det resonemanget kring?

Huvudprincipen bakom detta resonemang bygger på att domstolsväsendet skulle förlora sitt oberoende i takt med att man dels föreslår ändringar hur domare tillsätts och dels att politikerna ska ha rätt att med minsta möjliga parlamentariska majoritet (61 av 120 parlamentariker) ska kunna häva beslut där domstolen slagit ned på grunder man finner 'icke resonabla'.*

Blir Israel mindre demokratiskt om reformerna går igenom?

Delar av reformerna är av uppenbara skäl djupt problematiska. Exemplet ovan att politikerna ska ha rätt att med minsta möjliga parlamentariska majoritet (61 av 120 parlamentariker)  att kunna häva beslut där domstolen slagit ned på grunder man finner 'icke resonabla' är det som mest sticker ut.

Å andra sidan kan man vända på argumentet och ifrågasätta hur demokratiskt det är att domare väljer sig själva och det i en process utan insyn.

Om man går från ett tillstånd till ett annat så bör man föra ett rimligt resonemang om när ett tillstånd inleds, avstannar, och ett annat tillstånd tar vid. 

Vill man kategorisera Israel som något så måste det finnas en spårbarhet. Ger historien oss rätt i hävdandet att Israel inte var demokratiskt när nationen grundades åter 1948? 

Blev Israel demokratiskt först i samband med utvecklandet av landets grundlagar och högsta domstolen gavs/tog mandat under mitten av 1990-talet?

De som för resonemanget om att Israel blir en illberal demokrati eller inte en demokrati missar att på ett begripligt sätt att förklara sammanhang. Det gör att vi får en intellektuell slapphänt diskussion. Framförallt innebär det att begreppet och synen på ordet, och förståelsen av, demokrati allvarligt skadas.

Ett stort problem för Israel och som är den viktigaste frågan för demokratin är avgränsning mellan olika instanser. Det har inte Israel idag. Med de nuvarande reformerna finns det dock inget som talar för att det kommer att ändras heller. 

 Människor på bägge sidor inom det politiska spektrat har dels kritiserat den nuvarande regeringens förslag men kanske framförallt kritiserat oförmågan att stanna upp och se sig omkring. Var längs vägen försvann viljan om att söka konsensus?

En representant för den tankesmedja som ansetts vara en av de som hjälpt till att utforma förslagen om högsta domstolen kommenterade nyligen utvecklingen.  "Reformisterna har rätt i deras kritik mot bristerna i systemet rörande maktbalanserna inom det närvarande systemet. De har också rätt att lägga den huvudsakliga skulden för dessa brister hos den juridiska aktivismen som utvecklats i Israel inom de senaste decennierna. Men reformisterna gör fel i att presentera denna reform som en rättelse som vill återupprätta den korrekta balansen, bromsklossarna och försäkra separationen mellan styrande instanser." 

Många stödjer någon slags reform av högsta domstolen. Det intressanta är dock att det är få som uttrycker stöd för det förslag och de reformer som nu röstas igenom. Det olika mätningar har visat är att man inte uttrycker stöd för reformen i sig själv utan stöd härstammar från reformernas intentioner att åstadkomma någon juridisk förändring.

Så varför stannar inte respektive sida upp och pratar med varandra?

När det gäller nuvarande regering och premiärminister Benjamin Netanyahu är det två saker som påverkar. Netanyahu själv är offer för partier vars agendor står längre till höger än vad han själv och hans parti har gjort. Netanyahu har styrt i Israel med ett undantag sedan 2009. Han är Israels längste regeringschef. Netanyahu har manövererat ut kronprinsar och politiska konkurrenter till den grad att han lämnats med ytterst få partier och alternativ att bilda koalition med. Det är dessa partier till höger om Netanyahu som driver den juridiska frågan allra starkast. 

Netanyahus andra problem har att göra med att han försatts med munkavel av riksåklagaren. Så länge som Netanyahu är under åtal får han inte yttra sig i dessa frågor. Israels president har velat att Netanyahu skulle vara del i förhandlingar om en juridisk kompromiss. Det får han inte enligt riksåklagaren.

När det gäller oppositionen anser denna grupp att de har medvind både i opinionen, PR-mässigt och internationellt. Oppositionen vet att regeringen kan anta nuvarande förslag till lagar eftersom regeringen har majoritet och krasst uttryckt "inte behöver oppositionens röster." Oppositionen hoppas, med denna fråga, kunna försvaga högern till den grad att de förlorar makten som de med få undantag haft sedan 1977. Benjamin Netanyahu är för närvarande oppsitionens viktigaste valarbetare.

Att reformförslagen går fram i rask takt har också att göra med att Netanyahus koalitionspartners har ett intresse att få igenom reformerna så fort som möjligt. Det tydligaste exemplet är när det kommer till den så kallade ’hävande klausulen’.

Otaliga lagar som sökt befästa ortodoxa studenters undantag från militärtjänstgöring har slagits ned av högsta domstolen som har ansett att det inte reflekterar den grundläggande principen av jämställdhet. Den nuvarande situationen där studenter kan söka uppskov och slutligen undantag löper ut om några månader. Skulle den uppsatta deadline löpa ut utan en lag som högsta domstolen finner tillfredsställande innebär det i praktiken att alla målgrupper i samhället är är föremål för allmän värnpliktstjänstgöring. Det är något några av de nuvarande koalitionspartierna starkt vänder sig emot och har utifrån deras väljargrupper ett starkt intresse av att revidera.

*Termen 'icke resonabel' är ett koncept som domstolen nyttjat och som sedermera kommit att betraktas prejudikat. Begreppets spårbarhet kommer inte från den legislativa eller exekutiva makten.

 

 

 

Kritik mot Amnestys affischer i Stockholm när flicka bär "palestinasmycke"

“Det här är ett politiskt smycke som betyder att man vill se ett Palestina från havet till floden”, det vill säga en enstatslösningStora reklamaffischer har hängts upp i Stockholms tunnelbanesystem där Amnesty gör reklam för sin verksamhet. Tittar man riktigt noga på en av bilderna går det att se en palestinsk flicka som bär ett smycke i form av en karta. Många tolkar smycket som en framtida vision där Israel är utplånat.”Kvinnor har alltid rätt”, står det på den stora affischen från Amnesty. På bilden finns en palestinsk kvinna som runt halsen har ett smycke som många anser är kontroversiellt. Smycket består nämligen av en kartbild som är en framtida vision om ett Palestina där Israel inte längre finns kvar. Kartbilden förekommer då och då och har genom åren skapat en hel del kontroverser, exempelvis då politiker poserat med denna kartbild för att sympatisera med palestinierna och först efteråt insett att Israel inte finns med. 

Väcker reaktioner

Att den nu finns till allmän beskådning mitt i centrala Stockholm upprör en hel del. Vänskapsförbundet Sverige-Israel har exempelvis reagerat och undrar om Amnesty stödjer våldsbejakande extremism och att den judiska staten ska utplånas.Martin Blecher är generalsekreterare för förbundet.Varför protesterar ni mot detta?– För att man måste ställa sig frågan vilket budskap som Amnesty vill förmedla, säger han till Dagen.Martin Blecher förklarar att det egentligen finns två lager i den kritik han vill framföra. Det första är att Amnesty använder sig av den här symbolen som man från flera tidigare sammanhang vet är kontroversiell. För det andra handlar det om hur Amnesty agerat själva.– De har förklarat att Israel begår brott mot mänskligheten, att de bedriver apartheid. När det kommer till organisationens kontor i USA så har de sagt att de är emot en judisk stat. När man då kommer med en karta där Israel är borta, då förstärks de här budskapen. 

Välkänd aktivist

Flickan som syns på bilden har använts av Amnesty tidigare. Det är en 17-åring som heter Janna Jihad och som brukar beskrivas som aktivist och journalist. Hon har bland annat blivit omtalad efter att ha kritiserat Israels ockupation och Amnesty har därför lyft upp hennes fall. Kritiker menar snarare att hon borde betraktas som en mer extrem aktör.

Går det inte att tolka det här smycket på något annat sätt än att man vill utplåna Israel?– Jag har inte upplevt att man tolkat det på ett annat sätt. Det här är ett politiskt smycke som betyder att man vill se ett Palestina ”från havet till floden”, det vill säga en enstatslösning.Enligt Martin Blecher har Amnesty gjort för många övertramp när det gäller Israel redan som det är. Tyvärr, menar han, förstärker det här bilden deras negativa hållning till Israel ytterligare. 

Kvinnor har rätt

Även en hel del andra har reagerat på Amnestys reklamkampanj som lagts upp i samband med den internationella kvinnodagen. Exempelvis Benjamin Silberstein som på Twitter skriver om halsbandet ”där Israel utrotats och ersatts med Palestina”.Eftersom texten på affischen lyder ”kvinnor har alltid rätt” antar han att Amnesty inte verkar misstycka.

 

Amnesty svarar

Tidningen Dagen har fått ett skriftligt svar från svenska Amnesty på frågan om det var medvetet att använda den här symbolen i sin affischering för att få fram ett ställningstagande.“Nej, det är inte medvetet. Detta är en kampanj där vi lyfter kvinnors rätt att utöva sina mänskliga rättigheter, genom att porträttera ett antal kvinnor från hela världen som kämpar för mänskliga rättigheter. Tjejen på bilden heter Janna Jihad, är 17 år och en aktivist från Palestina”, svarar Amnesty.De menar att det inte är meningen att man ska tolka in något övrigt i bilden, som fysiskt enbart finns i Stockholms tunnelbanor samt i Amnestys sociala medier.

Fakta: Palestinakartan

⦁    Konflikten mellan palestinier och israeler sker delvis med hjälp av olika kartor, där båda parter kan måla upp framtida versioner av sina respektive stater där man tagit över mer land än man har i dag.⦁    En känd symbol är en palestinsk karta där Israel är utplånat, vilket är ett politiskt mål flera palestinska terrororganisationer har.⦁    Själva kartan är från 1920 då kolonialmakterna Frankrike och Storbritannien styckade upp Mellanöstern.⦁    Landremsan mellan Medelhavet och Jordanfloden består av både Israel och de palestinska områdena, där världssamfundet driver på för en tvåstatslösning.Jacob ZettermanTexten publicerades i tidningen Dagen 10 marshttps://www.dagen.se/nyheter/2023/03/10/amnesty-kritiseras-for-palestinasmycke/

 Reformeringen av rättsystemet - nyansering mår vi alla bäst av

2013 fattade amerikanska senaten ett beslut som borde väckt mer uppmärksamhet. Den bakomliggande förklaringen till beslutet ansågs vara ”hinder utan motstycke” på grund av Republikanerna. Man röstade igenom en juridisk reform. Senaten behövde inte längre tre femtedelar (60 röster) för att bryta ett filibuster . Från 22 november 2013 skulle det räcka med enkel majoritet. Kanske var det den största förändringen av spelreglerna för den amerikanska senaten under en generation. Vad var det som beskrevs av Demokraterna som ett hinder och som de ville avblockera? Juridiska utnämningar.

Både USA:s president Joe Biden och utrikesminister Anthony Blinken har tidigare betonat vikten av att åstadkomma konsensus för förändringar.

Det var första gången som USA gjorde sin åsikt hörd i samband med en intern politisk israelisk dispyt som har att göra med landets olika grenar av styrning. 

2013 när Demokraterna röstade för att ändra filibustern var Biden vice president och ordförande över senaten. Således var han medveten om att Demokraterna ändrade spelreglerna. Där och då var sökande av ett konsensus av mindre betydelse.

För att förstå det som äger rum i Israel just nu måste man vara nyanserad nog att inse att både den israeliska vänstern och israeliska högern har legitima skäl till oro för en juridisk reform. 

Hos israeliska vänstern finns en genuin oro över att i takt med att reformerna fortlöper så försvagas israelisk demokrati. Några av de reformer som föreslås är extrema och behöver tonas ned eller lyftas bort.

Å andra sidan finns det ett genuint missnöje hos ett betydande antal högerväljare som menar att deras rättigheter inte skyddas i tillräckligt stor utsträckning eller representeras av domstolen.

Den israeliska vänstern bör inse att vägen framåt för de flesta samhällen, som gör anspråk på att vara progressiva, går via revidering och förbättring.

Den israeliska högern bör inse att vägen mot förändring och förbättring går genom inkrementella steg och inte via att storma sig fram likt en vettvilling.

Alla kan inte få allt men alla kan få något.

Inbjudan och information om Vänskapsförbundets kongresshelg i Västerås 15-16 april 2023

 
Hej
 
Här kommer inbjudan till och information om Vänskapsförbundet Sverige-Israels kongresshelg i Västerås 15-16 april 2023.
På kongresshelgen är alla medlemmar välkomna att delta och lyssna på intressanta föredrag. I år lyssnar vi bla  till Magnus Ranstorp vid Försvarshögskolan och professor Raphael Israeli från Hebreiska Universitetet i Jerusalem. 
 
Kongressförhandlingarna, den egentliga kongressen hålls på söndag förmiddag för främst lokalföreningarnas ombud men självklart får övriga medlemmar delta i mån av plats.
 
Mer info och länk till anmälan finns i bifogat pdf-dokument.
 
OBS anmälan ska ske senast 10 mars 
 
 
Välkommen med din anmälan och välkomna till Västerås 15-16 april 2023!
 
 
Styrelsen för Vänskapsförbundet Sverige Israel
 
 

 

Svenska och israeliska universitet i samarbete 

Sverige och Israel sjösätter nu ett nytt forskningssamarbete. En stor israelisk delegation reste till Sverige för att bland annat samtala om kvantteknologier och vad små entreprenörsländer har gemensamt. Det är tydligt att både Sverige och Israel ser betydande mervärde i att stärka forskningssamarbetet länderna sinsemellan.

Israel skickade nyligen en delegation bestående av sjutton personer till Sverige.

Expertisen skiljde sig så klart åt. Representerandes fanns forskare inom bland annat kognitiv- och hjärnvetenskap, livsmedel och miljö och kvantteknologi. Det var en smått imponerande skara människor som hade rest från Israel till Sverige. Budskapet var tydligt: Sverige och Israel ser, och förstår, respektives potential.

Delegationen från Israel deltog i ett internationellt symposium som hade fokus på att lära sig från svenska och israeliska exempel utifrån att vara små entreprenörsländer. Denna skara länder innefattar också Singapore, Finland, Danmark och Schweiz med flera.

Sverige och Israel är olika i fysisk storlek, har en relativt liten befolkningsandel och har lyckats att skapa ett blomstrande ekosystem av entreprenörskap. Man analyserade specifikt likheter och olikheter mellan Sverige och Israel.

Forskare från Hebrew University tillsammans med sina motsvarigheter från KTH, försöker nu att arbeta fram en modell för att hjälpa skapa en internationell plattform för samarbete och lobbyism.

Entreprenören bygger sin värld utifrån vissa grundpelare. Man söker möjligheter och erkännande, kombinerar trygghet med risk, kritiskt tänkande och problemlösande. Som entreprenör ska man också vara flexibel och anpassningsbar, framtidsorienterad, initiativtagande och självlärande. Allt ovan kännetecknar både svensk och israelisk innovation. Nu fördjupas det arbetet.

Så arbetar Hebrew University

Hebrew University arbetar genom så kallade ”Community inkubatorer”.
Det är sociala företag och privat finansierat. Man hjälper att bygga och att stötta lokala företag.

Genom mentorer sammanlänkas andra program, grupper, och projekt i gemenskapen för att kunna bygga grunden till framgång. Målet är att gemenskapen ska få styrkan att bistå välkvalificerade anställda med rättvisa arbetsmöjligheter och att skapa lokalt, hållbara arbeten i en ekonomisk, miljömässig och socialt ansvarstagande miljö.


Sveriges och Israels likheter något att bygga vidare på

Både Sverige och Israel är öppna ekonomier inriktade på export. Likheter finns i synen på välfärdsstaten och statens roll i ekonomin. Länderna genomgick nästan samtidigt, under 1980-talet och första halvan av 1990-talet, allvarliga kriser då välfärdsstatens roll och omfattning förändrades.

Israel är en invandrarnation. Bokstavligt talat samlades människor från väldens alla hörn för att återuppbygga ett liv, ett samhälle, ett land som man kunde finna självrealisering i.

Under de senaste åren har många invandrat från andra länder till vårt land. Det har lett till att de utrikes födda har blivit fler. År 2022 var över 2 miljoner personer utrikes födda, vilket är 20 procent av befolkningen.

Entreprenörskap spelar till exempel en mycket viktig roll för integrationen i Israel, tillsammans med en flexibel arbetsmarknad med låga trösklar för nyanlända.
Den nye samhällsmedborgaren får genom dessa bättre möjligheter att snabbt komma igång med att ta sig an det nya samhället med goda förutsättningar. I Israel antas nyanlända vara integrerade efter sex månader från sin ankomst. I Sverige antas det att nyanlända kommer i egen försörjning efter 24 månader men i praktiken är mediantiden från folkbokföring till arbete uppemot det dubbla.

Det finns ingen motsvarighet till Israels låglönemarknad, utan nyanlända går igenom systemet till ett samhälle med höga trösklar på arbetsmarknaden och låga incitament för arbetsgivare att anställa dem.

Både Sverige och Israel har också goda erfarenheter av frivillighetssektorn. Frivilligsektorn spelar en avgörande roll för att människor från olika kulturer och kontexter träffas. I tider som dessa utgör frivilligsektorn en vital komponent.

Det finns stark grogrund att bygga vidare på. Detta förstärkta samarbete mellan Sverige och Israel kommer att gynna ländernas ekonomier, men kanske främst vara till gagn för våra medborgare och framtidens generation.

En robot som kan lukta: Ny israelisk teknik kan vara en game changer

“Principen vi har visat  kan användas och appliceras på andra sinnen, som syn och känsel…The sky is the limit ”Forskare vid Tel Aviv University har gjort det möjligt för en robot att lukta genom att använda en biologisk sensor.Sensorn skickar elektriska signaler som ett svar på närvaron av en närliggande odör, som roboten kan upptäcka och tolka.Forskarna kopplade framgångsrikt den biologiska sensorn till ett elektroniskt system, förklarade universitetet i ett pressmeddelande. Med hjälp av en maskininlärningsalgoritm kunde de identifiera lukter med en känslighetsnivå som är 10 000 gånger högre än för en vanlig elektronisk enhet.Forskarna tror att denna teknik också kan användas för att identifiera sprängämnen, droger, sjukdomar och mer.Det biologiska och teknologiska genombrottet leddes av: Neta Shvil vid Tel Aviv University’s Sagol School of Neuroscience Ben Maoz vid Fleischman Faculty of Engineering och the Sagol School of Neuroscience Yossi Yovel och Amir Ayali vid  School of Zoology och the Sagol School of Neuroscience.

”Mänsklig teknik kan fortfarande inte konkurrera med miljontals år av evolution. Ett område där vi särskilt ligger efter djurvärlden är luktuppfattningen” konstaterar Maoz och Ayali.” Ett exempel av detta kan hittas på flygplatsen där vi går igenom en magnetometer som kostar miljontals dollar och kan upptäcka om vi har någon metallutrustning. Men när de vill undersöka om en passagerare smugglar droger tar man in en hund för att sniffa på honom.”“I djurvärlden utmärker insekter sig i att ta emot och bearbeta sensoriska signaler. En mygga kan exempelvis upptäcka en skillnad i kondioxidnivåer på 0.01 procent i luften. Idag är vi långt ifrån att producera sensorer vars kapacitet kommer i närheten av insekters."Forskarna påpekar att i allmänhet använder våra känselorgan, som öga, öra och näsa – liksom alla andra djurs – receptorer som identifierar och skiljer mellan olika signaler. Känselorganet översätter därefter dessa fynd till elektriska signaler som hjärnan avkodar som information. Utmaningen med biosensorer ligger i anslutningen av ett sensoriskt organ, som näsan, till ett elektroniskt system, som vet hur man avkodar de elektriska signalerna som tas emot från receptorerna förklarar forskarna.“Vi kopplade in den biologiska sensorn och lät den lukta olika odörer medan vi mätte den elektriska aktiviteten som varje lukt inducerade. Systemet tillät oss att upptäcka varje lukt utifrån samma nivå som av en insekts primära sensoriska organ. Sedan , i ett andra steg, använde vi maskininlärning för att skapa ett ’bibliotek’ av dofter”, sa Yovel och förklarade processen.“ I studien kunde vi karaktärisera  åtta odörer så som pelargon, citron och marsipan, på ett sätt som gjorde att vi kunde veta när doften av citron eller marsipan presenterades. Faktum är att efter att experimentet var över fortsatte vi att identifiera ytterligare olika och ovanliga dofter, såsom olika typer av skotsk whisky.”"En jämförelse med standardmätapparater visade att känsligheten hos insektens näsa i vårt system är cirka 10 000 gånger högre än de apparater som används idag."”Naturen är mycket mer avancerad än vad vi är så vi borde använda den", förklarar Maoz. Principen vi har visat på kan användas och appliceras till andra sinnen, som syn och känsel…The sky is the limit.”I framtida arbete planerar forskarna att ge roboten en navigeringsförmåga så att den kan lokalisera luktkällan och senare dess identitet.Nyheten har tidigare rapporterats om i Times av Israel, Haaretz och i24news bland annat. 

Resan från 'icke demokratiskt' till 'demokrati' till 'icke demokratiskt' 

Något som alltid får mig att nyktra till är hur språket används dels som maktverktyg, förminska (i många fall förneka och förvränga) historien, men också för att polarisera och förenkla saker till att endast omfatta två lägen. 

Diskussionen om förändringar rörande Israels högsta domstol är typexempel på hur språket används utifrån allt ovanstående.

Detta är inte ett inlägg med syfte att försvara de pågående förändringarna som nu debatteras i det israeliska parlamentet. Inte heller är det ett inlägg för att försvara status quo mellan det israeliska parlamentet, regeringen och högsta domstolen.

Snarare hoppas jag att detta inlägg ska läsas utifrån att ge en bakgrund till varför många vill se en förändring av Israels högsta domstol.

Om man läser internationell media som innefattar svensk media så går Israel, i och med dessa förändringar av rättsystemet, från ett tillstånd att vara demokrati till att vara en ’illiberal demokrati’, eller enligt somliga till att vara en ’icke demokrati’.

Om man går från ett tillstånd till ett annat så bör man föra ett rimligt resonemang om när ett tillstånd inleds, avstannar, och ett annat tillstånd tar vid. 

Och det är precis här…. som tankeverksamheten stannar upp. Allt blir suddigt.

För nog är det så att vill man kategorisera Israel som något så måste det finnas en spårbarhet. Ger historien oss rätt i hävdandet att Israel inte var demokratiskt när nationen grundades åter 1948? 

Blev Israel demokratiskt först i samband med utvecklandet av landets grundlagar och högsta domstolen gavs/tog mandat under mitten av 1990-talet?

De som för resonemanget om att Israel blir en illberal demokrati eller inte en demokrati missar att på ett begripligt sätt att förklara sammanhang. Det gör att vi får en intellektuell slapphänt diskussion. Framförallt innebär det att begreppet och synen på ordet, och förståelsen av, demokrati allvarligt skadas.

Den utveckling många inom Israel ifrågasätter idag har sin bakgrund från något som inträffade 1995. Ordföranden för högsta domstolen vid denna tidpunkt skapade en konstitution  ur en lag som heter Mänsklig värdighet och Frihet. Lagen som sådan röstades igenom med 32 röster för, 21 röster mot och en som avstod från att rösta. Israels parlament består av 120 parlamentsledamöter. Av dessa var det alltså 54 ledamöter som dök upp vid detta tillfälle.  I Israel har detta kommit att refereras som ’den konstitutionella revolutionen’.

Ett stycke av lagen lyder ” det ska inte vara någon kränkning mot livet, kroppen eller värdigheten… eller egendom av en person … utom en lag passande  för staten Israels värdegrund och till en utsträckning som inte är större än vad som krävs.”

De många människor menar i Israel, och som ligger till grund för diskussionen om rättsväsendets funktion, är att ur denna lag har högsta domstolen tagit sig friheter och tolkningsutrymme från lagen 1995 och skapat något som inte var avsikten.

Argumentet som förs fram är att domstolen övertalade en generation av israeler att antagandet av en lag - som röstades igenom av endast en fjärdedel av parlamentariker , - inbegriper makten att häva lagar som förs fram av de folkvalda om lagarna enligt domstolens åsikt strider mot lagen om Mänsklig värdighet och Frihet.

Förmågan att lagstifta överfördes från folkvald representation till domare valda i en mindre kommitté vars medlemmar bland annat omfattar domare från högsta domstolen som kan lägga sitt veto över nya medlemmar. 

Var Israel inte en blomstrande demokrati med en respekterad och oberoende högsta domstol före 1995?

Är det sanningsenligt att insinuera att Israel upphör att vara en demokratisk nation om avgränsningsområden fastställs- för ett lands högsta domstol - vilka lagar och områden domstolen kan häva- en rätt som aldrig gavs till domstolen från början av parlamentet?

Diskussioner om maktfördelning hos länder som antar en konstitution utgår alltid från fördelningen mellan den exekutiva och legislativa makten. Sällan talas det om den juridiska makten och den sfär den förväntas att verka inom. Denna gång är det olyckligt.








Forskare bekräftar skriftliga referat om kung David som motsvarar med den hebreiska bibeln

Fotografisk teknik har gjort det möjligt för forskare att verifiera att händelserna som dokumenterats på stenen motsvarar den historiska redogörelsen i Kungaboken. 

 Mesastenen, en basaltsten som innehåller skildringar av Mesha, kung av Moab under slutet av 800-talet före Kristus, hittades 1868 i Jordanien, öster om Döda havet och platsen för den forntida staden Dibon, Moabs huvudstad.
Forskare hade misstänkt att skrifterna, på moabiternas utdöda språk, beskriver händelser som överensstämmer med Kungaboken i Tanach (hebreiska bibeln, profeterna och skrifterna), inklusive hänvisningar till israeliternas gud, ”Davids hus”, och ”Davids altare.”
Avsnittet som inkluderade den historiska redogörelsen kring kung David var dock skadat och kunde inte verifieras- åtminstone inte förrän nu. 

Ett Papier-maché avtryck av hela stelen hade precis utvunnits innan dess förstörelse. Delar av den ursprungliga stelen som innehöll det mesta av inskriptionen återfanns senare och sattes ihop. Resten av stelen rekonstruerades. 

Tack vare fotografiska bevis har forskare bekräftat att stenen verkligen innehåller referenser till den bibliska kung David (2 Kungaboken, kapitel 3), enligt en artikel med titeln "Mesha's Stele and the House of David" nyligen publicerad i Biblical Archaeology Review. Mesha-stelen beskriver kung Mesha av Moabs segrar över kungadömena Israel och Judah, rapporterar tidningen.

”Under 2015 tog ett team från West Semitic Research Project vid University of Southern California nya digitala fotografier av både den restaurerade stelen och papier -machén .Teamet använde en metod som heter Reflectance Transformation Imaging … denna metod är särskilt värdefull därför att den digitala renderingen gör det möjligt för forskarna att kontrollera belysningen av en inristad artefakt så att dolda, svaga eller slitna snitt blir synliga” skrev forskarna Andre Lemaire och Jean-Philippe Delorme.

Stelen har varit del i en samling från Louvren museet i Paris sedan 1873.  2018 projicerade Louvren ljus på de högupplösta bilderna som resulterade i en mycket tydligare bild, vilket möjliggjorde verifiering av innehållet.

*Stele är en rest sten , ofta dekorerad med bilder, inskriptioner eller reliefer.

*Reflectance Transformation Imaging (RTI) - en fotografisk dokumentationsmetod som ger möjlighet att studera ett föremål i en dator genom att lägga ljuset från olika vinklar och i släpljus.

Rapporteringen om Israels Högsta domstol är undermålig

Det kan knappast ha undgått någon som följer våra nyhetsmedier att Israels regering har planer på att förändra högsta domstolen.

Judar såväl som icke-judar har uttryckt oro över den juridiska reform som nu är aktuell i Israel. I Israel har massdemonstrationer som lockat 100 000-tals människor ägt rum.

Medier har varit bra på att beskriva det som pågår i Israel. Medierna har varit desto sämre på att beskriva och förklara att Israels högsta domstol är och varit i händelsernas centrum under flera decennier.

Kontextlöshet och brist på historisk bakgrund är slående inslag i svenska medier. Av demonstrationerna, bevakningen medialt, och den hätska och stämning som råder, får man lätt intryck av att det som sker är citat ”en juridisk kupp” och att ”Israel följer samma väg som auktoritära stater likt Ungern och Polen”.

Att uttrycka sig så är inte bara huvudlöst. Det är ett tecken på intellektuell slapphet och argumentsvrängande.

Låt mig därför presentera bakgrunden, som några av er känner till och andra inte. Denna bakgrund är för att man inte ska plocka de argumentatoriska russinen ur kakan utan full kontext.

I Israel stödjer endast 42 procent av befolkningen högsta domstolen enligt en undersökning som gjordes i januari. Det är alltså mindre än hälften av befolkningen. Detta är vad som ska ställas mot de massdemonstrationer som hölls i bland annat Tel Aviv.

Varför upplevs högsta domstolen vara en så laddad fråga i Israel?

Israel saknar konstitution. Den konstitution man inte har består istället av ett antal grundlagar, eller ”grundläggande lagar” som de vanligen kallas. Dessa grundlagar, när de läggs ihop, anses utgöra Israels konstitution.

När Israel återetablerades antog man alltså ett antal grundlagar, som definierar det israeliska parlamentet Knessets mandat, domstolarnas mandat, presidentens mandat och så vidare.

1992 lagstadgar så det israeliska Knesset rättighetsförklaringen. Den går under namnet Grundlagen för mänsklig värdighet och deras friheter. Denna lag ansågs ingå bland grundlagarna. Dessa handlade inte om att skapa de institutioner som styr israelerna utan om att hitta avgränsningarna för dessa institutioner och lagstadga företrädesrätt för principen om mänskliga rättigheter.

År 1995 fastslår domaren i högsta domstolen Aharon Barak att 1992 års lag, rättighetsförklaringen, står över all annan lag. Det betyder att om någon som helst lag som det israeliska knesset antar anses stå i konflikt med rättighetsförklaringen, blir den lagen illegal och ogiltig.

Det är detta som många människor refererar till när de menar att domstolen är aktivistisk och menar att det som ägde rum i början och mitten av 1990-talet var en juridisk revolution man inte förutsåg konsekvenserna av. Många israeler menar att det som inträffar nu är en motrevolution till det som ägde rum på 1990-talet.

Just bristen på denna historiska bakgrund är tydlig i svensk rapportering av skeendena i Israel.

Från 1995 kan högsta domstolen i Israel bestämma vilka lagar som är lagliga och vilka som är illegala utifrån om de motsäger rättighetsförklaringen eller inte. Rättighetsförklaringen är en lag som högsta domstolen själv beslutat hade företrädesrätt över allt annat. Att högsta domstolen har befogenhet att upphäva lagar som antagits av det israeliska parlamentet anser många vara fel och extremt.

Högsta domstolen å sin sida menar att det inte handlar om att de har mandat att upphäva lagar, utan att domstolens makt härstammar från lagarna som israeliska parlamentet antog (rättighetsförklaringen under 1990-talet).

Israels grundlagar ger högsta domstolen mandat att häva lagar som inte är att betrakta som grundlagar.

Det som har hänt i Israel de senaste åren är att högsta domstolen också antytt att den inte bara har makt att häva lagar som inte är att betrakta som grundlagar, utan även grundlagarna i sig, som är att betrakta som israels konstitution. Hur, och av vem, fick de denna rätt? Svaret är att få vet idag.

Det är denna aspekt konservativa och högern i Israel ifrågasätter.

En annan vattendelare mellan liberala och konservativa är utnämningsprocessen av domare till högsta domstolen i Israel.

Utnämningarna sköts av en kommitté bestående av nio medlemmar. Två är israeliska parlamentariker. Oftast är det en från oppositionen och en från koalitionen. Två är ministrar. Tre är nuvarande domare från högsta domstolen. Två är från advokatsamfundet. I praktiken innebär det att de demokratiskt valda representanterna utgör en minoritet i den meningen att två ministrar och en parlamentsledamot representerar de folkvalda. Även om alla folkvalda – de två parlamentarikerna och de två ministrarna – skulle motsätta sig en utnämning av en domare är de ändå i minoritet eftersom där sitter tre domare och två representanter för advokatsamfundet, som inte är folkvalda.

För att kunna utse en domare till högsta domstolen krävs att man har stöd från sju av nio medlemmar. Det betyder att de sittande domarna har vetorätt över utnämnandet av nya domare.

Debatten om Israels domstol handlar mer om dess roll i förhållande till de folkvalda politikerna. Vem har mandat att göra vad?

Det är inte nödvändigtvis så att ena sidan har rätt och den andra sidan har fel. Frågan om domstolarnas mandat är en pågående diskussion i Israel. Det går heller inte att utläsa ett tydligt mönster. På frågan om högsta domstolen i Israel ska ha mandat att återkalla lagar som går emot Israels semi-konstitution (landets grundlagar) anser 47 procent, inom det regeringsstyrande partiet Likud, att högsta domstolen ska ha mandat att häva lagar som går emot grundlagarna.

42 procent är av motsatt åsikt. Det betyder att regeringspartiets väljare går emot en del av det som nu lagts fram av landets justitieminister, även han från Likud.

Låt oss ta upp ett annat exempel för att slå hål på mytbildningen. År 1950, då det israeliska parlamentet beredde frågan om en konstitution som motvikt till parlamentet, sade den legendariske förste premiärministern David Ben Gurion så här:

"Skulle vårt folk acceptera en situation där sju domare kan häva lagar som folket eftersträvar? Endast nationen bestämmer konstitutionen; det betyder att en konstitution är vad människorna vill ha och bestämmer efter transparent undersökande och en omröstning."

Ben-Gurion var en livslång socialist som var säker på att framtiden var progressiv. Konstitutioner som är svåra att ändra, och mäktiga domstolar, ansåg han tjänade eliter, reaktionärer och bevarade ojämlikheter. Den israeliska vänstern skulle aldrig komma att skriva en konstitution, aldrig begränsa det israeliska parlamentets makt och aldrig seriöst ta itu med problemen med majoritetsstyre.

Om den israeliska vänstern, i början av staten Israels återetablerande, var skeptisk till Högsta domstolen uttryckte israeliska högern en annan åsikt. År 1952 skrev Menachem Begin:

"Varför skulle fem, sju eller elva icke-valda personer kunna häva... en lag som antagits av representanterna för väljarna? Eftersom en parlamentarisk majoritet kan användas av en grupp ledare som en täckmantel för deras tyranni. Därför måste folket förankra sina rättigheter... så att de inte kan förnekas ens av en parlamentarisk majoritet. Detta kan endast uppnås genom rättslig överhöghet."

Idag tillhör den israeliska vänstern och mitten domstolens ivrigaste anhängare medan kritikerna återfinns inom högern.

Det reformförslag som nu är aktuellt i Israel är problematiskt utifrån en rad aspekter. Det i sin tur betyder inte att nuvarande system inte har sina demokratiska underskott och problem.

Martin Blecher
Generalsekreterare Vänskapsförbundet Sverige–Israel
 
Artikeln publicerades i Bulletin den 31 januari. 

Ett polariserat Israel går ut i demonstrationer

Det israeliska högerblocket hade som en av sina valfrågor att reformera det israeliska domstolsväsendet. Att väljare som röstar på andra alternativ demonstrerar mot de föreslagna reformerna är inte konstigt. Det som dock håller på att hända i det israeliska samhället är att människor från samtliga samhällssektorer, människor som röstar höger och vänster gör gemensam sak i att uttrycka motstånd mot reformförslaget. Det borde rimligtvis bara betyda en sak.


Men först några rader om själva demonstrationerna. Att 100 000 plus minus går ut i Tel Aviv är massivt. Inget unikt men massivt.

Tel Aviv är i mångt och mycket den israeliska ekonomins motor så det har en stor betydelse. De som går ut och demonstrerar i Tel Aviv har inte nödvändigtvis samma politiska åskådning som väljarna som bor i den israeliska periferin eller i Jerusalem. En demonstration eller manifestation i Tel Aviv lockar en typ av människor. En demonstration eller manifestation i Jerusalem lockar en annan typ av människor. Det som har hänt är att demonstrationerna har spridit sig till andra städer bland annat Jerusalem.

Undersökningar som har genomförts har visat att bland väljare som identifierar sig som höger-mitten väljare svarar 53 procent om behovet att reformera domstolen. Hela 91 procent av de som identifierar sig som högerväljare stödjer i allmänhet reformerna.

Men andra undersökningar visar också något annat. 60 procent av allmänheten vill att regeringen stoppar eller skjuter upp de legislativa ansträngningar som dramatiskt skulle förändra högsta domstolen.

31 procent av de tillfrågade stödde att totalt skrota reformerna helt och hållet, 31 procent svarade att förslagen skulle skjutas upp för att tillåta dialog över dess innehåll. 24 procent ansåg att förslagen från regeringen skulle fortlöpa.
Mest intressant var att undersökningen visade att bland väljare inom premiärminister Benjamin Netanyahus koalition stödde hela 42 procent ett stopp för, eller att skjuta upp, reformerna. 45 procent ansåg att processen skulle fortsätta.

Logiskt sett tordes det innebära att det finns utrymme för kompromiss bara parterna samtalar med varandra. Dock är misstron gentemot den andra sidan stor. 

Den ena sidan anklagar den andra sidan för att nedmontera demokratin. Den andra sidan hävdar den exakta motsatsen. Den ena sidan är rädd för att utnyttjas till samtal som bara är för syns skull medan den legislativa processen kommer att fortsätta utan tillåtelse för paus i arbetet och reflektion. Den andra sidan misstänkliggör syftet med en avstannad process då man fruktar att reformförslagen kommer att begravas i oändliga utredningar och byråkrati med resultatet att någon egentlig förändring aldrig kommer att realiseras.

Med andra ord : verkligheten är som vanligt i Israel. 



2,67 miljoner turister besökte Israel under 2022

Under förra året besökte 2,67 miljoner turister Israel – en ökning med cirka 574 % från 2021 och en minskning med cirka 41 % från 2019. Nya rekord för inhemsk turism sattes även då 20 miljoner övernattningar av israeliska invånare registrerades.

 

Israel öppnades officiellt för inkommande turism i mars 2022 och utan restriktioner i maj, efter ett rekordår under 2019 och sedan en pandemi. Under 2022 reste 2,675 miljoner turister till Israel, jämfört med 397 000 under 2021 (574 % ökning), 831 000 under 2020 (222 % ökning) och 4,552 miljoner under 2019 (41 % minskning). Intäkterna från den inkommande turismen under 2022 var ungefär 13,5 miljarder NIS (exklusive kostnad för flyg), jämfört med ungefär 23 miljarder NIS under 2019. Trots att 41 % färre reste till Israel under 2022 jämfört med 2019, går det att se en förnyad turismtillväxt. En jämförelse av december 2019 (358 300 inresande) och december 2022 (266 200 inresande) visar att minskningen av inkommande turister istället var cirka 25 %, och mellan januari 2019 och januari 2023 var den bara 9,6% (från 284 800 till 258 000).

Den inhemska turismen satte nya rekord under 2022, med över 20 miljoner övernattningar av israeliska invånare i olika typer av boenden i Israel – jämfört med 18,4 miljoner under 2019, före pandemin. Den stora ökningen av israeliska övernattningar har även ökat intäkterna från inhemsk turism avsevärt – under 2022 var de 17 miljarder NIS, jämfört med 12,7 miljarder 2019.

– 2022 var ett år av återhämtning från coronakrisen. Trenden är positiv och att slå 2019 års rekord för inkommande turism är ett realistiskt mål i horisonten. Den inhemska turismen har bevisat sig vara en ekonomisk kraft, precis lika viktig som inkommande turism. Vårt mål är att reducera hinder, att lansera projekt som ökar antalet sängplatser och utvecklar infrastruktur, för att förverkliga turismpotentialen i landet till fullo, säger Haim Katz, Israels turistminister.

Nordisk utveckling
Danmark: 13,400 inkommande turister under 2022, jämfört med 23,000 under 2019.
Norge: 8,700 inkommande turister under 2022, jämfört med 16,500 under 2019.
Finland: 7,300 inkommande turister under 2022, jämfört med 18,300 under 2019.
Sverige: 15,300 inkommande turister under 2022, jämfört med 33,100 under 2019.

Inkommande turister i tusental:

 


Klicka här för uppdaterade siffror på inkommande turister, land för land.

För mer information eller fler bilder, vänligen kontakta:
Vendela Carlén, PR Manager Nordic Countries
+46 72 311 33 86
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Israeliska Statens Turistbyrå
Israeliska Statens Turistbyrå har i uppgift att främja turismen från Norden till Israel genom att marknadsföra landet som destination och förmedla turistinformation till allmänheten. Israeliska Statens Turistbyrå arbetar direkt under turistministeriet i Israel.

Ett enkelt sexminuters blinktest som diagnostiserar ADHD

Det finns inget sätt att lura systemet säger israelisk startup.

Att inte kunna sitta still, att kämpa för att koncentrera sig, och humörsvängningar- det är bara några av de symptom som personer med ADHD (Attention deficit hyperactivity disorder) kan uppleva.

För över 150 miljoner människor kan det orsaka akademiska svårigheter, problem sociala färdigheter förmågan och ansträngda relationer.

 

 

Problemet är att det inte är en exakt vetenskap att identifiera sjukdomen. Det kan vara en utdragen process och innefatta en rad frågeformulär och intervjuer, vars svar kan variera beroende på vem som svarar på dem och deras sinnestillstånd vid tidpunkten.

Det följs i allmänhet upp av ett 20 minuter långt tråkigt datorspel, som mäter hur snabbt och exakt en person reagerar på visuella och auditiva stimuli.

Men om den som testas inte vill samarbeta - särskilt barn - kan det påverka resultaten. Det är inte som ett blodprov, där resultaten du ser är vad du får.

Det finns också människor som lurar systemet - fejkar ADHD symptom för att få en positiv diagnos och ett recept för Ritalin. Det används vanligtvis som läkemedel för att behandla rubbningen men missbrukas i stor utsträckning av studenter och andra för att göra dem mer fokuserade och alerta.

Därför introducerade det israeliska företaget MindTension vad de hävdar är världens första helt objektiva ADHD test.

 

Det mäter reaktionen hos en persons ögonlocksmuskler till olika ljud, och företaget hävdar, att det inte går att manipulera.

”Det här ett reflexmässigt svar och du har inget sätt att ändra det oavsett din medvetenhetsnivå,” förklarar driftansvarige chefen Dr. Hadas Shatz-Azoulay.

„ Det är som när du går till doktorn och han slår ditt knä med en hammare, det spelar ingen roll hur hårt du böjer benet.”

 

Patienten har ett antal självhäftande elektroder fästa under ögonen, och sätter på headset för ett sexminuters test.

 

De hör sex olika ljud utformade för att få hjärnstammen  - som reglerar automatiska kroppsfunktioner som hjärtfrekvens, andning och reflexer- att reagera genom att skrämma patienten. Varje ljud spelas tio gånger.

Vårt svar när vi blir förskräckta är att blinka – en evolutionär egenskap som hjälper oss att rädda vår visuella kapacitet så att vi tydligt kan bedöma hotet och välja mellan våra instinkter för frysning, kamp eller flykt.

 

”Vi tittar bara på svaret från tre synapser(avståndet mellan två neuroner där de kan kommunicera) - från ditt öra till hjärnstammen och tillbaka till ögonlockets muskel,” berättar Shatz-Azoulay. ” "Så vi kan lära oss om din hjärnstamsreaktion från mikrorörelsen i just den muskeln."

MindTension övervakar varje förändring i hur patienten reagerar på ljudet efter att ha hört det ett visst antal gånger. Ju mer uttalad respons, desto allvarligare är fallet med ADHD.

Forskare tror att människor med ADHD reagerar starkt på dessa ljud eftersom de har bibehållit några ’primitiva reflexer’- ofrivilliga reaktioner som nyfödda barn har som vanligtvis försvinner under det första levnadsåret.

Barn kan ha kvar dessa reflexer av en rad anledningar, inkluderat en traumatisk födsel eller upprepade öroninfektioner.

Reflexen MindTension testar är Moro (skrämsel) reflexen - som orsakar ett spädbarn att greppa sin mamma hårt när hon känner att hon faller. 

Ett barn som behåller Moro-reflexen kommer att vara överkänslig för yttre stimuli, kommer att vara lättskrämd, och kan verka oroligt eller rastlös - symptom som är vanliga hos barn med ADHD.

Flera studier genom åren har upptäckt att människor med ADHD är mer benägna att bibehålla reflexen och andra primitiva reflexer än de utan.

Det finns många fler applikationer för ett test som detta utöver att diagnostisera ADHD. Det kan testa hur uppmärksamhet generellt försämras bland stridspiloter, kirurger och lastbilsförare- vilket yrke som helst som kräver fokus och som potentiellt kan sätta människor liv på spel när de inte kan göra just det.

MindTension kan också bedöms huruvida en persons medicinering fungerar, och om de tar en för hög eller för låg dos.

”Det här är plågsamt i dag. Det kan ta sex månader till ett år innan du hittar rätt medicin och rätt dos”, säger Shatz-Azoulay.

"Och om det inte hjälpte efter tre veckors behandling, gör du ett nytt frågeformulär och byter medicin igen i en månad. Det tar tid, och i den här tiden lider alla."

Med MindTension, oavsett om patienten diagnostiserades med enheten tar de först det sex minuter långa testet. Sedan tar de sin ordinerade medicin, väntar en timme och tar testet igen. Om medicinen fungerar bör det nya testet visa på ökad uppmärksamhet.

 

Företaget, som är baserat i Nir Am, en kibbutz i södra Israel, arbetar för närvarande mot FDA-godkännande.

MindTensions enhet har samma ackuratess som de andra ADHD-testerna (85 procent). Men Shatz-Azoulay berättar att till skillnad från andra tester går det inte att fuska, och för att man använder maskinskrivning och AI förbättrar man sig hela tiden.

”Så länge vi har mer data som ackumuleras och fler tester utförs med vårt system kommer det att bli mer precist.”

Nyheten har tidigare rapporterats av No Camels

Israeliska byn Kfar Kama utnämns till en Tourist Village 2022 av UNWTO

Byn Kfar Kama i Israel har valts ut av FN:s världsturismorganisation (UNWTO) att inkluderas på 2022 års exklusiva lista över turistbyar som rekommenderas att besöka. Den cirkassiska byn Kfar Kama blir nu en del av ett internationellt nätverk av byar som stöds av organisationen.

För första gången någonsin är Israel med i den prestigefyllda klubben av länder med byar som har fått det internationella erkännandet som ”turistby” av FN:s världsturismorganisation (UNWTO), i och med byn Kfar Kamas utnämning. Detta förväntas leda till en ökning av turismen och utvecklingen av landsbygden, särskilt i närheten av den vinnande byn.

Kfar Kama har en rik historia om det cirkassiska folket som lever i närheten av Kfar Tabor, som grundades för över 150 år sedan av muslimska cirkasser från Kaukasus. Byn är den ena av två cirkassiska byar i Israel (den andra är Rehaniya) och gör det möjligt för turister att göra en resa bakåt i tiden med en unik arkitektur och ett cirkassiskt kulturmuseum. Samhällets arv och kultur bevaras i form av bland annat dansföreställningar, turistfestivaler och möjligheten för turister att njuta av unika kulinariska rätter och uppleva en unik kultur. Byns turistinfrastruktur har renoverats med hjälp av turistministeriet och erbjuder många restauranger, åkattraktioner för hela familjen, ett mejeri med workshops om osttillverkning och Circassian Heritage Conservation Centre. Centret erbjuder bland annat rundturer längs den gamla byns gränder, en ljud- och ljusshow och provsmakningar av det cirkassiska köket.

Syftet med den prestigefyllda tävlingen, som nu är inne på sitt andra år, är att främja och stärka turismens roll för att skydda små byar (upp till 15 000 invånare) – deras landskap, naturliga och kulturella mångfald, kunskapssystem, gastronomi samt lokala värderingar och aktiviteter. Samtidigt främjar initiativet även transformativa tillvägagångssätt för utveckling av turismen utanför städerna, vilket bidrar till en hållbar utveckling. 130 ansökningar från 57 länder lämnades in med hopp om att få den prestigefyllda titeln. Israels turistministerium nominerade även Neot Smadar i Negev och Zippori i Galileen.

Här kan man se en kort film om Kfar Kama.
 

För mer information eller fler bilder, vänligen kontakta:
Vendela Carlén, PR Manager Nordic Countries
+46 72 311 33 86
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Israeliska Statens Turistbyrå 

Israeliska Statens Turistbyrå har i uppgift att främja turismen från Norden till Israel genom att marknadsföra landet som destination och förmedla turistinformation till allmänheten. Israeliska Statens Turistbyrå arbetar direkt under turistministeriet i Israel. 

Jag delar inte historieskrivningen om Israel-Palestina

Jag och Thomas Hammarberg är inte överens om mycket när det kommer till Israel-Palestinakonflikten. Det jag däremot vågar påstå är att vi är eniga om behovet av en mer aktiv omvärld för att förbättra israelers och palestiniers vardag och framtid. Där vi skiljer oss åt är historieskrivningen. Det skriver Martin Blecher, generalsekreterare för Vänskapsförbundet Sverige-Israel i en replik. 

Plocka russinen ur kakan är ett välkänt uttryck. Det menar jag att Thomas Hammarberg gör när han vill tillskriva ansvaret för dödläget mellan israeler och palestinier, endast på en part. Ingenstans i Hammarbergs artikel framgår de otaliga tillfällen som palestinierna, eller omringande arabstater, motsatt sig fredsförslag och förhandlingar. 

Thomas Hammarberg beklagar sig över utgången av det senaste valet i Israel och den regering som formades. Hammarbergs frustration är anmärkningsvärd utifrån flera aspekter. 

Att palestinierna själva inte haft val på 16 år möts av tystnad från Hammarberg.

Som före detta kommissionär i Europarådet för mänskliga rättigheter borde Thomas Hammarberg glädjas åt det faktum att det israeliska valet lockade 70 procent av israelerna till valurnorna, det högsta valdeltagandet på 25 år.  Detta i en region och kontinent där valdeltagande och pluralistisk representation är … ja, icke existerande. 

Att Israel inte längre finns i Gaza utan att regeringen i Gaza är en, av omvärlden, terroriststämplad organisation, får läsaren aldrig information om. Att palestinierna själva inte haft val på 16 år möts av tystnad från Hammarberg. 

Lite förvånande kan tyckas i egenskap av att ha varit kommissionär för mänskliga rättigheter. Mänskliga rättigheter borde vara ett universellt värde i sig. I det här specifika fallet verkar dock vissa människors mänskliga rättigheter avhängt på vem eller vilka som är förövaren i fråga.

Inte för Thomas Hammarbergs skull men för Israels skull ser jag själv behovet av ett ökat engagemang från omvärldens sida. Jag har inte alls något problem med att lägga viss skuldbörda på Israel. Men en konflikt består aldrig av en part utan av två, ibland och nästan alltid flera parter än två. Denna självrannsakan verkar vara obefintlig i Hammarbergs text.

Myten att fred i Mellanöstern skulle komma bara den israelisk-palestinska knuten löstes upp förblev just en myt. Regionen interagerar med varandra på ett annat sätt, något som föreföll sig vara otänkbart för några år sedan. Detta är positivt och kan utgöra en konstruktiv kraft. Med detta som slutkläm: Regionens aktörer bör samverka tillsammans för en bättre framtid.

Martin Blecher, Generalsekreterare Vänskapsförbundet Sverige-Israel

Den som offrar barn går inte att förhandla med

Den palestinska myndigheten, som Israel länge samarbetat med i säkerhetsfrågor, är på väg att bryta ihop under korruption och auktoritärt vanstyre, och saknar legitimitet bland den palestinska befolkningen.


Golda Meir, israelisk premiärminister under tidigt 1970-tal, sa en gång att fred kommer att uppstå mellan Israel och arabvärlden när den senare ”älskar sina barn mer än de hatar oss”. Citatet är naturligtvis en grov förenkling, men det är vad jag kommer att tänka på i samband de två terrordåd som skedde här i Jerusalem för drygt en vecka sedan, sista helgen i januari.

Under fredagen sköt en palestinsk terrorist ihjäl sju civila israeler i närheten av en synagoga i Jerusalem. I det andra terrordådet, under lördagen, skadades ytterligare två civila israeler, utöver terroristen som sköts av polis och som nu vårdas på sjukhus.

Terroristen i fråga var en trettonårig pojke, och fotografierna som publiceras i israelisk media efter attacken föreställer verkligen ett barn. Han är så liten, och ler mot solen som bara ett barn kan göra. Det är ännu inte klarlagt precis hur dådet planerades och vilka som var inblandade, men ett barn får inte plötsligt idén att riskera sitt liv för att döda andra civila.

Tanken svindlar, men detta är ingenting nytt. Det är inte ovanligt att palestinska terrorgrupper använder barn i sina aktioner. Barn löper mindre risk att misstänkas och stoppas av polis. Om ett barn skjuts ihjäl av israelisk polis eller militär blir det en PR-vinst på köpet.

Det sägs ofta slappt att den israelisk-palestinska konflikten är komplicerad. Det är en klyscha – alla internationella konflikter är väl det – men helt sant. Det är kanske särskilt tydligt i dessa dagar, när spänningarna stiger både i Israel och på Västbanken. Skjutningen utanför synagogan kom dagen efter en israelisk räd. Flera av företrädarna i Israels nya regeringskoalition, som provokatören och numera ministern Itamar Ben-Gvir, står för en xenofobisk och extrem ideologi som tills nyligen var fullständigt otänkbar i den etablerade politiken.

Men de senaste attackerna manar till perspektiv. Efter förra veckans attentat firade folkmassor i palestinska stadskärnor med godis och blommor. Det sker nästan varje gång en palestinsk terrorist dödar judiska israeler. Säga vad man vill om Israels inrikespolitik, men att stadskärnorna i Jerusalem, eller den liberala bubblan Tel Aviv, skulle fyllas av firande folkmassor för att den israeliska armén skjutit ihjäl en palestinier är för absurt för att föreställa sig. Döden är någonting att sörja, inte fira.

Allt detta understryker någonting som israeliska ledare länge har hävdat, nämligen att det inte finns en rimlig motpart för Israel att tala med om fred, om den nya regeringen skulle vara intresserad av förhandlingar. Det har ibland låtit som en förevändning för att inte förhandla, men har blivit en självuppfyllande profetia.

Den palestinska myndigheten, som Israel länge samarbetat med i säkerhetsfrågor, är på väg att bryta ihop under korruption och auktoritärt vanstyre, och saknar legitimitet bland den palestinska befolkningen. Samtidigt växer stödet för palestinska terrorgrupper och terrorism bland vanliga palestinier.

Benjamin Katzeff Silberstein

Doktor i historia och postdoktor på Safra Center for Ethics i Tel Aviv.

Publicerad i Göteborgsposten den sjätte februari

Vart är Israel på väg?

Medlemsmöte med Nathan Shachar om den politiska situationen i Israel

 

När: Tisdagen den 14 februari kl 19 00 – 20 30

Var: Bajit, Nybrogatan 19a, Stockholm  (i matsalen)

Anmälan: senast 10 februari 2023 till Irene Söder Altschul

Mail: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Mobil:  0707 91  22 58

 

Nathan Shachar är Dagens Nyheters korrespondent i Israel. Han har skrivit en lång rad av böcker om bland annat mellanöstern, Latinamerika och svensk litteraturhistoria.

Han kommer att inleda med ett kort anförande om den politiska situationen i Israel, den nya israeliska regeringens politik och dess konsekvenser för att sedan ta frågor från publiken.

Välkomna!

Underkategorier

Politik

Näringsliv

Kultur

Vetenskap

Sida 1 av 36

Kategorier

Fler artiklar