På pappret säger sig Sverige prioritera handelsförbindelser med Israel men inte med Iran. När man ser hur den svenska regeringen agerar är det precis tvärtom. Förbindelserna med Iran prioriteras, fyra svenska S-ministrar har besökt Iandet, medan förbindelserna med den prioriterade staten Israel sköts från Business Swedens Europakontor i Wien.


Något är allvarligt fel när Sverige väljer att sluta samarbetsavtal om högre utbildning och forskning med en av världens mest brutala diktaturer istället för med Israel, en demokrati, som är en av de stater i världen som satsar störst andel av BNP på forskning och utveckling per capita.

Regeringen har presenterat en lista med 26 prioriterade marknader. Bland dem finns Israel, däremot inte Iran. Ändå har regeringen, som understryker att den bedriver en feministisk politik, valt att prioritera Iran. Näringsminister Mikael Damberg, energiminister Ibrahim Baylan, handelsminister Ann Linde och statsminister Stefan Löfven har alla besökt denna kvinnoförtryckande diktatur. Resorna har gjorts för att främja handeln mellan länderna.

Iran är inte vilket land som helst. Här fängslas kvinnor när de öppet talar om jämställdhet. Samma månad som statsminister Stefan Löfven besökte Iran dömdes en kvinna till stening för ”oetisk relation”.

Den svenska regeringen är väl medveten om kvinnornas utsatta situation i Iran, men blundar för den. Ett tydligt exempel är när bostads- och digitaliseringsminister Peter Eriksson (MP) hade ett frukostmöte i Rosenbad med Irans it-minister. Från svensk sida deltog även civilminister Ardalan Shekarabi som den senaste tiden använt sina egna skolupplevelser i Iran som skräckinjagande exempel, för att motivera ny lagstiftning i Sverige. Regeringens pressavdelning förklarade stolt att det var ett handelsfrämjande möte. Frågan är om det hade varit lika handelsfrämjande om regeringen rakryggat valt att föra fram den kritik som nu framförs i den svenska debatten.

När Storbritannien, Kina, Frankrike, Tyskland, Ryssland och USA slöt ett kärnteknikavtal med Iran upphävdes de internationella sanktionerna mot landet. Både europeiska och amerikanska företrädare såg därmed stora möjligheter att etablera sig i Iran. Enligt regeringen är den iranska marknaden ändå inte bland dem Sverige främst prioriterar.

Att däremot Israel finns på denna lista är högst rimligt. Trots interna och externa konflikter och avsaknad av viktiga råvaror har landet en mycket stark och internationaliserad ekonomi. Israel har utvecklats till en högteknologisk marknadsekonomi med stark tillväxt och låg arbetslöshet. Landet är inte bara Mellanösterns enda demokrati utan också regionens mest industrialiserade.

Efter Silicon Valley är Israel den näst mest startup-täta regionen i världen. Bland annat Volvo och Spotify har nyligen lanserat satsningar i landet. Men det finns också stora möjligheter för medelstora och små svenska företag.

Israel är även en av världens ledande nationer inom life science och biotech. För mindre länder, som Sverige och Israel, är samarbeten inom teknologi nödvändigt.
Sida, som årligen lägger närmre en miljard kronor av sina utbetalningar på vattenrelaterade frågor, skulle också kunna lära mycket av Israels förmåga att omvandla havsvatten till sötvatten. Men intresset från den svenska regeringen är svalt.

Den svenska halvstatliga organisationen Business Sweden har inte någon representation i Israel. När Stefan Löfven förra året invigde ett nytt kontor för Business Sweden i regionen skedde det i Iran. Och trots den enorma potential som finns för svenska företag i Israel och för utökad handel sköter Business Sweden handeln med Israel från sitt kontor i Wien. Det är varken effektivt eller särskilt handelsfrämjande. Dels för att kontoret ligger 2 300 kilometer från den israeliska marknaden, dels för att detta kontor också har elva europeiska länder på sitt ansvarsområde. Med andra ord prioriterar inte Business Sweden den israeliska marknaden.

En utvecklad handelspolitik med Israel utesluter inte att Sverige värnar viss handel med Iran. För ett starkt exportberoende land som Sverige är balansgången mellan att gynna svensk export och att lyfta mänskliga rättigheter och demokrati många gånger svår och leder ibland till inkonsekventa ställningstaganden. Men det är oförståeligt och klandervärt att regeringen har olika måttstockar för olika länder.

Det är givetvis omöjligt att veta hur handeln och utbytet hade sett ut om Sverige haft ett annat förhållningssätt till Israel. Men det finns en stor outnyttjad potential i relationen mellan Sverige och Israel. Det är också uppenbart att en ny handelspolitik mellan Sverige och Israel kräver en ny regering.

Sofia Damm
Utrikespolitisk talesperson (KD)

Penilla Gunther
Näringspolitisk talesperson (KD)

Debattartikel publicerad i Helsingborgs Dagblad 1 april 2018

Fler artiklar