Enligt den palestinske presidenten Mahmud Abbas var Förintelsen och nazisternas industriella mördande av miljoner europeiska judar inte ett utslag av antisemitism utan en följd av att judarnas "sociala funktion" – att de ägnade sig åt "ocker, bankverksamhet och liknande".


Abbas resonerar med andra ord som antisemiter brukar resonera: judehat är inte en form av irrationell rasism utan en högst naturlig – men möjligen beklaglig – reaktion på vad judar gör och hur judar är.

talet inför det palestinska nationella rådet i Ramallah i måndags, direktsänt i tv, luftade Abbas också andra klassiska rasistiska teorier, som att judar från Europa inte är riktiga judar, för de är inte "semiter".

Under det han kallade en "historielektion" hävdade Abbas även att Adolf Hitler stödde tanken på en judisk stat i Mellanöstern och att nazistregimen försökte underlätta för tyska judar att emigrera dit, bland annat genom att låta dem ta med sina ägodelar och ekonomiska tillgångar dit. Enligt Abbas stödde Hitler alltså i själva verket den sionistiska saken.

Abbas tal mötte en skur av fördömanden. "Djupt stötande och tjänar inte det palestinska folkets intressen eller fred i Mellanöstern", löd omdömet från FN:s Mellanösternsändebud Nickolaj Mladenov.

Även för Sveriges utrikesminister Margot Wallström (S), som knappast är snar att kritisera det palestinska ledarskapet, blev det för mycket.

Abbas tal innehöll oacceptabla uttalanden, skrev Wallström på Twitter, och fortsatte:

"Sverige och EU engagerar sig fortsatt för att bekämpa alla former av antisemitism och alla försök att ursäkta, rättfärdiga eller trivialisera Förintelsen."

Nu är den här typen av antisemitiska konspirationsteorier inte direkt okänd terräng för Abbas, snarare hans egen bakgård. Redan i sin doktorsavhandling från 1982 hävdade Abbas att den sionistiska rörelsen samarbetade med nazisterna och lät förstå att antalet judar som mördades i Förintelsen överdrivits kraftigt.

Kanske handlar det om något slags projektion i psykologisk bemärkelse från Abbas sida. I själva verket var det palestinierna och deras dåvarande ledare, Jerusalems stormufti Haj Amin al-Husseini, som villigt erbjöd sina tjänster till Hitler och nazisterna, eftersom de enligt muftin hade gemensamma fiender: "engelsmännen, judarna och kommunisterna".

Vid ett möte i Berlin den 28 november 1941 mellan al-Husseini och Hitler försäkrade den senare att nazisterna stod för ett "kompromisslöst krig" mot judarna och att i detta ingick att Tyskland var en aktiv motståndare mot ett judiskt nationalhem i Palestina – alltså det rakt motsatta av vad Abbas hävdar.

Sverige erkände i oktober 2014 Palestina som stat. Målet för det omfattande svenska engagemanget, inte minst ekonomiskt, är att "Palestina ska bli en självständig, livskraftig, sammanhängande och demokratisk stat som lever sida vid sida med Israel i fred och säkerhet".

Om det ska bli möjligt måste till att börja med den nuvarande korrupta regimen – ledd av en 82-årig antisemit vars mandat som president löpte ut för nio år sedan – bort.

Mats Skogkär

Ledare publicerad i Sydsvenskan 3 maj 2018

_ _ _
Se även analysen i Times of Israel:
When the NY Times says Abbas is no partner, something fundamental is shifting
World response to PA head's vile speech shows a growing awareness that peace requires Palestinian recognition of Jewish rights here. That's not to say Israel will get a free pass

Fler artiklar