Under onsdagen hölls en intressant riksdagsdebatt där Lars Adaktusson ville veta om regeringen har någon plan för hur relationerna till Israel skall normaliseras. De tre första inläggen:

I) Interpellation 2019/20:19 Återupprättade relationer mellan Sverige och Israel

av Lars Adaktusson (KD)
till Utrikesminister Ann Linde (S)

I samband med riksmötets öppnande tillkännagav statsminister Stefan Löfven en regeringsombildning som bland annat innebär att Anne Linde är ny utrikesminister. Med anledning av skiftet på utrikesministerposten har de problematiska bilaterala relationerna mellan Sverige och Israel aktualiserats. Den nyutnämnda ministern har gjort klart att förbättrade relationer med Israel är en angelägen fråga, och för att understryka detta har ett möte med den israeliske Sverigeambassadören Ilan Ben-Dov nyligen ägt rum.

Ambitionen att överbrygga motsättningarna mellan den rödgröna regeringen och Israel är positiv och ska välkomnas. Israel är det enda land i Mellanöstern som delar samma grundläggande värderingar som Sverige när det gäller demokrati, yttrandefrihet, jämställdhet, fria val och ett öppet samhälle. Även när det gäller frihandel, entreprenörskap, forskning och högre utbildning finns starka gemensamma intressen.

Samtidigt är det ett faktum att Sverige är det enda europeiska land som inte har någon dialog med Israel på högsta politiska nivå. Margot Wallström har varit den enda av EU-ländernas 28 utrikesministrar som inte varit välkommen att besöka Israel, och regeringen har därigenom saknat möjligheter att på plats i Jerusalem få gehör för svenska intressen.

En av anledningarna till de raserade relationerna är det beslut som fattades av den svenska regeringen för fem år sedan om att erkänna en palestinsk stat. Detta beslut togs ensidigt utan föregående konsultationer om konsekvenserna, och inget annat europeiskt land har valt att följa det svenska exemplet.

Ytterligare en komplikation i de bilaterala relationerna är den svenska regeringens ensidiga kritik mot Israel de senaste åren och bristen på förståelse för landets legitima rättigheter. Att den israeliska regeringen har rätt och skyldighet att försvara sin egen befolkning har tonats ned. Detsamma gäller frågan hur det ska kunna förhindras att militanta islamister och terrororganisationer flyttar fram sina positioner vid ett bildande av en palestinsk stat.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:

  1. Anser ministern och regeringen, trots försämrade bilaterala relationer och det faktum att ingen annan regering följt efter, att det ensidiga erkännandet av en palestinsk stat var rimligt och riktigt i sak?
  2. Vad anser ministern och regeringen bör göras för att garantera Israels nationella säkerhet och rätt till självförsvar mot de diktaturer och terrorgrupper vars uttalade mål är att utplåna det judiska folket?
  3. Hur ser regeringens strategi ut för att återupprätta de raserade relationerna och återställa förtroendet mellan Sverige och Israel?

Lars Adaktusson (KD)

- - -
(II) Svaret från utrikesminister Ann Linde

Fru talman! Lars Adaktusson har frågat mig om jag och regeringen, trots försämrade relationer och det faktum att ingen annan europeisk regering följt efter, anser att det ensidiga erkännandet av en palestinsk stat var rimligt och riktigt i sak, vad jag och regeringen anser bör göras för att garantera Israels nationella säkerhet och rätt till självförsvar mot de diktaturer och terrorgrupper vars uttalade mål är att utplåna det judiska folket, samt hur regeringens strategi för att återupprätta de raserade relationerna och återställa förtroendet mellan Sverige och Israel ser ut.

Lars Adaktusson har i sin interpellation ställt frågor som antyder att svensk politik i relation till Israel utgör en ytterlighet, att Sverige är ensamt i sina positioner. Det stämmer inte. Politiken utgår ifrån folkrätten och FN-resolutioner, som utgör grunden i EU:s och FN:s Israel- och Palestinapolitik.

Det svenska erkännandet av Palestina 2014 föregicks av 134 länders erkännanden, däribland Islands 2011. Utöver Sveriges erkännande har redan 8 av EU:s medlemsländer erkänt Palestina. Sveriges erkännande var självfallet inte riktat mot Israel utan gjordes som ett led i vårt arbete för en förhandlad tvåstatslösning med ett Palestina och ett Israel som lever sida vid sida i fred och säkerhet. Som svar på frågan om detta är rimligt och riktigt är svaret ja.

Regeringen är tydlig med att Sverige står upp för Israels legitima säkerhetsbehov. Det inkluderar rätten att försvara sig själv mot hot och attacker från bland annat terroristorganisationer och statliga aktörer. Detta är något som även EU tydligt uttrycker i ett antal rådsslutsatser, som Sverige står bakom. EU är även tydligt med att en fundamental förändring av Israels politik gentemot det ockuperade palestinska området skulle förbättra stabiliteten och säkerheten för både israeler och palestinier. Sverige fördömer entydigt terrorism och alla uttalanden som ifrågasätter Israels rätt att existera inom säkra och erkända gränser.

Regeringen kommer alltid att stå upp för och försvara folkrätten. FN och EU, och därmed Sverige, är exempelvis tydliga med att israeliska bosättningar på ockuperad mark är illegala. Vi kommer att fortsätta att stå upp för den humanitära rätten.

Relationen med Israel är viktig och något som regeringen självklart värnar. Sverige eftersträvar ett brett samarbete med Israel. Jag hade ett konstruktivt möte med Israels ambassadör Ilan Ben-Dov bara några dagar efter att jag tillträtt som utrikesminister.

Det finns frågor där Sverige och den israeliska regeringen har olika syn. Palestinaerkännandet är en av dem. Att vi har olika uppfattningar i vissa frågor gör dialogen än viktigare. En av grunderna i svensk utrikespolitik över tid och under olika regeringar har varit att söka dialog även med länder och aktörer som vi inte alltid är överens med i alla frågor. Vi måste givetvis kunna behålla en folkrättsbaserad syn på konflikten och samtidigt ha en god och konstruktiv relation med Israel.

Sverige har ett nära och ökat utbyte med Israel på flera områden. Hit hör kultur, handel och innovation. Här ingår inte minst det viktiga arbetet i kampen mot antisemitism. Svenska lärare utbildas om Förintelsen och antisemitism vid Yad Vashem i Jerusalem. Och som ett led i arbetet mot antisemitism står statsministern nästa år i oktober värd för ett internationellt högnivåforum om hågkomst av Förintelsen.

Jag diskuterade nyligen arbetet mot antisemitism med AJC, American Jewish Committee, som jag träffade i samband med FN:s generalförsamling i New York.

Ann Linde (S)

- - -
(III) Uppföljningen från Lars Adaktusson

Fru talman! Jag vill börja med att gratulera Ann Linde till det viktiga uppdraget som utrikesminister. Samtidigt vill jag tacka för svaret på min interpellation. Kristdemokraterna välkomnar den ambition som Ann Linde ger uttryck för när det gäller vikten av goda relationer till Israel.

Det råder inget tvivel om att en av anledningarna till att relationerna är raserade är det svenska erkännandet av en palestinsk stat. Det beslutet togs ensidigt av den rödgröna regeringen trots att det handlar om en fråga som måste avgöras av parterna själva i direkta förhandlingar.

Inget annat lands regering har valt att följa efter Sverige. De EU-länder som har erkänt en palestinsk stat gjorde det för över 30 år sedan, långt innan de ens var påtänkta som medlemmar i Europeiska unionen.

I siffran 134 länder som utrikesministern nämner är en stor majoritet icke-demokratier med auktoritära och inte sällan direkt Israelfientliga regimer: Kina, Ryssland, Kuba, Vietnam, Venezuela, Nordkorea, Zimbabwe, Iran etcetera.

Utrikesministern säger att frågorna i min interpellation antyder att svensk politik i relation till Israel utgör en ytterlighet. Jag kan förstå det. Det jag och många med mig konstaterar och samtidigt beklagar är nämligen att Sverige avviker från kretsen av västerländska demokratier. Under flera år har Ann Lindes företrädare varit den enda av EU-ländernas 28 utrikesministrar som inte varit välkommen att besöka Mellanösterns enda demokrati.

Enligt regeringen skedde erkännandet för att göra partierna i den israelisk-palestinska konflikten mer jämbördiga. Med det synsättet bortser man från den verkliga obalansen: den mellan demokrati och diktatur. Israel med knappt 9 miljoner invånare är omgivet av närmare en halv miljard människor som lever under auktoritära regimer. Till detta kommer att ett antal av världens värsta terrorgrupper omger landet. Erkännandet av en palestinsk stat applåderades av diktaturerna och terrororganisationerna. Därmed försvagades demokratin liksom incitamenten för att förhandla om fred.

Fru talman! Mot denna bakgrund beklagar jag att Ann Linde vidhåller att det svenska erkännandet var rimligt och riktigt. För att återuppbygga relationerna till Israel krävs det insikt om vad det var som orsakade problemen. Men det krävs också vilja till självprövning. Dessvärre saknas detta i utrikesministerns inlägg. Det gör också svaret på frågan hur regeringens strategi ser ut för att återupprätta relationerna till Israel. Jag vill fråga Ann Linde igen: Finns det någon sådan strategi, och hur ser den i så fall ut?

Lars Adaktusson (KD)

- - -

Debatten fortsatte därefter genom ytterligare fem inlägg. Besök gärna riksdagens hemsida för att följa meningsutbytet:
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/interpellationsdebatt/aterupprattade-relationer-mellan-sverige-och_H71019?fbclid=IwAR3EtxJcQC9vcQJd5fZo0dVGNI3Nvs2pvjc3HY0xwS_-SRqaxDWjpZR-Pco [Fortsätter genom sidans länk till "debatt".]

Jacob Zetterman sammanfattar debatten i Dagen (9/10) 
Lars Adaktusson pressade utrikesministern Ann Linde (S) om synen på Israel

Fler artiklar