Förra året i augusti gick vi in i en ny era:  Ett 70-årigt dödläge byttes ut mot en era av mer samexistens. Undertecknandet av Abrahamavtalen mellan Förenade Arabemiraten och Israel som jag hjälpte att mäkla i var ett fräckt, modigt drag vilket lovade att slutligen åstadkomma framsteg där allt annat hade misslyckats.      

Efter den senaste konflikten med Gaza, trodde många att Abrahamavtalen var dött. Var någonstans var den utlovade freden, med raketeter flygande?    

Till dessa skeptiker vill jag säga, titta på det större sammanhanget. Abrahamavtalen handlar inte om emiraters eller israelisk framtid utan hela regionens framtid.    

Sanning är, att Mellanösternkonflikten inte är mellan israeler och palestinier utan mellan Israel och Iran.  Fråga er själva vem som tjänar på denna konflikt? Det palestinska folkets rättigheter och hopp har kidnappats av Hamas att tjäna en iransk agenda.   

Och det är mot iransk extremism som vi måste fortsätta kämpa.   

När ledarskapet för Förenade Arabemiraten bestämde sig att gå vidare med Abrahamavtalen, gjordes det med en strategisk vision inte bara för Förenade Arabemiraten utan för hela regionen. Skeptiker trodde att avtalet var kopplat till Trump-administrationen, som om det bara skulle tyna bort med nästa administration. Men det finns ingen väg tillbaka. Vi går framåt med full fart och har redan sett ökat värde av att ha sådana initiativ, inte bara för Förenade Arabemiraten och Israel, utan för hela regionen.    

Sedan tillkännagivandet av Abrahamavtalen, har vi sett att vi kan bygga broar av tillit och respekt.    

Vi i Förenade Arabemiraten hade lagt grunden: vi hade redan ändrat utbildningssystemet och narrativet av religiösa personer, förberett vårt folk för vägen mot fred.  

Men detta är inte bara om oss. Folket i regionen längtar efter förändring, inte minst bland det palestinska folket, som är desperata efter nya ledare, ledare som kan röra sig bortom en rigid regim med en agenda som missbrukar det folk de regerar över.    

För att detta ska hända, måste vi också bekämpa propagandakriget – det där israelerna förlorade i den senaste omgången av stridigheter mellan Israel och Hamas. Jag såg skildringar inte bara från Mellanöstern utan även från väst, som representerade ett skifte.     

Ett av de största misstagen i denna skildring, som jag såg upprepas i media om och om igen, var sättet de talar om Gaza som om det är ockuperat av israelerna. Det är det inte: Det är ockuperat av Hamas. Och det palestinska folket lider i Gaza på grund av Hamas, inte på grund av israelerna.    

Tyvärr, även om propagandan från Hamas och Iran inte är sann, är den nu dominerande.   

Fortfarande, finns anledning att vara hoppfull. 20 år sedan var den palestinska frågan prioritet nummer ett i regionen. Nu ser människor i gulfstaterna annorlunda på saken. Vi bryr oss fortfarande. Vi stödjer fortfarande palestinierna. Vi tror på en tvåstatslösning. Men folket i gulfstaterna tycker inte längre att detta ska komma på bekostnad av vårt nationella intresse. Många aktivister svarade till Hamas och Jihad- influerad media och inlägg på sociala media med att säga, vi bryr oss om palestinierna – men vi bryr oss inte om dessa terroristorganisationer.     

Vad allmänheten inte förstår är vem som är bakom så mycket av den media de läser – vem det är som finansierar denna missriktade skildring, vilken endast tjänar till att skydda Hamas, och i slutändan Iran.    

Den senaste konflikten med Gaza borde vara det sista kriget. Vi borde alla lära oss att tala ett språk: fredens språk. Nu är tiden kommen att gå från ord till handling.    

Hamas och det palestinska ledarskapet har kapat tänkandet hos två miljoner palestinier för att sälja deras politiska och terroristagendor. Vi vill att det palestinska folket ska åtnjuta det vi åtnjuter, att ha det vi har, och skapa en bättre framtid för en ny generation. Men vi måste göra detta tillsammans, med alla intressenter i regionen, från icke statliga aktörer till skolor, religiösa ledare och regeringar.    

Vi kan inte göra det ensamma.     

Dr Ali al Nuaimi är ordförande i Kommittén för försvarsfrågor och inrikes- och utrikesrelationer i Förenade Arabemiratens nationalråd, en representativ lagstiftande församling vars 40 medlemmar, hälften indirekt valda och hälften utsedda, tjänar som rådgivare till emiratets ledarskap.  

https://www.newsweek.com/i-helped-broker-abraham-accords-its-time-free-palestinians-hamas-iran-opinion-1598198  

Översättning: Bengt-Ove Andersson 

 

Fler artiklar