Den välkände israeliske diplomaten och politikern Abba Eban var en bländande talare och retoriker. Till hans mest kända citat hör detta, om palestinierna: ”De missar aldrig ett tillfälle att missa ett tillfälle.”

Jag kommer att tänka på detta uttalande när jag tar del av Trumps fredsplan, ”århundradets överenskommelse”, som presenterades på tisdagen. För det märkliga är att denna plan, som är mycket mer detaljerad än jag trodde, faktiskt ger palestinierna en egen stat med tydliga gränser, möjligheten att ha en del av östra Jerusalem som sin huvudstad samt ett massivt stödpaket på närmare 500 miljarder kronor – givet att de uppfyller vissa krav.

Självklart kommer palestinierna att säga nej till detta. Det gjorde de redan innan de såg planen.

Detta har varit arabernas agerande i över hundra år, varför skulle de ändra sig nu? Från Feisalplanen 1917, via Peel-kommissionen 1937, den brittiska vitboken 1939, FN:s delningsplan 1947, Khartoum-mötet 1967, fredsplanen med Egypten 1979, Oslo-processen, Ehud Baraks plan år 2000 och Ehud Olmerts förslag 2008 – alla dessa förslag och planer på ett fredsavtal som skulle ge palestinskt självbestämmande eller en egen stat, har araberna sagt nej till.

Varför skulle de ändra sig nu?

Men låt oss titta på vad Trumps plan innehåller.

• Gränser: Israel annekterar cirka 20 procent av Judeen och Samarien, palestinierna bildar en stat på större delen av området. Israel får kontroll över gränserna.

• Jerusalem: Palestinierna kan bilda sin huvudstad i norra och östra delarna av staden, utanför den israeliska säkerhetszonen.

• Bosättningar: Israel får annektera Jordandelen och samtliga bosättningar, men inte bygga i dessa bosättningar på fyra år.

• Säkerhet: Israel har full kontroll från Jordanfloden till Medelhavet, israeliska armén behöver inte lämna området.

• Palestinsk stat: Planen ger palestinierna en stat på 70 procent av Judeens och Samariens yta, dock först om fyra år. Detta förutsätter att palestinierna accepterar planen, slutar betala terrorister, slutar hetsa mot judar och Israel och stödja terrorism, tar itu med korruptionen, respekterar mänskliga rättigheter, religionsfrihet och pressfrihet, samt att Hamas och Islamiska jihad lägger ner vapnen, så att statsbildningen fungerar i praktiken.

USA kommer att erkänna en sådan palestinsk stat och ge ett enormt ekonomiskt stöd till den.

Egentligen har palestinierna stor anledning att vara väldigt positiva till planen – åtminstone om det de önskar är en egen stat, fred med Israel och en god framtid. Allt detta ger Trump dem.

Ändå är det Abbas som redan från början sagt nej. Inte Bibi Netanyahu.

Vi vet alla varför. Abbas mål är att en palestinsk stat ska ersätta Israel, inte finnas sida vid sida med Israel. Abbas är inte demokratisk; han vill fortsätta den militära kampen, han vill fortsätta med sin terror och antisemitism, han vill inte ha demokrati, och självklart kommer inte Hamas och Islamiska jihad att sluta sin kamp. 

Så planen är död från början och alla vet det. 

Men varför är både Bibi Netanyahu och hans rival Benny Gantz positiva till planen, när den ger palestinierna en stat och en huvudstad i delar av östra och norra Jerusalem?

Jo, planen bekräftar det ändrade Mellanöstern som Israel, USA och många andra ser, men som Sverige och en del europeiska länder inte ser. Här heter det att planen är en förolämpning mot palestinierna, att den går stick i stäv med EU:s och FN:s arbete, att planen kommer nu för att Trump och Netanyahu har inrikesproblem etcetera. Men sanningen är att planen tar hänsyn till palestiniernas försvagade situation, verkligheten på marken och även, till viss del, historiska sanningar.     

Planen befäster det självklara i hur Mellanöstern har förändrats på ett sätt som många européer och palestinier fortfarande inte vill se. Konflikten mellan israeler och palestinier är inte den centrala konflikten, som så länge hävdats. Alla som sett utvecklingen – den arabiska våren, kriget i Syrien, konflikten mellan Iran och Saudiarabien och mellan sunni och shia – alla förstår att Mellanöstern har betydligt större problem.

Palestiniernas sak har försvagats, därför är denna plan bra för dem. Den välkomnas av Saudiarabien och Egypten och stöds av Bahrain, Qatar, Förenade arabemiraten och Oman; fler kan säkert tillkomma.  

Sammanfattningsvis: Planen är mer genomarbetad och detaljerad än förväntat. Israel kan vara positiva eftersom den ser på Judeen och Samarien på ett nytt sätt. Men självklart är den oacceptabel för palestinska ledare som vill ha alla krav tillgodosedda, inte vill ha fred och helst vill dansa på graven av den judiska staten.

Ulf Cahn
Generalsekreterare, Förenade Israelinsamlingen/Keren Hayesod

Israelkommentar publicerad i Världen idag 30 januari 2020

Fler artiklar