Aktuella nyheter om Israel

Den internationella konferensen i Malmö mot nutida antisemitism och till minne av Förintelsen har just avslutats och ett antal forskare utan koppling till Sverige – med undantag av en person – har skyndat sig att varna för vad de kallar en politisk instrumentalisering av kampen mot antisemitism genom användning av den gängse definitionen av antisemitism.

Enligt undertecknaderna av uppropet skulle den icke-bindande definitionen av antisemitism som antagits av International Holocaust Remembrance Alliance (IHRA) och som stöds av EU missbrukas av de reaktionära krafter som tillbakavisar all kritik av Israel som illegitim och antisemitisk.
Faktum är att IHRA – definitionen på senare år har vunnit bred anslutning som ett verktyg för att undervisa allmänheten om antisemitism och för att identifiera dess olika former. Definitionen stöddes av EU-rådet i ett beslut i december 2018 och har vid det här laget antagits av åtminstone 18 medlemsländer.
Malmö-konferensen blev ett tillfälle för att diskutera dess tillämpning, speciellt i debatten om den antisemitism som florerar on-line och som sprids av både höger- och vänsterextremister samt islamistiska kretsar i Sverige.

Malmö är tyvärr ett olyckligt exempel på detta som statsminister Löfven själv nämnde på konferensen. Han stack inte under stol med att det finns invandrare från muslimska länder som vuxit upp med Israelhat och inte skiljer mellan Israel och den judiska befolkningen i Sverige.

Gränsdragningen mellan antisemitism och antisionism är ofta suddig och det händer ofta att legitim kritik mot Israel – inte minst dess ockupation av palestinska områden – förkastas som antisemitism eller judiskt självhat. Det har jag själv också råkat ut för i media. Men inte skulle sådana orimliga anklagelser eller snarare förtal hindra mig från att framföra berättigad kritik.

Den förra regeringen under Netanyahu var snar till dessa anklagelser och politiserade minnet av Förintelsen. Det gjorde det långt innan det fanns någon allmänt accepterad definition av antisemitism.
Undertecknaderna har rätt i att IHRA-definitionen har missbrukats av Israel men icke-desto är den adekvat i kampen mot antisemitism i Sverige och andra länder. De nämner inte att definitionen tydligt säger ifrån att kritik mot Israel som inte skiljer sig från kritik mot andra länder som bryter mot mänskliga rättigheter eller förtrycker minoriteter inte kan betraktas som antisemitisk.
Världen är full av sådana länder men Israel är nog det enda land i världen vars rätt att existera förnekas eller ifrågasättas. Därmed förnekas eller ifrågasätts också judarnas rätt till nationellt självbestämmande och de förvisas till samma hjälplösa tillstånd som i det förflutna och under Förintelsen.

Det är just det som definitionen drar fram som möjligt exempel på antisemitism beroende på sammanhanget. Andra exempel är att anklaga Israel för att ha uppfunnit eller överdrivit Förintelsen och att jämföra dess politik med Nazitysklands.
Istället rekommenderar undertecknaderna den s k Jerusalemdefinitionen på antisemitism, uppkallad efter Jerusalem eftersom det var där på Van Leer- institutet som en grupp akademiker tog fram den. I själva verket visar en jämförelse att båda definitionerna överensstämmer i mycket.
 
Den största skillnaden är att medan IHRA-definitionen betraktar förnekandet av det judiska folkets rätt till självbestämmande som ett exempel på antisemitism, så är den andra definitionen mindre klar på den punkten.
Jerusalemdefinitionen försvarar starkt yttrandefriheten, vilket naturligtvis är utmärkt, men passar bättre för USA än EU.  Europa med dess historia av gammal antisemitism och ökningen i ny antisemitism som är kopplad till Israel, skiljer sig från USA med dess extrema tolkning av yttrandefriheten. T o m obegränsade politiska kampanjbidrag ses där som en fråga om yttrandefrihet.

IHRA-definitionen riktar sig mot dem som inspirerade av klassiska konspirationsteorier hatar Israel eftersom det är en judisk stat och hatar judarna oavsett var de bor därför att de förknippas med Israel. Yttrandefriheten innebär inte rätten att sprida hat och uppvigla till våld.

Mose Apelblat
Frilansskribent och f d EU-tjänsteman